Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om samordning av olika trafikmedel i glesbygderna.

1960-03-31 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1960:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner om samordning av olika trafikmedel i glesbygderna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 23—24 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1960

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckta motioner om samordning av olika

trafikmedel i glesbygderna.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 491 av herrar Eskilsson och Sveningsson samt II: 614 av herr Lothigius

m. fl., hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utredning i syfte att undersöka möjligheterna av en samordning av de

olika trafikmedel inom glesbygderna som svarar för person- och godstrafik,

postbefordran och skolskjutsar.

Motionärerna framhåller i huvudsak, att trafikunderlaget för de kollektiva

trafikmedlen i glesbygderna starkt reducerats under 1950-talet på grund av

den snabbt ökade användningen av individuella persontrafikmedel. En fortsatt

utveckling i samma riktning kan förutses. Å andra sidan framhålles att

det alltid kommer att finnas vissa behov av kollektiva trafikanordningar

även i dessa bygder.

Vidare anföres att skolskjutstrafiken har ökat även i bygder där den kollektiva

trafiken minskat men samtidigt alltmer undandragits de reguljära

trafikmedlen. Skolskjutsarna borde emellertid i åtskilliga områden kunna

bilda stommen i kommunikationslivet. Såsom exempel på bristande samordning

av den kollektiva trafiken nämnes, att det förekommer fall då statens

järnvägar, postverket och privata bussföretag driver trafik var för sig inom

samma vägområde, varvid samtliga företag går med förlust.

Motionärerna anser därför att en förbättring av glesbygdernas nödvändiga

kontakter med tätorterna bör åstadkommas om person-, gods- och

postbefordran samt skolskjutsar samordnas. Till en god trafikservice hör

också att fler upptagningsställen för gods anordnas, vilket kan möjliggöras

genom ett intimt samarbete mellan statens järnvägar och de godsbefordrande

företagen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från generalpoststyrelsen,

järnvägsstyrelsen, skolöverstyrelsen, 1953 års trafikutredning, Svenska

landskommunernas förbund, Sveriges trafikbilägares riksorganisation och

Svenska omnibusägareförbundet.

1953 års trafikutredning framhåller, att de i motionerna berörda spörsmålen

i sina väsentliga delar avhandlas i utredningens betänkande av den 20

februari i år.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 11 saml. Nr 23—24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1960

Sålunda behandlas däri frågan om en rationalisering av busstrafiken inom

olika trafikområden i syfte att skapa en bättre lönsamhet inom bussrörelsen.

Frågorna om drosktrafikens betydelse ur samordningssynpunkt beröras

visserligen ej i framställningen, men den praxis som i överensstämmelse

med ett flertal beslut av Kungl. Maj:t i besvärsmål tillämpas av de trafiktillståndsgivande

myndigheterna när det gäller utförande av skolskjutsar och

som innebär att behövligheten av särskilda tillstånd för skolskjutsar strikt

prövas med hänsyn till redan förefintliga buss- och droskbilsföretag, torde

tills vidare borga för att de av motionärerna framförda synpunkterna i detta

avseende bli tillgodosedda. Vad åter beträffar utförande av skolskjutsar med

bussar i linjetrafik omfattas denna fråga av trafikutredningens framställning,

som på denna punkt utmynnar i ett särskilt förslag.

Rationaliseringsverksamheten på busstrafikens område avses i trafikutredningens

framställning också omfatta gods- och postbefordringen med buss.

Av naturliga skäl kan vid denna rationaliseringsverksamhet icke bortses från

frågorna om samordning av konkurrerande buss- och lastbilslinjetrafik för

godsbefordran. Vad å andra sidan beträffar godsbefordran med lastbilar i

linjetrafik utan beröring med busstrafik, må framhållas att dylik linjetrafik

med lastbil har förhållandevis obetydlig omfattning och icke motiverar särskild

utredning utan torde böra behandlas i ett större sammanhang, nämligen

i samband med frågan om hela den lokala lastbilstrafiken — en fråga

som faller in under trafikutredningens allmänna utredningsuppdrag och

är föremål för undersökning inom utredningen.

