Betänkande i anledning av väckta motioner rörande ortsgrupperingen inom beskattningen.
1960-03-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1960:35, Betänkande i anledning av väckta motioner rörande ortsgrupperingen inom beskattningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1960
1
Nr 35
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
rörande ortsgrupperingen inom beskattningen.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 121 av herrar Bertil Petersson och Göran
Karlsson samt II: 147 av herrar Alemgr och Almgren, vari yrkats »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att åtgärder skyndsamt
vidtages för en uppflyttning av i ortsgrupp II placerade orter till ortsgrupp
III»; ävensom
2) de likalydande motionerna I: 290 av herrar Sigfrid Larsson m.fl. och
II: 502 av herr Gustavsson i Alvesta m.fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte
a) i princip besluta om slopande av skattegrupperingen och införande av
enhetliga skattefria avdrag inom skattesystemet, motsvarande nu gällande
ortsavdrag i ortsgrupp V,
b) med verkan från den 1 januari 1961 vad beträffar beskattningen besluta
uppflytta till grupp II nu hänförda orter till grupp III, samt
c) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
1) att en prisgeografisk undersökning snarast må genomföras,
2) att på grundval härav särskild utredning må utarbeta plan för fullständig
avveckling av dyrortsgrupperingen i fråga om såväl skatter som
löner, varvid även må prövas formen av en särskild kompensation till
innevånare i Norrland med på grund av stora avstånd och klimatförhållanden
höga levnadskostnader».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 147 och II: 502.
Enligt 48 § I mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket med
avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper (ortsgrupp I—ortsgrupp
V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild författning.
Enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 406) utgör antalet ortsgrupper tills
vidare fyra (II—V). Denna indelning — den s. k. skattegrupperingen — gäller
enligt lagen för en tid av fem år i sänder.
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 35
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1960
Gällande skattegruppering återfinnes i kungörelsen den 5 december 1958
(nr 574). Lönegrupperingen för statens tjänstemän m. fl. överensstämmer
med skattegrupperingen.
Indelningen i ortsgrupper är av betydelse när det gäller att bestämma det
ortsavdrag, som vid den kommunala och statliga inkomsttaxeringen tillkommer
fysisk person. Ortsavdragens belopp varierar nämligen med hänsyn till
vilken ortsgrupp den skattskyldiges hemortskommun tillhör och är högst i
ortsgrupp V.
De fr. o. m. 1959 års taxering gällande ortsavdragen, som är lika stora vid
den statliga och kommunala taxeringen, uppgår till följande belopp.
Ortsavdragskategori
Ort
s g r u p
P
I
II
in
IV
V
Gift skattskyldig ...................
3 360
3 520
3 680
3 840
4 000
Ensam skattskyldig med barn........
2 520
2 640
2 760
2 880
3 000
Ensamstående skattskyldig ..........
1 680
1 760
1 840
1 920
2 000
Vid fastställande av dessa belopp för ortsavdragen har man utgått ifrån
att spännvidden i skattegrupperingen skulle liksom i lönegrupperingen vara
16 procent och att skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra
liggande ortsgrupper sålunda skulle motsvara 4 procent av ortsavdraget i
högsta dyrort. Genom att man numera inte utnyttjar ortsgrupp I utan endast
de fyra högsta ortsgrupperna har spännvidden minskat från 16 till 12 procent.
Frågan om ortsgrupperingen inom beskattningen har vid flerfaldiga tillfällen
under senare tid varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. En
sammanfattning av frågans behandling lämnas i 1957 års bevillningsutskotts
betänkande nr 52, till vilket utskottet tillåter sig hänvisa. Här må blott erinras
om att frågan om minskning av antalet ortsgrupper prövats av riksdagen
åren 1953 (betänkande nr 47), 1955 (betänkande nr 27), 1956 (betänkande
nr 36) samt 1957 (betänkande nr 52) ävensom av 1958 års B-riksdag
(betänkande B 18).
