Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt att åtnjuta det från inkomst av kapital medgivna s. k. sparavdraget.
1960-03-17 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1960:31, Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt att åtnjuta det från inkomst av kapital medgivna s. k. sparavdraget.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960
1
Nr 31
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vidgad rätt att åtnjuta det från inkomst av kapital
medgivna s. k. sparavdraget.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:284 av herr Eric Carlsson och 11:495 av
herrar Fälldin och Larsson i Norderön, vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att den som i samband med försäljning av jordbruks- eller annan
fastighet undantager förmånen av fri bostad må äga deklarera förmånen på
sätt som i motionerna förordas, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderlig lagtext; ävensom
2) de likalydande motionerna 1:426 av herr Sveningsson och 11:520 av herr
Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att det
nuvarande avdraget från inkomst av kapital med 300 kronor för ensamstående
och 600 kronor för gifta skall utsträckas till att gälla inkomst av rörelse
och jordbruk eller annan fastighet samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta förslag till därav föranledda författningsändringar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 11:495 och 11:520.
Fysisk person, som haft intäkt av kapital, äger, där bruttointäkten överstiger
sammanlagda beloppet av förvaltningskostnaderna, utöver avdrag
för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med 300 kronor. Har den skattskyldige
under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra
maken, får makarna tillsammans åtnjuta avdrag med 600 kronor. Högre
avdrag än som motsvarar skillnaden mellan bruttointäkten och förvaltningskostnaderna
må dock inte i något fall medges. Extra avdrag åtnjutes
under vissa förutsättningar även vid inkomstberäkningen för förvärvskällan
annan fastighet. Vid beräkning enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen av
inkomst av fastighet i hemortskommunen äger skattskyldig nämligen —
utöver avdrag för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld
eller liknande avgäld — åtnjuta ett extra avdrag med, för helt år
räknat, 200 kronor. Avdraget må dock högst uppgå till det belopp som skall
upptagas såsom intäkt av fastigheten.
i_Jlihang till rikudagrns protokoll 1960. 7 sn/nl. Nr 31
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960
Beträffande beskattningen av förmån av fri bostad gäller enligt 22 § 1
mom. att såsom avdragsgill driftkostnad vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
räknas bl. a. utgivna undantagsförmåner samt vidare pensioner,
periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar
på grund av förutvarande anställning å fastigheten. Av 31 och 32 §§ samma
lag framgår att den som kommit i åtnjutande av undantagsförmån eller
periodisk intäkt, för vilken givaren är berättigad till avdrag, är skyldig att
upptaga värdet därav såsom intäkt av tjänst.
Frågan om beskattningen av förmån i form av fri bostad, som förbehållits
i samband med försäljning av fastighet, har behandlats av 1959 års riksdag
i anledning av motionsvis framställda yrkanden av i huvudsak samma innebörd
som i de nu föreliggande motionerna 1:284 och 11:495. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 18 uttalade bevillningsutskottet bl. a. att ett
visst inslag av kapitalavkastning stundom kunde sägas känneteckna sådan
bostadsförmån liksom även undantagsförmåner i övrigt och vissa andra
inkomster, vilka nu hänföres till inkomst av tjänst, t. ex. på grund av privat
försäkring utfallande pensionsbelopp och livräntor. Utskottet avstyrkte
emellertid motionsyrkandena, enär det inte syntes böra komma i fråga att
överföra beskattningen av dylika inkomster till inkomst av kapital enbart
för att möjliggöra ett ökat utnyttjande av sparavdraget, vars främsta syfte
är att stimulera till nysparande.
I de likalydande motionerna 1:426 och 11:520 erinras om strävandena
att gynna sparandet samt om den förståelse som i viss mån vunnits
härför genom införandet av sparavdraget vid beräkning av kapitalinkomst.
Avdraget i fråga får åtnjutas om inkomsten utgör t. ex. ränta å banktillgodohavanden
eller utdelning å aktier. Dessa former av småsparande premieras
sålunda med en skattelättnad. Motionärerna framhåller att ett icke oväsentligt
sparande förekommer även på andra sätt och då icke minst inom den
svenska småföretagsamheten. Enskilda småföretagare måste för konsolidering
eller fortsatta utvidgningar spara en del av förtjänsterna för framtiden.
Nästan varje sådan företagare arbetar med ett visst eget kapital. Detta kapital
är en av förutsättningarna för inkomsten, och en del av inkomsten är
alltså att betrakta som inkomst av kapital medan en del utgör arbetsinkomst.
