Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande stöd åt utlandssvenskarna.
1960-04-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1960:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande stöd åt utlandssvenskarna.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 dr 1960
7
Nr 26
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
stöd åt utlandssvenskarna.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 327 av herrar Hagberg och Hansson, Gustaf Henrg, samt II: 409 av herr
Cassel m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
hemställa om en allsidig utredning till belysande av utlandssvenskarnas problem
och om förslag till därav föranledda praktiska åtgärder.
I motionerna framhålles, att utvecklingen torde medföra, att allt fler
svenskar kommer att få sin verksamhet förlagd utomlands. I all synnerhet
för ett exportland som vårt blir det ett livsvillkor, att kvalificerad ungdom
efter utbildning hemma arbetar utomlands kortare eller längre tid. De flesta
torde icke resa ut för att stanna utan för att återvända till hemlandet efter
ett antal år, eventuellt vid pensionsåldern. I vart fall uppkommer en rad
praktiska problem, som måste lösas.
Samhörigheten med Sverige bör i olika avseenden vidmakthållas. Härvid
är det av vikt bl. a. att utlandssvenskarna kan deltaga i val. Denna fråga
utredes emellertid av 1955 års valutredning. Problem, som sammanhänger
med de sociala förmånerna, bör klarläggas i fråga om såväl folkpension och
allmän tjänstepension som sjukförsäkring och socialhjälp. Möjligheterna för
utlandssvenskarnas barn att få svensk skolundervisning bör utredas. Vidare
bör valutabestämmelserna överses och möjligheterna för utlandssvenskar
att i större utsträckning deltaga i svenska företags ledning undersökas. Beskattningsfrågorna
bör omprövas. Meritvärderingen av tjänst utomlands bör
uppmärksammas. Utlandssvenskarna bör beredas möjlighet att i första hand
själva sköta sina angelägenheter och bör erhålla kraftigt stöd från statsmakternas
sida.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 409.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från pensionsstyrelsen,
riksförsäkringsanstalten, skolöverstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, Sveriges
allmänna exportförening. Utlandssvenskarnas förening och Föreningen
för svenskhetens bevarande i utlandet.
Pensionssstgrelsen framhåller bl. a. att ett villkor för att erhålla folkpension
är att vederbörande är svensk medborgare och mantalsskriven i riket.
En utlandssvensk kan alltså erhålla folkpension fr. o. m. det år han blir
här mantalsskriven. För bibehållande av mantalsskrivning såsom allmänt
8
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1960
villkor för folkpension talar enligt styrelsen både administrativa och sakliga
skäl.
Riksförsäkringsanstalten anför, att för allmän tjänstepension icke uppställts
krav på bosättning i riket. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
skall denna i fråga om inkomst av anställning, för vilken den försäkrade
icke är skattskyldig här i riket, bestämmas med ledning av särskild uppgift
från arbetsgivaren. En utom riket bosatt svensk medborgare får emellertid
som pensionsgrundande inkomst endast räkna inkomst han åtnjutit
i anställning hos arbetsgivare, som är bosatt i Sverige eller som är svensk
juridisk person, och såsom pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete
endast inkomst av rörelse m. m., för vilken han taxeras till statlig
inkomstskatt i Sverige. Detta innebär bl. a. att en person, anställd utomlands
hos dotterbolaget till ett svenskt bolag, kan få räkna inkomsten av denna
anställning som pensionsgrundande inkomst, om ersättningen i sista hand
utbetalas av moderbolaget.
I vad gäller den ifrågasatta möjligheten för svenskar som arbetar utomlands
att, om de själva så önskar, ansluta sig till eller vidmakthålla försäkring
för allmän tjänstepension, hänvisar anstalten till de svårlösta problem,
som skulle uppkomma vid beräkning och uppbörd av avgifter till försäkringen.
