Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående företagares skyldighet att inleverera källskatt, m. m.

1960-03-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1960:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående företagares skyldighet att inleverera källskatt, m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1960

7

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående företagares skyldighet

att inleverera källskatt, m. m.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 82 av herr Stefanson och II: 84 av herr Nordgren hemställes, att riksdagen

måtte besluta om dels en utredning rörande en förenkling eller sammanslagning

av vissa i motionerna nämnda uppgifter, som åligger företagare,

dels att samma utredning skall få i uppdrag att undersöka, huruvida

icke anledning finnes att ersätta företagarna för det omfattande arbete de i

detta avseende utför för statens räkning.

I motionerna redogöres för vid vilka tidpunkter under år 1960 en företagare

har att inleverera källskattebelopp, pensionsavgifter, allmän varuskatt och

kvarskatt samt för olika uppgifter, som ett normalföretag har att lämna till

ett antal myndigheter. Arbetsgivare skall vidare verkställa införsel å lön.

Inom vissa branscher, t. ex. guldsmedsbranschen, skall speciell tillverkningseller

försäljningsskatt redovisas. Särskilt för den mindre företagaren, som

själv deltar i det dagliga arbetet, är sådant merarbete betungande.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 84.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från riksskattenämnden,

riksräkenskapsverket, centrala uppbördsnämnden, riksförsäkringsanstalten,

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation samt Svenska företagares riksförbund.

Riksskattenämnden anför, att det icke torde vara ett allmänt intresse bland

företagarna att antalet betalningsterminer för inbetalning av olika slags skatter

minskas. För allmän varuskatt gäller dessutom att redovisningsperioden,

när särskilda skäl därtill är, kan bestämmas omfatta helt kalenderår resp.

räkenskapsår.

I fråga om avlämnande av uppgifter anför nämnden att uppgifterna för

taxeringskontrollen är en så viktig del av taxeringsmaterialet, att någon omläggning

av tidsschemat svårligen låter sig göra. Från och med nästa år skall

för riksförsäkringsanstalten avsedd uppgift för allmänna tilläggspensionen

avlämnas vid samma tidpunkt som kontrolluppgifterna för taxering, vilket

innebär en viss samordning. Hur långt samordningen i övrigt kan drivas,

uttalar sig nämnden icke om, men uppgifter om nyanställning av personal och

om ändrade löneförhållanden synes icke kunna samordnas med t. ex. taxeringsuppgifterna.

Enligt nämndens mening står icke mycket att vinna genom en utredning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 dr 1960

Nämnden uttalar sig icke beträffande ersättningsfrågan.

Riksräkenskapsverket anför, att leveransen av skatter och avgifter fördelats

på ett sätt, som ansetts lämpligt, och att annan fördelning näppeligen

kan komma i fråga. En sammanslagning av uppbörden av källskatt och allmän

varuskatt lär icke ifrågasättas. Inleveransen av pensionsavgifter har avsiktligt

förlagts till de månader, då källskatteuppbörd ej äger rum. Verket

erinrar om att arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen av riksförsäkringsanstalten

beräknas tillsammans med de avgifter och bidrag, som arbetsgivaren

har att erlägga till den allmänna sjukförsäkringen, moderskapshjälpen

och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. För de mindre företagarna

uppföres avgifterna på debetsedeln och ingår således i den vanliga

skatten.

I fråga om möjligheten att förenkla eller sammanlägga olika slags statistikuppgifter

hänvisar verket till att 1956 års statistikkommitté förordat en viss

samordning av uppgiftslämnandet.

Ersättning åt arbetsgivarna för deras bestyr med skatteuppbörd av olika

slag borde väl närmast ges i någon form av uppbördsprovision, säger riksräkenskapsverket

vidare, men det skulle ställa sig svårt att avväga en sådan

provision rättvist. Enligt verkets mening måste de åligganden, varom här är

fråga, ses som uttryck för sådana samhälleliga skyldigheter, för vilkas fullgörande

ersättning icke bör utgå.

Verket anser behov av utredning ej föreligga.