För att vinna rättvisa på detta skatteområde förordar motionärerna att jordbrukare
och andra enskilda företagare samt ägare av annan fastighet medges
rätt att i sin deklaration göra avdrag med ett belopp intill 300 kronor för
ensamstående och 600 kronor för äkta makar från vad som för dem utgör
motsvarighet till inkomst av kapital. På grund av svårigheterna att här göra
en uppdelning av inkomsten bör en schablon tillgripas. Motionärerna föreslår
härutinnan, att inkomst förvärvad av jordbrukare och annan företagare
samt av ägare av annan fastighet skall jämställas med kapitalinkomst till
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960
3
så stor del som motsvarar avkastning å det i företaget eller fastigheten nedlagda
egna kapitalet räknat efter den för inlåning å sparkasseräkning gällande
räntan —- dock högst den sammanlagda intäkten. Härifrån skall sålunda
enligt förslaget medges avdrag enligt de för kapitalinkomst gällande
reglerna.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:284 och II:495
påpekas, att rätten att åtnjuta sparavdraget från inkomst av kapital föreligger
då kapitalavkastningen utgår i kontant form men däremot inte om
avkastningen utgår i form av förmån. Sådant fall föreligger när exempelvis
en småförbrukare drar sig tillbaka och, såsom ofta förekommer, avyttrar
sin fastighet med undantag för rätt till fri bostad under återstoden av sin
levnad. Detta undantag medför alltid ett lägre pris vid försäljningen. I
många fall innebär försäljningen att köparen övertar säljarens lån, och den
senare tillförsäkras då förmånen av fri bostad under den återstående levnaden.
Han kvarstår med andra ord med kapital i fastigheten och tillgodogör
sig dess avkastning genom förmånen av fri bostad. Enligt gällande
skattebestämmelser skall emellertid förmånen av fri bostad deklareras som
inkomst av tjänst. Då bostadsförmånen utgör avkastning av ett tidigare
sparat kapital, borde den enligt motionärernas mening få upptagas som inkomst
av kapital. Den skattskyldige skulle därigenom få rätt till sparavdraget
och bli jämställd med dem, som uppbär kontant avkastning av kapital.
Visserligen förekommer att inkomster, som inte utgör inkomst av tjänst
1 egentlig mening, t. ex. på grund av privat försäkring utfallande pension,
hänföres till inkomst av tjänst. Motionärerna anser dock sådan inkomst inte
vara jämförbar med här avsedda förmån av fri bostad. För avgifter till pensionsförsäkring
äger nämligen vederbörande göra skatteavdrag, varför de
utfallande pensionsbeloppen kan betraktas som uppskjuten inkomst, som
beskattas när den utfaller. För det sparande, som presterats i fastighet och
som sedermera resulterar i fri bostad, har däremot skatt erlagts i vanlig
ordning. Dessa förhållanden belyses än ytterligare om man tänker sig att
köparen i stället formellt löser ut förmånstagare genom en revers som löper
med ränta, och förmånstagaren bor kvar mot att han erlägger hyra motsvarande
räntans belopp. Köparen tar i sin deklaration upp dels en hyresinkomst
på 600 kronor och dels eu ränteutgift på samma belopp. Förmånstagaren
tar för sin del i deklarationen upp inkomst av kapital med 600 kronor,
vilken inkomst helt konsumeras av sparavdraget om vederbörande är gift.
Det kan emellertid ifrågasättas om ett sådant formellt reversförfarande
skall behöva tillgripas för att vederbörande skall få rätt till det avdrag, som
tillkommer andra med inkomst av kapital. Förfarandet måste för många te
sig krångligt och strider mot den praxis som brukar tillämpas vid undantagsförmån.
2 — Dihang till riksdagens protokoll 1060. 7 samt. Nr 31
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960
Utskottet
Genom lagstiftning år 1957 höjdes det extra avdraget från inkomst avkapital
från 100 till högst 300 kronor för ensamstående samt från 200 till
högst 600 kronor för gifta. Höjningen vidtogs i avsikt att stimulera till ökat
nysparande bland den stora mängden av småsparare och trädde i stället
för det några år tidigare prövade systemet för premiering av frivilligt banksparande
(premiesparandet).
I de förevarande motionerna har föreslagits åtgärder i syfte att motsvarande
avdrag skall medges även från vissa andra inkomstslag än kapitalinkomst.
