Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner rörande ortsgrupperingen inom beskattningen.

1960-03-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:35, Betänkande i anledning av väckta motioner rörande ortsgrupperingen inom beskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1960

1

Nr 35

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

rörande ortsgrupperingen inom beskattningen.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 121 av herrar Bertil Petersson och Göran

Karlsson samt II: 147 av herrar Alemgr och Almgren, vari yrkats »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att åtgärder skyndsamt

vidtages för en uppflyttning av i ortsgrupp II placerade orter till ortsgrupp

III»; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 290 av herrar Sigfrid Larsson m.fl. och

II: 502 av herr Gustavsson i Alvesta m.fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte

a) i princip besluta om slopande av skattegrupperingen och införande av

enhetliga skattefria avdrag inom skattesystemet, motsvarande nu gällande

ortsavdrag i ortsgrupp V,

b) med verkan från den 1 januari 1961 vad beträffar beskattningen besluta

uppflytta till grupp II nu hänförda orter till grupp III, samt

c) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

1) att en prisgeografisk undersökning snarast må genomföras,

2) att på grundval härav särskild utredning må utarbeta plan för fullständig

avveckling av dyrortsgrupperingen i fråga om såväl skatter som

löner, varvid även må prövas formen av en särskild kompensation till

innevånare i Norrland med på grund av stora avstånd och klimatförhållanden

höga levnadskostnader».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 147 och II: 502.

Enligt 48 § I mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket med

avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper (ortsgrupp I—ortsgrupp

V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild författning.

Enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 406) utgör antalet ortsgrupper tills

vidare fyra (II—V). Denna indelning — den s. k. skattegrupperingen — gäller

enligt lagen för en tid av fem år i sänder.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1960

Gällande skattegruppering återfinnes i kungörelsen den 5 december 1958

(nr 574). Lönegrupperingen för statens tjänstemän m. fl. överensstämmer

med skattegrupperingen.

Indelningen i ortsgrupper är av betydelse när det gäller att bestämma det

ortsavdrag, som vid den kommunala och statliga inkomsttaxeringen tillkommer

fysisk person. Ortsavdragens belopp varierar nämligen med hänsyn till

vilken ortsgrupp den skattskyldiges hemortskommun tillhör och är högst i

ortsgrupp V.

De fr. o. m. 1959 års taxering gällande ortsavdragen, som är lika stora vid

den statliga och kommunala taxeringen, uppgår till följande belopp.

Ortsavdragskategori

Ort

s g r u p

P

I

II

in

IV

V

Gift skattskyldig ...................

3 360

3 520

3 680

3 840

4 000

Ensam skattskyldig med barn........

2 520

2 640

2 760

2 880

3 000

Ensamstående skattskyldig ..........

1 680

1 760

1 840

1 920

2 000

Vid fastställande av dessa belopp för ortsavdragen har man utgått ifrån

att spännvidden i skattegrupperingen skulle liksom i lönegrupperingen vara

16 procent och att skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra

liggande ortsgrupper sålunda skulle motsvara 4 procent av ortsavdraget i

högsta dyrort. Genom att man numera inte utnyttjar ortsgrupp I utan endast

de fyra högsta ortsgrupperna har spännvidden minskat från 16 till 12 procent.

Frågan om ortsgrupperingen inom beskattningen har vid flerfaldiga tillfällen

under senare tid varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. En

sammanfattning av frågans behandling lämnas i 1957 års bevillningsutskotts

betänkande nr 52, till vilket utskottet tillåter sig hänvisa. Här må blott erinras

om att frågan om minskning av antalet ortsgrupper prövats av riksdagen

åren 1953 (betänkande nr 47), 1955 (betänkande nr 27), 1956 (betänkande

nr 36) samt 1957 (betänkande nr 52) ävensom av 1958 års B-riksdag

(betänkande B 18).

