Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pornografiska tidskrifter.

1960-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1960:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pornografiska tidskrifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1960

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pornografiska

tidskrifter.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1:326 av herr Arvidson och 11:408 av herr Gansmoe hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en skyndsam utredning i

syfte att motverka spridningen av pornografiska tryckalster.

I motionerna uttalas att kraftåtgärder måste vidtagas för att hindra försäljning

av tidskrifter, vilka uppenbart bidrager till sedligt förfall.

Beträffande myndigheternas möjligheter att med stöd av tryckfrihetsförordningen

företaga ingripanden må erinras om att av varje i landet tryckt

skrift ett exemplar skall överlämnas för granskning till chefens för justitiedepartementet

tryckfrihetsombud. Om granskaren finner anledning därtill

skall granskad skrift underställas departementschefen, vilken, därest han

anser allmänt åtal för tryckfrihetsbrott böra anställas, med överlämnande

av skriften gör anmälan härom hos justitiekanslern. Denne har att självständigt

pröva frågan om åtal och är icke pliktig att åtala. Även utan anmälan

äger justitiekanslern väcka åtal för tryckfrihetsbrott som hör under

allmänt åtal. Han kan även uppdraga åt annan att åtala.

Granskningen har i vissa fall, senast år 1956, lett till att utgivare av sådana

tidskrifter som avses med motionerna åtalats och dömts till straff.

Tryckfrihetsbrott kan leda till konfiskation av tryckt skrift. Finns anledning

antaga att skriften kan komma att konfiskeras, kan den i avbidan härpå

läggas under beslag.

Under tryckfrihetsdebatten vid 1948 års riksdag behandlades bl. a. frågan

om det finge anses strida mot tryckfrihetens principer att enskilda

skulle äga möjlighet att vidtaga åtgärder för att hindra spridning av tryckt

skrift bland allmänheten. Statsmakternas uppfattning kom till uttryck i

den slutgiltigt antagna lydelsen av 1 kap. 2 § 2 stycket tryckfrihetsförordningen.

I lagrummet stadgas förbud för myndighet eller annat allmänt organ

att på grund av skrifts innehåll genom åtgärd som icke äger stöd i tryckfrihetsförordningen

hindra sådan spridning. Ett av konstitutionsutskottet

framlagt förslag att förbudet skulle gälla även för enskilda avvisades sålunda

av riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 11 samt. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 dr 1960

Distributionen av tidskrifter sker f. n. huvudsakligen genom AB Svenska

Pressbyrån och regleras genom avtal mellan byrån och Svenska Tidningsutgivareföreningen.

Pressbyrån har åtagit sig att opartiskt tillhandahålla

tidningar vid sina egna försäljningsställen och verkställa distribution till

sina återförsäljare. I princip gäller detta för de tidningar som är upptagna i

postverkets inländska tidningstaxa. En inskränkning häri finnes emellertid

i avtalet, nämligen att byrån kan vägra distribution av tidning, om den genom

sitt innehåll kan anses såra tukt, sedlighet eller allmän anständighet

och frågan prövats av Pressens Rådgivande Nämnd, som har till uppgift

att vägleda byrån vid tillämpningen av nyssnämnda avtalsklausul. Nämnden

har hösten 1959 rekonstruerats och består numera av fem ledamöter

mot tidigare tre samt synes samtidigt ha avsevärt intensifierat sin verksamhet.

Ordföranden i nämnden och två av ledamöterna utses av Tidningsutgivareföreningen,

en ledamot av Svenska Publicistklubben och en av Målsmännens

Riksförbund. De förslag nämnden kan förelägga Pressbyrån är,

att ej distribuera visst tidskriftsnummer, att, därest ingripande tidigare

skett mot viss tidskrift, vägra fortsatt distribution eller ock att ej teckna

kontrakt om distribution av ny tidskrift. Nämndens rekommendationer lär

utan undantag ha följts av Pressbyrån.

Utskottet

Innehållet i de tidskrifter, varom i motionerna är fråga, och det förhållandet

att deras spridning nu är långt större än tidigare har väckt stark irritation

i vida kretsar och utskottet finner det för egen del angeläget, att frågan

ägnas uppmärksamhet, särskilt då risk föreligger för skadliga verkningar

bland barn och ungdom.

