Utlåtande i anledning av väckta motioner angående företagares skyldighet att inleverera källskatt, m. m.
1960-03-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1960:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående företagares skyldighet att inleverera källskatt, m. m.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1960
7
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående företagares skyldighet
att inleverera källskatt, m. m.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 82 av herr Stefanson och II: 84 av herr Nordgren hemställes, att riksdagen
måtte besluta om dels en utredning rörande en förenkling eller sammanslagning
av vissa i motionerna nämnda uppgifter, som åligger företagare,
dels att samma utredning skall få i uppdrag att undersöka, huruvida
icke anledning finnes att ersätta företagarna för det omfattande arbete de i
detta avseende utför för statens räkning.
I motionerna redogöres för vid vilka tidpunkter under år 1960 en företagare
har att inleverera källskattebelopp, pensionsavgifter, allmän varuskatt och
kvarskatt samt för olika uppgifter, som ett normalföretag har att lämna till
ett antal myndigheter. Arbetsgivare skall vidare verkställa införsel å lön.
Inom vissa branscher, t. ex. guldsmedsbranschen, skall speciell tillverkningseller
försäljningsskatt redovisas. Särskilt för den mindre företagaren, som
själv deltar i det dagliga arbetet, är sådant merarbete betungande.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 84.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från riksskattenämnden,
riksräkenskapsverket, centrala uppbördsnämnden, riksförsäkringsanstalten,
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks-
och småindustriorganisation samt Svenska företagares riksförbund.
Riksskattenämnden anför, att det icke torde vara ett allmänt intresse bland
företagarna att antalet betalningsterminer för inbetalning av olika slags skatter
minskas. För allmän varuskatt gäller dessutom att redovisningsperioden,
när särskilda skäl därtill är, kan bestämmas omfatta helt kalenderår resp.
räkenskapsår.
I fråga om avlämnande av uppgifter anför nämnden att uppgifterna för
taxeringskontrollen är en så viktig del av taxeringsmaterialet, att någon omläggning
av tidsschemat svårligen låter sig göra. Från och med nästa år skall
för riksförsäkringsanstalten avsedd uppgift för allmänna tilläggspensionen
avlämnas vid samma tidpunkt som kontrolluppgifterna för taxering, vilket
innebär en viss samordning. Hur långt samordningen i övrigt kan drivas,
uttalar sig nämnden icke om, men uppgifter om nyanställning av personal och
om ändrade löneförhållanden synes icke kunna samordnas med t. ex. taxeringsuppgifterna.
Enligt nämndens mening står icke mycket att vinna genom en utredning.
8
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 dr 1960
Nämnden uttalar sig icke beträffande ersättningsfrågan.
Riksräkenskapsverket anför, att leveransen av skatter och avgifter fördelats
på ett sätt, som ansetts lämpligt, och att annan fördelning näppeligen
kan komma i fråga. En sammanslagning av uppbörden av källskatt och allmän
varuskatt lär icke ifrågasättas. Inleveransen av pensionsavgifter har avsiktligt
förlagts till de månader, då källskatteuppbörd ej äger rum. Verket
erinrar om att arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen av riksförsäkringsanstalten
beräknas tillsammans med de avgifter och bidrag, som arbetsgivaren
har att erlägga till den allmänna sjukförsäkringen, moderskapshjälpen
och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. För de mindre företagarna
uppföres avgifterna på debetsedeln och ingår således i den vanliga
skatten.
I fråga om möjligheten att förenkla eller sammanlägga olika slags statistikuppgifter
hänvisar verket till att 1956 års statistikkommitté förordat en viss
samordning av uppgiftslämnandet.
Ersättning åt arbetsgivarna för deras bestyr med skatteuppbörd av olika
slag borde väl närmast ges i någon form av uppbördsprovision, säger riksräkenskapsverket
vidare, men det skulle ställa sig svårt att avväga en sådan
provision rättvist. Enligt verkets mening måste de åligganden, varom här är
fråga, ses som uttryck för sådana samhälleliga skyldigheter, för vilkas fullgörande
ersättning icke bör utgå.
Verket anser behov av utredning ej föreligga.
