Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

1960-12-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:34, Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

1

Nr 84

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 4 och 6 §§ lagen

den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för

mistad fiskerätt m. m.

Genom en den 11 november 1960 dagtecknad proposition, nr 189, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 6 §§ lagen den 1 december 1950 (nr 599)

om ersättning för mistad fiskerätt m. m.

Härigenom förordnas, att 4 och 6 §§ lagen den 1 december 1950 om ersättning

för mistad fiskerätt m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §•

Angående fiskevärderingsnämnd —

4. Kronan skall, i den mån ej annat

föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§

rättegångsbalken stadgas, ersätta sökanden

hans kostnader å målet vid

nämnden.

Lagen om

— — att fastställas.

4. Kronan skall, i den mån ej annat

föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§

rättegångsbalken stadgas, ersätta sökanden

hans kostnader å målet vid

nämnden. Vad ovan under 3 är stadgat

om förskott skall äga motsvarande

tillämpning beträffande ersättning

för sådana kostnader.

vid nämnden.

6 §.

Talan mot--------motsvarande tillämpning.

3. Där ej annat föranledes av 18 3. Där ej annat föranledes av 18

kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken, kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken,

1 Senaste lydelse av 4 och 6 §§, se SFS 1957: 687.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 taml. 3 avd. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

(Gällande lydelse)

skall kronan städse själv vidkännas

sina kostnader i hovrätten, så ock

kostnad som åsamkas motpart genom

att kronan fullföljt talan.

Vad i —

(Föreslagen lydelse)

skall kronan städse själv vidkännas

sina kostnader i hovrätten, så ock

kostnad som åsamkas motpart genom

att kronan fullföljt talan. Vad ovan i

4 § under 3 är stadgat om förskott

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande ersättning för kostnad

som sist sagts.

•—- — ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.

Propositionens tillkomst och huvudsakliga innehåll

1960 års riksdag har under vårsessionen behandlat vissa motioner om

ändringar i lagen om ersättning för mistad fiskerätt. I motionen II: 264 har

hemställts om sådant tillägg till lagens 1 §, att vid ersättnings bestämmande

skall beaktas ej blott den förlust av fiskerätt som ägaren vidkännes utan

även den utvidgning av rätten till fritt eller enskilt fiske som ägaren må ha

vunnit. Vidare har i motionen 11:285 upptagits spörsmål om sökandes

rätt till ersättning för utredningsarbete m. m. i samband med ansökan om

ersättning för mistad fiskerätt.

Tredje lagutskottet har i utlåtande (nr 15) över nu nämnda och vissa

andra motioner uttalat, att den i motionen II: 264 behandlade frågan borde

närmare övervägas inom Kungl. Maj :ts kansli, varvid även borde göras en

undersökning beträffande de i ersättningsmål tillämpade principerna i övrigt

för beräkning i olika fall av värdet av den förlorade fiskerätten samt

huruvida dessa principer stode i överensstämmelse med lagen och dess motiv.

Vidare borde övervägas om något kunde göras för att ytterligare öka

kronans möjligheter att tillvarataga sin rätt. Undersökningen borde verkställas

så snabbt, att eventuella förslag till åtgärder i anledning därav kunde

föreläggas höstriksdagen år 1960.

Vad angår motionen II: 285 har utskottet uttalat som sin uppfattning, att

möjlighet borde beredas sökande att erhålla förskott å utrednings- och andra

rättegångskostnader. Hur bestämmelserna härför skulle utformas borde

bli föremål för närmare utredning. Vid denna utredning borde enligt utskottets

mening jämväl övervägas åtgärder för att åstadkomma en likformig

och från ekonomisk synpunkt lämplig handläggningsordning vid skilda

fiskevärderingsnämnder.

