Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925
1960-05-10 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1960:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219)
angående förbud i vissa fall för bolag, förening och
stiftelse att förvärva fast egendom, m. m.
Genom en den 25 mars 1960 dagtecknad proposition, nr 122, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) T41 g om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i
vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom
Härigenom förordnas, dels att 2 och 4—6 §§ lagen den 18 juni 1925 angående
förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast
egendom skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att efter
5 § skall infogas en ny paragraf, betecknad 5a §, av nedan angiven lydelse,
dels att i 3, 8 och 10 §§ samma lag orden Konungens befallningshavande
skola utbytas mot ordet länsstyrelsen.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §.
Vad i denna lag stadgas angående
inskränkning i bolags, förenings eller
stiftelses rätt att förvärva fast egendom
har ej avseende å förvärv, som
sker omedelbart på grund av stadgande
i lag eller jämlikt Konungens
medgivande till expropriation, eller å
förvärv, som genom testamente göres
av annan förening än ekonomisk förening
eller av stiftelse, ej heller å förvärv
av järnväg.
Vad i denna lag stadgas angående
inskränkning i bolags, förenings eller
stiftelses rätt att förvärva fast
egendom har ej avseende å
1. förvärv som sker omedelbart på
grund av stadgande i lag eller jämlikt
Konungens medgivande till expropriation;
2.
förvärv som genom testamente
göres av annan förening än ekonomisk
förening eller av stiftelse;
3. förvärv från kronan;
4. förvärv av järnväg.
Iiihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 27
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
4
före
-
§•
Konungen äger giva bolag,
ning eller stiftelse tillstånd att förvärva
fast egendom av annan beskaffenhet
än i 3 § sägs i fall,
Bolag, förening eller stiftelse må
i den ordning 5a och 6 §§ stadga erhålla
tillstånd att förvärva fast egendom
av annan beskaffenhet än i 3 §
sägs i fall,
1. att------mindre jordbruk.
Tillstånd till------till överlåtelsen.
Tillstånd enligt------och fäbodskog.
I fråga------en fastighet.
Vad enligt------avstyckade ägovidden.
Tillstånd till------märkligen försvagas.
5
Prövas i andra fall än i 4 § angivits
på grund av särskilda omständigheter
bolag, förening eller stiftelse
böra medgivas rätt att förvärva
fast egendom av annan beskaffenhet
än i 3 § sägs, äger Konungen giva tillstånd
därtill. Såsom sådan omständighet
skall i fråga om förvärv, som
göres av annan förening än ekonomisk
förening eller av stiftelse, anses,
att föreningen eller stiftelsen
främjar ett allmännyttigt ändamål
samt att förvärvet äger avsevärd betydelse
för föreningens eller stiftelsens
verksamhet.
5a
§•
Prövas i andra fall än i 4 § angivits
på grund av särskilda omständigheter
bolag, förening eller stiftelse böra
medgivas rätt att förvärva fast
egendom av annan beskaffenhet än
i 3 § sägs, må tillstånd därtill givas
i den ordning 5a och 6 §§ stadga. Såsom
sådan omständighet skall i fråga
om förvärv, som göres av annan
förening än ekonomisk förening eller
av stiftelse, anses, att föreningen
eller stiftelsen främjar ett allmännyttigt
ändamål samt att förvärvet äger
avsevärd betydelse för föreningens
eller stiftelsens verksamhet.
§•
Fråga om tillstånd jämlikt 4 eller
5 § avgöres av Konungen. Sådant tillstånd
må dock lämnas av länsstyrelsen,
där följande förutsättningar äro
för handen, nämligen
1. att egendomen förvärvas i utbyte
mot annan fast egendom inom
länet;
2. att såväl den förra som den senare
egendomen huvudsakligen är
avsedd för skogsbruk;
3. att den ena egendomen ungefär
motsvarar den andra i värde;
4. att lantbruksnämnden och överlantmätaren
tillstyrka att tillstånd
meddelas.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
6
Äskas sådan prövning, som i 3 §
sägs, eller vill bolag, förening eller
stiftelse jämlikt 4 eller 5 § söka
Konungens tillstånd att förvärva fast
egendom, skall ansökan jämte fångeshandlingen
eller bestyrkt avskrift
därav ingivas till Konungens befallningshavande
inom tre månader från
det fånget skedde. Försittes den tid
eller prövas egendomen icke vara sådan,
som i 3 § sägs, och varder ej
heller, där Konungens tillstånd sökes,
sådant beviljat, vare fånget
ogillt.
Sökes Konungens tillstånd, åligge
Konungens befallning shavande, såframt
ej förvärvet godkännes enligt
3 §, att insända handlingarna jämte
eget utlåtande till Konungen. Innan
utlåtande avgives, skall Konungens
befallningshavande, där det ej av särskild
anledning finnes icke vara erforderligt,
över ansökningen höra
kommunalnämnden i orten eller annan
kommunal myndighet samt annan
nämnd eller myndighet, som kan
antagas äga kännedom om förhållandena,
såsom hushållningssällskapets
förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd.
över Konungens befallning skavandes
beslut i ärende, som nu sagts, må
klagan föras i den ordning, som för
ekonomimål i allmänhet är stadgad.