I anledning av väckta motioner hemställde 1956 års statsutskott i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 226 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte begära en översyn av dyrortssystemet. Enligt utskottets mening borde
såväl en omgruppering som en omprövning av antalet ortsgrupper grundas
på en ny prisgeografisk undersökning. Utredningen föreslogs skola vara allmän
och förutsättningslös.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 februari 1957 tillkallade
chefen för civildepartementet vissa utredningsmän för att verkställa en översyn
av ortsgrupperingssystemet. Utredningen, som antog benämningen orts
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 är 1960
3
gruppering sutredningen, avlämnade under hösten 1957 betänkande angående
löne- och skattegrupperingarna (SOU 1957: 42). Rörande utredningens förslag
må här lämnas följande sammanfattning.
Utredningen fann sig böra i princip förorda ett slopande av såväl den statliga
lönegrupperingen som den statliga skattegrupperingen.
I fråga om lönegrupperingen övervägde utredningen i första hand att förorda
att ortsgrupp 2 skulle slopas och orterna i denna ortsgrupp flyttas till
ortsgrupp 3. Utredningen kom emellertid till den uppfattningen, att man inte
borde begränsa sig till en sådan åtgärd utan att hela lönegrupperingen i dess
nuvarande form borde slopas. Utredningen förordade, att förhandlingar skall
komma till stånd mellan staten-arbetsgivaren och löntagarnas organisationer
rörande principerna och formerna för en erforderlig lönedifferentiering.
Syftet med denna differentiering borde bland annat vara att åstadkomma den
anpassning till privata arbetsmarknadens löner, som var erforderlig för att
behovet av statstjänstemän för skilda uppgifter skulle kunna tillgodoses i
landets olika delar.
Enligt utredningens mening var den bristande enhetlighet i ortsgruppshänseende,
som rådde i södra Sverige, en av den gällande grupperingens
största svagheter. Om samtliga orter i lönegrupp 2 uppflyttades till grupp 3
skulle över 80 procent av landets folkmängd tillhöra ortsgrupp 3. Därigenom
skulle också den nuvarande ortsgrupperingen bli förbättrad i ett hänseende
där den vägledande principen för grupperingen — principen om stora områden
med enhetlig placering i ortsgrupp — inte blivit på ett tillfredsställande
sätt genomförd.
I fråga om skattegrupperingen förordade ortsgrupperingsutredningen att
ett principbeslut först fattades om att slopa denna gruppering och att införa
enhetliga skattefria avdrag över hela landet, motsvarande gällande ortsavdrag
i ortsgrupp V. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för såväl
staten som kommunerna ansåg utredningen att ett fullständigt genomförande
av reformen borde få anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska
synpunkter bedömdes möjligt. Utredningen föreslog emellertid,
att som ett första steg mot en slutlig avveckling av skattegrupperingen ortsgrupp
II slopades och att kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttades i grupp
III.
Den fortsatta avvecklingen av skattegrupperingen borde ske etappvis. Avvecklingen
föreslogs skola genomföras antingen genom att antalet ortsgrupper
ytterligare minskades genom sammanslagning av två grupper eller genom
att spännvidden mellan ortsgrupperna successivt minskades. Under avvecklingstiden
borde någon ändring i orternas placering inte vidtagas.
Till stöd för sitt förslag i fråga om skattegrupperingen erinrade utredningen
om att syftet med denna gruppering åtminstone från början var att differentiera
ett skattefritt existensminimum. Det hade också sagts, att uppgiften
B i han g till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 35
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 är 1960
skulle vara att differentiera skattetrycket så att skatten fick samma tyngd
på alla orter. Vad beträffar det först angivna syftemålet framhöll utredningen
att det med hänsyn till att ortsavdragen numera låg väsentligt lägre än vad
som i andra sammanhang betecknats såsom ett skäligt och rimligt existensminimum
inte kunde anses tillfredsställande att motivera en gradering av
ortsavdragen med utgångspunkt från en spännvidd som framkommit vid dyrortsundersökningar,
vilka avsett en väsentligt högre inkomstnivå. Vidare
uttalade utredningen under åberopande av visst tabellmaterial att den differentiering
av skattebördan, som skedde genom skattegrupperingen, numera
hade förhållandevis ringa betydelse för den enskilde skattskyldige och att
skattegrupperingen endast ofullständigt fyllde uppgiften att differentiera skattebördan
med hänsyn till hittills antagna skillnader i dyrhet mellan olika
orter.
