Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlutande nr 30 år 1960

1960-11-08 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:30, Tredje lagutskottets utlutande nr 30 år 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlutande nr 30 år 1960

1

Nr 30

Utlåtande i <inledning av motioner om utjämning mellan församlingarna

av kostnaderna för byggande och underhäll

av kyrka.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 148 i första kammaren av herr Pettersson,

Harald, m. fl. och nr 181 i andra kammaren av herr Larsson i Julita m. fl.

Motionärerna påpekar, med framläggande av visst siffermaterial rörande

utdebitering i skilda församlingar, att det föreligger stor ojämnhet i skattebelastningen

församlingarna emellan. Detta har enligt motionärerna närmast

sin grund i den varje församling åvilande skyldigheten att bygga och

underhålla kyrka. Kostnaderna för fullgörandet av denna skyldighet finner

motionärerna i stor utsträckning synnerligen betungande, särskilt för avfolkade

landsbygdsförsamlingar med ringa invånarantal. En utjämning

synes därför motionärerna rimlig. Det framhålles vidare i motionerna, att

inom vårt land finnes många kyrkobyggnader av så stort historiskt intresse

eller utgörande byggnadsminnesmärken av sådan art att det framstår

som ett allmänt intresse att de bevaras för framtiden. De tillskott församlingarna

kan erhålla genom rikskollekt och övriga kollektmedel eller andra

frivilliga insatser betecknar motionärerna som alltför obetydliga för att

vara till fyllest. Den skatteutjämning som sker med bidrag över statsbudgeten

anser motionärerna likaledes otillräcklig och såsom form för den

önskade kostnadsutjämningen olämplig. Motionärerna föreslår i första

hand en utjämning via kyrkofonden i likhet med den som sker i fråga om

prästlöne- och kyrkomusikerlönekostnader. Därest avgörande hinder skulle

visa sig föreligga för genomförande av detta förslag anser motionärerna

andra möjligheter att uppnå samma kostnadsutjämnande effekt böra övervägas.

I motionerna hemställes »att riksdagen ville besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning huruvida och på vilket sätt en

utjämning av kostnaderna för territoriell församling åvilande skyldighet

rörande byggande och underhåll av kyrka kan åstadkommas samt att

Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga de förslag vartill utredningen

må föranleda».

Beträffande de närmare skälen till stöd för motionärernas yrkande hänvisar

utskottet till motionerna.

över motionerna har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

utlåtanden inhämtats från kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, statskon1—1397

60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 är 1960

toret, riksantikvarieämbetet, domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund och Visby

samt 1958 års skatteutjämningskommitté. På begäran av utskottet har

yttranden därjämte avgivits av Svenska landskommunernas förbund och

Svenska pastoratens riksförbund.

Utskottet har den 21—28 maj 1960 företagit en studieresa till Gotland

och därvid besett femton av de nittiotvå medeltida församlingskyrkorna i

Visby stift, nämligen kyrkorna i Stenkyrka, Hall, Lärbro, Hejnum, Tofta,

Sundre, öja, Grötlingbo, Levide, Lye, Garde, Lau, Gammelgarn, Gothem

och Källunge. Kyrkorna i Hejnum och Lau stod vid utskottets besök under

restaurering, beträffande Garde kyrka var restaurering planerad och förestående,

medan de besedda kyrkorna i övrigt — med undantag för kyrkan

i Sundre — restaurerats under senare år. Informationer av vikt för bedömande

av den genom motionerna väckta frågan lämnades utskottet bl. a.

dels av biskopen i stiftet och av landsantikvarien i Gotlands län, dels i

samband med varje enskilt besök i allmänhet av vederbörande prästman

på orten.

Gällande bestämmelser m. in.

Varje församling åligger — i den mån ej Kungl. Maj :ts medgivande

erhållits till sammanbyggnad av kyrka gemensam för flera församlingar

inom samma pastorat — att bygga och underhålla egen kyrka. För denna

skyldighet svarar kyrkokommunen. I princip skall kostnad för kyrkobyggnaden

uttagas av dem som inom församlingen erlägger kommunalutskylder

efter samma grund som bidrag till övriga kommunala utgifter (lag 5 juni

1909 angående byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hörer så

ock av särskild sockenstuva; KRes å städernas besvär den 16 oktober 1723

§ 20 och den 17 februari 1734 § 33). Sättet för kyrkobyggnadsskyldighetens

fullgörande är underkastat ingående statskontroll (se kung. den 26 november

1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet).

