Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om konservatoryrkets utbildningsoch rekryteringsproblem.

1960-03-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1960:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om konservatoryrkets utbildningsoch rekryteringsproblem.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 dr 1960

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av väckt motion om konservatoryrkets utbildnings-

och rekryteringsproblem.

I väckt och till allmänna beredningsutskottet hänvisad motion, II: 292, av

herrar Hamilton och Wachtmeister hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller om utredning beträffande konservatoryrkets utbildnings-

och rekryteringsproblem med beaktande av vad i motionen anförts.

I motionen framhålles, att det i såväl allmän som enskild ägo finnes ett stort

antal konst- och kulturföremål, vilka utgör en oersättlig del av vårt kulturarv.

Dessa föremål kräver ofta kontinuerlig vård och tillsyn och arbetet

härmed måste anförtros åt väl utbildade och kunniga yrkesmän.

Större statliga konserveringsanstalter finns vid nationalmuseum, riksantikvarieämbetet

och statens historiska museum. Flertalet konserveringsarbeten

utföres av privatpraktiserande konservatorer. Även om man bygger ut

de nämnda konserveringsanstalterna, står det klart att ett betydande antal

privatpraktiserande konservatorer kommer att erfordras. Utbildningen är

emellertid komplicerad och konstnadskrävande, varför rekryteringen synes

hotad. Det är därför angeläget att utreda möjligheterna att med statligt

stöd underlätta utbildningen, förslagsvis genom stipendier och/eller resebidrag.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från nationalmuseum, riksantikvarieämbetet,

statens historiska museum, överstyrelsen för yrkesutbildning

och svenska sektionen av Nordiskt konservatorsförbund.

Nationalmuseum framhåller, att även om det är önskvärt att restaureringsarbeten

anförtros de statliga konserveringsanstalterna, föreligger allt

framgent ett behov av privatpraktiserande konservatorer. Dessa konservatorer

bör vara så väl kvalificerade som möjligt. Utbildningsresurserna inom

landet är emellertid knappast vad de borde vara. Statens egna konserveringsanstalter

borde kunna få ökad betydelse, om de organiserades så att de även

kunde tjäna som centraler för konservatorsutbildningen.

Rckryteringssvårigheterna beror icke endast på bristande utbildningsmöjligheter

utan också på de ekonomiskt ogynnsamma förhållandena under utbildningstiden.

Önskvärt vore därför att det vid våra konservatorsateljéer

funnes assistenttjänster och att elever kunde honoreras.

Förbättrade utbildningsmöjligheter för konservatorer bör i första hand

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 11 saml. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 dr 1960

åstadkommas genom en ökning av befintliga konserveringsanstalters resurser

men därutöver genom tilldelning av stipendier och resebidrag för studier

utomlands.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum framhåller, att det

är angeläget att tillräckligt antal väl skolade konservatorer står till förfogande,

och förordar bifall till motionen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anför, att antalet konservatorer är mycket

ringa. En skolmässig yrkesutbildning är därför icke en utväg, som behöver

övervägas. Motionen utgår också ifrån att det praktiska kunnandet skall

förvärvas på olika arbetsställen inom landet, kompletterat med teoretiska och

praktiska studier i utlandet. Det är denna nödvändiga utlandsvistelse, som

synes förorsaka blivande konservatorer utgifter, överstyrelsen förfogar visserligen

över ett anslag för resestipendier, från vilket även konservatorer

torde kunna erhålla bidrag, men den del av anslaget som kan disponeras för

utlandsstipendier är så liten, att endast ett fåtal varje år kan erhålla dylika

stipendier. De utdelade beloppen är dessutom blygsamma i förhållande till

faktiska kostnader, ty stipendierna är enbart ett bidrag till personer, som i

regel en längre tid arbetat i sitt yrke och som utomlands vill fortsätta och

komplettera det egna yrkeskunnandet. Om blivande konservatorer även skulle

erhålla bidrag från anslaget, skulle detta komma att inkräkta på framför allt

de egentliga hantverkarnas stipendiemöjligheter.

Överstyrelsen förklarar sig ej ha erinran mot utredning.

Nordiska konservatorförbundets svenska sektion anför bl. a. att det varit

ett önskemål att åstadkomma samarbete med konstfackskolan och konstakademien

men att lärarkrafter och medel för kurser saknats. Ett förslag till

utbildningsplan för konservatorer har uppgjorts och det är önskvärt att den

efter översyn blir fastställd av olika berörda myndigheter. Sektionen framhåller

det stora behovet av statligt organisatoriskt och ekonomiskt stöd dels

för de äldre konservatorer, som finnes, och dels för vidareutbildning av yngre,

därtill lämpliga konservatorer.

Utskottet

De brister som gör sig gällande i fråga om utbildning och rekrytering inom

konservatoryrket synes främst hänföra sig till avsaknaden av en fast organiserad

utbildningsgång och svårigheterna för aspiranterna inom yrket att

erhålla stöd i form av stipendier.

Utbildningen inom konservatoryrket kännetecknas bl. a. av att såväl praktiska

färdigheter som teoretiskt kunnande i stor utsträckning måste förvärvas

på olika arbetsställen och genom studier och praktik utomlands. Detta förhållande

liksom den omständigheten att yrkesgruppen är mycket fåtalig och

rekryteringsbehovet ringa — enligt uppgift överstiger det icke fyra per år

— gör att en skolmässig utbildning knappast kan komma i fråga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1960

3

Det har anförts att de som önskat ägna sig åt utbildning till konservator

icke haft möjlighet att under studietiden erhålla det stipendiestöd som står

studerande inom många andra fack till buds. Förbättringar i detta hänseende

kan emellertid snart förväntas. I statsverkspropositionen till årets riksdag

har nämligen chefen för ecklesiastikdepartementet hemställt om ökat stöd

åt konst och musik. Departementschefen har härvid uttalat bl. a. att unga

människor som vill ägna sig åt konstnärlig verksamhet nu måste beredas

samma förmåner som annan studerande ungdom under studietiden. I en särskild

proposition till årets riksdag kommer att föreslås införande av studiestipendier

jämväl för bl. a. de studerande vid konst- och musikhögskolorna

(statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln, s. 41).

I utbildningen till konservator ingår i regel som ett väsentligt led studier

vid konsthögskolan, framför allt vid dess materialinstitut. Sålunda skulle

ett genomförande av ecklesiastikministerns ovannämnda förslag om förbättrade

stipendiemöjligheter kunna komma även aspiranter inom konservatoryrket

till godo.

Utskottet anser sig med hänsyn till det ovan anförda icke böra tillstyrka

bifall till motionen men förutsätter att de särskilda problem som finnes eller

kan uppstå i fråga om konservatorsutbildningen uppmärksammas av de offentliga

myndigheter, muséer m. fl. som har närmare beröring med konservatoryrket

och att de myndigheter som handhar fördelningen av stipendier

beaktar jämväl konservatorutbildningens behov.

Utskottet får sålunda hemställa,

att motionen 11:292 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1960

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Persson, Johan*, Möller, Jonasson*, Sörlin,

Nestrup, Söderberg, Larsson, Lars, Andersson, Axel Emanuel, Dahl*, Johansson,

Tage, Olofsson, Uno*, och Schött;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist, Dickson,

Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala, Svensson i Krokstorp,

fru Jäderberg, herr Nelander, fru Thunvall, herrar Carlsson i Huskvarna,

och Grebäck.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.