Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss reformering av avskrivningsreglerna i fråga om byggnad, som ingår i rörelse.

1960-03-29 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:36, Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss reformering av avskrivningsreglerna i fråga om byggnad, som ingår i rörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1960

1

Nr 36

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående viss reformering av avskrivningsreglerna i fråga

om byggnad, som ingår i rörelse.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna 1:14 av herr Svärd och 11:22 av herr Darlin

m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om en skyndsam utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna i

fråga om värdeminskningsavdrag å byggnader, som ingår i rörelse, att större

värdeminskningsavdrag får göras under de första åren efter byggnadens

uppförande»;

B) de likalydande motionerna 1:32 av herr Lundström m.fl. och 11:41 av

herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhåller om utredning i syfte att anpassa beskattningsreglerna i fråga

om värdeminskningsavdrag å byggnader, som ingår i rörelse, så att större

värdeminskningsavdrag kan göras under de första åren efter uppförandet»;

ävensom

C) de likalydande motionerna 1:120 av herr Mattsson och 11:142 av herr

Wahrendorff, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla om utredning av frågan om en sådan anpassning av värdeminskningsavdragen

för byggnad som ingår i rörelse att förhållandevis

större avdrag medgives de första åren sedan byggnaden blivit uppförd».

Såvitt avser de likalydande motionerna I: 32 och II: 41 har utskottet i detta

betänkande endast upptagit det yrkande, som ovan återgivits. I övrigt har

dessa motioner behandlats i utskottets betänkande nr 37.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:22, 11:41 och 11:142.

Avdrag för kostnaden för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas

i ägarens rörelse, får i princip åtnjutas endast i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Bestämmelserna härom återfinns i punkt 7 av anvis1

—Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1960

ningarna till 29 § kommunalskattelagen. I vissa särskilda fall får emellertid

byggnadskostnaden i sin helhet avdragas under det år, då utgiften för byggnadens

uppförande ägt rum, nämligen i sådana fall då fråga är om rent

tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år.

Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.

I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på

taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom

torde även andra värden kunna komma till användning, beroende på utredningen

i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet

eller ett särskilt efter värdering beräknat värde.

I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget

inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste nämligen

i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering ännu inte

ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt maskinvärde. Värdet

av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt maskinvärde får

nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig eller planenlig avskrivning

å inventarier beroende på om den skattskyldige är berättigad till

räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar eller inte. I fråga

om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier, vilkas värde vid fastighetstaxeringen

visserligen inräknats i byggnadsvärdet men inte åsatts särskilt

maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning av byggnad fastställda

bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte att sådana inventarier

måste avskrivas efter samma låga procentsats som byggnaden i övrigt.

I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor, varmvattencisterner

m. m.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts beroende av den förebragta utredningen om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning

å fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.

Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad särskilt

stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis avdrag

för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4 procent å

anskaffningsvärdet.

Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,

hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse —

inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag

för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1960

3

inte bedömes sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid

försäljning av fast egendom.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande avskrivning å byggnad i rörelse

behandlades av företagsbeskattningskommittén i dess betänkande med

förslag till ändrad företagsbeskattning (SOU 1954:19). Det spörsmål, till

vilket kommittén närmast hade att taga ställning, var om den gällande lagstiftningen

kunde anses medge tillräckliga avdrag för värdeminskningen.

I fråga om byggnader var det enligt kommitténs uppfattning med hänsyn

till att det i regel gällde mycket stora och långvariga investeringar motiverat,

att kostnaden fördelades över en betydligt längre period än när det

gällde maskiner och inventarier. Någon form av bunden avskrivning måste

med hänsyn härtill komma till användning. Annan mening härom hade

inte heller yppats inom kommittén. Det spörsmål som diskuterats hänförde

sig väsentligen till frågan huruvida avskrivningen skulle beräknas på annat

värde än anskaffningskostnaden och om i praxis använda procenttal för

avskrivningens beräkning kunde anses till fyllest.

Sedan kommittén på anförda skäl avvisat tanken att avskrivningen skulle

få beräknas på återanskaffningsvärdet, berörde kommittén frågan om de

procentsatser efter vilka avskrivningarna borde beräknas. Det kunde därvid

uppmärksammas att en högre avskrivningsprocent i sin mån kunde anses

innefatta ett efterkommande av önskemålet om visst hänsynstagande till

ökade återanskaffningskostnader. I överensstämmelse med de överväganden,

som gjordes då den fria avskrivningsrätten infördes, fann kommittén att även

vid en uppmjukning av avskrivningsreglerna i form av höjda procentsatser

inkomstbegreppet måste utvidgas till att omfatta åtminstone de vid avyttring

återbekomna tidigare åtnjutna värdeminskningsavdragen. Mycket starka

skäl talade mot en sådan utvidgning av inkomstbegreppet, som avvisades

bl. a. med hänvisning till de svårlösta spörsmål, som var förenade med en

lagstiftning av sådan innebörd.

