Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om anteckning i fastighetsbok i vissa fall. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 208 i första kammaren av herrar Alexanderson och Gezelius samt nr 262 i andra kammaren av herrar Fröding och Turesson.

1960-05-10 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:24, Utlåtande i anledning av motioner om anteckning i fastighetsbok i vissa fall. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 208 i första kammaren av herrar Alexanderson och Gezelius samt nr 262 i andra kammaren av herrar Fröding och Turesson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1960

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av motioner om anteckning i fastighetsbok

i vissa fall.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 208 i första kammaren av herrar Alexanderson

och Gezelius samt nr 262 i andra kammaren av herrar Fröding och

Turesson.

I motionerna, som är likalydande, anföres till en början, att de vid underrätterna

förda fastighetsböckerna är avsedda att lämna tillförlitliga upplysningar

om fastigheternas ägare samt om fastigheterna åvilande gravationer

och därför bör innehålla alla upplysningar som — utöver vad som

återfinnes i lantmäterihandlingar eller kan iakttagas vid besiktning — erfordras

för bedömande av fastighetens värde i ägarens hand. Emellertid,

fortsätter motionärerna, har genom viss på senare tid tillkommen lagstiftning

tillskapats möjlighet att förordna om långtgående inskränkningar

i fastighetsägares rätt att disponera över sin fastighet, vilka icke framgår

ur vare sig lantmäterihandlingarna eller fastighetsböckerna. Som exempel

härpå anför motionärerna förbud enligt strandlagen och naturskyddslagen

och framhåller, att dylika förbud i vissa fall föranlett utbetalande av ersättningar

av avsevärd storlek utan att ens detta förhållande behöver framgå

ur de nämnda upplysningskällorna, samt att särskilt sedan de nämnda

lagarna varit i kraft en längre tid stora svårigheter torde komma att uppstå

för en spekulant eller långivare att erhålla säkra upplysningar i detta

avseende. På grund härav synes det motionärerna lämpligt, att föreskrift

utfärdas om att beslut av dylik karaktär skall antecknas i vederbörlig fastighetsbok.

Motionärerna finner det böra närmare utredas, huruvida detta

bör ske redan vid beslutets meddelande eller först i samband med utbetalande

av ersättningsbelopp eller eventuellt vid annan tidpunkt.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställes i motionerna, »att

riksdagen måtte genom skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

rörande anteckning i fastighetsbok om väsentliga inskränkningar i dispositionsrätten

över fastigheter på grund av beslut enligt strandlagen m. fl.

lagar».

över motionerna har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

utlåtande inhämtats från länsstyrelsen i Stockholms län. På begäran av

utskottet har yttranden därjämte avgivits av Sveriges advokatsamfund,

Svenska bankföreningen och Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges

landshypoteksinstitution.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1960

Inskrivningsväsendets uppgift kan sägas vara att skapa

ordning, översiktlighet och möjlighet till kontroll inom de rättsförhållanden

som rör fast egendom ävensom göra dem offentliga. Rörande dess u tformning

enligt gällande svensk rätt (se härom Undén: Svensk sakrätt

II. 1951, sid. 38—42) kan till en början framhållas, att den i vissa länder

tillämpade principen att tillerkänna fastighet sboken offentlig trovärdighet

(publica fides) — innebärande att tredje man som inlåter sig i rättshandling

rörande en fastighet kan förlita sig på att bokens innehåll är riktigt (positiv

publica fides) och uttömmande (negativ publica fides) — icke här

vunnit erkännande. Den som i tillit till fastighetsboken förvärvat äganderätt

eller en begränsad sakrätt till fastigheten genom avtal med den som vunnit

lagfart som senaste ägare, kan icke desto mindre gå förlustig sin rätt. Sålunda

stadgas i 15 § lagfartsförordningen, att utan hinder av lagfart talan å

fång må lagligen prövas, samt i 59 § inteckningsförordningen, att utan hinder

av inteckning tvist om fordrans giltighet eller om annan intecknad

rättighets bestånd må lagligen prövas. Att fastighetsbokens innehåll ej är uttömmande

framgår bl. a. därav, att, ehuru inteckning icke behöver eller i

vissa fall ens får meddelas, mot ny ägare gäller sådana servitut som avses i

57 § inteckningsförordningen eller 7 a § servitutslagen, som tillkommit före

år 1876 eller genom expropriation och som jämlikt författning förbehållits

kronan vid avvittring.