På förslag av utskottet har riksdagen i skrivelse den 26 april 1960 (nr

183) som sin mening givit Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i

anledning av de båda motionerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

3

I syfte att utan tidsutdräkt få underlag för den av riksdagen begärda undersökningen

har genom justitiedepartementets försorg anordnats en konferens

den 13 och den 14 juni 1960 med deltagande av ordförandena i fiskevärderingsnämnderna

ävensom vice ordförandena i de fall, där dessa i större utsträckning

tjänstgjort som ersättare för ordföranden. Vad som förekommit under

konferensen finnes redovisat i ett vid konferensen fört protokoll (stencilerat).

Sedan kammarkollegiet tagit del av konferensprotokollet, har från kollegiet

överlämnats en den 6 oktober 1960 dagtecknad promemoria med vissa

.synpunkter i anledning av vad som förekommit vid konferensen.

Inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse

av 4 och 6 §§ lagen den 1 december 1950 om ersättning för mistad fiskerätt

m. m. har remitterats till lagrådet. Sedan lagrådet lämnat förslaget utan

erinran har detsamma efter vissa redaktionella jämkningar nu förelagts

riksdagen till antagande.

I propositionen föreslås sådana ändringar i lagen om ersättning för mistad

fiskerätt m. m. att sökandepart i ersättningsmål, när skäl därtill föreligger,

skall kunna erhålla förskott å rättegångskostnad att utgå i avräkning på den

kostnadsersättning som slutligen kan komma att fastställas. Därjämte lämnas

vissa upplysningar rörande praxis m. m. i fråga om ersättning för mistad

fiskerätt.

Gällande bestämmelser m. m.

För gällande bestämmelser om rätt till ersättning för mistad fiskerätt och

om förfarandet i princip i fiskeersättningsmålen har i propositionen redogjorts

å s. 4—5.1 anslutning härtill har upptagits, att frågan om begränsning

av den ersättningsskyldighet, som till följd av 1950 års fiskerättslagstiftning

åvilar staten, uppmärksammats av 1958 års besparingsutredning, vars förslag

i ämnet föranlett visst uttalande av chefen för jordbruksdepartementet

i 1960 års statsverksproposition.

Gällande rätt angående rättegångskostnad i fiskeersättningsmål har särskilt

redovisats å s. 10—11 i propositionen, därvid jämväl redogjorts för föreliggande

möjlighet till deldom å rättegångskostnad i vattenmål och till förskott

å vissa andra ersättningar.

Utskottet hänvisar i dessa delar till propositionen.

1960 års riksdag

Utöver vad tidigare upptagits om frågans behandling vid 1960 års riksdag

må här allenast hänvisas till utskottets förberörda utlåtande nr 15/1960.

Konferensen m. m.

Vad som förekommit vid en konferens för diskussion av frågor berörande

fiskevärderingsnämndernas verksamhet har refererats å s. 7—8 och

12—13 i propositionen. Å s. 8 i propositionen har angivits vissa i kammarkollegiets

tidigare omnämnda promemoria lämnade statistiska uppgifter roll

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 34

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

rande antalet fiskeersättningsmål, utdömda ersättningar m. m. Jämväl i

dessa delar hänvisar utskottet till propositionen.

Departementschefen

Rörande värderingsprinciperna i fiskeersättningsmål har departementschefen

anfört följande.

I 1950 års lag om ersättning för mistad fiskerätt har grunderna för den

gottgörelse som enligt lagen skall utgå icke angivits i annan mån än att

det stadgats, att rättsägaren är berättigad till ersättning av statsmedel för

värdet av fiskerätt och annan förmån som han har förlorat och för annan

skada som har tillskyndats honom. Därjämte har i den av Kungl. Maj :t

utfärdade kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till lagen stadgats, att

ersättning skall fastställas i penningar att utgå på en gång och att vid ersättningens

bestämmande skall tagas skälig hänsyn till ränteförlust som

må ha skett under tiden från det skadan uppkom. I övrigt har överlämnats

till rättstillämpningen att med ledning av allmänna grundsatser bedöma

hur ersättningarna skall beräknas.

