Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om översyn av reglerna för uppskattning av naturaförmåner och om avdrag för bilkostnader i jordbruk.

1960-03-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om översyn av reglerna för uppskattning av naturaförmåner och om avdrag för bilkostnader i jordbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1960

1

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om översyn av reglerna för uppskattning av naturaförmåner

och om avdrag för bilkostnader i jordbruk.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 421 av herr Ringaby m. fl. och II: 507 av herr Hedin m. fl.,

har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att den sektion inom skattelagssakkunniga, som fått i uppdrag att utreda

vissa spörsmål rörande inkomstberäkningen i förvärvskällan jordbruksfastighet,

får i uppdrag att, enligt vad som anförts i motionerna, göra en översyn

av de bestämmelser, som tillämpas i fråga om naturaförmåner och bilkostnader».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 507.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges

följande.

Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet upptas värdet av naturaförmåner

till belopp som brukar anges i länskungörelserna och som är beroende

av familjens och bostadens storlek. De värden, som med anlitande

av dessa normer erhållits, anser motionärerna ha legat mycket högt i förhållande

till den verkliga åtgången av produkterna i fråga och till ortens

pris, även om i år vissa nedjusteringar skett av kvantiteterna. Prissättningen

på exempelvis kött och fläsk har vidare anpassats efter priset på

hel-, halv- eller kvartskroppar mot tidigare minutpriset. Principiellt borde

priset alltid sättas efter det lägre pris, som varje hushåll numera kan erhålla

genom storköp och ej efter minutpriset. Trots de smärre förbättringar som

skett ger normvärdena ändå för höga siffror. Orsak härtill torde vara dels de

i vissa fall stora kvantiteterna och höga priserna, dels att totalvärdet för

barn under 16 år satts så högt som till 65—70 procent av äldre personers

förbrukning. Det blir allt mindre vanligt, att lanthushållen använder sig av

naturaprodukter från gården. I sådana fall kan enligt anvisningarna reducering

ske av värdena, dock ej till fulla värdet.

Förmån av fritt bränsle är i länskungörelserna upptagen till värden, som

särskilt för dem, som själva avverkar sitt bränsle, ter sig synnerligen höga.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1960

Numera saknar på de flesta håll i landet virke, som endast kan användas

till ved, rotvärde. De flesta familjeförsörjare, även de som bor i tätorter,

bär möjlighet att skaffa bränsle till mycket förmånliga priser. Någon väsentlig

skillnad synes därför ej föreligga mellan dem och lantbrukaren på

en mindre gård. Förmån av fritt bränsle skall dock upptagas endast av dem,

som bar bostad på jordbruksfastighet. Det kan vidare ifrågasättas om inte

bränslekostnaden borde baseras på husets volym i stället för på antalet

rum, vars storlek kan variera avsevärt. Den norm, som anges för förmån

av fri hyra, borde på motsvarande sätt vara baserad på bostadsvolymen och

inte på antalet rum. Taxeringsmyndigheternas bedömningsgrunder synes

härvidlag vara olika i skilda delar av landet, varför större enhetlighet bör

eftersträvas.

I motionerna upptas också frågan om fördelningen av bilkostnader mellan

driftskostnaden i jordbruk och privata levnadskostnader. Motionärerna

ifrågasätter om inte bilen borde vid taxeringen få räknas som inventarium i

jordbruket, varvid dess värde för privat bruk finge uppskattas i likhet med

vad som gäller för rörelse eller för användning av tjänstebilar i privat bruk.

De normer, som nu användes, synes inte ta tillräcklig hänsyn till hilens

användning inom jordbruket.

Liknande frågor, som i de förevarande motionerna, behandlades vid 1957

års riksdag. I då väckta motioner hemställdes bl. a., att riksdagen hos Kungl.

