Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner rörande beskattningen av vinst vid försäljning av fartgg.

1960-02-18 · 7 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:11, Betänkande i anledning av väckta motioner rörande beskattningen av vinst vid försäljning av fartgg.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1960

X

Nr 11

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

rörande beskattningen av vinst vid försäljning av fartgg.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 205 av herr Spetz m. fl. och II: 244 av herr Johansson i

öckerö m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att anvisningarna

till 28 och 29 §§ kommunalskattelagen skall erhålla den före 1959 gällande

lydelsen samt att ändringen skall gälla redan i fråga om 1960 års taxering

och i fråga om eftertaxering för 1960 eller tidigare år».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 1:205.

Genom lag den 30 november 1951, nr 761, ändrades punkt 1 andra stycket

av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen så, att för alla rörelseidkare

intäkt vid avyttring av maskiner och andra inventarier i princip skulle utgöra

skattepliktig intäkt av rörelse. Denna regel skulle första gången tillämpas

vid 1953 års taxering. I fråga om fartyg modifierades regeln emellertid

redan år 1952 genom specialbestämmelser med tillämpning fr. o. m. 1953 års

taxering. Nämnda specialbestämmelser intogs i punkt 1 andra stycket av anvisningarna

till 28 § och i punkt 3 d andra stycket av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen. Däri stadgades, att om annan skattskyldig

än aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

avyttrade fartyg skulle — om den skattskyldige tillämpat planenlig

avskrivning — endast återvunna värdeminskningsavdrag beskattas som intäkt

av rörelse, medan köpeskillingen i övrigt skulle upptagas som intäkt av

tillfällig förvärvsverksamhet, i den mån enligt 35 § kommunalskattelagen

förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst förelåg.

I proposition nr 67 till 1959 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t att nämnda

specialbestämmelser skulle upphävas med verkan fr. o. in. 1960 års taxering.

Äldre bestämmelser skulle dock äga tillämpning i fråga om avyttring avfar

tyg som förvärvats före den 1 januari 1951. I betänkande nr 37 avstyrkte

bevillningsutskottet bifall till propositionen i denna del. Därvid anförde utskottet

bl. a. följande.

1 liihaiKj till riksdagens protokoll 1060. 7 samt. Nr 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1960

Såvitt utskottet kunnat finna har syftet med 1952 års beslut i frågan varit

vidare än vad departementschefen ansett. Intet tyder på att ändamålet

allenast varit att möjliggöra för fartygsägare att kunna försälja sitt fartyg

och förvärva ett annat i det avyttrades ställe utan att beskattas för eventuell

försäljningsvinst. I så fall borde återvunna värdeminskningsavdrag i

första hand ha undantagits från beskattning och lagstiftningen kunde ha

utformats betydligt snävare än som skedde. Avsikten med "beslutet får i

stället antagas ha varit att riksdagen velat beakta de särskilda förhållanden,

som föreligger då enskild person avyttrar fartyg, oavsett om detta sker i

samband med förvärv av ett nytt fartyg eller i förening med upphörande

av den rörelse, i vilken fartyget använts.

Det föreligger enligt utskottets uppfattning alltjämt skäl att beakta de

särskilda förhållanden, som råder i fråga om den mindre skeppsfarten och

det yrkesmässiga fisket. I dessa verksamhetsgrenar är fartyget med utrustning

det enda inventariet av större ekonomisk betydelse. I motsats till vad

som gäller flertalet andra slag av inventarier i rörelse är fartyget relativi

värdebeständigt och har i förhållande till de sedvanligen förekommande

lösa inventarierna en längre livslängd. Beaktas bör också att det endast i

undantagsfall torde förekomma att inventarier i rörelse kan försäljas till

högre belopp än inköpskostnaden efter utgången av den tid, då realisationsvinstbeskattning

kan inträda. Beträffande fartyg är det emellertid en relativt

vanlig företeelse att högre pris kan erhållas, vilket sammanhänger med

penningvärdeförsämringen och med de starka konjunkturväxlingar, som råder

för fisket och den mindre skeppsfarten.