Underlag för fastighetsbokföringen utgör fastighets registren, d. v. s. jordregister

enligt jordregister förordningen den 13 juni 1908 och fastighetsregister

enligt 7 kap. fastighetsbildningslagen den 12 maj 1917. Böckerna är

numera i allmänhet så upplagda, att varje fastighet redovisas å särskilt

upplägg, upptagande såväl lagfarter och inteckningar som övriga inskrivningsåtgärder

rörande fastigheten. (Se bestämmelserna om fastighetsbok

för stad i kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker

skola inrättas och föras samt lagen den 3 juni 1932 om uppläggande

av nya fastighetsböcker för landet. Undantag förekommer allenast

vid ett fåtal domsagor, där uppläggningen av nya fastighetsböcker enligt

1932 års lag ännu icke slutförts och där särskilda lagfarts- och inteckningsböcker

enligt 1875 års kungörelse alltjämt föres.) Numera kan det vidare

sägas vara regel, att fastighetsbok utgör inskrivningsurkund. Den möjlighet

som enligt 12 § lagen den 3 juni 1932 om handläggning av inskrivningsärenden

givits att ersätta protokoll i inskrivningsärenden — vilket eljest

utgör huvudurkund -— med aktsystem har nämligen utnyttjats i så gott

som samtliga av landets domsagor och i det allt övervägande antalet städer

med egen jurisdiktion.

I fastighetsbok skall redovisas, förutom egentliga lagfarts- och inteckningsärenden,

åtskilliga grupper av anteckningsärenden. Bestämmelser

härom återfinnes i ett stort antal lagar och författningar och redovisas i

huvudsak i 8 och 9 §§ i ovannämnda 1875 års kungörelse respektive 12 och

13 §§ lagen om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Vissa anteckningar

sker på framställning av enskild sakägare. Exempel härpå fin
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1960

nes i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastighet.

Flertalet anteckningsärenden anhänggiggöres emellertid i annan ordning.

Genom särskilda stadganden har det nämligen ålagts myndighet eller i

vissa fall enskild sakägare att hos domaren (jfr 1 g lagen om handläggning

av inskrivningsärenden) eller inskrivningsdomaren göra anmälan om

förhållande som i något avseende är av betydelse för bedömande av en

fastighets rättsliga tillstånd. Stadgandena innefattar därjämte skyldighet

för inskrivningsdomaren att om förhållandet göra anteckning i lagfartseller

inteckningsprotokollet (jfr 15 § andra stycket samma lag) eller i fastighetsboken.

Stadgandenas syfte är att åstadkomma publikation av det förhållande

varom anteckning skall ske. Vissa av dessa anteckningar kan

sägas ha till uppgift att varsko tredje man att fastighetsägarens rätt till

fastigheten i något hänseende är osäker. Såsom exempel härpå kan anföras

anteckningar enligt 13 § lagfartsförordningen, 21 kap. 36 § jorddelningslagen,

7 § ensittarlagen, 23 § expropriationslagen, 11 § jordförvärvslagen,

13 § lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande i fråga om fast egendom

samt 70, 113 och 165 §§ byggnadslagen. Anteckningar om att exekutivt

förfarande inletts har dessutom till uppgift, bl. a., att varsko inteckningshavare

att exekutionen kan medföra rubbning av inteckning. Föreskrifter

om sådana anteckningar återfinnes i 21 § konkurslagen och 38 § inteckningsförordningen.

Andra anteckningar har till ändamål att lämna upplysning

om de förändringar beträffande inskrivna rättigheter, som kan föranledas

av offentlig mgndighets åtgärder; köpeskillingslikvid vid exekutiv

försäljning, fördelning av expropriationsersättning etc. Sådana anteckningar

stadgas i bl. a. 23, 24, 45, 55, 58 och 58 a §§ inteckningsförordningen,

58 § expropriationslagen, 14 § ensittarlagen, 9 kap. 71 och 72 §§ vattenlagen

ävensom 5 § lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal. Upplysning

om »tysta förmånsrätter» gives genom anteckningar enligt lagen

den 14 juni 1929 om kronans förmånsrätt för avdikningslån, lagen den 8

november 1912 om avlösning av vissa frälseräntor samt 21 kap. 46 § jorddelningslagen.

Föreskrift om anteckning rörande förhållande, som inskränker

ägares rätt att disponera över sin fastighet utan att sakrätt föreligger

och utan att inskränkningen kan inverka på hans rätt att försälja egendomen,

synes vara meddelad allenast då skyddsföreskrifter utfärdats jämlikt

4 och 5 §§ lagen den 12 juni 1942 om skydd för kulturhistoriskt märkliga

byggnader samt då anmälan gjorts enligt 46 § allmänna förfogandelagen

om fastighets ianspråktagande under viss tid på grund av vanhävd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1960

Yttrandena

Remissinstanserna ställer sig i stort sett positiva till motionärernas yrkande.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter, huruvida byggnadsreglerande

bestämmelser — och därvid särskilt de tidsbegränsade förbuden — samt

beslut enligt naturskyddslagen och strandlagen icke hellre borde införas i

fastighetsregistret än i fastighetsbok. Länsstyrelsen finner det i så fall böra

ankomma på 1954 års fastighetsbildningskommitté att beakta denna fråga.