I anledning av väckta motioner hemställde 1956 års statsutskott i sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 226 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte begära en översyn av dyrortssystemet. Enligt utskottets mening borde

såväl en omgruppering som en omprövning av antalet ortsgrupper grundas

på en ny prisgeografisk undersökning. Utredningen föreslogs skola vara allmän

och förutsättningslös.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 februari 1957 tillkallade

chefen för civildepartementet vissa utredningsmän för att verkställa en översyn

av ortsgrupperingssystemet. Utredningen, som antog benämningen orts
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 är 1960

3

gruppering sutredningen, avlämnade under hösten 1957 betänkande angående

löne- och skattegrupperingarna (SOU 1957: 42). Rörande utredningens förslag

må här lämnas följande sammanfattning.

Utredningen fann sig böra i princip förorda ett slopande av såväl den statliga

lönegrupperingen som den statliga skattegrupperingen.

I fråga om lönegrupperingen övervägde utredningen i första hand att förorda

att ortsgrupp 2 skulle slopas och orterna i denna ortsgrupp flyttas till

ortsgrupp 3. Utredningen kom emellertid till den uppfattningen, att man inte

borde begränsa sig till en sådan åtgärd utan att hela lönegrupperingen i dess

nuvarande form borde slopas. Utredningen förordade, att förhandlingar skall

komma till stånd mellan staten-arbetsgivaren och löntagarnas organisationer

rörande principerna och formerna för en erforderlig lönedifferentiering.

Syftet med denna differentiering borde bland annat vara att åstadkomma den

anpassning till privata arbetsmarknadens löner, som var erforderlig för att

behovet av statstjänstemän för skilda uppgifter skulle kunna tillgodoses i

landets olika delar.

Enligt utredningens mening var den bristande enhetlighet i ortsgruppshänseende,

som rådde i södra Sverige, en av den gällande grupperingens

största svagheter. Om samtliga orter i lönegrupp 2 uppflyttades till grupp 3

skulle över 80 procent av landets folkmängd tillhöra ortsgrupp 3. Därigenom

skulle också den nuvarande ortsgrupperingen bli förbättrad i ett hänseende

där den vägledande principen för grupperingen — principen om stora områden

med enhetlig placering i ortsgrupp — inte blivit på ett tillfredsställande

sätt genomförd.

I fråga om skattegrupperingen förordade ortsgrupperingsutredningen att

ett principbeslut först fattades om att slopa denna gruppering och att införa

enhetliga skattefria avdrag över hela landet, motsvarande gällande ortsavdrag

i ortsgrupp V. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för såväl

staten som kommunerna ansåg utredningen att ett fullständigt genomförande

av reformen borde få anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska

synpunkter bedömdes möjligt. Utredningen föreslog emellertid,

att som ett första steg mot en slutlig avveckling av skattegrupperingen ortsgrupp

II slopades och att kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttades i grupp

III.

Den fortsatta avvecklingen av skattegrupperingen borde ske etappvis. Avvecklingen

föreslogs skola genomföras antingen genom att antalet ortsgrupper

ytterligare minskades genom sammanslagning av två grupper eller genom

att spännvidden mellan ortsgrupperna successivt minskades. Under avvecklingstiden

borde någon ändring i orternas placering inte vidtagas.

Till stöd för sitt förslag i fråga om skattegrupperingen erinrade utredningen

om att syftet med denna gruppering åtminstone från början var att differentiera

ett skattefritt existensminimum. Det hade också sagts, att uppgiften

B i han g till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 35

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 är 1960

skulle vara att differentiera skattetrycket så att skatten fick samma tyngd

på alla orter. Vad beträffar det först angivna syftemålet framhöll utredningen

att det med hänsyn till att ortsavdragen numera låg väsentligt lägre än vad

som i andra sammanhang betecknats såsom ett skäligt och rimligt existensminimum

inte kunde anses tillfredsställande att motivera en gradering av

ortsavdragen med utgångspunkt från en spännvidd som framkommit vid dyrortsundersökningar,

vilka avsett en väsentligt högre inkomstnivå. Vidare

uttalade utredningen under åberopande av visst tabellmaterial att den differentiering

av skattebördan, som skedde genom skattegrupperingen, numera

hade förhållandevis ringa betydelse för den enskilde skattskyldige och att

skattegrupperingen endast ofullständigt fyllde uppgiften att differentiera skattebördan

med hänsyn till hittills antagna skillnader i dyrhet mellan olika

orter.