Av anförda skäl finner utskottet — i likhet med flera remissinstanser —

att man inte utan vidare kan vid beskattningen jämställa fartyg med andra

lösa inventarier. I många hänseenden står fartyg närmare fastighet än andra

lösa inventarier. Mycket starka skäl måste enligt utskottets mening föreligga

för att man skall kunna frångå förenämnda 1952 års beslut. Det

skäl, som i första hand anförts för propositionsförslaget, är önskan att i förevarande

hänseenden få fartyg jämställda med andra lösa inventarier. Med

hänsyn till den skillnad, som i praktiken föreligger mellan fartyg, å ena.

och inventarier i övrigt, å andra sidan, anser utskottet icke detta utgöra

tillräcklig anledning till ändring av de år 1952 beslutade reglerna.

I en vid nämnda betänkande fogad reservation av herr Ericsson i Kinna

m. fl. hemställdes däremot om bifall till Kungl. Maj :ts förslag. Reservanterna

ansåg att syftet med de speciella bestämmelserna uteslutande torde ha

varit att underlätta återanskaffning av fartyg för att på så sätt ge stöd åt

fiskerinäringen. Genom de nya reglerna om fartygsfonder och cldsvådefonder

och om tillämpning av nettometoden blev detta syfte i erforderlig utsträckning

tillgodosett. Av försäljningssumman behövde nämligen icke någon

del framtagas till beskattning, om beloppet användes till ersättningsanskaffning

inom viss tid efter det fondavsättningen gjorts. Däremot fanns

intet som tydde på att syftet varit att medge fiskare särskilda skattemässiga

förmåner, då de sålde fartyg för att dra sig tillbaka från fisket. Härför talade

bl. a. det förhållandet att reglerna ej gällde det ur social synpunkt än mer

beaktansvärda fallet, då i samband med förlust av fartyg fiske eller rederirörelse

nedlades. Enligt reservanternas mening förelåg inte bärande skäl.

varför fiskare eller redare i den avsedda situationen skulle vara förmånligare

ställda än andra rörelseidkare utöver vad som följde genom utnyttjande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1960

möjligheten att göra avsättning till fartygsfond. Samma regler som gällde

för beskattning av lösa inventarier i allmänhet borde därför också tillämpas

då det gällde fartyg.

Riksdagen beslöt i enlighet med reservationen.

I de föreliggande motionerna framhålles, att försäljning av

fartyg i sådan rörelse, där ägaren är enskild person eller dödsbo, aldrig är

yrkesmässig. I princip borde sålunda eventuell vinst efter utgången av tiden

för beskattning av realisationsvinst vara skattefri. Motionärerna finner

uppenbart, att i den mån köpeskillingen för ett försålt fartyg mer än fem år

efter anskaffandet överstiger anskaffningskostnaden, övervärdet helt och

hållet är en fiktiv vinst, som icke rimligen bör beskattas. Här föreligger i

praktiken en markerad skillnad mellan å ena sidan fartyg och å andra sidan

inventarier i övrigt. Däremot är det en påfallande likhet i användning och

övriga avseenden mellan fartyg och fastighet i rörelse. Liksom fastigheten

inrymmer fartyget de maskiner och redskap, som användes i rörelsen, det

är lagerlokal för produkterna, fisk eller andra varor, och det är bostad för

de personer som sysselsättes i rörelsen under den tid arbetet pågår. En likställighet

med fastighet i rörelse i beskattningshänseende vore därför icke

oskälig. Motionärerna yrkar emellertid icke annat än ett bibehållande av

reglerna för beskattning av köpeskillingen för fartyg, sådana dessa var före

1959 års beslut.

