Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående planerad tunnelbana genom Liljeholmsviken i Stockholm.

1960-04-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1960:29, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående planerad tunnelbana genom Liljeholmsviken i Stockholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1960

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående planerad tunnelbana

genom Liljeholmsviken i Stockholm.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 496 av herr Persson, Johan, m. fl. och II: 616 av herr Nihlfors m. fl. hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsamma

åtgärder i syfte att förhindra att den planerade tunnelbanetunneln i

Liljeholmsviken inom Stockholms stad nedlägges på ett sådant djup, som

omöjliggör sjötrafik för fartyg med större djupgående och som i framtiden

skapar allt större svårigheter för sjöfarten till mälarhamnarna.

I motionerna erinras om att österbygdens vattendomstol givit Stockholms

stad tillstånd att i Liljeholmsviken inom stadens gränser nedsänka en tunnelbana.

Utslaget har vunnit laga kraft.

Tunnelbanetunnelns läge i Liljeholmsviken är ej enbart en lokal fråga för

Stockholms stad, eftersom Liljeholmsviken utgör en del av Hammarbyleden,

som staden ålades att bygga som ersättning för den slopade Karl

Johans-slussen. Hammarbyleden är alltså att betrakta som allmän farled,

som tyvärr kommit att få ett alltför ringa djup. Tunneln bör sänkas så

djupt, att den i hela sin längd ligger fast på bergbotten, varigenom erhålles

ett vattendjup av drygt 12 m. Bredden i Hammarbyleden är tillräcklig. Däremot

möter det mycket stora ekonomiska uppoffringar, om man framdeles

skulle tvingas att ändra tunnelbanetunnelns placering. Om man sänker

tunneln till bergbotten skulle dessutom trafiksäkerheten i tunnelbanan bli

avsevärt bättre. Om tunneln skulle vattenfyllas under högtrafik, skulle

2 400 människor dränkas. Regleringsmöjligheterna för Mälaren påverkas

dessutom.

Huvudsyftet med motionerna är emellertid att skapa möjligheter för framtida

ökad sjötrafik. Hela Mälardalens trafikproblem och därmed en viktig

del av Sveriges näringslivs goda utveckling skadas om genomfarten för

större fartyg genom Liljeholmsviken förstöres.

Tunnelbanetunnelns ytliga läge förhindrar en biltunnel under Långholmsgatan—Hornsplan

och en sådan biltunnel behövs under alla omständigheter.

Merkostnaderna för att placera tunnelbanetunneln på det lägre djupet

beräknas till ca 8 miljoner kronor.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 616.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från sjöfartsstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län samt

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 11 saml. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1960

berett tillfälle för Stockholms stad och Sveriges redareförening att inkomma

med yttrande.

Sjöfartsstyrelsen hänvisar i första hand till sitt yttrande till statsrådet

och chefen för handelsdepartementet den 14 augusti 1959, däri styrelsen

erinrar om att den icke haft något att invända mot Stockholms stads anhållan

att få bygga tunneln på det sedermera av vattendomstolen medgivna

djupet och med de skyddsanordningar, som angivits. Styrelsen fann bärande

skäl föreligga för ett antagande, att någon fördjupning av Hammarbyleden

över huvud ej kommer att ske med hänsyn till bristande trafikunderlag

och de stora kostnader icke endast själva kanalfördjupningen utan jämväl

ombyggnaden av befintliga anläggningar såsom kajer, broar m. m. skulle

leda till. De hamntekniska förutsättningarna för en utbyggnad av Ärstadalshamnen

bedömes även vara ytterst begränsade. Även om så ej vore

fallet skulle det principiellt vara oriktigt att förlägga kajerna så långt in

mot stadens centrum.

I sitt nu avgivna yttrande anför styrelsen, att mälarhamnarna har tillgång

till två alternativa förbindelser med Östersjön, nämligen dels via Södertälje

kanal och dels via Hammarbyleden. Via den senare leden tillföres mälarhamnarna

främst mineraloljor från depåerna i stockholmsområdet. Vid

direktimport blir Södertälje kanal den naturliga leden jämväl för oljeimporten.

Eventuella förbättringsåtgärder bör därför inriktas på Södertälje kanal.

