Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

1960-03-03 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:25, Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

1

Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vissa åtgärder till främjande av sparandet m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna I: 117 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 143 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

1) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1960—1965 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §•

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000

kronor under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra

sammanlagt 12 000 kronor.

3 §•

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget

hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten

alt bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall

ej utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet

prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att bostaden

är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

1 [iihang till riksdagens protokoll 1960. 7 sand. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga

rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1970,

skola upptagas till beskattning vid 1971 års taxering.

5 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes

hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §•

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961.

2) Förslag

till

lag angående ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas att till 46 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

46 §.

4 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet), eller som innehar

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5

procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må

han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock

högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor

för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån

den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret

av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos

banker och andra penninginrättningar innestående medel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1961 eller tidigare år.

B) de likalydande motionerna I: 278 av herr Bengtson m. fl. och II: 511

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning och framläggande av förslag

rörande olika åtgärder till främjande av långsiktigt sparande i egen rörelse,

sparande i egen fastighet och annat bostadssparande, amorteringssparande,

aktiesparande, sparande på pensionskonto i bank eller annan kreditinrättning

och andra former av frivilligt sparande av betydelse för ålderdoms-,

invalid- och efterlevandeförsörjningen i enlighet med motionernas syfte»;

C) de likalydande motionerna I: 417 av herr Lundström m. fl. och II: 526

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära att förslag framlägges för årets höstsession om skattelättnad

för sparande och extrainkomster i enlighet med i motionerna angivna

grunder; samt

D) de likalydande motionerna I: 404 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 513 avherr

Hjalmarson m. fl., vari bl. a. hemställts att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag

angående ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 600 kronor. I den mån intäkten utgör avkastning

av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget

ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor.

1 intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än

som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1

mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

tf llihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 25

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1961 eller tidigare år.

Såvitt avser de likalydande motionerna 1:404 och 11:513 har utskottet

i detta sammanhang endast upptagit det yrkande, som ovan återgivits. I övrigt

behandlas dessa motioner av utskottet i annat sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 143 (II: 66), II: 511, II: 513 och II: 526.

I enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 oktober 1958 har

chefen för finansdepartementet tillkallat utredningsmän med uppdrag att

verkställa utredning rörande ytterligare åtgärder för att stimulera det personliga

sparandet. Av direktiven för utredningen må här återges följande.

Ett flertal initiativ för att åstadkomma ett stegrat personligt sparande

har redan tagits både av statsmakterna och av privata institutioner och

sammanslutningar. Här kan nämnas ungdomens organiserade lönsparande,

som pågått sedan slutet av 1940-talet och som är föremål för särskild stimulans

genom den vinstutlottning vartill riksdagen beviljar medel. En

intensifierad kampanj för detta lönsparande inleddes under fjolåret. I ett

flertal sparinstituts regi pågår vidare sedan en tid tillbaka ett organiserat

bostads- och aktiesparande. Möjligheten att öka bostadssparandet genom

snabbare amorteringar prövas i den nu pågående kreditmarknadsutredningen.

I sammanhanget bör också nämnas den i fjol beslutade höjningen

av skatteavdraget för kapitalinkomster.

De redan företagna åtgärderna kan emellertid behöva kompletteras i olika

avseenden. Jag vill i detta sammanhang erinra om att bevillningsutskottet

med anledning av flera i ämnet väckta motioner vid 1957 års riksdag hemställde,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj.''t anhålla om en utredning

rörande åtgärder för att stimulera sparandet (betänkande nr 32).

Utredningens uppgift angavs skola vara att undersöka lämpligheten av och

möjligheterna för att uppmuntra nysparande. Som exempel härpå nämndes

skattefria insättningar på sparkonto och stimulans av olika typer av målsparande,

t. ex. bostadssparande. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen

(skr. nr 180/1957).

Frågan om ytterligare sparstimulerande åtgärder torde nu böra allsidigt

och förutsättningslöst utredas av särskilda sakkunniga. Olika alternativ

bör övervägas — utländska förebilder kan härvid eventuellt vara till hjälp

— och de tekniska förutsättningarna för deras genomförande närmare studeras.