I vart fall bör viss erfarenhet först vinnas av nu gällande ordning
innan ändringar ifrågasättes. Några särskilda åtgärder för att vidmakthålla
en försäkring, för vilken pensionspoäng redan påförts, är icke erforderliga.
En utlandssvensk är emellertid försatt i ett sämre läge vid förtidspension,
enär för erhållande av dylik kräves, att han åtnjuter invalidpension eller
sjukbidrag, och dessa förmåner ej kan beviljas den som ej är mantalsskriven
i Sverige. Avlider person, som av här angiven orsak ej kunnat få förtidspension,
kan ej heller familjepension utgå. Anstalten finner detta obilligt
men förutsätter att spörsmålet upptages av 1958 års socialförsäkringskommitté.
I fråga om sjukförsäkringen anför anstalten, att utlandssvenskar fr. o. m.
1959 års ingång beretts möjlighet att vid vistelse i Sverige erhålla vissa sjukhjälpsförmåner
från allmän sjukkassa. Det har dessutom förutskickats, att
en allmän översyn av sjukförsäkringslagstiftningen skall komma till stånd,
varför anstalten finner särskild utredning på detta område obehövlig.
Skolöverstyrelsen meddelar, att styrelsen på uppdrag av Nordiska kulturkommissionen
igångsatt en utredning rörande omfattningen och arten av
den svenska undervisningen för svenska barn i utlandet och möjligheten att
bedriva denna undervisning i samarbete med Danmark, Finland och Norge.
Styrelsen har vidare i skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 januari i år hemställt
att internatskolornas ställning och omfattning efter enhetsskolans genomförande
måtte utredas. Dessa utredningar bör avvaktas, innan ny utredning
igångsättes.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1960
9
I fråga om meritvärderingen för lärare, som tjänstgjort utomlands, har
styrelsen utfärdat vissa anvisningar. Styrelsen avser att, om förhållandena
så påkallar, ompröva frågan om meritvärderingen, varför utredning på detta
område ej är motiverad.
Fullmäktiges i riksbanken majoritet anför, att det arbete i utlandet, som
utföres av exportförsäljare, tekniker, läkare, lärare, missionärer, administratörer
och liknande icke hindras av svenska valutarestriktioner. Generellt
gäller, att valutatilldelning utan inskränkning lämnas för produktions- och
exportfrämjande ändamål liksom även för verksamhet syftande till import
på ekonomiskt fördelaktigaste sätt. Även när det gäller direkta investeringar
i utlandet utan dylik bakgrund medgives i de flesta fall valutatilldelning. —
Vidare gäller, att studievaluta för utbildning utomlands lämnas utan inskränkningar.
Valutaregleringen upprätthålles vidare på ett sådant sätt att
utlandssvenskarnas ekonomiska dispositioner inom Sverige icke hindras.
Gällande bestämmelser för rätt att medföra startkapital, främst reglerna
för emigrantvalutatilldelning, innebär, att tilldelningen är 75 000 kronor
vid utresan varjämte avkastningen på kvarvarande kapital får transfereras.
Visar sig bosättningen utomlands bli av mera varaktig karaktär, blir det
möjligt för den emigrerande att överföra även sitt återstående kapital. Så
länge begränsningar i valutainlänningars möjligheter till kapitalplacering
i utlandet anses böra upprätthållas, synes det emellertid valutastyrelsen motiverat
att man, innan man i samband med utflyttning lämnar valutatilldelning
avseende vederbörandes hela kapital i Sverige, åtminstone förvissar sig
om att fråga är om verklig emigration och att icke vederbörande återflyttar
till Sverige kort efter det att kapitalutförseln skett. Att åter göra åtskillnad
mellan personer, som i samband med emigration avser att starta en egen verksamhet
utomlands, och övriga emigranter kan väl från vissa synpunkter
synas motiverat men skulle i praktiken ställa valutastyrelsen inför bedömningar
av så ömtålig art att det helst bör undvikas. Även om motivet för emigration
skulle vara t. ex. skatteskäl, behandlas emigranten från valutasynpunkt
som andra emigranter.
