Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om användning av skogsbilvågar för allmän biltrafik. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 456 i första kammaren av herrar Jonsson och Svedberg, Erik, samt nr 266 i andra kammaren av herr Haglund och fru Thunvall.

1960-04-20 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:20, Utlåtande i anledning av motioner om användning av skogsbilvågar för allmän biltrafik. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 456 i första kammaren av herrar Jonsson och Svedberg, Erik, samt nr 266 i andra kammaren av herr Haglund och fru Thunvall.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

l

Nr 20

Utlåtande i anledning av motioner om användning av skogsbilvågar

för allmän biltrafik.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 456 i första kammaren av herrar Jonsson och

Svedberg, Erik, samt nr 266 i andra kammaren av herr Haglund och fru

Thunvall.

I motionerna, som är likalydande, hänvisas inledningsvis till bilismens

snabba tillväxt och till att vägnätet i landet kraftigt utbyggts under senare

år. Motionärerna beklagar, att möjligheterna för den enskilde bilägaren att

använda bl. a. skogsbilvägarna icke gått parallellt med utbyggnadstakten.

Sålunda har enligt motionärerna ett flertal gamla skogsvägar, som förbättrats

och ombyggts till farbara bilvägar, avstängts för biltrafik under stor del

av året. Motionärerna finner det självklart, att detta skapar irritation bland

bilisterna och anser, att en tillåten biltrafik på dessa vägar kanske kunde

avlasta någon del av den intensiva trafiken på de större vägarna. Enligt

motionärernas mening kan avstängning av viss anledning och under vissa

begränsade tidsperioder vara nödvändig men bör beslut om en dylik avstängning

lämpligen avgöras efter prövning av vederbörande länsstyrelse.

Motionärerna hemställer, »att riksdagen måtte besluta, att vederbörande

utskott utarbetar sådan ändring av lagtexten i 61 § 2 mom. vägtrafikförordningen

som i motionen åsyftas».

över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

utlåtanden inhämtats från domänstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt länsstyrelserna i Värmlands och Västernorrlands län. På begäran

av utskottet har yttrande därjämte avgivits av Riksförbundet Landsbygdens

folk (RLF).

Gällande rätt

Någon generell lagbestämmelse som reglerar frågan i vad mån det är tillIåtet

för envar att begagna befintlig enskild väg finnes icke. Lagen den 3

september 1939 om enskilda vägar, som i dess nu gällande lydelse i 4 kap.

upptager bestämmelser om skogsvägar, löser sålunda icke detta spörsmål.

I lagens förarbeten har emellertid frågan utförligt diskuterats. Genomgående

har härvid gällande svensk rättsuppfattning ansetts vara, att all trafik,

som medför fara för skada eller slitage å vägbanan eller avsevärd olägenhet

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

av annat slag, av vägens ägare med laga verkan kan förbjudas (se SOU

1938:23 sid. 51—52; prop. 1939:250 sid. 61; och jordbruksutsk. uti. 75/

1939 sid. 4). I samma förarbeten har jämväl ingående behandlats frågan,

huruvida i väglagen borde stadgas skyldighet att för allmänheten upplåta

enskild väg och sålunda genom en lagstiftningsåtgärd betaga vägägarna den

rätt som enligt vad nyss sagts ansetts gälla (se härom SOU 1938:23 sid.

58—65; prop. 1939: 250 sid. 61—64; och jordbruksutsk. uti. 75/1939 sid.

5—6). Enighet har härvid rått om att såvitt avsåg enskilda vägar utom tättbebyggt

område det eventuella intresset av vägarnas öppethållande för allmän

trafik borde tillgodoses icke genom tvångslagstiftning utan genom

fakultativa statsbidrag, förenade med villkor om skyldighet att tillhandahålla

vägen för sådan trafik. Av uttalandena kan här återges ett yttrande av

föredragande departementschefen i förenämnda proposition.

Vidkommande enskilda vägar på den verkliga landsbygden anser jag alltså

att gällande fundamentala regler om väghållningen såsom vägintressenternas

ensak och om rätt för dem att förbjuda trafik av utomstående, bör

bibehållas i lagstiftningen samt att det särskilda problem, som uppkommer

då den allmänna samfärdseln behöver taga dylik väg i anspråk utan att

vägen dock kan förändras till landsväg, främst avser frågan, huru de enskilda

skall erhålla gottgörelse för den ökning i väghållningsbördan, som den

allmänna trafiken orsakar, samt bör lösas genom fakultativa statsbidrag, vid

vilkas beviljande det allmänna kan betinga sig att vägen hålles öppen för

allmän trafik och underhålles i ett för denna trafik lämpligt skick.