Allsidigheten i utredningen innebär bl. a. också att de samhällsekonomiska

och statsfinansiella konsekvenserna av de olika förslagen om

möjligt kartlägges. Med hänsyn till statsfinansernas ansträngda läge måste

gränsen för sparfrämjande åtgärder via skattepolitiken under alla förhållanden

dragas ganska snävt. Därtill kommer, att åtgärder av denna art

är förenade med svårbemästrade problem. Det måste nämligen beaktas, att

dylika åtgärder kan beröra ett mycket stort antal skattskyldiga och att redan

av denna anledning tekniskt invecklade anordningar knappast kan komma

i fråga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

5

Frågan om främjande av sparande i skilda former genom lättnader vid

beskattningen har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.

Senast prövades frågan av 1959 års riksdag i anledning av motionsyrkanden

av i huvudsak samma innebörd som de, vilka nu föreligger

i motionerna I: 117 och II: 143. I betänkande nr 18 avstyrkte bevillningsutskottet

motionerna under erinran om att den av 1957 års riksdag begärda

utredningen rörande åtgärder för att stimulera sparandet under hösten

1958 igångsatts. Det kunde förväntas att de i motionerna framförda förslagen

till stimulans av sparandet skulle komma att prövas av utredningen.

Enligt utskottets uppfattning borde denna prövning avvaktas innan definitiv

ställning togs till frågan om förslagen borde genomföras.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Såsom skäl för yrkandet i motionerna 1:117 och 11:143 anföres

i motionen 11:66 att pågående avveckling av det statliga generella

stödet till egnahemsbebyggelse bör kombineras med åtgärder som möjliggör

för de människor, som önskar anskaffa eget hem, att själva spara ihop

erforderligt kapital härför. I överensstämmelse med föregående år framförda

förslag till främjande av egnahemssparande förordas därför rätt till

avdrag i deklarationen för den som gör avsättningar till ett särskilt bostadskonto

intill ett belopp av 6 000 kr. (för äkta makar 12 000 kr.) under

loppet av 6 år. Därest de avsedda medlen används för byggande av egnahem

eller anskaffande av bostadsrättslägenhet skall skattebefrielsen bli definitiv.

Motionärerna förordar även skattefrihet för visst sparande i form

av »överamorteringar» beträffande egnahem eller bostadsrättslägenhet. Såsom

»normal amortering» betecknas därvid 1,5 % av taxeringsvärdet. Det

högsta belopp per år som härvid bör få dras av i deklarationen bör för barnlös

skattskyldig vara 700 kr. med tillägg av 200 kr. för vart och ett förekommande

barn under 16 år.

I motionerna 1:278 och 11:511 uttalas att enligt nuvarande

bestämmelser sparande i eget hem, i egen rörelse o. d. är missgynnat i skattehänseende

i förhållande till sparande i form av försäkringar. Denna olikhet

i sparandets villkor har blivit ännu mer markerad, sedan den obligatoriska

tilläggspensioneringen genomförts. Motionärerna anser därför att det

bör skapas möjlighet till skattefri avsättning av visst begränsat belopp av

inkomsten i egen fastighet och egen rörelse. Dessa medel bör ligga som en

pensionsfond i fastigheten och rörelsen. Då inånga människor, inte minst

jordbrukare, villaägare och småföretagare, har möjlighet alt spara endast

genom amorteringar av skulder, är det angeläget att amorteringssparande

till visst begränsat belopp stimuleras genom rätt till avdrag vid beskattningen.

Även övriga former av frivilligt sparande för ökad trygghet bör främjas

genom skattefrihet intill visst belopp, såsom bostadssparande även av annat

slag än nyss nämnts, sparande på särskilt pensionskonto i bank eller

annan kreditinrättning, aktiesparande o. d.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

