Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen, m. m.

1960-03-15 · 21 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1960:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i vattenlagen, m. m.

Genom en den 5 februari 1960 dagtecknad proposition, nr 52, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 10 kap. 8 § samt 11 kap. 8, 39, 42, 53, 68, 72, 73,

81, 92, 95, 97, 99 och 106 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 11 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

8 §•

Förrättningsmannen åligger--

— sätt underrättad.

I samma---äga kännedom.

Varder sakägare — — — nu sagts.

Över avsända underrättelser skall

förrättningsmannen upprätta förteckning

med angivande av avsändningsdagen.

Förteckningen, som skall av

förrättningsmannen underskrivas och

biläggas förrättningshandlingarna, utgöre,

där ej av eljest föreliggande

omständigheter annat förhållande

Förrättningsmannen åligger--

— sätt underrättad.

I samma — — — äga kännedom.

Varder sakägare---nu sagts.

Över avsända underrättelser skall

förrättningsmannen upprätta förteckning

med angivande av avsändningsdagen.

Förteckningen må, såframt

det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning

till uppgifter i förråttningshandlingarna

om sakägares namn

och hemvist. Förteckningen, som skall

1 Senaste lydelse, se beträffande 10 kap. 8 § SFS 1919: 425, beträffande 11 kap. 8 § 1920:

459, beträffande 11 kap. 42 och 53 §§ 1946:839, beträffande 11 kap. 68 § 1939: 146, beträffande

11 kap. 72 § 1920:459, beträffande 11 kap. 73 § 1946:839, beträffande 11 kap. 81 § 1952:

235, beträffande 11 kap. 92 § 1946:839, beträffande 11 kap. 95 § 1954: 350, beträffande 11 kap.

97 och 99 §§ 1946: 839 samt beträffande 11 kap. 106 § 1955: 226.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse)

framgår, bevis att den angivna dagen

underrättelser avsänts under de i

förteckningen upptagna adresser.

(Föreslagen lydelse)

av förrättningsmannen underskrivas

och biläggas förrättningshandlingarna,

utgöre, där ej av eljest föreliggande

omständigheter annat förhållande

framgår, bevis att den uppgivna dagen

underrättelser avsänts under angivna

adresser.

11 KAP.

8

Hos vattendomstol skall vara anställd

en lagkunnig sekreterare, förordnad

av Konungen, som ock äger,

när sådant finnes lämpligt, återkalla

förordnandet. Ställföreträdare för

sekreteraren förordnas av vattenöverdomstolen.

39

Sedan den för avgivande av erinringar

bestämda tiden tilländagått,

låte vattenrättsdomaren, om erinringar

inkommit, på sökandens bekostnad

verkställa avskrift av desamma

i det antal exemplar, som erfordras

för erinringarnas tillhandahållande å

det eller de i kungörelse enligt 32 §

angivna ställe eller ställen, dit avskrifterna

så fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge

sökanden utbekomma ena exemplaret;

och åligge honom, där han vill

bemöta vad i dem anförts, att inom

viss av vattenrättsdomaren förelagd

tid, minst fjorton dagar, efter utgången

av den tid, soin bestämts för erinringars

avgivande, ingiva påminnelser

i det antal exemplar, som av

vattenrättsdomaren bestämmes. Vid

§•

Hos vattendomstol skola vara anställda

en eller flera lagkunniga vattenrättssekreterare.

Om tillsättning av vattenrättssekreterare

meddelas bestämmelser av

Konungen.

§■

Sedan den för avgivande av erinringar

bestämda tiden tilländagått,

låte vattenrättsdomaren, om erinringar

inkommit, på sökandens bekostnad

verkställa avskrift av desamma

i det antal exemplar, som erfordras

för uppfyllande av vad som stadgas

i andra stycket samt för erinringarnas

tillhandahållande å det eller de

i kungörelse enligt 32 § angivna ställe

eller ställen, dit avskrifterna så

fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge

sökanden utbekomma ett exemplar

eller en avskrift; och åligge honom,

där han vill bemöta vad i dem anförts,

att inom viss av vattenrättsdomaren

förelagd tid, minst fjorton dagar,

efter utgången av den tid, som

bestämts för erinringars avgivande,

ingiva påminnelser i det antal exemplar,

som av vattenrättsdomaren be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse)

påminnelser, som ingivas senare än

nu nämnts, vare vattendomstolen ej

pliktig att fästa avseende; och varde

tillkännagivande härom lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser---dit

översändas.

42

Då handling i vattenmål skall delgivas

genom rättens försorg, förordne

därom vattenrättsdomaren eller

vattenrättssekreteraren.

Vittnesstämning till vattendomstolens

sammanträden utfärdas av vattenrättsdomaren

eller vattenrättssekreteraren.

53

Yrkanden beträffande — — — förekomna

omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden

utbekomma ena exemplaret.

68

Anmälan om ersättningsanspråk,

som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så

ock motsvarande anspråk vid företag

enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras

skriftligen och i två exemplar ingivas

till vattenrättsdomaren. Ena exemplaret

varde genom vattenrättsdomarens

försorg i rekommenderat brev

tillsänt ägaren av den vattenbyggnad

eller anläggning, varom fråga är.

Efter utgången — -— — ortens tidningar.

Angående skyldighet —--fått

vidkännas.

(Föreslagen lydelse)

stämmes. Vid påminnelser, som ingivas

senare än nu nämnts, vare vattendomstolen

ej pliktig att fästa avseende;

och varde tillkännagivande

härom lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser---dit

översändas.

§•

Då handling i vattenmål skall delgivas

genom rättens försorg, förordne

därom vattenrättsdomaren eller

vattenrättssekreterare.

Kallelse av vittne och sakkunnig

beslutas av vattenrättsdomaren.

§•

Yrkanden beträffande----fö
rekomna

omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden

utbekomma ett exemplar eller

en på hans bekostnad verkställd

avskrift.

§•

Anmälan om ersättningsanspråk,

som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så

ock motsvarande anspråk vid företag

enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras

skriftligen och i två exemplar ingivas

till vattenrättsdomaren. Ett exemplar

eller en avskrift därav, verkställd

på bekostnad av ägaren av den vattenbyggnad

eller anläggning, varom

fråga är. varde genom vattenrättsdomarens

försorg i rekommenderat brev

tillsänt nämnde ägare.

Efter utgången---ortens tid
ningar.

