Sök i Ratio Lex

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1960

1960-03-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1960:7, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1960

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckt motion om vidgad svensk frimärksutgivning.

1 den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 176 av herr

Rimmerfors hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t förordar en

undersökning av förutsättningarna för en utvidgad svensk frimärksutgivning,

med större variation i fråga om såväl bildmotiv som trycktekniskt utförande,

i syfte att via den filateli sti ska marknaden öka postverkets inkomster

och i icke mindre grad bidraga till svensk turistpropaganda och ökad kännedom

om Sverige i utlandet.

I motionen erinras om att riksdagens revisorer i sin berättelse vid 1956

års granskning berört också frimärksutgivningen och anfört bl. a. att det

belopp, med vilket den s. k. filatelien bidrar till täckande av kostnaderna för

frimärksutgivningen, av olika skäl icke låter sig exakt beräknas, samt vidare

uttalat:

Inkomsterna vid generalpoststyrelsens frankoteckenexpedition, genom

vilken den övervägande delen av beloppet från filatelistiska kretsar torde

inflyta, har emellertid varit i oavlåtligt stigande och uppgick år 1955 till närmare

en och en halv miljon kronor. Härtill kommer värdet av de märken,

som uppköps vid postanstalterna men sedermera på grund av samlarintresse

icke kommer till användning för frankering.

Efter att ha understrukit att utgivningen av nya frimärken givetvis bör ske

med en viss återhållsamhet säger sjg revisorerna vilja ifrågasätta, om icke

utrymme finnes för en viss ytterligare variation i fråga om frimärkenas motiv

och kanske än mer i fråga om valörer, utan att utgivningen därför skulle

kunna betraktas som alltför riklig. En utgivning, som hölle åtminstone jämna

steg med förhållandena i de nordiska granländerna, syntes därför höra eftersträvas.

Samtidigt härmed torde möjligheterna att vid sidan av stålgravyrförfarandet

i begränsad utsträckning använda en litografisk framställningsmetod

böra prövas.

I yttrande över revisorernas berättelse hade generalpoststyrelsen bemött

vissa av revisorernas synpunkter, varvid styrelsen beträffande utförandet

framhållit, att framställning i fotogravyr visserligen bleve billigare än i stålstick

men att kvalitetsskillnaden bleve påtaglig och att stålsticket dessutom

vore ett ojämförligt bättre skydd mot förfalskningar. Vad angår ökade inkomster

genom filatelien uttalade styrelsen såsom sin principiella mening.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 11 saml. Nr 7•—9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

att vid frimärkstillverkningen hänsyn icke borde tagas till huruvida större

eller mindre inkomster kunde påräknas av rent filatelistisk försäljning.

Motionären påpekar att det tidigare emellanåt ifrågasatts att det svenska

postverket skulle, i likhet med ett stort antal andra länders postförvaltningar,

i turist- och merkantilt intresse tillhandahålla frimärken med bilder av landskap,

städer och byggnader. Länge motsatte sig postverket varje form av

tillmötesgående på den punkten. Numera har dock vissa avsteg gjorts, främst

genom brevkort med vyer från olika delar av landet. Jubileums- och minnesfrimärken

har utkommit i växande antal och vunnit utomordentlig uppskattning.

Vidare ifrågasättes om icke frågan om en utvidgad frimärksutgivning borde

prövas på nytt. Om det svenska postverket hade tillgång till flerfärgstryck,

skulle vi kanske en dag kunna göra vårt land känt i världen genom en råd

förnämliga bilder också från svensk natur. En utvidgning av det svenska

frimärksutgivandet skulle inte minst leda till ökade möjligheter till svensk

turistpropaganda i utlandet.

En tävling om de bästa förslagen till nya svenska frimärken borde anordnas

för svenska konstnärer. Denna tävling kunde lämpligen göras permanent,

så att alla konstnärer, som ville delta i tävlingen, hade att inlämna sina

bidrag före ett visst datum varje år.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från general poststyrelsen,

Svenska turisttrafikförbundet och Sveriges Filatelist-Förbund.

Generalpoststyrelsen framhåller att de frimärken som utges i Sverige kan

indelas i två stora huvudgrupper dels mer eller mindre permanenta märken,

avsedda att tillgodose det stående behovet av frimärken, dels ock jubileumseller

minnesfrimärken avsedda att hugfästa minnet av någon viss person

eller händelse. Till den första gruppen hänförliga så att säga ordinarie frimärkena

har normalt en lång löptid. Upplagorna är icke i förväg begränsade

till något visst antal utan nytryckning sker alltefter behovet av ytterligare

märken. Ändring av märkenas utseende göres förhållandevis sällan, huvudsakligen

i samband med portojusteringar.

