Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925

1960-05-10 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219)

angående förbud i vissa fall för bolag, förening och

stiftelse att förvärva fast egendom, m. m.

Genom en den 25 mars 1960 dagtecknad proposition, nr 122, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) T41 g om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i

vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom

Härigenom förordnas, dels att 2 och 4—6 §§ lagen den 18 juni 1925 angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast

egendom skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att efter

5 § skall infogas en ny paragraf, betecknad 5a §, av nedan angiven lydelse,

dels att i 3, 8 och 10 §§ samma lag orden Konungens befallningshavande

skola utbytas mot ordet länsstyrelsen.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Vad i denna lag stadgas angående

inskränkning i bolags, förenings eller

stiftelses rätt att förvärva fast egendom

har ej avseende å förvärv, som

sker omedelbart på grund av stadgande

i lag eller jämlikt Konungens

medgivande till expropriation, eller å

förvärv, som genom testamente göres

av annan förening än ekonomisk förening

eller av stiftelse, ej heller å förvärv

av järnväg.

Vad i denna lag stadgas angående

inskränkning i bolags, förenings eller

stiftelses rätt att förvärva fast

egendom har ej avseende å

1. förvärv som sker omedelbart på

grund av stadgande i lag eller jämlikt

Konungens medgivande till expropriation;
2.

förvärv som genom testamente

göres av annan förening än ekonomisk

förening eller av stiftelse;

3. förvärv från kronan;

4. förvärv av järnväg.

Iiihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 27

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4

före
-

§•

Konungen äger giva bolag,

ning eller stiftelse tillstånd att förvärva

fast egendom av annan beskaffenhet

än i 3 § sägs i fall,

Bolag, förening eller stiftelse må

i den ordning 5a och 6 §§ stadga erhålla

tillstånd att förvärva fast egendom

av annan beskaffenhet än i 3 §

sägs i fall,

1. att------mindre jordbruk.

Tillstånd till------till överlåtelsen.

Tillstånd enligt------och fäbodskog.

I fråga------en fastighet.

Vad enligt------avstyckade ägovidden.

Tillstånd till------märkligen försvagas.

5

Prövas i andra fall än i 4 § angivits

på grund av särskilda omständigheter

bolag, förening eller stiftelse

böra medgivas rätt att förvärva

fast egendom av annan beskaffenhet

än i 3 § sägs, äger Konungen giva tillstånd

därtill. Såsom sådan omständighet

skall i fråga om förvärv, som

göres av annan förening än ekonomisk

förening eller av stiftelse, anses,

att föreningen eller stiftelsen

främjar ett allmännyttigt ändamål

samt att förvärvet äger avsevärd betydelse

för föreningens eller stiftelsens

verksamhet.

5a

§•

Prövas i andra fall än i 4 § angivits

på grund av särskilda omständigheter

bolag, förening eller stiftelse böra

medgivas rätt att förvärva fast

egendom av annan beskaffenhet än

i 3 § sägs, må tillstånd därtill givas

i den ordning 5a och 6 §§ stadga. Såsom

sådan omständighet skall i fråga

om förvärv, som göres av annan

förening än ekonomisk förening eller

av stiftelse, anses, att föreningen

eller stiftelsen främjar ett allmännyttigt

ändamål samt att förvärvet äger

avsevärd betydelse för föreningens

eller stiftelsens verksamhet.

§•

Fråga om tillstånd jämlikt 4 eller

5 § avgöres av Konungen. Sådant tillstånd

må dock lämnas av länsstyrelsen,

där följande förutsättningar äro

för handen, nämligen

1. att egendomen förvärvas i utbyte

mot annan fast egendom inom

länet;

2. att såväl den förra som den senare

egendomen huvudsakligen är

avsedd för skogsbruk;

3. att den ena egendomen ungefär

motsvarar den andra i värde;

4. att lantbruksnämnden och överlantmätaren

tillstyrka att tillstånd

meddelas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6

Äskas sådan prövning, som i 3 §

sägs, eller vill bolag, förening eller

stiftelse jämlikt 4 eller 5 § söka

Konungens tillstånd att förvärva fast

egendom, skall ansökan jämte fångeshandlingen

eller bestyrkt avskrift

därav ingivas till Konungens befallningshavande

inom tre månader från

det fånget skedde. Försittes den tid

eller prövas egendomen icke vara sådan,

som i 3 § sägs, och varder ej

heller, där Konungens tillstånd sökes,

sådant beviljat, vare fånget

ogillt.

Sökes Konungens tillstånd, åligge

Konungens befallning shavande, såframt

ej förvärvet godkännes enligt

3 §, att insända handlingarna jämte

eget utlåtande till Konungen. Innan

utlåtande avgives, skall Konungens

befallningshavande, där det ej av särskild

anledning finnes icke vara erforderligt,

över ansökningen höra

kommunalnämnden i orten eller annan

kommunal myndighet samt annan

nämnd eller myndighet, som kan

antagas äga kännedom om förhållandena,

såsom hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd.