Beträffande samarbetet mellan statens järnvägar och de godsbefordrande

företagen anser utredningen, att dylikt samarbete redan existerar och är

förhållandevis väl utvecklat. Den taxemässiga samordningen av järnvägsoch

biltrafiken utredes av järnvägsstyrelsen efter framställning av utredningen.

Eftersom de spörsmål, som behandlas i motionerna, i sina väsentliga delar

redan varit eller är föremål för utredning saknas enligt trafikutredningen

anledning att föranstalta om ytterligare utredning.

Generalpoststyrelsen redogör ganska ingående för de åtgärder, som hittills

från postverkets sida vidtagits för att tillgodose glesbygdernas trafikbehov.

Styrelsen nämner sålunda, att postverkets diligenstrafik i Norrland nu omfattar

7 800 km våglängd. Vid postbefordran utnyttjas i görligaste mån därutöver

mjölkbilar och skolskjutsar. Lantbrevbäring utföres på en färdsträcka

av omkring 10 500 mil varje vardag, och dessa linjer utnyttjas, där så låter

sig göra, även för godsbefordran och i vissa fall även passagerarbefordran.

I fråga om skolskjutsar framhåller styrelsen, att den strävar efter att kombinera

linjetrafiken med skolskjutsarna. Detta har dock ibland stött på

svårigheter, då skolstyrelse funnit det bekvämare för barnen att färdas i

personbilar, även om detta medfört ökade kostnader. Styrelsen anser det

angeläget, att linjetrafiken tillförsäkras sådana skolskjutsar, som lämpligen

kan utföras i denna trafik. Styrelsen strävar efter att genom anslutning till

buss- och lastbilsstationer, genom egna godsexpeditioner och genom sam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1960

3

trafik med SJ för person- och godsbefordran liksom med enskilda linjetrafikutövare

verksamt bidraga till önskvärd trafiksamordning.

Styrelsen slutar med att framhålla, att i motionerna berörda frågor dels

behandlats av 1953 års trafikutredning och dels synes ligga på denna utrednings

arbetsfält.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att de i motionerna anförda förhållandena

sedan länge varit föremål för trafikföretagens uppmärksamhet. En stor

del av SJ:s busslinjer har aldrig varit lönsamma och har på senare år starkt

försämrats, vilket tvingat till rationalisering och utglesning av nätet. Man

har emellertid i all den utsträckning det varit möjligt sökt sammanföra

gods-, post- och persontransporter till gemensamma turer. I fråga om godsuppsamlingsställen

har SJ strävat att bereda så många trafikanter som möjligt

tillfredsställande avlämnings- och avhämtningsmöjligheter genom avtal

med affärsinnehavare och andra lämpliga personer.

Styrelsen anser särskild utredning ej erforderlig, enär den pricipiella sidan

av de trafikorganisatoriska problemen torde ingå i 1953 års trafikutrednings

uppdrag.

Skolöverstyrelsen erinrar om att problemet skolskjutsar-linjetrafik tidigare

behandlats i olika sammanhang. Frågan har visat sig högst komplicerad.

Styrelsen hänvisar till att den i sina anvisningar angående transportproblemet

anfört, att »en kombination av skolskjutsar och linjetrafik kan

vara en fördel för befolkningen i dess helhet, eftersom trafiksvaga tåg- och

busslinjer med ökad bilism lätt kan komma i farozonen».

Styrelsen påpekar, att de principiella problemen rörande transportapparatens

allmänna utformning överväges av 1953 års trafikutredning men anser

det vara av största vikt att med utgångspunkt från det nuvarande och

för framtiden beräknade behovet av elevskjutsar genomföra en kompletterande

utredning.