Jubileums- och minnesfrimärken däremot brukar tryckas i en upplaga, vilken

visserligen icke är på förhand bestämd men som ändock blir begränsad

genom den förhållandevis korta cirkulationstiden för dessa märken, i allmänhet

sex månader. De ersätter icke de ordinarie frimärkena utan cirkulerar

parallellt med dessa.

Den takt i vilken jubileums- och minnesfrimärken utges är beroende av

flera omständigheter. Redan framställningssättet kan såsom fallet är i Sverige

verka begränsande i fråga om antalet emissioner. Svenska postverkets

önskemål om kvalitet i fråga om ämnesval verkar även återhållande. Viss

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år J960

3

hänsyn tages även till att antalet på en gång cirkulerande frimärkssorter icke

bör vara alltför stort, närmast med tanke på kassatjänsten.

Svenska postverkets utgivning av jubileums- och minnesfrimärken har

hittills varit begränsad till maximum fem olika jubileums- och minnesfrimärken

per år. Gravyravdelningens och frimärkstryckeriets kapacitet har

nämligen icke medgivit flera emissioner. Oftast har antalet emissioner av

olika orsaker blivit mindre. År 1959 utgavs dock fem olika jubileums- och

minnesfrimärken. Antalet år 1960 beräknas bli detsamma. Om postverket

emellertid anställde flera gravörer och även ökade frimärkstryckeriets kapacitet,

skulle givetvis antalet emissioner per år kunna stegras.

Vidare hävdar styrelsen att beträffande tråkigheten och fantasilösheten

synes det förhålla sig så, att detta tillmäle endast framföres av vårt lands

egna medborgare. Det synes ha blivit ett slentrianmässigt talesätt, som då

och då upptages till diskussion. I utländsk press och litteratur synes de svenska

frimärkenas utformning åtnjuta stor aktning.

Postverkets frimärksutgivning sker omsorgsfullt och metodiskt med sikte

på kvalitet i fråga om ämnesval, frimärksbild och tekniskt utförande. Generalpoststyrelsen

har för ändamålet till sitt förfogande två rådgivande institutioner,

i vilka ingår särskilt tillkallade experter med vidsynt och aktningsvärd

sakkunskap.

Det ena organet benämnes programrådet och har till uppgift dels att medverka

vid prövningen av till generalpoststyrelsen sporadiskt inkommande

framställningar om jubileums- och minnesfrimärken, dels ock att medverka

till en allsidig långtidsprogrammering av frimärksutgivningen. Genom denna

programmering torde de flesta områden av betydelse inom det svenska samhället

komma att bli representerade vid frimärksutgivningen.

Det andra rådgivande organet benämnes konstrådet.

Styrelsen påpekar att genomförandet av programmet för frimärksutgivningen

under ett visst år förberedes under de båda närmaste åren dessförinnan.

Därvid tillgår regelmässigt så, att de båda konstnärliga rådgivarna

föreslår lämpliga framstående svenska konstnärer till att avgiva motivförslag

till blivande, av generalspoststyrelsen beslutade frimärksutgåvor. Oftast inbjudes

två eller tre konstnärer. Reellt innebär detta en tävlan dem emellan.

Det förekommer emellertid även att tävlingar av större format anordnas.

Sedan motivförslagen inkommit till generalpoststyrelsen, bistår de konstnärliga

experterna åter styrelsen med råd i fråga om motiv till de blivande

frimärkena. Även vid val av färg till märkena lämnar de styrelsen värdefull

hjälp. Vad det tekniska utförandet beträffar står såväl graveringen av frimärksbilderna

som tryckningen av märkena på hög nivå.

Ämnesvalet, dit även landskapsmotiv och bilder av märkliga byggnader

m. in. hör, skall närmare prövas av postverkets programråd för frimärksutgivning.

Postverket har redan länge uppmärksamt följt utvecklingen på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1960

det tryckeritekniska området i vad den avser flerfärgstryck. Det är avsett

att denna fråga skall behandlas av postverkets båda rådgivande organ.

För det svenska postverket är icke enbart postala skäl avgörande för antalet

frimärksemissioner. I fråga om jubileums- och minnesfrimärken krävs sålunda

i första hand ett värdigt ämne för den uppmärksamhet som en frimärksutgåva

innebär. Man kan icke bortse ifrån frimärkssamlarna, vilkas

antal är ständigt stigande, men det vore otillbörligt om postverket ockrade

på filatelisternas samlarintresse. Det finns även anledning befara, att en

ökning av frimärksutgivningen skulle visa sig affärsmässigt föga lönande.