Maj:t skulle anhålla om översyn av normerna för naturaförmåners värdering

vid taxering. Vidare uttalades från motionärernas sida, att bostadsförmåner

i äldre byggnader utan moderna bekvämligheter inte borde åsättas

något värde vid taxeringen. Tillika ifrågasattes i motionerna, om inte

fastighetsägare som till hushållsbränsle uttog avfallsprodukter från egen

skog å fastigheten borde slippa beskattas för värdet av sådant uttag med

hänsyn till att andra skattskyldiga ofta kunde få skattefritt hämta bränsle

i annans skog. Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till motionerna i sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 20. Därvid framhöll utskottet att det

i första hand ankom på taxeringsnämnderna att med tillämpning av de

normer, som intagits i kommunalskattelagen, och under beaktande av omständigheterna

i de enskilda fallen taxera naturaförmåner. För alt inom

varje län få i möjligaste mån likformig värdering av ofta förekommande

naturaförmåner brukade länets prövningsnämnd före taxeringsarbetets början

i anvisningar tillkännage de värden, som prövningsnämnden avsåg att

tillämpa i normalfallen vid prövning av besvär över taxeringsnämndernas

beslut. Dessa anvisningar plägade frångås endast då speciella omständigheter

förelåg. Av stor betydelse för enhetligheten inom riket var att förslagen

till länsanvisningar granskades av riksskattenämnden, som företog

justeringar av ojämnheter i de olika förslagen. Enligt vad utskottet har erfarit

hade riksskattenämndens granskningar verksamt bidragit till en utjämning

länen emellan. Enligt utskottets mening förelåg inte något behov

alt vid sidan av den genom riksskattenämnden bedrivna verksamheten på

förevarande område vidtaga eu översyn av normerna för naturaförmåners

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr lb år 1960 3

värdering vid beskattningen. Beträffande värdesättningen av bostadsförmåner

erinrade utskottet om att prövningsnämndens anvisningar avsåg

normalfallen och inte var bindande för taxeringsnämnderna. Dessa hade således

fria händer att avvika från anvisningarna, och värdesättningen av bostadsförmåner

kunde därför, om bostaden var mycket dålig, anpassas efter

förhållandena i det enskilda fallet. När det gällde värderingen av uttag av

skog till hushållsbränsle erinrade utskottet om att uttag av dylikt bränsle i

likhet med uttag av andra produkter från fastigheten inte rimligen borde

undgå beskattning på grund av att andra skattskyldiga hade möjlighet att

skattefritt utta bränsle från annans mark. Om tillvaratagandet av bränsle

skedde med anlitande av lejd arbetskraft skulle detta innebära, att uttaget

inte endast blev fritt från beskattning utan dessutom föranledde avdrag

från inkomsterna i övrigt.

Utskottet

I de förevarande motionerna har i första hand upptagits vissa spörsmål

rörande värdering vid beskattningen av naturaförmåner, som kommer ägare

eller brukare av jordbruksfastighet till godo. Som närmare framgår av redogörelsen

för innehållet i motionerna anser motionärerna värdesättningen

av sådana förmåner stundom vara alltför hög. Beträffande uppskattningen

av värdet å förmån av fri bostad har motionärerna gjort gällande

att olika bedömningsgrunder tillämpas i skilda delar av landet. En översyn

av de bestämmelser, som tillämpas i fråga om värderingen av naturaförmåner,

bör därför enligt motionärernas mening komma till stånd genom

skattelagssakkunniga.

Utskottet vill för sin del erinra om att kommunalskattelagens regler rörande

värdesättningen av förmån in natura är allmänt hållna. Principen är

emellertid klart angiven: värdet av bostad, produkter, varor eller andra

naturaförmåner skall i första hand beräknas efter ortens pris, d. v. s. det

pris som skulle ha gällt, om den skattskyldige haft att för penningar skaffa

sig förmånerna. Då det gäller uttag av produkter från jordbruksfastighet,

torde prissättningen endast undantagsvis vålla tvekan. Däremot föranleder

det ofta svårigheter för taxeringsnämnderna att i det enskilda fallet

fastställa vilka produkter och i vilken mängd dessa uttagits från fastigheten.