Utskottet

Den i de förevarande motionerna upptagna frågan rörande beskattningen

av ersättning för avyttrat fartyg var förra året föremål för ingående behandling

av riksdagen, varvid de förhållanden som kan antagas vara av betydelse

för frågans bedömande utförligt belystes. De i motioner framförda

synpunkterna kom i huvudsak till uttryck redan vid frågans behandling

av 1959 års riksdag. De skäl, som låg till grund för riksdagens då fattade

beslut, äger enligt utskottets uppfattning alltjämt giltighet. På grund härav

bör det inte komma i fråga att i anledning av vad i motionerna anförts vidtaga

någon ändring i förevarande hänseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 205 av herr Spetz m. fl.

och II: 244 av herr Johansson i öckerö m. fl. om viss ändring

av anvisningarna till 28 och 29 §§ kommunalskattelalagen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1960

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Spetz, Jansson, Gustaf Elof sson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Torsten

Mattsson och Tage Johansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv, Allard,

Magnusson i Borås, Wiklund, Gustafson i Göteborg, fru Eriksson i

Stockholm, herrar Andersson i Essvik, Rydén och Antonsson.

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elof sson, Söderquist, Torsten Mattsson,

Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Rydén och Antonsson,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande

lydelse:

De särskilda bestämmelserna rörande beskattningen av intäkt vid avyttring

av fartyg tillkom år 1952 på bevillningsutskottets eget initiativ, sedan yrkande

motionsvis framställts att den s. k. nettometoden skulle få användas vid

avskrivning å nyinköpt fartyg. I proposition nr 67 till 1959 års riksdag framhöll

departementschefen att de ifrågavarande bestämmelserna tillkommit

före lagstiftningen om fartygsfonder och att de enligt sin motivering uteslutande

hade till syfte att underlätta återanskaffning av fartyg. Man hade

på så sätt velat ge stöd åt fiskerinäringen. Detta syfte tillgodosågs genom

reglerna om fartygsfonder och eldsvådefonder och om tillämpning av nettbmetoden.

Såvitt utskottet kunnat finna har syftet med 1952 års beslut i frågan varit

vidare än vad departementschefen ansett. Intet tyder på att ändamålet

allenast varit att möjliggöra för fartygsägare att kunna försälja sitt fartyg

och förvärva ett annat i det avyttrades ställe utan att beskattas för eventuell

försälj ningsvinst. I så fall borde återvunna värdeminskningsavdrag i

törsta hand ha undantagits från beskattning och lagstiftningen kunde ha

utformats betydligt snävare än som skedde. Avsikten med beslutet får i

stället antagas ha varit att riksdagen velat beakta de särskilda förhållanden,

som föreligger då enskild person avyttrar fartyg, oavsett om detta sker i

samband med förvärv av ett nytt fartyg eller i förening med upphörande

av den rörelse, i vilken fartyget använts.

Enligt utskottets uppfattning föreligger det alltjämt skäl att beakta de

särskilda förhallanden, som råder i fråga om den mindre skeppsfarten och

det yrkesmässiga fisket. I dessa verksamhetsgrenar är fartyget med utrustning

det enda inventariet av större ekonomisk betydelse. I motsats till vad

som gäller flertalet andra slag av inventarier i rörelse är fartyget relativt

värdebeständigt och bär i förhållande till de sedvanligen förekommande

lösa inventarierna en längre livslängd. Beaktas bör också att det endast i

undantagsfall torde förekomma att inventarier i rörelse kan försäljas till

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr li år 1960

högre belopp än inköpskostnaden efter utgången av den tid, då realisationsvinstbeskattning

kan inträda. Beträffande fartyg är det emellertid en relativt

vanlig företeelse att högre pris kan erhållas, vilket sammanhänger med

penningvärdeförsämringen och med de starka konjunkturväxlingar, som råder

för fisket och den mindre skeppsfarten.