Fullmäktiges majoritet anser, att bestämmelserna rörande emigrantvalutatilldelningen
tills vidare bör bibehållas.
Minoriteten (herrar Kollberg och Svärd) anser, att även om reglerna för
s. k. emigrantvalutatilldelning är förhållandevis liberala, ytterligare liberaliseringar
bör kunna vidtagas. I princip bör hinder ej resas för överföring
i önskad valuta av tillgångar, tillhörig den, som vid utflyttning ur riket kan
göra troligt, att han har för avsikt att varaktigt bosätta sig utomlands.
Exportföreningen understryker att utlandssvenskarnas insatser betytt mycket
för vår utrikeshandel och att denna betydelse tenderar att bli större.
Det bör därför ligga i statsmakternas intresse att söka bereda de i utlandet
arbetande svenskarna möjligheter att leva under förhållanden, som i fråga
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1960
om trygghet och medborgerliga rättigheter kan jämföras med befolkningens
i hemlandet.
Föreningen framhåller som särskilt viktiga dubbelbeskattningsproblemet
och frågan om stöd åt utlandssvenskarnas egna strävanden. Rörande det
förstnämnda problemet hänvisar föreningen till att den jämte Utlandssvenskarnas
förening år 1957 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om åtgärder
i syfte att internationell dubbelbeskattning må undvikas. I fråga om stödet
åt utlandssvenskarnas egna strävanden riktar sig föreningen mot nedsättning
av anslaget till Utlandssvenskarnas förening.
Föreningen anser en utredning väl motiverad.
Utlandssvenskarnas förening säger sig helt instämma i vad motionärerna
anfört och betonar särskilt utlandssvenskarnas betydelse för Sveriges kontakt
med utlandet och svårigheten att rekrytera personer för tjänst utomlands.
Framtiden kommer att ställa nya och stora krav på Sverige som nation.
Föreningen anför vidare kritiska synpunkter på förslaget om sänkning
av anslaget till föreningen.
Föreningen tillstyrker en utredning.
Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet framhåller, att svenskarna
i utlandet varit en eftersatt medborgargrupp, även om förhållandena
i någon mån förbättrats. Särskilt på skolväsendets område måste insatser
av en helt annan storleksordning än för närvarande göras.
Föreningens tillstyrker utredning.
Utskottet
Utskottet är ense med motionärerna om vikten av att svenska medborgare
aktivt deltager i arbetet på olika områden ute i världen. Utlandssvenskarna
har viktiga uppgifter att fylla för främjande av det svenska näringslivet och
inom de kulturella och humanitära områdena. Även möjligheterna för svenskar
att mottaga uppdrag av främmande regeringar och internationella organisationer
samt icke minst i samband med de europeiska integrationssträvandena
representerar ett betydande värde för bl. a. befrämjande av det internationella
samarbetet.
Det är mot bakgrunden av denna värdesättning naturligt att utskottet finner
de problem som sammanhänger med svenska medborgares vistelse utomlands
förtjäna stor uppmärksamhet. Motionärerna har upptagit ett antal sådana
spörsmål och hemställer om en allsidig utredning till belysande av utlandssvenskarnas
problem och om förslag till därav föranledda praktiska
åtgärder. Utskottet vill här till en början beröra vissa av de i motionerna
särskilt nämnda, praktiska problemen.
Vad beträffar utlandssvenskarnas möjligheter att utöva sin rösträtt får
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1960
11
utskottet endast erinra om, att, såsom motionärerna själva framhållit, frågan
prövas av 1955 års valutredning.
Enligt 1 § i lagen om folkpensionering kan endast den som är mantalsskriven
i Sverige erhålla folkpension. En utlandssvensk som återflyttar till
Sverige kan sålunda få vänta upp till ett år innan han erhåller sådan pension.