Församlingskyrkor finnes med få undantag i alla landets omkring 2 250

församlingar. 1 några församlingar har uppförts en eller flera ytterligare

kjrrkor så att totala antalet kyrkobyggnader torde uppgå till i runt tal

3 000.

I viss utsträckning har till församlingar, förutom enskilda donationer,

utgått bidrag för kyrkobyggen och kyrkorestaureringar. Härom har utskottet

i ärendet erfarit bl. a. följande. I några undantagsfall har bidrag

av allmänna medel lämnats till församlingkyrkors restauering. Sålunda

har riksantikvarieämbetet erhållit riksdagens bemyndigande att

från ämbetets reservationsanslag till »Vård och underhåll av fornlämningar

och byggnadsminnesmärken», anslagsposten »Byggnadsminnesmärkens

vård och undersökning», anvisa medel till restaurering av kyrkorna i Skända,

Uppland, och Lau, Gotland. Det förstnämnda företaget erhöll på detta

sätt statsbidrag med drygt 65 000 kronor, under det att arbetena i Lau

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1900

3

sammanlagt understötts med cirka 175 000 kronor. Till sistnämnda arbete

har arbetsmarknadsstyrelsen därjämte beviljat 57 000 kronor att disponeras

genom riksantikvarieämbetet. Vidare har genom särskilda riksdagsanslag

bidrag utgått för uppgörande av underhålls- och restaureringsförslag

till 33 av Gotlands landskyrkor med cirka 43 000 kronor. Slutligen

har restaurering av Karesuando kyrka i Lappland utförts såsom beredskapsarbete,

varvid statsbidrag beviljats med 95 % av kostnaderna. —

Rikskollekt för restaurering av kyrka utgår numera icke med undantag

för den rikskollekt som en gång årligen under de senare åren ställts till

domkapitlets i Visby förfogande att fördelas på gotländska kyrkor. Sedan

år 1942 har sålunda utgått sammanlagt 932 967 kronor, som fördelats på

48 restaureringsföretag i poster om upp till 45 000 kronor. — Den stiftskollekt

som kan upptagas för ändamålet blir av relativt blygsam storleksordning

i relation till de kostnader det här gäller. Till restaureringsarbetet

i Skånela bidrog emellertid stiftskollekt med cirka 10 000 kronor.

En omständighet ägnad att minska skattebetalarnas utgifter för kyrkobyggnadsföretagen

framgår av 55 § ecklesiastika boställsordningen. Lagrummet

föreskriver, att församling skall vara bibehållen vid förut innehavd

rätt att för byggande och underhåll av kyrka taga erforderligt virke ur

löneboställes skog, dock under förutsättning att den avverkningsbara

virkesmängden lämnar tillgång härtill sedan löneboställets husbehov och

pastoratets behov av byggnads- och hägnadsvirke för prästgård blivit tillgodosett.

Möjlighet föreligger till utjämning av ifrågavarande kostnader mellan

församlingar som för vården om gemensamma angelägenheter förenas till

kyrklig samfällighet (se 1 § andra stycket lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse,

lag den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm

och lag den 12 juni 1931 angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i

Göteborg).

Bestämmelser som direkt verkar för jämnare skattebelastning församlingarna

emellan återfinnes i förordningen den 18 maj 1951 angående

bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner. Enligt

denna författning äger kommun — varmed bl. a. avses även församling —

erhålla bidrag under förutsättning dels att summan av de belopp, som av

vederbörande landskommun, municipalsamhälle, församling, skoldistrikt

och landsting bestämts till utdebitering för det löpande året, överstiger 11

kronor per skattekrona, dels alt antalet skattekronor och skatteören per invånare

inom landskommunen vid det löpande årets taxering understiger det

s. k. gränsunderlaget, eller i allmänhet 75 % av medelskatteunderlaget per

invånare i rikets landskommuner vid föregående års taxering. Bidraget beräknas

med hänsyn till det procenttal, varmed föreliggande skattekrontal understiger

gränsunderlaget. Då bidragsgivningen således anknutits till antalet

skattekronor per invånare medför hög utdebitering icke alltid att bidrag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1960

kan erhållas. Kungl. Maj :t har emellertid befogenhet att vid synnerliga

skäl bevilja skattelindringsbidrag, då förutsättningarna för bidrag eljest

icke föreligger liksom att tilldela högre bidrag än gällande reglering anvisar.

— Enligt vad i förevarande ärende upplysts har av för år 1959 med

stöd av angivna författning anvisade 6,4 miljoner kronor 80 400 kronor

utgått till skattelindring åt församlingar. För år 1960 är motsvarande

siffror 10,3 miljoner resp. 259 000.