Närmare föreskrifter-----
Är i-----— fast egendor
§•
Äskas sådan prövning, som i 3 §
sägs, eller vill bolag, förening eller
stiftelse jämlikt 4 eller 5 § söka tillstånd
att förvärva fast egendom, skall
ansökan jämte fångeshandlingen eller
bestyrkt avskrift därav ingivas
till länsstyrelsen inom tre månader
från det fånget skedde. Försittes den
tid eller prövas egendomen icke vara
sådan, som i 3 § sägs, och varder ej
heller, där tillstånd sökes, sådant beviljat,
vare fånget ogillt.
Sökes tillstånd, åligge länsstyrelsen,
såframt ej förvärvet godkännes
enligt 3 § eller ansökningen bifalles
av länsstyrelsen enligt 5a §, att insända
handlingarna jämte eget utlåtande
till Konungen. Innan länsstyrelsen
meddelar tillstånd eller avgiver
utlåtande, skall, där det ej av särskild
anledning finnes icke vara erforderligt,
förutom lantbruksnämnden och
överlantmätaren kommunalnämnden
i orten eller annan kommunal myndighet
höras i ärendet.
av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.
2) Lag angående ändrad lydelse av I och 12 §§ lagen den 3 juni 1955 (nr 272)
om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen)
Härigenom förordnas, att 1 och 12 §§ lagen den 3 juni 1955 om inskränkning
i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen) skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet, må ej genom köp,
byte eller gåva förvärvas utan tillstånd av lantbruksnämnd. Sådant förvärvstillstånd
erfordras dock ej
1. där förvärvaren är kronan, lands- 1. där egendomen förvärvas från
kommun, köping, stad eller munici- kronan och ej heller där kronan,
palsamhälle; landskommun, köping, stad eller mu
nicipal
samhälle är förvärvare;
2. där egendomen — — -— sistnämnda andel.
Förvärvstillstånd skall —-------— — eljest avvisas.
12 §.
Förordnande som------—---avyttrar den.
I övrigt skall så anses samt med
ärendet i tillämpliga delar så förfaras,
som om egendomen blivit utmätt
för fordran med bästa förmånsrätt
däri; dock må, även om det i enlighet
härmed bestämda lägsta budet
uppnås, försäljning ej ske med mindre
den bjudna köpeskillingen tillika
täcker det värde som åsatts egendomen
av utmätningsmannen eller, om
ägaren i god tid före auktionen påkallat
särskild värdering, det värde
vartill egendomen skattas av värderingsmän
som överexekutor utser.
Egendomen må säljas, förutom till
den som erhållit förvärvstillstånd,
allenast till kronan, till kommun eller
annan dylik samfällighet som vill
förvärva egendomen för ändamål
varom förmäles i 1 § första stycket 2,
till andelsägare som avses i 1 § första
stycket 8 eller till kreditinrättning
som sägs i 11 § andra stycket. Avgives
vid auktionen bud som enligt vad
nu sagts må antagas, skall försäljning
ske, ändå att innehavare av
fordran bestrider det. Vad utsökningslagen
i fråga om fast egendoms
försäljning och köpeskillingens fördelning
stadgar beträffande gäldenären
skall i ärende som nu avses lämpas
till ägaren.
Kommer försäljning
Kostnad i----
I övrigt skall så anses samt med
ärendet i tillämpliga delar så förfaras,
som om egendomen blivit utmätt
för fordran med bästa förmånsrätt
däri; dock må, även om det i enlighet
härmed bestämda lägsta budet
uppnås, försäljning ej ske med
mindre den bjudna köpeskillingen
tillika täcker det värde som åsatts
egendomen av utmätningsmannen eller,
om ägaren i god tid före auktionen
påkallat särskild värdering, det
värde vartill egendomen skattas av
värderingsmän som överexekutor utser.
Egendomen må säljas, förutom
till den som erhållit förvärvstillstånd,
allenast till kronan, landskommun,
köping, stad eller municipalsamhälle,
till kommun eller samfällighet
som avses i 1 § första stycket 2 och
som vill förvärva egendomen för där
omförmält ändamål, till andelsägare
som avses i 1 § första stycket 8
eller till kreditinrättning som sägs
i 11 § andra stycket. Avgives vid auktionen
bud som enligt vad nu sagts
må antagas, skall försäljning ske,
ändå att innehavare av fordran bestrider
det. Vad utsökningslagen i
fråga om fast egendoms försäljning
och köpeskillingens fördelning stadgar
beträffande gäldenären skall i
ärende som nu avses lämpas till ägaren.
--vara förfallen.
--av statsmedel.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 är 1960
5
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för propositionen, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas nedan, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
För att förenkla handläggningen i ärenden rörande markbyten med bolag
föreslås sådan ändring i 1925 års lag, att förvärvstillstånd i vissa fall skall
kunna lämnas av länsstyrelse i stället för av Kungl. Maj :t. Härjämte föreslås
bl. a. att fastighetsförvärv från kronan undantages från tillståndstvånget
enligt såväl 1925 års lag som jordförvärvslagen.
Inledning
Jordförvärvs- och bolagsförbudslagstiftningen överses för närvarande av
1958 års jordlagsutredning. Förslag till ny lagstiftning bör enligt utredningsdirektiven
föreligga år 1961 med hänsyn till att giltighetstiden för nu gällande
jordförvärvslag utlöper den 30 juni 1962. Emellertid har riksdagen funnit
önskvärt att bolagsförbudslagen redan dessförinnan ändras så, att handläggningen
förenklas i ärenden rörande markbyten med bolag (se jordbruksutskottets
av riksdagen —• skrivelse 284/1959 -— godkända utlåtande
30/1959 s. 80—81). Som motiv för önskemålet hänvisas till det trängande
behovet av förbättrad ägoanordning i fråga om stora arealer skogsmark.