Beträffande beslut om utbetalning av skadeersättningar enligt strandlagen,

naturskyddslagen och byggnadslagen påpekar länsstyrelsen, att någon anteckning

i fastighetsbok eller i något register för närvarande icke förekommer.

Länsstyrelsen, som finner det vara av stor vikt ur både allmänhetens

och vissa myndigheters synpunkt att sådana uppgifter göres mera lättillgängliga,

förordar att en utredning om lämpligaste sättet härför snarast

verkställes.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anför.

Föreningen har självfallet icke i detta sammanhang haft tillfälle att undersöka

i vilken utsträckning ifrågavarande problem uppkomma vid andra

lagar än de av motionärerna omnämnda. I tillämpningsföreskrifterna till

dessa lagar finnas vissa stadganden om skyldighet för länsstyrelsen att tillställa

bl. a. överlantmätaren vissa besked i anledning av förordnanden m. m.

enligt strandlagen och enligt naturskyddslagen. Enligt erhållen uppgift föranledes

härav icke alltid anteckning i jordregistret eller eljest sådana åtgärder

att allmänheten utan särskilda förfrågningar kan vinna upplysning

om det aktuella rättsläget i förevarande hänseende. Såvitt föreningen kunnat

finna har allmänheten ej heller någon annan enkel möjlighet att vinna

säker kännedom därom. Detta måste anses vara otillfredsställande. Enligt

föreningens mening är det lämpligt att frågan närmare undersökes.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution

anser ej behovet av anteckningar i fastighetsbok av beslut enligt strandlagen

m. m. för en bottenlångivare för närvarande vara särskilt framträdande

men framhåller, att under den korta tid strand- och naturskyddslagarna

varit gällande endast begränsade erfarenheter vunnits. Med hänsyn

härtill och till de intressen, som ur andra synpunkter kan tänkas föreligga

för att anteckningar i angivna fall kommer till stånd, finner föreningen icke

skäl motsätta sig den av motionärerna begärda utredningen. Föreningen utvecklar

sin syn på frågan sålunda.

De av motionärerna påtalade förhållandena synas såvitt känt hittills ej

ha medfört några olägenheter för landshypoteksföreningarnas låneverksamliet.

Den i motionerna befarade svårigheten för bl. a. en långivare att efter

en längre tids förlopp erhålla upplysningar angående eventuellt förordnade

inskränkningar i en fastighetsägares rätt att disponera över fastigheten är

visserligen i för sig tänkbar. Ur en långivares synpunkt väsentligt är emellertid

att sådana inskränkningar av någon större betydelse regelmässigt

torde komma att påverka fastighetens taxeringsvärde. Sålunda är t. ex. såsom

naturminnesmärken fridlysta områden undantagna från skatteplikt

jämlikt 5 § 1 mom. a) kommunalskattelagen. Vidare må framhållas, att de

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1960

värderingar och undersökningar, som hos landshypoteksföreningarna föregå

ett lånebeslut, endast avse låneobjektets värde som jordbruks- och/eller

skogsbruksenhet. På en sådan värdering torde endast undantagsvis beslut

av här avsedda slag kunna tänkas inverka. I de fall där en långivare har

anledning räkna med att någon mera omfattande inskränkning av fastighetsägarens

dispositionsrätt kan ha betydelse för fastigheten som låneobjekt

finns ju dock dessutom möjligheten att hos vederbörande myndighet erhålla

närmare kännedom om förhållandena.

Sveriges advokatsamfund och Svenska bankföreningen ansluter sig oreserverat

till motionärernas yrkande.

Utskottet

För den som överväger att köpa en fastighet eller att mot inteckning bevilja

lån till fastighetsägaren är det helt naturligt av stor vikt att erhålla

kunskap om alla förhållanden som inverkar på fastighetens värde. Att detta

skall kunna ske utan alltför stor svårighet och omgång måste även sägas

gagna fastighetsomsättningens och fastighetskreditens intresse.

Av den tidigare redogörelsen torde framgå, att en försiktig spekulant eller

kreditgivare icke kan nöja sig med de upplysningar han kan inhämta ur

fastighetsboken. Inskrivningsväsendet är enligt gällande svensk rätt icke så

anordnat, att fastighetsboken utgör en uttömmande upplysningskälla i detta

avseende. Spekulanten eller kreditgivaren har därför att genom införskaffande

av lantmäterihandlingar och utdrag av fastighetsregister, genom besiktning

av fastigheten och genom förfrågningar hos olika myndigheter och

inrättningar söka komplettera de uppgifter han erhållit från fastighetsboken.