I 61 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 stadgas till en

början, att det beträffande enskild väg ankommer på ägaren av vägen att avgöra,

huruvida trafik därstädes med motordrivna fordon eller visst eller

vissa slag av sådana må äga rum. Denna bestämmelse — som för övrigt motsvarades

av en liknande föreskrift i 1936 års vägtrafikstadga — har sin betydelse

därigenom att överträdelse av ett av vägägare meddelat förbud i nämnda

hänseende hemfaller under en i 68 § andra stycket given straffbestämmelse.

— Genom innehållet i övrigt i 61 § 2 mom. (ändrat i här ej aktuellt hänseende

genom KF 16 maj 1958) regleras länsstyrelsens befogenhet att meddela

föreskrifter i avseende å den trafik som icke av vägens ägare förbjudits.

Det kan här nämnas, att motsvarande bestämmelse i 1936 års vägtrafikstadga

formulerats så, att i praxis länsstyrelsen ansågs äga reglera all motortrafik

å allmänneligen befaren enskild väg, såframt icke vägens ägare helt förbjudit

dylik trafik å vägen. Ägaren ansågs alltså icke, då han icke utfärdat

totalförbud för motorfordonstrafik, kunna exempelvis avstänga vägen för

tung trafik. Denna tolkning ansågs i förarbetena till vägtrafikförordningen

leda till otillfredsställande resultat, varför den nya bestämmelsen utformades

så, att länsstyrelsens befogenhet uttryckligen inskränktes till »den icke

förbjudna trafiken» (se SOU 1948: 34 sid. 265—266).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

3

Av betydelse för den genom motionerna väckta frågan är slutligen i vad

mån föreskrifter om upplåtande av enskild väg för allmän trafik kan meddelas

i samband med beviljande av statsbidrag till väghållningen. Beträffande

skogsvägar är här av intresse dels kungörelsen den 19 december 1952

(nr 793) ang. statsbidrag till enskild väghållning — ändr. SFS 1956: 205 —

dels kungörelsen den 30 juni 19i3 (nr 530) ang. statsbidrag till vissa vägoch

flottledsbyggnader m. m. — intagen i dess senaste lydelse i SFS 1957:

142.

Enligt förstnämnda kungörelse kan väghållare efter ansökan och i mån

av tillgång på för ändamålet anslagna medel under vissa förutsättningar erhålla

dels byggnadsbidrag för sådan enskild väg som är av väsentlig betydelse

såsom samfärdsled för en bygds befolkning (byväg) med 75 procent

av kostnaden för utarbetande av arbetsplan och med högst 75 procent av beräknad

övrig kostnad för företaget, dels bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning

för enskild väg som är av väsentlig betydelse för en stor allmänhet

eller för trafik av andra än väghållare; eller där vägen är av väsentlig

betydelse såsom samfärdsled eller utfart för en bebyggelse och vägen är av

betydande längd eller vägens nödiga underhåll eller vinterväghållning måste

anses vara för väghållarna synnerligen betungande. Underhållsbidrag beviljas

f. n. att utgå årligen med sextiofem eller i särskilda fall åttio procent av

den kostnad, vartill den väghållning bidraget avser skattas. I vissa fall kan

för väg, till vilken underhållsbidrag beviljats, utgå istånd sätt ningsbidrag.

Samtliga bidrag beviljas av länsstyrelse, därvid som villkor för bidragets åtnjutande

skall upptagas skyldighet för väghållarna bl. a. — med angiven

begränsning i vissa fall -—- att på tillfredsställande sätt underhålla vägen

samt att icke utan länsstyrelsens medgivande avstänga vägen för trafik.

Enligt kungörelsen om statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader

m. m. kan efter därom gjord ansökan under vissa förutsättningar skogsvårdsstyrelse

utdela av skogsstyrelsen från anslagen till Skogsvård m. m.

anvisade medel såsom byggnadsbidrag för sådan med motorfordon farbar

enskild väg, som är av väsentlig betydelse för utforsling av skogsprodukter

(skogsväg). Sådant bidrag skall utgå till byggande av stamväg — varmed

avses sådan året runt med motorfordon farbar skogsväg, som utgör huvudled

för utforsling av skogsprodukter från större skogsområden — med högst

femtio och till byggande av annan skogsväg med högst fyrtio procent av

den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för företaget. I särskilda

fall kan bidraget uppgå till högst sjuttiofem procent av den sålunda godkända

kostnaden. Bidraget må vidare jämte det lån från skogsväglånefonden

som kan utgå jämlikt kungörelsen den 6 juni 1941 ang. lån från skogsväglånefonden

icke överstiga åttio procent av den godkända kostnaden för företaget.