Härjämte erinras om bland annat den arronderingsfrämjande bytesverksamhet,
som inletts av lantbruksnämnderna och skogsbolagen till gagn för
såväl bonde- som storskogsbruket, samt om vikten av att påskynda denna
verksamhet. Med anledning av riksdagens framställning har utredningen i
ett den 26 november 1959 avgivet stencilerat delbetänkande angående decentralisering
av beslutanderätten i förvärvsfrågor enligt bolagsförbudslagen
m. m. föreslagit vissa lagändringar av provisorisk art. över betänkandet
har remissyttranden avgivits av hovrätten för Nedre Norrland, kammarkollegiet,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,
samtliga länsstyrelser, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk (RLF), Svenska landskommunernas förbund, Svenska
pastoratens riksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
skogsägareförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges industriförbund,
Landsorganisationen i Sverige (LO) samt Kooperativa förbundet.
En del länsstyrelser har dessutom överlämnat yttranden från av
dem hörda myndigheter och organisationer.
Gällande bestämmelser
Bolagsförbudslagen1, vars ursprungliga syfte är alt skydda den
bondeägda marken mot skogsbolagens expansionssträvanden, innehåller till
en början ett principiellt förbud för bolag, förening och stiftelse att förvärva
1 SFS 1925:219 med ändringar 1927:67, 1932:183, 1937:389, 1948:221 och 1948:276.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 är 1960
fast egendom på landet och i stad utanför det till bebyggande planlagda området.
Lika med stad anses härvid köping och annan ort där den för städerna
gällande ordningen för bebyggande skall iakttagas (1 §). Från förvärvsförbudet
stadgas dock vissa undantag (2, 7 och 11 §■§). Vidare må bolag,
förening eller stiftelse förvärva sådan fast egendom, som av länsstyrelsen
i viss ordning prövas äga sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden eller huvudsakligen
vara avsedd till tomt, upplagsplats, idrottsplats eller dylikt eller
att nyttjas till stenbrott, grus- eller lertag eller utgöra torvmosse, vattenfall,
fiske eller annan dylik lägenhet eller vara av beskaffenhet att böra
skyddas på grund av säregen natur eller fornlämning eller av liknande anledning
(3 §).
Kungl. Maj :t äger ge bolag, förening eller stiftelse tillstånd att förvärva
fast egendom av annan beskaffenhet än nyss sagts i fall 1. att egendomen
den 1 juli 1925 ägdes av bolag eller ekonomisk förening och sedermera alltjämt
tillhört dylik samfällighet; 2. att egendomen utgör fastighet varav icke
någon del lämpligen kan nyttjas för jordbruk; 3. att egendomen utgör sådan
del av en fastighets avrösningsjord med impedimenter, vilken prövas icke
vara erforderlig för att återstående del av fastigheten skall äga skogstillgång,
tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för drivande av självständigt jordbruk
(stödskog), och icke heller vara att hänföra till sådana till odling tjänliga
myrmarker och andra odlingslägenheter, som i anseende till läge, omfattning
och jordens beskaffenhet ägnar sig för upptagande av självständiga
jordbruk eller lämpligen kan sammanslås med andra brukningsdelar (odlingsområde)
;* 4. att egendomens förvärvande för bolaget, föreningen eller
stiftelsen såsom innehavare av angränsande fastighet äger avsevärd betydelse
med hänsyn till skogsvårdens främjande; 5. att med egendomens förvärvande
är avsett att åt arbetare eller andra hos bolaget, föreningen eller
stiftelsen anställda personer bereda bostäder eller att genom idkande av
jordbruk tillgodose sådana personers behov av livsförnödenheter eller jordbruksprodukter;
eller 6. att med egendomens förvärvande är avsett att främja
bildandet av egna hem eller mindre jordbruk (4 § första stycket). — Tillstånd
till förvärv enligt andra eller tredje punkten må ej utan särskilda
skäl förvägras bolag, förening eller stiftelse, som under de före ansökningens
ingivande senast förflutna tio åren genom överlåtelse till enskild person
av skogsmark eller till jordbruk tjänlig fastighet med efter ortens förhållanden
erforderlig skogstillgång eller också genom sådan överlåtelse till
enskild person av odlad jord eller odlingsområde, som prövas gagnelig för
befolkningens näring i orten, avhänt sig egendom, vilken finnes i värde ungefär
motsvara den egendom som avses med förvärvet. Med överlåtelse som nu
sagts skall jämställas överlåtelse av skogsmark, jordbruksfastighet, odlad
jord eller odlingsområde till kommun eller till hushållningssällskap, bolag
eller förening som utövar statsunderstödd egnahemsverksamhet. Har över
1
Vid beräkning av stödskog skall hänsyn tagas dels till möjligheten att genom delning av
förefintligt jordbruk bilda nya självständiga jordbruk dels, beträffande odlingsområde, till
möjligheten att av dylikt område bilda självständigt jordbruk eller sammanslå sådant område
med annan brukningsdel.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
7
låtelse av jordbruksfastighet eller skogsmark skett till enskild person, som
förvärvat egendomen huvudsakligen för alt därav bereda sig inkomst annorledes
än genom dess utnyttjande för eget jordbruk eller i samband därmed
bedrivet skogsbruk, må hänsjm ej tagas till överlåtelsen (4 § andra stycket).