Det är en mångfald frågor av delvis svårbedömd natur som fiskevärderingsnämnderna

och, i förekommande fall, deras överinstanser sålunda har

att taga ställning till vid bestämmandet av ersättning till dem som lidit

intrång i sin fiskerätt. Då riksdagen vid 1960 års vårsession behandlat hithörande

frågor, är det särskilt ett spörsmål som uppmärksammats, nämligen

i vad mån vid ersättningens bestämmande sådan nytta som ersättningssökanden

kan ha vunnit genom den nya fiskerättslagstiftningen må avräknas

vid fastställandet av ersättningen. Härom gjordes vissa uttalanden vid

tillkomsten av 1950 års lagstiftning. Fiskerättskommittén anförde, att vid

bedömande om och i vad mån förlust uppkommit för en viss fastighet borde

beaktas att de nya reglerna kunde ur strandägarsynpunkt få både gynnsamma

och ogynnsamma verkningar. Överhuvud taget vore det enligt kommittén

ej oberättigat att vid uppskattningen av liden skada taga viss hänsyn

även till de allmänna fördelar i skilda hänseenden som den nya lagstiftningen

i praktiken kunde medföra för den ersättningsberättigade. Föredragande

departementschefen och tredje lagutskottet gjorde likartade uttalanden.

Det övervägdes att införa en uttrycklig kompensationsregel i lagen,

men tanken härpå avvisades under hänvisning till jämförelsesvårigheter

och risk för obillighet. Då tredje lagutskottet vid 1960 års vårsession

ånyo tagit upp denna fråga, har utskottet konstaterat, att lagstiftaren avsåg

att principen om kvittning av nytta och skada skulle tillämpas om för

en och samme ägare gränsen för det enskilda vattenområdet på ett ställe

förskjutits inåt och på ett annat ställe utåt. Vidare har utskottet uttalat, att

det i många fall måste vara rimligt att åtminstone i viss mån beakta, att

sökandens rätt till fiske, även om denna rätt till följd av 1950 års lagstiftning

ändrats till sitt formella innehåll och numera delvis består i rätt till

fritt fiske, icke undergått sådan ändring att sökandens möjligheter att utnyttja

fisket försämrats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960 5

Den undersökning, som nu på riksdagens begäran verkställts angående

de i fiskeersättningsmål tillämpade principerna och till vilken underlag erhållits

genom anordnande av en konferens med representanter för fiskevärderingsnämnderna,

har bestyrkt, att grundsatsen om beaktande i viss utsträckning

av nytta som den ersättningsberättigade vunnit är accepterad i

praxis. Vid konferensen har diskuterats i vad mån det skulle kunna vara

möjligt att komma fram till några gemensamma normer för hur avräkning

av vunna fördelar skall ske. Enighet har dock rått om att förhållandena är

så växlande, att utrymme måste finnas för beaktande av de speciella omständigheterna

i varje särskilt fall. Det har ej vid undersökningen framkommit

något, som ger stöd för att de resultat som man i hittillsvarande praxis

kommit fram till avviker från vad som kan anses ha förutsatts av statsmakterna

vid lagstiftningens antagande. Anledning kan därför ej anses föreligga

till lagändring i syfte att i lagtexten klargöra vad som skall gälla i

förevarande avseende. Det bör ej heller — såsom även tredje lagutskottet i

sitt vid 1960 års vårsession avgivna utlåtande uttalat -— komma i fråga att

nu genom lagändring rubba de principer på vilka den gällande lagstiftningen

vilar.

Tredje lagutskottet har i sitt nyss berörda utlåtande framhållit, att jämväl

de principer, som i övrigt ligger till grund för beräkningen av värdet av

den förlorade fiskerätten, i detta sammanhang är av betydelse; enligt utskottets

mening spelar dessa principer större roll för ersättningsbeloppens

storlek än de principer som tillämpas i fråga om kvittning mellan skada

och nytta. Att redan till riksdagens höstsession medhinna en undersökning

av ett större antal avgöranden i ersättningsmål har givetvis icke varit möjligt.

