Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa s. k. schablonavdrag vid inkomstbeskattningen, m. m.

1960-03-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:39, Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa s. k. schablonavdrag vid inkomstbeskattningen, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1960

1

Nr 39

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa s. k. schablonavdrag vid inkomstbeskattningen,

m. m.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:414 av herr Lundström m. fl. och II :527 av herr Ohlin m. fl.

har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i ifrågavarande

skatteförfattningar, att det s. k. omkostnadsavdraget skall uppföras med

i deklarationen redovisat belopp dock lägst 100 kronor, att med bibehållande

av nuvarande maximisummor försäkringsavdraget endast får utnyttjas

till det belopp som motsvaras av erlagda premier, att avrundning av den

beskattningsbara inkomsten skall ske nedåt till jämna tiotal kronor samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:527.

Enligt 33 § 2 mom. kommunalskattelagen medges skattskyldig vid beräkning

av inkomst av tjänst ett schablonavdrag å 100 kronor avseende kostnader

för tjänstens fullgörande, överstiger de verkliga kostnaderna 100

kronor, skall avdrag medges med ett till närmast högre hela hundratal kronor

avjämnat belopp. Dock får schablonavdrag inte i något fall ske med så

stort belopp att underskott i förvärvskällan därigenom uppstår.

I 46 § 2 mom. nämnda lag ges bestämmelser om bl. a. avdrag för avgifter

och premier för sjuk-, olycksfalls-, arbetslöshets- och kapitalförsäkring

o. d. Avdrag medges för ogift skattskyldig med minst 150 kronor och för

makar gemensamt med minst 300 kronor, även om de verkliga utgifterna av

detta slag är lägre. Har den skattskyldiges verkliga utgifter för sådana avgifter

och premier överstigit minimibeloppet, äger han åtnjuta avdrag för

sina verkliga utlägg, dock högst med 300 kronor för ogift och 600 kronor för

makar gemensamt. Maximibeloppet 600 kronor gäller även för ogift skattskyldig

som haft hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet

barn under 16 år, som stått under hans vårdnad.

Vid taxering såväl till statlig som till kommunal inkomstskatt skall den

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1060. 7 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1960

beskattningsbara inkomsten för fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse

anges i hela hundratal kronor så att överskjutande belopp, som ej uppgår

till helt hundratal kronor, bortfaller.

Vid 1955 års riksdag antogs vissa ändringar i beskattningsreglerna i huvudsakligt

syfte att vinna förenklingar i deklarations- och taxeringsarbetet.

Således infördes de nu gällande bestämmelserna om schablonavdrag vid inkomst

av tjänst och för försäkringspremier ävensom föreskrifter om avjämning

av de beskattningsbara inkomsterna. Samtidigt infördes även schablonavdrag

vid beräkning av kapitalinkomst. De nya bestämmelserna tilllämpades

första gången vid 1957 års taxering.

Frågan om hur de nya reglerna utfallit i praktiken har därefter uppmärksammats

i olika sammanhang. Sålunda uttalades av 1957 års riksdags revisorer

i anslutning till en redogörelse för olika myndigheters erfarenheter av

reformen att ändringarna i fråga icke haft åsyftad verkan utan tvärtom försvårat

såväl deklarations- som taxeringsförfarandet. I proposition till 1958

års A-riksdag behandlade vederbörande departementschef vissa frågor rörande

förenklingar av deklarationsförfarandet som förordats av riksskattenämnden,

däribland frågan om en översyn i förenklingssyfte av avdraget för

försäkringspremier. Samma års bevillningsutskott anslöt sig i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 39 till departementschefens uppfattning att

det ännu vore för tidigt att slutgiltigt bedöma huruvida de första gången vid

19o7 års taxering tillämpade reglerna om schablonavdrag för försäkringspremier

fått åsyftad verkan. Att slopa dessa avdrag eller övriga vid samma

tillfälle införda schablonavdrag innan närmare erfarenheter vunnits av deras

tillämpning borde enligt utskottets mening inte komma i fråga.

Yrkanden om begränsningar i schablonavdragsreglerna av samma innebörd

som i nu förevarande motioner framställdes vid 1959 års riksdag i motionerna

1:291 och 11:361. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 50

avstyrkte bevillningsutskottet motionerna under erinran om bl. a. att de

ifrågavarande avdragen införts med det dubbla syftet att genomföra en avrättviseskäl

betingad skattesänkning för de stora grupperna av små inkomsttagare

samt att förenkla deklarations- och taxeringsarbetet. Enligt

utskottets mening saknades fortfarande tillräckliga erfarenheter för att

slutgiltigt bedöma avdragens effekt i förenklingshänseende. Om avdragen

avskaffades skulle visserligen statens behov av inkomster i någon mån kunna

tillgodoses. Utskottet ansåg emellertid inte att åtgärden borde tillgripas i

sådant syfte. Det kunde nämligen inte bortses ifrån att de i motionerna förordade

ändringarna skulle innebära skattehöjningar, som i främsta rummet

drabbade skattskyldiga i de lägre inkomstklasserna.