Centrala uppbördsnämnden anser det uppenbart, att den befattning med
källskatteuppbörden och arbetsgivaravgiften, som ålagts arbetsgivarna, och
företagens medverkan rörande den allmänna varuskatten samt uppgiftsskyldigheten
till olika myndigheter förorsakar visst arbete och att en förenkling
onekligen vore önskvärd. Det synes lämpligt att kontrollen över arbetsgivaravgifterna
och källskatteavdragen samordnas.
Nämnden, som ej yttrar sig i ersättningsfrågan, har intet att erinra emot
en utredning.
Riksförsäkringsanstalten framhåller, att arbetsgivaravgift, bestående av
arbetsgivares avgift till allmänna tilläggspensioneringen, arbetsgivarbidrag
till allmänna sjukförsäkringen och moderskapsförsäkringen samt bidrag och
avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring ävensom i förekommande fall
byggnadsforskningsavgift uppbäres samtidigt. Uppgår beloppet till högst
1 000 kronor, påföres det i regel i samband med slutlig skatt. Eljest uppbäres
beloppet av riksförsäkringsanstalten, som då tillställer arbetsgivaren särskild
räkning jämte sex giroinbetalningskort. Själva avgiftsbetalningen kan icke
antagas förorsaka arbetsgivaren något större arbete.
Arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring hos anstalten är skyldig lämna
uppgift om bl. a. arbetarnas antal, arbetstid och arbetsförhållanden. Den allmänna
sjukförsäkringen med moderskapsförsäkringen bygger på samma
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1960
9
uppgiftsmaterial. Liknande samordning gäller för arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring
hos s. k. socialförsäkringsbolag.
För allmänna tilläggspensioneringens del gäller, att arbetsgivare, som under
ett år utgivit lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst 300
kronor, nästföljande år utan anmaning skall lämna uppgift till ledning för beräkning
av avgiftsunderlag till grund för bestämmande av arbetsgivaravgift.
Uppgiften skall lämnas i två exemplar på fastställd blankett.
Även riksförsäkringsanstalten hänvisar till 1956 års statistikkommittés förslag
om viss samordning. Anstalten har dock ställt sig avvisande till vissa av
förslagen, enär anstalten ansett sig behöva ha fortlöpande tillgång till löneuppgifter.
Beträffande ersättningsfrågan anför anstalten, att om arbetsgivarna skulle
tillerkännas ersättning för sitt bestyr, komme denna ersättning i gengäld att
i höjande riktning påverka behovet av uttag för finansieringen, vilket till
ingen nytta skulle betunga administrationen för såväl företagarna som det
allmänna.
Till slut påpekar anstalten att avsikten enligt uttalande i prop. 1955: 175
är att åstadkomma en organisatorisk samordning mellan folk- och tilläggspensioneringen
samt sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna och att det uppdragits
åt socialförsäkringens administrationsnämnd att utreda de administrativa
spörsmålen. Anstalten avstyrker därför motionerna.
Arbetsgivareföreningen hänvisar till 1956 års statistikkommittés betänkande
och anser att behovet av ytterligare initiativ ej kan överblickas, innan
statsmakterna tagit ställning till betänkandet.
Förenkling av företagens uppgiftslämnande synes kunna utredas av statens
organisationsnämnd.
All anledning finns för undersökning av möjligheterna att ersätta företagarna
för arbetet med exempelvis den allmänna varuskatten.
Köpmannaförbundet vitsordar de i motionerna lämnade uppgifterna och
framhåller särskilt, att varuskatten kräver ett betydande redovisningsarbete,
speciellt för rörelseidkare, som har försäljning av undantagsvaror och skattefri
försäljning till återförsäljare. En utredning behöver verkställas och förbundet
understryker särskilt kravet på ersättning för arbetet med varuskatten.
Hantverks- och småindustriorganisationen understryker att det bör utredas
huruvida icke möjligheter finns att förenkla såväl uppgifts- som uppbördsförfarandet
och ifrågasätter om icke företagarna bör erhålla viss ersättning
av staten för sitt arbete.
Svenska företagares riksförbund framhåller att särskilt de mindre företagarna
med ett minimum av anställd personal måste offra sin fritid för att
fullgöra de uppgifter av fiskalisk natur eller för lämnande av uppgifter, som
statsmakterna pålagt dem. Förbundet tillstyrker utredning.