I motioner vid 1958 års B-riksdag yrkades bl. a. att ortsgrupp II omedelbart

skulle slopas och att riksdagen i princip skulle uttala sig för en avveckling

av dyrortssystemet vid beskattningen ävensom att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skulle hemställa om förslag i ämnet till 1958 års riksdag.

I betänkande nr B 18, som godkändes av riksdagen, uttalade bevillningsutskottet

bl. a. följande.

De senaste årens diskussion i ortsgrupperingsfrågan har givit det intrycket,

att opinionen i frågan har varit starkt splittrad. Detta förhållande torde ha

varit bakgrunden till att ortsgrupperingsutredningen erhöll direktiv om en

mer allmän översyn av sambandet i olika hänseenden mellan lönedifferentiering,

differentiering av de skattefria avdragen och en ortsgruppering grundad

på skillnaderna i levnadskostnaderna orterna emellan. Ortsgrupperingsutredningen

har anvisat ett alternativ till det nuvarande ortsgrupperingssystemet

och har efter vad utskottet kan finna framfört argument, som utvisar

att berättigad kritik i flera avseenden kan riktas mot det nuvarande systemet.

Remissbehandlingen av ortsgrupperingsutredningens betänkande utvisar

emellertid att den rättvisegrund, som — all detaljkritik till trots — är det

nuvarande ortsgrupperingssystemets bas, har en mycket stark anknytning hos

organisationer, som omfattar stora befolkningsgrupper. Sålunda har arbetsmarknadens

parter enstämmigt framhållit betydelsen av att nuvarande system

bibehålies. Samma inställning redovisas av näringsorganisationerna, dyrortsnämnden

och olika centrala skatteorgan.

Efter att sålunda ha tagit del av remissutlåtandena över ortsgrupperingsutredningens

betänkande, konstaterar utskottet, att kravet på att skattebelastningen

skall stå i relation till skatteförmågan med hänsyn till orternas

dyrhetsförhållanden fortfarande förfäktas av organisationer, representerande

mycket stora befolkningslager. Den kritik, som riktats mot ortsgrupperingssystemet,

kan enligt utskottets uppfattning i vissa avseenden anses befogad,

varför ortsgrupperingssystemet bör omprövas.

I ortsgrupperingsutredningens betänkande liksom i remissyttrandena häröver

har framförts värdefulla synpunkter för uppläggning av den prisgeo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1960

5

grafiska undersökning, som statsutskottet förordade år 1956 och som nu

synes vara den naturliga fortsättningen på strävandena att åstadkomma berättigade

justeringar av ortsgrupperingsförhållandena.

Med hänsyn till vad ovan sagts anser utskottet att intet principbeslut nu

kan fattas om avskaffande av skattegrupperingen och avstyrker följaktligen

yrkandet härom i motionerna I: B 170 och II: B 233 samt I: B 174 och II: B

220. Då enligt utskottets mening den prisgeografiska undersökning som nyss

nämnts torde vara erforderlig för att bedöma frågan om spännvidden i ortsgrupperingen

samt antalet ortsgrupper, anser sig utskottet icke heller böra

tillstyrka bifall till yrkandet i de föreliggande motionerna om slopande av

ortsgrupp II vid skattegrupperingen. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl.

Maj :t omedelbart föranstaltar om en dylik undersökning och vidtar de ytterligare

åtgärder, som erfordras för att frågan så snart som möjligt skall kunna

föreläggas riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t ger till känna vad utskottet ovan anfört.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna I: 121 och II: 147 säger sig motionärerna

dela ortsgrupperingsutredningens uppfattning att frågan om lönegrupperingen

i sin helhet bör lösas först sedan, efter förhandlingar mellan berörda

parter, överenskommelse uppnåtts om principer och former för en erforderlig

lönedifferentiering samt att skattegrupperingen skyndsamt bör avvecklas.

