Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1960
1960-03-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1960:7, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1960
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1960
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av väckt motion om vidgad svensk frimärksutgivning.
1 den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 176 av herr
Rimmerfors hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t förordar en
undersökning av förutsättningarna för en utvidgad svensk frimärksutgivning,
med större variation i fråga om såväl bildmotiv som trycktekniskt utförande,
i syfte att via den filateli sti ska marknaden öka postverkets inkomster
och i icke mindre grad bidraga till svensk turistpropaganda och ökad kännedom
om Sverige i utlandet.
I motionen erinras om att riksdagens revisorer i sin berättelse vid 1956
års granskning berört också frimärksutgivningen och anfört bl. a. att det
belopp, med vilket den s. k. filatelien bidrar till täckande av kostnaderna för
frimärksutgivningen, av olika skäl icke låter sig exakt beräknas, samt vidare
uttalat:
Inkomsterna vid generalpoststyrelsens frankoteckenexpedition, genom
vilken den övervägande delen av beloppet från filatelistiska kretsar torde
inflyta, har emellertid varit i oavlåtligt stigande och uppgick år 1955 till närmare
en och en halv miljon kronor. Härtill kommer värdet av de märken,
som uppköps vid postanstalterna men sedermera på grund av samlarintresse
icke kommer till användning för frankering.
Efter att ha understrukit att utgivningen av nya frimärken givetvis bör ske
med en viss återhållsamhet säger sjg revisorerna vilja ifrågasätta, om icke
utrymme finnes för en viss ytterligare variation i fråga om frimärkenas motiv
och kanske än mer i fråga om valörer, utan att utgivningen därför skulle
kunna betraktas som alltför riklig. En utgivning, som hölle åtminstone jämna
steg med förhållandena i de nordiska granländerna, syntes därför höra eftersträvas.
Samtidigt härmed torde möjligheterna att vid sidan av stålgravyrförfarandet
i begränsad utsträckning använda en litografisk framställningsmetod
böra prövas.
I yttrande över revisorernas berättelse hade generalpoststyrelsen bemött
vissa av revisorernas synpunkter, varvid styrelsen beträffande utförandet
framhållit, att framställning i fotogravyr visserligen bleve billigare än i stålstick
men att kvalitetsskillnaden bleve påtaglig och att stålsticket dessutom
vore ett ojämförligt bättre skydd mot förfalskningar. Vad angår ökade inkomster
genom filatelien uttalade styrelsen såsom sin principiella mening.
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 11 saml. Nr 7•—9
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
att vid frimärkstillverkningen hänsyn icke borde tagas till huruvida större
eller mindre inkomster kunde påräknas av rent filatelistisk försäljning.
Motionären påpekar att det tidigare emellanåt ifrågasatts att det svenska
postverket skulle, i likhet med ett stort antal andra länders postförvaltningar,
i turist- och merkantilt intresse tillhandahålla frimärken med bilder av landskap,
städer och byggnader. Länge motsatte sig postverket varje form av
tillmötesgående på den punkten. Numera har dock vissa avsteg gjorts, främst
genom brevkort med vyer från olika delar av landet. Jubileums- och minnesfrimärken
har utkommit i växande antal och vunnit utomordentlig uppskattning.
Vidare ifrågasättes om icke frågan om en utvidgad frimärksutgivning borde
prövas på nytt. Om det svenska postverket hade tillgång till flerfärgstryck,
skulle vi kanske en dag kunna göra vårt land känt i världen genom en råd
förnämliga bilder också från svensk natur. En utvidgning av det svenska
frimärksutgivandet skulle inte minst leda till ökade möjligheter till svensk
turistpropaganda i utlandet.
En tävling om de bästa förslagen till nya svenska frimärken borde anordnas
för svenska konstnärer. Denna tävling kunde lämpligen göras permanent,
så att alla konstnärer, som ville delta i tävlingen, hade att inlämna sina
bidrag före ett visst datum varje år.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från general poststyrelsen,
Svenska turisttrafikförbundet och Sveriges Filatelist-Förbund.
Generalpoststyrelsen framhåller att de frimärken som utges i Sverige kan
indelas i två stora huvudgrupper dels mer eller mindre permanenta märken,
avsedda att tillgodose det stående behovet av frimärken, dels ock jubileumseller
minnesfrimärken avsedda att hugfästa minnet av någon viss person
eller händelse. Till den första gruppen hänförliga så att säga ordinarie frimärkena
har normalt en lång löptid. Upplagorna är icke i förväg begränsade
till något visst antal utan nytryckning sker alltefter behovet av ytterligare
märken. Ändring av märkenas utseende göres förhållandevis sällan, huvudsakligen
i samband med portojusteringar.