Utöver nu angivna möjligheter att meddela förvärvstillstånd — de s. k.
speciella eller lindrigare koncessionsgrunderna — har Kungl. Maj :t också en
allmän befogenhet att meddela sådant tillstånd. Om nämligen i andra fall
än som angivits i 4 § på grund av särskilda omständigheter anses, att bolag,
förening eller stiftelse bör medges rätt att förvärva fast egendom av annan
beskaffenhet än i 3 § sägs, så äger Kungl. Maj :t ge tillstånd därtill (5 §).
Vill bolag, förening eller stiftelse påkalla länsstyrelsens prövning enligt
3 § eller söka Kungl. Maj :ts tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan
jämte fångeshandlingen eller bestyrkt avskrift därav inges till länsstyrelsen
inom tre månader från det fånget skedde. Försittes denna tid eller
prövas egendomen icke vara hänförlig under 3 § och blir ej heller ansökan
bifallen av Kungl. Maj :t, skall fånget vara ogillt. Sökes tillstånd, åligger det
länsstyrelsen, såframt ej förvärvet godkännes enligt 3 §, att insända handlingarna
jämte eget utlåtande till Kungl. Maj :t. Innan utlåtande avges, skall
länsstyrelsen, där det ej av särskild anledning finnes icke vara erforderligt,
över ansökningen höra kommunalnämnden i orten eller annan kommunal
myndighet samt annan nämnd eller myndighet, som kan antagas äga kännedom
om förhållandena, såsom hushållningssällskapets förvaltningsutskott
eller lantbruksnämnd (6 § jfrd m. SFS 1947:295).
Genom särskild kungörelse1 har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter
rörande den utredning som erfordras för prövning i vissa fall av bolags,
förenings eller stiftelses ansökan i fråga om förvärv av fast egendom m. m.
Avser ansökning tillstånd jämlikt 4 eller 5 § bolagsförbudslagen, skall den
vara åtföljd av bl. a. karta eller kartskiss jämte utredning rörande egendomens
värde, omfattning och beskaffenhet samt rörande de förhållanden i
övrigt, som sökanden vill åberopa (2 §). Åberopar sökanden för tillstånd
enligt 4 § första stycket andra eller tredje punkten bolagsförbudslagen, att
förvärvet avser kompensation för sådan tidigare överlåtelse som avses i
andra stycket samma paragraf, skall bifogas karta eller kartskiss jämte utredning
även om den sålunda överlåtna egendomens omfattning och beskaffenhet
vid tiden för överlåtelsen ävensom den utredning i övrigt, som sökanden
vill åberopa till styrkande av att överlåtelsen är sådan som avses i
lagrummet (3 §). I fall, som avses i 4 § andra stycket bolagsförbudslagen,
ankommer det på sökanden att, därest ej vid förhandlingar mellan lantbruksnämnden
och sökanden åstadkommits ett godtagbart underlag för bedömande
av den överlåtna egendomens värde, förete utredning om detta
värde. Utredningen skall verkställas av tre ojäviga personer, av vilka en
skall vara vederbörande dislriktslantmätare eller utses av länsstyrelsen.
De båda andra skall av denne utses bland dem som i orten är nämndemän,
1 SFS 1950: 13.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
ägodelningsnämndemän eller gode män vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar
(4 §).
Avser förvärvet eller överlåtelse, varom sägs i 4 § andra stycket bolagsförbudslagen,
del av fastighet, skall i ärendet förebringas utredning jämte
yttrande av den distriktslantmätare eller mätningsman, vilken har att handlägga
den lantmäteriförrättning som fordras för delens avskiljande (5 §).
Finnes påkallat att ytterligare utredning eller undersökning i visst avseende
verkställes av särskild sakkunnig, må sökanden föreläggas inkomma
med yttrande från sådan sakkunnig (6 §).
Enligt j ordförvärvslagen1 må ej fast egendom, som är taxerad
såsom jordbruksfastighet, genom köp, byte eller gåva förvärvas utan tillstånd
av lantbruksnämnd. Sådant förvärvstillstånd erfordras dock ej i
bl. a. följande fall: 1. där förvärvaren är kronan, landskommun, köping,
stad eller municipalsamhälle; 2. där egendomen förvärvas av annan kommun
än under 1 sägs2 eller annan dylik samfällighet för ändamål som avses
i 1 § 4, 7 eller 16 lagen den 12 maj 1917 om expropriation; 3. där kontrahenterna
är på närmare angivet sätt anhöriga med varandra; 4. där tillstånd
skall sökas enligt bolagsförbudslagen eller lagen den 30 maj 1916 om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller
aktier i vissa bolag; 5. där förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion
(1 § första stycket). I det sistnämnda fallet föreligger som regel skyldighet
att åter avyttra egendomen inom två år, vid äventyr att länsstyrelsen förordnar
om försäljning på offentlig auktion (11 §). Vid sådan auktion må
egendomen säljas endast till på visst sätt kvalificerad köpare, t. ex. till kronan
eller till kommun eller annan dylik samfällighet som vill förvärva egendomen
för ändamål varom förmäles i 1 § första stycket 2 (12 §).