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1960
Utskottet
Såsom i motionerna framhålles åligger det företagare att varje månad till
staten inleverera antingen källskatt, varuskatt eller pensionsavgift (arbetsgivaravgift),
vartill för vissa branscher kommer tillverknings- eller försäljningsskatt.
Dessutom kan fråga även vara om att verkställa införsel å lön.
Vidare har företagare att lämna en mångfald uppgifter av olika slag för statistik-
eller kontrolländamål, somliga en gång om året, somliga varje månad
och andra vid inträffande förändringar i anställning eller lön.
Fullgörandet av alla dessa uppgifter är otvivelaktigt mycket betungande
för företagarna. Enligt utskottets mening är det därför synnerligen önskvärt
att alla åtgärder som kan medföra rationalisering och förenkling av dessa
åligganden blir vidtagna. Uppbörden och inlevereringen av skatter och avgifter
bör så långt möjligt ordnas på för företagarna minst betungande sätt, varvid
bl. a. såsom centrala uppbördsnämnden framhållit, kontrollen över
arbetsgivaravgifterna och källskatteavdragen bör kunna samordnas. En samordning
synes också, åtminstone i viss utsträckning, kunna ske mellan taxeringsrevisioner
och denna kontroll samt kontroll av allmänna varuskatter.
I fråga om skyldigheten att lämna uppgifter av olika slag för statistiskt och
annat ändamål vill utskottet hänvisa till det av 1956 års statistikkommitté
nyligen framlagda betänkandet. En viss samordning av uppgiftslämnandet
har föreslagits av kommittén. Det synes utskottet angeläget, att vid ärendets
fortsatta behandling alla möjligheter till förenkling och undvikande av dubbelarbete
tillvaratages. Utskottet förutsätter, att statens organisationsnämnd
med uppmärksamhet följer dessa frågor och framlägger de förslag, som kan
befinnas erforderliga.
Utskottet är emellertid väl medvetet om att gällande bestämmelser gör att
ett betydande arbete alltjämt kommer att åvila företagarna, vilka åtgärder
som än kan bli vidtagna i förenklingssyfte. Detta arbete medför givetvis
också kostnader eller inkräktar avsevärt på företagarnas fritid. Även om
företagarna i vissa fall kan tänkas uttaga dessa kostnader av konsumenterna,
torde dock detta icke alltid vara möjligt. I de fall då så kan ske kommer
det genom prisstegring att drabba olika grupper i samhället på ett ojämnt och
svårberäkneligt sätt. Det synes därför utskottet avgjort vara att föredraga,
om företagarna finge ersättning av statsmedel för sitt bestyr med uppbörd
och uppgiftslämnande, varigenom kostnaderna på ett jämnare och rättvisare
sätt bleve fördelade på medborgarna. En undersökning av frågan om ersättning
är därför påkallad.
Utskottet vill här erinra om att motioner om ersättning till företagarna för
bestyret med den allmänna varuskatten (omsättningsskatten) — ett merarbete
som utskottet finner särskilt betungande för företagarna — hänvisats till
bevillningsutskottet.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 dr 1960 11
Med stöd av vad som ovan anförts får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna 1:82 och 11:84
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om undersökning
rörande möjligheterna och formerna för ersättning till företagare
för det uppbörds- och redovisningsarbete de ålagts
att utföra för det allmännas räkning samt framläggande för
riksdagen av de förslag denna undersökning kan leda till.
Stockholm den 15 mars 1960
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande: Se under utlåtande nr 13.
Reservation
av herrar Möller, Sörlin, Larsson, Lars, Hellebladh, Johansson, Tage, fru
Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist, Ekström i Björkvik, Jacobsson i Sala
och Svensson i Kungälv, vilka ansett att utskottets utlåtande bort ha följande
lydelse:
»I motionsyrkandet har framförts förslag om tillsättande av en utredning
rörande dels en förenkling eller sammanslagning av de uppgifter som åligger
företagare i fråga om inleverering av källskatt, pensionsavgifter, allmän varuskatt
och kvarskatt samt uppgiftsskyldighet till olika myndigheter och dels
frågan om ersättning till företagarna för det arbete de sålunda har att utföra.
Beträffande det förstnämnda yrkandet får utskottet anföra följande.