Vid konferensen har emellertid, med anledning av nyssnämnda uttalande

från utskottets sida, även berörts andra frågor rörande grunderna för ersättningens

bestämmande än kvittningsfrågan. Sålunda har behandlats inverkan

av penningvärdets fall, grunderna för ränteberäkning, beaktande av

den minskade lönsamhet som på senare år inträtt för fisket, beräkning av ersättning

enligt arrendeprincipen och beräkning på grundval av marknadsvärdet.

Det är här till stor del fråga om spörsmål av invecklad och svårbedömd

natur, där praxis ännu icke synes ha stabiliserat sig. Ej heller i detta

hänseende bör komma i fråga att nu genom lagändring rubba de principer

på vilka den gällande lagstiftningen vilar.

Såsom understrukits av chefen för jordbruksdepartementet i 1960 års

statsverksproposition får 1957 års reformer, varigenom kronan fick klagorätt

och fiskevärderingsnämnderna ombildades till domstolar, anses ha givit

ett klart uttryck för statsmakternas önskan, att ersättningsfrågorna skall

prövas med största omsorg och att kronans intressen skall beaktas bättre än

vad från början var möjligt. Tredje lagutskottet har nu uttalat sig för att

det bör övervägas om något kan göras för att ytterligare öka kronans möjligheter

att tillvarataga sin rätt. Detta är enligt min mening ett av de viktigaste

av de spörsmål rörande fiskeersättningsfrågorna som utskottet upptagit

i sitt utlåtande. Utskottet har närmast åsyftat att kammarkollegiet, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

för kronans talan i mål av detta slag, bör tillförsäkras erforderliga resurser

för fullgörande av sin uppgift. Frågan torde komma att upptagas till prövning

av chefen för finansdepartementet vid anmälan av anslagsäskandena

under sjunde huvudtiteln till 1961 års riksdag.

I frågan om förskott å rättegångskostnad och rörande handläggningsordningen

vid fiskevärderingsnämnderna ur ekonomisk synpunkt har departementschefen

yttrat.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har riksdagen hemställt

om lagändring i syfte att sökande i fiskeersättningsmål skall beredas

möjlighet att erhålla förskott å rättegångskostnad. I samband härmed har

riksdagen jämväl begärt att åtgärder för att åstadkomma en likformig och

från ekonomisk synpunkt lämplig handläggningsordning vid fiskevärderingsnämnderna

skall tagas under övervägande. Sistnämnda begäran har föranletts

av att vid olika nämnder — enligt vad som konstaterats i det åberopade

utlåtandet av tredje lagutskottet — ett något olika förfarande tilllämpats

vid införande av viss sakkunnigutredning i målen.

Med hänsyn till ersättningsmålens natur torde lantmäteritekniska och

fiskeritekniska undersökningar regelmässigt vara erforderliga. Tredje lagutskottet

har uttalat den åsikten, att dessa undersökningar i första hand bör

verkställas genom kammarkollegiets försorg. Sökandens kostnader kan enligt

utskottet härigenom i många fall nedbringas. Det kan dock, enligt vad

utskottet vidare anfört, icke förmenas sökanden att på motpartens — kronans

—- bekostnad göra egna undersökningar till bemötande eller komplettering

av den genom kollegiets försorg anskaffade utredningen.

Förfarandet vid fiskevärderingsnämnderna gestaltar sig numera, sedan

kronan erhållit fullföljdsrätt och nämnderna ombildats till specialdomstolar,

som ett rättegångsförfarande. Reglerna för den dispositiva tvistemålsprocessen

är med vissa avvikelser, som här saknar betydelse, tillämpliga på förfarandet.

Bestämmelserna i rättegångsbalken om bevisning genom sakkunnig

ger regler såväl för de fall då domstol antingen självmant eller efter framställning

av part tillkallar sakkunnig som för sådana fall då part anlitar

egna sakkunniga. Genom nämnda regler får ramen för nämndens och parternas

möjligheter i fråga om införande av sakkunnigbevisning i målen anses

bestämd.