Centrala uppbördsnämnden anser det uppenbart, att den befattning med

källskatteuppbörden och arbetsgivaravgiften, som ålagts arbetsgivarna, och

företagens medverkan rörande den allmänna varuskatten samt uppgiftsskyldigheten

till olika myndigheter förorsakar visst arbete och att en förenkling

onekligen vore önskvärd. Det synes lämpligt att kontrollen över arbetsgivaravgifterna

och källskatteavdragen samordnas.

Nämnden, som ej yttrar sig i ersättningsfrågan, har intet att erinra emot

en utredning.

Riksförsäkringsanstalten framhåller, att arbetsgivaravgift, bestående av

arbetsgivares avgift till allmänna tilläggspensioneringen, arbetsgivarbidrag

till allmänna sjukförsäkringen och moderskapsförsäkringen samt bidrag och

avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring ävensom i förekommande fall

byggnadsforskningsavgift uppbäres samtidigt. Uppgår beloppet till högst

1 000 kronor, påföres det i regel i samband med slutlig skatt. Eljest uppbäres

beloppet av riksförsäkringsanstalten, som då tillställer arbetsgivaren särskild

räkning jämte sex giroinbetalningskort. Själva avgiftsbetalningen kan icke

antagas förorsaka arbetsgivaren något större arbete.

Arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring hos anstalten är skyldig lämna

uppgift om bl. a. arbetarnas antal, arbetstid och arbetsförhållanden. Den allmänna

sjukförsäkringen med moderskapsförsäkringen bygger på samma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1960

9

uppgiftsmaterial. Liknande samordning gäller för arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring

hos s. k. socialförsäkringsbolag.

För allmänna tilläggspensioneringens del gäller, att arbetsgivare, som under

ett år utgivit lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst 300

kronor, nästföljande år utan anmaning skall lämna uppgift till ledning för beräkning

av avgiftsunderlag till grund för bestämmande av arbetsgivaravgift.

Uppgiften skall lämnas i två exemplar på fastställd blankett.

Även riksförsäkringsanstalten hänvisar till 1956 års statistikkommittés förslag

om viss samordning. Anstalten har dock ställt sig avvisande till vissa av

förslagen, enär anstalten ansett sig behöva ha fortlöpande tillgång till löneuppgifter.

Beträffande ersättningsfrågan anför anstalten, att om arbetsgivarna skulle

tillerkännas ersättning för sitt bestyr, komme denna ersättning i gengäld att

i höjande riktning påverka behovet av uttag för finansieringen, vilket till

ingen nytta skulle betunga administrationen för såväl företagarna som det

allmänna.

Till slut påpekar anstalten att avsikten enligt uttalande i prop. 1955: 175

är att åstadkomma en organisatorisk samordning mellan folk- och tilläggspensioneringen

samt sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna och att det uppdragits

åt socialförsäkringens administrationsnämnd att utreda de administrativa

spörsmålen. Anstalten avstyrker därför motionerna.

Arbetsgivareföreningen hänvisar till 1956 års statistikkommittés betänkande

och anser att behovet av ytterligare initiativ ej kan överblickas, innan

statsmakterna tagit ställning till betänkandet.

Förenkling av företagens uppgiftslämnande synes kunna utredas av statens

organisationsnämnd.

All anledning finns för undersökning av möjligheterna att ersätta företagarna

för arbetet med exempelvis den allmänna varuskatten.

Köpmannaförbundet vitsordar de i motionerna lämnade uppgifterna och

framhåller särskilt, att varuskatten kräver ett betydande redovisningsarbete,

speciellt för rörelseidkare, som har försäljning av undantagsvaror och skattefri

försäljning till återförsäljare. En utredning behöver verkställas och förbundet

understryker särskilt kravet på ersättning för arbetet med varuskatten.

Hantverks- och småindustriorganisationen understryker att det bör utredas

huruvida icke möjligheter finns att förenkla såväl uppgifts- som uppbördsförfarandet

och ifrågasätter om icke företagarna bör erhålla viss ersättning

av staten för sitt arbete.

Svenska företagares riksförbund framhåller att särskilt de mindre företagarna

med ett minimum av anställd personal måste offra sin fritid för att

fullgöra de uppgifter av fiskalisk natur eller för lämnande av uppgifter, som

statsmakterna pålagt dem. Förbundet tillstyrker utredning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1960

Utskottet

Såsom i motionerna framhålles åligger det företagare att varje månad till

staten inleverera antingen källskatt, varuskatt eller pensionsavgift (arbetsgivaravgift),

vartill för vissa branscher kommer tillverknings- eller försäljningsskatt.