Förslag om ytterligare undantag från förvärvsförbuden
Utredningen
Utredningen har övervägt huruvida undantag bör göras för förvärv från
kronan och från bolag samt för förvärv som endast avser mindre markområden.
Beträffande förvärv från kronan framhålles till en början, att
enligt 77 § regeringsformen kronans fasta egendom icke får försäljas utan
riksdagens samtycke men att riksdagen medgivit Kungl. Maj :t rätt dels
att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning
av sådan kronan tillhörig fast egendom, vars taxeringsvärde eller uppskattade
saluvärde uppgår till högst 70 000 kronor, dels att åt central förvaltningsmyndighet
överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom,
vars värde icke överstiger 30 000 kronor. Utredningen påpekar vidare,
att i de bemyndiganden för centrala förvaltningsmyndigheter som av Kungl.
1 SFS 1955: 272 med ändring 1958: 212.
2 Före 1958 års lagändring löd alla kommuner under punkt 2.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960 9
Maj:t utfärdats givits vissa närmare angivna föreskrifter rörande ärendenas
prövning, däribland upptagits att, då fråga är om försäljning av jordbruksfastighet,
myndigheten skall höra den lantbruksnämnd inom vars
verksamhetsområde fastigheten är belägen. Slutligen anföres.
Utredningen erinrar i detta sammanhang om behandlingen i Kungl.
Maj :ts av riksdagen godkända proposition 1959:148 av domänstyrelsens
förslag om bemyndigande för styrelsen att under vissa förutsättningar för
kronans räkning ingå i och svara för s. k. avtalsbyten. Departementschefen
föreslog för sin del bifall till förslaget. Såsom förutsättning för utnyttjande
av bemyndigandet borde dock gälla, att vederbörande lantbruksnämnd och
fastighetsbildningsmyndighet tillstyrkte markbytet samt att redogörelse för
genomförda markbyten årligen ingåves till Kungl. Maj :t. Utredningen förutsätter
att Kungl. *Maj :t i mån av behov kommer att utfärda liknande bestämmelser
för de andra ovan angivna centrala förvaltningsmyndigheterna.
Utöver de försäljningar som kan ske enligt nämnda bemyndiganden verkställes
försäljningar av ecklesiastik kronojord, av mark som förvaltas av
försvarsväsendet samt av mark som inköpts av lantbruksnämnd.
Utredningen har kommit till den slutsatsen, att förvärvsprövning icke
erfordras enligt bolagsförbudslagen i vad avser förvärv från kronan. Denna
lag avser ju främst att hindra icke önskvärda förskjutningar i relationen
mellan olika ägarekategorier. Det förhållandet att lämpligheten av försäljningen
prövas på sätt ovan anförts vid alla överlåtelser, som kan ha någon
betydelse i detta avseende, synes innebära garanti för att några mera avsevärda
förskjutningar icke inträffar. Med hänsyn härtill och på grund av de
föreskrifter i övrigt, som utredningen förutsätter skola utfärdas, synes jämväl
de syften som jordförvärvslagen tjänar bli tillgodosedda även om förvärv
från kronan undantages. Utredningen föreslår därför att förvärvsprövning
i dessa fall ej heller skall erfordras enligt sistnämnda lag. Särskilt
framstår det såsom obehövligt att tillstånd kräves jämväl i sådana fall, då
lantbruksnämnd försäljer fast egendom, som nämnden inköpt för rationaliseringsändamål.
I enlighet med vad sålunda anförts har utredningen i betänkandet bilagda
utkast till lagar angående ändring i bolagsförbudslagen och jordförvärvslagen
föreslagit bestämmelser av innebörd, att undantag från förvärvsförbuden
medgivits bolag, förening eller stiftelse vid förvärv från kronan.
I fråga om förvärv från bolag har utredningen vid övervägande
av de skäl som talar för och emot ett undantag kommit till den uppfattningen,
att utredningen icke nu bör föreslå att sådant undantag göres.
En ledamot av utredningen har i denna del avgivit reservation och ansett,
att utredningen bort tillstyrka, att förvärv som bolag gör från annat
bolag undantages från bolagsförbudslagen.
Beträffande slutligen förvärv av s in å marko in råden har utredningen
kommit till att något undantag för sådana områden icke bör
införas, i varje fall icke såsom en provisorisk åtgärd.
Remissyttrandena
Förslaget att i bolagsförbudslagen och jordförvärvslagen göra undantag
för överlåtelser från kronan har tillstyrkts eller lämnats utan
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
erinran av samtliga remissorgan utom Sveriges lantbruksförbund och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund. Hovrätten för Nedre Norrland
samt länsstyrelserna i Östergötlands och Hallands län förordar, att det föreslagna
undantaget i jordförvärvslagen utsträckes till att avse jämväl andra
subjekt än bolag, förening och stiftelse.
Kammarkollegiet framhåller, att av den kyrkliga jord, som avses i lagen
den 4 januari 1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa
fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt, blott en del tillhör
kronan, samt hemställer om enhetlig behandling av den i sagda lag avsedda
kyrkliga jorden, helst så, att kravet på förvärvstillstånd släppes beträffande
all dylik jord. I samma riktning uttalar sig överlantmätaren i Jönköpings
län.
