Betänkande i anledning av väckta motioner om översyn av reglerna för uppskattning av naturaförmåner och om avdrag för bilkostnader i jordbruk.
1960-03-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1960:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om översyn av reglerna för uppskattning av naturaförmåner och om avdrag för bilkostnader i jordbruk.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1960
1
Nr 14
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om översyn av reglerna för uppskattning av naturaförmåner
och om avdrag för bilkostnader i jordbruk.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 421 av herr Ringaby m. fl. och II: 507 av herr Hedin m. fl.,
har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att den sektion inom skattelagssakkunniga, som fått i uppdrag att utreda
vissa spörsmål rörande inkomstberäkningen i förvärvskällan jordbruksfastighet,
får i uppdrag att, enligt vad som anförts i motionerna, göra en översyn
av de bestämmelser, som tillämpas i fråga om naturaförmåner och bilkostnader».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 507.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges
följande.
Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet upptas värdet av naturaförmåner
till belopp som brukar anges i länskungörelserna och som är beroende
av familjens och bostadens storlek. De värden, som med anlitande
av dessa normer erhållits, anser motionärerna ha legat mycket högt i förhållande
till den verkliga åtgången av produkterna i fråga och till ortens
pris, även om i år vissa nedjusteringar skett av kvantiteterna. Prissättningen
på exempelvis kött och fläsk har vidare anpassats efter priset på
hel-, halv- eller kvartskroppar mot tidigare minutpriset. Principiellt borde
priset alltid sättas efter det lägre pris, som varje hushåll numera kan erhålla
genom storköp och ej efter minutpriset. Trots de smärre förbättringar som
skett ger normvärdena ändå för höga siffror. Orsak härtill torde vara dels de
i vissa fall stora kvantiteterna och höga priserna, dels att totalvärdet för
barn under 16 år satts så högt som till 65—70 procent av äldre personers
förbrukning. Det blir allt mindre vanligt, att lanthushållen använder sig av
naturaprodukter från gården. I sådana fall kan enligt anvisningarna reducering
ske av värdena, dock ej till fulla värdet.
Förmån av fritt bränsle är i länskungörelserna upptagen till värden, som
särskilt för dem, som själva avverkar sitt bränsle, ter sig synnerligen höga.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 14
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1960
Numera saknar på de flesta håll i landet virke, som endast kan användas
till ved, rotvärde. De flesta familjeförsörjare, även de som bor i tätorter,
bär möjlighet att skaffa bränsle till mycket förmånliga priser. Någon väsentlig
skillnad synes därför ej föreligga mellan dem och lantbrukaren på
en mindre gård. Förmån av fritt bränsle skall dock upptagas endast av dem,
som bar bostad på jordbruksfastighet. Det kan vidare ifrågasättas om inte
bränslekostnaden borde baseras på husets volym i stället för på antalet
rum, vars storlek kan variera avsevärt. Den norm, som anges för förmån
av fri hyra, borde på motsvarande sätt vara baserad på bostadsvolymen och
inte på antalet rum. Taxeringsmyndigheternas bedömningsgrunder synes
härvidlag vara olika i skilda delar av landet, varför större enhetlighet bör
eftersträvas.
I motionerna upptas också frågan om fördelningen av bilkostnader mellan
driftskostnaden i jordbruk och privata levnadskostnader. Motionärerna
ifrågasätter om inte bilen borde vid taxeringen få räknas som inventarium i
jordbruket, varvid dess värde för privat bruk finge uppskattas i likhet med
vad som gäller för rörelse eller för användning av tjänstebilar i privat bruk.
De normer, som nu användes, synes inte ta tillräcklig hänsyn till hilens
användning inom jordbruket.
Liknande frågor, som i de förevarande motionerna, behandlades vid 1957
års riksdag. I då väckta motioner hemställdes bl. a., att riksdagen hos Kungl.