Dessutom kan fråga även vara om att verkställa införsel å lön.

Vidare har företagare att lämna en mångfald uppgifter av olika slag för statistik-

eller kontrolländamål, somliga en gång om året, somliga varje månad

och andra vid inträffande förändringar i anställning eller lön.

Fullgörandet av alla dessa uppgifter är otvivelaktigt mycket betungande

för företagarna. Enligt utskottets mening är det därför synnerligen önskvärt

att alla åtgärder som kan medföra rationalisering och förenkling av dessa

åligganden blir vidtagna. Uppbörden och inlevereringen av skatter och avgifter

bör så långt möjligt ordnas på för företagarna minst betungande sätt, varvid

bl. a. såsom centrala uppbördsnämnden framhållit, kontrollen över

arbetsgivaravgifterna och källskatteavdragen bör kunna samordnas. En samordning

synes också, åtminstone i viss utsträckning, kunna ske mellan taxeringsrevisioner

och denna kontroll samt kontroll av allmänna varuskatter.

I fråga om skyldigheten att lämna uppgifter av olika slag för statistiskt och

annat ändamål vill utskottet hänvisa till det av 1956 års statistikkommitté

nyligen framlagda betänkandet. En viss samordning av uppgiftslämnandet

har föreslagits av kommittén. Det synes utskottet angeläget, att vid ärendets

fortsatta behandling alla möjligheter till förenkling och undvikande av dubbelarbete

tillvaratages. Utskottet förutsätter, att statens organisationsnämnd

med uppmärksamhet följer dessa frågor och framlägger de förslag, som kan

befinnas erforderliga.

Utskottet är emellertid väl medvetet om att gällande bestämmelser gör att

ett betydande arbete alltjämt kommer att åvila företagarna, vilka åtgärder

som än kan bli vidtagna i förenklingssyfte. Detta arbete medför givetvis

också kostnader eller inkräktar avsevärt på företagarnas fritid. Även om

företagarna i vissa fall kan tänkas uttaga dessa kostnader av konsumenterna,

torde dock detta icke alltid vara möjligt. I de fall då så kan ske kommer

det genom prisstegring att drabba olika grupper i samhället på ett ojämnt och

svårberäkneligt sätt. Det synes därför utskottet avgjort vara att föredraga,

om företagarna finge ersättning av statsmedel för sitt bestyr med uppbörd

och uppgiftslämnande, varigenom kostnaderna på ett jämnare och rättvisare

sätt bleve fördelade på medborgarna. En undersökning av frågan om ersättning

är därför påkallad.

Utskottet vill här erinra om att motioner om ersättning till företagarna för

bestyret med den allmänna varuskatten (omsättningsskatten) — ett merarbete

som utskottet finner särskilt betungande för företagarna — hänvisats till

bevillningsutskottet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 dr 1960 11

Med stöd av vad som ovan anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:82 och 11:84

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om undersökning

rörande möjligheterna och formerna för ersättning till företagare

för det uppbörds- och redovisningsarbete de ålagts

att utföra för det allmännas räkning samt framläggande för

riksdagen av de förslag denna undersökning kan leda till.

Stockholm den 15 mars 1960

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande: Se under utlåtande nr 13.

Reservation

av herrar Möller, Sörlin, Larsson, Lars, Hellebladh, Johansson, Tage, fru

Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist, Ekström i Björkvik, Jacobsson i Sala

och Svensson i Kungälv, vilka ansett att utskottets utlåtande bort ha följande

lydelse:

»I motionsyrkandet har framförts förslag om tillsättande av en utredning

rörande dels en förenkling eller sammanslagning av de uppgifter som åligger

företagare i fråga om inleverering av källskatt, pensionsavgifter, allmän varuskatt

och kvarskatt samt uppgiftsskyldighet till olika myndigheter och dels

frågan om ersättning till företagarna för det arbete de sålunda har att utföra.

Beträffande det förstnämnda yrkandet får utskottet anföra följande.