Dessutom framgår av generalpoststyre^ens yttrande till riksdagen år 1957,

att det i filatelistkretsar icke finns något intresse för en ökning av postverkets

frimärksutgåvor.

Det av svenska postverket tillämpade förfarandet med relativt fåtaliga

frimärksemissioner per år ger ett gott ekonomiskt resultat. Försäljningssiffrorna

vid postverkets filateliavdelning visar sålunda en ansenlig ökning

under de senaste åren. År 1955 försåldes obegagnade frimärken m. m. för

sammanlagt cirka 1,5 miljoner kronor. År 1959 var motsvarande siffra cirka

2,8 miljoner kronor.

Sammanfattningsvis anför generalpoststyrelsen, att Sverige internationellt

har ett mycket gott anseende på frimärksmarknaden både i fråga om motivval

och tekniskt utförande ävensom att postverket trots eller kanske snarare

tack vare relativt fåtaliga emissioner av jubileums- och minnesfrimärken

tillföres betydande inkomster från den filatelistiska marknaden.

Styrelsen hemställer, att motionen icke måtte föranleda någon åtgärd.

Svenska luristtrafikförbundet anför, att man inom den svenska turistnäringen

är angelägen att frimärken av det slag, som omnämnes i motionen,

utgives och ansluter sig oreserverat till de däri framförda synpunkterna.

Förbundet anser, att en utvidgad svensk frimärksutgivning med större variation

i motiv och färg skulle kunna bli ett verksamt komplement till den upplysningsverksamhet

om Sverige i utlandet, som för närvarande bedrives.

Sveriges Filatelist-Förbund erinrar om att frimärkssamlandet är en hobby

som utövas efter högst individuella linjer. En form därav kan lägga tonvikten

på äldre emissioner av märken, en annan uteslutande på moderna märken.

I vissa fall samlas visst land eller vissa länder, i andra fall finner man

det gemensamma hos märkena i motivvalet eller anledningen till frimärkets

utgivande. Dessa förhållanden medför, att den form av frimärksutgivning,

som för den ene samlaren ter sig idealisk, av den andre kan betraktas såsom

helt misslyckad. Förbundet finner sig med hänsyn härtill icke vilja göra

något försök till avvägning mellan den svenska frimärksutgivningen och den

som förekommer på andra håll men anför i detta sammanhang:

Här bör dock inskjutas en väsentlig reservation. Motionären omnämner

vissa asiatiska och afrikanska stater, som de senaste åren »berikat» frimärks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

5

marknaden med verkligt attraktiva serier med representativa bilder från

resp. lands flora och fauna etc. Det förhåller sig tyvärr så att vissa av dessa

frimärksserier har föga med frimärkets ursprungliga uppgift — att vara ett

frankotecken — att göra. I vissa fall läggs såväl tillverkning som försäljning

av dessa serier i händerna på utländska företag, som har endast ett mål för

ögonen, nämligen att tillföra sig själv och, i viss mån, även sina uppdragsgivare

största möjliga profit på frimärkssamlarnas bekostnad. Förbundet

vågar förutsätta, att motionären, om han ägt kännedom om dessa affärsmetoder,

icke skolat framhålla denna frimärksutgivning såsom något föredömligt.

Förbundet säger sig taga bestämt avstånd från en frimärksutgivning, som

inriktas på att »via den filatelistiska marknaden» tillföra postverket ökade

inkomster, och delar i denna del helt den uppfattning åt vilken kungl. generalpoststyrelsen

givit uttryck i sitt utlåtande över statsrevisorernas i motionen

återgivna uttalande av 1956, nämligen att vid frimärkstillverkningen

hänsyn icke bör tagas till huruvida större eller mindre inkomster kan påräknas

av rent filatelistisk försäljning. Förbundet anför avslutningsvis:

Om förbundet sålunda underkänner nu nämnda motiv för ökad eller ändrad

frimärksutgivning, är därmed icke sagt att icke en översyn av den nuvarande

utgivningen kunde vara välmotiverad. Även om man uppskattar postverkets

nuvarande sobra och strikta stil i fråga om frimärksutgivning, synes

dock icke vara ur vägen att nya möjligheter prövas i fråga om frimärksutgivningen.