Angående skyldighet —- —■ — fått

vidkännas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

72 8.

Vattenrättssekreteraren åligge att

över alla vid vattendomstolen anhångiggjorda

ansökningsmål föra förteckning,

utvisande tiden, då varje

mål inkommit, därmed vidtagna åtgärder

samt tiden för målets avgörande.

73

För varje ansökningsmål skall av

vattenrättssekreteraren upprättas en

akt, omfattande ett exemplar av

samtliga de handlingar, som i målet

ingivits, samt de i målet förda protokoll

så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren

i målet utfärdade

kungörelser och meddelade beslut

ävensom av vattendomstolens utslag

i målet jämte förteckning å de kar
-

Vid vattendomstolens sammanträde

skall av tjänsteman vid vattendomstolen

föras protokoll, som undertecknas

av honom. Vattenrättsdomaren

äge, då omständigheterna

föranleda därtill, själv föra protokollet.

Protokoll skall föras särskilt för

varje mål.

Vattenrättsdomaren äge förordna,

att utsaga av part, målsägande, vittne

eller sakkunnig skall i stället för

att antecknas i protokollet upptagas

genom stenografi eller på fonetisk

väg. I denna ordning må ock upptagas

sammanfattning av utsaga, avseende

vad som kan antagas vara av

betydelse i målet.

Stenograf utses av vattenrättsdomaren.

Ej må den anlitas som protokollförare

eller stenograf, vilken

till saken eller till part står i sådant

förhållande, att hans tillförlitlighet

därigenom kan anses förringad. Protokollförare

och stenograf skola hava

avlagt ed eller försäkran enligt

vad i rättegångsbalken stadgas.

Närmare föreskrifter om protokoll

och om vad som upptagits enligt andra

stycket meddelas av Konungen.

§•

För varje ansökningsmål skall

upprättas en akt, omfattande ett exemplar

av samtliga de handlingar,

som i målet ingivits, samt de i målet

förda protokoll så ock avskrift av de

utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade

kungörelser och meddelade

beslut ävensom av vattendomstolens

utslag i målet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tor, ritningar och andra handlingar,

som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av

vattenrättsdomaren underskriven förteckning

över de underrättelser, vilka

på grund av bestämmelserna i 33

och 47 §§ blivit av honom å posten

avlämnade; och skall förteckningen

angiva den dag, då avlämnandet

skett. Där ej av eljest föreliggande

omständigheter annat förhållande

framgår, utgöre förteckning, som nu

nämnts, bevis att den uppgivna dagen

underrättelser avsänts under de i förteckningen

upptagna adresser.

Vattenrättssekreteraren skall för

varje kvartal inom sex veckor efter

utgången därav till Svea hovrätt insända

renoverat exemplar av akterna

i de ans ökning smål, som avgjorts av

vattendomstolen.

81

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket,

50 § första stycket, 51 och 52 §§,

55 § första stycket, 56 § första stycket,

57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 §

första och tredje styckena samt 74 §

stadgas beträffande ansökningsmål

skall, där ej annat framgår av vad

nedan i denna § sägs, äga motsvarande

tillämpning i fråga om stämningsmål.

I mål — — — motsvarande tilllämpning.

Vid akten skall jämväl fogas en av

vattenrättsdomaren eller annan tjänsteman

vid vattendomstolen underskriven

förteckning över de underrättelser,

vilka på grund av bestämmelserna

i 33 och 47 §§ blivit å

posten avlämnade; och skall förteckningen

angiva den dag, då avlämnandet

skett. Förteckningen må, såframt

det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning

till uppgifter i akten om sakägares

namn och hemvist. Där ej av

eljest föreliggande omständigheter

annat förhållande framgår, utgöre

förteckning, som nu nämnts, bevis att

den uppgivna dagen underrättelser

avsänts under angivna adresser.

Inom sex veckor efter utgången av

varje kvartal skall till vattenöver domstolen

insändas renoverat exemplar

av akterna i de ansökningsmål, vilka

avgjorts genom beslut, som under

kvartalet vunnit laga kraft.

Närmare föreskrifter om aktbildning

meddelas av Konungen.

§■

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket,

50 § första stycket, 51 och 52 §§,

55 § första stycket, 56 § första stycket,

57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 §

första, tredje och fjärde styckena

samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål

skall, där ej annat framgår

av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande

tillämpning i fråga om

stämningsmål.

I mål — — — motsvarande tilllämpning.

lf Bihanq till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 aad. Nr 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse)

Utlåtande, som — -— — vattenrättsdomarens

tjänsterum.

I de---är stadgat.

(Föreslagen lydelse)

Utlåtande, som — — — vattenrättsdomarens

tjänsterum.

I de---— är stadgat.

92

Vad i 29 § andra stycket, 39—

41 §§,56 § första stycket, 60 § första,

andra och fjärde styckena, 70—-72 §§,

73 § första och tredje styckena samt

74 § stadgas beträffande ansökningsmål

skall äga motsvarande tillämpning

å underställningsmål ävensom i

tillämpliga delar å besvärsmål vid

vattendomstolen, 60 § dock med iakttagande

av bestämmelserna i 3 kap.

11 §, 6 kap. 3 § 1 mom., 7 kap. 45

och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i--och under
ställningsmål.

95

Lämnas jämlikt---och verk
samhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande

byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas

i förhållande till den förut icke

tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas

kunna vid lågvatten uttagas

vid byggnaden, dock med avdrag för

den vattenkraft, för vilken i samband

med regleringsföretag avgift förut erlagts.

Där med vattenreglering eller

med ändrade hushållningsbestämmelser

åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,

skall avgiften bestämmas i förhållande

till ökningen i den vattenkraft,

som vid lågvatten kan uttagas

i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering

enligt 3 kap. 1 §, samtliga

till regleringssamfälligheten hörande

strömfall. Avses att möjliggö
-

§•

Vad i 29 § andra stycket, 39—

41 §§, 56 § första stycket, 60 § första,

andra och fjärde styckena, 70—

72 §§, 73 § första, tredje och fjärde

styckena samt 74 § stadgas beträffande

ansökningsmål skall äga motsvarande

tillämpning å underställningsmål

ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål

vid vattendomstolen, 60 §

dock med iakttagande av bestämmelserna

i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mom.,

7 kap. 45 och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i —---och un
derställningsmål.