Jubileums- och minnesfrimärken däremot brukar tryckas i en upplaga, vilken
visserligen icke är på förhand bestämd men som ändock blir begränsad
genom den förhållandevis korta cirkulationstiden för dessa märken, i allmänhet
sex månader. De ersätter icke de ordinarie frimärkena utan cirkulerar
parallellt med dessa.
Den takt i vilken jubileums- och minnesfrimärken utges är beroende av
flera omständigheter. Redan framställningssättet kan såsom fallet är i Sverige
verka begränsande i fråga om antalet emissioner. Svenska postverkets
önskemål om kvalitet i fråga om ämnesval verkar även återhållande. Viss
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år J960
3
hänsyn tages även till att antalet på en gång cirkulerande frimärkssorter icke
bör vara alltför stort, närmast med tanke på kassatjänsten.
Svenska postverkets utgivning av jubileums- och minnesfrimärken har
hittills varit begränsad till maximum fem olika jubileums- och minnesfrimärken
per år. Gravyravdelningens och frimärkstryckeriets kapacitet har
nämligen icke medgivit flera emissioner. Oftast har antalet emissioner av
olika orsaker blivit mindre. År 1959 utgavs dock fem olika jubileums- och
minnesfrimärken. Antalet år 1960 beräknas bli detsamma. Om postverket
emellertid anställde flera gravörer och även ökade frimärkstryckeriets kapacitet,
skulle givetvis antalet emissioner per år kunna stegras.
Vidare hävdar styrelsen att beträffande tråkigheten och fantasilösheten
synes det förhålla sig så, att detta tillmäle endast framföres av vårt lands
egna medborgare. Det synes ha blivit ett slentrianmässigt talesätt, som då
och då upptages till diskussion. I utländsk press och litteratur synes de svenska
frimärkenas utformning åtnjuta stor aktning.
Postverkets frimärksutgivning sker omsorgsfullt och metodiskt med sikte
på kvalitet i fråga om ämnesval, frimärksbild och tekniskt utförande. Generalpoststyrelsen
har för ändamålet till sitt förfogande två rådgivande institutioner,
i vilka ingår särskilt tillkallade experter med vidsynt och aktningsvärd
sakkunskap.
Det ena organet benämnes programrådet och har till uppgift dels att medverka
vid prövningen av till generalpoststyrelsen sporadiskt inkommande
framställningar om jubileums- och minnesfrimärken, dels ock att medverka
till en allsidig långtidsprogrammering av frimärksutgivningen. Genom denna
programmering torde de flesta områden av betydelse inom det svenska samhället
komma att bli representerade vid frimärksutgivningen.
Det andra rådgivande organet benämnes konstrådet.
Styrelsen påpekar att genomförandet av programmet för frimärksutgivningen
under ett visst år förberedes under de båda närmaste åren dessförinnan.
Därvid tillgår regelmässigt så, att de båda konstnärliga rådgivarna
föreslår lämpliga framstående svenska konstnärer till att avgiva motivförslag
till blivande, av generalspoststyrelsen beslutade frimärksutgåvor. Oftast inbjudes
två eller tre konstnärer. Reellt innebär detta en tävlan dem emellan.
Det förekommer emellertid även att tävlingar av större format anordnas.
Sedan motivförslagen inkommit till generalpoststyrelsen, bistår de konstnärliga
experterna åter styrelsen med råd i fråga om motiv till de blivande
frimärkena. Även vid val av färg till märkena lämnar de styrelsen värdefull
hjälp. Vad det tekniska utförandet beträffar står såväl graveringen av frimärksbilderna
som tryckningen av märkena på hög nivå.
Ämnesvalet, dit även landskapsmotiv och bilder av märkliga byggnader
m. in. hör, skall närmare prövas av postverkets programråd för frimärksutgivning.
Postverket har redan länge uppmärksamt följt utvecklingen på
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1960
det tryckeritekniska området i vad den avser flerfärgstryck. Det är avsett
att denna fråga skall behandlas av postverkets båda rådgivande organ.
För det svenska postverket är icke enbart postala skäl avgörande för antalet
frimärksemissioner. I fråga om jubileums- och minnesfrimärken krävs sålunda
i första hand ett värdigt ämne för den uppmärksamhet som en frimärksutgåva
innebär. Man kan icke bortse ifrån frimärkssamlarna, vilkas
antal är ständigt stigande, men det vore otillbörligt om postverket ockrade
på filatelisternas samlarintresse. Det finns även anledning befara, att en
ökning av frimärksutgivningen skulle visa sig affärsmässigt föga lönande.
