Utlåtande i anledning av motioner rörande användningen av benämningen glass. Tredje lagutskottet liar behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 314 i första kammaren1 av herr Thorsten Larsson in. fl. och nr 390 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.
1960-02-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1960:5, Utlåtande i anledning av motioner rörande användningen av benämningen glass. Tredje lagutskottet liar behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 314 i första kammaren1 av herr Thorsten Larsson in. fl. och nr 390 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 är 1960
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av motioner rörande användningen
av benämningen glass.
Tredje lagutskottet liar behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 314 i första kammaren1 av herr Thorsten Larsson
in. fl. och nr 390 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.
I motionerna hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om sådan ändring av livsmedelsstadgan att med tillämpning från
den dag då konventionen angående upprättande av Europeiska frihandelssammanslutningen
träder i kraft glass, vid vars tillverkning använts annat
fettämne än mjölkfett eller som framställts utan fettämne, icke må saluföras
eller utbjudas under annan benämning än att förhållandet därav
klart framgår, exempelvis genom att beteckningen margarin eller motsvarande
skall fogas före ordet ''glass’ eller före ordet ’is’ eller också så att
''glass'' resp. ''is'' icke får ingå i benämningen för varan».
De nu föreliggande motionerna är till såväl motivering som yrkande
i stort sett överensstämmande med två vid 1958 års B-riksdag väckta motioner
(nr I: 148 och II: 190). En utförlig redogörelse för gällande rätt och
för utländsk lagstiftning återfinnes i utskottets utlåtande (nr B 4) i anledning
av dessa motioner.
Motionärerna har nu gjort gällande, att frågan kommit i ett väsentligt
annat läge genom Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) och att det därför är motiverat att frågan upptages
till ny prövning. I denna del har motionärerna anfört bl. a. följande.
Sveriges anslutning till EFTA kan med stor sannolikhet väntas innebära
att import av glass upptages i varje fall från Danmark, Norge och
Storbritannien. Dessa tre länder har redan genomfört sådana bestämmelser,
att särskilt namnskydd tillförsäkrats glass vars fett uteslutande
härstammar från mjölk. Genom bl. a. de lägre lönekostnader som tillverkarna
i dessa länder har att räkna med i jämförelse med tillverkarna
i Sverige kan glassen från dessa länder exporteras till mycket konkurrenskraftiga
priser. Glassimporten till Sverige kan i första hand väntas ske i
form av chokladöverdragen glass, då denna enligt konventionen skall anses
som industrivara, incn även annan glass torde kunna komma i fråga.
1 Motionen i sin helhet tryckt bland Andra kammarens motioner.
238 no Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 saml. 3 avd. Nr 6
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1960
Avgörande härför blir hur föreskriften i konventionen skall tolkas, att som
jordbruksvara skall anses »till annat nummer ej hänförliga beredda näringsmedel,
med väsentligt innehåll av fett, ägg, mjölk eller spannmål
med undantag av glasspulver och puddingpulver».
Det finns i detta sammanhang ingen anledning att ingå på importfrågan
i och för sig. Vad som i detta sammanhang bör uppmärksammas är emellertid,
att från ovannämnda tre EFTA-anslutna stater kommer att kunna
importeras glass för att försäljas här i landet under benämning som inte
får användas i hemlandet på grund av de där gällande bestämmelserna
med syfte att rikta konsumenternas uppmärksamhet på varans sammansättning.
Denna bristande överensstämmelse i de bestämmelser som reglerar
handeln med glass måste betraktas som klart otillfredsställande inför
den förändrade marknadssituation som redan under innevarande år kan
väntas uppstå. Detta talar för att ett särskilt skydd för benämningen glass
införes eller i varje fall att särskild upplysningsplikt om fettsammansättningen
i saluförd glass ålägges tillverkarna.
Härutöver har motionärerna framhållit, att den vedertagna användningen
av ordet glass inneburit påtagliga nackdelar för konsumenterna,
som icke varit tillförsäkrade ens en grundläggande information om varans
ursprung, som dock särskilt i vad angår glass måste sägas vara avgörande
för dess kvalitet.
Utskottet anförde år 1958 bl. a. följande.
Beträffande det av motionärerna i första hand åberopade motivet, det påstådda
kvalitativa företrädet hos glass vari mjölkfett ingår, har flera remissorgan
under hänvisning till de inom modern fettforskning uppnådda resultaten
ifrågasatt, om glass som innehåller annat fett än mjölkfett ur kvalitativ
synpunkt är underlägsen övriga glassorter.
Det är emellertid sannolikt, att en hel del konsumenter faktiskt tillmäter
glassens sammansättning betydelse och oberoende av hur det verkligen
kvalitetsmässigt sett förhåller sig föredrar glass med mjölkfett framför
annan glass. Det är likaledes antagligt, att åtskilliga konsumenter icke vet
om att vissa glassvaror tillverkas av annat fett än mjölkfett eller utan fett
alls. Utskottet anser denna bristande kännedom i och för sig vara en
olägenhet, som i möjligaste mån bör undanröjas.