I motionerna 1:417 och 11:526 framhålles, att en av de angelägnaste

uppgifterna på skatteområdet är att genomföra sådana reformer,

som inom ramen för en sänkning av skattetrycket kan verka särskilt befrämjande

på sparande och arbetsvilja. Skatte- och budgetpolitiken bör reformeras

så att det blir mera lönande att arbeta och spara. Ett viktigt led

i en sådan i verklig mening produktions- och framstegsvänlig politik skulle

utgöras av att skattelättnader på ett för den enskilde direkt och påtagligt

sätt kunde beredas för sparande och inkomster av extra arbete. Denna tanke

leder fram till det från motionärernas sida tidigare framförda förslaget

om skattefrihet — upp till visst maximibelopp — för medel som insättes på

särskilda sparkonton. Enligt motionärernas mening bör en förordning om

skattesparkonton kunna antagas av riksdagen som ett provisorium i avvaktan

på resultatet av utredningen om sparstimulerande åtgärder. Beträffande

den närmare utformningen av en sådan förordning får utskottet hänvisa

till den vid motionen 11:526 fogade bilagan och den kommentar därtill som

återfinnes i nämnda motion.

Utskottet

Syftet med de motioner, som behandlas i förevarande sammanhang, är

att genom särskilda avdrag vid beskattningen främja sparandet eller förvärvande

av extrainkomster.

Vad först angår motionerna I: 117 och II: 143 framställes däri yrkanden

om lagstiftning medförande viss skattefrihet för bostadssparande och egnahemssparande,

vilken skattefrihet avses skola medges vid sidan av det generella

s. k. sparavdraget om högst 300 kronor för ensamstående och 600 kronor

för gifta. I motionerna I: 404 och II: 513 återigen yrkas sådan ändring

i kommunalskattelagen, att aktiesparande i viss omfattning blir fritt från

beskattning. I anledning härav vill utskottet erinra om att motsvarande

yrkanden prövades senast av förra årets riksdag. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 18 avstyrkte bevillningsutskottet yrkandena under erinran

om att den av 1957 års riksdag begärda utredningen om åtgärder för att

stimulera sparandet igångsatts under hösten 1958. Det kunde förväntas att

de ifrågavarande förslagen till stimulans av sparandet skulle komma att prövas

av utredningen. Enligt utskottets uppfattning borde denna prövning

avvaktas innan definitiv ställning togs till frågan om förslagen skulle genomföras.

Sedan frågan behandlats vid fjolårets riksdag har, såvitt utskottet kunnat

finna, intet inträffat som bör föranleda att den av 1959 års riksdag intagna

ståndpunkten beträffande förslagen om bostads-, egnahems- och aktiesparande

frångås. På grund härav avstyrker utskottet motionerna I: 117

och II: 143 samt motionerna I: 404 och II: 513.

I motionerna 1:417 och 11:526 hemställes att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär att förslag framlägges till höstsessionen om rätt till viss

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

7

skattelättnad vid insättning av medel å särskilt sparkonto. I motionerna

1:278 och 11:511 förordas en skyndsam utredning lörande åtgärder till

främjande av sparande i olika former.

Den förut angivna utredningen om sparstimulerande åtgärder har enligt

erhållna direktiv att överväga även sådana möjligheter att stimulera sparandet,

som anvisats i de nämnda motionerna. Då enligt vad som framgår av

årets riksdagsberättelse utredningen har för avsikt att avsluta sitt arbete

under innevarande år, talar övervägande skäl för att resultatet av dess arbete

avvaktas innan ytterligare åtgärder på detta område vidtas. Utskottet

anser sig därför icke heller kunna tillstyrka bifall till motionerna I: 278 och

11:511 eller 1:417 och 11:526.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 117 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 143 av herr Hjalmarson m. fl.;

2) de likalydande motionerna 1:278 av herr Bengtson

in. fl. och II: 511 av herr Hedlund m. fl.;

3) de likalydande motionerna 1:404 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 513 av herr Hjalmarson m. fl., i den del motionerna

behandlas i detta betänkande; samt ,

4) de likalydande motionerna 1:417 av herr Lundström

m. fl. och II: 526 av herr Ohlin m. fl.,

i den mån motionerna icke kan anses besvarade genom

vad utskottet anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Spetz, Jansson, Gustaf Elof sson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist,

Oscar Carlsson och Torsten Mattsson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Kollberg, Allard, Vigelsbo, Magnusson i Borås*, Wiklund*, Gustafson i Göteborg,

fru Eriksson i Stockholm och herr Andersson i Essvik.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 25'' år 1960

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Torsten Mattsson,

Nilsson i Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Magnusson i Borås och Gustafson i

Göteborg, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande

lydelse.

