Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om översgn av förordningen om sjömansskatt.

1960-03-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:28, Betänkande i anledning av väckta motioner om översgn av förordningen om sjömansskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1960

1

Nr 28

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om översgn av förordningen om sjömansskatt.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:403 av herrar Bergman och Sveningsson samt 11:532 av

herr Staxäng m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om översyn av sjömansskatteförordningen med

beaktande av vad i motionerna anförts samt om förslag till 1960 års höstriksdag

om sådana ändringar i förordningen vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 532.

Bestämmelserna om sjömansskatt är intagna i förordningen den 16 maj

1958, nr 295. Förordningen gäller envar, som är anställd i redarens tjänst

ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100

registerton, när fartyget huvudsakligast användes i fart mellan svenska

hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt i fart mellan

svensk och utländsk hamn eller mellan utländska hamnar.

De anställda ombord på sådana fartyg skall inte deklarera för inkomsten

ombord och blir inte heller taxerade till kommunal eller statlig inkomstskatt

för denna inkomst. De erlägger i stället för varje månad en definitiv

källskatt, sjömansskatt, som ersätter inte bara de nämnda inkomstskatterna

utan även avgifterna till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen.

Sjömansskatten avdrages genom redarens försorg vid utbetalning till sjömannen

av lön eller annan ersättning, som utgår på grund av anställningen

ombord. För här i riket bosatt sjöman uträknas skatten med ledning av

särskilda sjömansskattetabeller. Det finns två slag av tabeller, nämligen

en som användes för närfart och en för fjärrfart. Med fjärrfart avses

därvid fart, helt eller delvis bortom linjen Hanslholm—Lindesnäs eller

bortom Cuxhaven.

Skatten enligt närfartstabellen överensstämmer i princip med uttaget av

preliminär skatt i ortsgrupp III vid en kommunal utdebitering av 13 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1960

för skattekrona och vid en folkpensionsavgift å 2,5 procent av den taxerade

inkomsten. Vissa jämkningar nedåt har dock företagits med tanke på att

sjömansskatten skall vara definitiv. Även fjärrfartstabellen bygger på den

för preliminär skatt avsedda tabellen för ortsgrupp III, kommunal utdebitering

13 kronor, ehuru skatten genomgående reducerats efter vissa principer.

I förhållande till beskattningen i vårt land innebär fjärrf artsskatten

en inte oväsentlig skattelindring, framför allt för gifta sjömän men även

för övriga.

Engångsbelopp, exempelvis semesterersättning och övertidsersättning,

beskattas som särskild månadsinkomst, om beloppet överstiger den senast

uppburna månadsinkomsten. I annat fall sammanlägges engångsbeloppet

med månadsinkomsten.

Är sjöman inskriven å svenskt sjömanshus utgår skatt enligt de bestämmelser,

som gäller för här i riket bosatt sjöman, om han inte med intyg

från sjömansskattenämnden visar att han är skattskyldig i annat land för

inkomsten. Även sjöman, som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge, skall

erlägga sjömansskatt enligt sjömansskattetabell.

Övriga sjömän skall erlägga sjömansskatt med 15 procent av den kontanta

inkomsten ombord.

Jämkning av sjömansskatt kan ifrågakomma, om sjömannen gör sannolikt

att han vid taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt året

efter beskattningsåret skulle kunna påräkna avdrag för

a) underskott å egen förvärvskälla,

b) utbetalning av periodiskt understöd,

c) avgift för pensionsförsäkring samt

d) nedsatt skatteförmåga.

I proposition nr 92 till 1958 års riksdag med förslag till förordning om

sjömansskatt anförde departementschefen beträffande jämkning av sjömansskatt

bl. a. följande.

Svenska sjöfolksförbundet har pekat på det fallet att en sjöman på grund

av värnplikt, skolgång, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga inte kunnat

utöva sitt yrke under hela året. Enligt förbundets mening borde jämkning

alltid medges om hindret varat mer än sex månader. Jag har nyss angivit att

den omständigheten att ombordanställningen icke avsett ett helt år i och

för sig icke bör vara jäinkningsgrund i fråga om sjömansskatten, som ju är

utformad som en definitiv sjömansskatt. Jag kan sålunda inte tillstyrka

införandet av en sådan generell regel som förbundet föreslagit. Däremot

kommer i en del av de fall, som förbundet haft i tankarna, förutsättning för

jämkning att vara för handen enligt bestämmelsen om att nedsatt skatteförmåga

skall beaktas av sjömansskattenämnden. Nedsatt skatteförmåga

kan sålunda ofta antagas föreligga vid sjukdom, arbetslöshet, stor försörjningsbörda

o. dyl.

Det åligger redaren att varannan månad till sjömansskattekontoret i

Göteborg inbetala och redovisa innehållen sjömansskatt. Anstånd med skat
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1960 3

teredovisningen av sjömansskatt kan efter framställning beviljas, i regel

dock högst en månad.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

Under den korta tid sjömansskatteförordningen varit i tillämpning har

det visat sig, att en del praktiska svårigheter uppkommit, vilka det torde

vara angeläget att så snart som möjligt söka klara upp. Den uppdelning i

närfart och fj ärr fart som förekommer i förordningen har visat sig orsaka

svårigheter för båda parterna på arbetsmarknaden.För redarna har uppkommit

svårigheter att bemanna fartyg, som går i närfart, åtminstone med svenskt

sjöfolk. De ombordanställda har många gånger kommit att få en skatt som

icke stått i rimlig proportion till inkomsten. Anledningen härtill är bl. a.

den korta tjänstgöringstid per år som här kan förekomma. Det har också

visat sig svårt att avgöra, huruvida ett fartyg som sysselsättes i omväxlande

när- och fjärrfart under beskattningsåret skall hänföras till den ena eller

andra kategorien. Motionärerna ifrågasätter om det icke vore lämpligare

att tillämpa endast en sjömansskattetabell — den som gäller för fjärrfart

— för alla fartyg utom för dem som går i inre fart, sådant detta begrepp

definierats i anvisningarna till 1 §.

