Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av lagen med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958— 1965.

1960-03-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:19, Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av lagen med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958— 1965.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1960

1

Nr 19

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om upphävande av lagen med särskilda bestämmelser

om kommuns, landstingskommuns och annan

samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—

1965.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:415 av herr Lundström m. fl. och 11:453 av herr Ohlin

m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag om upphävande av lagen den 16 maj 1957 (nr 202) med särskilda bestämmelser

om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering

av skatt för åren 1958—1965

Härigenom förordnas, att lagen den 16 maj 1957 (nr 202) med särskilda

bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets

utdebitering av skatt för åren 1958—1965 skall upphöra att gälla dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 452.

Enligt beslut vid 1957 års riksdag höjdes de kommunala ortsavdragen

fr. o. m. år 1958 till i nivå med de statliga. Reformen var att se som ett

led i en allmän skattesänkning med särskild tonvikt på de mindre inkomsttagarna.

Den avsedda effekten skulle till väsentlig del gå förlorad, därest

kommunerna genom skatteunderlagsbortfallet till följd av de höjda ortsavdragen

nödgades besluta om mera betydande utdebiteringshöjningar.

Därför beslöts att staten i betydande omfattning skall lämna kommunerna

ersättning för skatteunderlagsbortfallet. Statsbidraget skall närmast ha till

syfte att möjliggöra för kommunerna att själva anpassa sig efter de nya

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 saml. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1960

högre ortsavdragen. En sådan anpassning underlättas bl. a. genom en förväntad

fortgående förbättring av det kommunala skatteunderlaget.

Riksdagen beslöt att statsbidraget under en första övergångstid av tre

år •— åren 1958, 1959 och 1960 — skall utgå till alla kommuner och då i

princip utgöra full kompensation för den av ortsavdragshöjningen föranledda

inkomstminskningen. Därefter skall bidraget under åren 1961—1965

successivt minskas i flertalet kommuner. Kommuner med särskilt låg skattekraft

(skatteunderlag per invånare) skall under hela bidragstiden åtnjuta

full kompensation för inkomstminskningen medan statsbidraget för kommuner

med särskilt hög skattekraft skall helt avvecklas. Frågan om en fortsatt

reducering eller avveckling av statsbidraget efter år 1965 skall utredas

av 1958 års skatteutjämningskommitté.

I motioner vid 1958 och 1959 års riksdagar (de likalydande motionerna

I: 194 och II: 233 samt motionen II: 389 år 1958; de inbördes likalydande

motionerna I: 53 och II: 69 samt I: 282 och II: 353 år 1959) yrkades av statsfinansiella

skäl en avkortning av perioden med full kompensation till kommunerna

samt att skatteersättningen skulle beräknas med utgångspunkt

från de för år 1957 fastställda utdebiteringssatserna, vilket yrkande föranleddes

av den höjning av utdebiteringssatserna som kommunerna företagit

— medelutdebiteringen i riket steg från 12,60 kronor per skattekrona för

år 1957 till 14,20 för år 1959 — och den därav förorsakade ökningen av

skatteersättningen. Motionärerna yrkade av denna anledning även en omprövning

av grunderna för bidraget, då de nuvarande bestämmelserna om

att statsbidraget skall utgå i förhållande till den av kommunerna för varje

år beslutade utdebiteringen inte var ägnad att främja den kommunala sparsamheten

utan tvärtom utgjorde en stimulans till utdebiteringshöjningar.

Vidare hemställdes i de likalydande motionerna 1:80 och 11:96, att kommunerna

skulle få full kompensation för skattebortfallet i anledning av

ortsavdragshöjningen ända fram till och med år 1965, så att av ortsavdragsreformen

föranledda kommunala skattehöjningar ej skulle behöva ske.

Statsutskottet anförde i sitt utlåtande nr 122 vid 1959 års riksdag följande.