Även om det skulle vara möjligt att lösa frågan om utvidgning av inkomstbegreppet,

måste likväl en verklig uppmjukning av avskrivningsreglerna

för byggnader i form av väsentligt högre procenttal för avskrivningens

beräkning föranleda invändningar ur konjunkturpolitisk synpunkt. Det

kunde anmärkas att enligt den offentliga statistiken det år 1952 taxerade

byggnadsvärdet för svenska aktiebolag tillhöriga fastigheter utgjorde ca 9

miljarder kronor. Någon motsvarande uppgift beträffande ekonomiska föreningar

fanns ej. Om man bortsåg från att avskrivningen ofta i stället grundades

på den i många fall högre anskaffningskostnaden och om man räknade

med en årlig avskrivning med 2 procent erhölles ett sammanlagt värdeminskningsavdrag

av ca 180 miljoner kronor. Om man tänkte sig ett stadgande

av innebörd att värdeminskningsavdraget skulle få beräknas efter ett

dubbelt så högt procenttal skulle följaktligen avskrivningsbeloppen öka med

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 36

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1960

likaledes ca 180 miljoner kronor. Väl skulle en friare avskrivning å byggnader

än för närvarande möjligen inte i och för sig stimulera till ökade investeringar

just i byggnader under högkonjunktur, men de genom ökade avskrivningar

i företagen kvarhållna vinstmedlen, som med hänsyn till de stora

värden, det var fråga om, uppenbarligen blev mycket betydande, skulle stå

till företagens fria disposition för andra investeringar. Följaktligen talade

även de särskilda konjunkturpolitiska synpunkter, som kommittén hade att

iakttaga, för ett bibehållande av nu gällande grunder för värdeminskningsavdrag

å byggnader.

Vid bedömningen av frågan om avskrivning å byggnader torde därjämte

böra beaktas, att den av kommittén föreslagna lagstiftningen om investeringsfonder

skulle komma att utgöra ett betydelsefullt komplement till avskrivningsreglerna

främst när det gällde byggnader. Företagen kunde genom

att utnyttja investeringsfonderna göra omedelbara avskrivningar på

byggnader till betydande belopp.

Ytterligare anförde företagsbeskattningskommittén följande.

I valet mellan en uppmjukning av avskrivningsreglerna för byggnader

och en ökad stimulans till avsättningar till investeringsfonder är det senare

självfallet att föredraga ur konjunkturpolitisk synpunkt. Då investeringsfonderna

delvis utgör ett komplement till avskrivningsreglerna, bör uppmärksammas

att en mera väsentlig uppmjukning av de för byggnader gällande

avskrivningsreglerna måste antagas minska företagens intresse för

avsättning till investeringsfonder. Investeringsfonderna i deras tilltänkta

utformning har av kommittén bedömts såsom varande det inom beskattningsområdet

enda mera verksamma medlet för en stimulans till investeringar

i lågkonjunktur. Även från denna synpunkt kan följaktligen invändningar

riktas mot en mera väsentlig uppmjukning av avskrivningsreglerna

för byggnader.

På anförda skäl kan kommittén inte förorda ändrade grunder för beräkning

av värdeminskningsavdrag å byggnad. Emellertid finner kommittén

angeläget att i praxis sådana värdeminskningsavdrag medges, som betingas

av byggnadernas ekonomiska livslängd. Från näringslivets sida har gång

efter annan invänts att så inte alltid är fallet. Väl har av kommittén gjorda

förfrågningar hos taxeringsmyndigheterna givit vid handen att utrangeringsavdrag

mera sällan yrkas. Denna omständighet kan emellertid sammanhänga

antingen med att en i huvudsak uttjänad byggnad inte utrangeras

utan i stället säljes till lågt pris, varvid något utrangeringsavdrag merendels

ej ifrågakommer, eller — och detta är måhända ett vanligare fall —

att möjlighet inte förelegat att förete utredning, som styrker rätt till utrangeringsavdrag.