Då rätten till förtids- och familjepension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
är knuten till rätten att uppbära folkpension kan denna
regel få vidsträcktare konsekvenser. Riksförsäkringsanstalten har framfört
uppfattningen att denna förutsättning för erhållande av förtids- och familjepension
i fråga om utlandssvenskarna innebär en brist i gällande lagstiftning.
Spörsmålet torde emellertid komma att upptagas av 1958 års socialförsäkringskommitté.
En översyn av möjligheterna att åstadkomma en uppmjukning
av bestämmelsen synes önskvärd.
I fråga om sjukförsäkringen har som regel gällt att en utlandssvensk kunnat
få sjukhjälp under förutsättning att vårdbehovet uppkommit under vistelse
i Sverige. En utlandssvensk som rest till Sverige exempelvis för specialistvård
har sålunda icke erhållit samma lättnader som övriga medborgare.
Detsamma har gällt blivande mödrar som kommer till landet för att förlösas
här. Sjukvårdens huvudmän har emellertid numera rekommenderats att
lämna även utlandssvenskar vård enligt s. k. inomlänstaxa under förutsättning
att de vistats i land, där möjlighet icke funnits att erhålla av socialförsäkring
ersatt, tillfredsställande sjukhusvård. Utskottet finner det tillfredsställande,
att denna uppmjukning i reglerna tillkommit och att frågorna
torde komma att ingå i den översyn i samordningens och kompletteringens
tecken som enligt uttalande av chefen för socialdepartementet i proposition
nr 75 till årets riksdag (sid. 80) nu skall komma till stånd.
Sociala förmåner i övrigt tillkommer i viss mån och i varierande utsträckning
svenskar i utlandet under vistelse i sådana länder, som på grund av
konventioner med Sverige på ömsesidighetens grundval giver där bosatta
svenskar samma socialförmåner som det egna landets medborgare. Allmänt
kan därom sägas, att även i de fall, då en svensk i utlandet har fullt ut samma
socialförmåner som landets egna medborgare, blir han sämre ställd i förhållande
till hemmasvenskarna på den grund, att få länder har så utvecklade
och substansierade socialförmåner som Sverige. Dessutom är det blott ett
förhållandevis ringa antal länder, som för närvarande giver sådana konventionsförmåner.
De är frånsett de andra nordiska länderna (avtal 1956),
Schweiz (avtal 1944), Italien (avtal 1955) och Storbritannien (avtal 1956)
samt vissa Europaråd sländer, som ratificerat ett par allmänna Europarådskonventioner
av 1953.
Det kan vidare nämnas, att socialdepartementet genom förmedling av
utrikesdepartementet från anslag under femte huvudtiteln utger understöd
åt i utlandet bosatta, nödställda svenska medborgare på grund av särskilda
12
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 dr 1960
beslut av Kungl. Maj:t. Omfattningen av denna hjälp belyses av att under
budgetåret 1958/59 sådant understöd beviljats åt cirka 110 personer med i
runt tal tillhopa 280 000 kronor.
I fråga om skolförhållandena vill utskottet erinra om att statsbidrag utgår
till 14 svenska skolor i utlandet. Härutöver finnes ytterligare ett antal svenska
skolor, företrädesvis missionsskolor.
Skolöverstyrelsen har på uppdrag av Nordiska kulturkommissionen igångsatt
en utredning rörande omfattningen och arten av den svenska undervisningen
för svenska barn i utlandet och har vidare hos Kungl. Maj :t anhållit
om en utredning rörande internatskolornas ställning m. m. Dessa utredningar
bör enligt utskottets mening avvaktas innan ytterligare utredning
ifrågasättes.
Vad gäller rätten att medföra startkapital finner utskottet på de av riksbanksfullmäktige
anförda skälen motionärernas önskemål redan vara väl
tillgodosedda.