Bestämmelserna ger icke möjlighet att bevilja underhållsbidrag för

skogsväg. Skogsvårdsstyrelsen skall med bidragstagare — liksom med lån
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

tagare då lån beviljas från skogsväglånefonden — upprätta skriftligt kontrakt

med vissa föreskrifter men torde icke med stöd av bestämmelserna i

nämnda kungörelser kunna uppställa villkor angående vägens öppethållande

för allmän trafik.

Yttranden

Samtliga remissinstanser ställer sig avvisande till motionärernas yrkande.

Länsstyrelsen i Västernarrlands län uttalar sig endast om de »i egentlig

mening enskilda vägarna» — varmed avses de vägar till vilka statsbidrag ej

utgått — och anser, att ägarna av dessa fortfarande bör få bestämma huruvida

och i vilken omfattning vägarna må användas för motorfordonstrafik.

Vid länsstyrelsens remissvar har fogats yttranden från vägförvaltningen i

Västernorrlands län, Mo och Domsjö Aktiebolag samt örnsköldsviks, Medelpads

respektive Ådalarnas skogsägareförening. De två sistnämnda föreningarna

synes tillstyrka, att avgörandet av frågan om vägs avstängning överlämnas

till länsstyrelsen såvitt angår skogsvägar för vilka statsbidrag utgår.

I övriga nu nämnda yttranden avvisas helt förslaget om ändring i nu bestående

förhållanden.

Remissinstanserna i övrigt redovisar i huvudsak samma skäl för sitt avståndstagande

till motionärernas förslag och andrager sammanfattningsvis,

att i frågan om de egentliga skogsbilvägarna statsbidrag i den mån sådant utgår

beviljas allenast förvägens byggande, att dessa vägar ha tillkommit främst

i skogsnäringens intresse och är att anse som rena driftvägar med därtill anpassad

standard, att vägens ägare icke rimligen bör svara för vägkostnader

som är att hänföra till främmande trafik, samt att det av motionärerna uppställda

syftet icke kan vinnas med mindre statsbidrag beviljas för underhåll

av sådana skogsvägar som anses böra hållas öppna för allmänheten.

I två av yttrandena lämnas vissa statistiska uppgifter till belysning

av den genom motionen väckta frågan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller sålunda.

En betydande utbyggnad av skogsvägarna har under senare år skett med

anlitande bl.a. av bidragsmedel från det under nionde huvudtiteln upptagna

anslaget till Vägbyggnader å skogar i enskild ägo. I detta sammanhang må

erinras om de av 1955 års skogsvårdsutredning framlagda förslagen, innebärande

bl. a. en utbyggnad av skogsbilvägnätet med ca 40 000 km under en

tidrymd av 15 år och till en beräknad kostnad av 900 milj. kr. — Skogsvägarna

tillkommer ofta med endast partiellt statsbidrag eller helt utan sådant,

och underhållet åvilar de enskilda intressenterna. En utveckling i riktning

mot ökade krav på statsbidrag för underhåll av enskilda vägar framstår icke

såsom önskvärd. Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att det statsbidragsberättigade

enskilda vägnätet redan omfattar en väglängd av ca

52 000 km motsvarande mer än halva det allmänna vägnätets totala längd

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

5

(ca 93 000 km) och att längden av det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet

ökar betydligt snabbare än det allmänna vägnätet gör. — Ej heller

finner styrelsen det sannolikt att tillåten biltrafik på skogsvägarna i någon

större utsträckning skulle avlasta trafiken på de större vägarna. Detta torde

klart framgå av följande förhållande. I vägplanen för Sverige har man räknat

med att inom en relativt snar framtid minst 60 procent av trafikarbetet

på landsbygden beräknas försiggå på det planerade riksvägnätet med en

längd av ca 14 000 km. Den trafikbelastning, som fördelar sig på det återstående

allmänna vägnätet, dvs. ca 79 000 km länsvägar, samt det enskilda

vägnätet med statsbidrag, dvs. ca 52 000 km, blir för de olika vägdelarna i

regel så relativt liten att värdet av att överföra viss trafik till skogsvägarna

synes vara högst begränsat.

