Betänkande i anledning av väckta motioner om översgn av förordningen om sjömansskatt.
1960-03-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1960:28, Betänkande i anledning av väckta motioner om översgn av förordningen om sjömansskatt.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1960
1
Nr 28
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om översgn av förordningen om sjömansskatt.
(l:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:403 av herrar Bergman och Sveningsson samt 11:532 av
herr Staxäng m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om översyn av sjömansskatteförordningen med
beaktande av vad i motionerna anförts samt om förslag till 1960 års höstriksdag
om sådana ändringar i förordningen vartill utredningen kan föranleda.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 532.
Bestämmelserna om sjömansskatt är intagna i förordningen den 16 maj
1958, nr 295. Förordningen gäller envar, som är anställd i redarens tjänst
ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100
registerton, när fartyget huvudsakligast användes i fart mellan svenska
hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt i fart mellan
svensk och utländsk hamn eller mellan utländska hamnar.
De anställda ombord på sådana fartyg skall inte deklarera för inkomsten
ombord och blir inte heller taxerade till kommunal eller statlig inkomstskatt
för denna inkomst. De erlägger i stället för varje månad en definitiv
källskatt, sjömansskatt, som ersätter inte bara de nämnda inkomstskatterna
utan även avgifterna till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen.
Sjömansskatten avdrages genom redarens försorg vid utbetalning till sjömannen
av lön eller annan ersättning, som utgår på grund av anställningen
ombord. För här i riket bosatt sjöman uträknas skatten med ledning av
särskilda sjömansskattetabeller. Det finns två slag av tabeller, nämligen
en som användes för närfart och en för fjärrfart. Med fjärrfart avses
därvid fart, helt eller delvis bortom linjen Hanslholm—Lindesnäs eller
bortom Cuxhaven.
Skatten enligt närfartstabellen överensstämmer i princip med uttaget av
preliminär skatt i ortsgrupp III vid en kommunal utdebitering av 13 kronor
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 28
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1960
för skattekrona och vid en folkpensionsavgift å 2,5 procent av den taxerade
inkomsten. Vissa jämkningar nedåt har dock företagits med tanke på att
sjömansskatten skall vara definitiv. Även fjärrfartstabellen bygger på den
för preliminär skatt avsedda tabellen för ortsgrupp III, kommunal utdebitering
13 kronor, ehuru skatten genomgående reducerats efter vissa principer.
I förhållande till beskattningen i vårt land innebär fjärrf artsskatten
en inte oväsentlig skattelindring, framför allt för gifta sjömän men även
för övriga.
Engångsbelopp, exempelvis semesterersättning och övertidsersättning,
beskattas som särskild månadsinkomst, om beloppet överstiger den senast
uppburna månadsinkomsten. I annat fall sammanlägges engångsbeloppet
med månadsinkomsten.
Är sjöman inskriven å svenskt sjömanshus utgår skatt enligt de bestämmelser,
som gäller för här i riket bosatt sjöman, om han inte med intyg
från sjömansskattenämnden visar att han är skattskyldig i annat land för
inkomsten. Även sjöman, som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge, skall
erlägga sjömansskatt enligt sjömansskattetabell.
Övriga sjömän skall erlägga sjömansskatt med 15 procent av den kontanta
inkomsten ombord.
Jämkning av sjömansskatt kan ifrågakomma, om sjömannen gör sannolikt
att han vid taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt året
efter beskattningsåret skulle kunna påräkna avdrag för
a) underskott å egen förvärvskälla,
b) utbetalning av periodiskt understöd,
c) avgift för pensionsförsäkring samt
d) nedsatt skatteförmåga.
I proposition nr 92 till 1958 års riksdag med förslag till förordning om
sjömansskatt anförde departementschefen beträffande jämkning av sjömansskatt
bl. a. följande.
Svenska sjöfolksförbundet har pekat på det fallet att en sjöman på grund
av värnplikt, skolgång, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga inte kunnat
utöva sitt yrke under hela året. Enligt förbundets mening borde jämkning
alltid medges om hindret varat mer än sex månader. Jag har nyss angivit att
den omständigheten att ombordanställningen icke avsett ett helt år i och
för sig icke bör vara jäinkningsgrund i fråga om sjömansskatten, som ju är
utformad som en definitiv sjömansskatt. Jag kan sålunda inte tillstyrka
införandet av en sådan generell regel som förbundet föreslagit. Däremot
kommer i en del av de fall, som förbundet haft i tankarna, förutsättning för
jämkning att vara för handen enligt bestämmelsen om att nedsatt skatteförmåga
skall beaktas av sjömansskattenämnden. Nedsatt skatteförmåga
kan sålunda ofta antagas föreligga vid sjukdom, arbetslöshet, stor försörjningsbörda
o. dyl.
