Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring i lagfartsfäror dningen, m. in. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 307 i första kammaren av herr Schött och nr 383 i andra kammaren av herr Hseggblom.

1960-05-03 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:23, Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring i lagfartsfäror dningen, m. in. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 307 i första kammaren av herr Schött och nr 383 i andra kammaren av herr Hseggblom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1960

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring i lagfartsfäror

dningen, m. in.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 307 i första kammaren av herr Schött och nr

383 i andra kammaren av herr Hseggblom.

I motionerna, som är likalydande, hänvisas inledningsvis till kungörelsen

den 5 juni 1953 ang. skyldighet för inskrivningsdomare att lämna vissa

underrättelser om sökta lagfarter in. m., varav framgår bl. a., att inskrivningsdomare

senast den 15 i varje månad skall underrätta lokal skattemyndighet

om de lagfarter å fång till fast egendom inom myndighetens tjänstgöringsområde,

som sökts å inskrivningsdagarna under den nästföregående

månaden, därvid jämte annat skall uppgivas nye ägarens för- och

efternamn samt hans titel eller yrke och postadress. Enligt motionärerna

visar erfarenheten, att lagfartsbevisens uppgifter om den nye ägaren ofta

är mycket ofullständiga och att inskrivningsdomaren ofta icke kan lämna

erforderliga kompletterande uppgifter, varför den lokala skattemyndigheten

varje månad måste nedlägga ett icke obetydligt arbete på att söka identifiera

vederbörande. I motionerna framhålles, att om den bestämmelsen

funnes att inskrivningsdomarens uppgift (lagfartsbeviset) skulle innehålla

den nye ägarens fullständiga för- och efternamn, födelsedatum, titel eller

yrke samt mantalsskrivnings- och postadress vederbörande lätt skulle

kunna identifieras, varigenom en mängd tidsödande och dyrbart merarbete

skulle undvikas och såväl allmänheten som myndigheterna skulle besparas

onödigt besvär. Vidare anser motionärerna, att i lagfartsförordningen borde

införas en föreskrift, att den som söker lagfart skall styrka sin identitet. Då

lagfarten fyller en synnerligen viktig samhällsfunktion är det enligt motionärerna

ett rimligt krav, att den som söker lagfart skall icke blott uppvisa

sin fångeshandling utan också samtidigt lämna styrkt uppgift rörande

sin person i de hänseenden som tidigare angivits. Detta skulle, menar motionärerna,

innebära en fördel öven för de lokala skattemyndigheterna, till

vilka dessa uppgifter vidarebefordras.

I motionerna hemställes, »att Riksdagen i angivet syfte i skrivelse till

Kungl. Maj.t måtte hemställa om ändringar i kungl. förordningen den 16

juni 1875 ang. lagfart å fång till fast egendom och i kungl. kungörelsen

Rihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1960

den 5 juni 1953 ang. skyldighet för inskrivningsdomare att lämna vissa

underrättelser in. in.».

För de fullständiga skälen till stöd för motionsyrkandet hänvisar utskottet

till motionerna.

Över motionerna har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

utlåtande inhämtats från länsstyrelsen i Malmöhus län. På begäran av utskottet

har yttrande därjämte avgivits av föreningen Sveriges häradshövdingar,

Sveriges häradsskrivarförening och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Till en början skall här något beröras betydelsen ur inskrivningsrättslig

synpunkt av vilka uppgifter som i lagfartsärende

lämnas om förvärvarens person.

Ett väsentligt syfte med inskrivningsväsendet är att åstadkomma publicitet

rörande det förhållande som ligger till grund för inskrivningen. Härav

följer naturligen ett krav på att de publicerade uppgifterna bör fylla ett

visst mått av fullständighet och exakthet.

