Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa åtgärder till hjälp för rörelsehåmmade och äldre personer.
1960-03-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1960:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa åtgärder till hjälp för rörelsehåmmade och äldre personer.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1960
9
Nr 17
Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa åtgärder till hjälp
för rörelsehåmmade och äldre personer.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen I: 492 av fröken
Nordström hemställes, att riksdagen måtte uppdraga åt Kungl. Maj :t
att tillställa berörda myndigheter en uppmaning att vid utformande eller
ombyggnad av publika byggnader och andra byggnader vid vilkas utförande
statsmakterna har något inflytande samt vid planering av allmänna trafikmedel
taga vederbörlig hänsyn till de rörelsehämmade och äldre människornas
svårigheter samt att i den mån så är möjligt företaga sådana enkla
förbättringar som uppsättande av ledstänger, anläggande av bekvämare
trappor, hissar o. d.
I motionen framhålles att erfarenheten visat, att publika och andra
byggnader och allmänna kommunikationsmedel är illa anpassade för den
äldre eller rörelsehämmade medborgaren. Som exempel härpå nämnes
att de stora yttertrapporna till riksdagshuset och nationalmuseum saknar
ledstänger. Vid en järnvägsknut konstaterades att avståndet mellan järnvägsvagnssteget
och plattformen var 75 cm.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande från järnvägsstyrelsen och byggnadsstyrelsen
samt berett De Vanföras Riksförbund tillfälle att inkomma med
yttrande.
Byggnadsstyrelsen säger sig dela motionärernas åsikt att vederbörlig hänsyn
bör tagas till rörelsehämmade och äldre människors svårigheter vid utformande
eller ombyggnad av publika och andra byggnader.
Sålunda föreskrives i den av styrelsen nyligen utlysta arkitekttävlingen
om byggnader för universitetet i Stockholm, att nivåskillnader, som ej någonstans
inom byggnaden kan övervinnas med hissförbindelser, bör med
hänsyn till transporter och till personer med nedsatt rörelseförmåga undvikas.
Vidare anges i tävlingsprogrammet att det bör finnas ett antal parkeringsplatser,
vilka kan användas av nämnda personer.
Styrelsen nämner, att bland de åtgärder, som kommer att vidtagas i
samband med den blivande ombyggnaden av nationalmuseum, ingår ny
hissförbindelse för allmänheten.
I samband med pågående ombyggnad av Kungl. teatern i Stockholm avser
man att anordna särskilda åskådarplatser, som kan nås direkt med rullstol.
Styrelsen ämnar vidare, eftersom offentliga lokaler även inrymmes i bygg
-
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1960
nader, tillhöriga kommuner och enskilda, undersöka möjligheterna att i
de nya råd och anvisningar till byggnadsstadgan, som styrelsen har under
utarbetande, intaga erforderliga rekommendationer till hjälpmedel för personer
med nedsatt rörelseförmåga.
Järnvägsstyrelsen anför bl. a. beträffande förbindelserna till personplattformarna
vid Stockholm C att trots de ofrånkomliga och ofta besvärliga provisorierna
under den genomgripande och tidskrävande ombyggnaden av
centralstationen möjligheter för åldringar och invalider att komma till och
från tågen dock stått till buds. Mellan gångtunneln och plattformarna har
det varit tekniskt svårt att ordna hissar och/eller rulltrappor. Det har
emellertid varit möjligt att från tunnelplanet till en plattform ordna sådan
hissförbindelse som i motionen avses. Hissen togs i bruk i december 1959.
Hiss kommer också att byggas för resande som önskar förflytta sig från tunnelhallen
till störa hallens nivå samt upp till Klarabergsviadukten. De för
avgående fjärrtåg vanligen använda plattformarna kan härigenom nås med
hissar. Från tunnelhallen bygges vidare en rulltrappa till den nya utgångshallen.
Från denna hall blir det även rulltrappor till Klarabergsgatans nivå.
Vidare framhåller styrelsen att ledstänger i trappor som regel ordnas vid
ny- och ombyggnader. Vid några äldre stationsanläggningar saknas dock
stänger. Styrelsen kommer att ägna intresse åt denna angelägenhet.
De Vanföras Riksförbund (DVR) framhåller att ett mycket stort antal
vanföra och åldersinvalidiserade medborgare får sin rörelsefrihet starkt
begränsad genom att kommunikationsmedlen i regel är utformade helt med
tanke på människor med full rörelseförmåga.
DVR understryker att staten genom olika åtgärder i hög grad medverkar
till att rörelsehandikappade föres ut i arbets- och samhällslivet. Med bidrag
från staten tillkommer sålunda i ökad omfattning för vanföra specialbyggda
bostäder. Den vanföres speciella krav på breda dörrar, ledstänger, rymliga
hissar m. m. tillgodoses. Genom relativt enkla arrangemang blir den vanföre
helt oberoende av andras hjälp vid förflyttning inom lägenheten samt
ut ur och in i den. Vederbörandes levnadsvillkor normaliseras i hög grad
härigenom.
Det anses skäligt, säger DVR vidare, att liknande hänsyn tages vid omoch
nybyggnad av allmänna byggnader och kommunikationer. Inlemmandet
av vården av vanföra i den allmänna sociala och medicinska omvårdnaden
förutsätter att man även löser de tekniska problemen. Om barn och
ungdomar i största möjliga utsträckning skall få sin skol- och yrkesutbildning
vid hemortens skolor, måste skollokalerna göras lättillgängliga även för
relativt svårt vanföra.
Förbundet anför avslutningsvis:
I anslutning till att DVR 1957 aktualiserade frågan om ökade möjligheter
för vanföra ungdomar att erhålla inträde vid folkhögskolor, ansåg Skolöverstyrelsen
sig böra tillmötesgå förbundets framställning, överstyrelsen
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1960 11
beslutade att dess arkitekter vid granskning av planer och ritningar till folkhögskolebyggnader
i anslutning till ansökan om statsbidrag eller lotterier,
skulle bevaka att skolbyggnaderna får en för vanföra elever lämplig utformning.
DVR anser det angeläget att en liknande bevakning obligatoriskt sker vid
uppförande av allmänna byggnader och kommunikationer. De Vanföras
Riksförbund vill därför starkt understryka motionärens begäran om Kungl.
Maj:ts medverkan till att berörda myndigheter uppmärksammas på problemet
samt rekommenderas att vidtaga åtgärder i syfte att tillgodose de
rörelsehämmades önskemål på allmänna byggnaders och kommunikationsmedlens
utformning.
Utskottet
I sitt yttrande över motionen har järnvägsstyrelsen bl. a. sagt sig ägna
intresse åt de i motionerna påtalade förhållandena. Byggnadsstyrelsen har
redogjort för åtgärder som vidtagits eller planerats till hjälp för de rörelsehämmade.
Styrelsen avser även att undersöka möjligheterna att i råd och
anvisningar till byggnadsstadgan intaga rekommendationer i sådant syfte.
Då sålunda motionärens önskemål synes kunna bli i stor utsträckning
tillgodosedda utan något riksdagens initiativ, får utskottet hemställa,
att motion I: 492 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1960
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande: Se under utlåtande nr 16.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.