Förbundet vill därför för egen del tillstyrka en sådan undersökning

— som då bör vara helt förutsättningslös och icke exempelvis inställd på

att via filatelismen tillföra postverket ytterligare inkomster. Förbundet vill

också uttala det önskemålet, att vid en sådan undersökning kontakt tages

även med kunniga och erfarna filatelister. Det är förbundets övertygelse,

alt en samverkan med filatelister vid en sådan undersökning kan komma

att tillgodoföra undersökningen betydande erfarenheter och uppslag.

Utskottet

I motionen åberopas bl. a. ett av statsrevisorerna i berättelsen över 1956

års granskning angående statsverket gjort uttalande angående frimärksutgivningen.

Revisorerna ville med hänsyn till att statsverkets inkomster härigenom

kunde ökas bl. a. ifrågasätta om icke utrymme funnes för en viss

ytterligare variation i fråga om frimärkenas motiv och kanske än mer i fråga

om valörer. Man borde eftersträva en utgivning som hölle åtminstone jämna

steg med de nordiska grannländernas och möjligheterna att vid sidan av

stålgravyrförfarandet använda en litografisk framställningsmetod borde

prövas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

I yttrande över revisorernas berättelse i förevarande del framhöll generalpoststyrelsen

bl. a. att stålgravyrförfarandet vore att föredraga av tekniska

skäl och med hänsyn till den högre kvalitet som erhölles genom detta förfarande.

Beträffande antalet utgivna olika märken påvisade styrelsen att

Sverige åren 1951—1955 utgivit ett större antal märken än något annat nordiskt

land utom Finland. Styrelsen uttalade även den principiella uppfattningen

att vid frimärkstillverkning hänsyn icke borde tagas till möjligheten

av större eller mindre inkomster av rent filatelistisk försäljning.

Uppfattningarna om den svenska frimärksutgivningen synes vara avsevärt

divergerande i olika hänseenden. I den allmänna debatten i frågan har

från olika håll framförts kritik av bl. a. motiv- och färgval, den konstnärliga

utformningen har icke ansetts tillfredsställande och större variationsrikedom

har efterlysts. Å andra sidan har hävdats att utgivningen i allt väsentligt

står på en hög nivå och icke i något avseende är underlägsen standarden

i andra länder. Ävenså synes delade meningar råda om frimärksutgivningens

betydelse såsom turistreklam o. d. Vad beträffar möjligheterna att genom

filatelistisk försäljning tillföra statsverket ökade inkomster förekommer bl. a.

den invändningen, att en riklig utgivning av frimärken kan motverka detta

syfte.

Utskottet anser för egen del tillrådligt med försiktighet i bedömningen av

föreliggande frågor, då omdömena om den konstnärliga utformningen av

märkena, färg- och motiwal m. m. i avsevärd utsträckning måste bygga på

subjektiva estetiska värderingar och då några säkra grunder icke finns för

en uppskattning av eventuella ekonomiska fördelar med en ökad utgivning

av märken. Utskottet vill därför begränsa sig till det pricipiella uttalandet

att planeringen av frimärksutgivningen bör grundas på en avvägning, som

tager skälig hänsyn såväl till frimärkets egentliga funktion såsom kvitto på

en erlagd avgift som till önskemålen om en estetiskt tilltalande utformning

av märkena. Generalpoststyrelsen har för planeringsarbetet vid sin sida två

expertorgan, konstrådet och programrådet. I konstrådet ingår som konstnärliga

rådgivare representanter för Konstakademien och Nationalmuseum.

Programrådet har till uppgift att deltaga vid prövningen av frågor om jubileums-

och minnesfrimärken och vid uppgörandet av ett allsidigt långtidsprogram

för utgivningen. Genom detta program avses de flesta områden av

betydelse inom samhället bli representerade vid frimärksutgivningen. Programrådet

har helt nyligen trätt i verksamhet och utskottet anser det värdefullt

att ett nytt organ för planeringsarbetet sålunda tillkommit.

Utskottet finner icke uteslutet att de av motionären anförda synpunkterna

kan vara av värde som impulser för den framtida frimärksutgivningen och

förutsätter att synpunkterna uppmärksammas av generalpoststyrelsen och

dess rådgivande organ.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1960

7

Under hänvisning till det ovan anförda får utskottet hemställa,

att motion II: 176 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1960

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Persson, Johan, Jonasson, Sörlin Hansson,

Gustaf Henry, Larsson, Lars, Danmans, Hellebladh, Johansson, Tage,

fru Hamrin-Thorell och herr Olsson, Ernst;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist,

Dickson, Königson, Ekström i Björkvik, Björkänge, Svensson i Krokstorp,

Nelander och Svensson i Kungälv.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.