§•

Lämnas jämlikt ----och verk
samhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande

byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas

i förhållande till den förut icke

tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas

kunna vid lågvatten uttagas

vid byggnaden, dock med avdrag för

den vattenkraft, för vilken i samband

med regleringsföretag avgift förut erlagts.

Där med vattenreglering eller

med ändrade hushållningsbestämmelser

åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,

skall avgiften bestämmas i förhållande

till ökningen i den vattenkraft,

som vid lågvatten kan uttagas

i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering

enligt 3 kap. 1 §, samtliga

till regleringssamfälligheten hörande

strömfall. Avses att möjliggö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ra utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft

på fördelaktigare sätt, varde

avgiften bestämd i förhållande till

den ökning i vattenkraftens värde,

som genom företaget eller genom de

ändrade hushållningsbestämmelserna

beredes. Är ändamålet med vattenreglering

jämväl torrläggning av

mark, skall avgift tillika utgå i förhållande

till värdet av den båtnad,

som i nämnda hänseende vinnes genom

företaget. Vad nu sagts äge ock

tillämpning i fråga om företag enligt

7 kap. samt företag enligt 8 kap,,

såvitt därigenom vinnes båtnad genom

marks torrläggning. Där till

grund för avgiften skall läggas storleken

av viss vattenkraft, skall den

utgå med tre kronor för varje hästkraft.

Skall avgiften beräknas efter

ökningen i värde å vattenkraft eller

efter båtnad, som beredes mark, varde

den erlagd med en och en halv för

tusen av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som —- — — icke erläggas.

97

Sökande i ansökningsmål vare

pliktig att förskjuta:

kostnaden för — •—- — sökandens

försorg;

ersättning för--— stycket för
mäles;
gottgörelse

åt •—--i målet;

gottgörelse åt sakkunnig, som tillkallas

av vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen, så ock annan ersättning

eller kostnad i anledning av förhör

med vittnen eller annan bevisning,

varom vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen självmant föranstaltar;
-

ra utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft

på fördelaktigare sätt, varde

avgiften bestämd i förhållande till

den ökning i vattenkraftens värde,

som genom företaget eller genom de

ändrade hushållningsbestämmelserna

beredes. Är ändamålet med vattenreglering

jämväl torrläggning av

mark, skall avgift tillika utgå i förhållande

till värdet av den båtnad,

som i nämnda hänseende vinnes genom

företaget. Vad nu sagts äge ock

tillämpning i fråga om företag enligt

7 kap. samt företag enligt 8 kap.,

såvitt därigenom vinnes båtnad genom

marks torrläggning. Där till

grund för avgiften skall läggas storleken

av viss vattenkraft, skall den

utgå med fem kronor för varje hästkraft.

Skall avgiften beräknas efter

ökningen i värde å vattenkraft eller

efter båtnad, som beredes mark, varde

den erlagd med två för tusen av

värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som ---icke erläggas.

§•

1 mom. Sökande i ansökningsmål

vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för---— sökandens

försorg;

ersättning för---stycket för
mäles;
gottgörelse

åt —--i målet;

gottgörelse åt sakkunnig, som tillkallas

av vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen, så ock annan ersättning

eller kostnad i anledning av förhör

med vittnen eller annan bevisning,

varom vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen självmant föranstaltar;

samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse)

ersättning för undersökning enligt

45 § 1 mom.; samt

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter

och sekreterare för inställelse

vid domstolens sammanträde, dår

detta hålles vid syn å stället, eller

vid undersökning enligt 45 § 2 mom.,

dock ej ersättning för längre resa än

från järnvägs- eller ångbåtsstation,

som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Vad nu —- — —- hans besvär.

Där i---av klagande.

Huruvida kostnad---gällan
de

regler.

99

Vill part vädja mot vattendomstols

dom i mål, som ej är brottmål,

skall han inom två veckor från den

dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren

anmäla vad. Hos vattenrättssekreteraren

må ock vädjas; pröve

dock vattenrättsdomaren, huruvida

sålunda gjord vadeanmälan rätteligen

skett.

Part, som---med vadeinlaga.

(Föreslagen lydelse)

ersättning för undersökning enligt

45 § 1 mom.

Vad nu---- hans besvär.

Där i -—--av klagande.

Huruvida kostnad---gällan
de

regler.

2 mom. För inställelse vid vattendomstolens

sammanträde eller vid

undersökning enligt 45 § 2 mom.

skall av allmänna medel utgå gottgörelse

åt domstolens ledamöter och

åt annan i domstolen tjänstgörande

person, vars biträde erfordras. Kostnaden

för sådan gottgörelse skall

stanna ä statsverket.

§•

Vill part vädja mot vattendomstols

dom i mål, som ej är brottmål,

skall han inom två veckor från den

dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren

anmäla vad. Hos vattenrätts

sekreterare må ock vädjas; pröve

dock vattenrättsdomaren, huruvida

sålunda gjord vadeanmälan rätteligen

skett.

Part, som —--med vadeinlaga.

106 §.

Bestämmelserna i — --behand- Bestämmelserna i---behandling

därstädes. ling därstädes.

Vattenöverdomstolen må, där så Vattenöver domstolen må, där så

finnes lämpligt, uppdraga åt vatten- finnes lämpligt, uppdraga åt vattenrättsråd

att verkställa undersökning rättsråd att verkställa undersökning

å stället. Finnes önskvärt, att lagfa- å stället. Finnes önskvärt, att lagfa
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

9

(Gällande lydelse)

ren ledamot är närvarande vid undersökningen,

äge vattenöverdomstolen

förordna härom. I fråga om undersökning,

som nu sagts, skall vad

i 45 § 2 mom. och 97 § stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Då på grund av bestämmelserna i

första eller andra stycket stadgandena

i 97 § tillämpas å mål i vattenöverdomstolen,

skall vad i nämnda §

föreskrives om sökande, kärande eller

klagande avse den, som i vattenöver

domstolen fullföljt talan.

Med avseende å gottgörelse åt sakkunnig,

som tillkallats av vattenöverdomstolen,

samt ersättning för sådan

på uppdrag av vattenöverdomstolen

hållen undersökning, som avses i

45 § 1 mom., äge domstolen, efter vad

med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att kostnaden

skall förskjutas av allmänna medel

och gäldas av statsverket. Lag

samma vare beträffande sådan kostnad

för vattenöverdomstolens syn å

stället eller för undersökning enligt

andra stycket av denna §, som eljest

skulle åligga part.