över Konungens befallning skavandes

beslut i ärende, som nu sagts, må

klagan föras i den ordning, som för

ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Närmare föreskrifter-----

Är i-----— fast egendor

§•

Äskas sådan prövning, som i 3 §

sägs, eller vill bolag, förening eller

stiftelse jämlikt 4 eller 5 § söka tillstånd

att förvärva fast egendom, skall

ansökan jämte fångeshandlingen eller

bestyrkt avskrift därav ingivas

till länsstyrelsen inom tre månader

från det fånget skedde. Försittes den

tid eller prövas egendomen icke vara

sådan, som i 3 § sägs, och varder ej

heller, där tillstånd sökes, sådant beviljat,

vare fånget ogillt.

Sökes tillstånd, åligge länsstyrelsen,

såframt ej förvärvet godkännes

enligt 3 § eller ansökningen bifalles

av länsstyrelsen enligt 5a §, att insända

handlingarna jämte eget utlåtande

till Konungen. Innan länsstyrelsen

meddelar tillstånd eller avgiver

utlåtande, skall, där det ej av särskild

anledning finnes icke vara erforderligt,

förutom lantbruksnämnden och

överlantmätaren kommunalnämnden

i orten eller annan kommunal myndighet

höras i ärendet.

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

2) Lag angående ändrad lydelse av I och 12 §§ lagen den 3 juni 1955 (nr 272)

om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen)

Härigenom förordnas, att 1 och 12 §§ lagen den 3 juni 1955 om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen) skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet, må ej genom köp,

byte eller gåva förvärvas utan tillstånd av lantbruksnämnd. Sådant förvärvstillstånd

erfordras dock ej

1. där förvärvaren är kronan, lands- 1. där egendomen förvärvas från

kommun, köping, stad eller munici- kronan och ej heller där kronan,

palsamhälle; landskommun, köping, stad eller mu
nicipal

samhälle är förvärvare;

2. där egendomen — — -— sistnämnda andel.

Förvärvstillstånd skall —-------— — eljest avvisas.

12 §.

Förordnande som------—---avyttrar den.

I övrigt skall så anses samt med

ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som om egendomen blivit utmätt

för fordran med bästa förmånsrätt

däri; dock må, även om det i enlighet

härmed bestämda lägsta budet

uppnås, försäljning ej ske med mindre

den bjudna köpeskillingen tillika

täcker det värde som åsatts egendomen

av utmätningsmannen eller, om

ägaren i god tid före auktionen påkallat

särskild värdering, det värde

vartill egendomen skattas av värderingsmän

som överexekutor utser.

Egendomen må säljas, förutom till

den som erhållit förvärvstillstånd,

allenast till kronan, till kommun eller

annan dylik samfällighet som vill

förvärva egendomen för ändamål

varom förmäles i 1 § första stycket 2,

till andelsägare som avses i 1 § första

stycket 8 eller till kreditinrättning

som sägs i 11 § andra stycket. Avgives

vid auktionen bud som enligt vad

nu sagts må antagas, skall försäljning

ske, ändå att innehavare av

fordran bestrider det. Vad utsökningslagen

i fråga om fast egendoms

försäljning och köpeskillingens fördelning

stadgar beträffande gäldenären

skall i ärende som nu avses lämpas

till ägaren.

Kommer försäljning

Kostnad i----

I övrigt skall så anses samt med

ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som om egendomen blivit utmätt

för fordran med bästa förmånsrätt

däri; dock må, även om det i enlighet

härmed bestämda lägsta budet

uppnås, försäljning ej ske med

mindre den bjudna köpeskillingen

tillika täcker det värde som åsatts

egendomen av utmätningsmannen eller,

om ägaren i god tid före auktionen

påkallat särskild värdering, det

värde vartill egendomen skattas av

värderingsmän som överexekutor utser.

Egendomen må säljas, förutom

till den som erhållit förvärvstillstånd,

allenast till kronan, landskommun,

köping, stad eller municipalsamhälle,

till kommun eller samfällighet

som avses i 1 § första stycket 2 och

som vill förvärva egendomen för där

omförmält ändamål, till andelsägare

som avses i 1 § första stycket 8

eller till kreditinrättning som sägs

i 11 § andra stycket. Avgives vid auktionen

bud som enligt vad nu sagts

må antagas, skall försäljning ske,

ändå att innehavare av fordran bestrider

det. Vad utsökningslagen i

fråga om fast egendoms försäljning

och köpeskillingens fördelning stadgar

beträffande gäldenären skall i

ärende som nu avses lämpas till ägaren.

--vara förfallen.

--av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 är 1960

5

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för propositionen, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att förenkla handläggningen i ärenden rörande markbyten med bolag

föreslås sådan ändring i 1925 års lag, att förvärvstillstånd i vissa fall skall

kunna lämnas av länsstyrelse i stället för av Kungl. Maj :t. Härjämte föreslås

bl. a. att fastighetsförvärv från kronan undantages från tillståndstvånget

enligt såväl 1925 års lag som jordförvärvslagen.

Inledning

Jordförvärvs- och bolagsförbudslagstiftningen överses för närvarande av

1958 års jordlagsutredning. Förslag till ny lagstiftning bör enligt utredningsdirektiven

föreligga år 1961 med hänsyn till att giltighetstiden för nu gällande

jordförvärvslag utlöper den 30 juni 1962. Emellertid har riksdagen funnit

önskvärt att bolagsförbudslagen redan dessförinnan ändras så, att handläggningen

förenklas i ärenden rörande markbyten med bolag (se jordbruksutskottets

av riksdagen —• skrivelse 284/1959 -— godkända utlåtande

30/1959 s. 80—81). Som motiv för önskemålet hänvisas till det trängande

behovet av förbättrad ägoanordning i fråga om stora arealer skogsmark.

