Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 30

1960-02-24 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:2, Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 30

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1960

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av lagen om

tillståndstvång för byggnadsarbete.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 30(5 i första kammaren* 1 av herrar Spetz och Jacobsson

samt nr 261 i andra kammaren av herr Ståhl m. fl.

I motionerna som är likalydande hemställes, »att riksdagen måtte besluta

att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för byggnadsarbete måtte upphävas

med giltighet fr. o. m. den 1 oktober 1960».

Lagstiftningen om tillståndstvång för byggnadsarbete

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. 186/1948, 749/1948 och 222/1956)

om tillståndstvång för byggnadsarbete utgör ett led i statsmakternas strävan

att upprätthålla ett fast penningvärde och främja en ändamålsenlig användning

av förnödenheter och arbetskraft. Lagen gäller — sedan dess giltighetstid

vid olika tillfällen blivit förlängd, senast genom lag den 30 april

1959, nr 132 — till och med den 30 juni 1961.

Enligt 1 § i lagen äger Konungen, i den mån det finnes erforderligt för att

uppnå nyssnämnda syfte, förordna, att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning.

Har dylikt förordnande meddelats, följer därav att byggnadsarbete icke får

bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd). Sådant tillstånd meddelas

av Konungén eller, i den mån Konungen förordnar därom, av myndighet,

åt vilken Konungen uppdrager att utöva tillsyn över tillämpningen av lagen,

eller myndighet, som är underordnad tillsynsmyndigheten. Enligt 4 § må i

byggnadstillstånd stadgas begränsning eller villkor för arbetets bedrivande

eller för användningen av förnödenheter eller arbetskraft.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640) har Kungl. Maj:t förordnat,

att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning, samt meddelat tillämpningsföreskrifter

till lagen. Dessa har därefter flera gånger ändrats. Från och med

den 1 januari 1959 gäller tills vidare enligt ett av Kungl. Maj :t den 19 december

1958 meddelat beslut (SFS 648/1958) generellt byggnadstillstånd för

varje slag av byggnadsarbete. Kungl. Maj :t har dock, med stöd av 4 § lagen

om tillståndstvång för byggnadsarbete, föreskrivit, att såsom villkor för

byggnadsarbetets bedrivande skall, där ej Kungl. Maj :t annorlunda förord
-

1 Motionen i sin helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1960

nar, gälla dels att vederbörande länsarbetsnämnd skall, i den mån arbetsmarknadsstyrelsen

ej finner skäl att själv bestämma därom, besluta om tid

för arbetets igångsättande samt, därest så finnes erforderligt, om avbrott i

detsamma, dels att nämnden har att bestämma storleken och sammansättningen

av den arbetsstyrka, som vid varje tid må sysselsättas i arbetet.

Frågans behandling vid 1959 års riksdag

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson (i proposition nr

83/1959)

Under största delen av den tid byggnadsregleringen varit i tillämpning

har dess huvuduppgift varit av investeringsbegränsande natur. De tillgångliga

produktionsresurserna inom byggnadsmarknaden hai'' nämligen icke

förrän på senare tid varit tillräckliga för att tillgodose alla de önskemål om

investeringar i byggnader och anläggningar som förefunnits. Byggnadsregleringen

har därför intill det senaste året använts för att utvälja de byggnadsföretag,

som med hänsyn till sin betydelse ansetts böra få ta i anspråk det

disponibla investeringsutrymmet. Regleringen har vidare utnyttjats i strävandena

att begränsa de största städernas expansion, särskilt på industrins

och handelns områden, och därmed indirekt främja en utspridning av näringslivet

till andra orter. En viktig uppgift har slutligen varit att med regleringens

hjälp söka få en sådan tidsmässig spridning av igångsättningen av

olika byggen att största möjliga vinterbyggande uppnås.

Allteftersom tillgången på arbetskraft och förnödenheter inom byggnadsmarknaden

ökats och —- på senare år — konjunkturen inom näringslivet

avmattats, har regleringen kunnat uppmjukas.----I anslutning till

—--lättnaderna i byggnadsregleringen har en omprövning skett av

formerna för handläggningen inom socialdepartementet av olika frågor

rörande byggnadsverksamheten. Den s. k. byggnadsberedningen, som inom

departementet haft till uppgift att handlägga frågor sammanhängande med

byggnadsregleringen, har i samband därmed avskaffats och ersatts med

en grupp av rådgivare, kallad byggrådet, som skall stå till socialministerns

förfogande i byggnadsfrågor. Rådets uppgift blir att medverka till jämn

sysselsättning för byggnadsarbetarna och samordning av handläggningen

av byggnadsärenden. Avsikten är icke att inom rådet behandla frågor,

som berör ett enskilt byggnadsobjekt, såvida inte ärendet kan anses ha

mera allmän eller principiell betydelse. Även om byggnadsverksamhetens

kreditfrågor kan förutses hli en väsentlig angelägenhet för rådet kommer

sålunda inte kreditfrågan för ett enskilt bygge att behandlas. Planeringsfrågorna