De ekonomiska och tekniska förutsättningarna för att ge slussen i Södertälje

och de anknytande farlederna ökad kapacitet utredes av styrelsen.

Redan nu anser sig styrelsen kunna uttala, att nyttoverkningarna av en

framtida fördjupning av jämväl Hammarbyleden måste bli av ytterst begränsat

värde för mälardalens näringsliv och icke stå i rimlig proportion

ens mot kostnaderna för den förberedande åtgärd en sänkning av tunneln

innebär och då långt mindre mot kostnaderna för en ombyggnad av Hammarbyleden.

Styrelsen anser det ytterst osannolikt att det dyrbara, transoceana

linjetonnaget kommer att anlöpa mälarhamnarna annat än tillfälligt.

Enligt styrelsens mening bör åtgärder, som kan befinnas motiverade för

förbättring av mälarhamnarnas trafikförutsättningar, inriktas på farlederna

via Södertälje kanal. En splittring av åtgärderna bör icke komma i fråga.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att en hamn vid Märsta för bl. a.

införsel av petroleumprodukter till storflygplatsen vid Arlanda ifrågasatts.

Den lämpligaste leden för oljetonnaget synes då vara genom Södertälje kanal.

I övrigt saknar länet hamn av större betydenhet. Länsstyrelsen kan därför

icke finna, att några mera betydande nackdelar skulle uppstå genom det

planerade tunnelbygget.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller, att de orter inom länet,

vilka har hamnar med något större djup, icke synes intresserade av en dju
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1960

3

pare farled vid Liljeholmen än tunnelbaneförslaget medger. Förbindelsen

mellan Östersjön och Mälaren är dessutom åtminstone för närvarande fullt

tillfredsställande genom Södertälje kanal. Skulle framdeles djupare farled

behövas bör denna farled utbyggas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län bifogar yttrande från hamnstyrelsen i

Västerås och drätselkammaren i Köping.

Hamnstyrelsen i Västerås anför, att utvecklingen av sjöfarten medfört

krav på förbättring av tillfartslederna till Mälaren. Styrelsen anser det angeläget,

att det icke vidtages åtgärder, som förhindrar en framtida förbättring

av dessa tillfartsleder.

Drätselkammaren i Köping redogör för vad från stadens sida åtgjorts för

att förbättra sjöfartsmöjligheterna till staden. Även om sjötrafiken till och

från mälarhamnarna även efter en fördjupning av djuplederna i Mälaren i

huvudsak kommer att ledas genom en fördjupad och utbyggd kanal och

sluss i Södertälje, bör möjligheten att framdeles kunna öka Hammarbyledens

kapacitet icke undanröjas.

Länsstyrelsen anser det icke framsynt att genom framdragande av tunnelbana

i Liljeholmsviken på det avsedda djupet hindra en framtida användning

av Hammarbyleden för trafik med större fartyg. Länsstyrelsen, som

icke ansett sig böra ingå i någon bedömning av frågan huruvida några åtgärder

i åsyftad riktning numera är rättsligen möjliga, betonar att det ur

länets synpunkt måste anses vara ett intresse, att det ifrågavarande beslutet

omprövas.

Stockholms stad återger i sitt yttrande yttranden från spårvägsdirektören,

gatunämnden och hamnstyrelsen.

Spårvägsdirektören anför, att den sydvästra tunnelbanan, vilken är den

som korsar Liljeholmsviken, är av stor vikt för de närmare 100 000 personer,

som bor i de sydvästra förorterna. Fördröjning av arbetet skulle därför

vara ytterst oläglig. Skulle katastrofrisk föreligga vore det dock skäl att

ompröva planerna.

Förläggande av tunneln i ett 5—8 m. djupare läge skulle enligt beräkningar

hösten 1958 inneburit en kostnadsökning med 20—40 miljoner kronor

samt ett par års försening. Till detta skulle nu enligt gatunämndens yttrande

komma 8 miljoner kronor, som lagts ned på arbeten, som vid en fördjupning

vore bortkastade. Man har strävat efter att få en så trafiksäker,

kapacitetsstark och ekonomisk anläggning som möjligt. Under planeringsoch

byggnadstiden kontrolleras ritningar och beräkningar för bärande konstruktioner

principiellt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Bolaget har för

sin del funnit, att den projekterade och delvis byggda tunneln motsvarar

de krav, som rimligen kan ställas på den ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Gatunämnden anför bl. a., att påslåendet i motionerna att en biltunnel un
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1960

der Långholmsgatan—Hornsplan skulle kollidera med tunnelbanetunneln

är felaktigt. Den tunnel i Långholmsgatan, som ingår i planerna för detta

område hindras icke eller försvåras av tunnelbanan i dess fastställda höjdläge.