Härjämte erinras om bland annat den arronderingsfrämjande bytesverksamhet,

som inletts av lantbruksnämnderna och skogsbolagen till gagn för

såväl bonde- som storskogsbruket, samt om vikten av att påskynda denna

verksamhet. Med anledning av riksdagens framställning har utredningen i

ett den 26 november 1959 avgivet stencilerat delbetänkande angående decentralisering

av beslutanderätten i förvärvsfrågor enligt bolagsförbudslagen

m. m. föreslagit vissa lagändringar av provisorisk art. över betänkandet

har remissyttranden avgivits av hovrätten för Nedre Norrland, kammarkollegiet,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,

samtliga länsstyrelser, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF), Svenska landskommunernas förbund, Svenska

pastoratens riksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges

skogsägareförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges industriförbund,

Landsorganisationen i Sverige (LO) samt Kooperativa förbundet.

En del länsstyrelser har dessutom överlämnat yttranden från av

dem hörda myndigheter och organisationer.

Gällande bestämmelser

Bolagsförbudslagen1, vars ursprungliga syfte är alt skydda den

bondeägda marken mot skogsbolagens expansionssträvanden, innehåller till

en början ett principiellt förbud för bolag, förening och stiftelse att förvärva

1 SFS 1925:219 med ändringar 1927:67, 1932:183, 1937:389, 1948:221 och 1948:276.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 är 1960

fast egendom på landet och i stad utanför det till bebyggande planlagda området.

Lika med stad anses härvid köping och annan ort där den för städerna

gällande ordningen för bebyggande skall iakttagas (1 §). Från förvärvsförbudet

stadgas dock vissa undantag (2, 7 och 11 §■§). Vidare må bolag,

förening eller stiftelse förvärva sådan fast egendom, som av länsstyrelsen

i viss ordning prövas äga sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden eller huvudsakligen

vara avsedd till tomt, upplagsplats, idrottsplats eller dylikt eller

att nyttjas till stenbrott, grus- eller lertag eller utgöra torvmosse, vattenfall,

fiske eller annan dylik lägenhet eller vara av beskaffenhet att böra

skyddas på grund av säregen natur eller fornlämning eller av liknande anledning

(3 §).

Kungl. Maj :t äger ge bolag, förening eller stiftelse tillstånd att förvärva

fast egendom av annan beskaffenhet än nyss sagts i fall 1. att egendomen

den 1 juli 1925 ägdes av bolag eller ekonomisk förening och sedermera alltjämt

tillhört dylik samfällighet; 2. att egendomen utgör fastighet varav icke

någon del lämpligen kan nyttjas för jordbruk; 3. att egendomen utgör sådan

del av en fastighets avrösningsjord med impedimenter, vilken prövas icke

vara erforderlig för att återstående del av fastigheten skall äga skogstillgång,

tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för drivande av självständigt jordbruk

(stödskog), och icke heller vara att hänföra till sådana till odling tjänliga

myrmarker och andra odlingslägenheter, som i anseende till läge, omfattning

och jordens beskaffenhet ägnar sig för upptagande av självständiga

jordbruk eller lämpligen kan sammanslås med andra brukningsdelar (odlingsområde)

;* 4. att egendomens förvärvande för bolaget, föreningen eller

stiftelsen såsom innehavare av angränsande fastighet äger avsevärd betydelse

med hänsyn till skogsvårdens främjande; 5. att med egendomens förvärvande

är avsett att åt arbetare eller andra hos bolaget, föreningen eller

stiftelsen anställda personer bereda bostäder eller att genom idkande av

jordbruk tillgodose sådana personers behov av livsförnödenheter eller jordbruksprodukter;

eller 6. att med egendomens förvärvande är avsett att främja

bildandet av egna hem eller mindre jordbruk (4 § första stycket). — Tillstånd

till förvärv enligt andra eller tredje punkten må ej utan särskilda

skäl förvägras bolag, förening eller stiftelse, som under de före ansökningens

ingivande senast förflutna tio åren genom överlåtelse till enskild person

av skogsmark eller till jordbruk tjänlig fastighet med efter ortens förhållanden

erforderlig skogstillgång eller också genom sådan överlåtelse till

enskild person av odlad jord eller odlingsområde, som prövas gagnelig för

befolkningens näring i orten, avhänt sig egendom, vilken finnes i värde ungefär

motsvara den egendom som avses med förvärvet. Med överlåtelse som nu

sagts skall jämställas överlåtelse av skogsmark, jordbruksfastighet, odlad

jord eller odlingsområde till kommun eller till hushållningssällskap, bolag

eller förening som utövar statsunderstödd egnahemsverksamhet. Har över
1

Vid beräkning av stödskog skall hänsyn tagas dels till möjligheten att genom delning av

förefintligt jordbruk bilda nya självständiga jordbruk dels, beträffande odlingsområde, till

möjligheten att av dylikt område bilda självständigt jordbruk eller sammanslå sådant område

med annan brukningsdel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

7

låtelse av jordbruksfastighet eller skogsmark skett till enskild person, som

förvärvat egendomen huvudsakligen för alt därav bereda sig inkomst annorledes

än genom dess utnyttjande för eget jordbruk eller i samband därmed

bedrivet skogsbruk, må hänsjm ej tagas till överlåtelsen (4 § andra stycket).