I motioner vid 1958 års B-riksdag yrkades bl. a. att ortsgrupp II omedelbart
skulle slopas och att riksdagen i princip skulle uttala sig för en avveckling
av dyrortssystemet vid beskattningen ävensom att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle hemställa om förslag i ämnet till 1958 års riksdag.
I betänkande nr B 18, som godkändes av riksdagen, uttalade bevillningsutskottet
bl. a. följande.
De senaste årens diskussion i ortsgrupperingsfrågan har givit det intrycket,
att opinionen i frågan har varit starkt splittrad. Detta förhållande torde ha
varit bakgrunden till att ortsgrupperingsutredningen erhöll direktiv om en
mer allmän översyn av sambandet i olika hänseenden mellan lönedifferentiering,
differentiering av de skattefria avdragen och en ortsgruppering grundad
på skillnaderna i levnadskostnaderna orterna emellan. Ortsgrupperingsutredningen
har anvisat ett alternativ till det nuvarande ortsgrupperingssystemet
och har efter vad utskottet kan finna framfört argument, som utvisar
att berättigad kritik i flera avseenden kan riktas mot det nuvarande systemet.
Remissbehandlingen av ortsgrupperingsutredningens betänkande utvisar
emellertid att den rättvisegrund, som — all detaljkritik till trots — är det
nuvarande ortsgrupperingssystemets bas, har en mycket stark anknytning hos
organisationer, som omfattar stora befolkningsgrupper. Sålunda har arbetsmarknadens
parter enstämmigt framhållit betydelsen av att nuvarande system
bibehålies. Samma inställning redovisas av näringsorganisationerna, dyrortsnämnden
och olika centrala skatteorgan.
Efter att sålunda ha tagit del av remissutlåtandena över ortsgrupperingsutredningens
betänkande, konstaterar utskottet, att kravet på att skattebelastningen
skall stå i relation till skatteförmågan med hänsyn till orternas
dyrhetsförhållanden fortfarande förfäktas av organisationer, representerande
mycket stora befolkningslager. Den kritik, som riktats mot ortsgrupperingssystemet,
kan enligt utskottets uppfattning i vissa avseenden anses befogad,
varför ortsgrupperingssystemet bör omprövas.
I ortsgrupperingsutredningens betänkande liksom i remissyttrandena häröver
har framförts värdefulla synpunkter för uppläggning av den prisgeo
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1960
5
grafiska undersökning, som statsutskottet förordade år 1956 och som nu
synes vara den naturliga fortsättningen på strävandena att åstadkomma berättigade
justeringar av ortsgrupperingsförhållandena.
Med hänsyn till vad ovan sagts anser utskottet att intet principbeslut nu
kan fattas om avskaffande av skattegrupperingen och avstyrker följaktligen
yrkandet härom i motionerna I: B 170 och II: B 233 samt I: B 174 och II: B
220. Då enligt utskottets mening den prisgeografiska undersökning som nyss
nämnts torde vara erforderlig för att bedöma frågan om spännvidden i ortsgrupperingen
samt antalet ortsgrupper, anser sig utskottet icke heller böra
tillstyrka bifall till yrkandet i de föreliggande motionerna om slopande av
ortsgrupp II vid skattegrupperingen. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl.
Maj :t omedelbart föranstaltar om en dylik undersökning och vidtar de ytterligare
åtgärder, som erfordras för att frågan så snart som möjligt skall kunna
föreläggas riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t ger till känna vad utskottet ovan anfört.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna I: 121 och II: 147 säger sig motionärerna
dela ortsgrupperingsutredningens uppfattning att frågan om lönegrupperingen
i sin helhet bör lösas först sedan, efter förhandlingar mellan berörda
parter, överenskommelse uppnåtts om principer och former för en erforderlig
lönedifferentiering samt att skattegrupperingen skyndsamt bör avvecklas.