Motionsyrkanden av helt eller delvis samma innebörd som de nu ifrågavarande

behandlades av riksdagen även vid 1959 års höstsession i samband

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1960

3

med frågan om införande av den allmänna varuskatten. Motionerna lämnades

av riksdagen utan åtgärd (bevillningsutskottets betänkande nr 60).

Senast har frågan om utformningen av bestämmelserna om schablonavdragen

upptagits av riksdagsrevisorerna vid fjolårets granskning angående

statsverket. I revisorernas berättelse för år 1959 (§25, vissa iakttagelser

rörande 1959 års taxering in. in.) lämnas en redogörelse för de erfarenheter

som vunnits av schablonavdragen under åren 1958 och 1959. Revisorerna

uttalar i anslutning därtill bl. a.

»Den i år gjorda undersökningen visar att förhållandena i fråga om schablonavdragens

tillämpning märkbart förbättrats. Den övervägande negativa

reaktion som i inledningsskedet mötte schablonavdragen har mildrats; intrycken

äro numera långt mera positiva. Detta innebär emellertid icke att

vederbörande myndigheter finna förhållandena helt tillfredsställande. Det

är enligt revisorernas mening också uppenbart att schablonavdragen, även

om de medfört vissa praktiska fördelar, alltjämt vålla icke obetydliga svårigheter

i tekniskt avseende. Speciellt synas avdragen under inkomst av

tjänst och för försäkringspremier m. m. vålla besvär för både deklaranterna

och taxeringsmyndigheterna. Icke minst de sistnämnda förorsakas mycket

arbete genom att de nödgas rätta deklarationerna i de fall, då deklaranterna

icke själva förstått att göra schablonavdrag med åsyftade belopp. Härigenom

nödgas vederbörande myndigheter sätta till tid, som eljest kunde användas

till att granska exempelvis mera svårkontrollerade deklarationer. Vidare kan

det ifrågasättas om icke schablonavdraget för försäkringspremier motverkar

det syfte som ursprungligen låg till grund för försäkringsavdragets införande,

nämligen att uppmuntra till anskaffandet av ett önskvärt försäkringsskydd.

Schablonavdraget under inkomst av tjänst synes för att möjliggöra

förhöjt avdrag locka till försök att konstruera utgifter, vilka sammantagna

överstiga med någon krona jämnt hundratal kronor.»

Av innehållet i de förevarande motionerna torde här få återges följande.

Motionärerna erinrar om att de i särskild motion framlägger förslag om

den allmänna omsättningsskattens slopande fr. o. in. den 1 januari 1961.

För att täcka den brist i budgeten som härigenom skulle uppstå förordas i

skilda motioner förslag till besparingar och andra budgetförstärkande åtgärder.

Som ett led häri har motionärerna redan vid föregående års riksdag

framhållit, att en justering av de s. k. schablonavdragen vid beskattningen

kunde företagas. Det erinras vidare om att taxeringsmyndigheternas erfarenheter

av schablonavdragen inte visat sig medföra den förenkling av taxeringsarbetet

som var deras huvudsyfte. Tvärtom har både den enskilde skattebetalarens

deklarationsarbete och myndigheternas taxeringsgöromål tillkrånglats

och försvårats. Den av riksdagens revisorer nu gjorda framställningen

bestjrker, att en viss justering av schablonavdragen bör företagas.

I motionerna föreslås följande justeringar. Omkostnadsavdraget skall vid

taxering uppföras med visst belopp, dock alltid lägst 100 kronor. Avrundningen

uppåt till närmast hundratal kronor slopas. Vidare skall försäkrings
1*

— It i haag till riksdagens protokoll 1900. 7 samt. Nr 39

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1960

avdraget med bibehållande av nuvarande maximibelopp få utnyttjas till det

belopp som motsvaras av erlagda premier. Schabloniseringen av försäkringsavdragen,

som innebär att ett visst minimiavdrag för försäkringspremier

alltid skall få göras oavsett storleken av faktiskt erlagda premier, bör

således slopas. Den beskattningsbara inkomsten skall i enlighet med tidigare

gällande regler avrundas nedåt till närmast tiotal kronor. Det framhålles

att förslaget innebär att det s. k. löntagaravdraget kvarstår orubbat.

De föreslagna justeringarna skulle enligt motionärernas beräkningar medföra

ett inkomsttillskott för staten och kommunerna på cirka 70 resp. 60

milj. kronor för helt år.

