Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för småföretagare till vissa avdrag vid inkomsttaxeringen m. m.

1960-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:16, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för småföretagare till vissa avdrag vid inkomsttaxeringen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1960

1

Jir 16

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt för småföretagare till vissa avdrag vid

inkomsttaxeringen m. m.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:8 av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl. och II: 14 av herr

Björkänge m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla om utredning och förslag rörande rätt för småföretagare till

avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för upprättande av deklaration

och för kostnader för fullföljande i högre instanser av mål rörande

taxering samt angående möjligheter för sådana skattskyldiga till skäligt anstånd

med erläggande av skatt intill dess att ärendet avgjorts i högre instans

i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 14.

Enligt gällande praxis får avdrag vid inkomsttaxeringen inte ske för

kostnader för upprättande av deklaration och för fullföljande i högre instans

av taxeringsmål (se t. ex. RÅ 1947 not Fi 770 och 1948 ref. 15). Däremot

har avdrag medgivits för kostnad för konsultation av mera allmän

ekonomisk natur, RÅ 1958 not Fi 1272. I detta mål gällde besvären avdrag

vid beräkning av inkomst av rörelse, avseende fastighetsförsäljning, för

konsultationsarvode till skatteexpert. Konsultationen avsåg råd i företagets

ekonomiska angelägenheter, vid vilka även skatterättsliga synpunkter beaktats.

Deklarationshjälp ingick dock inte i konsultationen.

Frågan om avdrag för nyssberörda kostnader äger samband med spörsmålet

om rätt till ersättning av statsmedel för kostnader i förvaltningsmål.

I den svenska förvaltningsprocessen förekommer endast undantagsvis att

ersättning utdömes för rättegångskostnader. Motsvarighet saknas till den i

rättegångsbalken 18 kap. 1 § för processen i tvistemål vid de allmänna domstolarna

givna generella bestämmelsen att »part, som tappar målet, skall ersätta

motparten hans rättegångskostnad, om ej annat är stadgat». Emellertid

förekommer i vissa lagar på förvaltningsområdet bestämmelser om

ersättning för rättegångskostnad. Sålunda meddelas t. ex. i 43 § utlänningslagen

regler om ersättning av allmänna medel åt biträde åt utlänning. I

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nv 16 år 1960

avsaknad av bestämmelse i ämnet i taxeringsförordningen utdömes inte ersättning

för rättegångskostnader i taxeringsmål.

I en vid 1948 års riksdag väckt motion, 11:355, yrkades skrivelse till

Kungl. Maj:t med anhållan om utredning angående utfärdandet av bestämmelser

om ersättning för parts kostnader i mål och i ansökningsärenden,

som handlägges av förvaltningsdomstol eller annan offentlig myndighet.

I anledning av motionen hemställde första lagutskottet vid 1948 års riksdag

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 12 att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ville anhålla om utredning angående fördelning av kostnaderna

i mål och ärenden, som avgöres av förvaltningsmyndighet, samt om

framläggande av de förslag, vilka kunde föranledas av utredningen.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 tillkallades bcsuurssakkunniga

för att verkställa fortsatt utredning rörande det administrativa

besvärsinstitutet och därmed sammanhängande frågor. I direktiven för

de sakkunniga (se 1950 års riksdagsberättelse I Ju: 30) har uttalats att utredningsmännen

vid uppdragets fullgörande bör uppmärksamma 1948 års

riksdags nyssnämnda skrivelse.

Under sitt arbete med förberedande av eu lagstiftning rörande det administrativa

besvärsinstitutet och därmed sammanhängande frågor har besvärssakkunniga

funnit sig böra redovisa vissa därvid företagna allmänna undersökningar

och principiella överväganden i ett särskilt betänkande, vari

— mot bakgrunden av en allmän översikt över det administrativa rättsskyddet

— allmänna riktlinjer i korthet angivits för de förslag, som de

sakkunniga ämnar avge. Detta principbetänkande, som har titeln Administrativt

rättsskydd, avlämnades den 26 mars 1955 (SOU 1955: 19). I betänkandet

förutskickar de sakkunniga (s. 89) att de kommer att föreslå vissa

regler rörande kostnaderna i besvärsmål, framför allt innefattande bestämmelser,

som öppnar möjlighet för parter att under vissa förutsättningar

erhålla ersättning för havda kostnader.

Vid 1959 års riksdag väcktes motionsvis yrkande av innebörd att skattskyldig,

som anfört besvär över taxeringsnämnds beslut och vars talan bifallits

i högre instans, borde medgivas rätt till ersättning av statsmedel för

sina kostnader för den juridiska hjälp han måst anlita för ändamålet. I sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 10 avstyrkte 1959 års bevillningsutskott

motionen. Efter att ha erinrat om att liknande spörsmål behandlats i

propositionen nr 150 till 1950 års riksdag anförde utskottet 1)1. a. följande.