Maj:t skulle anhålla om översyn av normerna för naturaförmåners värdering
vid taxering. Vidare uttalades från motionärernas sida, att bostadsförmåner
i äldre byggnader utan moderna bekvämligheter inte borde åsättas
något värde vid taxeringen. Tillika ifrågasattes i motionerna, om inte
fastighetsägare som till hushållsbränsle uttog avfallsprodukter från egen
skog å fastigheten borde slippa beskattas för värdet av sådant uttag med
hänsyn till att andra skattskyldiga ofta kunde få skattefritt hämta bränsle
i annans skog. Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till motionerna i sitt
av riksdagen godkända betänkande nr 20. Därvid framhöll utskottet att det
i första hand ankom på taxeringsnämnderna att med tillämpning av de
normer, som intagits i kommunalskattelagen, och under beaktande av omständigheterna
i de enskilda fallen taxera naturaförmåner. För alt inom
varje län få i möjligaste mån likformig värdering av ofta förekommande
naturaförmåner brukade länets prövningsnämnd före taxeringsarbetets början
i anvisningar tillkännage de värden, som prövningsnämnden avsåg att
tillämpa i normalfallen vid prövning av besvär över taxeringsnämndernas
beslut. Dessa anvisningar plägade frångås endast då speciella omständigheter
förelåg. Av stor betydelse för enhetligheten inom riket var att förslagen
till länsanvisningar granskades av riksskattenämnden, som företog
justeringar av ojämnheter i de olika förslagen. Enligt vad utskottet har erfarit
hade riksskattenämndens granskningar verksamt bidragit till en utjämning
länen emellan. Enligt utskottets mening förelåg inte något behov
alt vid sidan av den genom riksskattenämnden bedrivna verksamheten på
förevarande område vidtaga eu översyn av normerna för naturaförmåners
Bevillningsutskottets betänkande nr lb år 1960 3
värdering vid beskattningen. Beträffande värdesättningen av bostadsförmåner
erinrade utskottet om att prövningsnämndens anvisningar avsåg
normalfallen och inte var bindande för taxeringsnämnderna. Dessa hade således
fria händer att avvika från anvisningarna, och värdesättningen av bostadsförmåner
kunde därför, om bostaden var mycket dålig, anpassas efter
förhållandena i det enskilda fallet. När det gällde värderingen av uttag av
skog till hushållsbränsle erinrade utskottet om att uttag av dylikt bränsle i
likhet med uttag av andra produkter från fastigheten inte rimligen borde
undgå beskattning på grund av att andra skattskyldiga hade möjlighet att
skattefritt utta bränsle från annans mark. Om tillvaratagandet av bränsle
skedde med anlitande av lejd arbetskraft skulle detta innebära, att uttaget
inte endast blev fritt från beskattning utan dessutom föranledde avdrag
från inkomsterna i övrigt.
Utskottet
I de förevarande motionerna har i första hand upptagits vissa spörsmål
rörande värdering vid beskattningen av naturaförmåner, som kommer ägare
eller brukare av jordbruksfastighet till godo. Som närmare framgår av redogörelsen
för innehållet i motionerna anser motionärerna värdesättningen
av sådana förmåner stundom vara alltför hög. Beträffande uppskattningen
av värdet å förmån av fri bostad har motionärerna gjort gällande
att olika bedömningsgrunder tillämpas i skilda delar av landet. En översyn
av de bestämmelser, som tillämpas i fråga om värderingen av naturaförmåner,
bör därför enligt motionärernas mening komma till stånd genom
skattelagssakkunniga.
Utskottet vill för sin del erinra om att kommunalskattelagens regler rörande
värdesättningen av förmån in natura är allmänt hållna. Principen är
emellertid klart angiven: värdet av bostad, produkter, varor eller andra
naturaförmåner skall i första hand beräknas efter ortens pris, d. v. s. det
pris som skulle ha gällt, om den skattskyldige haft att för penningar skaffa
sig förmånerna. Då det gäller uttag av produkter från jordbruksfastighet,
torde prissättningen endast undantagsvis vålla tvekan. Däremot föranleder
det ofta svårigheter för taxeringsnämnderna att i det enskilda fallet
fastställa vilka produkter och i vilken mängd dessa uttagits från fastigheten.