på det kommunala planet har erfarenhetsmässigt visat sig ha stor

betydelse för jämn produktion inom byggnadsverksamheten. Dessa frågor

torde därför komma att ägnas stor uppmärksamhet inom rådet. Även den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år WHO

3

regionala planeringen och lokaliseringsfrågorna torde komma att dryftas.

Bostadslånen skall endast diskuteras ur arbetsmarknads- och branschsynpunkt

såsom exempelvis beträffande tidpunkten för lånebesked.

Den nu tillämpade ordningen innebär, att byggnadsregleringen icke utnyttjas

vare sig i investeringsbegränsande eller lokaliseringspolitiskt syfte. Däremot

bibehålies det sedan länge rådande systemet med s. k. igångsättningstillstånd.

Härigenom bar arbetsmarknadsmyndigheterna fortfarande möjlighet

alt befrämja en säsongutjämning inom byggnadsverksamheten.

Delade meningar råder om huruvida denna reglering genom igångsättningstillstånd

alltjämt är erforderlig. Enda sättet att få en realistisk uppfattning

om möjligheten att utan att äventyra säsongutjämningen slopa

igångsättningstillstånden synes vara att försöksvis pröva en annan ordning

på vissa orter. Efter överläggningar mellan företrädare för arbetsgivare och

arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen samt arbetsmarknadsstyrelsen

har överenskommelse den 3 februari 1959 träffats om att på

orter, där föreskrifterna om igångsättningstillstånd in. m. av Kungl. Maj :t

förklaras icke skola gälla, inrätta en samarbetsnänmd med uppgift att verka

för att byggnadsverksamheten ordnas på sådant sätt, att säsongutjämningen

icke blir sämre än om systemet med igångsättningstillstånd alltjämt hade

tillämpats på ifrågavarande orter.

Sedan denna överenskommelse slutits, har Kungl. Maj :t genom beslut den

G februari 1959 förordnat, att i envar av städerna Uppsala, Linköping, Hälsingborg

och Hudiksvall samt i Skellefteåorten, bestående av Skellefteå stad

och Skellefteå landskommun, byggnadsarbete må från och med den 1 april

1959 tills vidare bedrivas utan iakttagande av de villkor om arbetets igångsättande

in. in., som angivits i Kungl. Maj :ts beslut den 19 december 1958.

Såsom förutsättning härför skall dock gälla att i orten tillsatts en samarbetsnämnd

med den sammansättning och de uppgifter som angivits i nyssbe
rörda

överenskommelse.---------Det kan måhända visa sig påkallat att

utsträcka försöksverksamheten till även andra än nyss angivna orter eller

till större områden. Tillräckliga erfarenheter för alt bedöma om det är möjligt

att på denna väg nå eu tillfredsställande säsongutjämning torde knappast

kunna vinnas förrän den nya ordningen tillämpats under eu period som

sträcker sig över två vintrar. Jag tillmäter säsonguljämningen på byggnadsarbetsmarknaden

sådan vikt, att jag knappast finner det tänkbart att utan

dylika erfarenheter avstå från de möjligheter att påverka säsongvariationerna,

som igångsättningstillstånden ger. Det är även angeläget att samla

erfarenheter om hur lokaliseringsverksamhelcn kommer att påverkas av

att byggnadstillståndsgivningen icke utnyttjas för ifrågavarande verksamhet.

På grund härav synes lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete —

som med den begränsade tillämpning den nu har icke kan anses särskilt

betungande för byggnadsföretagarna — böra erhålla förlängd giltighet till

och med den 30 juni 1961.

1 •:—Bihang till riksdagens protokoll 1900. 9 samt. 3 and. Nr 2

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Tredje lagutskottets majoritet (i utlåtande nr 1711959)

Det vore i och för sig önskvärt om lagstiftningen om tillståndstvång

för byggnadsarbete helt kunde avskaffas. Utskottet anser emellertid i likhet

med departementschefen att detta f. n. icke låter sig göra. På grund av ökat

vinterbyggande är säsongvariationerna inom byggnadsindustrin numera visserligen

mindre än förr. Dessa variationer är dock fortfarande större än

vad som ur det allmännas synpunkt kan anses såsom godtagbart. Detta gäller

ej blott för de två senaste vintrarna, då ju arbetslösheten varit omfattande

inom flertalet arbetstagargrupper. Bland byggnadsarbetarna har en icke obetydlig

arbetslöshet under vintrarna förekommit under hela efterkrigstiden.