I lagfartsärende skall prövas såväl den formella beskaffenheten av de

handlingar, varå inskrivningen skall grundas, som i viss mån fångets laglighet

i övrigt. I den formella prövningen ingår en granskning av huruvida

i ärendet föreligger en i laga form upprättad fångeshandling. Något krav på

handlingens innehåll beträffande förvärvarens person uppställes icke. Förvärvaren

måste emellertid bestämt angivas i handlingen (se Undén: Kommentar

till lagfartsförordniugen, 1959, sid. 22). I fråga om köp kräves icke

ens, att fångeshandlingen underskrivits av köparen (jfr NJA 1925: 206 och

JO:s Ämb.ber. 1934 sid. 10). Beträffande förutsättningarna för fångets laglighet

i övrigt åligger det inskrivningsdomare att pröva bl. a. vissa förhållanden

i avseende å köpare av fastighet. År denne fysisk person skall sålunda

exempelvis konstateras, huruvida hinder för köpets giltighet föreligger av

sådan anledning som att förvärvaren är utländsk medborgare och särskilt

tillstånd till förvärvet icke meddelats eller att han är omyndig och icke behörigen

företrätts. Någon utredning rörande köpares medborgarskap eller

myndighetstillstånd kräves emellertid icke i lagfartsärende, därest icke innehållet

i ingivna handlingar giver särskild anledning härtill. Det har ansetts

olämpligt att ålägga envar lagfartssökande att prestera sådan utredning.

I detta sammanhang kan återgivas ett uttalande av lagberedningen i

dess år 1918 avgivna förslag till giftermålsbalk in. m. Uttalandet avser vad

som i lagfartsärende bör krävas i fråga om utredning rörande säljares civilstånd.

Enligt 6 kap. 4 § giftermålsbalken skall make ej äga avyttra fast egendom,

vari andra maken har giftorätt, utan att denna skriftligen med två

vittnen samtycker därtill. Är maken omyndig eller bortovarande, skall det

ankomma på förmyndare eller god man att giva samtycke. Om den make,

som vill avyttra fastighet, själv är förmyndare eller god man för andra maken,

erfordras ej särskilt samtycke.--- — För att kravet å samtycke må

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1960

upprätthållas, synes det nödvändigt stadga det villkor för beviljande av lagfart

på grund av överlåtelse, att utredning förebringas, varav framgår, att

med hänsyn till sagda stadgande hinder för överlåtelsens giltighet ej föreligger.

Om överlåtaren ej var gift, bör således upplysning därom framläggas.

Eljest måste företes skriftligt medgivande av överlåtarens make eller dennes

förmyndare eller gode man eller företes rättens tillåtelse eller ock visas, att

överlåtaren själv var förmyndare eller god man för andra maken eller att

egendomen var överlåtarens enskilda. Närmare regler huru utredning i berörda

hänseenden skall vinnas torde ej lämpligen kunna givas. Rätten bör

därutinnan förfara efter omständigheterna och söka tillse, att ej för stor

olägenhet vållas lagfartssökande. På landet torde ofta inom rätten kunna

erhållas upplysning, huruvida överlåtaren var gift eller ej, ävensom namnet

på hans make. Har medgivandet bevittnats av trovärdiga personer, som

däri intygat, att medgivandet avgivits av överlåtarens make, bör det kunna

tagas för gott.

Till belysning av huru de av inskrivningsdomare lämnade

uppgifterna användas i taxeringsarbetet kan följande

nämnas.

Berörda uppgifter utgör jämte andra underlag för den fastighetsredovisning

som lägges till grund vid fastighetsbeskattningen. Uppgifterna intages

i det avtryckskortregister och den fastighetsförteckning som föres hos lokal

skattemyndighet (se 34 5; folkbokföringsförordningen och 1—3 §§ kungörelsen

den 30 juni 1947, nr 562, ang. förande av vissa register hos lokal

skattemyndighet). Genom lokal skattemyndighets befattning med inantalslängd

samt genom den underrättelse- och granskningsskvldighet som i olika

hänseenden åvilar lokal skattemyndighet (bestämmelser härom återfinnes

förutom i sistnämnda författning i folkbokföringsförordningen, mantalsskrivningskungörelsen,

taxeringsförordningen och taxeringskungörelsen)

överföres sedermera uppgifterna till fastighetsliggare — varmed förstås

den del av mantalslängd som innehåller fastighetsredovisningen - - och

fastighetslängder.