Utöver nu angivna möjligheter att meddela förvärvstillstånd — de s. k.

speciella eller lindrigare koncessionsgrunderna — har Kungl. Maj :t också en

allmän befogenhet att meddela sådant tillstånd. Om nämligen i andra fall

än som angivits i 4 § på grund av särskilda omständigheter anses, att bolag,

förening eller stiftelse bör medges rätt att förvärva fast egendom av annan

beskaffenhet än i 3 § sägs, så äger Kungl. Maj :t ge tillstånd därtill (5 §).

Vill bolag, förening eller stiftelse påkalla länsstyrelsens prövning enligt

3 § eller söka Kungl. Maj :ts tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan

jämte fångeshandlingen eller bestyrkt avskrift därav inges till länsstyrelsen

inom tre månader från det fånget skedde. Försittes denna tid eller

prövas egendomen icke vara hänförlig under 3 § och blir ej heller ansökan

bifallen av Kungl. Maj :t, skall fånget vara ogillt. Sökes tillstånd, åligger det

länsstyrelsen, såframt ej förvärvet godkännes enligt 3 §, att insända handlingarna

jämte eget utlåtande till Kungl. Maj :t. Innan utlåtande avges, skall

länsstyrelsen, där det ej av särskild anledning finnes icke vara erforderligt,

över ansökningen höra kommunalnämnden i orten eller annan kommunal

myndighet samt annan nämnd eller myndighet, som kan antagas äga kännedom

om förhållandena, såsom hushållningssällskapets förvaltningsutskott

eller lantbruksnämnd (6 § jfrd m. SFS 1947:295).

Genom särskild kungörelse1 har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter

rörande den utredning som erfordras för prövning i vissa fall av bolags,

förenings eller stiftelses ansökan i fråga om förvärv av fast egendom m. m.

Avser ansökning tillstånd jämlikt 4 eller 5 § bolagsförbudslagen, skall den

vara åtföljd av bl. a. karta eller kartskiss jämte utredning rörande egendomens

värde, omfattning och beskaffenhet samt rörande de förhållanden i

övrigt, som sökanden vill åberopa (2 §). Åberopar sökanden för tillstånd

enligt 4 § första stycket andra eller tredje punkten bolagsförbudslagen, att

förvärvet avser kompensation för sådan tidigare överlåtelse som avses i

andra stycket samma paragraf, skall bifogas karta eller kartskiss jämte utredning

även om den sålunda överlåtna egendomens omfattning och beskaffenhet

vid tiden för överlåtelsen ävensom den utredning i övrigt, som sökanden

vill åberopa till styrkande av att överlåtelsen är sådan som avses i

lagrummet (3 §). I fall, som avses i 4 § andra stycket bolagsförbudslagen,

ankommer det på sökanden att, därest ej vid förhandlingar mellan lantbruksnämnden

och sökanden åstadkommits ett godtagbart underlag för bedömande

av den överlåtna egendomens värde, förete utredning om detta

värde. Utredningen skall verkställas av tre ojäviga personer, av vilka en

skall vara vederbörande dislriktslantmätare eller utses av länsstyrelsen.

De båda andra skall av denne utses bland dem som i orten är nämndemän,

1 SFS 1950: 13.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

ägodelningsnämndemän eller gode män vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar

(4 §).

Avser förvärvet eller överlåtelse, varom sägs i 4 § andra stycket bolagsförbudslagen,

del av fastighet, skall i ärendet förebringas utredning jämte

yttrande av den distriktslantmätare eller mätningsman, vilken har att handlägga

den lantmäteriförrättning som fordras för delens avskiljande (5 §).

Finnes påkallat att ytterligare utredning eller undersökning i visst avseende

verkställes av särskild sakkunnig, må sökanden föreläggas inkomma

med yttrande från sådan sakkunnig (6 §).

Enligt j ordförvärvslagen1 må ej fast egendom, som är taxerad

såsom jordbruksfastighet, genom köp, byte eller gåva förvärvas utan tillstånd

av lantbruksnämnd. Sådant förvärvstillstånd erfordras dock ej i

bl. a. följande fall: 1. där förvärvaren är kronan, landskommun, köping,

stad eller municipalsamhälle; 2. där egendomen förvärvas av annan kommun

än under 1 sägs2 eller annan dylik samfällighet för ändamål som avses

i 1 § 4, 7 eller 16 lagen den 12 maj 1917 om expropriation; 3. där kontrahenterna

är på närmare angivet sätt anhöriga med varandra; 4. där tillstånd

skall sökas enligt bolagsförbudslagen eller lagen den 30 maj 1916 om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag; 5. där förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion

(1 § första stycket). I det sistnämnda fallet föreligger som regel skyldighet

att åter avyttra egendomen inom två år, vid äventyr att länsstyrelsen förordnar

om försäljning på offentlig auktion (11 §). Vid sådan auktion må

egendomen säljas endast till på visst sätt kvalificerad köpare, t. ex. till kronan

eller till kommun eller annan dylik samfällighet som vill förvärva egendomen

för ändamål varom förmäles i 1 § första stycket 2 (12 §).