Däremot delar de inte bevillningsutskottets uppfattning i betänkandet

till 1958 års B-riksdag, att en prisgeografisk undersökning först bör avvaktas

innan beslut fattas om skattegrupperingens successiva slopande.

Större delen av södra Sverige hänföres till ortsgrupp II. Opinionen inom

området — främst inom Skåne och smålandslänen — har i skilda sammanhang

mycket starkt rest krav på en uppflyttning i ortsgrupp III i avvaktan på

att möjligheter föreligger att ompröva hela dyrortssystemet. Beslut borde

omedelbart kunna fattas om skattegrupperingens successiva avskaffande, men

eftersom ett nära samband råder mellan skatte- och lönegrupperingen torde

överväganden böra göras beträffande hela frågekomplexet samtidigt. Motionärerna

hemställer att frågan underställes Kungl. Maj :ts prövning. I detta

sammanhang bör övervägas huruvida staten genom anslag till kommunerna

kan kompensera dessa för genom höjda ortsavdrag förlorade skatteintäkter.

Med hänsyn till de stora kostnaderna för staten vid ett omedelbart slopande

av hela dyrortsgrupperingen finnes anledning att förorda stegvisa förändringar,

så att första steget utgöres av slopande av ortsgrupp II och placering

av berörda orter i grupp III.

I de likalydande motionerna 1:290 och II: 502 uttalas att de

prisgeografiska undersökningarna utgör ett bräckligt och bristfälligt underlag

för grupperingssystemet. Kravet att spännvidden skall minskas utan avvaktande

av prisgeografisk undersökning gör sig alltmer gällande. Även om

man kan acceptera den prisgeografiska undersökningen som en framkomlig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1960

väg att avveckla systemet, då den kan vara till viss vägledning vid fastställandet

av sättet för avvecklingen, kan inte den prisgeografiska undersökningen

accepteras som ett underlag för grupperingen. Det torde vara ogörligt

att statistiskt fånga och mäta det numera så vida begreppet levnadsstandard.

Motionärerna finner det beklagligt att den undersökning, som 1956 års riksdag

hemställt om, förhalats på sätt som skett. Skall dyrortssystemet kunna

avvecklas inom rimlig tid är det nödvändigt att riksdagens beslut i frågan

leder till åtgärd utan sådant utdraget dröjsmål, som förekommit i detta fall.

Principbeslut bör enligt motionärernas mening fattas om skattegrupperingens

avveckling samt om att ortsgrupp II i skattehänseende skall uppflyttas i ortsgrupp

III från och med den 1 januari 1961. Sedan principbeslut fattats om

skattegrupperingens avveckling, bör en plan upprättas för tillvägagångssätten

vid den fortsatta avvecklingen. Därvid bör den prisgeografiska undersökningen,

som bör genomföras med stor skyndsamhet, kunna ge viss vägledning.

Ett särskilt hänsynstagande till kallorts- och avståndskostnader är

därför nödvändigt, speciellt för övre Norrland.

Genom de föreslagna uppflyttningarna den 1 januari 1961 skulle över 89

procent av landets kommuner omfattande % av landets innevånare tillhöra

ortsgrupp III.

Utskottet

I de likalydande motionerna I: 290 och II: 502 yrkas, att riksdagen i princip

beslutar att skattegrupperingen avskaffas samt att enhetliga skattefria avdrag

införes, motsvarande nu gällande ortsavdrag i ortsgrupp V. Vidare yrkas i

nämnda motioner att ortsgrupp II inom skattegrupperingen slopas och att i

denna ortsgrupp placerade orter hänföres till ortsgrupp III fr. o. m. den 1

januari 1961. I motionerna I: 121 och II: 147 återigen yrkas, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att åtgärder skyndsamt vidtas för uppflyttning

av de till ortsgrupp II hörande orterna till ortsgrupp III.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att ortsgrupperingsutredningen,

som under hösten 1957 avlämnade sitt betänkande, föreslog att såväl den

statliga lönegrupperingen som den statliga skattegrupperingen skulle slopas.