Slutligen skall bär i viss män redogöras för de bestämmelser

som föregått 1 95 3 års kungörelse om skyldighet för inskrivningsdomare

att lämna vissa underrättelser om sökta lagfarter in. in.

Enligt kungörelse den 1 juni 1915 (nr 164) om förteckningar å lagfarter

skulle de förteckningar å sökta lagfarter som inskrivningsdomare jämlikt

17 § lagfartsförordningen hade att upprätta och översända bl. a. till häradsskrivaren

eller den tjänsteman i stad, som hade att för taxering upprätta

fastighetslängd, jämte annat innehålla uppgift om »ägaren och fångesmannen».

Ändrade bestämmelser infördes genom kungörelse den 13 oktober 1944

(nr 678), vari föreskrevs, att i lagfartsförteckningen skulle uppgivas »nye

ägarens namn samt hans titel eller yrke och bostadsadress, såframt upplysning

härom föreligger, dock att i stad uppgift om nye ägarens bostadsadress

ej erfordras därest denne är bosatt i staden». Av i justitiedepartementet för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1960

varad akt till denna kungörelse har utskottet inhämtat, att de ändrade bestämmelserna

föranletts av en skrivelse från Sveriges häradsskrivareförening

med förslag om införande av stadgad skyldighet för lagfartssökande

att i sin ansökning uppgiva fullständigt namn och hemvist. Förslaget mötte,

som även framgår av departementsakten, erinringar i remissyttranden avföreningen

Sveriges häradshövdingar och föreningen Sveriges stadsdoinare.

Häradshövdingeföreningen ansåg sålunda önskemålet höra tillgodoses genom

en bestämmelse att uppgifter om köparens person skulle intagas i lagfartsförteckningen

i den mån de förelåg i lagfartsärendet. Stadsdomareföreningen

fann det olämpligt att föreskriva, att vederbörandes hemvist skulle

upptagas i lagfartsbeviset och föreslog anteckning på annat sätt. Förslaget

föranledde icke någon lagstiftning utöver nämnda kungörelse. Någon ändring

i fråga om lagfartssökandes skyldighet att lämna uppgifter i lagfartsärende

infördes alltså icke.

Sedan i samhand med omorganisationen av folkbokföringen och uppbördsväsendet

bestämmelserna om upprättande av mantalslängder och fastighetslängder

ändrats fann chefen för justitiedepartementet nya föreskrifter

om skyldighet för inskrivningsdomare att lämna lokal skattemyndighet

underrättelser om sökta lagfarter nödvändiga (se NJA II 1948 sid. 603).

Departementschefen ansåg det icke erforderligt att upptaga dessa föreskrifter

i lagfartsförordningen utan fann dem böra meddelas av Kungl. Maj.t i

administrativ ordning. I anledning av proposition nr 23/1948 upphävdes

17 § lagfartsförordningen. Ny kungörelse i ämnet utfärdades den 5 mars

1948 (nr 110), däri stadgades skyldighet för inskrivningsdomare att underrätta

bl. a. lokal skattemyndighet om sökta lagfarter. Underrättelsen skulle

i den mån så lämpligen kunde ske lämnas genom översändande av avskrift

av bevis om inskrivningsdomarens beslut i ärendet. Vidare föreskrevs bl. a.

i 1 §: »Beträffande varje ärende skall därvid uppgivas----nye ägarens

för- och efternamn samt hans titel eller yrke och postadress» samt i 2 §:

»I den mån beviset ej innehåller samtliga i 1 g omförmälda uppgifter, skola

de felande uppgifterna antecknas å avskriften.» Någon ändring av bestämmelserna

i nu angivna hänseenden har icke skett genom 1953 års kungörelse.

