Utlåtande i anledning av motioner om anteckning i fastighetsbok i vissa fall. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 208 i första kammaren av herrar Alexanderson och Gezelius samt nr 262 i andra kammaren av herrar Fröding och Turesson.
1960-05-10 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1960:24, Utlåtande i anledning av motioner om anteckning i fastighetsbok i vissa fall. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 208 i första kammaren av herrar Alexanderson och Gezelius samt nr 262 i andra kammaren av herrar Fröding och Turesson.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1960
1
Nr 24
Utlåtande i anledning av motioner om anteckning i fastighetsbok
i vissa fall.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 208 i första kammaren av herrar Alexanderson
och Gezelius samt nr 262 i andra kammaren av herrar Fröding och
Turesson.
I motionerna, som är likalydande, anföres till en början, att de vid underrätterna
förda fastighetsböckerna är avsedda att lämna tillförlitliga upplysningar
om fastigheternas ägare samt om fastigheterna åvilande gravationer
och därför bör innehålla alla upplysningar som — utöver vad som
återfinnes i lantmäterihandlingar eller kan iakttagas vid besiktning — erfordras
för bedömande av fastighetens värde i ägarens hand. Emellertid,
fortsätter motionärerna, har genom viss på senare tid tillkommen lagstiftning
tillskapats möjlighet att förordna om långtgående inskränkningar
i fastighetsägares rätt att disponera över sin fastighet, vilka icke framgår
ur vare sig lantmäterihandlingarna eller fastighetsböckerna. Som exempel
härpå anför motionärerna förbud enligt strandlagen och naturskyddslagen
och framhåller, att dylika förbud i vissa fall föranlett utbetalande av ersättningar
av avsevärd storlek utan att ens detta förhållande behöver framgå
ur de nämnda upplysningskällorna, samt att särskilt sedan de nämnda
lagarna varit i kraft en längre tid stora svårigheter torde komma att uppstå
för en spekulant eller långivare att erhålla säkra upplysningar i detta
avseende. På grund härav synes det motionärerna lämpligt, att föreskrift
utfärdas om att beslut av dylik karaktär skall antecknas i vederbörlig fastighetsbok.
Motionärerna finner det böra närmare utredas, huruvida detta
bör ske redan vid beslutets meddelande eller först i samband med utbetalande
av ersättningsbelopp eller eventuellt vid annan tidpunkt.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställes i motionerna, »att
riksdagen måtte genom skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
rörande anteckning i fastighetsbok om väsentliga inskränkningar i dispositionsrätten
över fastigheter på grund av beslut enligt strandlagen m. fl.
lagar».
över motionerna har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
utlåtande inhämtats från länsstyrelsen i Stockholms län. På begäran av
utskottet har yttranden därjämte avgivits av Sveriges advokatsamfund,
Svenska bankföreningen och Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges
landshypoteksinstitution.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 24
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1960
Inskrivningsväsendets uppgift kan sägas vara att skapa
ordning, översiktlighet och möjlighet till kontroll inom de rättsförhållanden
som rör fast egendom ävensom göra dem offentliga. Rörande dess u tformning
enligt gällande svensk rätt (se härom Undén: Svensk sakrätt
II. 1951, sid. 38—42) kan till en början framhållas, att den i vissa länder
tillämpade principen att tillerkänna fastighet sboken offentlig trovärdighet
(publica fides) — innebärande att tredje man som inlåter sig i rättshandling
rörande en fastighet kan förlita sig på att bokens innehåll är riktigt (positiv
publica fides) och uttömmande (negativ publica fides) — icke här
vunnit erkännande. Den som i tillit till fastighetsboken förvärvat äganderätt
eller en begränsad sakrätt till fastigheten genom avtal med den som vunnit
lagfart som senaste ägare, kan icke desto mindre gå förlustig sin rätt. Sålunda
stadgas i 15 § lagfartsförordningen, att utan hinder av lagfart talan å
fång må lagligen prövas, samt i 59 § inteckningsförordningen, att utan hinder
av inteckning tvist om fordrans giltighet eller om annan intecknad
rättighets bestånd må lagligen prövas. Att fastighetsbokens innehåll ej är uttömmande
framgår bl. a. därav, att, ehuru inteckning icke behöver eller i
vissa fall ens får meddelas, mot ny ägare gäller sådana servitut som avses i
57 § inteckningsförordningen eller 7 a § servitutslagen, som tillkommit före
år 1876 eller genom expropriation och som jämlikt författning förbehållits
kronan vid avvittring.