Den utjämning över kyrkofonden av pastorats präst- och kyrkomusikerlönekostnad,

vartill motionärerna hänvisar, sker enligt 1932 års lag om

kyrkofond i dess nu gällande lydelse enligt följande. I första hand skall

för gäldande av kostnaderna användas avkastningen av pastoratets prästoch

kyrkomusikerlönetillgångar (avkastning av boställen, fonder etc.).

Om dessa lämnar så stor avkastning att därå uppkommer överskott sedan

pastoratets präst- och kyrkomusikerlönekostnader under året samt de i

55 § ecklesiastik boställsordning angivna virkesbehoven blivit täckta, äger

pastoratet behålla hälften av överskottet, medan återstoden skall inlevereras

till kyrkofonden (4 §). Åtgår för gäldande av nämnda kostnader

högre belopp än som täckes dels av berörda avkastning jämte annan till

kostnadernas bestridande särskilt anslagen inkomst och dels därutöver ett

belopp motsvarande en uttaxering inom pastoratet av det öretal, dock högst

20 öre för skattekrona, Konungen för året bestämmer, äger pastoratet för

vad ytterligare erfordras erhålla tillskott ur kyrkofonden (7 §).

Kyrkofonden bildades i samband med 1910 års prästlönereform och

skulle jämlikt 1910 års kyrkofondslag utgöra en regulator vid utjämning

pastoraten emellan av deras kostnader för prästernas avlöning. Fondens

behållning, som då den upplades år 1914 utgjorde drygt 8 miljoner kronor,

uppgår nu till över 80 miljoner kronor (81 291 272 den 30/6 1960). Den

största ökningen av behållningen — med 50 miljoner kronor — belöper

på tiden före tillkomsten av 1932 års kyrkofondslag. Den nya lagstiftningen,

varigenom bl. a. infördes den allmänna kyrkoavgiften, åstadkom

en bättre balans än tidigare mellan fondens inkomster och dess utgifter

(se 5 och 8 §§). Fondens fortsatta ökning efter år 1932 beror

huvudsakligen på tillskott av fondmedel. — Fonden består av dels kapitaltillgångar

av skiftande härkomst — bland tillskjutna fondmedel märkes

de vid kyrkofondens bildande överlämnade Prästerskapets löneregleringsfond

och De ecklesiastika boställenas skogsfond å tillhopa drygt 8 miljoner

kronor, fonder å sammanlagt drygt 1,7 miljon kronor, som tidigare varit

avsedda för biskoparnas avlönande och som överfördes då fonden år 1937

övertog ansvaret för biskoparnas löner, ävensom Prästerskapets änke- och

pupillkassa å drygt 30,7 miljoner kronor, överlämnad i samband med omläggningen

av prästerskapets familjepensionering år 1942 — dels ock

medel härrörande från avkastning av kapitaltillgångarna, från av pastoraten

inbetalade avgifter och överskottsmedel ävensom från årligen upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1960 5

buren ersättning av statsverket för indraget tionde in. in. — Bland fondens

utgifter (se (5 §), soin ursprungligen så bestämts att allenast ändamål som

ägde direkt samband med prästerskapets avlöning tillgodosågs, upptages

numera poster även av annan karaktär; förutom det förhållandet att

genom lag den 2 juni 1950, nr 281, i kyrkofondslagen införts bestämmelser

om anlitande av kyrkofonden jämväl i samband med avlöningen av kyrkomusiker

märkes särskilt (i § första stycket sista punkten om anslag till

uppförande av vissa prästgårdar samt lagrummets andra stycke punkt 9)

om anslag till extra utgifter m. m. (jfr lagar den 27 november 1930, nr 580,

och den 10 juni 1949, nr 348, om ändringar i kyrkofondslagen). — Fondens

inkomster för budgetåret 1959/60 uppgick till sammanlagt drygt 52,8 miljoner

kronor. Härav inbragte den allmänna kyrkoavgiften omkring 41

miljoner. Fondens utgifter för samma tid utgjorde nära 55,8 miljoner

kronor, varav tillskott till pastoraten drygt 30,7 miljoner. — Kyrkofonden

förvaltas enligt 1 § kyrkofondslagen av statskontoret »utan sammanblandning

med andra medel».

1958 års kyrkomöte

I två vid 1958 års kyrkomöte väckta motioner hemställdes, att kyrkomötet

i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning med syfte

dels att bereda församling bidrag ur kyrkofonden för restaurering av kyrka,

dels att i skatteutjämnande syfte lämna bidrag till församling för kostnader

för nybyggnad av kyrka. I en vid samma kyrkomöte väckt motion yrkades,

att kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla om sådan ändring av

lagen om kyrkofond att det bleve möjligt att bevilja anslag ur kyrkofonden

för uppförande av kyrka.