För sjöman, som är inskriven å svenskt sjömanshus men bosatt i land där

i huvudsak indirekt beskattning tillämpas, uppkommer ogynsamma följder

av den nuvarande utformningen av beskattningsreglerna. Dessa skattskyldiga

kan nämligen icke såsom i anvisningarna till 7 § är stadgat med intyg

styrka att de är skattskyldiga i annat land för inkomsten. Motionärerna

ifrågasätter om icke sådan sjöman lämpligen borde beskattas enligt 9 §,

alltså efter 15 % av den beskattningsbara inkomsten.

Betydande orättvisor uppkommer för sådana ombordanställda som i samband

med lön får ut vissa engångsbelopp. Vid avmönstring erhåller ombordanställd

ej endast semesterersättning utan även ersättning för s. k. vederlag,

d. v. s. ett kontantbelopp avsett att utgöra kompensation för sön- och

helgdagar till sjöss under den förflutna tjänstgöringstiden. Genom att sådan

ersättning vid beskattningen lägges till månadslönen — såvitt den icke

överstiger senast uppburen månadsinkomst -— får den anställde ofta betala

skatt efter en högre progression än som motsvarar hans verkliga årsinkomst.

Det är angeläget att en ändring här kommer till stånd. Ersättning

för semester och vederlag borde beskattas på grundval av det antal dagar

det rör sig om. Även andra utbetalade engångsbelopp, exempelvis gratifikationer,

s. k. merlön till befälhavare och maskinchef samt bärgarlön, kan föranleda

en för hög, icke avsedd progression.

I princip samma förhållanden gäller beträffande elever vid sjöbefälsskolor

som under ferierna tar anställning å fartyg liksom annan skolungdom

som under någon månad på somrarna tar tillfällig anställning ombord. Tidigare

kunde sådan tillfällig! anställd personal genom hänvändelse till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1960

uppbördsmyndigheterna på förhand erhålla besked om att preliminär skatt

antingen icke alls eller i vart fall med mycket ringa belopp skulle dragas från

lönen. I det övervägande antalet fall kunde man räkna med att årsinkomsten

skulle bli så låg att någon beskattning inte skulle uppkomma. Avsikten

har självfallet inte varit att här åstadkomma ändrade förhållanden. Möjligheter

till jämkning i fall varom här är fråga bör tillskapas.

Enligt förordningen skall sjömansskatt erläggas av envar som är anställd

i »redarens» tjänst ombord på svenskt handelsfartyg. På grund av denna

formulering blir sjömansskatteförordningen icke möjlig att tillämpa på

exempelvis befälsperson som för att företräda rederiets intresse såsom s. k.

supercargo medföljer av rederiet tidsbefraktat fartyg. Ej heller kan alltid

maskinbefäl, som tjänstgör som s. k. garantimaskinist, beskattas enligt

denna förordning. Det förefaller rimligt att sådana ombordanställda, varom

här är fråga, jämställes med övriga ombordanställda.

Slutligen framhålles att ett enklare redovisningsförfarande när det

gäller inbetalning och redovisning av innehållen sjömansskatt torde böra

komma till stånd liksom en förlängning av den respittid redaren har för

inbetalning av skatten.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en översyn av sjömansskatteförordningens

bestämmelser samt att förslag till sådana ändringar i förordningen,

vartill utredningen kan föranleda, framlägges till 1960 års höstriksdag.

Motionärerna framhåller, att vissa praktiska svårigheter uppkommit

vid tillämpningen under den tid förordningen varit i kraft och pekar

på vissa spörsmål, som enligt motionärernas mening bör bli föremål för

utredning.

Utskottet har beaktat vad i motionerna anförts. Enligt vad utskottet erfarit

har sjömansskattenämnden med ledning av de erfarenheter, som vunnits

från nämndens första verksamhetsår, i en den 18 december 1959 dagtecknad

skrivelse hos Kungl. Maj :t hemställt om vissa ändringar i sjömansskatteförordningen.

I framställningen, som för närvarande är föremål

för remissbehandling, har nämnden behandlat samtliga de spörsmål, som

beröres i motionerna.

Med hänsyn till att de av motionärerna behandlade frågorna således redan

är föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet, anser utskottet skäl icke

föreligga för riksdagen att vidtaga någon åtgärd i anledning av motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 403 av herrar Bergman

och Sveningsson samt 11:532 av herr Staxäng m. fl. om

översyn av förordningen om sjömansskatt, i den mån de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1960 5

icke kan anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Spetz, Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist

och Oscar Carlsson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Allard,

Vigelsbo, Gustafson i Göteborg, Andersson i Essvik, Darlin, fru Holmqvist,

herrar Stiernstedt och Rydén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.