Även om den av motionärerna anvisade ordningen synes vara ett sätt på
vilket detta önskemål skulle kunna förverkligas, talar likväl enligt utskottets
mening tungt vägande skäl emot en ändring av livsmedelsstadgan
i enlighet med förslaget.
Först bör framhållas att det från franskan inlånade svenska ordet glass
(»is») icke innebär annan bestämning än att det gäller en frusen vara. Glass
har också hittills i vårt land använts som en allmänt vedertagen beteckning
för en viss varutyp, utan att detta inneburit någon bestämning av varans
ingredienser eller kvalitet. Att förbehålla en sådan allmän varubenämning
för en produkt endast under förutsättning att den framställts på visst sätt
skulle då vara att våldföra sig på gängse språkbruk. Utskottet finner därför
en ändring i enlighet med det föreliggande motionsförslaget knappast överensstämma
med de syften livsmedelsstadgan väsentligen har att tillgodose
-— att skydda konsumenterna mot mindervärdiga livsmedel och att främja
redligheten i livsmedelshandeln.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 är 1960
3
Härtill kommer en viktig omständighet, som enbart den ger anledning till
starka betänkligheter mot motionärernas förslag, nämligen att många glassfabrikanter
vid ett genomförande därav obehörigen skulle hindras i sin
näringsutövning och tvingas antingen att övergå till fabrikation av glass med
mjölkfett eller att ändra inarbetade firmor och varubeteckningar, vari ordet
glass ingår.
Vad angår det andra i motionerna åberopade skälet, önskemålet att
främja en tillräcklig mjölkavsättning inom landet, vill utskottet för sin del
uttala, att detta syfte — vilket i och för sig är behjärtansvärt — icke gärna
ensamt motiverar en ändring av livsmedelsstadgan, vilken är avsedd att
tjäna helt andra ändamål, utan bör tillgodoses i ett större jordbrukspolitiskt
sammanhang.
Av anförda skäl kan utskottet icke ge sin anslutning till förslaget såsom
det av motionärerna utformats.
Detta innebär dock icke att utskottet ej delar motionärernas uppfattning
om värdet av konsumentupplysning i förevarande hänseende. Oberoende av
vilken glass som i verkligheten är bäst, synes det vara av värde för alla i
sammanhanget berörda parter, att konsumenterna äger tillgång till sådan
upplysning om glassens sammansättning, att de kan göra ett medvetet val
mellan olika glassorter. Detta skulle kunna åstadkommas antingen genom
föreskrift, att all glass — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
gäller i de övriga nordiska länderna — skall saluföras under dubbelbenämning
såsom t. ex. gräddglass, mjölkglass, fruktglass eller emulsionsglass
eller genom införande av varudeklarationsskyldighet.
Det förra alternativet torde emellertid medföra delvis samma olägenheter
i avseende å inarbetade firmor och varubeteckningar som förut påvisats bli
följden av motionärernas förslag. Allmänt nyttjade benämningar som exempelvis
jordgubbsglass, chokladglass o. s. v. skulle alltså icke bli tillåtna, i
varje fall ej utan ett tillägg angående sammansättningen, som skulle bli
alltför tyngande för användning i vardagligt bruk. Utskottet finner sig därför
icke böra förorda denna lösning.
Däremot anser utskottet att införande av någon form av skyldighet att
deklarera glassens fettsainmansättning å de förpackningar, vari den tillhandahålles,
borde närmare prövas. Enligt vad utskottet under hand inhämtat
överväges emellertid bland de fabrikanter som tillverkar glass med
mjölkfett en frivillig märkning av glassförpackningarna. Det förefaller därför
icke uteslutet, att frågan om sådan varudeklaration å förpackningarna
kunde lösas på frivillighetens väg. Förmodligen skulle många konsumenter
föredra glass, vars fettsainmansättning de erhåller upplysning om genom
förpackningen, framför glass av därvidlag okänt innehåll. Under sådana omständigheter
finner utskottet f. n. icke anledning förorda riksdagen att vidta
någon åtgärd i frågan.
Till bemötande av vad utskottet sålunda uttalat har i nu förevarande
motioner erinrats om att svensk lagstiftning redan tidigare godtagit principen
att näringsutövare får anpassa sin firma och sina varubeteckningar
efter den lagstiftning som kan genomföras för att skydda vissa varor eller
vissa intressen. Så hade skett vid smörskyddets tillkomst.
Beträffande den av utskottet år 1958 berörda frivilliga kvalitetskontrollen
genom s. k. runmärkning bar motionärerna anfört.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 dr 1960
Sedd mot bakgrund av vad som ovan anförts beträffande den nya situation
som kan uppstå i ocli med att frihandelskonventionen den 1 juli 1960
väntas träda i kraft, kan inte heller den frivilliga kvalitetskontroll som införts
genom den s. k. runmärkningen av glass sägas fylla kravet på konsumentupplysning.