Förslag om ytterligare undantag från förvärvsförbuden

Utredningen

Utredningen har övervägt huruvida undantag bör göras för förvärv från

kronan och från bolag samt för förvärv som endast avser mindre markområden.

Beträffande förvärv från kronan framhålles till en början, att

enligt 77 § regeringsformen kronans fasta egendom icke får försäljas utan

riksdagens samtycke men att riksdagen medgivit Kungl. Maj :t rätt dels

att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning

av sådan kronan tillhörig fast egendom, vars taxeringsvärde eller uppskattade

saluvärde uppgår till högst 70 000 kronor, dels att åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom,

vars värde icke överstiger 30 000 kronor. Utredningen påpekar vidare,

att i de bemyndiganden för centrala förvaltningsmyndigheter som av Kungl.

1 SFS 1955: 272 med ändring 1958: 212.

2 Före 1958 års lagändring löd alla kommuner under punkt 2.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960 9

Maj:t utfärdats givits vissa närmare angivna föreskrifter rörande ärendenas

prövning, däribland upptagits att, då fråga är om försäljning av jordbruksfastighet,

myndigheten skall höra den lantbruksnämnd inom vars

verksamhetsområde fastigheten är belägen. Slutligen anföres.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om behandlingen i Kungl.

Maj :ts av riksdagen godkända proposition 1959:148 av domänstyrelsens

förslag om bemyndigande för styrelsen att under vissa förutsättningar för

kronans räkning ingå i och svara för s. k. avtalsbyten. Departementschefen

föreslog för sin del bifall till förslaget. Såsom förutsättning för utnyttjande

av bemyndigandet borde dock gälla, att vederbörande lantbruksnämnd och

fastighetsbildningsmyndighet tillstyrkte markbytet samt att redogörelse för

genomförda markbyten årligen ingåves till Kungl. Maj :t. Utredningen förutsätter

att Kungl. *Maj :t i mån av behov kommer att utfärda liknande bestämmelser

för de andra ovan angivna centrala förvaltningsmyndigheterna.

Utöver de försäljningar som kan ske enligt nämnda bemyndiganden verkställes

försäljningar av ecklesiastik kronojord, av mark som förvaltas av

försvarsväsendet samt av mark som inköpts av lantbruksnämnd.

Utredningen har kommit till den slutsatsen, att förvärvsprövning icke

erfordras enligt bolagsförbudslagen i vad avser förvärv från kronan. Denna

lag avser ju främst att hindra icke önskvärda förskjutningar i relationen

mellan olika ägarekategorier. Det förhållandet att lämpligheten av försäljningen

prövas på sätt ovan anförts vid alla överlåtelser, som kan ha någon

betydelse i detta avseende, synes innebära garanti för att några mera avsevärda

förskjutningar icke inträffar. Med hänsyn härtill och på grund av de

föreskrifter i övrigt, som utredningen förutsätter skola utfärdas, synes jämväl

de syften som jordförvärvslagen tjänar bli tillgodosedda även om förvärv

från kronan undantages. Utredningen föreslår därför att förvärvsprövning

i dessa fall ej heller skall erfordras enligt sistnämnda lag. Särskilt

framstår det såsom obehövligt att tillstånd kräves jämväl i sådana fall, då

lantbruksnämnd försäljer fast egendom, som nämnden inköpt för rationaliseringsändamål.

I enlighet med vad sålunda anförts har utredningen i betänkandet bilagda

utkast till lagar angående ändring i bolagsförbudslagen och jordförvärvslagen

föreslagit bestämmelser av innebörd, att undantag från förvärvsförbuden

medgivits bolag, förening eller stiftelse vid förvärv från kronan.

I fråga om förvärv från bolag har utredningen vid övervägande

av de skäl som talar för och emot ett undantag kommit till den uppfattningen,

att utredningen icke nu bör föreslå att sådant undantag göres.

En ledamot av utredningen har i denna del avgivit reservation och ansett,

att utredningen bort tillstyrka, att förvärv som bolag gör från annat

bolag undantages från bolagsförbudslagen.

Beträffande slutligen förvärv av s in å marko in råden har utredningen

kommit till att något undantag för sådana områden icke bör

införas, i varje fall icke såsom en provisorisk åtgärd.

Remissyttrandena

Förslaget att i bolagsförbudslagen och jordförvärvslagen göra undantag

för överlåtelser från kronan har tillstyrkts eller lämnats utan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

erinran av samtliga remissorgan utom Sveriges lantbruksförbund och Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund. Hovrätten för Nedre Norrland

samt länsstyrelserna i Östergötlands och Hallands län förordar, att det föreslagna

undantaget i jordförvärvslagen utsträckes till att avse jämväl andra

subjekt än bolag, förening och stiftelse.

Kammarkollegiet framhåller, att av den kyrkliga jord, som avses i lagen

den 4 januari 1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa

fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt, blott en del tillhör

kronan, samt hemställer om enhetlig behandling av den i sagda lag avsedda

kyrkliga jorden, helst så, att kravet på förvärvstillstånd släppes beträffande

all dylik jord. I samma riktning uttalar sig överlantmätaren i Jönköpings

län.