Olika åtgärder har emellertid vidtagits för att uppskattningen

skall kunna ge ett så likformigt resultat som möjligt. Taxeringsnämndernas

uppskattning av värdet brukar ske med ledning av de länsanvisningar, som

prövningsnämnderna årligen tillkännager före taxeringsarbetets början och

varav framgår vilka normer prövningsnämnden har för avsikt att tillämpa

i normalfallen vid prövning av taxeringsbesvär. Visserligen är sådana anvisningar

inte bindande för taxeringsnämnderna, men i allmänhet frångås

de endast då speciella omständigheter föreligger. De årligen upprättade förslagen

till länsanvisningar granskas inom riksskattenämnden, som påpekar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1960

och föreslår justeringar av ojämnheter i de olika förslagen för att främja

enhetlighet inom riket. Genom denna granskning har enligt vad utskottet

erfarit en utjämning länen emellan åstadkommits och de ojämnheter som

alltjämt kvarstår torde få anses vara av ringa betydelse. Givetvis tas i detta

sammanhang hänsyn till olika konsumtionsvanor, olika priser in. in. i skilda

delar av landet.

Genom de ovan angivna åtgärderna är det enligt utskottets mening tämligen

väl sörjt för åstadkommande av en så enhetlig och efter olika konsumtionsvanor

anpassad värdering av naturaförmåner som rimligen kan

begäras. Att genom särskilda utredningsmän vidtaga en översyn av normerna

för naturaförmåners värdering vid beskattningen torde knappast vara

påkallat. Utskottet anser sig således inte kunna biträda motionsyrkandet

om en sådan översyn.

I motionerna har också ifrågasatts en lägre värdesättning av uttag av

husbehovsbränsle från skog på egen fastighet. Som skäl härför åberopas att

andra skattskyldiga har möjlighet att skaffa bränsle till mycket förmånliga

priser. Utskottet förutsätter att i sistnämnda fall den förmånliga prissättningen

beror på särskilda förhållanden, t. ex. att fråga är om avfallsvirke,

som de skattskyldiga själva hämtar i skogen. För jordbrukare som gör

dylika uttag från egen skog skall emellertid räknas med värdet av bränslet

i upphugget och hemtransporterat skick. Utskottet vill även erinra om att

kostnaderna för tillvaratagandet av bränslet, som kan ske med anlitande

av lejd arbetskraft, föranleder avdrag från inkomsterna i övrigt.

Motionärerna har vidare uttalat att en rättvisare värdering skulle nås

om bränsleåtgången beräknades efter bostadens volym i stället för antalet

rum. Något hinder att så sker föreligger givetvis ej. För normalfallen torde

emellertid en värdering av bränsleåtgången efter antalet rum ge ett någorlunda

tillfx-edsställande resultat. Att tillförlitligt uppskatta de kvantiteter

som uttagits ställer sig svårt vilken metod man än använder, beroende

på att bostaden ofta uppeldas endast i begränsad utsträckning och att eljest

olika värmebehov föreligger.

Slutligen har i motionerna berörts frågan om uppskattning av bilkostnader.

Motionärerna ifrågasätter om inte bil borde vid taxering få räknas

som inventarium i jordbruket och dess värde för privat bruk uppskattas i

likhet med vad som gäller för rörelse eller för användning av tjänstebil för

privat bruk. Utskottet vill härvidlag framhålla, att något hinder emot en

sådan ordning inte torde möta enligt gällande rätt. I det fall att bilen användes

huvudsakligen i jordbruket och endast i begränsad omfattning för

privat bruk torde den i praxis också räknas som inventarium i jordbruket.

Om däremot bilen främst användes för privat bruk och endast i begränsad

omfattning i jordbruket är det i regel lämpligast att de avdragsgilla omkostnaderna

beräknas efter schablon. Någon ändring av gällande bestämmelser

för ernående av det av motionärerna önskade resultatet torde inte

vara erforderlig. Inte heller av denna anledning synes därför den av motionärerna

begärda utredningen vara påkallad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr li år 1960 5

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:421 av herr Ringaby

m. fl. och II: 507 av herr Hedin m. fl. om översyn av skatteförfattningarna

såvitt avser naturaförmåner och bilkostnader

i jordbruk icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Spetz,

Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson,

Sundin och Gustaf Henry Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk,

Allard, Kärrlander, Magnusson i Borås, Larsson i Luttra, Andersson i Essvik,

Stenberg, Stiernstedt och Rydén.

Reservation

av herrar Gustaf Henry Hansson, Magnusson i Borås och Stiernstedt.

000340

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.