(Föreslagen lydelse)

ren ledamot är närvarande vid undersökningen,

äge vattenöverdomstolen

förordna härom. I fråga om undersökning,

som nu sagts, skall vad

i 45 § 2 mom. och 97 § 2 mom. stadgas

äga motsvarande tillämpning.

Då på grund av bestämmelserna i

första stycket stadgandena i 97 § 1

mom. tillämpas å mål i vattenöverdomstolen,

skall vad där föreskrives

om sökande, kärande eller klagande

avse den, som i vattenöverdomstolen

fullföljt talan.

Med avseende å gottgörelse åt sakkunnig,

som tillkallats av vattenöverdomstolen,

samt ersättning för sådan

på uppdrag av vattenöverdomstolen

hållen undersökning, som avses i

45 § 1 mom., äge domstolen, efter

vad med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att kostnaden

skall förskjutas av allmänna

medel och gäldas av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

Beträffande målförteckning skall

i mål, som anhängiggjorts vid vattendomstol

före nya lagens ikraftträdande,

gälla vad i äldre lag är stadgat.

Har fråga om bestämmande av avgift

enligt 11 kap. 95 § blivit av vattendomstol

eller synemän slutligen

prövad före nya lagens ikraftträdande,

skall vid fullföljd av talan eller

vid underställning äldre lag äga tilllämpning

beträffande sådan avgift.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

2) Förordning

om ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående

kommissionärsavgift i domsagorna

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 30 juni 1943 angående

kommissionärsavgift i domsagorna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att förordningens rubrik skall lyda som följer.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förordning angående kommissio- Förordning angående kommissionärsavgift

i domsagorna närsavgift i domsagorna och vatten
domstolarna
1

§•

För uttagande och översändande För uttagande och översändande

av handlingar samt meddelande av av handlingar samt meddelande av

skriftliga underrättelser genom kom- skriftliga underrättelser genom kommissionär

i domsaga utgår stämpel- missionär i domsaga och hos vattenavgift

(kommissionärsavgift) till be- domstol utgår stämpelavgift (komlopp

och i den ordning här nedan missionärsavgift) till belopp och i

sägs. den ordning här nedan sägs.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 juli 1960.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

11

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i gällande föreskrifter om protokollföring

vid vattendomstolarna samt i vissa bestämmelser som berör de administrativa

verksamhetsformerna vid dessa domstolar. Därjämte föreslås

viss höjning av den enligt 11 kap. 95 § vattenlagen utgående vattendomstolsavgiften.

Inledning

Under senare år har pågått ett omfattande arbete för rationalisering av

den administrativa verksamheten vid domstolarna. För de allmänna domstolarnas

del har detta arbete i stort sett slutförts. Vad angår vattendomstolarna

har, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 mars 1956, tillkallats

en sakkunnig, lagmannen Nils Viklund, för att verkställa utredning

angående vattendomstolarnas organisation och därmed sammanhängande

frågor. Till fullgörande av detta uppdrag, såvitt angår det administrativa

förfarandet vid vattendomstolarna, har utredningsmannen avgivit en den

6 juni 1959 dagtecknad promemoria i vilken jämväl upptagits frågan om

protokolleringen vid vattendomstolarna. Därjämte har i promemorian upptagits

frågor om dagbok och aktbildning samt om vissa domstolskostnader.

Slutligen har i promemorian upptagits vissa andra frågor om ändringar i

vattenlagen samt om kommissionärsväsendet vid vattendomstolarna.

Över promemorian med därvid fogade författningsförslag har efter remiss

yttranden avgivits av vattenöverdomstolen efter hörande av vattendomstolarna,

generalpoststyrelsen, väg- och vattenhyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

riksarkivet, lantbruksstyrelsen, statens provningsanstalt, 1951

års rättegångskommitté, utredningen angående redogöraransvaret m. m.,

kompetensutredningen, länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands län, svenska

vattenkraftföreningen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges juristförbund,

Statstjänstemannaförbundet samt Statstjänarkartellen.

I det följande behandlas i avd. I protokolleringsfrågan, i avd. II frågor om

dagbok och aktbildning, i avd. III frågor rörande vissa domstolskostnader

samt i avd. IV vissa av utredningsmannen väckta frågor om ändringar i

övrigt i vattenlagen och frågan om kommissionärsväsendet vid vattendomstolarna.

I. Protokollering

Gällande bestämmelser

Före processreformen fanns i vattenlagen särskilda bestämmelser om

protokollering i vattenmål. I samband med nya rättegångsbalkens antagande

upphävdes dessa på förslag av processlagberedningen, som ansåg övervä
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

gande skäl tala för att samma grunder för protokollföring skulle tillämpas

i vattenmål som i andra mål. Under den tid som sedan förflutit har emellertid

utvecklingen vid vattendomstolarna gått sin egen väg, delvis i strid

med gällande föreskrifter, beroende på de för vattenmålen speciella förhållandena.

Till skillnad från de i de vanliga rättegångsmålen förda protokollen,

vilka i enlighet med de vid processreformens genomförande antagna principerna

i huvudsak endast avspeglar förhandlingens gång i stort, har sålunda

protokollen i vattenmålen bibehållit sin karaktär av mer eller mindre fullständiga

förhandlingsprotokoll.

Utredningsmannen

Efter att bl. a. ha erinrat om vissa uttalanden av processlagberedningen

(jfr SOU 1944: 10 s. 225) kommer utredningsmannen in på frågan om behovet

av särskilda protokolleringsbestämmelser för vattenmålen. Det framhålles

därvid, att bestämmelserna i 6 kap. rättegångsbalken i praktiken

knappast torde strikt följas av vattendomstolarna, ehuru de är utan inskränkning

tillämpliga i vattenmålen. Orsaken härtill är att söka i det förhållandet,

att rättegångsbalkens protokolleringsbestämmelser avfattats så

att de väl ansluter till balkens föreskrifter om rättegångsordningen i stort

medan de mindre väl passar för processen i vattenmålen, som i betydelsefulla

hänseenden företer avvikelser från rättegångsbalkens processystem.