En av de angelägnaste uppgifterna för närvarande på skatteområdet är

att genomföra sådana reformer, som inom ramen för en sänkning av det

samlade skattetrycket, det direkta och det indirekta, kan verka särskilt befrämjande

på sparande och arbetsvilja och på olika sätt underlätta människornas

strävanden att skapa sig ökad trygghet för framtiden.

För många människor framstår sparande i form av försäkringar som den

bästa vägen till dylik trygghet. För vissa grupper är sparande i annan form

av stor betydelse för ålderdoms-, invalid- och efterlevandeförsörjningen.

För jordbrukare och andra företagare är pensionering inom den egna rörelsen

i regel en lämplig form.

Skattefrihet — upp till visst maximibelopp — för medel, som insättes på

särskilda s. k. sparkonton är en metod, som diskuterats under senare år

och som enligt utskottets mening nu bör kunna genomföras efter en kortare

utredning av teknisk art. Systemet synes kunna vara av värde både i fråga

om bostadssparande och beträffande beskattningen i samband med extra

inkomster. Det kan nämligen förutsättas, att det för den enskilde i allmänhet

är lättare att spara av extrainkomster än av ordinarie inkomst.

Bostadssparandet är av väsentlig betydelse. I årets statsverksproposition

föreslås en ytterligare åtstramning för egnahemsägarna genom borttagande

av den räntefria stående delen. Denna i och för sig från statsfinansiell och

bostadspolitisk synpunkt riktiga utveckling ställer ökade krav på enskild

kapitalinsats eller arbetsinsats av egnahemsbyggaren. Den pågående avvecklingen

av det statliga generella stödet till egnahemsbebyggelse bör därför

kombineras med åtgärder, som möjliggör för de människor, som önskar

anskaffa ett eget hem, att själva spara ihop erforderligt toppkapital härför.

De ökade produktiva investeringar, vilka, icke minst med hänsyn till

integrationssträvandena på den internationella handelns område, erfordras

för framtiden, ställer likaledes krav på vidgat frivilligt sparande, exempelvis

aktiesparande, vilket bör uppmuntras på ett skäligt sätt.

Över huvud bör reformpolitiken på detta fält bedrivas så att det göres

mera lönande att arbeta och spara. Åtgärderna bör vidare utformas så, att de

främjar ett mera långsiktigt sparande, vilket är samhällsekonomiskt fördelaktigt.

Detaljerade förslag om dylika reformer, vilka i avvaktan på en allmän

översyn av skattesystemet utan tidsutdräkt synes kunna genomföras, har

framlagts i de i det föregående redovisade, likalydande motionerna I: 117

och II: 143, I: 404 och II: 513, I: 417 och II: 526 samt I: 278 och II: 511.

Visst inkomstbortfall för statsverket blir givetvis följden av ett genom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr .25 år 1960

förande i större eller mindre omfattning av de här ifrågasatta, sparstimulerande

åtgärderna. Detta bör mötas genom besparingar i statsutgifterna. Det

kortfristiga inkomstbortfallet för det allmänna torde dock på längre sikt

mer än väl komma att uppvägas av den förstärkning av folkhushållets ekonomi,

som de sparade beloppen representerar.

Den av 1957 års riksdag begärda utredningen om åtgärder för att stimulera

sparandet har igångsatts under hösten 1958. Utredningen har enligt erhållna

direktiv att överväga även sådana möjligheter att stimulera sparandet,

som antytts i de nämnda motionerna. Enligt vad som framgår av årets

riksdagsberättelse har utredningen för avsikt att avsluta sitt arbete under

innevarande år.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänsyn till ärendets

angelägna natur får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 117 och II: 143,

I: 278 och II: 511, I: 404 och II: 513 samt I: 417 och II: 526

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t

ger utredningen om sparstimulerande åtgärder i uppdrag att

dels med särskilt beaktande av vad i motionerna anförts utarbeta

förslag till främjande av det frivilliga sparandet genom

lättnader vid beskattningen och dels framlägga nämnda

förslag å sådan tid, att proposition i ämnet kan föreläggas

riksdagen vid innevarande års höstsession.

(>00400

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.