Däremot delar de inte bevillningsutskottets uppfattning i betänkandet
till 1958 års B-riksdag, att en prisgeografisk undersökning först bör avvaktas
innan beslut fattas om skattegrupperingens successiva slopande.
Större delen av södra Sverige hänföres till ortsgrupp II. Opinionen inom
området — främst inom Skåne och smålandslänen — har i skilda sammanhang
mycket starkt rest krav på en uppflyttning i ortsgrupp III i avvaktan på
att möjligheter föreligger att ompröva hela dyrortssystemet. Beslut borde
omedelbart kunna fattas om skattegrupperingens successiva avskaffande, men
eftersom ett nära samband råder mellan skatte- och lönegrupperingen torde
överväganden böra göras beträffande hela frågekomplexet samtidigt. Motionärerna
hemställer att frågan underställes Kungl. Maj :ts prövning. I detta
sammanhang bör övervägas huruvida staten genom anslag till kommunerna
kan kompensera dessa för genom höjda ortsavdrag förlorade skatteintäkter.
Med hänsyn till de stora kostnaderna för staten vid ett omedelbart slopande
av hela dyrortsgrupperingen finnes anledning att förorda stegvisa förändringar,
så att första steget utgöres av slopande av ortsgrupp II och placering
av berörda orter i grupp III.
I de likalydande motionerna 1:290 och II: 502 uttalas att de
prisgeografiska undersökningarna utgör ett bräckligt och bristfälligt underlag
för grupperingssystemet. Kravet att spännvidden skall minskas utan avvaktande
av prisgeografisk undersökning gör sig alltmer gällande. Även om
man kan acceptera den prisgeografiska undersökningen som en framkomlig
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1960
väg att avveckla systemet, då den kan vara till viss vägledning vid fastställandet
av sättet för avvecklingen, kan inte den prisgeografiska undersökningen
accepteras som ett underlag för grupperingen. Det torde vara ogörligt
att statistiskt fånga och mäta det numera så vida begreppet levnadsstandard.
Motionärerna finner det beklagligt att den undersökning, som 1956 års riksdag
hemställt om, förhalats på sätt som skett. Skall dyrortssystemet kunna
avvecklas inom rimlig tid är det nödvändigt att riksdagens beslut i frågan
leder till åtgärd utan sådant utdraget dröjsmål, som förekommit i detta fall.
Principbeslut bör enligt motionärernas mening fattas om skattegrupperingens
avveckling samt om att ortsgrupp II i skattehänseende skall uppflyttas i ortsgrupp
III från och med den 1 januari 1961. Sedan principbeslut fattats om
skattegrupperingens avveckling, bör en plan upprättas för tillvägagångssätten
vid den fortsatta avvecklingen. Därvid bör den prisgeografiska undersökningen,
som bör genomföras med stor skyndsamhet, kunna ge viss vägledning.
Ett särskilt hänsynstagande till kallorts- och avståndskostnader är
därför nödvändigt, speciellt för övre Norrland.
Genom de föreslagna uppflyttningarna den 1 januari 1961 skulle över 89
procent av landets kommuner omfattande % av landets innevånare tillhöra
ortsgrupp III.
Utskottet
I de likalydande motionerna I: 290 och II: 502 yrkas, att riksdagen i princip
beslutar att skattegrupperingen avskaffas samt att enhetliga skattefria avdrag
införes, motsvarande nu gällande ortsavdrag i ortsgrupp V. Vidare yrkas i
nämnda motioner att ortsgrupp II inom skattegrupperingen slopas och att i
denna ortsgrupp placerade orter hänföres till ortsgrupp III fr. o. m. den 1
januari 1961. I motionerna I: 121 och II: 147 återigen yrkas, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att åtgärder skyndsamt vidtas för uppflyttning
av de till ortsgrupp II hörande orterna till ortsgrupp III.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att ortsgrupperingsutredningen,
som under hösten 1957 avlämnade sitt betänkande, föreslog att såväl den
statliga lönegrupperingen som den statliga skattegrupperingen skulle slopas.