Länsstyrelsen i Värmlands län uppger om vägnätet i länet.

Det enskilda vägnätet har uppskattningsvis en längd icke understigande

1 000 mil och det allmänna vägnätet en längd av 464 mil. Av det enskilda

vägnätet åtnjuter omkring 1 100 vägar med en sammanlagd längd av omkring

350 mil statsbidrag till underhållet, därvid som villkor för bidraget

gäller att väghållarna icke få avstänga vägen för trafik utan att länsstyrelsen

lämnar sitt medgivande härtill. Enskilda s. k. skogsbilvägar finnas inom

länet med en längd av omkring 250 mil. Ungefär 50 procent av dessa skogsbilvägar

ha byggts med statsbidrag. Av dessa uppgifter framgår, att de allmänna

och enskilda vägar, som icke få avstängas utan länsstyrelsens medgivande,

ha en längd av över 800 mil. Många av dessa vägar ha liten trafik

och de gå också ofta genom vidsträckta skogsområden. Även om de enskilda

skogsbilvägarna i större omfattning än hittills skulle komma att avstängas

för biltrafik vissa tider av året, så kan allmänhetens möjligheter till friluftsliv

i skog och mark därigenom knappast anses bli så beskurna att anledning

finns till ingripande från statsmakternas sida.

Rörande den omfattning i vilken trafik f. n. tillätes

uttalas slutligen följande.

Domänstyrelsen anför.

Motionen avser att tillgodose allmänhetens med större fritid och ökat

bilinnehav allt livligare intresse för att få begagna enskilda vägar bl.a. för

att på så sätt kunna komma ut till fritidsområden av olika slag. Styrelsen

har full förståelse för dessa önskemål och har därför i allmänhet plägat medgiva

dylik främmande trafik på domänverkets skogsbilvägar, dock med

iakttagande av följande. Den främmande trafiken frainföres helt på egen

risk dvs. domänverket anser sig beträffande densamma icke ha något ansvar

för vägarnas beskaffenhet, öppethållande vintertid på domänverkets

bekostnad för allmänheten av vägar, som icke erfordras för skogsdriften,

kan icke komma i fråga. Vägar, som är så svagt byggda, att de icke tål trafik

vid vattenanrikning (tjällossning, långvariga höstregn) avstänges under

dylika svaghetsperioder. Det anses icke föreligga anledning alt upplåta alla

vägar inom en kronopark till allmänhetens begagnande. Föreligger ett utbyggt

vägsystem anses det normalt vara tillfyllest alt medge trafik på huvud
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

vägar och sådana sekundärvägar, som leder till för fritidsändamål lämpliga

områden. Även sådana vägar, som normalt upplåtes för allmän trafik, kan

tidvis avstängas, exempelvis om denna trafik är till hinder för domänverkets

egna transporter. — För det enskilda skogsbruket har de olägenheter och

det slitage, som vållas av främmande trafik på skogsvägarna börjat bli så

kännbart, att avstängning av vägarna i allt större omfattning ansetts nödvändig.

Två av de yttranden som bilagts länsstyrelsens i Västernorrlands län utlåtande

belyser också denna fråga.

Medelpads Skogsägareförening yttrar.

Beträffande de skogsvägar av enklare beskaffenhet som skogsägarna privat

eller gemensamt anlagt och som i huvudsak användes för tunga transporter

vintertid är det numera en allmän strävan att bygga dessa vägar till en

sådan standard att de sommartid kan trafikeras med personbilar och

andra lättare fordon. I fråga om de tunga skogsvägarna, de s. k. stamvägarna,

som regelmässigt bygges med statsbidrag och som i fråga om trafikvärdighet

är jämförbara med flertalet allmänna läns- och bygdevägar, torde de i allmänhet

fritt få nyttjas av alla biltrafikanter trots sin karaktär av enskilda

vägar.

Mo och Dom sjö Aktiebolag anför.

De vägar, som byggts uteslutande med bolagets egna medel och som går

över bolagets skogsområden, har betraktats som enskilda vägar och någon

allmän trafik har icke tillåtits på dessa. Däremot har vägarna upplåtits för

trafik i de fall då någon enstaka privat skogsegendom legat inom vägens

båtnadsområde även om denna fastighet icke deltagit i vägens byggnad.