Departementschefen

Utredningen föreslår till en början att från tillståndstvånget skall undantagas

förvärv som bolag, förening eller stiftelse gör från kronan, överlåtelse

av kronan tillhörig fast egendom är numera i administrativ ordning

reglerad på ett sätt som tillförsäkrar de av lantbruksnämnderna företrädda

jordpolitiska synpunkterna behörigt inflytande. Prövning enligt jordförvärvs-

och bolagsförbudslagarna synes alltså innebära onödig omgång. Jag

förordar därför att förvärv av sådan egendom generellt undantages inte

blott i bolagsförbudslagen utan i båda lagarna. Undantaget bör omfatta även

sådan kyrklig jord som civilrättsligt tillhör kronan. Däremot torde böra ytterligare

övervägas om även annan kyrklig jord lämpligen kan inbegripas.

I frågan om undantag för överlåtelser mellan bolag föreligger

sådana meningsskiljaktigheter att ställning inte lämpligen bör tagas nu.

Det torde i stället få ankomma på utredningen att förutsättningslöst upptaga

denna fråga till fortsatt övervägande. Detsamma bör gälla frågan om

undantag för förvärv av småområden.

Förslag om delegering av beslutanderätten i ärenden enligt

bolagsförbudslagen

Utredningen

Av utredningen framlagt förslag i denna del är till sin innebörd i huvudsak

överensstämmande med det genom propositionen framlagda förslaget.

Utredningen har emellertid för länsstyrelses meddelande av förvärvstillstånd

uppställt det villkoret, att bytesobjektens egenskap av fastigheter

för skogsbruk samt det föreskrivna värdeförhållandet mellan fastigheterna

måste styrkas genom intyg av lantbruksnämnd eller i vissa fall distriktslantmätare.

Vidare har utredningen såsom alternativ till att egendomen förvärvas

i utbyte mot annan fast egendom föreslagit att förvärvaren utfäster sig att

överlåta kompensationsfastighet inom viss angiven tid. Någon motsvarighet

till 5a § fjärde punkten i det genom propositionen framlagda förslaget har

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

icke upptagits i utredningens förslag. Beträffande stadgandenas utformning

liar utredningen förordat dels att i bolagsförbudslagen intages bestämmelser

om allmänt bemyndigande för Konungen att överlämna beslutanderätten

enligt 4 och 5 §§ på länsstyrelse, dels att bemyndigande för länsstyrelse

att meddela tillstånd jämlikt bolagsförbudslagen lämnas i särskild kungörelse,

upptagande de förutsättningar enligt vilka sådant tillstånd kan beviljas.

Utredningen har i sitt ställningstagande beträffande delegationens omfattning

och i frågan om beslutanderätten bör anförtros länsstyrelse eller

lantbruksnämnd framhållit, att det nu gäller en provisorisk anordning i avbidan

på utredningens slutliga förslag.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att till länsmyndighet delegera beslutanderätten i

vissa ärenden enligt bolagsförbudslagen har vunnit så gott som enstämmig

anslutning hland remissinstanserna. Länsstyrelsen i Skaraborgs län (där

dock avvikande mening anmälts av landssekreteraren jämte föredraganden)

samt Sveriges lantbruksförbund anser emellertid, att delegationen bör ske

till lantbruksnämnd i stället för till länsstyrelse. Lantbruksstyrelsen och

RLF uttalar sig närmast till förmån för lantbruksnämnderna men godtar delegering

till länsstyrelse såsom ett provisorium. Från en del håll framföres

förslag om utvidgning av delegationens omfattning. Utredningens förslag att

länsstyrelses prövning skall vara på visst sätt bunden vid intyg ävensom den

föreslagna bestämmelsen om delegation i fall, där förvärvaren förklarat sig

villig att avhända sig fastighet inom viss angiven tid, möter invändningar i

flera remissyttranden. Slutligen kan nämnas, att två länsstyrelser anser, att

länsstyrelse bör vara behörig avslå tillståndsansökan i klara avslagsfall samt

att kammarkollegiet föreslår, att delegationsreglerna utformas som ett åläggande

för länsstyrelse att avgöra ärendena. Kollegiet finner det som regel

olämpligt, att vid myndighets handläggning av ärende skall föreligga såväl

spörsmålet om myndigheten bör påtaga sig ansvaret för sakens avgörande

som frågan hur saken i sådant fall bör avgöras. Dessa två spörsmål torde enligt

kollegiet då lätt bli på ett icke önskvärt sätt sammanvävda.

Departementschefen

Departementschefen framhåller, att en delegation i lämplig omfattning till

länsmyndighet av beslutanderätten i ärenden enligt bolagsförbudslagen synes

innebära en ändamålsenlig förenkling av handläggningen och kunna främja

önskvärda arronderingsbyten. Departementschefen finner därför, att delegation

i en eller annan form nu bör komma till stånd och yttrar vidare följande.

Utan alt taga ställning till frågan, åt vilken myndighet beslutanderätten

bör anförtros på längre sikt, anser jag i likhet med utredningen,

att man vid denna provisoriska lagändring bör stanna för länsstyrelsen. Detla

alternativ är det minst ingripande i nu rådande ordning, enligt vilken läns
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

styrelsen har att sörja för den förberedande handläggningen av samtliga

ärenden enligt bolagsförbudslagen och även att i andra avseenden taga befattning

med sådana ärenden. Härtill kommer, att ärendena inte sällan skall

bedömas också enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, och att även den lagen

lägger de administrativa uppgifterna på länsstyrelsen. Emellertid bör

enligt min mening lagen tills vidare tillförsäkra de övriga närmast berörda

länsmyndigheterna, nämligen lantbruksnämnden och överlantmätaren, ett

avgörande inflytande på så sätt, att länsstyrelsen skall vara förhindrad att

meddela förvärvstillstånd utan deras tillstyrkande. Då lantbruksnämnden

eller överlantmätaren avstyrker tillstånd, skall ärendet alltså i vanlig ordning

bänskjutas till avgörande av Kungl. Maj :t. För inhämtande av överlantmätarens

yttrande torde mera sällan vara erforderligt med formlig remiss.