Medan enligt rättegångsbalkens bestämmelser protokollen vid huvudförhandling

i princip endast skall utvisa förhandlingens gång i stort — därvid

bortses från protokollering av muntlig bevisning och rättens iakttagelser vid

syn — utgör protokollen vid vattendomstolarnas sammanträden som regel

mer eller mindre fullständiga förhandlingsprotokoll, vari bl. a. plägar antecknas

parternas utveckling av sin talan såväl i sakligt som — ehuru undantagsvis

men då i direkt strid med innehållet i 6 kap. 7 § rättegångsbalken_

i rättsligt hänseende. Denna utveckling anser utredningsmannen motiverad

av processmaterialets i många fall synnerligen vidlyftiga omfattning och

ovissheten om den tidpunkt när alla frågor kan upptagas till sakligt avgörande.

Rådande praxis anses därför som lämplig och t. o. in. oundviklig.

Med hänsyn härtill föreslår utredningsmannen sådan ändring i de för vattendomstolarna

gällande protokolleringsbestämmelserna, att dessa bringas

i överensstämmelse med praxis.

Remissyttranden

Utredningsmannens förslag till särskilda protokolleringsbestämmelser för

vattendomstolarna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet

remissorgan.

Departementschefen

Utredningsmannen har föreslagit sådana ändringar i bestämmelserna, att

dessa bringas i närmare överensstämmelse med rådande praxis vid vat
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

tendomstolarna. Då det med hänsyn till vattenmålens beskaffenhet och förfarandet

i dessa mål tydligtvis är erforderligt att protokollen göres fullständigare

än i de vanliga rättegångsmålen, vill jag i princip tillstyrka förslaget,

som också allmänt biträtts vid remissbehandlingen.

Såsom utredningsmannen föreslagit torde de grundläggande protokolleringbestämmelserna

för vattendomstolarna böra intagas i vattenlagen. Det

bör sålunda i 11 kap. 72 § vattenlagen stadgas, att protokoll skall föras vid

vattendomstols sammanträde, vare sig detta hålles vid förhandling eller eljest.

Med hänsyn till det aktbildningssystem som tillämpas bör liksom hittills

gälla, att protokoll skall föras särskilt för varje mål och icke sammanhängande

för sammanträdesdag. Vidare bör meddelas bestämmelser om

rätt för vattenrättsdomaren att förordna om upptagning stenografiskt eller

på fonetisk väg såväl av utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkunnig

som av sammanfattning av utsaga. Härjämte bör i lagrummet föreskrifter

intagas om utseende av stenograf och om hinder mot tjänstgöring såsom

protokollförare eller stenograf. Angående ed eller försäkran för sådan person

torde bestämmelserna i rättegångsbalken böra gälla (se 6 kap. 2 §

andra stycket och 9 § tredje stycket rättegångsbalken).

De nya bestämmelserna ill kap. 72 § vattenlagen blir närmast tillämpliga

å ansökningsmålen. På grund av hänvisningar i 81 och 92 §§ kommer

de emellertid att gälla i alla vattenmål vid vattendomstol.

Närmare föreskrifter om protokollföringen, däribland bestämmelser om

protokollens innehåll, torde böra utfärdas i särskild administrativ författning

i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmannens förslag.

Härigenom kommer alla bestämmelser om protokollföring vid vattendomstols

sammanträde med undantag av de nyss berörda bestämmelserna om

ed och försäkran att återfinnas i 11 kap. vattenlagen eller i nämnda administrativa

författning. II.

II. Dagbok och aktbildning m. m.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om dagbok och aktbildning finns i 11 kap. 72 och 73 §§

vattenlagen. Enligt dessa bestämmelser åligger det vattenrättssekreterare att

svara för mål förteckningar och aktbildning. Det materiella innehållet i bej

stämmelserna ansluter sig nära till rättegångsbalkens föreskrifter om dagbok.

Utredningsmannen

De i vattenlagen upptagna bestämmelserna om skyldighet för vattenrättssekreterare

att svara för målförteckningar och aktbildning in. m. bör

enligt utredningsmannens mening utgå ur lagen. I övrigt innebär förslaget

att vissa grundläggande föreskrifter om dagbok och aktbildning införes i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

11 kap. 73 § och att kompletterande föreskrifter utfärdas i administrativ

ordning. Dessa senare föreskrifter ansluter sig till motsvarande bestämmelser

i protokollskungörelsen.

Remissyttranden

Bortsett från några detaljanmärkningar har de föreslagna ändringarna

i vattenlagen lämnats utan erinran.

Departementschefen

De jämkningar som av utredningsmannen föreslagits i fråga om vattenlagens

bestämmelser om aktbildning m. m. synes ej giva anledning till

erinran. Jag vill endast, med anledning av påpekande i ett remissyttrande,

förorda den ytterligare ändringen i bestämmelserna, att skyldighet att till

vattenöverdomstolen insända renoverat exemplar av akt skall inträda först

då målet avgjorts genom lagakraftägande dom. Kompletterande föreskrifter

om aktbildning m. m. torde såsom utredningsmannen föreslagit få meddelas

i administrativ ordning.

Vad nu förordats innebär ändringar i 10 kap. 8 § och 11 kap. 73 § vattenlagen

ävensom redaktionella jämkningar i 11 kap. 81 och 92 §§. Därjämte

upphäves de nuvarande bestämmelserna ill kap. 72 §; denna paragraf kommer

i stället att upptaga bestämmelser om protokollföring enligt vad som

anförts i föregående avdelning.

Vad angår övergångsförhållandena synes såsom utredningsmannen föreslagit

äldre lag böra tillämpas beträffande målförteckning i mål som anhängiggjorts

vid vattendomstolen före nya lagens ikraftträdande. I övrigt torde

emellertid de nya bestämmelserna kunna tillämpas i fråga om äldre mål. III.

III. Vissa domstolskostnader

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 11 kap. 97 § vattenlagen gäller, att sökande i ansökningsmål och

kärande i stämningsmål ävensom klagande i besvärs- och underställningsmål,

den sistnämnde i den mån kostnaden orsakats av hans besvär, är pliktiga

att förskjuta vissa domstolskostnader, bl. a. gottgörelse åt vattendomstolens

ledamöter och sekreterare för inställelse vid domstolens sammanträde,

där detta hålles vid syn å stället, eller vid undersökning enligt 11 kap.

45 § 2 mom., dock ej ersättning för längre resa än från järnvägs- eller ångbåtsstation,

som ligger närmast sammanträdesplatsen. Sökande i underställningsmål

kan också bli skyldig att förskjuta dylik kostnad. Huruvida kostnad,

som någon sålunda förpliktats att gälda, helt eller delvis skall gottgöras

honom av annan part, skall avgöras enligt de regler, som gäller beträffande

rättegångskostnader i vattenmål.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 är 1960

Vad sålunda är stadgat skall enligt 11 kap. 106 och 108 §§ med vissa modifikationer

tillämpas jämväl i mål vid vattenöverdomstolen och högsta domstolen.