Kommittén kan inte helt frigöra sig från uppfattningen att — även om

praxis under senare år i vissa fall medgivit större avdrag än tidigare — det

förhållandet alltjämt föreligger, att vid bestämmandet av värdeminskningsavdragets

storlek tillräcklig hänsyn inte tages till att en byggnads ekonomiska

livslängd med hänsyn till teknikens snabba utveckling, och produktionens

därav betingade omläggning ofta väsentligt understiger den fysiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1960

5

livslängden. Kommittén vill med hänsyn härtill förorda att en viss omredigering

göres av bestämmelsen i punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,

varigenom tydligare markeras den vikt som bör fästas vid

den ekonomiska livslängden, när det gäller att fastställa skälig avskrivningsprocent.

Kommitténs förslag i sistnämnda avseende genomfördes vid 1955 års

riksdag.

I detta sammanhang kan nämnas, att regeringsrätten i utslag den 8 oktober

1958 (RÅ 1958 ref. 49) med hänsyn till verkstadsbyggnads beräkneliga

ekonomiska varaktighetstid medgivit avdrag för värdeminskning å densamma

med 3 procent av anskaffningsvärdet.

I Danmark och Norge har reglerna om värdeminskningsavdrag å byggnad

år 1957 ändrats i en för de skattskyldiga förmånlig riktning. Danmark har

sedan länge haft avskrivningsregler för byggnader som medgivit en väsentligt

större avskrivning under byggnadens första år än senare, medan de

norska reglerna härvidlag tidigare varit i huvudsak överensstämmande med

de svenska. 1957 års ändringar innebar att de norska reglerna i viss mån

närmade sig det danska systemet vad gäller värdeminskningsavdrag å byggnader.

I Danmark markerades ytterligare förskjutningen i värdeminskningsavdragen

mot byggnadernas tidigare skede. Följande tablå ger en översiktlig

jämförelse av avskrivningsreglerna i fråga om industribyggnader i Danmark

och Norge.

Värdeminskningsavdrag å byggnad vid engång sinvestering

Avskrivningsbelopp på byggnader i procent av anskaffningsvärde

År Danmark Norge

1—4 12,5 3,75

5 .................... 2,5 3,75

6—24 ................ 2,5 2,50

25—37 ................ 0,0 2,50

38 .................... 0,0 1,25

De norska reglerna medger dessutom initialavskrivningar vid investeringar

över en viss storlek.

I Finland tillätes avskrivning å fabriksbyggnader av trä med 5 procent

och å fabriksbyggnader av sten med 2,5 procent av anskaffningsvärdet. Har

fabriksbyggnad tagits i bruk under år 1958 eller senare får avskrivning ske

med sammanlagt 30 procent av anskaffningsvärdet under de första fyra

åren efter uppförandet.

Yrkanden av samma innebörd som i nu förevarande motioner framställdes

jämväl vid 1958 års A-riksdag i de då väckta motionerna 1:255 och

II: 323. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 framhöll bevillnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1960

utskottet bl. a. att den fråga, som upptagits i motionerna, endast utgjorde

en del av det komplex beskattningsregler, som brukar sammanfattas under

benämningen företagsbeskattningen. Reglerna om företagsbeskattningen var

föremål för en genomgripande omdaning vid 1955 års riksdag, och de regler,

som därvid antogs, hade ännu inte börjat tillämpas i full utsträckning. I

samband därmed var även frågan om ändrade avskrivningsregler beträffande

byggnader föremål för riksdagens uppmärksamhet, och en viss ändring

av bestämmelserna vidtogs i avsikt att tydligare markera den vikt som borde

fästas vid den ekonomiska livslängden, när det gällde att fastställa skälig

avskrivningsprocent. Däremot ansåg riksdagen ytterligare uppmjukningar i

bestämmelserna om värdeminskningsavdrag för byggnader inte böra ifrågakomma.

Vid 1955 års riksdag infördes vidgade möjligheter för företagen

att göra avsättningar till investeringsfonder, vilka avsågs komma att utgöra

ett betydelsefullt komplement till avskrivningsreglerna främst när det gäller

byggnader. Då 1955 års lagstiftning endast gällt en kort tid och i vissa

hänseenden ännu inte trätt i kraft, ställde det sig svårt att få en tillförlitlig

bild av dess verkningar. Innan närmare erfarenhet vunnits av 1955 års

lagstiftning på detta område, var det likaså svårt att bilda sig en uppfattning

om behovet av vidgade avskrivningsmöjligheter å byggnader i rörelse. En

ändring av reglerna om värdeminskningsavdrag i den riktning motionärerna

åsyftat medförde att de skattskyldiga bereddes möjligheter att uppskjuta

beskattningen helt eller delvis åren efter det en nybyggnad vidtagits.