De omförmälda reformerna i avseende å förfarandet har medfört, att den

ersättningssökande och kronan står emot varandra på väsentligen samma

sätt som två enskilda parter i en skadeståndsprocess. Det kan mot bakgrunden

härav i princip icke anses tillfredsställande att kollegiet, med den partsställning

som kronan intager i processen, i första hand skall sörja för de i

målen erforderliga sakkunnigutredningarna. Med den risk för att sådana genom

kollegiets försorg verkställda utredningar icke skulle betraktas såsom

fullt objektiva utan som partsutredningar skulle vidare, såsom också befarats

vid den anordnade konferensen, ett sådant förfarande kunna få en

kostnadshöjande effekt och därigenom motverka sitt syfte. Det synes mig

med hänsyn härtill som om den av konferensen rekommenderade och nu i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

7

allmänhet också tillämpade ordningen, att nämnden föranstaltar om ifrågavarande

utredningar, skulle vara att förorda.

På de skäl som nu anförts har jag ej funnit skäl att förorda, att i berörda

avseende meddelas särbestämmelser för fiskeersättningsmålens handläggning.

Enligt gällande regler rörande rättegångskostnad i fiskeersättningsmål

skall kronan städse ersätta sökanden hans rättegångskostnader vid fiskevärderingsnämnd,

om icke kostnaden uppkommit genom försumlig processföring

från sökandepartens sida eller kostnaden eljest bedömes såsom oskälig.

Detta innebär i princip att den ersättningssökande av egna medel får

förskjuta kostnader, som kronan slutligen skall bära.

Även om, såsom förut sagts, viss sakkunnigutredning tillföres målen genom

nämndens föranstaltande, kan det tydligtvis icke förmenas sökanden

att nedlägga den kostnad å målet som kan finnas nödig för tillvaratagande

av hans rätt. Då riksdagen nu framfört det önskemålet, att sökanden skall

beredas möjlighet att erhålla förskott å rättegångskostnad, som eljest ej ersättes

förrän fiskevärderingsnämnd meddelat dom i målet, har till stöd härför

framhållits, att sökandepartens kostnader kan uppgå till betydande belopp

och att det ofta tar lång tid innan målen blir avgjorda. Det har vid den remissbehandling

i ärendet som föregått riksdagsavgörandet vitsordats, att

fiskeersättningsmålen om ock icke alltid så dock i åtskilliga fall är av så

vidlyftig och komplicerad natur, att de vållar såväl avsevärda kostnader för

sökandena som stor tidsutdräkt med målens avgörande. Den konferens med

representanter för fiskevärderingsnämnderna som anordnats har också uttalat

sig för den av riksdagen föreslagna reformen. Även för egen del är jag

av den meningen, att det kan vara motiverat att bereda en möjlighet att

tillerkänna sökandeparten förskott å kostnadsersättningen, när skäl därtill

föreligger med hänsyn till kostnadens storlek och rättegångens varaktighet.

Det torde ej behöva befaras att en sådan möjlighet kommer att leda till vidlyftighet

i processföringen. Kronans skyldighet att ersätta rättegångskostnad

gäller endast kostnad, som skäligen varit påkallad för tillvaratagande

av partens rätt. Det förtjänar också omnämnas, att det i vattenmål efter en

år 1952 genomförd lagändring är möjligt att tillerkänna part ersättning för

rättegångskostnad utan hinder av att partens talan ännu icke blivit slutligen

prövad och att systemets tillämpning i nämnda mål icke såvitt är känt medfört

olägenheter av antydd art. Från allmän synpunkt synes därför en liknande

reform för fiskeersättningsmålens del icke böra möta några betänkligheter.