Har lantbruksnämnden tillstyrkt ansökan och överlantmätaren närvarit vid

nämndens sammanträde utan att låta till protokollet anteckna avvikande

mening, bör erforderligt tillstyrkande anses föreligga även från hans sida.

Beträffande delegationens omfattning anser jag inte tillrådligt

att föregripa utredningens fortsatta arbete genom alt gå längre än utredningen

i nuvarande skede ansett sig kunna förorda. Länsstyrelsens behörighet

bör alltså enligt min mening begränsas till det fall att egendom förvärvas

i utbyte mot annan fast egendom inom länet samt att vardera egendomen

är huvudsakligen avsedd för skogsbruk och ungefär motsvarar den

andra i värde. De nu angivna förutsättningarna för länsstyrelsens behörighet

torde böra upptagas i själva lagtexten. En särskild delegationskungörelse,

sådan som utredningen föreslagit, synes då knappast erforderlig. Värderingen

bör ske med hänsyn till vardera egendomens ytvidd, medelbonitet och

belägenhet. Att på föreslaget sätt binda länsstyrelsens prövning vid intyg

av vissa slag förefaller onödigt tyngande; i enskilda ärenden bör länsstyrelsen

kunna godkänna även utredning av annat slag. Det i kungörelseförslaget

särskilt omnämnda fallet att förvärvaren ämnar framdeles avhända sig

kompensationsmark bör enligt min mening inte upptagas till särbehandling

i författningen. Jag vill framhålla att, då för länsstyrelsens behörighet förutsättes

att egendomen förvärvas i utbyte mot annan egendom, däri inte ligger

något krav på ett formligt bytesavtal. Såväl förvärvet som avhändelsen kan

ske i köpets form, och köpeskillingarna behöver inte överensstämma med

varandra. Även så kallade triangelbyten kan komma i fråga. Det är inte heller

nödvändigt att de olika transaktionerna sker samtidigt. I viss utsträckning

måste ett marktillgodohavande på den ena eller den andra sidan kunna

tolereras för en kortare tid. Det väsentliga är att en utjämning är avsedd och

ligger inom sikthåll samt framförallt att länsstyrelsens tillståndsgivning inte

utövas på sådant sätt, att relationen mellan bolags- och bondeskog förskjutes.

Prövningen av bolagens rena utvidgningsförvärv skall med andra ord

förbehållas Kungl. Maj:t.

Syftet med den nu aktuella lagändringen påkallar inte, att länsstyrelsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

skall äga behörighet att avslå ansökan om förvärvstillstånd. Då ansökan finnes

höra avslås, skall ärendet alltså, såsom utredningen föreslagit, hänskjutas

till Kungl. Maj:ts prövning. I likhet med utredningen anser jag också att delegationen

tills vidare bör medföra blott rättighet och således inte skyldighet

att upptaga ärende till avgörande. Jag utgår då från att länsstyrelserna

inte utan vägande skäl undandrager sig att utöva beslutanderätten och att

de i förekommande fall redovisar sina skäl i det utlåtande som skall avges enligt

6 § andra stycket bolagsförbudslagen. Huruvida ansökan är ställd till

Kungl. Maj:t eller till länsstyrelsen är självfallet ovidkommande. Framgår

av ansökningen eller av omständigheterna i övrigt att sådant kompensationsförvärv

åsyftas som avses med delegationen, kan länsstyrelsen alltid ingå

i sakprövning. I övriga fall ankommer prövningen på Kungl. Maj :t. LänssLyrelsen

har givetvis att själv pröva huruvida förutsättningarna för dess behörighet

är för handen. Lagfart kan följaktligen inte vägras på den grund att

länsstyrelsen anses ha överskridit sin behörighet.

Vissa frågor i övrigt

Utredningen har vid sin behandling av frågan till vilken länsmyndighet

delegation bör ske uttalat, att den förutsätter, att länsstyrelse vid handläggning

av ärenden av ifrågavarande slag kommer att — i särskilda fall

— tillkalla överlantmätaren och lantbruksdirektören samt låta endera av

dem vara föredragande.

I remissyttrandena har från några håll anmärkts, att utredningens rekommendation

i detta hänseende är oförenlig med gällande bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen.

En länsstyrelse har dessutom framhållit, att en sådan

ordning torde bli tungrodd och ej sällan blott av formell natur.