Det åligger redaren att varannan månad till sjömansskattekontoret i
Göteborg inbetala och redovisa innehållen sjömansskatt. Anstånd med skat
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1960 3
teredovisningen av sjömansskatt kan efter framställning beviljas, i regel
dock högst en månad.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
Under den korta tid sjömansskatteförordningen varit i tillämpning har
det visat sig, att en del praktiska svårigheter uppkommit, vilka det torde
vara angeläget att så snart som möjligt söka klara upp. Den uppdelning i
närfart och fj ärr fart som förekommer i förordningen har visat sig orsaka
svårigheter för båda parterna på arbetsmarknaden.För redarna har uppkommit
svårigheter att bemanna fartyg, som går i närfart, åtminstone med svenskt
sjöfolk. De ombordanställda har många gånger kommit att få en skatt som
icke stått i rimlig proportion till inkomsten. Anledningen härtill är bl. a.
den korta tjänstgöringstid per år som här kan förekomma. Det har också
visat sig svårt att avgöra, huruvida ett fartyg som sysselsättes i omväxlande
när- och fjärrfart under beskattningsåret skall hänföras till den ena eller
andra kategorien. Motionärerna ifrågasätter om det icke vore lämpligare
att tillämpa endast en sjömansskattetabell — den som gäller för fjärrfart
— för alla fartyg utom för dem som går i inre fart, sådant detta begrepp
definierats i anvisningarna till 1 §.
För sjöman, som är inskriven å svenskt sjömanshus men bosatt i land där
i huvudsak indirekt beskattning tillämpas, uppkommer ogynsamma följder
av den nuvarande utformningen av beskattningsreglerna. Dessa skattskyldiga
kan nämligen icke såsom i anvisningarna till 7 § är stadgat med intyg
styrka att de är skattskyldiga i annat land för inkomsten. Motionärerna
ifrågasätter om icke sådan sjöman lämpligen borde beskattas enligt 9 §,
alltså efter 15 % av den beskattningsbara inkomsten.
Betydande orättvisor uppkommer för sådana ombordanställda som i samband
med lön får ut vissa engångsbelopp. Vid avmönstring erhåller ombordanställd
ej endast semesterersättning utan även ersättning för s. k. vederlag,
d. v. s. ett kontantbelopp avsett att utgöra kompensation för sön- och
helgdagar till sjöss under den förflutna tjänstgöringstiden. Genom att sådan
ersättning vid beskattningen lägges till månadslönen — såvitt den icke
överstiger senast uppburen månadsinkomst -— får den anställde ofta betala
skatt efter en högre progression än som motsvarar hans verkliga årsinkomst.
Det är angeläget att en ändring här kommer till stånd. Ersättning
för semester och vederlag borde beskattas på grundval av det antal dagar
det rör sig om. Även andra utbetalade engångsbelopp, exempelvis gratifikationer,
s. k. merlön till befälhavare och maskinchef samt bärgarlön, kan föranleda
en för hög, icke avsedd progression.
I princip samma förhållanden gäller beträffande elever vid sjöbefälsskolor
som under ferierna tar anställning å fartyg liksom annan skolungdom
som under någon månad på somrarna tar tillfällig anställning ombord. Tidigare
kunde sådan tillfällig! anställd personal genom hänvändelse till
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1960
uppbördsmyndigheterna på förhand erhålla besked om att preliminär skatt
antingen icke alls eller i vart fall med mycket ringa belopp skulle dragas från
lönen. I det övervägande antalet fall kunde man räkna med att årsinkomsten
skulle bli så låg att någon beskattning inte skulle uppkomma. Avsikten
har självfallet inte varit att här åstadkomma ändrade förhållanden. Möjligheter
till jämkning i fall varom här är fråga bör tillskapas.
Enligt förordningen skall sjömansskatt erläggas av envar som är anställd
i »redarens» tjänst ombord på svenskt handelsfartyg. På grund av denna
formulering blir sjömansskatteförordningen icke möjlig att tillämpa på
exempelvis befälsperson som för att företräda rederiets intresse såsom s. k.
supercargo medföljer av rederiet tidsbefraktat fartyg. Ej heller kan alltid
maskinbefäl, som tjänstgör som s. k. garantimaskinist, beskattas enligt
denna förordning. Det förefaller rimligt att sådana ombordanställda, varom
här är fråga, jämställes med övriga ombordanställda.
Slutligen framhålles att ett enklare redovisningsförfarande när det
gäller inbetalning och redovisning av innehållen sjömansskatt torde böra
komma till stånd liksom en förlängning av den respittid redaren har för
inbetalning av skatten.
Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en översyn av sjömansskatteförordningens
bestämmelser samt att förslag till sådana ändringar i förordningen,
vartill utredningen kan föranleda, framlägges till 1960 års höstriksdag.
Motionärerna framhåller, att vissa praktiska svårigheter uppkommit
vid tillämpningen under den tid förordningen varit i kraft och pekar
på vissa spörsmål, som enligt motionärernas mening bör bli föremål för
utredning.
Utskottet har beaktat vad i motionerna anförts. Enligt vad utskottet erfarit
har sjömansskattenämnden med ledning av de erfarenheter, som vunnits
från nämndens första verksamhetsår, i en den 18 december 1959 dagtecknad
skrivelse hos Kungl. Maj :t hemställt om vissa ändringar i sjömansskatteförordningen.
I framställningen, som för närvarande är föremål
för remissbehandling, har nämnden behandlat samtliga de spörsmål, som
beröres i motionerna.
Med hänsyn till att de av motionärerna behandlade frågorna således redan
är föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet, anser utskottet skäl icke
föreligga för riksdagen att vidtaga någon åtgärd i anledning av motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 403 av herrar Bergman
och Sveningsson samt 11:532 av herr Staxäng m. fl. om
översyn av förordningen om sjömansskatt, i den mån de
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1960 5
icke kan anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 mars 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Spetz, Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist
och Oscar Carlsson; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Allard,
Vigelsbo, Gustafson i Göteborg, Andersson i Essvik, Darlin, fru Holmqvist,
herrar Stiernstedt och Rydén.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.