Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdrag vid beskattningen för fördyrade levnadskostnader.

1960-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:13, Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdrag vid beskattningen för fördyrade levnadskostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1960

1

Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående avdrag vid beskattningen för fördyrade levnadskostnader.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 116 av herr Dahl m. fl. och II: 138 av herr Gustafsson i

Uddevalla m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om en utredning i motionernas syfte.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 138.

Enligt punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen äger

skattskyldig, som i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten,

rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan

jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan ha

fått vidkännas på grund av att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort,

såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda o. s. v. Avdrag för ökade

levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den grund, att den

skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad.

Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har

tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan

ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag

medges dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid

eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke

skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort,

där arbetet skall utföras.

I praxis (regeringsrättens årsbok 1957 ref. 24) har skattskyldig ansetts

icke kunna erhålla avdrag för fördyrade levnadskostnader som orsakats av

att han ej kunnat erhålla familjebostad å ny anställningsort.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges

följande.

Motionärerna framhåller alt med den tolkning, som återgivna bestämmelser

givits i praxis, avdrag inte kan medges i det fall, att den skattskyldige

varit nödsakad att ta anställning utom hemorten och hyrt möblerat

1 Bihang till riksdagens protokoll 1060. 7 sand. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1960

rum på arbetsorten under det att den övriga familjen bott kvar i dess tidigare

gemensamma bostad. Detta förhållande kan medföra åtskilliga olägenheter

för såväl samhället som den enskilde. Genom svårigheten att i

expanderande tätorter, där i allmänhet arbetstillfällen erbjuds, erhålla familjebostad,

tvingas åtskilliga, som saknar möjlighet att dagligen färdas

mellan bostads- och arbetsorterna, att hyra möblerade rum eller liknande.

Det synes motionärerna orimligt, att avdrag för sådan fördyrad levnadskostnad

icke skall vara avdragsgill vid beskattningen. Nuvarande bestämmelser

motverkar i hög grad den rörlighet på arbetsmarknaden, som ur många

synpunkter kan vara önskvärd. Särskilt en löntagare i medelåldern med

familj drar sig i det längsta för att söka arbete på en annan ort, när han

av olika skäl icke anser sig kunna byta bostadsort och ej heller kan åtnjuta

avdrag för fördyrade levnadskostnader. Ett allmänt önskemål är också att

om inte hindra så i varje fall fördröja folkomflyttningar. Motionärerna

säger sig emellertid vara medvetna om att ett helt avskaffande av nuvarande

restriktiva bestämmelser skulle kunna leda till missbruk genom att personer

för att tillgodogöra sig ekonomiska fördelar i form av lägre skatt

skulle vägra flytta till »arbetsorten» där måhända skatteläget är högre. En

liberalisering skulle dock kunna ske genom att riksskattenämnden och prövningsnämnderna

bemyndigades lämna taxeringsnämnderna medgivanden att

tillämpa särskilda avdrag för fördyrade levnadskostnader av ovan berörd

karaktär för personer, som från kommuner med undersysselsättning tvingas

söka arbete på annan ort och har familjen boende kvar på den förstnämnda

platsen.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1959 har tillkallats sakkunniga

för att verkställa en översyn av bestämmelserna om beskattning av

inkomst av tjänst (lönebeskattningsutredningen). I direktiven för utredningen

anföres bl. a. följande.

Vid 1956 års riksdag har bevillningsutskottet i anledning av motioner uttalat

sig för en översyn av bestämmelserna om beskattning av traktamenten.

Därvid borde, framhölls det, tas under övervägande om man inte kunde

åstadkomma ökad likställighet i beskattningshänseende mellan de i olika

tjänster utgående traktamentena. Även riksskattenämnden har ifrågasatt om

icke denna fråga borde närmare utredas.

Traktamenten eller liknande ersättningar kan också förekomma, om en

gift anställd vid förflyttning till tjänst på annan ort inte omedelbart kan

skaffa sig ny familjebostad utan nödgas leva skild från familjen. Ersättningar

av detta slag är skattefria i den mån de utbetalas av staten. Däremot

har regeringsrätten i ett år 1957 avgjort plenimål icke medgivit avdrag för

fördyrade levnadsomkostnader i ett likartat fall där den anställde haft enskild

tjänst.

Utskottet

I förevarande motioner har aktualiserats frågan om avdrag för den fördyring

av levnadskostnaderna, som kan uppkomma därigenom att gift skattskyldig

vid förflyttning till tjänst å annan ort på grund av bostadsbrist eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1960 3

annan orsak inte kan skaffa sig ny familjebostad på den nya anställningsorten

utan nödgas bo skild från familjen. Denna fråga torde, som framgår

av den föregående redogörelsen, komma att behandlas av lönebeskattningsutredningen

i samband med utredningen av frågan om beskattningen av

traktamentsersättningar. Därmed får syftet med motionerna anses vara tillgodosett,

varför desamma icke bör föranleda någon vidare riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 116 av herr Dahl m. fl.

och II: 138 av herr Gustafsson i Uddevalla m. fl. angående

avdrag vid beskattningen för fördyrade levnadskostnader

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Spetz, Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist,

Torsten Mattsson och Tage Johansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Allard, Magnusson i Borås, Wiklund, Gustafson i Göteborg, fru Eriksson i

Stockholm, herrar Andersson i Essvik, Rydén och Antonsson.

600326

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.