Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillämpning av upphandling skung öreisen på landsting och primärkommuner.

1960-03-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1960:19, Utlåtande i anledning av väckt motion om tillämpning av upphandling skung öreisen på landsting och primärkommuner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1960

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillämpning av upphandling

skung öreisen på landsting och primärkommuner.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion 11:290 av herrar Setterberg i Vilske-Kleva och Nordgren

hemställes, att riksdagen måtte besluta, att landsting och kommuner skall

vara underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.

I motionen framhålles bl. a. att tillämpningen av upphandlingskungörelsen,

som reglerar den formella behandlingen av ärenden rörande upphandling

och arbeten för statens behov, har fungerat väl och varit ett gott stöd

vid förekommande affärstransaktioner.

Några liknande föreskrifter finns ej för den alltmer svällande verksamheten

inom landsting och andra kommunala enheter. Även beträffande dem

handhaves numera huvudparten av ärendena av avlönade tjänstemän, varför

föreskrifter vore behövliga även för kommunernas del. Någon inkräktning

på den kommunala självbestämmanderätten skulle en sådan ordning icke

innebära.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kommerskollegium,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund och

Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Kommerskollegium, som bifogar yttrande från Stockholms handelskammare,

anför:

Frågan om enhetliga bestämmelser för den kommunala upphandlingen

behandlades av 1956 års riksdag i anledning av en då inom andra kammaren

väckt motion, nr 472, om utredning hur tillfredsställande sådana bestämmelser

bäst borde åstadkommas. Över denna motion avgav kollegium yttrande

till allmänna beredningsutskottet den 25 februari 1956. Kollegium

framhöll härvid bl. a., att det förhållandet att formerna för kommunernas

upphandling i stort sett förblivit oreglerade syntes sammanhänga med att

saken ansetts vara en angelägenhet varom kommunerna själva hade att

bestämma och vari staten i allmänhet icke borde ingripa. Kollegium ansåg

icke tillräckliga skäl föreligga för åtgärder från statens sida. Behovet av

fastare regler för den kommunala upphandlingen syntes sålunda kunna

tills vidare tillgodoses av kommunerna själva. Den möjlighet som motionärerna

alternativt anvisat, nämligen att kommunerna och deras organisationer

skulle gemensamt utarbeta normer för upphandlingen, fann kollegium

Bihang till riksdagens protokoll 19G0. 11 saml. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1960

innefatta en godtagbar lösning av denna fråga. Motionen föranledde icke

någon riksdagens åtgärd.

I den nu föreliggande motionen föreslås, att 1952 års upphandlingskungörelse

genom beslut av riksdagen göres tillämplig på landstingens och primärkommunernas

upphandlingsverksamhet.

Kollegium vill understryka, att det otvivelaktigt är ett starkt samhällsintresse

att den kommunala upphandlingen sker i sådana former att fri

konkurrens och en objektiv prövning av upphandlingsfrågorna i möjligaste

mån säkerställas. Såsom kollegium tidigare framhållit tillkommer det enligt

kollegii mening närmast kommunerna själva att bestämma om dessa former.

Kollegium delar sålunda icke motionärernas uppfattning att en statlig reglering

av det kommunala upphandlingsförfarandet icke skulle inkräkta på

kommunernas självbestämmanderätt. I detta sammanhang må erinras om

att de tidigare i sjukhusstadgarna förekommande föreskrifterna om tilllämpning

av de statliga upphandlingsbestämmelserna vid vissa slag av upphandling

för sjukhus ha uteslutits ur 1959 års sjukhuslagstiftning. Det

torde få antagas, att anledningen härtill är den att i och med att skyldigheten

att ombesörja sjukvård blivit en i stort sett kommunal angelägenhet,

närmast för landstingen, det ansetts ankomma på vederbörande landsting

och primärkommuner att besluta om upphandlingsförfarandena på samma

sätt som i fråga om kommunal upphandling i övrigt.