Vad först angår de likalydande motionerna I: 426 och II: 520 hemställes
däri, att rätten att åtnjuta s. k. sparavdrag med högst 300 respektive 600
kronor skall utsträckas att gälla även fysiska personer, som har inkomst av
rörelse, jordbruk eller annan fastighet. Avdragsbeloppet skall enligt förslaget
maximeras till beloppet av en efter sparbanksränta beräknad avkastning
av det egna kapital, som den skattskyldige kan ha nedlagt i förvärvskällan
i fråga. Yrkandet åsyftar att uppmuntra till det sparande som företagare
m. fl. bedriver inom det egna företagets ram genom insatser av driftöverskott
för konsolidering och utveckling av verksamheten.
I och för sig kan den ifrågasatta åtgärden vara ägnad att främja sparandet.
Den sparfrämjande effekten av förslaget synes dock utskottet böra
bedömas såsom tämligen ringa. Det får nämligen antagas att rörelseidkare,
jordbrukare och andra som åsyftas med förslaget investerar sparade vinstmedel
i sin förvärvskälla företrädesvis med hänsyn till förväntningar om
ökad avkastning eller värdebeständig placering. Utskottet vill vidare framhålla
att det av motionärerna åsyftade företagssparandet i regel icke utbjudes
på kapitalmarknaden och därför i motsats till kontantsparandet inte
medför något omedelbart ökat utrymme för de samhälleliga investeringsbehoven
eller det enskilda näringslivets mera kapitalkrävande investeringar.
I detta sammanhang må vidare erinras om att frågan om främjande av det
personliga sparandet via lättnader vid beskattningen är föremål för en förutsättningslös
och allsidig utredning.
Till stöd för motionsyrkandet har angivits att eu vidgad rätt att åtnjuta
sparavdraget skulle medföra större rättvisa mellan olika kategorier inkomsttagare.
Härutinnan får utskottet erinra om att sparavdraget enligt gällande
regler åtnjutes av samtliga inkomsttagare, som har behållen inkomst av
kapital, sålunda även av dem som har huvudinkomst av rörelse, jordbruk
eller annan fastighet. Inkomst av kapital förekommer förhållandevis oftare
hos företagare än hos andra kategorier skattskyldiga. Enligt senast tillgängliga
uppgifter kan det beräknas att år 1951 inkomst av kapital förelåg hos
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960
5
ungefär 50 procent av de skattskyldiga, som hörde till kategorin företagare,
men blott hos cirka 22 procent av arbetare och tjänstemän. För företagare
inom jordbruk med binäringar var procenttalet 57. Nuvarande inkomstförhållanden
torde härvidlag förete endast smärre förskjutningar i jämförelsen
olika kategorier skattskyldiga emellan. Det bör i detta sammanhang understrykas,
att beskattningsreglerna i fråga om inkomst av rörelse medger
rörelseidkare och jordbrukare med bokföringsmässig redovisning vidsträckta
möjligheter till konsolidering genom vinstreglerande dispositioner, som innebär
uppskov med inkomstbeskattningen av intäkter i verksamheten, t. ex.
reglerna om avskrivning å maskiner och andra inventarier samt om värdering
av varulager. I betraktande av angivna förhållanden finner utskottet
sig icke kunna dela den uppfattningen, att den yrkade lagstiftningsåtgärden
uppbäres av ett rättvisekrav.
Införandet av det extra avdraget från kapitalinkomst motiverades delvis
av önskemålet att förenkla deklarations- och taxeringsarbetet beträffande
de många skattskyldiga, som vid sidan av sin huvudinkomst har smärre
inkomster av kapital. Uppenbarligen är den nu föreslagna utsträckningen
av avdragsrätten icke ägnad att på samma sätt förenkla förfarandet i fråga
om inkomst av rörelse, jordbruk eller annan fastighet. Tvärtom torde förslaget,
därest det realiseras, komma att föranleda icke obetydliga olägenheter
vid taxeringsarbetet. Utskottet kan härutinnan inskränka sig till att
peka på de svårigheter, som kan beräknas uppkomma i samband med fastställande
av storleken av den skattskyldiges egna kapital i affärs- och hantverksföretag
av mindre omfattning.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna I: 426 och
II: 520.
I de likalydande motionerna 1: 284 och II: 495 yrkas att skattskyldig, som
i samband med försäljning av fastighet förbehållit sig förmån av fri bostad i
fastigheten, skall äga rätt att upptaga förmånens värde såsom inkomst av
kapital. Enligt nuvarande beskattningsregler skall värdet redovisas såsom
inkomst av tjänst. Genom en sådan ändring skulle berörda skattskyldiga
erhålla möjlighet att från värdet av bostadsförmånen tillgodoföra sig sparavdraget.