Enligt utredningens uppfattning borde först principbeslut fattas om slopande
av skattegrupperingen och i samband därmed även beslutas att enhetliga
skattefria avdrag, motsvarande gällande ortsavdrag i högsta dyrortsgrupp,
skulle införas. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för såväl staten
som kommunerna ansåg utredningen att ett fullständigt genomförande
av reformen borde anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska
synpunkter bedömdes såsom möjligt. Som ett första steg mot en
slutlig avveckling av skattegrupperingen föreslog utredningen emellertid att
ortsgrupp II skulle slopas och att kommunerna i denna ortsgrupp skulle upp
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1960
7
flyttas till grupp III. Därefter borde avvecklingen av skattegrupperingen ske
etappvis.
När det gäller frågan om ett avskaffande i princip av skattegrupperingen
bör till en början beaktas att denna fråga är av betydande finansiell räckvidd
för staten och kommunerna. Av den undersökning, som ortsgrupperingsutredningen
på sin tid verkställde, framgår att i dåvarande läge ett slopande av
skattegrupperingen och en tillämpning av enhetliga avdrag, motsvarande de
gällande ortsavdragen i grupp V, skulle för staten medföra ett skattebortfall
på drygt 105 milj. kronor. För kommunerna skulle det kommunala skatteunderlaget
nedgå med sammanlagt något över 6 milj. skattekronor. Det är
troligt att dessa tal i nuvarande läge är än större. I de enskilda kommunerna
kunde utdebiteringshöjningar beräknas på högst 86 och lägst 10 öre per skattekrona.
I flertalet kommuner skulle ökningen ligga mellan 20 och 40 öre per
skattekrona.
Det bör också erinras om att ortsgrupperingsutredningens förslag att principbeslut
skulle fattas om skattegrupperingens avskaffande avstyrktes av
flertalet hörda myndigheter och organisationer. Många av dessa remissinstanser
anförde att, även om skattegrupperingen för närvarande ofullständigt tillgodoser
sina två huvudsyften — garanterande av existensminimum och differentierande
av skattebördan — detta ej kan åberopas som skäl för att slopa
skattegrupperingen. Liksom beträffande lönegrupperingsfrågan ansåg likaledes
många remissinstanser, att en prisgeografisk undersökning borde föregå
eventuella ändringar i den nu gällande skattegrupperingen.
Vid frågans behandling vid 1958 års B-riksdag konstaterade bevillningsutskottet
efter att ha tagit del av remissutlåtandena över ortsgrupperingsutredningens
betänkande att kravet på att skattebelastningen skall stå i relation
till skatteförmågan med hänsyn till orternas dyrhetsförhållanden fortfarande
förfäktas av organisationer, representerande mycket stora befolkningslager.
Den kritik, som riktats mot ortsgrupperingssystemet, kunde enligt utskottets
uppfattning i vissa avseenden anses befogad, varför ortsgrupperingssystemet
borde omprövas. I ortsgrupperingsutredningens betänkande liksom i remissyttrandena
häröver hade framförts värdefulla synpunkter för uppläggning
av en prisgeografisk undersökning, som syntes vara den naturliga fortsättningen
på strävandena att åstadkomma berättigade justeringar av ortsgrupperingsförhållandena.
Med hänsyn härtill ansåg utskottet att för det dåvarande
intet principbeslut kunde fattas om avskaffande av skattegrupperingen.
Numera har en utredning rörande principerna och grunderna för en prisgeografisk
undersökning igångsatts. Avsikten är att sedan denna utredning
slutförts, vilket beräknas ske under innevarande år, och ställning tagits till
densamma, den av riksdagen begärda prisgeografiska undersökningen skall
verkställas. Enligt utskottets mening talar alltjämt övervägande skäl för att
resultatet av denna undersökning avvaktas innan ställning tas till principfrå
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1960
gan om skattegrupperingens avskaffande. Motionsyrkandena avstyrkes alltså
i denna del.