Motionerna hänvisades till kyrkomötets andra tillfälliga utskott som

däröver avgav ett betänkande, nr 9. Utskottet, som påpekade, att ändringarna

i kyrkofondslagen avseende såväl kyrkomusikernas avlöning som

möjligheten för Konung och riksdag att bevilja till beloppet ej maximerat

anslag för i kyrkofondslagen ej angivet ändamål genomfördes utan kyrkomötets

medverkan, underströk starkt angelägenheten av de ändamål, som

motionerna avsågo, samt framhöll, att medelsbehovet härför vore av den

storlek, att, därest icke vissa mindre församlingar skulle oskäligt betungas,

åtgärder i skatteutj ämnande syfte vore erforderliga. Emellertid ansåg sig

utskottet icke kunna förorda en ändring av kyrkofondslagen, som skulle

möjliggöra, att kyrkofondens medel toges i anspråk för mera kostnadskrävande

angelägenheter, som ej kunde anses vara i överensstämmelse

med de ändamål, för vilka kyrkofonden tilllskapats och som kommit till

uttryck i den i ordning för kyrkolag stiftade kyrkofondslagen. En dylik

utvidgning av de i kyrkofondslagen särskilt angivna ändamål, till vilka

kyrkofondsmedel skulle utgå, ansåg utskottet förutsätta en närmare be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1000

stämning av kyrkofondens rättsliga ställning och ett större inflytande åt

kyrkomötet på användningen av kyrkofondens medel. Det föreliggande skatteutjämningsproblemet

borde enligt utskottets mening upptagas till utredning

av den enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 december 19.) 7 tillsatta

skatteutjämningskoinmitlén. Under åberopande av del sålunda anförda

hemställde utskottet, att ifrågavarande motioner icke måtte föranleda

någon kyrkomötets åtgärd. Efter överläggning beslöt kyrkomötet, med avslag

å utskottets hemställan, att motionerna skulle hänvisas till den utredningsnämnd

mötet ägde tillsätta.

Utredningsnämnden avgav den 25 september 1959 ett betänkande, nr 2,

däri nämnden i likhet med andra tillfälliga utskottet betonar angelägenheten

av de ändamål, som skulle tillgodoses vid ett bifall till motionerna.

Utredningsnämnden anför vidare hl. a.:

Det vid tiden för tillkomsten av 1910 års kyrkofondslag sedan länge

väsentliga problemet var att skapa bättre lönevillkor för prästerna. Det

instrument man då hade lör detta ändamål den år 1868 tillskapade

prästlöneregleringsfonden — ansågs ej vara tillräckligt. 1* ram för allt i aesikt

alt stärka prästlöneregleringsfonden sammanslogs därför genom 1910

års lag om kyrkofond nämnda fond med de ecklesiastika boställenas skogsfond

till kyrkofonden. Under utredningsnämndens överläggningar i nu

förevarande fråga har särskilt uppmärksammats den del av kyrkofonden,

som sålunda utgöres av den tidigare s. k. ecklesiastika boställenas skogsfond.

De undersökningar, som nämnden därvid latit företaga löiande denna

fonds uppkomst och natur, har fört nämnden in på tanken, att man här

kunde finna visst skäl för anslag ur kyrkofonden för nu ifrågavarande

ändamål. I så fall skulle anslaget kunna länkas utgå med belopp motsvarande

avkastningen av skogsfondens kapital \id tiden föl uppgåendet

i kyrkofonden utgörande 1 232 209: 35 kronor om detta fortfarande

existerat såsom för sig avskilt. Ett dylikt belopp skulle förvisso le sig otillräckligt,

även om man räknar med att ovannämnda skogsfondskapital

sedan 1914 fått växa med ränta på ränta. — Mycket betydande belopp

skulle erfordras för att samtliga de i motionerna framförda önskemålen

skulle kunna hell tillgodoses. Endast en tämligen omfattande utredning,

som utredningsnämnden icke hall tillfälle verkställa, skulle mera bestämt

kunna visa, hur stora belopp som behövas. Nämnden inskränker sig till

alt konstatera, att motionerna avse bidrag ur kyrkofonden till både restaurering

och nybyggnad av kyrka samt anslag till uppförande av småkyrkor.