Motionärerna finner det med hänsyn härtill påkallat med en omprövning av

grunderna för bidraget och hänvisar i detta hänseende till utskottets av riksdagen

år 1957 godkända uttalande att, därest en mera påtaglig ökning i de

beräknade kostnaderna för statsbidraget skulle uppstå till följd av en ökning

i den kommunala utdebiteringen, en dylik omprövning borde komma

till stånd. Utskottet får i anledning härav erinra om att utskottet med föranledande

av en i fjol väckt motion gav uttryck åt den uppfattningen, att

det syntes vanskligt att av utvecklingstendensen beträffande de då senast

beslutade kommunala utdebiteringarna redan för det dåvarande draga några

bestämda slutsatser i den riktningen att — såsom i den då föreliggande

motionen gjorts gällande — ökningen av utdebiteringarna skulle bero av

en kommunal utgiftsexpansion.

Såvitt utskottet kan finna har sedan i fjol inte inträffat några omständigheter

av den art, att ett frångående av 1957 års riksdags beslut rörande

grunderna för statsbidragssystemet skulle vara motiverat. Utskottet hyser

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1960 3

nämligen alltjämt den uppfattningen, att utdebiteringsökningen inom kommunerna

bär sin främsta förklaring i andra förhållanden än en onödigt liög

kommunal expansionstakt. Härvidlag må särskilt pekas på den fortgående

utgiftsstegring, som drabbat kommunerna genom att dessas andel i kostnaderna

för ett flertal samhälleliga uppgifter automatiskt ökats som följd

av gällande regler för kostnadsfördelning mellan stat och kommun, exempelvis

i vad gäller kostnaden för folkpensioneringen, byggnadsverksamheten

inom skolväsendet samt skolmåltiderna. Att under sådana förhållanden

modifiera statsmakternas utfästelse till kommunerna på sätt som skulle bli

följden av ett bifall till motionerna I: 53 och II: 69 samt I: 232 och II: 293

vore enligt utskottets övertygelse ägnat att medföra ödesdigra verkningar

för kommunernas ekonomi.

Statsutskottets utlåtande, som innebar ett avvisande av samtliga motioner,

godtogs av riksdagen.

1 sitt betänkande (SOU 1959: 28) föreslog 1958 års besparingsutredning

att skatteersättningen till kommunerna skulle reduceras enligt en av utredningen

redovisad ny skala, som dock inte medförde någon reducering för

kommuner med lågt skatteunderlag. Utredningens förslag innebar, att skatteersättningen

för åren 1961—1965 vid nuvarande utdebiteringssatser skulle

minskas med resp. 62, 69, 73, 54 och 28 milj. kronor eller sammanlagt

286 milj. kronor.

Utredningen övervägde att binda den enligt den nya skalan utgående skatteersättningen

till 1959 års utdebiteringssatser. Men utredningen förklarade

sig av olika skäl ha avstått från att föreslå en sådan åtgärd. Utredningen

anförde härom.

Besparingsutredningen har emellertid förutsatt, att därest en mera påtaglig

ökning \ de beräknade kostnaderna för statsbidraget skulle uppstå till

följd av en ökning i den kommunala utdebiteringen, frågan om en bindning

av skatteersättningen till visst års skattesatser upptages till övervägande.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

Motionärerna erinrar om att skatteersättningsbidraget till kommunerna

omprövats av 1958 års besparingsutredning. Denna förklarade, att den förhållandevis

starka, vid antagandet av reformen inte förutsedda ökningen

av statsverkets utgifter aktualiserade den omprövning av grunderna för

statsbidraget som förutsattes i statsutskottets av 1957 års riksdag godkända

uttalande. Utredningen fann det i rådande statsfinansiella läge motiverat

att föreslå viss begränsning även av dessa statsverkets utgifter. Utredningens

förslag innebar en omjustering av skalan varigenom statsverkets utgifter

för återstoden av perioden, åren 1961- 1965, skulle — vid 1959 års utdebiteringssatser

oförändrade — minska med sammanlagt 286 milj. kr. Den

föreslagna omkonstruktionen skulle vidare innebära att kommuner med

mycket låg skattekraft inte skulle få någon reducering av skatteersättningen.