Härigenom skulle skapas nya möjligheter till s. k. förtäckt resultatutjämning.

Med hänsyn härtill borde frågan även bedömas ur denna synpunkt.

Det var därvid att märka att frågan om införande av rätt till s. k. öppen

förlustutjämning och s. k. öppen resultatutjämning för det dåvarande var

föremål för utredning av 1957 års skatteutredning. Enligt utskottets mening

var det sannolikt att frågan om införande av rätt till en snabbare avskrivning

av byggnader skulle komma i ett delvis annat läge, om möjligheter

infördes till öppen resultatutjämning. Man borde därför enligt utskottets

mening avvakta resultatet av 1957 års skatteutrednings arbete. Utskottet

kunde således inte tillstyrka det föreliggande motionsyrkandet.

Jämväl vid 1959 års riksdag väcktes motioner om utredning i syfte att anpassa

beskattningsreglerna i fråga om värdeminskningsavdrag å byggnader,

som ingår i rörelse, så att större värdeminskningsavdrag får göras under de

första åren efter uppförandet. Bevillningsutskottet, som behandlade motionerna

i betänkande nr 58, tillstyrkte bifall till desamma. Riksdagen beslöt

emellertid i enlighet med yrkande i en vid betänkandet fogad reservation av

herr Ericsson i Kinna m. fl., att motionerna icke skulle föranleda någon

åtgärd. I nämnda reservation anslöt sig reservanterna helt till de uttalanden

som 1958 års bevillningsutskott gjorde i frågan. Därutöver framhölls, att

vissa ändringar vidtagits i förordningen om investeringsfonder för konjunk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 dr 1960

7

turutjämning, varigenom möjligheterna att taga investeringsfonder i anspråk

utvidgats. Således kunde, då det var av synnerlig vikt att viss investering

igångsattes, Kungl. Maj :t efter ansökan medge tillstånd till att investeringsfonder

fick tagas i anspråk för längre tid än två år och att även framtida

fondavsättningar fick användas.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I motionerna 1:14 och 11:22 betonas angelägenheten av att få

avskrivningsbestämmelser av i princip samma innehåll som i våra grannländer.

En högre avskrivning under de allra första åren torde motsvara den

verkliga värdeminskningen. Det erinras vidare om att de i fråga om maskiner

och inventarier i rörelse gällande avskrivningsbestämmelserna i princip

har denna innebörd. För i första hand nyföretagsamheten är det av stor betydelse

att så snabbt som möjligt kunna skriva av en väsentlig del av byggnadernas

värde för att därigenom kunna skapa kapital till konsolidering

och utbyggnad av företaget. De nya företagens möjligheter att konkurrera

med redan inarbetade och konsoliderade företag torde många gånger vara

beroende på dylika avskrivningar under de första åren.

Motionärerna i motionerna 1:32 och 11:41 framhåller bl. a. att

konsolideringsbehovet talar för att avskrivningsreglerna utformas så, att

en högre avskrivningsprocent kan tillämpas under de första åren av byggnadens

livstid. I en tid då ökade krav uppkommer på det svenska näringslivets

konkurrenskraft gentemot utlandet, bör en sådan anpassning av våra

beskattningsregler eftersträvas. Det vidgade handelspolitiska samarbetet

kommer att kräva ökad konkurrensförmåga av de svenska företagen. I en

politik som vill satsa mera på initiativ och ökat välstånd genom gynnsammare

villkor för produktionslivet hör de här åsyftade åtgärderna naturligt

hemma.

Även i m o t i o n e r n a 1:120 och II: 1 42 framhålles att med hänsyn

till de krav på enskilda företags konkurrensförmåga som det inledda

handelssamarbetet ställer måste det vara angeläget att ha avskrivningsregler,

som inte ställer svenska företag i en sämre situation än företagen i övriga

skandinaviska länder.

Utskottet

I de förevar ande motionerna hemställes om utredning i syfte att få till

stånd en sådan ändring av beskattningsreglerna i fråga om värdeminskningsavdrag

å byggnad, som ingår i rörelse, att större avdrag får göras under de

första åren efter byggnadens uppförande. Till stöd för yrkandet åberopas att

en byggnads värde sjunker snabbare under de första åren efter uppförandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 dr 1960

än senare. Vidare framhåller motionärerna att enligt de regler, som gäller

i våra grannländer, större värdeminskningsavdrag medges under en byggnads

första år än senare. Med hänsyn till att det planerade ekonomiska samarbetet

i Europa kommer att kräva ökad konkurrensförmåga av de svenska

företagen finner motionärerna det angeläget, att beskattningsreglerna i största

möjliga utsträckning utformas så att de stärker vår konkurrenskraft.

