Utlåtande i anledning av väckt motion om konservatoryrkets utbildningsoch rekryteringsproblem.
1960-03-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1960:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om konservatoryrkets utbildningsoch rekryteringsproblem.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 dr 1960
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av väckt motion om konservatoryrkets utbildnings-
och rekryteringsproblem.
I väckt och till allmänna beredningsutskottet hänvisad motion, II: 292, av
herrar Hamilton och Wachtmeister hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om utredning beträffande konservatoryrkets utbildnings-
och rekryteringsproblem med beaktande av vad i motionen anförts.
I motionen framhålles, att det i såväl allmän som enskild ägo finnes ett stort
antal konst- och kulturföremål, vilka utgör en oersättlig del av vårt kulturarv.
Dessa föremål kräver ofta kontinuerlig vård och tillsyn och arbetet
härmed måste anförtros åt väl utbildade och kunniga yrkesmän.
Större statliga konserveringsanstalter finns vid nationalmuseum, riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum. Flertalet konserveringsarbeten
utföres av privatpraktiserande konservatorer. Även om man bygger ut
de nämnda konserveringsanstalterna, står det klart att ett betydande antal
privatpraktiserande konservatorer kommer att erfordras. Utbildningen är
emellertid komplicerad och konstnadskrävande, varför rekryteringen synes
hotad. Det är därför angeläget att utreda möjligheterna att med statligt
stöd underlätta utbildningen, förslagsvis genom stipendier och/eller resebidrag.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från nationalmuseum, riksantikvarieämbetet,
statens historiska museum, överstyrelsen för yrkesutbildning
och svenska sektionen av Nordiskt konservatorsförbund.
Nationalmuseum framhåller, att även om det är önskvärt att restaureringsarbeten
anförtros de statliga konserveringsanstalterna, föreligger allt
framgent ett behov av privatpraktiserande konservatorer. Dessa konservatorer
bör vara så väl kvalificerade som möjligt. Utbildningsresurserna inom
landet är emellertid knappast vad de borde vara. Statens egna konserveringsanstalter
borde kunna få ökad betydelse, om de organiserades så att de även
kunde tjäna som centraler för konservatorsutbildningen.
Rckryteringssvårigheterna beror icke endast på bristande utbildningsmöjligheter
utan också på de ekonomiskt ogynnsamma förhållandena under utbildningstiden.
Önskvärt vore därför att det vid våra konservatorsateljéer
funnes assistenttjänster och att elever kunde honoreras.
Förbättrade utbildningsmöjligheter för konservatorer bör i första hand
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 11 saml. Nr 6
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 dr 1960
åstadkommas genom en ökning av befintliga konserveringsanstalters resurser
men därutöver genom tilldelning av stipendier och resebidrag för studier
utomlands.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum framhåller, att det
är angeläget att tillräckligt antal väl skolade konservatorer står till förfogande,
och förordar bifall till motionen.
Överstyrelsen för yrkesutbildning anför, att antalet konservatorer är mycket
ringa. En skolmässig yrkesutbildning är därför icke en utväg, som behöver
övervägas. Motionen utgår också ifrån att det praktiska kunnandet skall
förvärvas på olika arbetsställen inom landet, kompletterat med teoretiska och
praktiska studier i utlandet. Det är denna nödvändiga utlandsvistelse, som
synes förorsaka blivande konservatorer utgifter, överstyrelsen förfogar visserligen
över ett anslag för resestipendier, från vilket även konservatorer
torde kunna erhålla bidrag, men den del av anslaget som kan disponeras för
utlandsstipendier är så liten, att endast ett fåtal varje år kan erhålla dylika
stipendier. De utdelade beloppen är dessutom blygsamma i förhållande till
faktiska kostnader, ty stipendierna är enbart ett bidrag till personer, som i
regel en längre tid arbetat i sitt yrke och som utomlands vill fortsätta och
komplettera det egna yrkeskunnandet. Om blivande konservatorer även skulle
erhålla bidrag från anslaget, skulle detta komma att inkräkta på framför allt
de egentliga hantverkarnas stipendiemöjligheter.
Överstyrelsen förklarar sig ej ha erinran mot utredning.
Nordiska konservatorförbundets svenska sektion anför bl. a. att det varit
ett önskemål att åstadkomma samarbete med konstfackskolan och konstakademien
men att lärarkrafter och medel för kurser saknats. Ett förslag till
utbildningsplan för konservatorer har uppgjorts och det är önskvärt att den
efter översyn blir fastställd av olika berörda myndigheter. Sektionen framhåller
det stora behovet av statligt organisatoriskt och ekonomiskt stöd dels
för de äldre konservatorer, som finnes, och dels för vidareutbildning av yngre,
därtill lämpliga konservatorer.
Utskottet
De brister som gör sig gällande i fråga om utbildning och rekrytering inom
konservatoryrket synes främst hänföra sig till avsaknaden av en fast organiserad
utbildningsgång och svårigheterna för aspiranterna inom yrket att
erhålla stöd i form av stipendier.
Utbildningen inom konservatoryrket kännetecknas bl. a. av att såväl praktiska
färdigheter som teoretiskt kunnande i stor utsträckning måste förvärvas
på olika arbetsställen och genom studier och praktik utomlands. Detta förhållande
liksom den omständigheten att yrkesgruppen är mycket fåtalig och
rekryteringsbehovet ringa — enligt uppgift överstiger det icke fyra per år
— gör att en skolmässig utbildning knappast kan komma i fråga.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1960
3
Det har anförts att de som önskat ägna sig åt utbildning till konservator
icke haft möjlighet att under studietiden erhålla det stipendiestöd som står
studerande inom många andra fack till buds. Förbättringar i detta hänseende
kan emellertid snart förväntas. I statsverkspropositionen till årets riksdag
har nämligen chefen för ecklesiastikdepartementet hemställt om ökat stöd
åt konst och musik. Departementschefen har härvid uttalat bl. a. att unga
människor som vill ägna sig åt konstnärlig verksamhet nu måste beredas
samma förmåner som annan studerande ungdom under studietiden. I en särskild
proposition till årets riksdag kommer att föreslås införande av studiestipendier
jämväl för bl. a. de studerande vid konst- och musikhögskolorna
(statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln, s. 41).
I utbildningen till konservator ingår i regel som ett väsentligt led studier
vid konsthögskolan, framför allt vid dess materialinstitut. Sålunda skulle
ett genomförande av ecklesiastikministerns ovannämnda förslag om förbättrade
stipendiemöjligheter kunna komma även aspiranter inom konservatoryrket
till godo.
Utskottet anser sig med hänsyn till det ovan anförda icke böra tillstyrka
bifall till motionen men förutsätter att de särskilda problem som finnes eller
kan uppstå i fråga om konservatorsutbildningen uppmärksammas av de offentliga
myndigheter, muséer m. fl. som har närmare beröring med konservatoryrket
och att de myndigheter som handhar fördelningen av stipendier
beaktar jämväl konservatorutbildningens behov.
Utskottet får sålunda hemställa,
att motionen 11:292 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 1 mars 1960
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Persson, Johan*, Möller, Jonasson*, Sörlin,
Nestrup, Söderberg, Larsson, Lars, Andersson, Axel Emanuel, Dahl*, Johansson,
Tage, Olofsson, Uno*, och Schött;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist, Dickson,
Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala, Svensson i Krokstorp,
fru Jäderberg, herr Nelander, fru Thunvall, herrar Carlsson i Huskvarna,
och Grebäck.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.