Departementschefen
Utredningen föreslår till en början att från tillståndstvånget skall undantagas
förvärv som bolag, förening eller stiftelse gör från kronan, överlåtelse
av kronan tillhörig fast egendom är numera i administrativ ordning
reglerad på ett sätt som tillförsäkrar de av lantbruksnämnderna företrädda
jordpolitiska synpunkterna behörigt inflytande. Prövning enligt jordförvärvs-
och bolagsförbudslagarna synes alltså innebära onödig omgång. Jag
förordar därför att förvärv av sådan egendom generellt undantages inte
blott i bolagsförbudslagen utan i båda lagarna. Undantaget bör omfatta även
sådan kyrklig jord som civilrättsligt tillhör kronan. Däremot torde böra ytterligare
övervägas om även annan kyrklig jord lämpligen kan inbegripas.
I frågan om undantag för överlåtelser mellan bolag föreligger
sådana meningsskiljaktigheter att ställning inte lämpligen bör tagas nu.
Det torde i stället få ankomma på utredningen att förutsättningslöst upptaga
denna fråga till fortsatt övervägande. Detsamma bör gälla frågan om
undantag för förvärv av småområden.
Förslag om delegering av beslutanderätten i ärenden enligt
bolagsförbudslagen
Utredningen
Av utredningen framlagt förslag i denna del är till sin innebörd i huvudsak
överensstämmande med det genom propositionen framlagda förslaget.
Utredningen har emellertid för länsstyrelses meddelande av förvärvstillstånd
uppställt det villkoret, att bytesobjektens egenskap av fastigheter
för skogsbruk samt det föreskrivna värdeförhållandet mellan fastigheterna
måste styrkas genom intyg av lantbruksnämnd eller i vissa fall distriktslantmätare.
Vidare har utredningen såsom alternativ till att egendomen förvärvas
i utbyte mot annan fast egendom föreslagit att förvärvaren utfäster sig att
överlåta kompensationsfastighet inom viss angiven tid. Någon motsvarighet
till 5a § fjärde punkten i det genom propositionen framlagda förslaget har
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
icke upptagits i utredningens förslag. Beträffande stadgandenas utformning
liar utredningen förordat dels att i bolagsförbudslagen intages bestämmelser
om allmänt bemyndigande för Konungen att överlämna beslutanderätten
enligt 4 och 5 §§ på länsstyrelse, dels att bemyndigande för länsstyrelse
att meddela tillstånd jämlikt bolagsförbudslagen lämnas i särskild kungörelse,
upptagande de förutsättningar enligt vilka sådant tillstånd kan beviljas.
Utredningen har i sitt ställningstagande beträffande delegationens omfattning
och i frågan om beslutanderätten bör anförtros länsstyrelse eller
lantbruksnämnd framhållit, att det nu gäller en provisorisk anordning i avbidan
på utredningens slutliga förslag.
Remissyttrandena
Utredningens förslag att till länsmyndighet delegera beslutanderätten i
vissa ärenden enligt bolagsförbudslagen har vunnit så gott som enstämmig
anslutning hland remissinstanserna. Länsstyrelsen i Skaraborgs län (där
dock avvikande mening anmälts av landssekreteraren jämte föredraganden)
samt Sveriges lantbruksförbund anser emellertid, att delegationen bör ske
till lantbruksnämnd i stället för till länsstyrelse. Lantbruksstyrelsen och
RLF uttalar sig närmast till förmån för lantbruksnämnderna men godtar delegering
till länsstyrelse såsom ett provisorium. Från en del håll framföres
förslag om utvidgning av delegationens omfattning. Utredningens förslag att
länsstyrelses prövning skall vara på visst sätt bunden vid intyg ävensom den
föreslagna bestämmelsen om delegation i fall, där förvärvaren förklarat sig
villig att avhända sig fastighet inom viss angiven tid, möter invändningar i
flera remissyttranden. Slutligen kan nämnas, att två länsstyrelser anser, att
länsstyrelse bör vara behörig avslå tillståndsansökan i klara avslagsfall samt
att kammarkollegiet föreslår, att delegationsreglerna utformas som ett åläggande
för länsstyrelse att avgöra ärendena. Kollegiet finner det som regel
olämpligt, att vid myndighets handläggning av ärende skall föreligga såväl
spörsmålet om myndigheten bör påtaga sig ansvaret för sakens avgörande
som frågan hur saken i sådant fall bör avgöras. Dessa två spörsmål torde enligt
kollegiet då lätt bli på ett icke önskvärt sätt sammanvävda.
Departementschefen
Departementschefen framhåller, att en delegation i lämplig omfattning till
länsmyndighet av beslutanderätten i ärenden enligt bolagsförbudslagen synes
innebära en ändamålsenlig förenkling av handläggningen och kunna främja
önskvärda arronderingsbyten. Departementschefen finner därför, att delegation
i en eller annan form nu bör komma till stånd och yttrar vidare följande.