Till stöd för motionsyrkandet anföres bl. a. att värdet av dylik
bostadsförmån vid ett reellt betraktelsesätt är att anse som avkastning å ett
tidigare sparat, i den försålda fastigheten innestående kapital.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen framfördes motsvarande
yrkande motionsvis vid föregående års riksdag. Motionerna avstyrktes
av bevillningsutskottet i dess av riksdagen godkända betänkande nr 18. Utskottet
anförde i anledning av motionsyrkandena bl. a., att det inte syntes
böra komma i fråga att överföra inkomst av ifrågavarande slag till inkomst
av kapital enbart för att möjliggöra ett ökat utnyttjande av sparavdraget,
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960
vars främsta syfte är att stimulera nysparande. I de nu föreliggande motionerna
har såvitt utskottet kan finna inte anförts skäl, som kan motivera att
riksdagen nu frångår sin år 1959 intagna ståndpunkt i frågan. Utskottet
finner sig därför inte kunna tillstyrka bifall till motionerna 1:284 och
II: 495.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1: 284 av herr Eric Carlsson
samt II: 495 av herrar Fälldin och Larsson i Norderön angående
beskattningen av förmånen av fri bostad i vissa fall,
ävensom
2) de likalydande motionerna I: 426 av herr Sveningsson
och II: 520 av herr Magnusson i Borås m. fl. om visst schablonavdrag
vid beskattning av inkomster av rörelse och fastighet,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Spetz, Jansson,
Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson, Wärnberg och
Hellebladh; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Nilsson
i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson i Borås,
Wiklund och Gustafson i Göteborg.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960
7
Reservationer
I) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vilka —
under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 426 av herr
Sveningsson och II: 520 av herr Magnusson i Borås m. fl. — ansett att utskottet
under punkten 2) bort hemställa,
att riksdagen i anledning av nämnda motioner måtte för
sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i konimunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370)
Härigenom förordnas, att till följande paragrafer i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,
nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4
samt till 29 § ett nytt moment betecknat 5, ävensom att till anvisningarna
till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad 9, av den lydelse som
nedan sägs.
22 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 600 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta
extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten
och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och ej
heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges i
jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som här sägs
må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4 mom.
och 29 § 5 inom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom. icke
kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.
25 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960
gemensamt åtnjutas med 600 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att
åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och
i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
29 §.
5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda kostnaderna,
utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med 300
kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 600 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt
9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
-» Anvisningar
till
22 §.
9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt
må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den
inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle ha
varit om extra avdrag ej förekommit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1961 års taxering samt vid eftertaxering för 1961 och
tidigare år.
II) av herrar Gustaf Elof sson, Bengtson och Vigelsbo, vilka — under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna 1: 284 av herr Eric Carlsson
och II: 495 av herrar Fälldin och Larsson i Norderön — ansett att utskottet
under punkten 1) bort hemställa,
att riksdagen i anledning av nyssnämnda motioner måtte
för sin del antaga följande
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960
9
Förslag
till ''■«
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370)
Härigenom förordnas, att 31 §, 32 § 1 mom. och 38 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
31 §.
Till tjänst--— tillfällig natur.
Med tjänst likställes rätt till: f
pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring
eller annorledes än på grund av försäkring, ersättning, som i
annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner av annat slag än rätt
till fri bostad;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren
enligt 22, 25, 29 eller 46 § är berättigad till avdrag därför.
(Se vidare anvisningarna.)
32 §.
1 mom. Till intäkt av tjänst hänföras:
avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar,
bostad eller annat, som utgått för tjänsten;
pension och i den mån icke annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas
livränta, som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring
eller annorledes än på grund av försäkring, ävensom ersättning, som i
annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
tagen i samband med tjänst — dock icke ersättning, som avser sjukvårdseller
läkarekostnader — samt undantagsförmåner av annat slag än rätt till
fri bostad, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som
i 31 § avses.
Som intäkt ----— med tjänst.
Har tjänsteinnehavare----— annan fastighet.
38 §.
1 mom. Till intäkt av kapital räknas:
ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta
medel,
utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt å andelar i utländska bolag,
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960
intäkt genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktier eller andelar, som
nyss sagts, där ej aktierna eller andelarna samtidigt överlåtits, så ock
undantagsförmån i form av rätt till fri bostad,
allt såvitt icke intäkten är att hänföra till intäkt av rörelse.
För den---till utdelning.
Såsom utdelning---övertagande föreningen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.
III) av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960
600341
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.