Yttrandena

Länsstyrelsen i Malmöhus län och Sveriges häradsskrivarförening tillstyrker

oreserverat motionerna, medan de två övriga remissinstanserna

framför vissa erinringar mot motionärernas förslag.

Rörande förhållandena för närvarande vitsordas i samtliga

yttranden, att de uppgifter i förevarande hänseende som nu lämnas de

lokala skattemyndigheterna kan vara ofullständiga eller felaktiga. Från

olika håll påtalas, att detta lett till ej obetydligt besvär och merarbete vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 är WHO ö

uppbördsmyndigheterna. I två yttranden framhålles, att svårigheterna varit

särskilt framträdande i avseende å ägare till fastigheter inom sportstugeområden,

då ägarna av sådana fastigheter vanligtvis är varaktigt bosatta å

annan ort.

Angående motionärernas förslag för avhjälpande av

rådande olägenheter ifrågasätter föreningen Sveriges kronokamrerare

om man för att råda bot på missförhållandena måste kräva, att inskrivningsdomarens

uppgift (lagfartsbeviset) innehåller alla de upplysningar,

som motionärerna påfordrar. Enligt föreningens mening skulle det

för identifiering av den nye ägaren vara tillräckligt, att uppgift lämnas om

dennes fullständiga för- och efternamn, födelsedatum, titel eller yrke samt

postadress. Föreningen Sveriges häradshövdingar anför följande.

Icke blott för den lokala skattemyndigheten utan även för inskrivningsdomaren

är det självfallet av intresse att uppgiftsmaterialet är fullständigt

och korrekt. Såsom motionärerna anfört torde rättelse kunna vinnas genom

att sökanden ålägges att i lagfartsärendet förete den nye ägarens skattekort,

åldersbetyg eller annan likA^ärdig handling. Att förlita sig på muntliga

uppgifter är icke tillrådligt då faran då är stor att oriktiga uppgifter insmyga

sig, helst som det är mycket vanligt att den nye ägaren icke infinner sig personligen

i lagfartsärendet. Det må framhållas, att åldersbetyget icke utvisar

mantalsskrivningsorten. — Emellertid uppkommer frågan hur skyldigheten

att styrka nye ägarens identitet skall utkrävas. Det är uteslutet att mottaga

en lagfartsansökning i förlitande på ingivarens löfte att komplettera ansökningen

med identitetsbevis. Härigenom skulle, särskilt till en början, en

mångfald ansökningar bliva liggande oviss tid utan behandling med åtföljande

allvarliga olägenheter av skilda slag. Ej heller synes kunna komma i

fråga att låta inskrivningsdomarens beslut — avslag, vilandeförklaring

eller bifall — göras beroende av huruvida nye ägarens identitet blivit styrkt.

Inskrivningsdomaren kan ej gärna åläggas att å tjänstens vägnar insamla

felande uppgifter. Det förefaller som om då endast återstode att inskrivningsdomaren

finge vägra mottaga en ansökning, som icke var åtföljd av

identitetsbevis. Man måste känna sig tveksam huruvida ett sådant förfaringssätt

står i rimlig proportion till syftet. — Föreningen har intet emot

att den av motionärerna väckta frågan närmare undersökes men kan icke

underlåta att framhålla, att den ifrågasatta ändringen skulle för domsagornas

knappt tillmätta arbetskrafter medföra ett icke obetydligt merarbete,

främst genom att de begärda uppgifterna äro detaljerade och måste vara korrekta

samt därför måste lämnas med stor omsorg.