Styrelsen anför sammanfattningsvis, att skolelevernas andel av totalantalet

resande kommer att väsentligt öka, att det i många fall blir oundvikligt

att anordna speciella skolskjutsar även om reguljära linjers trafikunderlag

beskäres, att skolskjutsorganisationen kan få både positiv och negativ betydelse

för kommunikationerna mellan en tätort och dess omland samt att

förutsättningarna för en samordning av elevtransporter med andra trafikanters

resor bör utredas.

Landskommunernas förbund framhåller att det i motionerna framförda

förslaget är mycket beaktansvärt, men med hänsyn till att problemen diskuterats

i flera olika utredningar vill förbundets styrelse ifrågasätta om en

ny utredning bör igångsättas.

Trafikbilägarnas riksorganisation anför alt motionerna berör synnerligen

vitala problem. Spörsmålen tillhör emellertid ett av de väsentligaste områdena

inom 1953 års trafikutrednings arbete varför organisationen ej finner det

Hiliang till riksdagens protokoll 1960. II samt. Nr 23—2\

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1960

lämpligt att samordningsfrågorna brytes ut från denna utrednings uppdrag.

Organisationen förordar, att motionerna överlämnas till denna utredning.

Omnibusägareförbundet framhåller, att frågan om glesbygdernas kommunikationer

liksom de trafikpolitiska och trafikekonomiska problemen i

övrigt redan är föremål för intensiv uppmärksamhet såväl från det allmännas

som från enskilda organisationer sida. Frågorna befinner sig under övervägande

inom 1953 års trafikutredning och samordningsfrågan överväges

inom bussrationaliseringsnämnden, ett samarbetsorgan mellan Näringslivets

trafikdelegation och förbundet. Särskild utredning är därför icke påkallad.

Förbundet föreslår, att motionerna överlämnas till trafikutredningen.

Utskottet

Det är utan tvivel riktigt som motionärerna framhållit, att trafikunderlaget

för den kollektiva trafiken i glesbygderna starkt minskats under senare

år på grund av den ökade användningen av privatbilar. Det torde också vara

riktigt, att denna utveckling kommer att fortsätta, men att det även framdeles

kommer att finnas behov av kollektiva trafikanordningar. Åtgärder för

att säkerställa tillgången till godtagbara trafikförbindelser i dessa bygder

är därför av behovet påkallade.

Sedan motionerna väcktes har emellertid 1953 års trafikutredning den 20

februari i år avlämnat framställning rörande busstrafikens driftekonomiska

förhållanden, däri jämväl de i motionerna berörda problemen i sina väsentliga

delar behandlats. Enligt vad utredningen meddelat är andra hithörande

spörsmål föremål för överväganden. Samordningsfrågorna behandlas dessutom

inom bussrationaliseringsnämnden, ett samarbetsorgan mellan Näringslivets

trafikdelegation och Omnibusägareförbundet. Därjämte är vissa

problem föremål för generalpoststyrelsens och järnvägsstyrelsens fortsatta

uppmärksamhet.

Då således de i motionerna berörda frågorna redan är föremål för uppmärksamhet

och utredning, vilken delvis färdigställts och som utskottet

förutsätter kommer att snabbt fullföljas, saknas enligt utskottets mening

anledning att begära ny utredning. Utskottet får därför hemställa,

att de likalydande motionerna 1:491 och 11:614 ej må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 mars 1960

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1960

5

Närvarande:

från första kammaren: herrar Persson, Johan, Sörlin, Hansson, Gustaf

Henry, Nestrup, Söderberg*, Danmans, Hellebladh, Johansson, Tage, och

Gustavsson, Bengt;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Björkänge,

Jacobsson i Sala, Svensson i Krokstorp, fru Jäderberg, herrar Nelander*,

Svensson i Kungälv*, fru Thunvall* fru Wallerius-Gunne* herrar Grebäck,

Hamrin* och Lundkvist i Eskilstuna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.