Utan alt taga ställning till frågan, åt vilken myndighet beslutanderätten
bör anförtros på längre sikt, anser jag i likhet med utredningen,
att man vid denna provisoriska lagändring bör stanna för länsstyrelsen. Detla
alternativ är det minst ingripande i nu rådande ordning, enligt vilken läns
-
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
styrelsen har att sörja för den förberedande handläggningen av samtliga
ärenden enligt bolagsförbudslagen och även att i andra avseenden taga befattning
med sådana ärenden. Härtill kommer, att ärendena inte sällan skall
bedömas också enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, och att även den lagen
lägger de administrativa uppgifterna på länsstyrelsen. Emellertid bör
enligt min mening lagen tills vidare tillförsäkra de övriga närmast berörda
länsmyndigheterna, nämligen lantbruksnämnden och överlantmätaren, ett
avgörande inflytande på så sätt, att länsstyrelsen skall vara förhindrad att
meddela förvärvstillstånd utan deras tillstyrkande. Då lantbruksnämnden
eller överlantmätaren avstyrker tillstånd, skall ärendet alltså i vanlig ordning
bänskjutas till avgörande av Kungl. Maj :t. För inhämtande av överlantmätarens
yttrande torde mera sällan vara erforderligt med formlig remiss.
Har lantbruksnämnden tillstyrkt ansökan och överlantmätaren närvarit vid
nämndens sammanträde utan att låta till protokollet anteckna avvikande
mening, bör erforderligt tillstyrkande anses föreligga även från hans sida.
Beträffande delegationens omfattning anser jag inte tillrådligt
att föregripa utredningens fortsatta arbete genom alt gå längre än utredningen
i nuvarande skede ansett sig kunna förorda. Länsstyrelsens behörighet
bör alltså enligt min mening begränsas till det fall att egendom förvärvas
i utbyte mot annan fast egendom inom länet samt att vardera egendomen
är huvudsakligen avsedd för skogsbruk och ungefär motsvarar den
andra i värde. De nu angivna förutsättningarna för länsstyrelsens behörighet
torde böra upptagas i själva lagtexten. En särskild delegationskungörelse,
sådan som utredningen föreslagit, synes då knappast erforderlig. Värderingen
bör ske med hänsyn till vardera egendomens ytvidd, medelbonitet och
belägenhet. Att på föreslaget sätt binda länsstyrelsens prövning vid intyg
av vissa slag förefaller onödigt tyngande; i enskilda ärenden bör länsstyrelsen
kunna godkänna även utredning av annat slag. Det i kungörelseförslaget
särskilt omnämnda fallet att förvärvaren ämnar framdeles avhända sig
kompensationsmark bör enligt min mening inte upptagas till särbehandling
i författningen. Jag vill framhålla att, då för länsstyrelsens behörighet förutsättes
att egendomen förvärvas i utbyte mot annan egendom, däri inte ligger
något krav på ett formligt bytesavtal. Såväl förvärvet som avhändelsen kan
ske i köpets form, och köpeskillingarna behöver inte överensstämma med
varandra. Även så kallade triangelbyten kan komma i fråga. Det är inte heller
nödvändigt att de olika transaktionerna sker samtidigt. I viss utsträckning
måste ett marktillgodohavande på den ena eller den andra sidan kunna
tolereras för en kortare tid. Det väsentliga är att en utjämning är avsedd och
ligger inom sikthåll samt framförallt att länsstyrelsens tillståndsgivning inte
utövas på sådant sätt, att relationen mellan bolags- och bondeskog förskjutes.
Prövningen av bolagens rena utvidgningsförvärv skall med andra ord
förbehållas Kungl. Maj:t.
Syftet med den nu aktuella lagändringen påkallar inte, att länsstyrelsen
13
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
skall äga behörighet att avslå ansökan om förvärvstillstånd. Då ansökan finnes
höra avslås, skall ärendet alltså, såsom utredningen föreslagit, hänskjutas
till Kungl. Maj:ts prövning. I likhet med utredningen anser jag också att delegationen
tills vidare bör medföra blott rättighet och således inte skyldighet
att upptaga ärende till avgörande. Jag utgår då från att länsstyrelserna
inte utan vägande skäl undandrager sig att utöva beslutanderätten och att
de i förekommande fall redovisar sina skäl i det utlåtande som skall avges enligt
6 § andra stycket bolagsförbudslagen. Huruvida ansökan är ställd till
Kungl. Maj:t eller till länsstyrelsen är självfallet ovidkommande. Framgår
av ansökningen eller av omständigheterna i övrigt att sådant kompensationsförvärv
åsyftas som avses med delegationen, kan länsstyrelsen alltid ingå
i sakprövning. I övriga fall ankommer prövningen på Kungl. Maj :t. LänssLyrelsen
har givetvis att själv pröva huruvida förutsättningarna för dess behörighet
är för handen. Lagfart kan följaktligen inte vägras på den grund att
länsstyrelsen anses ha överskridit sin behörighet.
Vissa frågor i övrigt
Utredningen har vid sin behandling av frågan till vilken länsmyndighet
delegation bör ske uttalat, att den förutsätter, att länsstyrelse vid handläggning
av ärenden av ifrågavarande slag kommer att — i särskilda fall
— tillkalla överlantmätaren och lantbruksdirektören samt låta endera av
dem vara föredragande.
I remissyttrandena har från några håll anmärkts, att utredningens rekommendation
i detta hänseende är oförenlig med gällande bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen.
En länsstyrelse har dessutom framhållit, att en sådan
ordning torde bli tungrodd och ej sällan blott av formell natur.
