Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt att åtnjuta det från inkomst av kapital medgivna s. k. sparavdraget.

1960-03-17 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:31, Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt att åtnjuta det från inkomst av kapital medgivna s. k. sparavdraget.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960

1

Nr 31

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vidgad rätt att åtnjuta det från inkomst av kapital

medgivna s. k. sparavdraget.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:284 av herr Eric Carlsson och 11:495 av

herrar Fälldin och Larsson i Norderön, vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att den som i samband med försäljning av jordbruks- eller annan

fastighet undantager förmånen av fri bostad må äga deklarera förmånen på

sätt som i motionerna förordas, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till härför erforderlig lagtext; ävensom

2) de likalydande motionerna 1:426 av herr Sveningsson och 11:520 av herr

Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att det

nuvarande avdraget från inkomst av kapital med 300 kronor för ensamstående

och 600 kronor för gifta skall utsträckas till att gälla inkomst av rörelse

och jordbruk eller annan fastighet samt att vederbörande utskott måtte

utarbeta förslag till därav föranledda författningsändringar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:495 och 11:520.

Fysisk person, som haft intäkt av kapital, äger, där bruttointäkten överstiger

sammanlagda beloppet av förvaltningskostnaderna, utöver avdrag

för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med 300 kronor. Har den skattskyldige

under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra

maken, får makarna tillsammans åtnjuta avdrag med 600 kronor. Högre

avdrag än som motsvarar skillnaden mellan bruttointäkten och förvaltningskostnaderna

må dock inte i något fall medges. Extra avdrag åtnjutes

under vissa förutsättningar även vid inkomstberäkningen för förvärvskällan

annan fastighet. Vid beräkning enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen av

inkomst av fastighet i hemortskommunen äger skattskyldig nämligen —

utöver avdrag för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld

eller liknande avgäld — åtnjuta ett extra avdrag med, för helt år

räknat, 200 kronor. Avdraget må dock högst uppgå till det belopp som skall

upptagas såsom intäkt av fastigheten.

i_Jlihang till rikudagrns protokoll 1960. 7 sn/nl. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960

Beträffande beskattningen av förmån av fri bostad gäller enligt 22 § 1

mom. att såsom avdragsgill driftkostnad vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

räknas bl. a. utgivna undantagsförmåner samt vidare pensioner,

periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar

på grund av förutvarande anställning å fastigheten. Av 31 och 32 §§ samma

lag framgår att den som kommit i åtnjutande av undantagsförmån eller

periodisk intäkt, för vilken givaren är berättigad till avdrag, är skyldig att

upptaga värdet därav såsom intäkt av tjänst.

Frågan om beskattningen av förmån i form av fri bostad, som förbehållits

i samband med försäljning av fastighet, har behandlats av 1959 års riksdag

i anledning av motionsvis framställda yrkanden av i huvudsak samma innebörd

som i de nu föreliggande motionerna 1:284 och 11:495. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 18 uttalade bevillningsutskottet bl. a. att ett

visst inslag av kapitalavkastning stundom kunde sägas känneteckna sådan

bostadsförmån liksom även undantagsförmåner i övrigt och vissa andra

inkomster, vilka nu hänföres till inkomst av tjänst, t. ex. på grund av privat

försäkring utfallande pensionsbelopp och livräntor. Utskottet avstyrkte

emellertid motionsyrkandena, enär det inte syntes böra komma i fråga att

överföra beskattningen av dylika inkomster till inkomst av kapital enbart

för att möjliggöra ett ökat utnyttjande av sparavdraget, vars främsta syfte

är att stimulera till nysparande.

I de likalydande motionerna 1:426 och 11:520 erinras om strävandena

att gynna sparandet samt om den förståelse som i viss mån vunnits

härför genom införandet av sparavdraget vid beräkning av kapitalinkomst.

Avdraget i fråga får åtnjutas om inkomsten utgör t. ex. ränta å banktillgodohavanden

eller utdelning å aktier. Dessa former av småsparande premieras

sålunda med en skattelättnad. Motionärerna framhåller att ett icke oväsentligt

sparande förekommer även på andra sätt och då icke minst inom den

svenska småföretagsamheten. Enskilda småföretagare måste för konsolidering

eller fortsatta utvidgningar spara en del av förtjänsterna för framtiden.

Nästan varje sådan företagare arbetar med ett visst eget kapital. Detta kapital

är en av förutsättningarna för inkomsten, och en del av inkomsten är

alltså att betrakta som inkomst av kapital medan en del utgör arbetsinkomst.