- Onekligen kunna vissa skäl anföras till förmån lör det av motionärerna

ifrågasätta anslaget ur kyrkofonden, nämligen, förutom vad som redan

nämnts i samband med de ecklesiastika boställenas skogsfond, även de avvikelser

från gällande principer för kyrkofondens användning, som sedan

relativt lång tid gång efter annan skett. Fonden har sålunda kommit att

tagas i anspråk för skilda — med prästlöner ej sammanhängande -— ändamål

i så pass stor utsträckning, att man numera kan tala om en viss uppluckring

av den grundläggande principen för kyrkofondens användning.

Den största avvikelsen gjordes år 1950, då bestämmelser rörande avlöning

av kyrkomusiker tillkommo. Tid efter annan ha medgivits åtskilliga — visserligen

mindre — anslag ur kyrkofonden för andi’a divergerande ändamål.

Motsagda bakgrund torde det vara förståeligt, att motionärerna utgå från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1960

7

den uppfattningen, att kyrkofonden är ett organ med utjämnande funktioner

på det kyrkligt ekonomiska området över huvud. Samtidigt måste

dock utredningsnämnden framhålla, att ett förverkligande av motionärernas

förslag är förenat med avsevärda svårigheter. — Det kan först och

främst rent principiellt ifrågasättas, huruvida nu utan vidare bör förordas

en sådan ändring av kyrkofondslagen, att kyrkofondens medel kunde

tagas i anspråk för sådana mera kostnadskrävande angelägenheter, som

ej kunna anses överensstämma med det ändamål — utjämnande och förbättrande

av prästernas löner — för vilket kyrkofonden tillskapats. Kyrkofonden

torde i övrigt för närvarande icke ens helt tillgodose alla de krav,

som med skäl kunna ställas på den i egenskap av prästlönebidragsfond

(jämför behandlingen av frågorna om avlöning till exempelvis studentpräster,

diakonipräster och präster anställda i kyrkans centrala organ).

— Utredningsnämnden vill vidare såsom en praktisk svårighet vid genomförande

av motionärernas önskemål peka på frågan om avvägningen av

medlens fördelning. Såsom exempel på dylika avvägningsfrågor må anföras

konkurrens mellan församlingar av olika struktur och karaktär i övrigt,

såsom en ödebygdsförsamling i Norrland, en församling på Gotland, en

skärgårdsförsamling eller en storstadsförsamling. — Nämnda förhållanden

ha gett utredningsnämnden anledning att överväga, om icke — såsom

utskottet ansett — kyrkofondens ställning borde bli föremål för utredning.

En dylik utredning skulle närmast ha till syfte, bland annat, att klarlägga,

vad kyrkofonden rätteligen skall användas till. Nämnden har funnit sig

böra förorda en dylik utredning. Vad slutligen angår del i motion nr

1Ö framförda önskemålet, att Kung], Maj:t ville låta utreda möjligheterna

att i skatteutjämnande syfte lämna bidrag till församling för kostnader

för nybyggnad av kyrka, torde, såsom utskottet föreslagit, vara lämpligt,

att den enligt Kung], Maj:ts beslut den 20 december 1957 tillsatta skatteutjämningskommittén

finge tillfälle la del av frågan. Enklast synes vara,

att i samband med den ovan förordade utredningen om kyrkofonden samråd

sker med skatteutjämningskommittén.

Utredningsnämndens betänkande utmynnar i ett förslag dels att kyrkomötet

i anledning av de berörda motionerna ville i skrivelse till Kung],

Maj:t hemställa om tillsättande av en kommitté med huvudsaklig uppgift

att utreda frågan om kyrkofondens framtida användning, dels att motionerna

i (ivrigt icke måtte föranleda någon kyrkomötets åtgärd.

Yttrandena

Kammarkollegiet och statskontoret finner särskild utredning rörande

den genom motionerna väckta frågan icke påkallad med hänsyn till dels

den utredning om kommunal skatteutjämning som nu pågår inom 1958

års skatteutjämningskommitté och dels den särskilda behandling frågan

ägnas genom tidigare berörda beslut av 1958 års kyrkomöte, övriga remissinstanser,

som samtliga finner förevarande problem angeläget, ställer sig

i huvudsak positiva till förslaget om utredning.

Byggnadsstyrelsen, som tillstyrker utredning, ställer sig tveksam till

frågan huruvida utredningen skall gälla utjämning av kostnaderna även

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 är 1960

för nybyggnad av kyrka och anser att därest utjämningen skall ske genom

fondmedel dessa bör reserveras för underhåll av befintliga kyrkor, då

syftet annars lätt skulle kunna motverkas. Jämväl riksantikvarieämbetet

framhåller vid sitt tillstyrkande av motionärernas förslag, att en utjämning

i främsta rummet bör avse kostnaderna för underhåll och restaurering

av redan befintliga kyrkor.