Sedan fjolåret har statens kostnader för skatteersättningen stigit med ytterligare

20 milj. kr. Kostnaderna för innevarande budgetår beräknas nu

till 630 milj. kr. mot 610 milj. kr. ett år tidigare. Erfarenheten bar visat att en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1960

omprövning av grunderna för skatteersättningen är angelägen. Motionärerna

ansluter sig till besparingsutredningens förslag beträffande konstruktionen

av skalan för bidragets successiva avveckling åren 1961—1965. För att undvika

att statsverkets kostnader på samma sätt som hittills blir större än som

planeras torde det vara nödvändigt att anknyta ersättningen till utdebiteringssatserna

för visst år. Härigenom kommer ersättningen att utgå med

ett i kronor bestämt belopp. Motionärerna föreslår att anknytningen göres

till 1959 års utdebiteringssatser, vilket var det alternativ besparingsutredningen

närmast övervägde.

Besparingen för statsverket skulle för nästa budgetår bli 51 milj. kronor

och för budgetåret 1960/61 ytterligare 80 milj. kronor. För hela perioden

skulle kostnadsminskningen kunna beräknas till 349 milj. kronor. Skulle

de kommunala utdebiteringssatserna höjas ytterligare skulle besparingarna

för statsverket komma att bli än större.

Motionärerna förutsätter att frågan, huruvida och i vilken form det vid

åttaårsperiodens slut kvarstående bidraget fortsättningsvis skall utgå, får

stå öppen. Den bör lämpligen upptagas till prövning i samband med den

reform om en allmän kommunal skatteutjämning, som för närvarande är

föremål för utredning.

Utskottet. I de förevarande motionerna 1:415 och 11:453 har hemställts

att lagen med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns

och annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965 måtte

upphävas. Motionsyrkandet sammanhänger med yrkandet i de till statsutskottet

hänvisade motionerna I: 363 och II: 452, vari bl. a. hemställts, att

riksdagen måtte besluta fastställa nya grunder för skatteersättningen till

kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen i enlighet med 1958 års

besparingsutrednings förslag, varvid anknytning av bidraget förutsättes

skola ske till de för år 1959 fastställda utdebiteringssatserna.

Statsutskottet har i utlåtande nr 7 icke ansett sig böra föreslå någon ändring

av de av 1957 års riksdag beslutade grunderna för statsbidragssystemet

till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen utan har hemställt

att riksdagen i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag i statsverkspropositionen

måtte till Skatteersättning till kommunerna m. in. för budgetåret

1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 595 milj. kronor samt att till statsutskottet

hänvisade motioner i ämnet inte måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Bevillningsutskottet kan för sin del ansluta sig till den uppfattning, som

från statsutskottets sida framförts beträffande skatteersättningen till kommunerna.

På grund härav avstyrker utskottet de likalvdande motionerna

I: 415 och II: 453.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:415 av herr Lundström

m. fl. och II: 453 av herr Ohlin m. fl. om upphävande av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1960

lagen med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns

och annan samfällighets utdebitering av

skatt för åren 1958—1965 av riksdagen måtte lämnas utan

åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Spetz,

Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson, Oscar

Carlsson och Gustaf Henry Hansson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv*,

Kollberg, Vigelsbo, Kärrlander*, Magnusson i Borås, Wiklund*, Gustafson i

Göteborg, Andersson i Essvik och fru Holmqvist.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Spetz, Söderquist, Gustaf Henry Hansson, Nilsson i Svalöv, Kollberg,

Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg, vilka under åberopande

av innehållet i de likalydande motionerna I: 415 av herr Lundström m. fl.

och II: 453 av herr Ohlin in. fl. ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till nämnda motioner måtte antaga

det vid motionerna fogade förslaget till lag om upphävande

av lagen den 16 maj 1957 (nr 202) med särskilda

bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan

samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965.

00037H Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.