Av anförda skäl kan man inte utan vidare vid beskattningen jämställa

fartyg med andra lösa inventarier. I många hänseenden står fartyg närmare

fastighet än andra lösa inventarier. Med hänsyn härtill bör lagstiftningen

utformas enligt de principer som låg till grund för förenämnda 1952 års

beslut. Utskottet tillstyrker därför bifall till de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 205 av herr Spetz m. fl. och II: 244 av herr Johansson

i öckerö m. fl. om viss ändring av anvisningarna till 28

och 29 §§ kommunalskattelagen, för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas att punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 samt punkt 3 d av anvisningarna till

29 § samma lag skola erhålla ändrad

(Nuvarande lydelse)

Anvisningar

till 28 §.

1. Till intäkt — — — stadgade

grunder.

Intäkt vid avyttring av för stadigvarande

bruk avsedda maskiner och

andra inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad (se punkt 7 av

anvisningarna till 29 §), hänföres till

intäkt av rörelse.

lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 28 §.

1. Till intäkt — -— — stadgade

grunder.

Intäkt vid avyttring av för stadigvarande

bruk avsedda maskiner och

andra inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad (se punkt 7 av

anvisningarna till 29 §), hänföres till

intäkt av rörelse. För annan skattskyldig

än aktiebolag, ekonomisk

förening, ömsesidigt försäkringsbolag

eller sparbank skall dock beträffande

intäkt vid avyttring av fartyg

följande gälla. Har nu avsedd skattskyldig

vid något tillfälle tillgodo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1960

(Nuvarande lydelse)

Vid avyttring--— realisations
vinst

föreligga.

I enlighet — — — realisationsvinst

föreligga.

Då skattskyldig--— för över
låtaren.

till 29 §.

3 d. Då tillgång, varom här är fråga,

avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske

för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

men skall å andra sidan belopp,

som erhålles vid avyttring av

tillgången, i sin helhet upptagas såsom

intäkt av rörelse (se punkt 1

andra stycket av anvisningarna till

28 §). Med avyttring likställes det

fall, att tillgång uttages ur rörelsen

för att tillföras annan rörelse, som

utgör särskild förvärvskälla, eller

för att nyttjas för annat ändamål.

(Föreslagen lydelse)

njutit räkenskapsenlig avskrivning

vid inkomstberäkningen för förvärvskällan

i fråga, skall intäkten

hänföras till intäkt av rörelse; i annat

fall skall intäkt, varom nu är fråga,

upptagas såsom intäkt av rörelse

endast i den mån sådant följer av

punkt 3 d andra stycket av anvisningarna

till 29 § men i övrigt såsom

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån enligt 35 § förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst

föreligga.

Vid avyttring —--realisations
vinst

föreligga.

I enlighet —■ — — realisationsvinst

föreligga.

Då skattskyldig —- — — för överlåtaren.

till 29 §.

3 d. Då tillgång, varom här är fråga,

avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske

för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

men skall — därest annat icke

föranledes av vad i nästföljande

stycke sägs — å andra sidan belopp,

som erhålles vid avyttring av tillgången,

i sin helhet upptagas såsom

intäkt av rörelse (se punkt 1 andra

stycket av anvisningarna till 28 §).

Har annan skattskyldig än aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt

försäkringsbolag eller sparbank

avyttrat eller utrangerat fartyg och

har den skattskyldige icke vid något

tillfälle tillgodonjutit räkenskapsenlig

avskrivning vid inkomstberäkningen

för förvärvskällan i fråga, må

avdrag ske för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av

anskaffningsvärdet, i den mån detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

belopp överstiger vad som influtit

vid avyttring av fartyget, men skall å

andra sidan såsom intäkt av rörelse

upptagas endast vad som vid dylik

avyttring må hava återbekommits av

belopp, för vilket avdrag i beskattningsavseende

åtnjutits.

Med avyttring likställes det fall,

att tillgång uttages ur rörelsen för

att tillföras annan rörelse, som utgör

särskild förvärvskälla, eller för att

nyttjas för annat ändamål.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall tilllämpas

från och med 1960 års taxering.

600322 Stockholm 1960. IsaacMarcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.