Runmärkningen av glass grundar sig på en särskild
kvalitetskontroll som enligt av statens jordbruksnämnd meddelade föreskrifter
sker vid Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg.
Förutsättningen för runmärkning är att som enda fettillsats använts
mjölkfett. Det torde emellertid vara förenat med betydande svårigheter att
hos konsumenterna i avgörande utsträckning sprida kännedom om denna
frivilliga kvalitetskontroll. Dessutom kvarstår det faktum att den svenska
runmärkningen inte ansluter sig till det namnskydd som andra medlemsstater
i EFTA genomfört.
Utskottet
Den av motionärerna upptagna frågan behandlades av utskottet i anledning
av motioner vid 1958 års B-riksdag, varvid utskottet avgav ett utförligt
utlåtande (nr B 4). Vad utskottet då uttalade äger enligt utskottets
mening alltjämt giltighet. Ett skäl att ånyo upptaga frågan till behandling
utgör enligt motionärerna Sveriges förestående anslutning till konventionen
om upprättande av Europeiska frihandelssammanslutningen. Motionärerna
anser det otillfredsställande, att till vårt land kan komma att importeras
glass, som sedan kan här försäljas under en benämning som icke får användas
i tillverkningslandet.
Enligt utskottets mening är det ur svensk synpunkt strängt taget ovidkommande
under vilken beteckning en här saluförd vara säljes i ett annat
land. Av betydelse för oss är däremot varans beskaffenhet. Utskottet anser
nu liksom år 1958 att varudeklaration i någon form är önskvärd. Frågan
huruvida föreskrifter därom blir erforderliga för importerad glass bör
emellertid icke upptagas förrän det avgjorts till vilket varuslag (jordbruksvara
eller industrivara) glass enligt frihandelskonventionen kommer att
hänföras och utvecklingen visat att fog finnes för införande av varudeklarationsskyldighet.
Beträffande inom landet tillverkad glass anser utskottet
den under medverkan av statens jordbruksnämnd bedrivna frivilliga kvalitetskontrollen
genom runmärkning vara ett steg i rätt riktning. Anledning
att för närvarande införa bestämmelser om varudeklarationsskyldighet beträffande
glass anser utskottet ej föreligga.
Med hänsyn till att motionärerna särskilt framhållit önskvärdheten av
att skydda glass innehållande mjölkfett och betonat konsumenternas intresse
av att vid inköp av glass kunna välja sådan glass, vill utskottet
erinra om att 64 § 1 mom. livsmedelsstadgan ger sådant skydd för glass
som innehåller minst 12 % mjölkfett samt att konsumenternas nämnda
intresse tillgodoses om tillverkaren använder benämningen gräddglass på
sin produkt.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 är 1960 5
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionerna 1:314 och 11:390 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 februari 1960
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Georg Carlsson, Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Alexanderson*, Åke Larsson, Ferdinand Nilsson och
Wirmark;
från andra kammaren: herrar Levin, Åhman, fru Torbrink, herrar
Hansson i Skegrie*, Bengtsson i Halmstad, Persson i Tandö, Stiernstedt och
Turesson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
1. av herrar Hansson i Skegrie och Ferdinand Nilsson, vilka ansett att utlåtandet
under rubriken »Utskottet» bort ha följande lydelse.
Såsom motionärerna anfört är det sannolikt, att Sveriges anslutning till
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) kan komma att medföra
viss import av glass till vårt land, särskilt som det icke är uteslutet att all
glass kommer att betecknas såsom industrivara och därigenom åtnjuta de
lättnader med avseende å tullavgifter som anslutningen till EFTA innebär.
Under sådana förhållanden anser utskottet starka skäl tala för att den
svenska lagstiftningen på detta område anpassas till den som gäller i bl. a.
våra nordiska grannländer. Det starkaste skälet härför utgör den omständigheten
att en sådan lagstiftning ger konsumenterna upplysning om beskaffenheten
av varan i fråga. Utskottet uttalade redan år 1958 önskvärdheten
av någon form av konsumentupplysning beträffande glass. Beträffande
importerad glass är även att märka att frivillig kvalitetskontroll i
form av runmärkning eller på annat sätt svårligen låter sig genomföra.
Däremot kan naturligtvis varudeklarationsskyldighct införas, men ett i sak
effektivare resultat skulle uppnås genom den av motionärerna föreslagna
lagstiftningen.
Därest lagstiftningen utformas så, att all glass som ej innehåller mjölkfett
skall saluföras under dubbelbenämning, som klart anger detta förhållande
— t. ex. emulsionsglass — torde några nämnvärda olägenheter
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1960
beträffande inarbetade firmor och varubeteckningar knappast behöva
uppstå.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 314 och II: 390
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring
av livsmedelsstadgan som utskottet ovan förordat.
2. av herrar Stiernstedt och Turesson.
Sthlm 1900. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.