Enligt utskottets mening är det önskvärt, att alla åtgärder, som kan medföra
rationalisering och förenkling av företagarnas här ifrågavarande åligganden
blir vidtagna.
I fråga om företagares skyldighet att lämna uppgifter av olika slag för statistiskt
och annat ändamål vill utskottet hänvisa till det av 1956 års statistikkommitté
nyligen framlagda betänkandet. En viss samordning av uppgiftslämnandet
har föreslagits av kommittén. Utskottet förutsätter, att statens
organisationsnämnd med uppmärksamhet följer denna angelägenhet och
framlägger förslag som härav kan föranledas.
Utskottet vill vidare erinra om att socialförsäkringens administrationsnämnd
har i uppdrag att utreda de administrativa spörsmålen i samband
12
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1960
med en samordning mellan folk- och tilläggspensioneringarna samt mellan
dessa och sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.
Utskottet finner med hänsyn till det sålunda pågående arbetet icke påkallat
med någon utredning beträffande de i motionsyrkandets första del upptagna
frågorna.
Beträffande frågan om ersättning till företagarna för deras arbete med uppbörd
och redovisning av skattemedel m. m. får utskottet erinra om att spörsmålet
om sådan ersättning i vad gäller den allmänna varuskatten behandlats i
riksdagen så sent som hösten 1959. I anslutning till Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om allmän varuskatt m. m. (nr 162) väcktes
nämligen ett antal motioner i ämnet. Bevillningsutskottets majoritet hemställde
att riksdagen måtte avslå förslaget om allmän varuskatt och fann i
enlighet härmed motionerna icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd
(bevillningsutskottets betänkande nr 60/1959).
I en till utlåtandet fogad reservation anfördes beträffande nämnda motioner
bl. a. att ökning till följd av skatteredovisningen av företagares kostnader
vore att betrakta som en omkostnad i rörelsen, vilken normalt finge täckas
genom prissättningen. I motionerna åsyftades i verkligheten icke att staten
skulle gottgöra företagaren utan att kostnaderna icke skulle belasta varupriserna.
Att staten på sådant sätt skulle ingripa i prissättningen vore knappast
förenligt med principen om fri konkurrens och fri prisbildning. Företagarna
erhölle vidare på grund av redovisningssystemet en viss kostnadstäckning
genom att under i genomsnitt en och en halv månad få disponera över skattemedel
och göra dem räntebärande. Reservanterna avstyrkte motionerna.
Reservanternas förslag bifölls av riksdagen.
En motion (II: 357) med enahanda syfte, vari föreslås ändringar i 46 § och
49 § i förordningen om allmän varuskatt, innebärande att företagare skulle få
tillgodoräkna sig viss ersättning genom avdrag å inlevererade skattemedel,
har väckts vid innevarande riksdag och hänvisats till bevillningsutskottet,
som avser att behandla motionen samtidigt med de övriga frågor beträffande
omsättningsskatten, vilka utskottet har att handlägga.
Allmänna beredningsutskottet finner icke anledning förorda att spörsmålet
om ersättning för bestyr med omsättningsskatten hänskjutes till en utredning.
Även vad beträffar ersättning för andra av de i motionerna omförmälda
åliggandena synes så vägande invändningar kunna göras att utskottet icke
finner motiverat med en utredning i frågan. Utskottet får härutinnan hänvisa
till exempelvis riksförsäkringsanstaltens uttalande att inbetalningen av avgifter
till allmänna tilläggspensioneringen icke kan antagas förorsaka arbetsgivarna
något arbete av större omfattning än som förekommer vid en enkel
penningtransaktion. Ävenså finner utskottet den uppfattningen riktig, att det
arbete som arbetsgivarna utför inom ramen för socialförsäkringsgrenar, där
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 dr 1960
13
finansieringsskyldighet åvilar arbetsgivarna, bör ses i samband med finansieringsskyldigheten.
Ersättningen konune att framtvinga en höjning av uttaget
från arbetsgivarna för finansieringen.
Vad ovan anförts har synts utskottet utgöra tillräckliga skäl för att den i
motionerna föreslagna utredningen icke bör komma till stånd. Utskottet får
därför hemställa,
att de likalydande motionerna I: 82 och II: 84 icke må föranleda
någon riksdagen åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.