Det påpekas vidare att det särskilt för nystartade företag är av stor betydelse

att så snabbt som möjligt kunna skriva av en väsentlig del av byggnadens

värde för att därigenom skapa kapital till konsolidering och utbyggnad av

företaget.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till de synpunkter, som motionärerna

framfört. Enligt utskottets mening är det av största betydelse, att beskattningsreglerna

utformas på ett sådant sätt, att de främjar produktionsutvecklingen

och underlättar möjligheterna till en ur olika synpunkter önskvärd

konsolidering av företagen. Utan tvekan kommer det förestående ekonomiska

samarbetet i Europa att kräva ökad konkurrensförmåga av de svenska

företagen. Mot bakgrunden härav är det angeläget, att beskattningsreglerna

i största möjliga utsträckning utformas så att de stärker de svenska

företagens konkurrenskraft.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår medges i Danmark full

avskrivning under loppet av 24 år och avdragens samlade belopp är starkt

förskjutet till de fyra första åren efter byggnadens uppförande, då årlig avskrivning

får ske med 12,5 procent av anskaffningsvärdet. De i Norge tilllämpade

reglerna tillåter avskrivning efter 3,75 procent under de första fem

åren men medger dessutom särskilda initialavskrivningar vid investeringar

över viss storlek. Det kan vidare nämnas, att i Finland avskrivning tillätes å

fabriksbyggnader av trä med 5 procent och å byggnader av sten med 2,5

procent av anskaffningsvärdet. Fabriksbyggnad, som tagits i bruk år 1958

eller därefter, får dock avskrivas med sammanlagt 30 procent av anskaffningsvärdet

under de första fyra åren. De nu nämnda bestämmelserna ger

uttryck för den enligt utskottets mening riktiga uppfattningen, att en byggnads

värde under de första åren efter uppförandet sjunker avsevärt snabbare

än senare. En lineär avskrivningsmetod med enhetlig årlig avskrivningsprocent,

vilket tillämpas i Sverige, återspeglar emellertid inte denna

faktiska minskning i byggnadens värde. Det är därför av företagsekonomiska

skäl motiverat, att de svenska avskrivningsreglerna för byggnad utformas

på liknande sätt som i våra nordiska grannländer, där en större initialavskrivning

tillätes under de första åren efter byggnadens uppförande. En

vidgad rätt till avskrivning å byggnader skulle dessutom innefatta ett visst

efterkommande av önskemålet om hänsynstagande till de starkt ökade återanskaffningskostnaderna.

I detta sammanhang torde böra erinras om att

frågan om avdrag för värdeminskning av byggnader i inkomstkällan jord
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1960 9

bruksfastighet för närvarande är föremål för utredning inom skattelagssakkunniga.

Mot bakgrunden härav finner utskottet skäl föreligga, att en utredning

rörande ändrade grunder för beräkning av värdeminskningsavdrag å byggnad

i rörelse verkställes. Därvid bör självfallet beaktas, om och i vad mån

de nuvarande reglerna om beskattning vid försäljning av fastighet och om

utrangeringsavdrag kan behöva ändras. Utskottet hemställer sålunda att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om en skyndsam utredning i

syfte att så anpassa beskattningsreglerna i fråga om värdeminskningsavdrag

å byggnader, som ingår i rörelse, att större värdeminskningsavdrag får

göras under de första åren efter uppförandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

1: 32 av herr Lundström m. fl. och II: 41 av herr Ohlin m. fl.,

såvitt motionerna behandlas i förevarande betänkande, de

likalydande motionerna I: 14 av herr Svärd och 11:22 av

herr Darlin m. fl. ävensom de likalydande motionerna I: 120

av herr Mattsson och II: 142 av herr Wahrendorff, måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning

i syfte att anpassa beskattningsreglerna i fråga om

värdeminskningsavdrag å byggnader, som ingår i rörelse, så

att större värdeminskningsavdrag får göras under de första

åren efter uppförandet.