Länsstyrelsen i Värmlands län anger.

Vid förfrågan hos länets skogsvårdsstyrelse har uppgivits, att skogsvårdsstyrelsen

vid beviljande av statsbidrag till byggande av skogsbilväg icke

anser sig kunna ställa som villkor för statsbidragets åtnjutande att vägen

icke får avstängas utan länsstyrelsens medgivande. Den allmänna uppfattningen

bland väghållarna synes dock enligt skogsvårdsstyrelsen vara att

skogsbilväg, som byggts med statsbidrag, icke får avstängas för biltrafik

utan statlig myndighets medgivande. Till skogsvårdsstyrelsens kännedom

hade i varje fall icke kommit något fall, då skogsbilväg, som byggts med

statsbidrag, avstängts för biltrafik annat än tillfälligtvis i samband med tjällossning

o. dyl. Däremot förekom det, att skogsbilvägar byggda av enskilda

eller bolag utan statsbidrag i mindre omfattning, uppskattningsvis högst

10 procent av den totala våglängden, avstängts för biltrafik.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

7

Utskottet

Av det tidigare anförda framgår, att med statsbidrag enligt kungörelsen

1952 angående statsbidrag till enskild väghållning — vilken kungörelse i

huvudsak avser byvägar och andra enskilda vägar av större betydelse såsom

samfärdsleder — följer skyldighet att icke utan länsstyrelsens medgivande

avstänga vägen för trafik, medan någon häremot svarande föreskrift icke

är förbunden med statsbidrag till sådan enskild skogsväg som avses i 1943

års kungörelse om statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader m. m.

En möjlighet att nå det syfte motionärerna eftersträvar, nämligen att

skogsvägarna i större utsträckning än som nu är fallet göres tillgängliga för

allmän trafik, kan vara att jämväl i fråga om skogsväg, som icke är byväg,

såsom villkor för statsbidrag uppställa kravet att vägens ägare avhänder sig

bestämmanderätten om vägens avstängande. Att såsom motionärerna föreslagit

inskränka denna rätt genom en bestämmelse i vägtrafikförordningen

är däremot icke en tänkbar lösning.

Utskottet finner väl önskemålet om större möjligheter för allmänheten

att i rekreationssyfte komma ut i skog och mark vara värt beaktande. Att

enbart av detta skäl införa ändrade bestämmelser om rätt att avstänga enskild

skogsväg för trafik kan emellertid enligt utskottets mening icke komma

i fråga. Motionärernas åsikt att ökad biltrafik på skogsvägarna skulle

kunna medföra någon lättnad av betydelse i trafiken på de större vägarna

kan utskottet icke dela. Utskottet ansluter sig i sitt ställningstagande i huvudsak

till de skäl mot ändrade bestämmelser som remissinstanserna anfört.

Det måste sålunda beaktas, att bestämmelserna i 1943 års kungörelse icke

medgiver bidrag av statsmedel annat än för vägs byggande, medan för de

enskilda vägar, som avses i 1952 års kungörelse och som, därest bidrag utgår,

icke får avstängas utan länsstyrelsens medgivande, statsbidrag kan utgå

jämväl för vägunderhåll. Emot detta skäl för bibehållande av nuvarande

bestämmelser kan invändas, att även med beslut om enbart byggnadsbidrag

enligt 1952 års kungörelse obligatoriskt följer, att prövningen angående

vägens öppethållande överflyttas till länsstyrelsen. Sådant byggnadsbidrag

torde emellertid så gott som undantagslöst åtföljas av bidrag jämväl för

vägens underhåll. Avgörande är dock, att de skogsvägar, som är bidragsberätligade

allenast enligt 1943 års kungörelse, icke bygges för att motsvara

de krav som måste ställas å allmän trafikled. Upplåtelse av sådana vägar

för allmän trafik måste därför leda till ökade kostnader icke blott för vägunderhåll

utan även för vägens anpassning såsom allmän trafikled, vilket

i sin tur — därest upplåtelsen skall ske tvångsvis — måste leda till berättigade

krav på ökade statsbidrag. En sådan utveckling kan med hänsyn

särskilt till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört icke anses önskvärd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:456 och 11:266, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Georg Carlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Åke Larsson, Wirmark och Gunnar Pettersson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, fru Torbrink, herrar

Andersson i Ryggestad, Bengtsson i Halmstad, Stiernstedt, Nyberg, Grebäck

och Turesson.

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.