För att vinna rättvisa på detta skatteområde förordar motionärerna att jordbrukare

och andra enskilda företagare samt ägare av annan fastighet medges

rätt att i sin deklaration göra avdrag med ett belopp intill 300 kronor för

ensamstående och 600 kronor för äkta makar från vad som för dem utgör

motsvarighet till inkomst av kapital. På grund av svårigheterna att här göra

en uppdelning av inkomsten bör en schablon tillgripas. Motionärerna föreslår

härutinnan, att inkomst förvärvad av jordbrukare och annan företagare

samt av ägare av annan fastighet skall jämställas med kapitalinkomst till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960

3

så stor del som motsvarar avkastning å det i företaget eller fastigheten nedlagda

egna kapitalet räknat efter den för inlåning å sparkasseräkning gällande

räntan —- dock högst den sammanlagda intäkten. Härifrån skall sålunda

enligt förslaget medges avdrag enligt de för kapitalinkomst gällande

reglerna.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:284 och II:495

påpekas, att rätten att åtnjuta sparavdraget från inkomst av kapital föreligger

då kapitalavkastningen utgår i kontant form men däremot inte om

avkastningen utgår i form av förmån. Sådant fall föreligger när exempelvis

en småförbrukare drar sig tillbaka och, såsom ofta förekommer, avyttrar

sin fastighet med undantag för rätt till fri bostad under återstoden av sin

levnad. Detta undantag medför alltid ett lägre pris vid försäljningen. I

många fall innebär försäljningen att köparen övertar säljarens lån, och den

senare tillförsäkras då förmånen av fri bostad under den återstående levnaden.

Han kvarstår med andra ord med kapital i fastigheten och tillgodogör

sig dess avkastning genom förmånen av fri bostad. Enligt gällande

skattebestämmelser skall emellertid förmånen av fri bostad deklareras som

inkomst av tjänst. Då bostadsförmånen utgör avkastning av ett tidigare

sparat kapital, borde den enligt motionärernas mening få upptagas som inkomst

av kapital. Den skattskyldige skulle därigenom få rätt till sparavdraget

och bli jämställd med dem, som uppbär kontant avkastning av kapital.

Visserligen förekommer att inkomster, som inte utgör inkomst av tjänst

1 egentlig mening, t. ex. på grund av privat försäkring utfallande pension,

hänföres till inkomst av tjänst. Motionärerna anser dock sådan inkomst inte

vara jämförbar med här avsedda förmån av fri bostad. För avgifter till pensionsförsäkring

äger nämligen vederbörande göra skatteavdrag, varför de

utfallande pensionsbeloppen kan betraktas som uppskjuten inkomst, som

beskattas när den utfaller. För det sparande, som presterats i fastighet och

som sedermera resulterar i fri bostad, har däremot skatt erlagts i vanlig

ordning. Dessa förhållanden belyses än ytterligare om man tänker sig att

köparen i stället formellt löser ut förmånstagare genom en revers som löper

med ränta, och förmånstagaren bor kvar mot att han erlägger hyra motsvarande

räntans belopp. Köparen tar i sin deklaration upp dels en hyresinkomst

på 600 kronor och dels eu ränteutgift på samma belopp. Förmånstagaren

tar för sin del i deklarationen upp inkomst av kapital med 600 kronor,

vilken inkomst helt konsumeras av sparavdraget om vederbörande är gift.

Det kan emellertid ifrågasättas om ett sådant formellt reversförfarande

skall behöva tillgripas för att vederbörande skall få rätt till det avdrag, som

tillkommer andra med inkomst av kapital. Förfarandet måste för många te

sig krångligt och strider mot den praxis som brukar tillämpas vid undantagsförmån.

2 — Dihang till riksdagens protokoll 1060. 7 samt. Nr 31

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960

Utskottet

Genom lagstiftning år 1957 höjdes det extra avdraget från inkomst avkapital

från 100 till högst 300 kronor för ensamstående samt från 200 till

högst 600 kronor för gifta. Höjningen vidtogs i avsikt att stimulera till ökat

nysparande bland den stora mängden av småsparare och trädde i stället

för det några år tidigare prövade systemet för premiering av frivilligt banksparande

(premiesparandet).

I de förevarande motionerna har föreslagits åtgärder i syfte att motsvarande

avdrag skall medges även från vissa andra inkomstslag än kapitalinkomst.