Enligt utredningens uppfattning borde först principbeslut fattas om slopande

av skattegrupperingen och i samband därmed även beslutas att enhetliga

skattefria avdrag, motsvarande gällande ortsavdrag i högsta dyrortsgrupp,

skulle införas. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för såväl staten

som kommunerna ansåg utredningen att ett fullständigt genomförande

av reformen borde anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska

synpunkter bedömdes såsom möjligt. Som ett första steg mot en

slutlig avveckling av skattegrupperingen föreslog utredningen emellertid att

ortsgrupp II skulle slopas och att kommunerna i denna ortsgrupp skulle upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1960

7

flyttas till grupp III. Därefter borde avvecklingen av skattegrupperingen ske

etappvis.

När det gäller frågan om ett avskaffande i princip av skattegrupperingen

bör till en början beaktas att denna fråga är av betydande finansiell räckvidd

för staten och kommunerna. Av den undersökning, som ortsgrupperingsutredningen

på sin tid verkställde, framgår att i dåvarande läge ett slopande av

skattegrupperingen och en tillämpning av enhetliga avdrag, motsvarande de

gällande ortsavdragen i grupp V, skulle för staten medföra ett skattebortfall

på drygt 105 milj. kronor. För kommunerna skulle det kommunala skatteunderlaget

nedgå med sammanlagt något över 6 milj. skattekronor. Det är

troligt att dessa tal i nuvarande läge är än större. I de enskilda kommunerna

kunde utdebiteringshöjningar beräknas på högst 86 och lägst 10 öre per skattekrona.

I flertalet kommuner skulle ökningen ligga mellan 20 och 40 öre per

skattekrona.

Det bör också erinras om att ortsgrupperingsutredningens förslag att principbeslut

skulle fattas om skattegrupperingens avskaffande avstyrktes av

flertalet hörda myndigheter och organisationer. Många av dessa remissinstanser

anförde att, även om skattegrupperingen för närvarande ofullständigt tillgodoser

sina två huvudsyften — garanterande av existensminimum och differentierande

av skattebördan — detta ej kan åberopas som skäl för att slopa

skattegrupperingen. Liksom beträffande lönegrupperingsfrågan ansåg likaledes

många remissinstanser, att en prisgeografisk undersökning borde föregå

eventuella ändringar i den nu gällande skattegrupperingen.

Vid frågans behandling vid 1958 års B-riksdag konstaterade bevillningsutskottet

efter att ha tagit del av remissutlåtandena över ortsgrupperingsutredningens

betänkande att kravet på att skattebelastningen skall stå i relation

till skatteförmågan med hänsyn till orternas dyrhetsförhållanden fortfarande

förfäktas av organisationer, representerande mycket stora befolkningslager.

Den kritik, som riktats mot ortsgrupperingssystemet, kunde enligt utskottets

uppfattning i vissa avseenden anses befogad, varför ortsgrupperingssystemet

borde omprövas. I ortsgrupperingsutredningens betänkande liksom i remissyttrandena

häröver hade framförts värdefulla synpunkter för uppläggning

av en prisgeografisk undersökning, som syntes vara den naturliga fortsättningen

på strävandena att åstadkomma berättigade justeringar av ortsgrupperingsförhållandena.

Med hänsyn härtill ansåg utskottet att för det dåvarande

intet principbeslut kunde fattas om avskaffande av skattegrupperingen.

Numera har en utredning rörande principerna och grunderna för en prisgeografisk

undersökning igångsatts. Avsikten är att sedan denna utredning

slutförts, vilket beräknas ske under innevarande år, och ställning tagits till

densamma, den av riksdagen begärda prisgeografiska undersökningen skall

verkställas. Enligt utskottets mening talar alltjämt övervägande skäl för att

resultatet av denna undersökning avvaktas innan ställning tas till principfrå
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1960

gan om skattegrupperingens avskaffande. Motionsyrkandena avstyrkes alltså

i denna del.