Domkapitlet i Visby anser att en utredning i ämnet bör vara allsidig

så till vida att jämväl frågan om utjämning mellan församlingarna av kostnader

för uppvärmning av kyrkan, avlöning av kyrkvaktmästare och vård

av kyrkogård bör komma i beaktande.

Vikten av att de enskilda församlingarnas ansvarskänsla och

initiativkraft icke ntsättes för risk att försvagas genom möjlighet till

bidrag utifrån betonas av riksantikvarieämbetet och av domkapitlet i Visby.

Bildande av kyrkliga samt''älligheter torde, enligt vad som framhålles

av domkapitlen i Lund och Visby icke lösa frågan. Domkapitlet i

Lund framhåller härvid, att samfälligheterna i allmänhet skulle komma

att omfatta liera små församlingar och ha att bestrida kostnaderna förlika

många kyrkor som antalet församlingar ingående i samfälligheten.

Frågan om anlitande av kyrkofonden för den ifrågasatta kostnadsutjämningen

avvisas bestämt av domkapitlet i Uppsala, som därvid

hänvisar till vad andra tillfälliga utskottet anfört i sitt betänkande nr 9

vid 1958 års kyrkomöte. Pastoratsförbundet anmäler betänkligheter mot

att de i kyrkofondslagen särskilt angivna ändamål, till vilka kyrkofondsmedel

skall utgå, utvidgas till sådana angelägenheter, som icke avsetts vid

kyrkofondens tillkomst, och anser, att för en sådan utvidgning en närmare

bestämning av kyrkofondens rättsliga ställning och av kyrkomötets inflytande

på användningen av kyrkofondens medel erfordras. Landskommunernas

förbund förmenar, att förslaget om en utjämning via kyrkofonden

måste möta stora svårigheter att realisera utan att inkräkta på församlingarnas

hittillsvarande handlingsfrihet, men motsätter sig icke den begärda

utredningen, dock med framhållande av att en möjlig lösning på

problemet vore om församlingar, som ställes inför kostnadskrävande kyrkorestaureringar,

i vidgad omfattning kunde erhålla statsbidrag eller i

större utsträckning än nu komma i åtnjutande av rikskollekter. 1958 års

skatteutjämning skommitté förklarar sig kunna tillstyrka en utjämning av

förevarande kostnader över kyrkofonden men säger sig därmed icke ha

tagit ställning till frågan om kyrkofondens medel kan tagas i anspråk för

ifrågasatt ändamål. Domkapitlet i Skara hänvisar till vad den av 1958 års

kyrkomöte tillsatta utredningsnämnden anfört i silf den 25 september

1959 dagtecknade betänkande nr 2 och tillstyrker motionärernas yrkande.

Domkapitlet i Lund slutligen finner en utjämning olika församlingar emellan

av kostnaderna för byggande och underhåll av kyrka tilltalande. Domkapitlet,

som konstaterar, att sättet för denna kostnadsutjämnings verk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1060

9

ställande bjuder på vissa svårigheter, anser den närmast till hands liggande

lösningen vara en utjämning över kyrkofonden — utjämningen skulle då

bli fullständig för kostnaden för präst- och kyrkomusikerlönerna samt för

gudstjänstrummet. I yttrandet påpekas, att ett steg i denna riktning redan

tagits genom föreskriften i 55 § ecklesiastika boställsordningen, i det att

värdet av det virke en församling jämlikt nämnda stadgande uttager för

byggande och underhåll av kyrka minskar storleken av normaluppskattningen

och sålunda kan öka kyrkofondsbidraget till bestridandet av prästoch

kyrkomusikerlönerna i pastoratet. På detta sätt, framhålles det, belastas

kyrkofonden redan nu av vissa kostnader för byggande och underhåll

av kyrka. Domkapitlet tillstyrker, att den begärda utredningen kommer

till stånd och anser, att vid utredningen bör tagas under omprövning

frågan om slopande av den i 5 § kyrkofondslagen angivna maximeringen

av den allmänna kyrkoavgiften eller 20 öre per skattekrona.