Olika åtgärder har emellertid vidtagits för att uppskattningen
skall kunna ge ett så likformigt resultat som möjligt. Taxeringsnämndernas
uppskattning av värdet brukar ske med ledning av de länsanvisningar, som
prövningsnämnderna årligen tillkännager före taxeringsarbetets början och
varav framgår vilka normer prövningsnämnden har för avsikt att tillämpa
i normalfallen vid prövning av taxeringsbesvär. Visserligen är sådana anvisningar
inte bindande för taxeringsnämnderna, men i allmänhet frångås
de endast då speciella omständigheter föreligger. De årligen upprättade förslagen
till länsanvisningar granskas inom riksskattenämnden, som påpekar
4
Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1960
och föreslår justeringar av ojämnheter i de olika förslagen för att främja
enhetlighet inom riket. Genom denna granskning har enligt vad utskottet
erfarit en utjämning länen emellan åstadkommits och de ojämnheter som
alltjämt kvarstår torde få anses vara av ringa betydelse. Givetvis tas i detta
sammanhang hänsyn till olika konsumtionsvanor, olika priser in. in. i skilda
delar av landet.
Genom de ovan angivna åtgärderna är det enligt utskottets mening tämligen
väl sörjt för åstadkommande av en så enhetlig och efter olika konsumtionsvanor
anpassad värdering av naturaförmåner som rimligen kan
begäras. Att genom särskilda utredningsmän vidtaga en översyn av normerna
för naturaförmåners värdering vid beskattningen torde knappast vara
påkallat. Utskottet anser sig således inte kunna biträda motionsyrkandet
om en sådan översyn.
I motionerna har också ifrågasatts en lägre värdesättning av uttag av
husbehovsbränsle från skog på egen fastighet. Som skäl härför åberopas att
andra skattskyldiga har möjlighet att skaffa bränsle till mycket förmånliga
priser. Utskottet förutsätter att i sistnämnda fall den förmånliga prissättningen
beror på särskilda förhållanden, t. ex. att fråga är om avfallsvirke,
som de skattskyldiga själva hämtar i skogen. För jordbrukare som gör
dylika uttag från egen skog skall emellertid räknas med värdet av bränslet
i upphugget och hemtransporterat skick. Utskottet vill även erinra om att
kostnaderna för tillvaratagandet av bränslet, som kan ske med anlitande
av lejd arbetskraft, föranleder avdrag från inkomsterna i övrigt.
Motionärerna har vidare uttalat att en rättvisare värdering skulle nås
om bränsleåtgången beräknades efter bostadens volym i stället för antalet
rum. Något hinder att så sker föreligger givetvis ej. För normalfallen torde
emellertid en värdering av bränsleåtgången efter antalet rum ge ett någorlunda
tillfx-edsställande resultat. Att tillförlitligt uppskatta de kvantiteter
som uttagits ställer sig svårt vilken metod man än använder, beroende
på att bostaden ofta uppeldas endast i begränsad utsträckning och att eljest
olika värmebehov föreligger.
Slutligen har i motionerna berörts frågan om uppskattning av bilkostnader.
Motionärerna ifrågasätter om inte bil borde vid taxering få räknas
som inventarium i jordbruket och dess värde för privat bruk uppskattas i
likhet med vad som gäller för rörelse eller för användning av tjänstebil för
privat bruk. Utskottet vill härvidlag framhålla, att något hinder emot en
sådan ordning inte torde möta enligt gällande rätt. I det fall att bilen användes
huvudsakligen i jordbruket och endast i begränsad omfattning för
privat bruk torde den i praxis också räknas som inventarium i jordbruket.
Om däremot bilen främst användes för privat bruk och endast i begränsad
omfattning i jordbruket är det i regel lämpligast att de avdragsgilla omkostnaderna
beräknas efter schablon. Någon ändring av gällande bestämmelser
för ernående av det av motionärerna önskade resultatet torde inte
vara erforderlig. Inte heller av denna anledning synes därför den av motionärerna
begärda utredningen vara påkallad.
Bevillningsutskottets betänkande nr li år 1960 5
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:421 av herr Ringaby
m. fl. och II: 507 av herr Hedin m. fl. om översyn av skatteförfattningarna
såvitt avser naturaförmåner och bilkostnader
i jordbruk icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 24 mars 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Spetz,
Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson,
Sundin och Gustaf Henry Hansson; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk,
Allard, Kärrlander, Magnusson i Borås, Larsson i Luttra, Andersson i Essvik,
Stenberg, Stiernstedt och Rydén.
Reservation
av herrar Gustaf Henry Hansson, Magnusson i Borås och Stiernstedt.
000340
Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.