Enligt utskottets mening är det önskvärt, att alla åtgärder, som kan medföra

rationalisering och förenkling av företagarnas här ifrågavarande åligganden

blir vidtagna.

I fråga om företagares skyldighet att lämna uppgifter av olika slag för statistiskt

och annat ändamål vill utskottet hänvisa till det av 1956 års statistikkommitté

nyligen framlagda betänkandet. En viss samordning av uppgiftslämnandet

har föreslagits av kommittén. Utskottet förutsätter, att statens

organisationsnämnd med uppmärksamhet följer denna angelägenhet och

framlägger förslag som härav kan föranledas.

Utskottet vill vidare erinra om att socialförsäkringens administrationsnämnd

har i uppdrag att utreda de administrativa spörsmålen i samband

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1960

med en samordning mellan folk- och tilläggspensioneringarna samt mellan

dessa och sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Utskottet finner med hänsyn till det sålunda pågående arbetet icke påkallat

med någon utredning beträffande de i motionsyrkandets första del upptagna

frågorna.

Beträffande frågan om ersättning till företagarna för deras arbete med uppbörd

och redovisning av skattemedel m. m. får utskottet erinra om att spörsmålet

om sådan ersättning i vad gäller den allmänna varuskatten behandlats i

riksdagen så sent som hösten 1959. I anslutning till Kungl. Maj :ts proposition

med förslag till förordning om allmän varuskatt m. m. (nr 162) väcktes

nämligen ett antal motioner i ämnet. Bevillningsutskottets majoritet hemställde

att riksdagen måtte avslå förslaget om allmän varuskatt och fann i

enlighet härmed motionerna icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd

(bevillningsutskottets betänkande nr 60/1959).

I en till utlåtandet fogad reservation anfördes beträffande nämnda motioner

bl. a. att ökning till följd av skatteredovisningen av företagares kostnader

vore att betrakta som en omkostnad i rörelsen, vilken normalt finge täckas

genom prissättningen. I motionerna åsyftades i verkligheten icke att staten

skulle gottgöra företagaren utan att kostnaderna icke skulle belasta varupriserna.

Att staten på sådant sätt skulle ingripa i prissättningen vore knappast

förenligt med principen om fri konkurrens och fri prisbildning. Företagarna

erhölle vidare på grund av redovisningssystemet en viss kostnadstäckning

genom att under i genomsnitt en och en halv månad få disponera över skattemedel

och göra dem räntebärande. Reservanterna avstyrkte motionerna.

Reservanternas förslag bifölls av riksdagen.

En motion (II: 357) med enahanda syfte, vari föreslås ändringar i 46 § och

49 § i förordningen om allmän varuskatt, innebärande att företagare skulle få

tillgodoräkna sig viss ersättning genom avdrag å inlevererade skattemedel,

har väckts vid innevarande riksdag och hänvisats till bevillningsutskottet,

som avser att behandla motionen samtidigt med de övriga frågor beträffande

omsättningsskatten, vilka utskottet har att handlägga.

Allmänna beredningsutskottet finner icke anledning förorda att spörsmålet

om ersättning för bestyr med omsättningsskatten hänskjutes till en utredning.

Även vad beträffar ersättning för andra av de i motionerna omförmälda

åliggandena synes så vägande invändningar kunna göras att utskottet icke

finner motiverat med en utredning i frågan. Utskottet får härutinnan hänvisa

till exempelvis riksförsäkringsanstaltens uttalande att inbetalningen av avgifter

till allmänna tilläggspensioneringen icke kan antagas förorsaka arbetsgivarna

något arbete av större omfattning än som förekommer vid en enkel

penningtransaktion. Ävenså finner utskottet den uppfattningen riktig, att det

arbete som arbetsgivarna utför inom ramen för socialförsäkringsgrenar, där

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 dr 1960

13

finansieringsskyldighet åvilar arbetsgivarna, bör ses i samband med finansieringsskyldigheten.

Ersättningen konune att framtvinga en höjning av uttaget

från arbetsgivarna för finansieringen.

Vad ovan anförts har synts utskottet utgöra tillräckliga skäl för att den i

motionerna föreslagna utredningen icke bör komma till stånd. Utskottet får

därför hemställa,

att de likalydande motionerna I: 82 och II: 84 icke må föranleda

någon riksdagen åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.