Stockholm den 29 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Spetz,

Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson*, Oscar Carlsson*

och Gustaf Henry Hansson*; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Allard,

Kärrlander, Magnusson i Borås, Larsson i Luttra*, Andersson i Essvik, Stenberg,

Stiernstedt och Rydén*.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1960

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson, fröken Ranmark, herrar

Oscar Carlsson, Sundström, Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander och

Andersson i Essvik, vilka

dels ansett, att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 8 rad 11

uppifrån med orden »Utskottet kan» och slutar å s. 9 rad 11 uppifrån med

orden »efter uppförandet» bort ha följande lydelse:

»Yrkanden av enahanda innebörd som i de nu förevarande motionerna

framställdes även vid 1958 års A-riksdag och vid 1959 års riksdag. I sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 16 ansåg sig 1958 års bevillningsutskott

inte kunna tillstyrka bifall till yrkandet om utredning av förevarande fråga.

Utskottet framhöll därvid bl. a. att de vid 1955 års riksdag genomförda ändringarna

i företagsbeskattningen medfört en uppmjukning av bestämmelserna

om värdeminskningsavdrag å byggnader i rörelse, varigenom tydligare

markerades den vikt som borde fästas vid byggnadens livslängd. Vidare anförde

bevillningsutskottet att samtidigt därmed införts vidgade möjligheter

för företagen att göra avsättning till investeringsfonder, vilka utgjorde ett

betydelsefullt komplement till avskrivningsreglerna främst när det gällde

byggnader. Det var enligt utskottets mening svårt att bilda sig någon uppfattning

om behovet av ökade avskrivningsmöjligheter för byggnader i rörelse,

innan närmare erfarenheter vunnits av 1955 års lagstiftning rörande

företagsbeskattningen. De vid 1959 års riksdag väckta motionerna i ämnet

tillstyrktes av bevillningsutskottet i betänkande nr 58. Riksdagen avslog

emellertid utskottets förslag och beslöt i enlighet med en vid betänkandet

fogad reservation att avslå motionerna. I nämnda reservation hade bl. a.

framhållits att under år 1959 vissa ändringar vidtagits i förordningen om

investeringsfonder för konjunkturutjämning, varigenom möjligheterna att

ta investeringsfonderna i anspråk utvidgats. Sålunda kunde då det var av

synnerlig vikt att viss investering igångsattes Kungl. Maj:t efter ansökan

medge tillstånd att investeringsfond fick tagas i anspråk för längre tid än

två år och även att framtida fondavsättningar fick användas.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till de synpunkter som kommit fram

i de nyss återgivna uttalandena. Vad särskilt beträffar motionärernas skäl,

att med hänsyn till lagstiftningen i Sveriges grannländer och önskvärdheten

av att få avskrivningsregler, som inte ställer svenska företag i en sämre

situation än företagen i övriga skandinaviska länder, får utskottet ytterligare

tillägga följande. Som motionärerna påpekat är det visserligen riktigt att

de svenska reglerna, då det gäller avskrivning på byggnader, inte är fullt ut

lika liberala som motsvarande regler i Danmark, Finland och Norge. Emel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1960

11

lertid bör å andra sidan tas i beaktande att andra regler rörande företagsbeskattningen

är ur företagens synpunkt förmånligare i Sverige än i nu

nämnda länder. Man torde därför kunna säga att som helhet betraktat företagen

i Sverige inte genom beskattning belastas hårdare än vad fallet är med

företag hemmahörande i nu nämnda länder. Utskottet vill också erinra om

att den i motionerna ifrågasatta ändringen torde nödvändiggöra att inkomstbegreppet

ändras; för närvarande beskattas ersättning som ett företag erhåller

för försäljning av byggnad i rörelse endast i den mån så föranledes av

reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av fast egendom.

I och för sig kan det visserligen ifrågasättas om tillräckliga skäl föreligger

att såsom nu är fallet ha olika inkomstbegrepp då det gäller ersättning för

försålda maskiner och andra inventarier och ersättning för försåld byggnad

i rörelse, men utskottet anser inte att denna fråga bör aktualiseras i förevarande

sammanhang.

Av det anförda framgår att utskottet anser att den i motionerna begärda

utredningen inte bör komma till stånd.»

dels ock ansett att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 14 av herr Svärd och

II: 22 av herr Darlin m. fl.,

2) att de likalydande motionerna I: 32 av herr Lundström

m. fl. och II: 41 av herr Ohlin m. fl., såvitt motionerna behandlas

i förevarande betänkande, samt

3) att de likalydande motionerna I: 120 av herr Mattsson

och II: 142 av herr Wahrendorff,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.