Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande Tornedalens kommunikationsproblem.

1960-03-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1960:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande Tornedalens kommunikationsproblem.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 10—12

Allmänna beredningsutskottets utlutande nr 10 är 1900

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande Tornedalens

kommunikationsproblem.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion, II: 618, av herr Larsson i Hedenäset hemställes, att riksdagen

under beaktande av vad i motionen anförts i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om utredning av frågan om Tornedalens kommunikationsproblem,

i all synnerhet behovet av en hamn efter Tornekusten som motsvarar

modern sjötrafiks krav och goda landförbindelser till densamma.

I motionen anföres bl. a. att om man skall kunna förbättra utkomstmöjligheterna

för Tornedalens befolkning, måste kommunikationsproblemen

ägnas uppmärksamhet. Detta gäller såväl vägnätet som järnvägsförbindelserna

och sjöfarten. I fråga om vägnätet föreligger en vågplan, som till betydande

del tillgodoser Tornedalens aktuella vägbehov, även om försvarspolitiska

skäl utgör hinder för vissa behövliga vägar. Beträffande järnvägstrafiken

uttalar motionären att det för befolkningen synes svårfattbart om

inskränkningar skulle övervägas samtidigt som man i Finland beslutat bygga

ny järnväg på sträckan Kaulirantta—Kolari. Vad sjöfarten beträffar är goda

hamnmöjligheter en förutsättning för effektiv sjöfart, och härvidlag är åtskilligt

att önska för Tornedalens vidkommande.

Redan år 1935 uttalade sig riksdagen för att spörsmålet om en kommunikationsförbindelse

till Haparandahamn borde utredas. Är 1945 erinrade riksdagen

om att förhållandena ej vore som de borde vara. Nu har ytterligare

15 år gått utan att situationen förbättrats. Man måste emellertid ifrågasätta

om Haparandahamn är ägnad att tillgodose en modern sjötrafiks behov, men

andra möjligheter till goda hamnar finns. Tillgången på goda hamnförutsättningar

i den nordligaste kustbygden bör därför inventeras. Möjligen

kan dock dessa problem inrymmas i de frågor som Kungl. Maj:t uppdragit

åt länsstyrelsen i Norrbottens län att utreda, den s. k. Tornedalsutredningen.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från länsstyrelsen i Norrbottens

län, som anför:

Fullgoda kommunikationer av olika slag är uppenbarligen en av de viktigaste

förutsättningarna för näringslivets utveckling och främjande i Tornedalen.

liihang till riksdagens protokoll 1900. 11 santl. Nr 10—12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1960

I sitt den 30 juni 1958 avgivna betänkande Tornedalsutredningen, Första

delen, Grundläggande undersökningar (SOU 1958:22), konstateras att vägnätet

i Tornedalen såväl kvalitativt som kvantitativt är otillfredsställande.

Senare har länsstyrelsen med underdånig skrivelse den 19 december 1958

framlagt en konkret plan för upprustning av hela länets vägnät. Till grund

för planen ligger en inventering av förstärknings- och utbyggnadsbehovet

med avseende på såväl allmänna vägnätet som skogsbilvägarna. Skrivelsen

utmynnar i en hemställan att för länet måtte under 10-årsperioden 1959 —

1968 utöver ordinarie medelstilldelning anvisas ett särskilt anslag om 15,9

milj. kronor per år.

I det pågående arbetet med Tornedalsutredningens andra del, vari länsstyrelsen

avser att framlägga förslag till direkta åtgärder i näringsbefrämjande

syfte, kommer tornedalskommunernas vägproblem att upptas till detaljgranskning

med ovannämnda vägplan som underlag.

Spörsmålet om järnvägsförbindelsernas utbyggnad inom Tornedalen har

år 1958 behandlats inom Nordiska rådet med anledning av ett av Finlands

regering väckt förslag om samarbete mellan Finland och Sverige i fråga om

visst järnvägsbygge. I yttrande häröver den 25 september 1958 framhöll

länsstyrelsen att det nu föreliggande transportbehovet icke ensamt kan

motivera en kapitalinvestering av den storleksordning, som det ifrågasatta

järnvägsbygget skulle innebära. Däremot vore det icke uteslutet att en eventuell

framtida malmbrytning i Tornedalen (Kaunisvaara- och Masugnsbyfälten)

kunde komma att aktualisera ytterligare järnvägsanläggningar, exempelvis

till lämplig hamn i Bottenviken. För frågans vidare bedömning vore

därför en noggrann undersökning av malmförekomsternas såväl kvantitet

som kvalitet nödvändig.

Inom tornedalsområdet finns tre kommersiella hamnar, nämligen Haparanda,

Haparandahamn och Sandvik. Samtliga är småhamnar och därför av

begränsad betydelse för Tornedalens försörjning. Emellertid har den som

beredskapsarbete under åren 1954—1956 utbyggda Töre hamn på sistone

fått en stigande betydelse för flera av tornedalskommunerna, särskilt för

överkalix, Korpilombolo och Tärendö kommuner samt i viss mån även för

Övertorneå och Pajala kommuner. Behovet av att förbättra hamnmöjligheterna

i Tornedalen eller i dess närhet synes böra bedömas på samma sätt

som önskvärdheten av att utbygga järnvägsnätet. Först sedan malmförekomsterna

i Tornedalen närmare undersökts och beslut fattats om deras

tillgodogörande, torde sålunda ställning böra tagas till lämpligheten och behovet

av att inom Tornedalen bygga nya hamnar eller förstärka de nuvarande.

I förevarande sammanhang vill länsstyrelsen erinra om, att länsstyrelsen

den 7 juni 1956 framlagt ett kostnadsförslag för en inventering av järnmalmsreserverna

i Norrbottens län. Genom nådigt brev den 30 juni 1958 har

därefter uppdragits åt Sveriges geologiska undersökning att utföra vissa

undersökningsarbeten inom Gällivare socken och Kiruna stad. Då dessa

arbeten icke synes omfatta Kaunisvaara- och Masugnsbyfälten, har länsstyrelsen

för avsikt att i andra delen av Tornedalsutredningen upptaga även

denna fråga och framlägga förslag till närmare undersökningar av malmfyndigheterna

i Tornedalen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1960

3

Utskottet

Av länsstyrelsens ovan återgivna yttrande över motionen framgår bl. a.

att man funnit den slutliga prövningen av frågan om utbyggnad av järnvägsförbindelser

och hamnanläggningar i Tornedalen böra anstå tills dess

en närmare undersökning av malmförekomsterna i de inom området belägna

Kaunisvaara- och Masugnsbyfälten genomförts. Länsstyrelsen har för avsikt

att framlägga förslag om sådan undersökning i ett kommande avsnitt av en

pågående större utredning, den s. k. Tornedalsutredningen. Därvid kommer

även Tornedalens vägproblem att behandlas i detalj med en tidigare framlagd

vågplan som underlag.

Utskottet anser intet vara att erinra emot den av länsstyrelsen planerade

behandlingen av förevarande spörsmål och finner sålunda motionärens

önskemål vara väl tillgodosedda, varför utskottet hemställer,

att motion II: 618 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1960

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Anderson, Carl Albert*, Möller*, Hansson,

Gustaf Henry, Nestrup*, Danmans, Andersson, Axel Emanuel*, Hellebladh,

Johansson, Tage, och fru Hamrin-Thorell;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist,

Dickson, Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala*, Svensson i

Krokstorp, herrar Nelander, Svensson i Kungälv, Gustafsson i Uddevalla*,

Carlsson i Huskvarna* och Grebäck*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.