I 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen stadgas bl. a. att såsom otillåtet yttrande

i tryckt skrift skall anses sådan enligt lag straffbar framställning som

innefattar förfarande, som sårar tukt och sedlighet. Åtal enligt tryckfrihetsförordningen

kan alltså anställas endast beträffande enligt lag straffbara

handlingar. Stadgandet korresponderar med bestämmelserna i 18 kap. 13 §

strafflagen, att den som utsprider, saluhåller eller utbjuder skrift, målning,

teckning eller bild, som sårar tukt och sedlighet, kan straffas med böter

eller fängelse.

I 6 kap. 2 § av förordningen föreskrives vidare, att beträffande spridning

bland barn och ungdom av tryckt skrift, som genom sitt innehåll kan verka

förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran,

skall gälla vad i lag är stadgat. Något häremot svarande stadgande i strafflag

finnes icke f. n.

Som framgår av det ovan sagda och av den tidigare lämnade redogörelsen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1960

3

är de medel som nu står till myndigheternas förfogande huvudsakligen åtal,

beslag och konfiskering. Utskottet förutsätter att frågan om ett skärpt utnyttjande

av dessa medel tages under övervägande av de ansvariga myndigheterna,

därest tillståndet på området icke förbättras. Det synes utskottet

vara av stort värde i detta sammanhang om myndigheternas möjligheter att

ingripa vidgades genom kompletterande straffbestämmelser till 6 kap. 2 §

tryckfrihetsförordningen. Goda förutsättningar härför föreligger. I 15 kap.

13 § av det förslag till brottsbalk, som avses skola föreläggas nästa års riksdag,

har nämligen upptagits bestämmelser av innebörd att den som bland

barn eller ungdom sprider skrift eller bild, som genom sitt innehåll kan

verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran,

kan dömas till fängelse eller böter.

Enligt utskottets mening har man anledning att på längre sikt knyta goda

förhoppningar till det arbete som nu bedrives av Pressens Rådgivande

Nämnd. Nämnden, för vars sammansättning och syfte här tidigare redogjorts,

har efter omorganisation i oktober 1959 varit i livlig verksamhet. På

dess inrådan har Pressbyrån bl. a. inställt distributionen av ett flertal tidskriftsnummer

och ett planerat utgivande av två nya tidskrifter, vilka underställts

nämnden för granskning, har icke kommit till stånd. Nämndens

beslutsamhet att effektivt fullfölja sin avsikt att söka åstadkomma sanering

på ifrågavarande område har bl. a. kommit till uttryck i en skrivelse

som nämnden i dagarna tillställt utgivarna av sådana tidskrifter, som nämnden

haft att granska. I skrivelsen påtalas bl. a. att det trots att nämnden i

ett antal grava fall ingripit icke kan sägas, att de nämnda tidningarnas innehåll

undergått någon mera väsentlig förändring till det bättre.

Nämnden avser att i fortsättningen med skärpt uppmärksamhet följa utvecklingen

på området.

Det i motionerna framlagda spörsmålet är sålunda redan föremål för

stor uppmärksamhet. Utskottet finner mot bakgrunden av det ovan anförda

icke sannolikt att den föreslagna utredningen skulle i avsevärd grad befrämja

motionernas syfte och får därför hemställa,

att de likalydande motionerna 1:326 och 11:408 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1960

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 dr 1960

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Persson, Johan, Möller, Jonasson, Sörlin,

Hansson, Gustaf Henry*, Larsson, Lars, Danmans*, Andersson, Axel

Emanuel, Hedström, Hellebladh, Johansson, Tage, och Olofsson, Uno;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i

Skoglösa, Dickson, Königson*, Ekström i Björkvik, Jacobsson i Sala, Svensson

i Krokstorp, fru Jäderberg, herrar Nelander, Svensson i Kungälv*, fru

Thunvall och herr Börjesson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

1) av herr Dickson.

2) av herr Nelander.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.