Spörsmålet blir sålunda, huruvida förhållandena äro sådana att det kan

anses påkallat att statsmakterna inskränka kommunernas befogenhet att

själva bestämma om upphandlingsförfarandet. Motionärerna ha åberopat

händelser som inträffat på olika håll inom samhället beträffande upphandlingsverksamheten

i allmänhet. De synas härmed ha åsyftat de fall av bestickning

och mutor i samband med upphandling för det allmännas räkning

som förekommit under senare år. Det är givetvis angeläget, att missförhållanden

av detta slag såvitt möjligt förebyggas. Det finnes dock enligt

kollegii mening icke anledning antaga annat än att kommunerna skola

själva besluta om de åtgärder som i sådant syfte kunna visa sig erforderliga

i fråga om deras upphandling.

Det bör påpekas, att vissa kommunala upphandlingar centraliserats till

särskilda upphandlingsorgan exempelvis för landstingens del landstingens

inköpscentral (LIC). Inom området för dessa organs verksamhet torde en

detaljreglering av upphandlingsförfarandet icke vara behövlig. Det kan

beträffande den statliga upphandlingsverksamheten erinras om att de

affärsdrivande verken samt åtskilliga andra statliga organ med stor upphandlingsverksamhet

icke äro underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser

om anbudsförfarande! vid upphandling.

I den utsträckning kommunerna för sin upphandling i övrigt kunna vara

i behov av vägledning för reglering av förfarandet synes det böra ankomma

på deras organisationer att lämna sådan. Av de uttalanden som Svenska

stadsförbundet gjorde i anledning av 1956 års motion i ämnet torde framgå,

att förbundet är villigt att medverka till att vissa normer för den kommunala

upphandlingen utarbetas. Även om hittills någon mera enhetlig reglering av

det kommunala upphandlingsförfarandet icke vunnits på denna väg, torde

dock få antagas att organisationerna skola vilja vara verksamma för att tillgodose

det behov av vissa grundläggande bestämmelser för upphandlingsförfarandet

som kan förefinnas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1960 3

Enligt kollegii mening föreligga sålunda icke tillräckliga skäl för statsmakterna

att begränsa kommunernas rätt att bestämma om förfarandet vid

deras upphandlingar.

Kollegium vill även påpeka, att staten icke torde kunna ingripa på det

sätt motionärerna föreslagit. Riksdagen torde sålunda av formella skäl icke

kunna besluta att kommunerna skola vara underkastade bestämmelserna i

upphandlingskungörelsen som tillkommit i administrativ ordning.

Stockholms handelskammare erinrar i sitt yttrande om att kammaren i

anledning av motion vid 1956 års riksdag om enhetliga bestämmelser för

kommunal upphandling framhållit, att dylika bestämmelser lämpligen

borde åstadkommas lagstiftningsvägen och omfatta även kommunala och

s. k. allmännyttiga företag etc. Kammaren framhåller vidare, att varken

kommunerna eller deras organisationer vidtagit några mera genomgripande

åtgärder för att få till stånd en bättre upphandlingsordning. Upphandlingsärendena

undandrages i stor utsträckning offentlig insyn. Tendensen att

hemlighålla handlingar i upphandlingsärenden synes dessutom tilltaga, vilket

understryker behovet av enhetliga, lagstiftningsvägen givna normer för

kommunal upphandling. Kammaren tillstyrker därför motionen.

Landstingsförbundets styrelse framhåller, att en tidigare föreskrift i sjukhusstadgan

att direktion vid mera betydande anskaffningar skulle iakttaga

gällande bestämmelser om upphandling för statens behov icke återfinnes

i nu gällande sjukhusstadga. Detta anser styrelsen vara en utveckling

i rätt riktning. Förbundsstyrelsen har icke tagit några initiativ till

normalförslag till upphandlingsreglementen för landstingen, enär landstingens

förvaltningsorgan i stor utsträckning tillämpar de former som föreskrivits

i upphandlingskungörelsen. Om upphandlingsförordningens bestämmelser

skulle tillämpas på i motionen föreslaget sätt, skulle detta innebära

reglering även av förvaltningsutskotts, direktions och styrelses handläggning

av upphandlings- och entreprenadärenden. Beslut i upphandlingsärenden

kan icke sekretessheläggas i högre grad än statliga myndigheters motsvarande

beslut. Den i landstingslagen stadgade besvärsrätten synes utgöra

garanti mot godtycke och obehörigt gynnande. En reglering lagstiftningsvägen

skulle innebära en inskränkning av den kommunala självbestämmanderätten.