Utskottet övergår härefter till frågan om uppflyttande av samtliga orter i
ortsgrupp II till ortsgrupp III. Ortsgrupperingsutredningens förslag i denna
del tillstyrktes eller lämnades utan erinran av ett flertal remissinstanser.
Andra remissinstanser, bl. a. arbetsmarknadsorganisationerna och de centrala
skatteorganen, ansåg att ortsgrupp II fortfarande borde bibehållas. I allmänhet
gjordes denna fråga beroende av den principiella inställningen, att varje
minskning av spännvidden i skattegrupperingen, som icke direkt stöddes på
resultaten av dyrortsundersökningar, måste anses innebära en orättvisa gentemot
invånarna på de dyrare orterna. Man ansåg vidare att de med ett avskaffande
av skattegrupperingen förenade följdverkningarna manade till försiktighet.
Bl.a. påpekades att inom de lägre ortsgrupperna skulle en viss övervältring
av skattebördan från fysiska till juridiska personer följa om orterna
uppflyttades i ortsgrupp och att vissa grupper av inkomsttagare skulle drabbas
av skärpt beskattning om de skattefria avdragen höjdes. I viss mån skulle
förslagets genomförande medföra en förskjutning av skattebördan från södra
Sverige till nordliga delar av landet.
Utskottet vill även erinra om att vid 1958 års B-riksdag anfördes betänkligheter
från bevillningsutskottets sida mot att slopa ortsgrupp II vid skattegrupperingen.
Enligt utskottets mening var en prisgeografisk undersökning
erforderlig för att bedöma frågan om spännvidden i ortsgrupperingen samt
antalet ortsgrupper innan ett sådant beslut fattades.
Beträffande de stats- och kommunfinansiella verkningarna av en uppflyttning
av orterna i ortsgrupp II till ortsgrupp III vill utskottet nämna, att enligt
ortsgrupperingsutredningens beräkningar en sådan uppflyttning skulle medföra
minskade skatteintäkter för staten med ca 12 milj. kronor. Härtill kom
den ökning som vid en ändrad eller slopad skattegruppering kunde beräknas
uppstå i kostnaden för vissa statsbidrag och den minskning som kunde beräknas
i vissa kommunala bidrag till statliga utgifter. För kommunernas del
skulle en sådan åtgärd medföra att det kommunala skatteunderlaget nedgick
med ca 680 000 skattekronor, motsvarande i skatteintäkter drygt 9 milj. kronor.
För större delen av de kommuner, som skulle beröras av ett slopande
av ortsgrupp II, skulle detta föranleda utdebiteringsökning mellan 11 och
15 öre för skattekrona. Den sammanlagda utdebiteringen till primärkommun
och landsting i ifrågavarande kommuner beräknades stiga högst 26 och lägst
1/10 öre per skattekrona.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det framför allt är den nuvarande
indelningen i ortsgrupperna II och III, som väcker irritation och
medför skillnader i skattehänseende, som för de skattskyldiga i berörda kommuner
ställer sig svårförklarliga och vilkas sakliga berättigande objektivt sett
framstår såsom tveksamt. Den kritik som riktats mot skattegrupperingen i
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1960
9
denna del finner utskottet i det väsentliga befogad. Ett slopande av ortsgrupp
II — medförande att dit hänförliga orter uppflyttas till ortsgrupp III — skulle
innebära att en successiv avveckling av skattegrupperingen påbörjas. En sådan
åtgärd är enligt utskottets uppfattning förtjänt att övervägas, utan att
resultatet av den prisgeografiska undersökningen avvaktas. Utskottet är emellertid
inte berett att tillstyrka yrkandena om att riksdagen redan nu beslutar
ett sådant slopande. Vissa spörsmål torde tarva ytterligare överväganden, bl. a.
frågan huru skall förfaras med den nu utgående statliga skatteersättningen
till berörda kommuner och vilka verkningar en på så sätt ändrad skattegruppering
i nuvarande läge skulle få på skatteunderlaget i de av reformen berörda
kommunerna. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställer, att åtgärder vidtas i syfte att slopa ortsgrupp II vid beskattningen
så snart detta lämpligen kan ske.
Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört har utskottet inte anledning att
närmare ingå på yrkandet i motionerna 1: 290 och II: 502 om att, sedan principbeslut
fattats om slopande av skattegrupperingen, en plan upprättas för
tillvägagångssättet vid den fortsatta avvecklingen. I sistnämnda motioner
har även yrkats att en prisgeografisk undersökning snarast må genomföras.
Härtill vill utskottet erinra om att en utredning pågår rörande grunderna för
en sådan undersökning. Det är angeläget att sedan denna utredning slutförts
den begärda prisgeografiska undersökningen snarast verkställes. Härom har
riksdagen tidigare uttryckt önskemål och anledning torde saknas att avlåta
en förnyad skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 121 av herrar Bertil Petersson och Göran Karlsson
samt II: 147 av herrar Alemyr och Almgren ävensom de
likalydande motionerna 1: 290 av herrar Sigfrid Larsson m. fl.
och II: 502 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att åtgärder vidtas i syfte att till
ortsgrupp III uppflytta de orter, som för närvarande är hänförliga
till ortsgrupp II;
B) att de nämnda motionerna måtte, i den mån de icke
kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av
riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1960
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Spetz, Jansson,
Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson, Hellebladh och Wirmark;
samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv, Kollberg,
Vigelsbo, Kärrlander, Nilsson i Bästekille, Andersson i Essvik, fru Holmqvist,
herrar Stenberg och Kristenson i Göteborg.
av herr Kärrlander.
Reservation
Särskilt yttrande
av herrar Gustaf Elofsson, Bengtson och Vigelsbo, vilka anfört följande.
Dyrortsgrupperingen innebär en orättvisa mot landsbygdens och landsortens
befolkning. Den måste därför enligt vår mening avskaffas snarast
möjligt. Avvecklingen bör av praktiska skäl ske successivt.
Vid 1954 års riksdag fattades beslut om slopande av ortsgrupp I och uppflyttning
av orterna i densamma till högre ortsgrupp. Bevillningsutskottet
har nu hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla,
att åtgärder i fråga om skattegrupperingen vidtages i syfte att till ortsgrupp
III uppflytta de orter, som för närvarande är hänförliga till ortsgrupp II.
En sådan reform är ett ytterligare betydelsefullt steg på vägen till dyrortsgrupperingens
avskaffande.
Den föreslagna åtgärden överensstämmer med vad ortsgrupperingsutredningen
i sitt år 1957 framlagda betänkande förordade som lämplig första
etapp till skattegrupperingens avskaffande. Enligt utredningens uppfattning
borde i samband härmed även principbeslut fattas om slopande av skattegrupperingen.
Sedermera har emellertid Kungl. Maj :t tillsatt en utredning
rörande grunderna för en prisgeografisk undersökning och avser att verkställa
en sådan undersökning. Den prisgeografiska undersökningen kan enligt
vår mening inte godtagas som underlag för en skattegruppering men
den bör kunna ge viss vägledning vid fastställandet av sättet för avvecklingen
av skattegrupperingen.
Vi vill understryka angelägenheten av att den prisgeografiska undersökningen
snarast verkställes. Principbeslutet om slopande av dyrortsgrupperingen
bör enligt vår mening fattas snarast möjligt. Såsom framhållits i motionerna
I: 290 och II: 502 bör enhetliga skattefria avdrag, motsvarande ortsavdragen
i ortsgrupp V, införas i skattesystemet. En plan för fullständig
avveckling av dyrortsgrupperingen i fråga om såväl skatter som löner bör
snarast möjligt utarbetas. Härvid måste även beaktas, att invånare i Norr
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1960
11
land på grund av stora avstånd och klimatförhållanden har särskilt höga
levnadskostnader. En särskild kompensation härför är enligt vår mening
nödvändig.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst, m. m. a1 i texten