I fråga om möjligheterna att medverka i ekonomiska associationer i Sverige
får utskottet erinra om att stiftare, styrelseledamot och verkställande
direktör ävensom revisor i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall vara i
Sverige bosatt svensk medborgare. Dispens kan beviljas utom för stiftare
av aktiebolag. För bankaktiebolag och för försäkringsrörelse gäller, utan
dispensmöjlighet, villkor av svenskt medborgarskap och bosättning i Sverige
för stiftare, styrelseledamot, revisor och verkställande direktör.
På detta område kan som framgår av proposition nr 25 till årets riksdag
(sid. 53, 54) möjligen vissa uppmjukningar vara att vänta, vilka närmast
kommer att taga sikte på utländska medborgare men vilka förmodligen även
utlandssvenskar kan ha nytta av. I propositionen behandlas dessa spörsmål
i sitt samband med Sveriges anslutning till Europarådets bosättningskonvention
av år 1955 och sjustatsmarknadens regler om etableringsrätten
inom frihandelsområdet. I sammanhanget hänvisas även till bl. a. att en särskild
utredning pågår om ny näringsrättslagstiftning.
Frågan om dubbelbeskattning är under utredning genom 1959 års dubbelbeska
ttningssakkunniga.
Beträffande frågan om meritvärderingen vill utskottet slutligen erinra
om att en reglering beträffande statstjänstemän i vissa avseenden skett genom
kungörelse den 17 oktober 1957 om tillgodoräkning i löne- och pensionshänseende
av anställning hos vissa internationella organisationer (SFS
1957:597). Kungörelsen gäller tjänstemän som erhållit tjänstledighet för
anställning hos internationell organisation, till vilken Sverige är officiellt
anslutet eller hos centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd till mindre
utvecklade områden. Av tid i sådan anställning får sammanlagt högst 2 år
tillgodoräknas. Beträffande exempelvis lärare finnes, som framgår av skol
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1960
13
överstyrelsens yttrande, då tjänstgöringen kan vara av mycket skiftande
art, ingen generell reglering utan prövning sker i varje särskilt fall.
Det förekommer vidare att överenskommelse om tjänstårsberäkning träffas
vid tjänstledighetens beviljande eller regleras efter vederbörandes återkomst
till Sverige.
Utskottet vill sammanfattningsvis framhålla, att framtiden torde komma
att medföra ett ökat behov av utomlands verksamma svenskar, och utskottet
finner det angeläget att utlandssvenskarnas villkor icke blir sådana att tillgodoseendet
av detta behov äventyras. Utskottet anser dock icke att förslaget
om en utredning, som hos sig skulle samla alla dessa frågor, är den väg som
bör beträdas för att söka lösa de omfattande och olikartade problemen. Utskottet
vill i stället, med beaktande av att vissa hithörande spörsmål redan
är föremål för utredning, förorda, att de olika frågorna får upptagas till
prövning vid behandlingen av de särskilda områden, där de hör hemma. Härvid
finnes möjligheter att tillse, att utlandssvenskarna icke kommer i en
missgynnad särställning. Samma synpunkter kan också göras gällande i
lagstiftningsarbetet och vid myndigheternas ämbetsutövning.
Utskottet har alltså icke ansett sig böra tillstyrka den av motionärerna
föreslagna utredningen men vill, med hänsyn till vikten av de av motionärerna
upptagna problemen, hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 327 och II: 409 i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 5 april 1960
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Jonasson, Sörlin, Nestrup, Larsson,
Lars, Hellebladh, Johansson, Tage, Gustavsson, Bengt, Olsson, Ernst,
och Schött;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i
Skoglösa, Dickson, Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala, Svensson
i Krokstorp, fru Jäderberg, herrar Nelander, Gustafsson i Uddevalla,
Carlsson i Huskvarna och Haglund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:257 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande stöd åt utlandssvenskarna. a1 i texten