Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss utsträckt tillämpning av bestämmelserna om skattebefrielse för dödsbo.

1960-04-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:1, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss utsträckt tillämpning av bestämmelserna om skattebefrielse för dödsbo.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1 år 1960

1

Nr 1

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss utsträckt tillämpning av bestämmelserna om

skattebefrielse för dödsbo.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 114 av herrar Arvidson och Yngve Nilsson samt II: 141 av

herr Stiernstedt har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i förordningen om statlig inkomstskatt och i kommunalskattelagen att bestämmelserna

om skattebefrielse för dödsbo blir tillämpliga jämväl å sådana

skattskyldiga som på grund av bestämmelserna i 8 kap. boutredningslagen

ännu ej kunnat dödförldaras men som, då de veterligen senast var i livet, befann

sig i livsfara samt att vederbörande utskott utarbetar härför erforderlig

författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 141.

Enligt 75 § kommunalskattelagen, 15 § förordningen om statlig inkomstskatt

och 15 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt kan taxeringsnämnd eller

prövningsnämnd i vissa fall på särskild ansökan medge s. k. skattebefrielse

för dödsbo. Sådant beslut må fattas då här i riket bosatt skattskyldig avlidit

och efterlämnat bodelägare, som vid frånfället var beroende av den avlidne

för sin försörjning, under förutsättning att dödsboet har att på grund av

taxering enligt nyssnämnda författningar erlägga kvarstående eller tillkommande

skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet.

Såsom ytterligare villkor gäller att ömmande omständigheter skall föreligga.

Befrielsen må avse skatt som påförts den avlidne eller såvitt angår det

beskattningsår då dödsfallet inträffade oskift dödsbo efter honom. För att

skattebefrielse skall kunna äga rum fordras ansökan härom av dödsboet

senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

Befrielse som nu avses må även omfatta i kvarstående eller tillkommande

skatt ingående folkpensionsavgift (20 § lagen om folkpensionering) samt

sjukförsäkringsavgift (36 § lagen om allmän sjukförsäkring).

De tidigare i 8 kap. lagen om boutredning och arvskifte meddelade bestämmelserna

om dödförklaring återfinnes numera i väsentligen oförändrat skick

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 1 är 1960

i 1958 års ärvdabalk, 25 kap. Enligt 1 § nämnda kapitel må, om någon är

borta och det sedan han veterligen sist var vid liv förflutit tio år eller, där han

skulle vara över 75 år gammal, fem år, ansökan göras om hans dödförklaring.

Befann sig den bortovarande i livsfara, då han veterligen senast var i livet,

må ansökan ske efter det tre år förflutit. Ansökan om dödförklaring skall

jämlikt 2 § göras hos rätten i den ort, där den bortovarande senast haft hemvist

inom riket eller om behörig domstol sålunda ej finnes till Stockholms

rådhusrätt. Sedan rätten hört bl. a. den bortovarandes i Sverige vistande

make och närmaste fränder samt andra som kan antas senast haft underrättelse

om den bortovarande och det inte utrönes att den bortovarande avlidit,

skall rätten jämlikt 4 § kalla denne i kungörelse att senast å viss dag, som

inte må sättas tidigare än ett år efter kungörelsens utfärdande, anmäla sig

hos rätten. Har sådan tid förflutit som i 1 § sägs då den i kungörelsen fastställda

dagen tilländagått och vet man inte att den bortovarande avlidit, skall

rätten förklara att han skall anses för död. Om den bortovarande befann sig

i livsfara då han senast var i livet skall han anses ha avlidit å den dag eller,

om dagen inte är känd, vid utgången av den månad då livsfaran förelåg.

I de förevarande motionerna erinras om att framställning om dödsbobefrielse

skall göras senast under andra kalenderåret efter dödsåret. Då ansökan

om dödförklaring vid denna tidpunkt ännu inte kunnat lagligen göras, måste

frågan om skattebefrielse genom överklagande hos prövningsnämnden eller

kammarrätten hållas öppen intill dess beslut om dödförklaring utfärdats

av rätten. Under tiden är dödsboet, därest skatten ej guldits, utsatt för vederbörliga

indrivningsåtgärder. Detta är en uppenbar obillighet gentemot

dödsbon, där de ekonomiska omständigheterna är sådana, att förutsättningar

för dödsbobefrielse föreligger. Det har sålunda i praxis förekommit, att prövningsnämnd

av formella skäl måst avslå en ansökan om skattebefrielse för

dödsbo efter fiskare, som omkommit under fiske, efterlämnande änka och

minderåriga barn och där dödsboets i huvudsak enda tillgångar utgjorts av

bostadsfastighet. Det framstår ur sociala synpunkter som starkt motiverat

att en sådan ändring genomföres i skattelagstiftningen, att möjlighet till skattebefrielse

för dödsbo tillskapas i nu avsedda fall.

Utskottet

I de förevarande motionerna har yrkats viss utsträckning av de nuvarande

möjligheterna till skattebefrielse för dödsbo. Motionärerna anser att skattebefrielse

bör kunna medges på ett tidigare stadium än för närvarande är

fallet, då skattskyldig försvunnit utan att det utrönts att han avlidit men

det är känt att han befann sig i livsfara då han veterligen senast var i livet.

Enligt nuvarande bestämmelser kan skattebefrielse i sådant fall komma i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1 år 1960

3

fråga först sedan dödförklaring ägt rum, vilket kan ske tidigast tre år efter

det livsfaran förelåg.

Även enligt utskottets mening kan det framstå såsom obilligt att kvarstående

eller tillkommande skatt uttas i de av motionärerna avsedda fallen,

därest förhållandena är sådana att skattebefrielse för dödsbo skulle medges

om de formella förutsättningarna härför förelåge. Genom ändring av bestämmelserna

om dödsbobefrielse skulle visserligen sådana förutsättningar kunna

tillskapas. Bl. a. med hänsyn till att de ändrade reglerna bör utformas

inte blott med tanke på fall, då försvinnande ägt rum i samband med livsfara,

utan till alla fall av bortovaro, som kan föranleda dödförklaring,

måste emellertid bestämmelserna bli mycket komplicerade. Utskottet anser

sig på grund härav inte böra förorda ändring av bestämmelserna om dödsbobefrielse

i det av motionärerna avsedda syftet. Väsentligen samma syfte

synes utskottet kunna vinnas på ett enklare sätt genom en utvidgning av

möjligheterna till anstånd med skattebetalning. Denna fråga är för närvarande

föremål för övervägande av uppbördsutredningen. Enligt utskottets

mening bör utredningens förslag beträffande anståndsinstitutet avvaktas

innan lagstiftningsåtgärder i anledning av förevarande motionsyrkande kan

komma i fråga. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 114 av herrar Arvidson

och Yngve Nilsson samt II: 141 av herr Stiernstedt om viss

utsträckt tillämpning av bestämmelserna om skattebefrielse

för dödsbo icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Wärnberg, Kronstrand

och Stefanson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, Kristenson i Göteborg, Stiernstedt,

Carlsson i Västerås och Rydén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.