Utskottet övergår härefter till frågan om uppflyttande av samtliga orter i

ortsgrupp II till ortsgrupp III. Ortsgrupperingsutredningens förslag i denna

del tillstyrktes eller lämnades utan erinran av ett flertal remissinstanser.

Andra remissinstanser, bl. a. arbetsmarknadsorganisationerna och de centrala

skatteorganen, ansåg att ortsgrupp II fortfarande borde bibehållas. I allmänhet

gjordes denna fråga beroende av den principiella inställningen, att varje

minskning av spännvidden i skattegrupperingen, som icke direkt stöddes på

resultaten av dyrortsundersökningar, måste anses innebära en orättvisa gentemot

invånarna på de dyrare orterna. Man ansåg vidare att de med ett avskaffande

av skattegrupperingen förenade följdverkningarna manade till försiktighet.

Bl.a. påpekades att inom de lägre ortsgrupperna skulle en viss övervältring

av skattebördan från fysiska till juridiska personer följa om orterna

uppflyttades i ortsgrupp och att vissa grupper av inkomsttagare skulle drabbas

av skärpt beskattning om de skattefria avdragen höjdes. I viss mån skulle

förslagets genomförande medföra en förskjutning av skattebördan från södra

Sverige till nordliga delar av landet.

Utskottet vill även erinra om att vid 1958 års B-riksdag anfördes betänkligheter

från bevillningsutskottets sida mot att slopa ortsgrupp II vid skattegrupperingen.

Enligt utskottets mening var en prisgeografisk undersökning

erforderlig för att bedöma frågan om spännvidden i ortsgrupperingen samt

antalet ortsgrupper innan ett sådant beslut fattades.

Beträffande de stats- och kommunfinansiella verkningarna av en uppflyttning

av orterna i ortsgrupp II till ortsgrupp III vill utskottet nämna, att enligt

ortsgrupperingsutredningens beräkningar en sådan uppflyttning skulle medföra

minskade skatteintäkter för staten med ca 12 milj. kronor. Härtill kom

den ökning som vid en ändrad eller slopad skattegruppering kunde beräknas

uppstå i kostnaden för vissa statsbidrag och den minskning som kunde beräknas

i vissa kommunala bidrag till statliga utgifter. För kommunernas del

skulle en sådan åtgärd medföra att det kommunala skatteunderlaget nedgick

med ca 680 000 skattekronor, motsvarande i skatteintäkter drygt 9 milj. kronor.

För större delen av de kommuner, som skulle beröras av ett slopande

av ortsgrupp II, skulle detta föranleda utdebiteringsökning mellan 11 och

15 öre för skattekrona. Den sammanlagda utdebiteringen till primärkommun

och landsting i ifrågavarande kommuner beräknades stiga högst 26 och lägst

1/10 öre per skattekrona.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det framför allt är den nuvarande

indelningen i ortsgrupperna II och III, som väcker irritation och

medför skillnader i skattehänseende, som för de skattskyldiga i berörda kommuner

ställer sig svårförklarliga och vilkas sakliga berättigande objektivt sett

framstår såsom tveksamt. Den kritik som riktats mot skattegrupperingen i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1960

9

denna del finner utskottet i det väsentliga befogad. Ett slopande av ortsgrupp

II — medförande att dit hänförliga orter uppflyttas till ortsgrupp III — skulle

innebära att en successiv avveckling av skattegrupperingen påbörjas. En sådan

åtgärd är enligt utskottets uppfattning förtjänt att övervägas, utan att

resultatet av den prisgeografiska undersökningen avvaktas. Utskottet är emellertid

inte berett att tillstyrka yrkandena om att riksdagen redan nu beslutar

ett sådant slopande. Vissa spörsmål torde tarva ytterligare överväganden, bl. a.

frågan huru skall förfaras med den nu utgående statliga skatteersättningen

till berörda kommuner och vilka verkningar en på så sätt ändrad skattegruppering

i nuvarande läge skulle få på skatteunderlaget i de av reformen berörda

kommunerna. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställer, att åtgärder vidtas i syfte att slopa ortsgrupp II vid beskattningen

så snart detta lämpligen kan ske.

Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört har utskottet inte anledning att

närmare ingå på yrkandet i motionerna 1: 290 och II: 502 om att, sedan principbeslut

fattats om slopande av skattegrupperingen, en plan upprättas för

tillvägagångssättet vid den fortsatta avvecklingen. I sistnämnda motioner

har även yrkats att en prisgeografisk undersökning snarast må genomföras.

Härtill vill utskottet erinra om att en utredning pågår rörande grunderna för

en sådan undersökning. Det är angeläget att sedan denna utredning slutförts

den begärda prisgeografiska undersökningen snarast verkställes. Härom har

riksdagen tidigare uttryckt önskemål och anledning torde saknas att avlåta

en förnyad skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 121 av herrar Bertil Petersson och Göran Karlsson

samt II: 147 av herrar Alemyr och Almgren ävensom de

likalydande motionerna 1: 290 av herrar Sigfrid Larsson m. fl.

och II: 502 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att åtgärder vidtas i syfte att till

ortsgrupp III uppflytta de orter, som för närvarande är hänförliga

till ortsgrupp II;

B) att de nämnda motionerna måtte, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av

riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1960

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Spetz, Jansson,

Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson, Hellebladh och Wirmark;

samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv, Kollberg,

Vigelsbo, Kärrlander, Nilsson i Bästekille, Andersson i Essvik, fru Holmqvist,

herrar Stenberg och Kristenson i Göteborg.

av herr Kärrlander.

Reservation

Särskilt yttrande

av herrar Gustaf Elofsson, Bengtson och Vigelsbo, vilka anfört följande.

Dyrortsgrupperingen innebär en orättvisa mot landsbygdens och landsortens

befolkning. Den måste därför enligt vår mening avskaffas snarast

möjligt. Avvecklingen bör av praktiska skäl ske successivt.

Vid 1954 års riksdag fattades beslut om slopande av ortsgrupp I och uppflyttning

av orterna i densamma till högre ortsgrupp. Bevillningsutskottet

har nu hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla,

att åtgärder i fråga om skattegrupperingen vidtages i syfte att till ortsgrupp

III uppflytta de orter, som för närvarande är hänförliga till ortsgrupp II.

En sådan reform är ett ytterligare betydelsefullt steg på vägen till dyrortsgrupperingens

avskaffande.

Den föreslagna åtgärden överensstämmer med vad ortsgrupperingsutredningen

i sitt år 1957 framlagda betänkande förordade som lämplig första

etapp till skattegrupperingens avskaffande. Enligt utredningens uppfattning

borde i samband härmed även principbeslut fattas om slopande av skattegrupperingen.

Sedermera har emellertid Kungl. Maj :t tillsatt en utredning

rörande grunderna för en prisgeografisk undersökning och avser att verkställa

en sådan undersökning. Den prisgeografiska undersökningen kan enligt

vår mening inte godtagas som underlag för en skattegruppering men

den bör kunna ge viss vägledning vid fastställandet av sättet för avvecklingen

av skattegrupperingen.

Vi vill understryka angelägenheten av att den prisgeografiska undersökningen

snarast verkställes. Principbeslutet om slopande av dyrortsgrupperingen

bör enligt vår mening fattas snarast möjligt. Såsom framhållits i motionerna

I: 290 och II: 502 bör enhetliga skattefria avdrag, motsvarande ortsavdragen

i ortsgrupp V, införas i skattesystemet. En plan för fullständig

avveckling av dyrortsgrupperingen i fråga om såväl skatter som löner bör

snarast möjligt utarbetas. Härvid måste även beaktas, att invånare i Norr
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1960

11

land på grund av stora avstånd och klimatförhållanden har särskilt höga

levnadskostnader. En särskild kompensation härför är enligt vår mening

nödvändig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst, m. m. a1 i texten