I detta sammanhang torde få erinras om bestämmelserna ill kap. 95 och

96 §§ vattenlagen, enligt vilka sökande i vattenmål i vissa fall är skyldig att

erlägga viss avgift, s. k. vattendomstolsavgift, såsom bidrag till kostnaden

för vattendomstolarnas organisation och verksamhet. Avgiftsskyldighet inträder

då enligt vattenlagen medgivande lämnas till 1) byggande i vatten för

vattnets tillgodogörande såsom drivkraft; 2) vattenreglering; 3) torrläggningsföretag

som avses i 7 kap. vattenlagen; 4) företag enligt 8 kap. vilket

avser förutom avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten jämväl

torrläggning av mark. Vidare skall avgift erläggas 5) då ändrade bestämmelser

rörande hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna

ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft. Avgiften skall erläggas så snart beslutet

därom vunnit laga kraft.

Beträffande grunderna för avgiftens bestämmande stadgas, såvitt angår

byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft, att avgiften skall bestämmas

i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som

beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med avdrag för

den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag avgift förut erlagts.

Där med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser

åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande

till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens

eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 § vattenlagen, samtliga

till regleringssamfälligheten hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande

av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, skall avgiften bestämmas

i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom

företaget eller de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Om ändamålet

med vattenreglering jämväl är torrläggning av mark, skall avgift tilllika

utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende

vinnes genom företaget. Det sagda äger tillämpning även i fråga om företag

enligt 7 kap. samt beträffande företag enligt 8 kap. såvitt därigenom vinnes

båtnad genom marks torrläggning.

När avgiften enligt vad nu sagts skall bestämmas på grundval av storleken

av viss vattenkraft, skall den, efter lagändring år 1954,1 utgå med tre kronor

för varje hästkraft. Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft

eller efter båtnad som beredes mark, skall den erläggas med en och

en halv promille av värdeökningen eller båtnaden. Om avgift enligt dessa

grunder skulle uppgå till mindre belopp än femtio kronor, skall den ej erläggas.

I 11 kap. 96 § föreskrives att storleken av domstolsavgiften skall, enligt

de i 95 § stadgade grunderna, bestämmas av vattendomstolen eller, då fråga

är om företag, vartill medgivande lämnas vid syneförrättning enligt 10 kap.

vattenlagen, av synemännen. Bestämmelser om indrivningen av avgifterna

» Se prop. 1954:198; L»U24.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

har meddelats i kungörelsen den 2 oktober 1953 angående indrivningen och

användningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter.

Enligt denna kungörelse skall vattendomstolsavgifter inbetalas till länsstyrelsen

i det län, där företaget huvudsakligen utförts eller skall utföras.

Förslag om vattendomstolsavgift framlades ursprungligen i det av vattenrätts-

och dikning slag skommittéerna år 1910 avgivna betänkandet med förslag

till vattenlag. Såsom motivering för förslaget anförde kommittéerna, att

den nya organisationen av vattendomstolar med nödvändighet medförde ökade

utgifter för statsverket och att det därför icke vore obilligt att av dem, som

för främjande av sina intressen tog den nya organisationen i anspråk, kräva

något bidrag till kostnaderna.1

Summan av de influtna vattendomstolsavgifterna har varierat betydligt under

olika år. De första åren efter vattenlagens ikraftträdande inflöt tämligen

små belopp. För budgetåren 1934/35—1938/39 var årsmedeltalet drygt 40 000

kronor och för budgetåren 1949/50—1953/54 drygt 107 000 kronor. Från

och med budgetåret 1954/55, vid vars ingång den förut omnämnda lagändringen

trädde i kraft, har influtit för 1954/55 178 500 kronor, för 1955/56

252 500 kronor, för 1956/57 725 500 kronor för 1957/58 501 900 kronor och

för 1958/59 408 400 kronor, eller i medeltal 413 400 kronor om året.

Utredningsmannen

Utredningsmannen framhåller till en början, att de nuvarande bestämmelserna

ill kap. 97 § vattenlagen visat sig mindre lämpliga såvitt avser

domstolspersonalens inställelsekostnader. Den fördelning av kostnaderna

mellan statsverket och parterna som därigenom blir nödvändig medför sålunda

en icke obetydlig arbetsbörda för domstolarnas personal. Uppsättandet

och granskningen av domstolarnas reseräkningar blir nämligen regelmässigt

tidsödande, vartill kommer att detta arbete på grund av sin stundom

invecklade natur måste anförtros kvalificerad personal.

Mot denna bakgrund skulle det ur vissa synpunkter framstå som ändamålsenligt,

om statsverket övertoge samtliga kostnader — såväl resekostnader

som traktamenten — vilka uppkommer för domstolspersonalens inställelser

vid sammanträden och undersökningar. Utredningsmannen har emellertid

icke ansett sig böra föreslå en sådan ordning. Därvid har han beaktat, att en

fördelning mellan statsverket och parterna av traktamentena är förhållandevis

lätt att utföra. Hänsyn har vidare tagits till att statsverkets kostnader

för vattendomstolarna därigenom skulle komma att ökas ej obetydligt, uppskattningsvis

med omkring 75 000 kronor om året. Enligt utredningsmannens

mening är det naturligtvis tänkbart att kompensera en sådan kostnadsökning

på andra vägar, exempelvis genom en höjning av vattendomstolsavgiften

eller genom en särskild schablonavgift, men lian har dock ej ansett

sig böra framlägga något sådant förslag.

Utredningsmannen har i stället funnit en sådan ordning böra övervägas,

1 1910 års bet., s. 477.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

som innebär att traktamentena liksom hittills skall gäldas av parterna, medan

resekostnaderna helt skall drabba statsverket. Härigenom skulle uppnås,

att vattendomstolarnas arbete med reseräkningarna skulle minska och även

i betydande utsträckning kunna övertas av mindre kvalficerad personal än

den som för närvarande svarar härför.