Departementschefen anser, att ehuru länsstyrelsen på allt sätt bör utnyttja

nämnda befattningshavares sakkunskap föredragningen i mera teknisk bemärkelse

tills vidare bör ankomma på den som enligt länsstyrelseinstruktionen

skall vara föredragande. I detta sammanhang förordar departementschefen

sådan ändring av 6 § andra stycket bolagsförbudslagen

att föreskriften om hörande av vissa organ kommer att i överensstämmelse

med rådande praxis avse lantbruksnämnden och överlantmätaren ävensom

kommunalnämnden i orten eller annan kommunal myndighet. Departementschefen

finner vidare, att i anslutning till förevarande lagändringar lämpligen

bör öppnas möjlighet för länsstyrelsen att — även i ärenden där sakprövningen

ankommer på Kungl. Maj :t —- göra eftergifter i fråga om den utredningsplikt

som åvilar sökanden, och uttalar att vidtagande av härför erforderlig

kungörelseändring torde få ankomma på Kungl. Maj :t.

Utredningen har vidare uttalat, att besvärsstadgandet i6§ tredje

stycket bolagsförbudslagen efter de övriga ändringar i lagen,

som utredningen föreslagit, lämpligen bör utgå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

Departementschefen biträder denna uppfattning och framhåller, att det

nu av 57 § länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 (nr 333) framgår att

besvärsrätt föreligger samt att hesvärstiden regleras i lagen den 4 juni 1954

om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Vidare anför

departementschefen, att i detta sammanhang bolagsförbudslagen även bör

ändras så att orden Konungens befallningshavande genomgående utbytes

mot länsstyrelsen.

Utredningen har föreslagit ändrad lydelse av 12 § jordförvärv slagen.

Ändringen är betingad av den år 1958 på riksdagens initiativ företagna

ändringen i 1 §, varigenom landskommuner, köpingar, städer och

municipalsamhällen helt befriades från skyldighet att söka förvärvstillstånd.

Vid lagrådsbehandlingen av riksdagsförslaget anmärktes, att 12 § bort

bringas i överensstämmelse med 1 §. Med beaktande härav har utredningen

nu förordat sådan ändring i 12 § att vid där avsedd auktion försäljning må

ske till kommun av nyss angivet slag oavsett ändamålet med förvärvet.

Departementschefen har biträtt utredningens förslag jämväl i denna del.

Utredningen har slutligen övervägt, huruvida dess förslag i delegationsfrågan

bör föranleda ändring i 19 kap. 3 § 1 mom. tredje

stycket jorddelningslagen. Enligt bestämmelser i detta stycke

må vissa i paragrafen föreskrivna jordpolitiska villkor för avstyckning av

skogsmark icke hindra avstyckning i enlighet med tillstånd som jämlikt

bolagsförbudslagen meddelas av Kungl. Maj :t. Härutinnan anför utredningen

följande.

Vilket delegationsalternativ som än väljes, synes ändring i detta stadgande

ej behöva vidtagas. Detta skulle visserligen kunna medföra att ett förvärv

av fastighetsdel, som länsstyrelsen eller lantbruksnämnd givit tillstånd

till, icke kunde fullföljas av den anledningen, att fastighetsbildningsmyndigheten

finner 19 kap. 3 § utgöra hinder mot avstyckning. Risken härför

synes emellertid vara mycket ringa. Om i sådana fall ett ärende prövas med

stöd av delegation, bör tillstånd meddelas endast om överlantmätaren tillstyrkt.

En sådan tillstyrkan lämnas givetvis icke utan att fastighetsbildningsåtgärden

underkastats erforderlig bedömning enligt jorddelningslagen. Har överlantmätaren

uttryckt tvekan kan myndigheten översända ärendet till Kungl.

Maj :t för avgörande. Delegationen innebär ju blott att myndigheten äger

giva tillstånd. Även om myndigheten enligt delegationsbestämmelserna är

behörig atl meddela tillstånd i ett visst ärende, har den därför alltid rätt

att överlämna prövningen till Kungl. Maj :t.

I det genom propositionen framlagda förslaget — som i 5a § föreskrivit

att överlantmätarens tillstyrkan utgör förutsättning för att förvärvstillstånd

må meddelas av länsstyrelse — har något förslag till ändring av nu ifrågavarande

lagrum icke upptagits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960

15

Lagrådet

Lagrådet lämnar de genom propositionen framlagda förslagen utan erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget. Utskottet vill emellertid för sin del betona önskvärdheten

av att den verksamhet, som under medverkan av bl. a. lantbruksnämnderna

nu bedrives för att få till stånd en bättre ägoanordning i fråga

om skogsmarken, i vidgad omfattning underlättas. Utskottet förutsätter, att

jordlagsutredningen i sitt fortsatta arbete kommer att undersöka möjligheten

av ytterligare förenkling av gällande bestämmelser i detta syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 10 maj 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Göran Karlsson, Kristiansson,

Alexanderson, Åke Larsson, Ferdinand Nilsson och Schött;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Nilsson

i Östersund, Svenning*, Wachtmeister, Grebäck och Turesson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Ferdinand Nilsson, som ansett, att utlåtandet under rubriken

»Utskottet» bort ha följande lydelse: »Utskottet har icke funnit anledning

till erinran mot det genom propositionen framlagda förslaget. Såvitt avser

förvärv från kronan i de fall där försäljningen på grund av bemyndigande

sker genom central förvaltningsmyndighet bör, såsom jordlagsutredningen

förutsatt, utfärdas liknande bestämmelser som i enlighet med propositionen

148/1959 gäller i fråga om s. k. avialsbyten genom domänstyrelsen. — Utskottet

vill för sin del betona önskvärdheten---förevarande proposi
tion.

»

600888 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 a1 i texten