Fortfarande är läget sådant att det ur strängt företagsmässig synpunkt är

fördelaktigare att inskränka byggnadsverksamheten under vintersäsongen

och utvidga den under övriga delar av året än att hålla driften i gång jämnt

och fortlöpande året runt. Vid eu helt fri marknad har man därför anledning

att räkna med en ökning av säsongvariationerna.

Det är en allmän förhoppning att den motsättning som här föreligger mellan

önskemålet om rationell drift och därmed billigare hus och bostäder å ena

sidan, och kravet på jämn sysselsättning för alla som är verksamma inom

byggnadsindustrin å den andra, i en ej alltför avlägsen framtid skall kunna

utjämnas.

I motionerna 1:425 (av herr Lindblom in. fl.) och 11:507 (av herr Gustafsson

i Skellefteå in. fl.) göres gällande att olägenheterna av säsongvariationerna

till väsentlig del skulle avlägsnas, om stat och kommun vid sitt byggande

i första hand utnyttjade vintrarna. Även om denna motionärernas

uppfattning vore riktig — vilket utskottet bestrider — skulle förslaget innebära

att huvuddelen av den totala fördyring, som vinterbyggandet medför

för byggherren, skulle drabba det allmänna, något som utskottet självfallet

icke kan godtaga.

För närvarande har samhället icke till sitt förfogande något medel som på

ett enklare och mera verksamt sätt än som sker genom byggnadsregleringen

kan utjämna den intressemotsättning, varom nyss talats. Ej heller synes någon

annan ordning tänkbar, innan det lyckats parterna på denna del av arbetsmarknaden

att genom allmänt accepterade överenskommelser lösa säsongvariationernas

problem. Ett välkommet steg i denna riktning utgör den

försöksverksamhet som från och med detta år bedrives på fem större orter i

olika delar av landet. Dessa orter har i praktiken helt befriats från byggnadsregleringen.

Där har i stället genom beslut av Kungl. Maj:t inrättats samarbetsnämnder,

som erhållit sådan sammansättning att man med hjälp av dem

räknar med att uppnå bl. a. största möjliga säsongutjämning.

På nu anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till propositionen, vilket

samtidigt innebär att utskottet icke till någon del kan instämma i vad som

yrkats i motionerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1960 5

Sex reservanter i utskottet

Allmän enighet har länge rått om att hyggnadsregleringen bör avvecklas

så snart de samhällsekonomiska förhållandena medger detta. Konsekvensen

härav bör i det läge som nu råder uppenbarligen bjuda att regleringen uppliäves.

Att hyggnadsregleringen icke längre behöver utnyttjas i investeringsbegränsande

syfte framgår klart, om man studerar utvecklingen inom byggnadsindustrin

för de senaste åren. För budgetåren 1956/57 och 1957/58 kunde

sålunda konstateras en betydligt svagare stegring av investeringstakten

inom byggnads- och anläggningsverksamheten än för de närmast föregående

åren. För budgetåret 1958/59 förutses ingen ökning alls, utan i stället

väntas en minskning i investeringstakten.

Även beträffande de kommunala investeringarna är tendensen sjunkande.

När det gäller de statliga investeringarna kan dessa begränsas via budgeten,

och hyggnadsregleringen har därför i detta avseende ingen nämnvärd

betydelse.

Som stöd för byggnadsregleringens bibehållande har emellertid också

åberopats, att den fortfarande behövs för att åstadkomma en utjämning

över hela året av sysselsättningen inom byggnadsbranschen. Vi vill i detta

sammanhang erinra om utskottets uttalande år 1956 (utlåtande nr 15 s. 10),

att lagen icke bör bibehållas enbart i säsongutjämnande syfte. Denna ståndpunkt

finns nu ingen anledning att frångå.

Det är visserligen mycket viktigt, att en dylik utjämning eftersträvas, men

vi anser icke, alt hyggnadsregleringen härutinnan har så stor betydelse.

1949 års investeringskommitté har även i betänkande (SOU 1953: 6) framhållit,

att det är förenat med avsevärda olägenheter alt bibehålla en reglering

över byggnadsverksamheten i säsongut jämnande syfte, och påvisat, bur i

vissa fall arbetskraften just genom hyggnadsregleringen fått gå outnyttjad.