Utredningsmannen framhåller vidare, att den nuvarande ordningen, enligt

vilken statsverket svarar för domstolspersonalens kostnader för järnvägs-

och ångbåtsresor, tillkommit för att ej i oskälig grad betunga dem

som vill eller måste anlita vattendomstolen.1 Trots den lättnad som parterna

därigenom vinner, kan likväl enligt utredningsmannens mening kostnaderna

för resor med andra samfärdsmedel som domstolspersonalen ofta måste

anlita för sin färd till förrättningsställena i många fall, särskilt i Norrland,

uppgå till så stora belopp, att de för främst mindre företag kan bli ganska

kännbara. Det måste även framstå som stötande att den, vars företag ligger

långt från en järnvägsstation, drabbas av betydande kostnader i förevarande

hänseende, medan i andra mål, som avser företag belägna intill en järnvägsstation,

sådana kostnader över huvud ej uppkommer.

Utredningsmannen föreslår alltså, att parterna i vattenmål skall befrias

från sin nuvarande skyldighet att bestrida domstolspersonalens kostnader

för resa till domstolssammanträde eller undersökning. Dessa kostnader bör

i stället i sin helhet ersättas av allmänna medel.

Remissyttranden

Utredningsmannens förslag avstyrkes av statskontoret.

Väg- och vattenbyggnadsstgretsen samt vattenöverdomstolen anser det väl

motiverat att låta domstolspersonalens inställelsekostnader helt utges av

och stanna å statsverket. Kammarkollegiet anser vägande skäl tala för att

statsverket skall övertaga domstolspersonalens resekostnader.

Departementschefen

Genom den begränsade reform, som nu förordats av utredningsmannen,

skulle otvivelaktigt värdefulla förenklingar vinnas och därjämte vissa rättvisekrav

tillgodoses, men det bör icke bortses från att även fördelningen mellan

statsverket och parterna av kostnaderna för traktamenten kan förorsaka

praktiska svårigheter. En avsevärd administrativ förenkling skulle vinnas

om det föreskrives, att såväl resekostnader som traktamenten helt skall

bestridas av statsmedel. Genom en sådan reform skulle emellertid staten

åsamkas betydande merkostnader för vattendomstolsorganisationen. Kostnadsökningen

kan uppskattas till omkring 100 000 kronor om året, varav

ungefär 75 000 kronor hänför sig till traktamenten och återstoden till resekostnader.

En förutsättning för reformen bör vara, att statsverket i någon

form kompenseras för denna kostnadsökning. Som en naturlig kompensalionsform

framstår en höjning av den ill kap. 95 § vattenlagen föreskrivna

vattendomstolsavgiften, som uttages av sökanden till belopp som står i

1 1910 års bet. s. 477.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

proportion till omfattningen av det företag varom fråga är. En viss uppräkning

av avgiften är motiverad jämväl med hänsyn till den penningvärdesförändring

som skett sedan 1954, då de nu gällande grunderna för avgiften

fastställdes. Jag vill förorda en höjning av avgiftens grundbelopp för

vunnen hästkraft från tre till fem kronor och en ändring av andelstalet för

avgiften i de fall, då den skall utgå i förhållande till ökning i värde å vattenkraft

eller efter båtnad, som beredes mark, från en och en halv till två promille.

En inom justitiedepartementet verkställd undersökning har visat att

en sådan höjning av avgiften kan beräknas medföra en ökning av de i medeltal

för år utgående avgiftsbeloppen med 200 000 å 250 000 kronor.

På grund av det anförda vill jag föreslå, att rese- och traktamentskostnaderna

för vattendomstolarnas personal helt överföres på statsverket samt att

ändring vidtages i grunderna för bestämmande av vattendomstolsavgift i

enlighet med vad jag förut angivit. För genomförande av dessa reformer påkallas

ändringar i 11 kap. 95 och 97 §§ vattenlagen.

Kostnader som uppkommer i vattenmål för vattenöverdomstolens och

högsta domstolens syn på stället ävensom för undersökning genom vattenöverdomstolens

tekniska ledamöter skall enligt gällande bestämmelser i princip

förskjutas av den som fullföljt talan. Domstolen kan dock i vissa fall bestämma

att sådan kostnad skall förskjutas av allmänna medel och gäldas

av statsverket. I samband med den omarbetning av de för vattendomstolarna

gällande bestämmelserna som jag nu förordat torde reglerna om rättegången

i vattenöverdomstolen och högsta domstolen lämpligen böra ändras

så, att statsverket alltid svarar för berörda syne- och undersökningskostnader.

It kap. 106 § bör ändras i enlighet härmed. Vad denna paragraf

stadgar angående rättegången i vattenöverdomstolen skall på grund av hänvisning

ill kap. 108 § i tillämpliga delar gälla i fråga om högsta domstolen. IV.

IV. Vissa ändringar i övrigt i vattenlagen m. m.

Under denna rubrik föreslås i propositionen vissa ändringar i vattenlagens

bestämmelser om sökandes rätt att utfå ett exemplar av erinringsskrifter

m. in., om vittneskallelser och om tillsättningen av vattenrättssekreterare.

Förslagen överensstämmer med vad utredningsmannen i dessa hänseenden

förordat.

Vidare upptages frågan om kommissionärsarvodet vid vattendomstolarna.

Härom anföres följande.

Enligt föreskrift i stadgan den 25 maj 1945 angående tjänstgöringen vid

vattendomstolarna skall vid vattendomstol finnas kommissionär med åliggande

att tillhandagå med ingivande av handlingar samt med uttagande

och översändande av expeditioner och ingivna handlingar m. m. För flertalet

av de uppdrag som anförtros kommissionären äger denne åtnjuta arvode

med belopp som anges i stadgan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960 19

Bestämmelser om kommission är sväsendet vid domsagorna återfinns i domsagostadgan

den It juni 1943 och i förordningen den 30 juni 1943 angående

kommissionärsavgift i domsagorna. Dessa bestämmelser överensstämmer i

stort med motsvarande föreskrifter för vattendomstolarna utom däri att i

domsagorna skall utgå kommissionärsavgift i stället för kommissionärsarvode.

Kommissionärsavgiften är, i motsats till kommissionärsarvodet, en stämpelavgift

och tillfaller alltså statsverket.

Frågan om kommissionärsväsendet vid domstolarna har varit föremål för

behandling inom 1951 års rättegångskommitté, som avgivit en den 13 oktober

1952 dagtecknad promemoria i ämnet. Däri har föreslagits, att kommissionärsfrågan

för domstolarnas del, liksom tidigare i fråga om statens förvaltande

myndigheter, skulle lösas enligt den s. k. serviceprincipen, varigenom

något behov av särskilda kommissionärer icke skulle finnas vid domstolarna.