Att i fastighetsboken införa uppgifter om alla förhållanden som inverkar

på bedömandet av fastighetens värde i ägarens hand torde — förutom att

det faller utom ramen för inskrivningsväsendets syfte — te sig ogörligt ur

den synpunkten att fastighetsboken måste fylla ett visst mått av överskådlighet.

Motionärerna syftar emellertid icke till att där skulle intagas andra

uppgifter än sådana som icke framgår av lantmäterihandlingar eller kan

iakttagas vid besiktning av fastigheten. Även med denna begränsning måste

emellertid den åsyftade reformen av principerna för anteckning i fastighetsbok

anses föra för långt. Här behöver blott erinras om alla de förbud mot

bebyggelse in. in. som meddelas enligt byggnadslagen och om den omfattning

i vilken bebyggelsen reglerande föreskrifter meddelas i planer och utomplansbestämmelser

enligt byggnadslagstiftningen.

Uppgifter om fastställda planer och utomplansbestämmelser återfinnes i

fastighetsregister. Kännedom om meddelade byggnadsförbud enligt byggnadslagen

kan emellertid icke vinnas annat än genom upplysning av berörda

myndigheter. Enligt särskild lag gäller till skydd för fornminnen vissa bestämmelser

som kan inskränka ägares rätt att nyttja sin fastighet. Enligt II

och 4 §§ fornminneslagen kan vidare fastställas gränser för område kring

fornminne och kan särskilda föreskrifter i avseende å fornlämningen utfär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1960

das. Under förarbetena till denna lag övervägdes, huruvida beslut om avgränsning

av fornminne borde anmälas till inskrivningsdomaren. Detta ansågs

ické erforderligt med hänsyn till bl. a. att fornminne vanligen utmärkes

på plåtsen och att upplysning huruvida beslut om fornlämning meddelats

alltid kan erhållas hos riksantikvarien. Beslut enligt 3 och 4 §§ antecknas

emellertid i fastighetsregister. Om förordnande enligt strandlagen samt om

lridlysning av naturminne eller naturpark ävensom vissa andra beslut enligt

naturskyddslagen skall undei’rättelse givas bl. a. överlantmätare och

distriktslantmätare. Anteckning i fastighetsregister synes dock icke ske i

dessa fall. Tidigare har nämnts, att då skyddsföreskrifter utfärdas enligt

lagen om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader, underrättelse skall

givas inskrivningsdomaren för anteckning i fastighetsbok. Denna lag, som

skiljer sig från de tre andra här sist nämnda bl. a. därigenom, att beslut icke

kan meddelas utan ägares samtycke och att ersättning icke kan utgå, är

för närvarande föremål för omarbetning. Sålunda avses denna lag skola

ersättas av en ny lag om byggnadsminnen. Lagförslaget har remitterats till

lagrådet''och kommer, såvitt nu kan bedömas, att i proposition föreläggas

årets riksdag. I förslaget, som i fråga om tvångsmoment och ersättningsbestämmelser

i viss mån ansluter sig till naturskyddslagen, har upptagits en

bestämmelse som föreskriver vissa meddelanden till inskrivningsdomaren

för anteckning i fastighetsbok om ansökan och beslut enligt lagen.

Ehuru utskottet, såsom tidigare anförts, icke helt kan ansluta sig till

syftet med motionärernas yrkande, synes det utskottet bl. a. på grund av

vad nyss upptagits vara påkallat att viss översyn kommer till stånd rörande

principerna för registrering av sådana av myndighet meddelade beslut som

inskränker ägares rätt att förfoga över sin fastighet. Med hänsyn till vad

utskottet härovan inledningsvis anfört bör härvid beaktas, att sådana beslut

i rimlig utsträckning bör kunna utläsas ur sådana källor som fastighetsregister

och fastighetsbok. Det synes utskottet lämpligt att 1954 års fastighetsbildningskommitté

upptager denna fråga vid sin översyn av bestämmelserna

om fastighetsregister. Frågan torde även kunna komma att beaktas

vid utformande av de bestämmelser angående inskrivningsförfarandet som

kan föranledas av förslag i anledning av att lagberedningen framlägger betänkande

angående ny jordabalk. Detta betänkande kommer, såvitt utskottet

erfarit, att avgivas innevarande år.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening

måtte giva till känna vad utskottet anfört i anledning

av motionerna I: 208 och II: 262.

Stockholm den 10 maj 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1960

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Grym, Georg Carlsson, Kristiansson,

Åke Larsson, Schött, Herbert Larsson och Gunnar Pettersson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,

herrar Persson i Tandö, Nyberg, Jansson i Benestad, Wachtmeister och

Turesson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

000908

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 s. 1 i texten