Underlag för fastighetsbokföringen utgör fastighets registren, d. v. s. jordregister
enligt jordregister förordningen den 13 juni 1908 och fastighetsregister
enligt 7 kap. fastighetsbildningslagen den 12 maj 1917. Böckerna är
numera i allmänhet så upplagda, att varje fastighet redovisas å särskilt
upplägg, upptagande såväl lagfarter och inteckningar som övriga inskrivningsåtgärder
rörande fastigheten. (Se bestämmelserna om fastighetsbok
för stad i kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker
skola inrättas och föras samt lagen den 3 juni 1932 om uppläggande
av nya fastighetsböcker för landet. Undantag förekommer allenast
vid ett fåtal domsagor, där uppläggningen av nya fastighetsböcker enligt
1932 års lag ännu icke slutförts och där särskilda lagfarts- och inteckningsböcker
enligt 1875 års kungörelse alltjämt föres.) Numera kan det vidare
sägas vara regel, att fastighetsbok utgör inskrivningsurkund. Den möjlighet
som enligt 12 § lagen den 3 juni 1932 om handläggning av inskrivningsärenden
givits att ersätta protokoll i inskrivningsärenden — vilket eljest
utgör huvudurkund -— med aktsystem har nämligen utnyttjats i så gott
som samtliga av landets domsagor och i det allt övervägande antalet städer
med egen jurisdiktion.
I fastighetsbok skall redovisas, förutom egentliga lagfarts- och inteckningsärenden,
åtskilliga grupper av anteckningsärenden. Bestämmelser
härom återfinnes i ett stort antal lagar och författningar och redovisas i
huvudsak i 8 och 9 §§ i ovannämnda 1875 års kungörelse respektive 12 och
13 §§ lagen om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Vissa anteckningar
sker på framställning av enskild sakägare. Exempel härpå fin
-
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1960
nes i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps
befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastighet.
Flertalet anteckningsärenden anhänggiggöres emellertid i annan ordning.
Genom särskilda stadganden har det nämligen ålagts myndighet eller i
vissa fall enskild sakägare att hos domaren (jfr 1 g lagen om handläggning
av inskrivningsärenden) eller inskrivningsdomaren göra anmälan om
förhållande som i något avseende är av betydelse för bedömande av en
fastighets rättsliga tillstånd. Stadgandena innefattar därjämte skyldighet
för inskrivningsdomaren att om förhållandet göra anteckning i lagfartseller
inteckningsprotokollet (jfr 15 § andra stycket samma lag) eller i fastighetsboken.
Stadgandenas syfte är att åstadkomma publikation av det förhållande
varom anteckning skall ske. Vissa av dessa anteckningar kan
sägas ha till uppgift att varsko tredje man att fastighetsägarens rätt till
fastigheten i något hänseende är osäker. Såsom exempel härpå kan anföras
anteckningar enligt 13 § lagfartsförordningen, 21 kap. 36 § jorddelningslagen,
7 § ensittarlagen, 23 § expropriationslagen, 11 § jordförvärvslagen,
13 § lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande i fråga om fast egendom
samt 70, 113 och 165 §§ byggnadslagen. Anteckningar om att exekutivt
förfarande inletts har dessutom till uppgift, bl. a., att varsko inteckningshavare
att exekutionen kan medföra rubbning av inteckning. Föreskrifter
om sådana anteckningar återfinnes i 21 § konkurslagen och 38 § inteckningsförordningen.
Andra anteckningar har till ändamål att lämna upplysning
om de förändringar beträffande inskrivna rättigheter, som kan föranledas
av offentlig mgndighets åtgärder; köpeskillingslikvid vid exekutiv
försäljning, fördelning av expropriationsersättning etc. Sådana anteckningar
stadgas i bl. a. 23, 24, 45, 55, 58 och 58 a §§ inteckningsförordningen,
58 § expropriationslagen, 14 § ensittarlagen, 9 kap. 71 och 72 §§ vattenlagen
ävensom 5 § lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning
ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal. Upplysning
om »tysta förmånsrätter» gives genom anteckningar enligt lagen
den 14 juni 1929 om kronans förmånsrätt för avdikningslån, lagen den 8
november 1912 om avlösning av vissa frälseräntor samt 21 kap. 46 § jorddelningslagen.
Föreskrift om anteckning rörande förhållande, som inskränker
ägares rätt att disponera över sin fastighet utan att sakrätt föreligger
och utan att inskränkningen kan inverka på hans rätt att försälja egendomen,
synes vara meddelad allenast då skyddsföreskrifter utfärdats jämlikt
4 och 5 §§ lagen den 12 juni 1942 om skydd för kulturhistoriskt märkliga
byggnader samt då anmälan gjorts enligt 46 § allmänna förfogandelagen
om fastighets ianspråktagande under viss tid på grund av vanhävd.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1960
Yttrandena
Remissinstanserna ställer sig i stort sett positiva till motionärernas yrkande.
Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter, huruvida byggnadsreglerande
bestämmelser — och därvid särskilt de tidsbegränsade förbuden — samt
beslut enligt naturskyddslagen och strandlagen icke hellre borde införas i
fastighetsregistret än i fastighetsbok. Länsstyrelsen finner det i så fall böra
ankomma på 1954 års fastighetsbildningskommitté att beakta denna fråga.
Beträffande beslut om utbetalning av skadeersättningar enligt strandlagen,
naturskyddslagen och byggnadslagen påpekar länsstyrelsen, att någon anteckning
i fastighetsbok eller i något register för närvarande icke förekommer.
Länsstyrelsen, som finner det vara av stor vikt ur både allmänhetens
och vissa myndigheters synpunkt att sådana uppgifter göres mera lättillgängliga,
förordar att en utredning om lämpligaste sättet härför snarast
verkställes.
Föreningen Sveriges häradshövdingar anför.
Föreningen har självfallet icke i detta sammanhang haft tillfälle att undersöka
i vilken utsträckning ifrågavarande problem uppkomma vid andra
lagar än de av motionärerna omnämnda. I tillämpningsföreskrifterna till
dessa lagar finnas vissa stadganden om skyldighet för länsstyrelsen att tillställa
bl. a. överlantmätaren vissa besked i anledning av förordnanden m. m.
enligt strandlagen och enligt naturskyddslagen. Enligt erhållen uppgift föranledes
härav icke alltid anteckning i jordregistret eller eljest sådana åtgärder
att allmänheten utan särskilda förfrågningar kan vinna upplysning
om det aktuella rättsläget i förevarande hänseende. Såvitt föreningen kunnat
finna har allmänheten ej heller någon annan enkel möjlighet att vinna
säker kännedom därom. Detta måste anses vara otillfredsställande. Enligt
föreningens mening är det lämpligt att frågan närmare undersökes.
Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution
anser ej behovet av anteckningar i fastighetsbok av beslut enligt strandlagen
m. m. för en bottenlångivare för närvarande vara särskilt framträdande
men framhåller, att under den korta tid strand- och naturskyddslagarna
varit gällande endast begränsade erfarenheter vunnits. Med hänsyn
härtill och till de intressen, som ur andra synpunkter kan tänkas föreligga
för att anteckningar i angivna fall kommer till stånd, finner föreningen icke
skäl motsätta sig den av motionärerna begärda utredningen. Föreningen utvecklar
sin syn på frågan sålunda.
De av motionärerna påtalade förhållandena synas såvitt känt hittills ej
ha medfört några olägenheter för landshypoteksföreningarnas låneverksamliet.
Den i motionerna befarade svårigheten för bl. a. en långivare att efter
en längre tids förlopp erhålla upplysningar angående eventuellt förordnade
inskränkningar i en fastighetsägares rätt att disponera över fastigheten är
visserligen i för sig tänkbar. Ur en långivares synpunkt väsentligt är emellertid
att sådana inskränkningar av någon större betydelse regelmässigt
torde komma att påverka fastighetens taxeringsvärde. Sålunda är t. ex. såsom
naturminnesmärken fridlysta områden undantagna från skatteplikt
jämlikt 5 § 1 mom. a) kommunalskattelagen. Vidare må framhållas, att de
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1960
värderingar och undersökningar, som hos landshypoteksföreningarna föregå
ett lånebeslut, endast avse låneobjektets värde som jordbruks- och/eller
skogsbruksenhet. På en sådan värdering torde endast undantagsvis beslut
av här avsedda slag kunna tänkas inverka. I de fall där en långivare har
anledning räkna med att någon mera omfattande inskränkning av fastighetsägarens
dispositionsrätt kan ha betydelse för fastigheten som låneobjekt
finns ju dock dessutom möjligheten att hos vederbörande myndighet erhålla
närmare kännedom om förhållandena.
Sveriges advokatsamfund och Svenska bankföreningen ansluter sig oreserverat
till motionärernas yrkande.
Utskottet
För den som överväger att köpa en fastighet eller att mot inteckning bevilja
lån till fastighetsägaren är det helt naturligt av stor vikt att erhålla
kunskap om alla förhållanden som inverkar på fastighetens värde. Att detta
skall kunna ske utan alltför stor svårighet och omgång måste även sägas
gagna fastighetsomsättningens och fastighetskreditens intresse.
Av den tidigare redogörelsen torde framgå, att en försiktig spekulant eller
kreditgivare icke kan nöja sig med de upplysningar han kan inhämta ur
fastighetsboken. Inskrivningsväsendet är enligt gällande svensk rätt icke så
anordnat, att fastighetsboken utgör en uttömmande upplysningskälla i detta
avseende. Spekulanten eller kreditgivaren har därför att genom införskaffande
av lantmäterihandlingar och utdrag av fastighetsregister, genom besiktning
av fastigheten och genom förfrågningar hos olika myndigheter och
inrättningar söka komplettera de uppgifter han erhållit från fastighetsboken.