Dessutom framgår av generalpoststyre^ens yttrande till riksdagen år 1957,
att det i filatelistkretsar icke finns något intresse för en ökning av postverkets
frimärksutgåvor.
Det av svenska postverket tillämpade förfarandet med relativt fåtaliga
frimärksemissioner per år ger ett gott ekonomiskt resultat. Försäljningssiffrorna
vid postverkets filateliavdelning visar sålunda en ansenlig ökning
under de senaste åren. År 1955 försåldes obegagnade frimärken m. m. för
sammanlagt cirka 1,5 miljoner kronor. År 1959 var motsvarande siffra cirka
2,8 miljoner kronor.
Sammanfattningsvis anför generalpoststyrelsen, att Sverige internationellt
har ett mycket gott anseende på frimärksmarknaden både i fråga om motivval
och tekniskt utförande ävensom att postverket trots eller kanske snarare
tack vare relativt fåtaliga emissioner av jubileums- och minnesfrimärken
tillföres betydande inkomster från den filatelistiska marknaden.
Styrelsen hemställer, att motionen icke måtte föranleda någon åtgärd.
Svenska luristtrafikförbundet anför, att man inom den svenska turistnäringen
är angelägen att frimärken av det slag, som omnämnes i motionen,
utgives och ansluter sig oreserverat till de däri framförda synpunkterna.
Förbundet anser, att en utvidgad svensk frimärksutgivning med större variation
i motiv och färg skulle kunna bli ett verksamt komplement till den upplysningsverksamhet
om Sverige i utlandet, som för närvarande bedrives.
Sveriges Filatelist-Förbund erinrar om att frimärkssamlandet är en hobby
som utövas efter högst individuella linjer. En form därav kan lägga tonvikten
på äldre emissioner av märken, en annan uteslutande på moderna märken.
I vissa fall samlas visst land eller vissa länder, i andra fall finner man
det gemensamma hos märkena i motivvalet eller anledningen till frimärkets
utgivande. Dessa förhållanden medför, att den form av frimärksutgivning,
som för den ene samlaren ter sig idealisk, av den andre kan betraktas såsom
helt misslyckad. Förbundet finner sig med hänsyn härtill icke vilja göra
något försök till avvägning mellan den svenska frimärksutgivningen och den
som förekommer på andra håll men anför i detta sammanhang:
Här bör dock inskjutas en väsentlig reservation. Motionären omnämner
vissa asiatiska och afrikanska stater, som de senaste åren »berikat» frimärks
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
5
marknaden med verkligt attraktiva serier med representativa bilder från
resp. lands flora och fauna etc. Det förhåller sig tyvärr så att vissa av dessa
frimärksserier har föga med frimärkets ursprungliga uppgift — att vara ett
frankotecken — att göra. I vissa fall läggs såväl tillverkning som försäljning
av dessa serier i händerna på utländska företag, som har endast ett mål för
ögonen, nämligen att tillföra sig själv och, i viss mån, även sina uppdragsgivare
största möjliga profit på frimärkssamlarnas bekostnad. Förbundet
vågar förutsätta, att motionären, om han ägt kännedom om dessa affärsmetoder,
icke skolat framhålla denna frimärksutgivning såsom något föredömligt.
Förbundet säger sig taga bestämt avstånd från en frimärksutgivning, som
inriktas på att »via den filatelistiska marknaden» tillföra postverket ökade
inkomster, och delar i denna del helt den uppfattning åt vilken kungl. generalpoststyrelsen
givit uttryck i sitt utlåtande över statsrevisorernas i motionen
återgivna uttalande av 1956, nämligen att vid frimärkstillverkningen
hänsyn icke bör tagas till huruvida större eller mindre inkomster kan påräknas
av rent filatelistisk försäljning. Förbundet anför avslutningsvis:
Om förbundet sålunda underkänner nu nämnda motiv för ökad eller ändrad
frimärksutgivning, är därmed icke sagt att icke en översyn av den nuvarande
utgivningen kunde vara välmotiverad. Även om man uppskattar postverkets
nuvarande sobra och strikta stil i fråga om frimärksutgivning, synes
dock icke vara ur vägen att nya möjligheter prövas i fråga om frimärksutgivningen.