Utskottet vill inte förneka att det i vissa fall kan te sig berättigat att en

skattskyldig, som efter besvär erhållit nedsättning i sin taxering, får goltgörelse

för sina utlägg och kostnader för att driva processen. Frågan är

emellertid, såsom framhållits i nyssnämnda proposition, av sådan art att det

inte är möjligt att ta ställning till densamma utan föregående utredning. Såsom

framgår av ovanstående redogörelse har riksdagen vid tidigare tillfälle

begärt utredning angående utfärdande av bestämmelser om ersättning för

parts kostnader i mål och ärenden som handläggs av förvaltningsdomstol

eller annan offentlig myndighet. Utredningen har av Kungl. Maj:t anför
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Itevillningsulskottets betänkande nr 16 år 1960

trötts åt besvärssakkunniga. Resultatet av denna utredning, som således torde

komma att inbegripa även frågan om ersättning för rättegångskostnader

i taxeringsmål, bör avvaktas innan lagstiftning i ämnet överväges.

Beträffande möjligheterna till anstånd med inbetalning av skatt gäller

för närvarande jämlikt 49 § 1 mom. uppbördsförordningen att skattskyldig,

som anfört besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds eller skattedomstols

beslut rörande taxering, av lokal skattemyndighet kan beviljas anstånd

med inbetalning av skatt på grund av taxeringen, därest vederbörande taxeringsintendent

i yttrande över den skatt skyl diges framställning om anstånd

förklarat sig inte ha något att erinra mot bifall, helt eller delvis, till den

skattskyldiges talan. Anstånd må avse skatt till belopp som betingas av taxeringsintendentens

yttrande. Jämlikt anvisningarna till nyssnämnda paragraf

skall den lokala skattemyndighetens beslut i ärendet grundas på det

yttrande över framställningen, som det åligger taxeringsintendenten att

avge. Denne skall om möjligt i yttrandet tillkännage sitt ställningstagande

till de över taxeringen anförda besvären. Om utredningen av besvärsärendet

inte är avslutad och om taxeringsintendenten med hänsyn härtill eller av

annat skäl inte anser sig kunna göra något uttalande rörande sitt framtida

ställningstagande, skall detta meddelas den lokala skattemyndigheten, som

i så fall har att avslå framställningen om anstånd med skattens erläggande.

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1959 har chefen

för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för att verkställa

utredning av vissa uppbördsfrågor. Av direktiven för utredningen, som antagit

benämningen uppbördsutredningen, må här återges följande.

Slutligen torde i detta sammanhang få upptagas frågan om anstånd med

inbetalning av skatt, som är beroende av utgången i en taxeringsprocess. Enligt

gällande bestämmelser skall ett taxeringsbeslut utan hinder av besvär

föranleda debitering av däremot svarande skatt. Anstånd med inbetalningen

kan endast erhållas, om vederbörande taxeringsintendent tillstyrkt eller

avser att tillstyrka nedsättning i taxeringen. Det har länge stått klart, att

denna ordning inte är tillfredsställande, och krav på utvidgade möjligheter

till anstånd har rests vid olika tillfällen, bl. a. i motioner inom riksdagen

och i en skrivelse från justitieombudsmannen. Även enligt min mening talar

vissa skäl för att möjligheterna till anstånd utvidgas. Vid utredningen av

denna fråga bör övervägas huruvida icke avgörandet i anståndsfrågor i här

avsedda fall lämpligen kan överflyttas till ett judiciellt organ, exempelvis

kammarrätten. Såsom förutsättning för en ändring av de nuvarande bestämmelserna

på området bör gälla, att statens möjligheter att utfå den

genom skatleprocessen slutligen bestämda skatten inte nämnvärt försämras.

En tänkbar utväg härvidlag kan vara, att den skattskyldige ställer säkerhet

för skatten. I förordningen om särskild investeringsfond för avyttrat

fartyg har skapats ett system för ställande av säkerhet genom bankgarantier.

Ehuru bestämmelserna därom är ganska komplicerade, synes de praktiska

erfarenheterna vara goda.

I de förevarande motionerna framliålles att skyldigheten att avge deklaration

eller andra uppgifter för taxeringen numera medför betydande kostnader

särskilt för företagargrupperna, vilkas deklarationsförfarandc i allmän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1960

het är betydligt mer komplicerat än andra gruppers. Denna börda har ökats

ytterligare genom den allmänna varuskatten, som kräver deklaration av

den skattepliktiga omsättningen vid sex olika tillfällen per år. Motionärerna

erinrar om att taxeringsorganisationen för närvarande håller på att byggas

ut väsentligt i syfte att skapa ökade möjligheter till bl. a. kontroll och

taxeringsrevision och att den skärpta kontrollen väsentligen skall sättas in

mot företagarna. De skattskyldiga får ökade kostnader inte endast för upprättande

av deklarationer utan i stor utsträckning även för anförande av besvär

i högre instanser och för avgivande av förklaringar över besvär.