Risken för vattenfyllning av tunneln efter fartygshaveri mitt ovanför

tunneln är icke stor. Tunneln kommer att vara kringfylld så att bottnen

i farleden på ömse sidor om tunneln kommer att ligga i nivå med överytan

av de 70 cm tjocka skyddsplattor av betong, som kommer att läggas på taket

av den egentliga tunnelkonstruktionen. Skulle ett fartyg komma att sjunka

på den aktuella platsen, något som får anses som ytterst osannolikt under

fredsförhållanden, kan det aldrig komma att belasta tunne.n med mer än

någon mindre del av sin vikt. Under krigsförhållanden avser man att icke

trafikera tunneln.

Hamnstyrelsen börjar med att konstatera, att uppgiften i motionerna att

staden ålagts anlägga Hammarbyleden såsom ersättning för den slopade

Karl Johans-slussen är felaktig. Kungl. Maj :ts tillstånd att bygga Hammarbyleden

lämnades år 1914 och leden var färdig år 1930, medan slussen vid

Karl Johans torg slopades i samband med slussområdets ombyggnad under

åren 1932—.1935.

Trafiken genom Hammarbyleden omfattar omkring 30 000 enheter per år.

Häri ingår ca 17 000—18 000 motor- och segelbåtar. Nyttotrafiken uppgår

således till 13 000—14 000 enheter årligen. Maskindrivna fartyg över 10

nettoregisterton uppgick år 1957 till omkring 9 000. Över 900 nettoregisterton

var endast 100 stycken. Hammarbyledens nuvarande kapacitet kan därför

ej sägas ha blivit i påtaglig omfattning utnyttjad. En fördjupning av

farleden skulle nödvändiggöra anläggning av en ny sluss vid Skanstull.

Med hänsyn till de stora utgifter och betydande svårigheter, som en fördjupning

skulle medföra, torde en dylik åtgärd få anses utesluten inom överskådlig

framtid.

Det i motionerna åsyftade farledsdjupet, drygt 12 m., svarar mot djupet i

Suezkanalen. Kielkanalen är endast 11,3 m. men Panamakanalen obetydligt

djupare, 12,5 m. Med sådant djup skulle exempelvis tankfartyg med 40 000

ton dödviktskapacitet kunna framföras. Trafik med sådana fartyg förutsätter

emellertid praktiskt taget hel ombyggnad av Hammarbyleden. De fria genomfartsöppningarna

vid Liljeholmsbron och Årstabron måste då vidgas

och som nämnts slussen vid Skanstull ombyggas. Fartyg av denna storlek

kan dessutom icke med betryggande säkerhet manövreras i de trånga farvattnen

i Mälaren, genom Liljeholmsviken, Årstaviken och Hammarbyledens

saltsjödel. Dessutom torde befintliga broar över farleden icke medge passage

av fartyg med en storlek, som svarar mot det angivna större farledsdjupet.

Vad som i motionerna anföres om bristande regleringsmöjligheter i Stockholm

för Mälarens avrinning synes sakna relevans i sammanhanget, enär

Mälarens reglering icke är beroende av farledsdjupet i Hammarbyleden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1960

5

Hamnstyrelsen anser för sin del att tunnelbanan genom Liljeholmsviken

ur sjöfartens synpunkt icke behöver förläggas på större djup under vattenytan

än som erfordras för att bibehålla det för Hammarbyleden fastställda

bottendjupet, 6,9 m., under den reglerade medelvattenytan i Mälaren.