Tillämpade arbetsformer torde i huvudsak vara tillfredsställande.

Stadsförbundets styrelse erinrar om sitt ställningstagande till 1956 års

motion, då styrelsen motsatte sig reglering lagstiftningsvägen av formerna

för upphandling, och säger sig nu intaga samma ställning. Genom en inom

Stadskamerala föreningen i samråd med förbundets kansli tillsatt rationaliseringskommitté

har framlagts förslag till enhetliga regler för handläggning

av upphandlingsärenden m. m. Förslaget har sänts ut till Stadskamerala

föreningens medlemmar och därigenom kommit till flertalet städers

kännedom. Spörsmålen kan visserligen ej anses lösta men styrelsen följer

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1960

dem med uppmärksamhet. Under alla omständigheter bör försiktighet iakttagas

mot en alltför långt gående normalisering på området. Generella upphandlingsnormer

torde näppeligen vara möjliga att tillämpa. Styrelsen avstyrker

motionen.

Landskommunernas förbunds styrelse framhåller bl. a. att föreskrifterna

i nu gällande upphandlingskungörelse över huvud taget icke torde kunna

tillämpas i landskommunerna, där det oftast icke är tjänstemän utan förtroendemän

som handlägger upphandlingsärenden. Styrelsen ämnar emellertid

medverka till att normalförslag till upphandlingsreglementen upprättas.

Styrelsen avstyrker motionen.

Köpmannaförbundet anför bl. a. att ur den enskilda handelns synpunkt

enhetliga regler framstår som en viktig förutsättning för landstingens och

primärkommunernas upphandling, men den kommunala självbestämmanderätten

får givetvis inte beskäras. Det gäller ju dock endast formella regler

för verksamheten, varför förbundet tillstyrker motionen.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen uttalar bl. a. att upphandlingen

nu icke alltid sker på ett riktigt sätt. Anbudsförfarandet är en tävlingsform.

Det är därför ett vitalt intresse, att anbuden blir korrekt behandlade genom

upphandlingar, som med oväld handlägges enligt de för tävlingsformen sakligt

riktiga linjerna. Det är särskilt viktigt om statsbidrag skall utgå, ty

annars riskerar man att statliga medel icke användes på bästa sätt. Föreningen

tillstyrker motionen.

Kooperativa förbundets styrelse anför bl. a. att förbundet i annat sammanhang

tagit ställning till frågan om att förebygga fall av bestickning och

mutor vid den statliga upphandlingen och givetvis anser att dylikt bör förhindras

även vid den kommunala upphandlingen.

En schematisk tillämpning av upphandlingskungörelsen på landstingens

och primärkommunernas upphandling skulle emellertid medföra vissa risker

för den ekonomiska effektiviteten. De friare former, som nu tillämpas

ger betydligt större utrymme för affärsmässigt effektiv organisation. De

större upphandlingscentraler, som organiserats på vissa områden, är organiserade

som ekonomiska föreningar, och denna organisation har förvärvat

förutsättningar för god kringsyn på olika leverantörsområden och en affärsmässigt

präglad orientering på marknaderna. Det skulle vara svårt att anpassa

deras verksamhet efter upphandlingskungörelsens strama föreskrifter.

Den viktigaste förutsättningen för en effektiv allmän upphandling är att

också på detta område den fria konkurrensen skänkes största möjliga spelrum.

Anbudskarteller är enligt gällande bestämmelser förbjudna och det

är ett allmänt intresse att överträdelser beivras. Lagen om inskränkningar i

rätten att utbekomma allmänna handlingar, till vilken hänvisas i upphandlingskungörelsen,

kan emellertid verksamt hindra insyn och det kan enligt

styrelsens mening knappast vara tjänligt för det allmännas intresse, att möj
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1960

5

ligheterna för en mera utsträckt sekretessbeläggning ytterligare utvidgas

genom att upphandlingskungörelsen göres tillämplig även på kommunerna.