Betydelsen av att därest bidrag skall utgå en central överblick

vinnes över de olika restaureringsföretagens angelägenhetsgrad ur skilda

synpunkter framhålles av riksantikvarieämbetet, som i sammanhanget

erinrar, att frågan om ett överförande av byggnadsstyrelsens kulturhistoriska

byrå till riksantikvarieämbetet aktualiserats bl. a. genom ett förslag,

vilket framlagts i statens byggnadsbesparingsutrednings betänkande 2

(SOU 1957:47). Vid genomförande av detta förslag skulle enligt ämbetet

en önskvärd koncentration i handläggningen av frågor rörande kyrkorestaureringar

kunna åstadkommas. Ämbetet anför vidare, att statsrådet

och chefen för ecklesiastikdepartementet i årets statsverksproposition förklarat

sig ha för avsikt att inom en nära framtid till prövning upptaga

frågan om en översyn av riksantikvarieämbetets och statens historiska

museums verksamhet och organisation, samt att det enligt ämbetets mening

icke synes osannolikt, att den av motionärerna väckta frågan skulle kunna

beaktas även i samband med denna utredning.

Av bl. a. pastoratsförbundet framhålles, att vid genomförande av en

skatteutjämning hänsyn bör tagas till respektive kommuners totala utdebitering

per skattekrona. Skatteutjämningskommittén, vars uppdrag

omfattar det totala kommunala inkomstskattetrycket och vars utredning

enligt direktiven bör vara slutförd i sådan tid att i vart fall 1964 års riksdag

kan taga ställning till frågan om en fortsatt avveckling efter år 1965

av skatteersättningen i anledning av ortsavdragsreformen och därmed

förbundna åtgärder i skatteutjämnande riktning, hävdar, att ehuru en

utredning beträffande det av motionärerna avsedda begränsade området,

kyrkobyggnadskostnaderna, synes kunna vidtagas fristående från kommitténs

uppdrag det knappast kan anses ändamålsenligt för ett rationellt

lösande av frågan om skatteutjämning att till behandling, skild från övriga

områden, upptaga endast en del av hela utrcdningskomplexet. Kommittén

finner det ur utredningssynpunkt mindre tillfredsställande att icke kunna

2—1307 G0 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 30

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1960

överblicka och disponera samtliga omständigheter, som övar inflytande på

utdebiteringen, och uttalar, att det kan tänkas, att kommittén för sitt

slutliga ställningstagande finner en undersökning i den riktning, motionärerna

åsyftat, erforderlig.

Utskottet

Syftet med motionerna sådant det framgår av motionärernas yrkande

är en utjämning av kostnaderna för territoriell församling åvilande skyldighet

rörande byggande och underhåll av kyrka. Härigenom vill motionärerna

vinna likformighet i den kyrkokommunala utdebiteringen. Vidare synes

motionärerna anse, att genom en dylik utjämning den ekonomiska bördan

för underhållet av sådan kulturhistoriskt betydelsefull kyrkobyggnad, vars

bevarande måste vara av allmänt intresse, följdriktigt skulle komma att

avlastas från den enskilda församlingen. Sistnämnda synpunkt äger uppenbarligen

sin riktighet allenast i den mån kyrkobyggnader av denna art nu

ekonomiskt belastar enskilda församlingsmedlemmar i högre grad än

kyrkobyggnader, vilkas underhåll icke kan omfattas av ett motsvarande

allmänt intresse.

För bedömande av skatteutjämningsfrågan har utskottet haft tillgång

till ett rikhaltigt statistiskt material. Förutom vad som upptagits i motionerna

har motionärerna framlagt resultatet av en undersökning rörande

40 församlingar, vilkas kyrkor under senare år restaurerats. Vidare har av

skatteutjämningskommittén till utskottet ingivits en tabell över beviljade

skattelindringsbidrags betydelse för kommuners och församlingars utdebitering

åren 1952—1959. Utskottet har slutligen under besöket på Gotland

erhållit informationer till belysande av denna fråga.

Det föreliggande materialet ger klart belägg för motionärernas påstående,

att utdebiteringen för kyrkliga ändamål i vissa, företrädesvis smärre

församlingar är oproportionerligt hög. I så gott som samtliga remissyttranden

har också vitsordats, att i motionerna berörts ett problem, vars

lösning är i hög grad angelägen. Behovet av åtgärder kan emellertid enligt

utskottets mening icke rätt bedömas utan kännedom om det totala skattetrycket

i de kommuner, där vederbörande församlingar är belägna. Frågan

om kommunal skatteutjämning är som förut nämnts föremål för utredning

genom skatteutjämningskommittén. Med hänvisning till vad denna

kommitté anfört i dess tidigare refererade yttrande — varav torde kunna

slutas att frågan om eventuell utjämning via kyrkofonden av förevarande

kostnader icke av kommittén lämnas obeaktad — finner sig utskottet icke

böra förorda, att frågan om utjämning av församlingarnas kostnader för

byggande och underhåll av kyrka nu göres till föremål för särskild utredning

i annan ordning.