Departementschefen anser, att ehuru länsstyrelsen på allt sätt bör utnyttja
nämnda befattningshavares sakkunskap föredragningen i mera teknisk bemärkelse
tills vidare bör ankomma på den som enligt länsstyrelseinstruktionen
skall vara föredragande. I detta sammanhang förordar departementschefen
sådan ändring av 6 § andra stycket bolagsförbudslagen
att föreskriften om hörande av vissa organ kommer att i överensstämmelse
med rådande praxis avse lantbruksnämnden och överlantmätaren ävensom
kommunalnämnden i orten eller annan kommunal myndighet. Departementschefen
finner vidare, att i anslutning till förevarande lagändringar lämpligen
bör öppnas möjlighet för länsstyrelsen att — även i ärenden där sakprövningen
ankommer på Kungl. Maj :t —- göra eftergifter i fråga om den utredningsplikt
som åvilar sökanden, och uttalar att vidtagande av härför erforderlig
kungörelseändring torde få ankomma på Kungl. Maj :t.
Utredningen har vidare uttalat, att besvärsstadgandet i6§ tredje
stycket bolagsförbudslagen efter de övriga ändringar i lagen,
som utredningen föreslagit, lämpligen bör utgå.
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
Departementschefen biträder denna uppfattning och framhåller, att det
nu av 57 § länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 (nr 333) framgår att
besvärsrätt föreligger samt att hesvärstiden regleras i lagen den 4 juni 1954
om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Vidare anför
departementschefen, att i detta sammanhang bolagsförbudslagen även bör
ändras så att orden Konungens befallningshavande genomgående utbytes
mot länsstyrelsen.
Utredningen har föreslagit ändrad lydelse av 12 § jordförvärv slagen.
Ändringen är betingad av den år 1958 på riksdagens initiativ företagna
ändringen i 1 §, varigenom landskommuner, köpingar, städer och
municipalsamhällen helt befriades från skyldighet att söka förvärvstillstånd.
Vid lagrådsbehandlingen av riksdagsförslaget anmärktes, att 12 § bort
bringas i överensstämmelse med 1 §. Med beaktande härav har utredningen
nu förordat sådan ändring i 12 § att vid där avsedd auktion försäljning må
ske till kommun av nyss angivet slag oavsett ändamålet med förvärvet.
Departementschefen har biträtt utredningens förslag jämväl i denna del.
Utredningen har slutligen övervägt, huruvida dess förslag i delegationsfrågan
bör föranleda ändring i 19 kap. 3 § 1 mom. tredje
stycket jorddelningslagen. Enligt bestämmelser i detta stycke
må vissa i paragrafen föreskrivna jordpolitiska villkor för avstyckning av
skogsmark icke hindra avstyckning i enlighet med tillstånd som jämlikt
bolagsförbudslagen meddelas av Kungl. Maj :t. Härutinnan anför utredningen
följande.
Vilket delegationsalternativ som än väljes, synes ändring i detta stadgande
ej behöva vidtagas. Detta skulle visserligen kunna medföra att ett förvärv
av fastighetsdel, som länsstyrelsen eller lantbruksnämnd givit tillstånd
till, icke kunde fullföljas av den anledningen, att fastighetsbildningsmyndigheten
finner 19 kap. 3 § utgöra hinder mot avstyckning. Risken härför
synes emellertid vara mycket ringa. Om i sådana fall ett ärende prövas med
stöd av delegation, bör tillstånd meddelas endast om överlantmätaren tillstyrkt.
En sådan tillstyrkan lämnas givetvis icke utan att fastighetsbildningsåtgärden
underkastats erforderlig bedömning enligt jorddelningslagen. Har överlantmätaren
uttryckt tvekan kan myndigheten översända ärendet till Kungl.
Maj :t för avgörande. Delegationen innebär ju blott att myndigheten äger
giva tillstånd. Även om myndigheten enligt delegationsbestämmelserna är
behörig atl meddela tillstånd i ett visst ärende, har den därför alltid rätt
att överlämna prövningen till Kungl. Maj :t.
I det genom propositionen framlagda förslaget — som i 5a § föreskrivit
att överlantmätarens tillstyrkan utgör förutsättning för att förvärvstillstånd
må meddelas av länsstyrelse — har något förslag till ändring av nu ifrågavarande
lagrum icke upptagits.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1960
15
Lagrådet
Lagrådet lämnar de genom propositionen framlagda förslagen utan erinran.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget. Utskottet vill emellertid för sin del betona önskvärdheten
av att den verksamhet, som under medverkan av bl. a. lantbruksnämnderna
nu bedrives för att få till stånd en bättre ägoanordning i fråga
om skogsmarken, i vidgad omfattning underlättas. Utskottet förutsätter, att
jordlagsutredningen i sitt fortsatta arbete kommer att undersöka möjligheten
av ytterligare förenkling av gällande bestämmelser i detta syfte.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 10 maj 1960
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Göran Karlsson, Kristiansson,
Alexanderson, Åke Larsson, Ferdinand Nilsson och Schött;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Nilsson
i Östersund, Svenning*, Wachtmeister, Grebäck och Turesson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Ferdinand Nilsson, som ansett, att utlåtandet under rubriken
»Utskottet» bort ha följande lydelse: »Utskottet har icke funnit anledning
till erinran mot det genom propositionen framlagda förslaget. Såvitt avser
förvärv från kronan i de fall där försäljningen på grund av bemyndigande
sker genom central förvaltningsmyndighet bör, såsom jordlagsutredningen
förutsatt, utfärdas liknande bestämmelser som i enlighet med propositionen
148/1959 gäller i fråga om s. k. avialsbyten genom domänstyrelsen. — Utskottet
vill för sin del betona önskvärdheten---förevarande proposi
tion.
»
600888 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 a1 i texten