Styrelsen avstyrker motionen.

Utskottet

I sitt utlåtande nr 17 till 1956 års riksdag behandlade utskottet motioner,

vari yrkades utredning i syfte att åstadkomma enhetliga och från rättssynpunkt

tillfredsställande bestämmelser för kommunal anskaffning och upphandling.

Utskottet ansåg ett visst behov av större fasthet och enhetlighet

i formerna för upphandlingen föreligga men ansåg det starkt kunna ifrågasättas

om icke en reglering lagstiftningsvägen av den kommunala upphandlingen

skulle innebära intrång i den kommunala självbestämmanderätten.

En lagstiftning finge även genomföras i strid mot uppfattningen hos de

riksorganisationer som representerar kommunerna. Riksdagen avslog motionen.

I den föreliggande motionen yrkas, att riksdagen måtte besluta, att landsting

och kommuner skall vara underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.

Utskottet är så till vida förstående för motionens syfte att utskottet finner

det vara av stor vikt att den kommunala upphandlingen sker på ett sätt som

ger utrymme för fri konkurrens och objektiv prövning av upphandlingsärendena.

Såvitt utskottet kunnat finna har dock icke i ärendet åberopats

några omständigheter av beskaffenhet att kunna föranleda utskottet att

ändra sin år 1956 intagna, principiella ståndpunkt. Det kan i detta sammanhang

erinras om att de i sjukhusstadgorna tidigare ingående föreskrifterna

om tillämpning av upphandlingskungörelsen uteslutits ur 1959 års

sjukhuslagstiftning. Det torde, som kommerskollegium framhållit, få antagas

att anledningen härtill är den att i och med att skyldigheten att ombesörja

sjukvård blivit en i stort sett kommunal angelägenhet, närmast för

landstingen, det ansetts ankomma på vederbörande landsting och primärkommuner

att besluta om upphandlingsförfarandena på samma sätt som i

fråga om kommunal upphandling i övrigt. Utskottet har också ansett sig

böra taga fasta på bl. a. att inom Stadskamerala föreningen i samråd med

Stadsförbundets kansli utarbetats förslag till enhetliga regler för städernas

upphandling och att förbundet säger sig följa frågan med uppmärksamhet.

Landskommunernas förbund synes ämna fullfölja sin avsikt att upprätta

normalförslag. De skäl Landstingsförbundet anfört mot att upphandlingskungörelsen

bör bli generellt tillämplig för landstingens del har utskottet

funnit övertygande.

Beträffande den i vissa remissyttranden berörda sekretessfrågan vill

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1960

utskottet endast erinra om att regler om visst hemlighållande av handlingar

i upphandlingsärenden är givna i sekretesslagen och gäller upphandling för

statens räkning. Det är sålunda icke möjligt att på förhand avgöra om

insynen kan bli friare i fall då upphandlingskungörelsen är tillämplig än

då upphandlingen icke är på sådant sätt reglerad. Det må även erinras om

möjligheten att genom besvär få frågor om såväl hemlighållande av handlingar

som andra beslut i upphandlingsärenden under omprövning.

Utskottet vill slutligen framhålla att det synts synnerligen tveksamt om

riksdagen över huvud taget äger befogenhet att fatta ett sådant beslut, som

motionsyrkandet innebär. Sådan lagstiftning varom här är fråga regleras

genom 89 § regeringsformen och ankommer sålunda i första hand på Kungl.

Maj :t.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att motion II: 290 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1960 *

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Persson, Johan, Möller, Jonasson, Sörlin,

Nestrup, Larsson, Lars*, Danmans, Andersson, Axel Emanuel*, Johansson,

Tage, Gustavsson, Bengt och Schött*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i

Skoglösa, Königson, Ekström i Björkvik, Jacobsson i Sala, fru Jäderberg,

herr Nelander, fru Tliunvall*, fru Wallerius-Gunne, herrar Börjesson, Haglund

och Lothigius.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960

600478

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.