Tredje lagutskottet har i sitt utlåtande jämväl uttalat, att en anordning

liknande den som avses i andra punkten av 11 kap. 35 § 1 mom. andra stycket

vattenlagen borde övervägas i syfte att begränsa kostnaderna. I nämnda

lagrum har beretts möjlighet att förordna särskild person för att biträda

sakägare i vattenmål med kostnadsfria råd angående bevakandet av deras

rätt. Denna form av rättshjälp har emellertid icke visat sig vara till avsedd

nytta. Ehuru försök gjorts att popularisera systemet har det enligt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

vad som upplysts från vattendomstolarna icke kommit till användning annat

än rent undantagsvis. Denna omständighet synes ge anledning till viss

försiktighet inför tillskapandet av en liknande anordning i fiskeersättningsmålen.

Därjämte torde den ifrågasatta anordningen vara mindre lämplig i

förevarande sammanhang av det skälet, att tiden för framställande av ersättningsanspråk

redan har — bortsett från sådana anspråk som kan följa

av en år 1956 genomförd ändring i fiskerättslagen beträffande snörpvadsfisket

vid Blekinge läns södra kust — utlöpt med utgången av år 1957. Sökandeparterna

torde i allmänhet redan ha ordnat biträdesfrågan. Det synes

därför ej vara anledning att införa denna form av rättshjälp i fiskeersättningsmålen.

Rätt till förskott å kostnadsersättning torde böra beredas i samma form,

som redan för närvarande gäller beträffande själva ersättningen för mistad

fiskerätt, och gälla kostnader såväl vid nämnden som vid överinstanserna.

Bestämmelser i ämnet kan lämpligen införas i 4 § under punkten 4 och 6 §

under punkten 3 i ersättningslagen. Vad i ersättningslagen föreskrives om

att talan mot nämndens beslut rörande förskott skall föras särskilt samt

att talan ej må föras mot hovrätts beslut i sådan fråga blir med bestämmelsernas

utformning utan särskilt stadgande tillämpligt jämväl beträffande

förskott å rättegångskostnad.

Om den föreslagna lagändringen genomföres, torde de bestämmelser som

i administrativ ordning utfärdats angående expediering av beslut rörande

förskott å ersättning och utbetalning av sådan ersättning böra göras tillämpliga

även å förskott av förevarande slag.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 januari 1961.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget, vilket är ägnat att tillgodose de önskemål utskottet

i sitt förutnämnda utlåtande nr 15/1960 i fråga om rättegångskostnader

i fiskeersättningsmål framfört.

Vad som vid den av justitiedepartementet anordnade konferensen förekommit

angående införskaffande av sakkunnigbevisning synes innefatta garanti

för den likformighet i handläggningen av sådana frågor utskottet genom

sitt tidigare uttalande i detta hänseende velat främja. Departementschefens

uttalande härutinnan föranleder därför ingen erinran från utskottets

sida.

Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över vad departementschefen anfört

i anledning av den i det tidigare utlåtandet väckta frågan om förstärkande

av kronans resurser för tillvaratagande av sin rätt i fiskeersättningsmålen.

Det torde ligga i kammarkollegiets intresse och inom ramen för dess

möjligheter att företaga den av utskottet i dess tidigare utlåtande ifrågasatta,

inom departementet ej nu medhunna undersökningen av ett större antal av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

9

göranden i fiskeersättningsmål och därmed att verka för en sådan tillämpning

av ersättningslagen som utskottet i sitt tidigare utlåtande förutsatt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Med hänsyn till riksdagssessionens nära förestående slut får utskottet

hemställa, att förevarande utlåtande måtte företagas till avgörande efter allenast

en bordläggning.

Stockholm den 12 december 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Göran Karlsson,

Georg Carlsson, Kristiansson, Ebbe Ohlsson och Alexanderson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,

herrar Nyberg, Nilsson i Östersund, Wachtmeister, Grebäck och Turesson.