Anledning synes icke föreligga att bibehålla den särställning som kommissionärerna

vid vattendomstolarna numera intager i förhållande till domsagornas

kommissionärer. Härtill kommer att ett slopande av kommissionärsarvodet

vid vattendomstolarna är ägnat att underlätta organisatoriska

förändringar inom vattendomstolskanslierna. Oaktat frågan om kommissionärsväsendets

framtida utformning ännu icke erhållit sin slutliga lösning

— ställning till rättegångskommitténs förutnämnda förslag kan icke tagas

i detta sammanhang — bör därför, såsom föreslagits av utredningsmannen,

en reform i angiven riktning genomföras. Härför kräves riksdagens medverkan

i så måtto, att 1943 års förordning angående kommissionärsavgift i domsagorna

bör kompletteras med stadgande, att förordningen skall vara tilllämplig

å vattendomstolarna. Därjämte erfordras en jämkning i 5 § förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. Denna fråga

torde emellertid få anmälas i annat sammanhang.

Lagrådsbehandlingen

Över förslaget till lag om ändring i vattenlagen har yttrande avgivits av

lagrådet.

Lagrådet uttalade därvid följande.

Reglerna för protokolleringen vid vattendomstolarna böra icke avvika från

vad som gäller för de allmänna domstolarna i vidare mån än som måste

anses betingat av särskilda omständigheter. Med hänsyn till de vid vattendomstolarna

rådande arbetsförhållandena torde emellertid avgörande betänkligheter

icke möta mot de föreslagna särbestämmelserna, vilka genomgående

betecknats såsom nödvändiga eller önskvärda av de därav närmast

berörda. Från denna utgångspunkt saknas anledning framställa erinran mot

förslaget att särskilda bestämmelser om protokollering upptagas i vattenlagen.

Vad angår avfattningen av It kap. 72 § vattenlagen må anmärkas, att den

tilltänkta protokollskungörelsen för vattendomstolarna skall innehålla när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

mare föreskrifter ej blott om protokoll utan även om vad som upptagits enligt

andra stycket. Sista stycket i paragrafen bör därför kompletteras med en

hänvisning härtill.

En av lagrådets ledamöter, justitierådet Söderlund, fann utredningsmannens

förslag till ändringar i fråga om reglerna för protokollföring vid vattendomstolarna

icke böra genomföras och anförde därvid bl. a. följande.

Protokollets uppgift är en helt annan nu än enligt den äldre rättegångsordningen.

Domen skall ej längre grundas på protokollet utan på en muntlig

förhandling. På grund därav måste domen ges ett så fullständigt innehåll

att den kan läsas och förstås utan tillgång till protokoll och andra handlingar.

Dessa grundsatser om förhållandet mellan huvudförhandling och

protokoll ha vid den nya rättegångsordningens genomförande tillmätts den

allra största betydelse och ansetts böra tillämpas beträffande underdomstolarna

över lag.

Förslaget om att fullständiga förhandlingsprotokoll skola få föras och att

för detta ändamål avsevärt förlängd tid skall medgivas för protokollets färdigställande

inger farhågor för att arbetet med domens avfattande kan komma

att anstå i avbidan på protokollets uppsättande. Detta står i bestämd

strid med det ovan utvecklade och kunde medföra olägenheter av skilda

slag. Måhända ligger bakom förslaget den tanken, att protokollet såsom under

den äldre rättegångsordningen skulle få ses som ett komplement till domen,

vilken därför kunde ges en enklare avfattning (jfr Löwing, De stora

kraftutbyggnadsmålens behandling, 4:e uppl. 1956, s. 118; stencil). Även

detta står emellertid i strid med det förut anförda, låt vara att i vattenmål

säkerligen åtskilliga praktiska anordningar, såsom användande av bilagor

till domen, kunna användas i förenklande syfte.

Ett sakligt starkare skäl för att fullständiga förhandlingsprotokoll finge

föras kunde vara den ofta långa tid som åtgår för huvudförhandlingar i vattenmål

av särskilt vidlyftig beskaffenhet och den mångfald frågor som därvid

underställes domstolens prövning. Man måste emellertid fråga varför

ej dessa svårigheter skulle kunna bemästras på liknande sätt som vid andra

domstolar. Även där är domaren ofta för domens avfattning beroende av

gjorda minnesanteckningar från huvudförhandlingen, och hinder torde

knappast föreligga att dessa vid behov ersättas av särskilt för domstolens

räkning verkställd upptagning medelst stenografi eller på fonetisk väg (jfr

Gärde m. fl., Kommentar till rättegångsbalken s. 60, processnämndens

handbok, Underrättsförfarandet, s. 52, samt Knut Elliot i Svensk juristtidning

1958 s. 569).

Det har uppgivits och i yttrandena bekräftats, att fullständiga protokoll

skulle vara önskvärda för att myndigheter och företag skulle kunna taga del

av förhandlingarna utan att behöva inställa sig eller vara hänvisade till rapporter

från personer, som för deras räkning närvarit vid förhandlingarna.

Emellertid måste ifrågasättas, om ett intresse av detta slag bör få inverka,

då för dess tillgodoseende skulle krävas avsteg från grundsatser, som tillmätts

en så avgörande betydelse för processens anordnande.

Utskottet

De föreslagna bestämmelserna om protokollföringen vid vattendomstolarna

innebär ett avsteg från vissa av de principer som ligger till grund för

rättegångsbalkens allmänna bestämmelser i samma ämne. Med hänsyn till

den särpräglade beskaffenheten av vattenmålen anser utskottet dock att

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

detta avsteg är befogat. I anledning av de betänkligheter som framförts från

en ledamot av lagrådet vill utskottet dock uttala, att utskottet förutsätter

att de nya reglerna om protokollföring icke tillämpas på ett sådant sätt att i

verkligheten en återgång sker till det system som rådde före införandet av

nya rättegångsbalken.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen

framlagda förslagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 15 mars 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym*, Göran Karlsson,

Georg Carlsson, Kristiansson*, Ebbe Ohlsson och Alexander son*;

från andra kammaren: herrar Levin, Åhman*, fru Torbrink, herrar

Andersson i Ryggestad*, Persson i Tandö, Stiernstedt, Grebäck och Turesson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

000488 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:134 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till civilförsvarslag in. m. a1 i texten