Beträffande vissa delar av byggnadsverksamheten är som kommittén

framhållit möjligheterna till säsongutjämning genom reglering starkt begränsade,

t. ex. då det gäller reparations- och underhållsarbete samt jordbrukets

byggnadsverksamhet och egnahemsbyggandet. Statens och större

delen av kommunernas byggnadsverksamhet torde icke erfordra särskilda

regleringsåtgärder. Vad angår industrins byggnadsarbeten är riskerna begränsade

på grund av dessa arbetens ofta tidskrävande karaktär. De tekniska

framstegen har gjort det driftsekonomiskt lönande att i största möjliga

utsträckning hålla i gång byggenskapen även vintertid. I samband med

kreditgivning kan vinterbyggandet uppmuntras. Dessutom torde det finnas

anledning räkna med att parterna inom branschen söker nå avtalsbestämmelser,

som befordrar en jämnare sysselsättning.

I säsongutjämnande syfte är det sålunda enligt vår mening icke längre

nödvändigt att tillståndstvånget för byggnadsarbete bibehålies.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Syftet med lagen har enligt departementschefens uttalande nu i betydande

grad begränsats. Detta framgår emellertid ej av propositionens förslag till

lagtext. Ett bifall till propositionen innebär därför att Kungl. Maj :t under

den föreslagna till två år förlängda giltighetstiden erhåller bemyndigande

att utan riksdagens hörande utvidga lagens tillämpning långt utöver vad som

förutsatts i propositionen. Ett dylikt tillstånd kan vi icke godtaga. Då härtill

kommer att, såsom ovan framhållits, byggnadstillståndslagen enligt välmening

efter den 30 juni 1959 icke erfordras vare sig i investeringsbegränsande

eller säsongutjämnande syfte, och vi jämväl finner det oriktigt, att

lagen nyttjas för en tvångsmässig reglering av näringslivets lokalisering,

följer att vi icke kan tillstyrka, att lagens giltighet utsträckes.

På grund av vad sålunda anförts får vi hemställa, att riksdagen med bifall

till motionerna måtte avslå propositionen.

Riksdagen biföll vad utskotlsmajoriteten hemställt (skr. 176; för debatten

i kamrarna hänvisas till I nr 13 s. 46 ff och II nr 13 s. 123 ff).

Utskottet

Som skäl för byggnadsregleringens upphävande har motionärerna

anfört att vad som från departementschefens sida senast åberopats för lagens

förlängning, och då främst möjligheten till säsongutjämning inom

byggnadsverksamheten, icke utgör något bärande motiv att behålla lagen.

Den i och för sig önskvärda säsongutjämningen kan lika bra eller bättre

åstadkommas på andra vägar. Ett annat motiv att behålla byggnadsregleringen

har varit önskemålet att använda regleringen som en konjunkturstabiliserande

faktor. Som sådan tjänar emellertid numera i första hand den

sedan några år återinförda politiken med en rörligare ränta, varför byggnadsregleringen

enligt motionärerna icke heller från denna synpunkt har

något existensberättigande. Byggnadsregleringen har vidare kommit att användas

i lokaliseringspolitiskt syfte. En lokalisering av byggnadsverksamheten

genom tvång inrymmer emellertid så stora risker för misstag, att det

angivna syftet icke kan godtagas som skäl att behålla regleringen. En i och

för sig önskvärd rörlighet på bostadsbyggandets arbetsmarknad förhindras

av byggnadsregleringen. Motionärerna påpekar slutligen att regleringen kostar

pengar, som skulle kunna sparas om regleringen avskaffades. Hur stor

besparingen kan bli är svårt att ange exakt. År 1958 beräknades emellertid

administrationskostnaden till 900 000 kronor.

Byggnadsregleringen har numera erhållit en utformning, som gör att det

med regleringen avsedda syftet tillgodoses utan att i nämnvärd utsträckning

besvära den allmänhet som beröres därav. De skäl som förra året av departementschefen

och utskottet åberopades för att förlänga lagen till den 30 juni

1961 äger enligt utskottets mening alltjämt giltighet. De omständig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1960 7

heter motionärerna åberopar till förmån för en motsatt ståndpunkt har alla

tidigare beaktats och är därför ej ägnade all rubba grunden för 1959 års

beslut. Fortfarande är läget sådant att det är dyrare att bygga under vintern

än under andra årstider. Samtidigt råder under vissa delar av året brist på

utbildad arbetskraft i en del faek. På grund av det intensiva byggande i såväl

kommunal som kooperativ och privat regi som pågår i flera orter uppstår

speciella problem. Bland annat uppkommer en tendens att förlägga det

mesta byggandet till en begränsad del av sommarsäsongen. Härigenom fördyras

byggnaderna. Genom systemet med igångsättningstillstånd kan byggnadsverksamheten

spridas på ett lämpligare sätt till både tid och plats, vilket

medför dels en jämnare sysselsättning, dels att onödiga fördyringar undvikes.