Vad först angår de likalydande motionerna I: 426 och II: 520 hemställes

däri, att rätten att åtnjuta s. k. sparavdrag med högst 300 respektive 600

kronor skall utsträckas att gälla även fysiska personer, som har inkomst av

rörelse, jordbruk eller annan fastighet. Avdragsbeloppet skall enligt förslaget

maximeras till beloppet av en efter sparbanksränta beräknad avkastning

av det egna kapital, som den skattskyldige kan ha nedlagt i förvärvskällan

i fråga. Yrkandet åsyftar att uppmuntra till det sparande som företagare

m. fl. bedriver inom det egna företagets ram genom insatser av driftöverskott

för konsolidering och utveckling av verksamheten.

I och för sig kan den ifrågasatta åtgärden vara ägnad att främja sparandet.

Den sparfrämjande effekten av förslaget synes dock utskottet böra

bedömas såsom tämligen ringa. Det får nämligen antagas att rörelseidkare,

jordbrukare och andra som åsyftas med förslaget investerar sparade vinstmedel

i sin förvärvskälla företrädesvis med hänsyn till förväntningar om

ökad avkastning eller värdebeständig placering. Utskottet vill vidare framhålla

att det av motionärerna åsyftade företagssparandet i regel icke utbjudes

på kapitalmarknaden och därför i motsats till kontantsparandet inte

medför något omedelbart ökat utrymme för de samhälleliga investeringsbehoven

eller det enskilda näringslivets mera kapitalkrävande investeringar.

I detta sammanhang må vidare erinras om att frågan om främjande av det

personliga sparandet via lättnader vid beskattningen är föremål för en förutsättningslös

och allsidig utredning.

Till stöd för motionsyrkandet har angivits att eu vidgad rätt att åtnjuta

sparavdraget skulle medföra större rättvisa mellan olika kategorier inkomsttagare.

Härutinnan får utskottet erinra om att sparavdraget enligt gällande

regler åtnjutes av samtliga inkomsttagare, som har behållen inkomst av

kapital, sålunda även av dem som har huvudinkomst av rörelse, jordbruk

eller annan fastighet. Inkomst av kapital förekommer förhållandevis oftare

hos företagare än hos andra kategorier skattskyldiga. Enligt senast tillgängliga

uppgifter kan det beräknas att år 1951 inkomst av kapital förelåg hos

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960

5

ungefär 50 procent av de skattskyldiga, som hörde till kategorin företagare,

men blott hos cirka 22 procent av arbetare och tjänstemän. För företagare

inom jordbruk med binäringar var procenttalet 57. Nuvarande inkomstförhållanden

torde härvidlag förete endast smärre förskjutningar i jämförelsen

olika kategorier skattskyldiga emellan. Det bör i detta sammanhang understrykas,

att beskattningsreglerna i fråga om inkomst av rörelse medger

rörelseidkare och jordbrukare med bokföringsmässig redovisning vidsträckta

möjligheter till konsolidering genom vinstreglerande dispositioner, som innebär

uppskov med inkomstbeskattningen av intäkter i verksamheten, t. ex.

reglerna om avskrivning å maskiner och andra inventarier samt om värdering

av varulager. I betraktande av angivna förhållanden finner utskottet

sig icke kunna dela den uppfattningen, att den yrkade lagstiftningsåtgärden

uppbäres av ett rättvisekrav.

Införandet av det extra avdraget från kapitalinkomst motiverades delvis

av önskemålet att förenkla deklarations- och taxeringsarbetet beträffande

de många skattskyldiga, som vid sidan av sin huvudinkomst har smärre

inkomster av kapital. Uppenbarligen är den nu föreslagna utsträckningen

av avdragsrätten icke ägnad att på samma sätt förenkla förfarandet i fråga

om inkomst av rörelse, jordbruk eller annan fastighet. Tvärtom torde förslaget,

därest det realiseras, komma att föranleda icke obetydliga olägenheter

vid taxeringsarbetet. Utskottet kan härutinnan inskränka sig till att

peka på de svårigheter, som kan beräknas uppkomma i samband med fastställande

av storleken av den skattskyldiges egna kapital i affärs- och hantverksföretag

av mindre omfattning.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna I: 426 och

II: 520.

I de likalydande motionerna 1: 284 och II: 495 yrkas att skattskyldig, som

i samband med försäljning av fastighet förbehållit sig förmån av fri bostad i

fastigheten, skall äga rätt att upptaga förmånens värde såsom inkomst av

kapital. Enligt nuvarande beskattningsregler skall värdet redovisas såsom

inkomst av tjänst. Genom en sådan ändring skulle berörda skattskyldiga

erhålla möjlighet att från värdet av bostadsförmånen tillgodoföra sig sparavdraget.