Större företag har i regel heltidsanställda speciella befattningshavare för

fullgörande av uppgifter i samband med deklaration och taxering. Kostnaderna

härför blir då liksom andra lönekostnader avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Vid mindre företag har man i regel inte möjlighet att för dessa

uppgifter anställa speciella befattningshavare. Då företagaren själv oftast

inte har tid eller möjlig.het att upprätta deklarationer och besvärsinlagor

eller bemöta anmärkningar från taxeringsmyndigheterna, måste han anlita

hjälp från bokföringsbyrå eller andra sakkunniga. Enligt motionärernas

mening är det skäligt och rättvist, att även småföretagare får rätt till avdrag

vid inkomsttaxeringen för kostnader för upprättande av deklaration

och för kostnader för fullföljande i högre instanser av mål rörande taxering.

Sådana kostnader är ju i detta fall att betrakta som driftkostnader.

Denna fråga bör snarast prövas och förslag föreläggas riksdagen. Motionärerna

anser det också angeläget att man i detta sammanhang prövar möjligheten

att på bättre sätt än för närvarande ge den skattskyldige skäligt

anstånd med erläggande av skatt i sådana fall, då talan mot taxeringsbeslut

föres i högre instans intill dess att ärendet slutgiltigt prövats och avgjorts.

Utskottet

I de förevarande motionerna har uppmärksammats två spörsmål inom beskattningsområdet.

Vad först beträffar yrkandet om utredning rörande möjligheterna

för småföretagare till skäligt anstånd med erläggande av skatt,

då besvär anförts över åsatt taxering, får utskottet erinra om att viss möjlighet

f. n. finnes att erhålla anstånd med skatteinbetalning. Möjligheten

är emellertid begränsad till sådana fall då vederbörande taxeringsintendent

tillstyrkt eller avser att tillstyrka nedsättning i taxering. Då det länge stått

klart att denna ordning inte är tillfredsställande — bl. a. bär motioner om

ändring tidigare väckts i riksdagen — har Kungl. Maj:t uppdragit åt särskilt

tillkallade utredningsmän att överväga en utsträckning av anståndsmöjligheterna.

Uppgiften ingår i det uppdrag alt utreda vissa uppbördsfrågor,

som lämnats uppbördsutredningen. Med hänsyn härtill får motionärernas

yrkande i denna del redan anses vara tillgodosett.

Beträffande frågan om avdrag vid inkomsttaxering för deklarationskostnader

och utgifter för fullföljande av taxeringsmål i högre instanser medges

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1960

i princip inte sådant avdrag. Såsom framgår av den föregående redogörelsen

har emellertid regeringsrätten i ett under år 1958 avgjort mål förklarat konsultationsarvode

till skatteexpert vara avdragsgillt vid beräkning av inkomst

av rörelse för ett aktiebolag. Konsultationen gällde inte direkt deklarationshjälp

utan avsåg en mera allmän rådfrågning i företagets ekonomiska angelägenheter.

Motionärernas yrkande i denna del går ut på att utöka avdragsmöjligheterna

för småföretagare. Utskottet vill med anledning härav framhålla att

det inte på förevarande område bör komma i fråga att införa särskilda bestämmelser

för en viss grupp skattskyldiga, då frågan om avdrag för kostnader

av hithörande slag är av betydelse för alla skattskyldiga.

Frågan om avdrag för deklarations- och fullföljdskostnader har enligt utskottets

mening nära samband med spörsmålet om ersättning av statsmedel

för kostnader i taxeringsmål. I den svenska förvaltningsprocessen gäller som

allmän regel att sådan ersättning inte utgår. Endast ett fåtal författningar

avseende förvaltningsverksamheten har för närvarande bestämmelser, som

möjliggör utdömande av ersättning av staten för rättegångskostnad, och

taxeringsförordningen, som reglerar processen i taxeringsmål, hör till de

författningar som helt saknar bestämmelser av denna art. Emellertid är

frågan om utfärdande av allmängiltiga bestämmelser om ersättning för

parts kostnader i mål och ärenden som handläggs av förvaltningsdomstol

föremål för utredning genom besvärssakkunniga. Enligt utskottets mening

bör resultatet av denna utredning avvaktas innan en utsträckning av möjligheterna

till avdrag för deklarationsutgifter och fullföljdskostnader i taxeringsmål

överväges.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 8 av herr Nils-Eric Gustafsson

m. fl. och II: 14 av herr Björkänge m. fl. om rätt för

småföretagare till vissa avdrag vid inkomsttaxeringen m. m.

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Spetz, Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist,

Torsten Mattsson och Tage Johansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Allard, Magnusson i Borås, Wiklund, Gustafson i Göteborg, fru Eriksson i

Stockholm, herrar Andersson i Essvik, Rydén och Antonsson.

600837 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.