Utskottet har undersökt hur mycket pengar som skulle kunna sparas åt

staten om regleringen avvecklades. Inhämtade uppgifter ger vid handen att

administrationskostnaden för regleringen i dess nuvarande omfattning kan

beräknas utgöra ej fullt 200 000 kronor om året, vilket belopp alltså utgör

vad som kan sparas genom en avveckling. Möjligheten till en sådan förhållandevis

obetydlig besparing kan ej gärna utgöra något skäl alt avveckla eu

reglering som ur andra synpunkter anses böra bestå.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionerna 1:306 och 11:261 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Georg Carlsson,

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Alexanderson* och Knut Johansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Munktell*,

Bengtsson i Halmstad, Nyberg, Jansson i Benestad, Svenning och Bengtsson

i Göteborg.

* F.j närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

cS

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Reservation

av herrar Osvald, Ohlsson, Ebbe, Alexanderson, Munktell, Nyberg och

Bengtsson i Göteborg, vilka

dels anfört följande.

»När riksdagen föregående år beslöt utsträcka giltigheten av lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete till och med den 30 juni 1961, skedde detta

med direkt hänvisning till att lagen numera uteslutande erfordrades för

att åstadkomma en säsongutjämning på byggnadsmarknaden. Majoriteten

av tredje lagutskottet, till vilken riksdagens båda kamrar anslöt sig, framhöll

dessutom, att det i och för sig vore önskvärt om tillståndstvång för

byggnadsarbete helt kunde avskaffas. Riksdagens beslut kan närmast tolkas

så, att riksdagen numera inte anser att regleringen, såsom tidigare

skett, bör utnyttjas i investeringsbegränsande eller i lokaliseringspolitiskt

syfte.

Vi anser det fullt naturligt att både statsmakterna och byggnadsmarknadens

parter på skilda sätt verkar för en säsongutjämning inom byggnadsverksamheten

och att man söker uppnå största möjliga byggande vintertid.

Vi vill emellertid erinra om att byggnadsregleringen försöksvis i fem

orter i landet helt slopats och att på dessa orter samarbetsnämnder, sammansatta

av företrädare för arbetsmarknadens parter, tillsatts med uppgift att

verka för att byggnadsverksamheten ordnas på sådant sätt, att säsongutjämningen

icke blir sämre än om systemet med igångsättningstillstånd alltjämt

hade tillämpats på ifrågavarande orter. Denna försöksverksamhet har

visserligen ännu pågått endast under en tämligen kort tid, men erfarenheterna

har enligt uppgift varit gynnsamma. Någon minskning av vinterbySMan(let

bär, i jämförelse med vad som förekom under den tid, då igångsättningstillstånd

fordrades, såvitt vi erfarit, ej inträffat.

Enligt vår mening bör man därför till arbetsmarknadens parter helt

kunna överlåta frågan om hur säsongvariationernas problem inom byggnadsverksamheten

skall kunna lösas. Härvid bör över hela landet tillämpas

den nu försöksvis använda metoden med särskilda samarbetsnämnder. Vi

förutsätter också, alt stat och kommun vid sitt byggande tar särskild hänsyn

till önskemålen om en jämn sysselsättning för byggnadsarbetarna.

Under förutsättning att arbetsmarknadens parter beaktar vad vi ovan

anfört, torde skäl saknas för att bibehålla byggnadsregleringen. Vi ansluter

oss därför till det i motionerna 1:306 och 2:261 framförda yrkandet

om att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete skall upphöra att gälla

fr. o. m. den 1 oktober 1960».

dels ock ansett att utskottets hemställan bort ha följande lydelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1960 9

»På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 306 och II: 261

måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad Igdelse av lagen den 30 april 1959 angående fortsatt giltighet

av lagen den 30 juni 1943 (nr U4) om tillståndstvång för byggnadsarbete

(nr 132).

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för

byggnadsarbete, vilken enligt lag den 2 maj 1958 (nr 194) gäller till och med

den 30 juni 1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september

1960.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.