Till stöd för motionsyrkandet anföres bl. a. att värdet av dylik

bostadsförmån vid ett reellt betraktelsesätt är att anse som avkastning å ett

tidigare sparat, i den försålda fastigheten innestående kapital.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen framfördes motsvarande

yrkande motionsvis vid föregående års riksdag. Motionerna avstyrktes

av bevillningsutskottet i dess av riksdagen godkända betänkande nr 18. Utskottet

anförde i anledning av motionsyrkandena bl. a., att det inte syntes

böra komma i fråga att överföra inkomst av ifrågavarande slag till inkomst

av kapital enbart för att möjliggöra ett ökat utnyttjande av sparavdraget,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960

vars främsta syfte är att stimulera nysparande. I de nu föreliggande motionerna

har såvitt utskottet kan finna inte anförts skäl, som kan motivera att

riksdagen nu frångår sin år 1959 intagna ståndpunkt i frågan. Utskottet

finner sig därför inte kunna tillstyrka bifall till motionerna 1:284 och

II: 495.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 284 av herr Eric Carlsson

samt II: 495 av herrar Fälldin och Larsson i Norderön angående

beskattningen av förmånen av fri bostad i vissa fall,

ävensom

2) de likalydande motionerna I: 426 av herr Sveningsson

och II: 520 av herr Magnusson i Borås m. fl. om visst schablonavdrag

vid beskattning av inkomster av rörelse och fastighet,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Spetz, Jansson,

Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson, Wärnberg och

Hellebladh; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Nilsson

i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson i Borås,

Wiklund och Gustafson i Göteborg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960

7

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vilka —

under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 426 av herr

Sveningsson och II: 520 av herr Magnusson i Borås m. fl. — ansett att utskottet

under punkten 2) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av nämnda motioner måtte för

sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i konimunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att till följande paragrafer i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,

nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4

samt till 29 § ett nytt moment betecknat 5, ävensom att till anvisningarna

till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad 9, av den lydelse som

nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 600 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten

och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och ej

heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges i

jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som här sägs

må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4 mom.

och 29 § 5 inom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom. icke

kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960

gemensamt åtnjutas med 600 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att

åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och

i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda kostnaderna,

utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med 300

kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 600 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt

9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

-» Anvisningar

till

22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga

förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt

må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den

inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna

i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle ha

varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1961 års taxering samt vid eftertaxering för 1961 och

tidigare år.

II) av herrar Gustaf Elof sson, Bengtson och Vigelsbo, vilka — under åberopande

av innehållet i de likalydande motionerna 1: 284 av herr Eric Carlsson

och II: 495 av herrar Fälldin och Larsson i Norderön — ansett att utskottet

under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av nyssnämnda motioner måtte

för sin del antaga följande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960

9

Förslag

till ''■«

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 31 §, 32 § 1 mom. och 38 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

31 §.

Till tjänst--— tillfällig natur.

Med tjänst likställes rätt till: f

pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring

eller annorledes än på grund av försäkring, ersättning, som i

annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner av annat slag än rätt

till fri bostad;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren

enligt 22, 25, 29 eller 46 § är berättigad till avdrag därför.

(Se vidare anvisningarna.)

32 §.

1 mom. Till intäkt av tjänst hänföras:

avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar,

bostad eller annat, som utgått för tjänsten;

pension och i den mån icke annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas

livränta, som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring

eller annorledes än på grund av försäkring, ävensom ersättning, som i

annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

tagen i samband med tjänst — dock icke ersättning, som avser sjukvårdseller

läkarekostnader — samt undantagsförmåner av annat slag än rätt till

fri bostad, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som

i 31 § avses.

Som intäkt ----— med tjänst.

Har tjänsteinnehavare----— annan fastighet.

38 §.

1 mom. Till intäkt av kapital räknas:

ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta

medel,

utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt å andelar i utländska bolag,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1960

intäkt genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktier eller andelar, som

nyss sagts, där ej aktierna eller andelarna samtidigt överlåtits, så ock

undantagsförmån i form av rätt till fri bostad,

allt såvitt icke intäkten är att hänföra till intäkt av rörelse.

För den---till utdelning.

Såsom utdelning---övertagande föreningen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

III) av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960

600341

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.