Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa åtgärder till hjälp för rörelsehåmmade och äldre personer.

1960-03-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1960:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa åtgärder till hjälp för rörelsehåmmade och äldre personer.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1960

9

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa åtgärder till hjälp

för rörelsehåmmade och äldre personer.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen I: 492 av fröken

Nordström hemställes, att riksdagen måtte uppdraga åt Kungl. Maj :t

att tillställa berörda myndigheter en uppmaning att vid utformande eller

ombyggnad av publika byggnader och andra byggnader vid vilkas utförande

statsmakterna har något inflytande samt vid planering av allmänna trafikmedel

taga vederbörlig hänsyn till de rörelsehämmade och äldre människornas

svårigheter samt att i den mån så är möjligt företaga sådana enkla

förbättringar som uppsättande av ledstänger, anläggande av bekvämare

trappor, hissar o. d.

I motionen framhålles att erfarenheten visat, att publika och andra

byggnader och allmänna kommunikationsmedel är illa anpassade för den

äldre eller rörelsehämmade medborgaren. Som exempel härpå nämnes

att de stora yttertrapporna till riksdagshuset och nationalmuseum saknar

ledstänger. Vid en järnvägsknut konstaterades att avståndet mellan järnvägsvagnssteget

och plattformen var 75 cm.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande från järnvägsstyrelsen och byggnadsstyrelsen

samt berett De Vanföras Riksförbund tillfälle att inkomma med

yttrande.

Byggnadsstyrelsen säger sig dela motionärernas åsikt att vederbörlig hänsyn

bör tagas till rörelsehämmade och äldre människors svårigheter vid utformande

eller ombyggnad av publika och andra byggnader.

Sålunda föreskrives i den av styrelsen nyligen utlysta arkitekttävlingen

om byggnader för universitetet i Stockholm, att nivåskillnader, som ej någonstans

inom byggnaden kan övervinnas med hissförbindelser, bör med

hänsyn till transporter och till personer med nedsatt rörelseförmåga undvikas.

Vidare anges i tävlingsprogrammet att det bör finnas ett antal parkeringsplatser,

vilka kan användas av nämnda personer.

Styrelsen nämner, att bland de åtgärder, som kommer att vidtagas i

samband med den blivande ombyggnaden av nationalmuseum, ingår ny

hissförbindelse för allmänheten.

I samband med pågående ombyggnad av Kungl. teatern i Stockholm avser

man att anordna särskilda åskådarplatser, som kan nås direkt med rullstol.

Styrelsen ämnar vidare, eftersom offentliga lokaler även inrymmes i bygg
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1960

nader, tillhöriga kommuner och enskilda, undersöka möjligheterna att i

de nya råd och anvisningar till byggnadsstadgan, som styrelsen har under

utarbetande, intaga erforderliga rekommendationer till hjälpmedel för personer

med nedsatt rörelseförmåga.

Järnvägsstyrelsen anför bl. a. beträffande förbindelserna till personplattformarna

vid Stockholm C att trots de ofrånkomliga och ofta besvärliga provisorierna

under den genomgripande och tidskrävande ombyggnaden av

centralstationen möjligheter för åldringar och invalider att komma till och

från tågen dock stått till buds. Mellan gångtunneln och plattformarna har

det varit tekniskt svårt att ordna hissar och/eller rulltrappor. Det har

emellertid varit möjligt att från tunnelplanet till en plattform ordna sådan

hissförbindelse som i motionen avses. Hissen togs i bruk i december 1959.

Hiss kommer också att byggas för resande som önskar förflytta sig från tunnelhallen

till störa hallens nivå samt upp till Klarabergsviadukten. De för

avgående fjärrtåg vanligen använda plattformarna kan härigenom nås med

hissar. Från tunnelhallen bygges vidare en rulltrappa till den nya utgångshallen.

Från denna hall blir det även rulltrappor till Klarabergsgatans nivå.

Vidare framhåller styrelsen att ledstänger i trappor som regel ordnas vid

ny- och ombyggnader. Vid några äldre stationsanläggningar saknas dock

stänger. Styrelsen kommer att ägna intresse åt denna angelägenhet.

De Vanföras Riksförbund (DVR) framhåller att ett mycket stort antal

vanföra och åldersinvalidiserade medborgare får sin rörelsefrihet starkt

begränsad genom att kommunikationsmedlen i regel är utformade helt med

tanke på människor med full rörelseförmåga.

DVR understryker att staten genom olika åtgärder i hög grad medverkar

till att rörelsehandikappade föres ut i arbets- och samhällslivet. Med bidrag

från staten tillkommer sålunda i ökad omfattning för vanföra specialbyggda

bostäder. Den vanföres speciella krav på breda dörrar, ledstänger, rymliga

hissar m. m. tillgodoses. Genom relativt enkla arrangemang blir den vanföre

helt oberoende av andras hjälp vid förflyttning inom lägenheten samt

ut ur och in i den. Vederbörandes levnadsvillkor normaliseras i hög grad

härigenom.

Det anses skäligt, säger DVR vidare, att liknande hänsyn tages vid omoch

nybyggnad av allmänna byggnader och kommunikationer. Inlemmandet

av vården av vanföra i den allmänna sociala och medicinska omvårdnaden

förutsätter att man även löser de tekniska problemen. Om barn och

ungdomar i största möjliga utsträckning skall få sin skol- och yrkesutbildning

vid hemortens skolor, måste skollokalerna göras lättillgängliga även för

relativt svårt vanföra.

Förbundet anför avslutningsvis:

I anslutning till att DVR 1957 aktualiserade frågan om ökade möjligheter

för vanföra ungdomar att erhålla inträde vid folkhögskolor, ansåg Skolöverstyrelsen

sig böra tillmötesgå förbundets framställning, överstyrelsen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1960 11

beslutade att dess arkitekter vid granskning av planer och ritningar till folkhögskolebyggnader

i anslutning till ansökan om statsbidrag eller lotterier,

skulle bevaka att skolbyggnaderna får en för vanföra elever lämplig utformning.

DVR anser det angeläget att en liknande bevakning obligatoriskt sker vid

uppförande av allmänna byggnader och kommunikationer. De Vanföras

Riksförbund vill därför starkt understryka motionärens begäran om Kungl.

Maj:ts medverkan till att berörda myndigheter uppmärksammas på problemet

samt rekommenderas att vidtaga åtgärder i syfte att tillgodose de

rörelsehämmades önskemål på allmänna byggnaders och kommunikationsmedlens

utformning.

Utskottet

I sitt yttrande över motionen har järnvägsstyrelsen bl. a. sagt sig ägna

intresse åt de i motionerna påtalade förhållandena. Byggnadsstyrelsen har

redogjort för åtgärder som vidtagits eller planerats till hjälp för de rörelsehämmade.

Styrelsen avser även att undersöka möjligheterna att i råd och

anvisningar till byggnadsstadgan intaga rekommendationer i sådant syfte.

Då sålunda motionärens önskemål synes kunna bli i stor utsträckning

tillgodosedda utan något riksdagens initiativ, får utskottet hemställa,

att motion I: 492 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1960

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande: Se under utlåtande nr 16.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.