Reservation

av herrar Göran Karlsson, Kristiansson och Levin, fru Torbrink samt herr

Nilsson i Östersund, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande

lydelse:

»I utskottets utlåtande nr 15 vid årets riksdag, vilket utlåtande godkändes

av riksdagen, föreslogs dels att den i en motion väckta frågan om inskrivande

i lagen om ersättning för mistad fiskerätt m. m. av ett stadgande om

att vid bestämmande av ersättning för mistad fiskerätt hänsyn skall tagas

ej blott till den förlust av fiskerätt som ägaren vidkännes utan även utvidgning

av rätten till fritt eller enskilt fiske, som ägaren må ha vunnit,

måtte bli föremål för överväganden inom Kungl. Maj :ts kansli, dels att en

undersökning skulle göras beträffande de i ersättningsmål tillämpade principerna

i övrigt för beräkning av värdet av den förlorade fiskerätten och att

denna undersökning borde verkställas så snabbt att förslag till åtgärder i

anledning därav kunde föreläggas innevarande riksdags höstsession, dels

ock att den i en annan motion väckta frågan om möjlighet för ersättningssökande

alt erhålla förskott å rättegångskostnader skulle bli föremål för

närmare utredning.

Föreliggande proposition innehåller inga förslag i den först nämnda frågan.

Tvärtom uttalas, att anledning till en sådan lagändring som skulle in
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

nebära ett lagfästande av den s. k. nettoprincipen ej kan anses föreligga.

Detta uttalande grundas på de uppgifter som lämnats vid en av departementet

anordnad konferens med ordförandena i fiskevärderingsnämnderna.

Även om ingen av deltagarna i konferensen direkt uttalat sig mot en tilllämpning

i vissa fall av nettoprincipen är uttalandena enligt utskottets mening

dock så vaga, att ett lagfästande av principen måste anses önskvärt. En

sådan lagändring skulle stå i överensstämmelse med de principer på vilka

den nuvarande lagstiftningen vilar och därför ej behöva valla betänkligheter.

Beträffande den av utskottet och riksdagen begärda undersökningen angående

principerna i övrigt för beräkning av värdet av förlorad fiskerätt har

i propositionen uttalats att det ej varit möjligt att redan till riksdagens höstsession

medhinna en undersökning av ett större antal ersättningsmål. A issa

uttalanden synes antyda att någon sådan undersökning ej kommer att företagas.

Utskottet är emellertid alltjämt av den uppfattningen att en undersökning

i detta hänseende bör komma till stånd. Undersökningen bör gå ut

på att klarlägga vilka principer som faktiskt tillämpas i olika hänseenden

men givetvis icke inkräkta på domstolarnas rätt att självständigt pröva dem

förelagda mål. Även om praxis ännu ej hunnit helt stabilisera sig och en lagändring

-—- såsom utskottet påpekat — i många fall torde vara omöjlig att

genomföra med hänsyn till allmänt erkända principer för lagstiftning, bör

en sådan undersökning enligt utskottets mening kunna ge värdefullt material

för bedömandet av huruvida den nuvarande lagstiftningen är behäftad

med brister. Det får därefter i varje särskilt fall avgöras huruvida en lagändring

kan ske utan att allmänna regler för lagstiftning trädes för när.

I frågan om ersättningssökandes rätt till förskott å rättegångskostnader

innebär föreliggande proposition ett tillgodoseende av de synpunkter utskottet

anfört i sitt tidigare berörda utlåtande. Propositionen föranleder i denna

del ingen erinran.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse vad departementschefen uttalat i

frågan om förstärkning av kammarkollegiets resurser vid utförandet av kronans

talan. Enligt utskottets mening skulle en undersökning av förut angivet

slag vara till vägledning även vid övervägandet i frågan på vilka sätt

denna förstärkning bör komma till stånd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla det genom förevarande proposition

framlagda lagförslaget;

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom

sin mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning

av propositionen i övrigt.»

601847

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:397 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ersättning i form av fri kraft eller mark till enskilda vid upplåtelse av skogsmark eller annan mark i a1 i texten