Föredragande borgarrådet anför, under hänvisning till sitt interpellationssvar

i stadsfullmäktige den 15 december 1958, att undervattenstunneln i

Liljeholmsviken icke kommer att utgöra något hinder för sjöfarten till

hamnanläggningarna i Arstaviken och genom Hammarbyleden, och att tunneln

kommer att erhålla en så stabil konstruktion att risken för skador till

följd av yttre åverkan under fredstid icke är större än på övriga delar av

tunnelbanenätet, exempelvis på den trafikmässigt betydligt hårdare belastade

delen under strömmarna. Principerna för tunnelns dimensionering och

belastningsantaganden har godkänts av vederbörlig statlig tillsynsmyndighet,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som även fortlöpande kontrollerar

ritningar och beräkningar för tunnelns bärande konstruktioner.

Borgarrådet anför vidare:

»En sänkning av tunneln gör det i och för sig icke möjligt för större fartyg

att passera. Tunnelns läge medger nämligen obehindrad genomfart för alla

sådana fartyg, som över huvud taget kunna komma in i Mälaren och Årstadalshamnen.

Skall det vara någon mening med att ur fartygstrafiksynpunkt

lägga tunneln djupare, måste detta förutsätta en fullständig fördjupning

och ombyggnad av hela Hammarbyleden, vilket bl. a. innebär en helt ny

sluss vid sidan om den gamla slussen under Skanstullsbron. Detta skulle

förutsätta utomordentligt omfattande investeringar till belopp, som uppgå

till flera gånger den merkostnad på 30 å 50 mkr ett djupare läge på tunneln

kräver. Större fartyg kunna heller icke manövrera i den trånga farleden

under och intill Årsta- och Liljeholmsbroarna utan omfattande ingrepp i

dessa broar. Härtill kommer, att Hammarby- och Liljeholmsleden på grund

av den växande trafiken över broarna och härav följande konflikter mellan

landtrafik- och sjötrafikintressena blir allt mindre attraktiv som genomfartsled

in i Mälaren. Redan nu föredra de flesta fartyg, som skola från

Stockholms saltsjöhamnar in i Mälaren att gå omvägen genom Södertälje

kanal i stället för att hindras av de spärrtider i fråga om Danviks-, Skanstulls-

och Liljeholmsbroarnas öppnande, som måst införas av hänsyn till

landtrafiken.»

Stadskollegiet åberopar ovan återgivna yttranden och avstyrker motionerna.

Redareföreningen framhåller, att tillfartslederna till Arstaviken, som i

sammanhanget skulle bli aktuella ur hamnsynpunkt, för närvarande icke

har större djupgående än 0 m och att del torde vara tveksamt när en fördjupning

av dessa leder kommer till stånd. Till föreningen anslutna rederier,

vilka bedriver trafik på Mälaren, har för sin del framhållit, att något

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1960

större behov av sjötrafik till Årstadalshamnen via Södertälje kanal eller

Hammarbyleden inom överskådlig tid icke torde uppkomma med fartyg av

större djupgående än 6 m.

Föreningen delar icke motionärernas uppfattning, att tunneln under Liljeholmsviken

skall anordnas på sådant sätt, att djupet ökas utöver det av

Stockholms gatukontor föreslagna.

Utskottet

Stockholms stad har genom lagakraftvunnet utslag av österbygdens vattendomstol

erhållit tillstånd att genom Liljeholmsviken framdraga tunnelbana

till stadens sydvästra förorter. Domstolen måste förutsättas därvid ha

tagit hänsyn till det allmännas intresse beträffande såväl trafiksäkerhet som

erforderligt djup i segelleden. I fråga om säkerheten kontrollerar väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen dessutom fortlöpande ritningar och beräkningar.

Utskottet vill vidare i fråga om sjöfartens möjligheter att komma in i

Mälaren hänvisa till vad som säges i till utskottet inkomna yttranden, att en

förbättring av dessa möjligheter bör koncentreras till Södertälje kanal.

Med hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att motionerna I: 496 och II: 616 ej må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1960

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Persson, Jonasson, Sörlin, Gustaf

Henry Hansson, Söderberg, Lars Larsson, Hellebladh, Tage Johansson, fru

Hamrin-Thorell*, herrar Bengt Gustavsson, Ernst Olsson och Uno Olofsson.

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist,

Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala, fru Jäderberg, herrar

Nelander, Svensson i Kungälv, fru Wallerius-Gunne och herr Carlsson i Huskvarna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

1) av hr Björkänge,

2) av hr Jacobsson i Sala.

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.