Utskottet

Enligt tidigare berörda kungörelse av år 1951$ åligger det som nämnts inskrivningsdomare

alt i de underrättelser om sökta lagtarter han har att

översända till lokal skattemyndighet lämna uppgift om ny fastighetsägares

för- och efternamn, titel eller yrke samt postadress. Enligt motionärerna

visar det sig ofta att denna uppgift till men för allmänheten och skatte
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1960

myndigheterna — är ofullständig eller felaktig. Motionärerna menar emellertid

också, att uppgiften, även då den är riktig, i vissa fall är otillräcklig

som underlag för skattemyndigheternas arbete, och att det därför i kungörelsen

bör föreskrivas dels att jämväl sökandens födelsedatum och mantalsskrivningsadress

skall meddelas, dels att sökandens för- och efternamn skall

fullständigt uppgivas. För att möjliggöra för inskrivningsdomare att efterkomma

uppgiftsskyldigheten finner motionärerna det böra genom särskilt

stadgande i lagfartsförordningen åläggas sökande i lagfartsärende att förebringa

utredning i angivna hänseenden. Utredningen kan enligt motionärerna

lätt presteras genom exempelvis företeende av skattekort eller åldersbetyg.

Samtliga remissinstanser vitsordar, att nuvarande regler icke fungerar

tillfredsställande. Det måste självfallet anses vara ett allmänt intresse, att

uppgifterna i mantals- och fastighetslängder är fullständiga och korrekta.

Frågan huruvida någonting kan göras för att i nu förevarande hänseende

förbättra rådande förhållanden är därför väl förtjänt av uppmärksamhet.

Fn lagfäst skyldighet för lagfartssökande att lämna angiven utredning

skulle uppenbarligen tillgodose det syfte motionärerna eftersträvar. Mot införande

av sådana bestämmelser, som icke torde vara nödvändiga ur inskrivningssynpunkt,

talar emellertid bl. a. följande. En bestämmelse i enlighet

med förslaget måste förutsätta, att därest lagfartsansökningen icke innehåller

föreskriven utredning densamma icke kan bifallas. Följden synes då bli

att ansökningen måste avslås eller förklaras vilande eller, om sökanden det

medgiver, att ärendet får avföras från den aktuella inskrivningsdagen för

komplettering. Med hänsyn till den rättsliga verkan av lagfart skulle detta

för lagfartssökande kunna medföra allvarliga olägenheter. Det synes heller

icke stå i överensstämmelse med de principer, som enligt vad i den tidigare

redogörelsen angivits eljest gäller i inskrivningsärenden, att av lagfartssökande

kräva sådan utredning som motionärerna förutsätter. Den av motionärerna

föreslagna lösningen är utskottet därför icke berett att förorda.

Det torde emellertid av Kungl. Maj:t böra undersökas, huruvida icke även

med bibehållande av nuvarande bestämmelser mera fullständiga uppgifter

än som nu är fallet skulle kunna inhämtas och på lämpligt sätt antecknas

i samband med ansökan om lagfart. Möjlighet att utan alltför stor svårighet

direkt av lagfartssökande eller genom ingivare muntligen eller skriftligen

erhålla uppgifter om de förhållanden motionärerna avser synes utskottet

böra förefinnas i det allt övervägande antalet ärenden. Samtliga uppgifter

avser förhållanden, varom lagfartssökande själv äger kunskap, och torde

därför lätteligen kunna göras fullständiga. Någon anledning att antaga att

sökande medvetet skulle lämna oriktig uppgift föreligger knappast. 1

sökandes intresse måste uppenbarligen ligga att uppgifter, som skall inflyta

i lagfarts- eller fastighetsbok eller eljest ingå i rättens handlingar i lagfartsärende,

är korrekta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1960 7

Enligt utskottets mening bör genom Kungl. Maj :ts försorg utfärdas cirkulär

till inskrivningsdomarna i riket med de anvisningar i ämnet som kan

befinnas erforderliga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin

mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning av

motionerna 1:307 och 11:383.

Stockholm den 3 maj 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Grym, Georg Carlsson, Kristiansson,

Äke Larsson, Schött, Herbert Larsson* och Gunnar Pettersson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,

herrar Andersson i Ryggestad, Nyberg, Jansson i Benestad, Wachtmeister

och Turesson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:239 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagfartsförordningen m. m. a1 i texten