Det syfte motionärerna i övrigt velat främja, nämligen en allmännare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1960

11

fördelning av kostnaderna för kulturhistoriskt betydelsefulla kyrkobyggnader,

är av annan karaktär och torde, som inledningsvis antytts, icke

på ett adekvat sätt tillgodoses genom åtgärder för skatteutjämning mellan

församlingarna. Emellertid synes det utskottet naturligt att en undersökning

i denna fråga föregår ett slutligt ställningstagande i skatteutjämningsfrågan.

Utskottet, som anser att skatteutjämningskommittén bör överväga

att inom kommittén företaga eller i annan form låta verkställa en sådan

undersökning, vill i ämnet för egen del anföra följande.

Problemet om fördelning av det ekonomiska ansvaret för underhåll av

kulturhistoriskt märklig byggnad hänför sig icke endast till kyrkorna. Förvissa

andra slag av byggnadsminnesmärken har genom proposition nr 161

till årets riksdag föreslagits bestämmelser innefattande skydd ur kulturhistorisk

synpunkt jämförligt med det som redan gäller beträffande bl.a.

kyrkorna. I propositionen har på grundval av förslag från byggnadsminnesutredningen

diskuterats olika möjligheter att bereda ägare gottgörelse för

kostnad till vård och underhåll av sådant byggnadsminne som avses med förslaget.

Utskottets behandling av propositionen förestår. Frågan måste

emellertid såvitt avser kyrkorna betecknas som särskilt svårlöst med hänsyn

till bl. a. dels att antalet kyrkor av stort kulturhistoriskt värde i vårt

land är betydande, dels att kostnaderna för underhåll av sådana byggnader

är förhållandevis mycket stora.

I och för sig måste det anses rimligt, att kostnaderna för sådana byggnader,

vilkas bevarande kan sägas vara ett riksintresse, till en del bäres

av det allmänna. Av den tidigare redogörelsen framgår, att allmänna bidrag

i viss utsträckning redan utgått till restaurering av kyrkor. Utskottet anser

önskvärt, att denna väg fortsättningsvis anlitas i största möjliga utsträckning.

Från ett par håll har i remissyttrandena uttalats farhågor för att

genom en ökad bidragsgivning de enskilda församlingarnas ansvarskänsla

och initiativkraft skulle löpa risk att försvagas. Utskottet fick vid sitt besök

på Gotland rikliga tillfällen att erfara det synnerliga intresse med vilket

församlingsborna omfattade sina kyrkobyggnader och den stora offervilja

de därvid ådagalade. I yttrandet från domkapitlet i Lund har jämväl särskilt

framhållits den påfallande stora frikostigheten från församlingsmedlemmarna

inom stiftet då det gällt vården av kyrkor och kyrkogårdar. En sådan inställning

är uppenbarligen värd att på allt sätt bevaras. Tillskott från det

allmännas sida torde emellertid icke kunna lämnas annat än som en påbyggnad

på de lokala insatserna och behöver därför enligt utskottets mening

icke vara ägnade att verka i den riktning som befarats.

Därest kyrkofonden kan och bör anlitas för vård av kulturhistoriskt

särskilt värdefulla kyrkor -—- en fråga vartill utskottet anser sig icke nu

böra taga ställning — torde i sådant hänseende den form som kommit till

användning för anslag till uppförande av prästgårdar inom Härnösands och

Luleå stift ligga närmare till hands än den av motionärerna föreslagna

vägen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1960

Utskottet vill slutligen i sammanhanget framhålla sin positiva inställning

till det förslag om överförande av byggnadsstyrelsens kulturhistoriska

byrå till riksantikvarieämbetet som framlagts av statens byggnadsbesparingsutredning

i dess andra betänkande och som omnämnts av riksantikvarieämbetet

i dess yttrande över motionerna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 148 och II: 181, icke måtte

föranleda annan riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse

till Kungi. Maj :t hemställer, att motionerna jämte detta utlåtande

överlämnas till 1958 års skatteutjämningskommitté.

Stockholm den 8 november 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Georg Carlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Alexanderson och Åke Larsson;

från andra kammaren: herr Johansson i Torp, fru Torbrink, herrar

Persson i Tandö, Nyberg, Wachtmeister, Grebäck, fru Lindberg och herr

Turesson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stlilm 1960. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.