Att i fastighetsboken införa uppgifter om alla förhållanden som inverkar
på bedömandet av fastighetens värde i ägarens hand torde — förutom att
det faller utom ramen för inskrivningsväsendets syfte — te sig ogörligt ur
den synpunkten att fastighetsboken måste fylla ett visst mått av överskådlighet.
Motionärerna syftar emellertid icke till att där skulle intagas andra
uppgifter än sådana som icke framgår av lantmäterihandlingar eller kan
iakttagas vid besiktning av fastigheten. Även med denna begränsning måste
emellertid den åsyftade reformen av principerna för anteckning i fastighetsbok
anses föra för långt. Här behöver blott erinras om alla de förbud mot
bebyggelse in. in. som meddelas enligt byggnadslagen och om den omfattning
i vilken bebyggelsen reglerande föreskrifter meddelas i planer och utomplansbestämmelser
enligt byggnadslagstiftningen.
Uppgifter om fastställda planer och utomplansbestämmelser återfinnes i
fastighetsregister. Kännedom om meddelade byggnadsförbud enligt byggnadslagen
kan emellertid icke vinnas annat än genom upplysning av berörda
myndigheter. Enligt särskild lag gäller till skydd för fornminnen vissa bestämmelser
som kan inskränka ägares rätt att nyttja sin fastighet. Enligt II
och 4 §§ fornminneslagen kan vidare fastställas gränser för område kring
fornminne och kan särskilda föreskrifter i avseende å fornlämningen utfär
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1960
das. Under förarbetena till denna lag övervägdes, huruvida beslut om avgränsning
av fornminne borde anmälas till inskrivningsdomaren. Detta ansågs
ické erforderligt med hänsyn till bl. a. att fornminne vanligen utmärkes
på plåtsen och att upplysning huruvida beslut om fornlämning meddelats
alltid kan erhållas hos riksantikvarien. Beslut enligt 3 och 4 §§ antecknas
emellertid i fastighetsregister. Om förordnande enligt strandlagen samt om
lridlysning av naturminne eller naturpark ävensom vissa andra beslut enligt
naturskyddslagen skall undei’rättelse givas bl. a. överlantmätare och
distriktslantmätare. Anteckning i fastighetsregister synes dock icke ske i
dessa fall. Tidigare har nämnts, att då skyddsföreskrifter utfärdas enligt
lagen om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader, underrättelse skall
givas inskrivningsdomaren för anteckning i fastighetsbok. Denna lag, som
skiljer sig från de tre andra här sist nämnda bl. a. därigenom, att beslut icke
kan meddelas utan ägares samtycke och att ersättning icke kan utgå, är
för närvarande föremål för omarbetning. Sålunda avses denna lag skola
ersättas av en ny lag om byggnadsminnen. Lagförslaget har remitterats till
lagrådet''och kommer, såvitt nu kan bedömas, att i proposition föreläggas
årets riksdag. I förslaget, som i fråga om tvångsmoment och ersättningsbestämmelser
i viss mån ansluter sig till naturskyddslagen, har upptagits en
bestämmelse som föreskriver vissa meddelanden till inskrivningsdomaren
för anteckning i fastighetsbok om ansökan och beslut enligt lagen.
Ehuru utskottet, såsom tidigare anförts, icke helt kan ansluta sig till
syftet med motionärernas yrkande, synes det utskottet bl. a. på grund av
vad nyss upptagits vara påkallat att viss översyn kommer till stånd rörande
principerna för registrering av sådana av myndighet meddelade beslut som
inskränker ägares rätt att förfoga över sin fastighet. Med hänsyn till vad
utskottet härovan inledningsvis anfört bör härvid beaktas, att sådana beslut
i rimlig utsträckning bör kunna utläsas ur sådana källor som fastighetsregister
och fastighetsbok. Det synes utskottet lämpligt att 1954 års fastighetsbildningskommitté
upptager denna fråga vid sin översyn av bestämmelserna
om fastighetsregister. Frågan torde även kunna komma att beaktas
vid utformande av de bestämmelser angående inskrivningsförfarandet som
kan föranledas av förslag i anledning av att lagberedningen framlägger betänkande
angående ny jordabalk. Detta betänkande kommer, såvitt utskottet
erfarit, att avgivas innevarande år.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening
måtte giva till känna vad utskottet anfört i anledning
av motionerna I: 208 och II: 262.
Stockholm den 10 maj 1960
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1960
7
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Grym, Georg Carlsson, Kristiansson,
Åke Larsson, Schött, Herbert Larsson och Gunnar Pettersson*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,
herrar Persson i Tandö, Nyberg, Jansson i Benestad, Wachtmeister och
Turesson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
000908
Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 s. 1 i texten