Förbundet vill därför för egen del tillstyrka en sådan undersökning
— som då bör vara helt förutsättningslös och icke exempelvis inställd på
att via filatelismen tillföra postverket ytterligare inkomster. Förbundet vill
också uttala det önskemålet, att vid en sådan undersökning kontakt tages
även med kunniga och erfarna filatelister. Det är förbundets övertygelse,
alt en samverkan med filatelister vid en sådan undersökning kan komma
att tillgodoföra undersökningen betydande erfarenheter och uppslag.
Utskottet
I motionen åberopas bl. a. ett av statsrevisorerna i berättelsen över 1956
års granskning angående statsverket gjort uttalande angående frimärksutgivningen.
Revisorerna ville med hänsyn till att statsverkets inkomster härigenom
kunde ökas bl. a. ifrågasätta om icke utrymme funnes för en viss
ytterligare variation i fråga om frimärkenas motiv och kanske än mer i fråga
om valörer. Man borde eftersträva en utgivning som hölle åtminstone jämna
steg med de nordiska grannländernas och möjligheterna att vid sidan av
stålgravyrförfarandet använda en litografisk framställningsmetod borde
prövas.
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
I yttrande över revisorernas berättelse i förevarande del framhöll generalpoststyrelsen
bl. a. att stålgravyrförfarandet vore att föredraga av tekniska
skäl och med hänsyn till den högre kvalitet som erhölles genom detta förfarande.
Beträffande antalet utgivna olika märken påvisade styrelsen att
Sverige åren 1951—1955 utgivit ett större antal märken än något annat nordiskt
land utom Finland. Styrelsen uttalade även den principiella uppfattningen
att vid frimärkstillverkning hänsyn icke borde tagas till möjligheten
av större eller mindre inkomster av rent filatelistisk försäljning.
Uppfattningarna om den svenska frimärksutgivningen synes vara avsevärt
divergerande i olika hänseenden. I den allmänna debatten i frågan har
från olika håll framförts kritik av bl. a. motiv- och färgval, den konstnärliga
utformningen har icke ansetts tillfredsställande och större variationsrikedom
har efterlysts. Å andra sidan har hävdats att utgivningen i allt väsentligt
står på en hög nivå och icke i något avseende är underlägsen standarden
i andra länder. Ävenså synes delade meningar råda om frimärksutgivningens
betydelse såsom turistreklam o. d. Vad beträffar möjligheterna att genom
filatelistisk försäljning tillföra statsverket ökade inkomster förekommer bl. a.
den invändningen, att en riklig utgivning av frimärken kan motverka detta
syfte.
Utskottet anser för egen del tillrådligt med försiktighet i bedömningen av
föreliggande frågor, då omdömena om den konstnärliga utformningen av
märkena, färg- och motiwal m. m. i avsevärd utsträckning måste bygga på
subjektiva estetiska värderingar och då några säkra grunder icke finns för
en uppskattning av eventuella ekonomiska fördelar med en ökad utgivning
av märken. Utskottet vill därför begränsa sig till det pricipiella uttalandet
att planeringen av frimärksutgivningen bör grundas på en avvägning, som
tager skälig hänsyn såväl till frimärkets egentliga funktion såsom kvitto på
en erlagd avgift som till önskemålen om en estetiskt tilltalande utformning
av märkena. Generalpoststyrelsen har för planeringsarbetet vid sin sida två
expertorgan, konstrådet och programrådet. I konstrådet ingår som konstnärliga
rådgivare representanter för Konstakademien och Nationalmuseum.
Programrådet har till uppgift att deltaga vid prövningen av frågor om jubileums-
och minnesfrimärken och vid uppgörandet av ett allsidigt långtidsprogram
för utgivningen. Genom detta program avses de flesta områden av
betydelse inom samhället bli representerade vid frimärksutgivningen. Programrådet
har helt nyligen trätt i verksamhet och utskottet anser det värdefullt
att ett nytt organ för planeringsarbetet sålunda tillkommit.
Utskottet finner icke uteslutet att de av motionären anförda synpunkterna
kan vara av värde som impulser för den framtida frimärksutgivningen och
förutsätter att synpunkterna uppmärksammas av generalpoststyrelsen och
dess rådgivande organ.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1960
7
Under hänvisning till det ovan anförda får utskottet hemställa,
att motion II: 176 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 8 mars 1960
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Persson, Johan, Jonasson, Sörlin Hansson,
Gustaf Henry, Larsson, Lars, Danmans, Hellebladh, Johansson, Tage,
fru Hamrin-Thorell och herr Olsson, Ernst;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist,
Dickson, Königson, Ekström i Björkvik, Björkänge, Svensson i Krokstorp,
Nelander och Svensson i Kungälv.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.