Utskottet

I de förevarande motionerna yrkas vissa jämkningar i de vid 1955 års

riksdag genomförda reglerna för förenklad inkomst- och skatteberäkning. I

fråga om det allmänna avdraget för försäkringspremier yrkas upphävande

av rätten att, oavsett verkliga utgifter av sådant slag, åtnjuta avdrag efter

den gällande schablonen 150 kronor för ensamstående skattskyldiga och 300

kronor för äkta makar gemensamt. Bottenavdraget å 100 kronor från bruttointäkt

av tjänst föreslås skola bibehållas, men avrundningen av omkostnadsbelopp

därutöver till närmast högre hundratal kronor anser motionärerna

bör slopas. Vidare föreslås att avrundning nedåt av de beskattningsbara

inkomsterna skall ske till jämna tiotal i stället för jämna hundratal kronor.

Ändringsyrkandena motiveras av önskan att undanröja vissa olägenheter,

som i skilda sammanhang angivits ha mött vid tillämpningen av ifrågavarande

regler. Yrkandena är dessutom att se som ett led i flera från motionärernas

sida förordade åtgärder i syfte att öka statens och kommunernas

inkomster.

Under fjolåret hade riksdagen att taga ställning till motionsyrkanden av

samma innebörd som de nu framställda, vilka yrkanden avvisades av riksdagen.

Utskottet vill erinra om att med de år 1955 införda reglerna avsågs att

vinna väsentliga förenklingar i deklarations- och taxeringsförfarandet beträffande

ett stort antal skattskyldiga med enkla inkomstförhållanden. Under

senare år har det alltmer framstått som en angelägenhet av vikt att

underlätta taxeringsmyndigheternas arbete och möjliggöra för dessa att

ägna ökad uppmärksamhet åt de mer betydelsefulla taxeringsfrågorna. De

ifrågavarande åtgärderna är i detta hänseende att se i samband med andra

i samma syfte vidtagna ändringar i beskattningsreglerna, t. ex. schablonbeskattningen

av en- och tvåfamiljsfastigheter och den definitiva sjömansskatten.

Vad särskilt gäller den schablonmässiga beräkningen av avdrag för

försäkringspremier ernås härigenom att taxeringsmyndigheterna inte behöver

ingå i en individuell prövning av ett stort antal avdragsyrkanden av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1960

5

seende lägre belopp än schablonen. Detsamma gäller i sin mån avrundningsregeln

i fråga om avdragen från bruttointäkt av tjänst. Den för beskattningsbar

inkomst gällande avrundningsregeln återigen har främst betydelse för

myndigheternas arbete med skatteberäkningen. Erinras må även att schablonreglerna

bidrager till att bättre överensstämmelse uppnås mellan den

preliminärt uttagna och den slutliga skatten.

Vid införandet av förenklingsreglerna var inte att förvänta att de nya bestämmelserna

skulle kunna infogas i beskattningssystemet helt utan vissa

tillämpningssvårigheter i ett inledningsskede. De upplysningar, som av riksdagsrevisorerna

inhämtats rörande myndigheternas erfarenheter av schablonbestämmelserna,

avseende de tre första år som bestämmelserna varit i

tillämpning, visar dock enligt utskottets mening, att de svårigheter, som kan

ha mött beträffande vissa av bestämmelserna, redan avsevärt minskat och

kan beräknas bortfalla helt allt efter som de skattskyldiga vinner ökad förtrogenhet

med bestämmelserna. Utskottet anser sig i enlighet härmed ha

anledning att nu utgå ifrån, att det med bestämmelserna avsedda förenklingssyftet

i allt väsentligt kommer att vinnas. Ett genomförande av de från

motionärernas sida förordade jämkningarna i schablonbestämmelserna kan

därför beräknas få till följd att förenklingssträvandena motverkas.

Härtill kommer att de av motionärerna ifrågasatta åtgärderna skulle medföra

en skärpt beskattning främst för de mindre inkomsttagarna. Detta

utgör enligt utskottets åsikt ett avgörande skäl mot att nämnda åtgärder

vidtas.

Av anförda skäl avstyrker utskottet bifall till de Iikalydande motionerna

I: 414 och II: 527.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de Iikalydande motionerna I: 414 av herr Lundström

m. fl. och 11:527 av herr Ohlin m. fl. angående vissa s. k.

schablonavdrag vid inkomstbeskattningen, m. m. icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Spetz, Jansson,

Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson, Wärnberg och Hellebladh;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Nilsson

i Svalöv, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson i Borås,

Gustafson i Göteborg och Andersson i Essvik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1960

Reservation

av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka — under

åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 414 av herr

Lundström m. fl. och II: 527 av herr Ohlin m. fl. — ansett, att utskottet bort

hemställa,

att riksdagen i anledning av nämnda motioner måtte

a) för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 33 § 2 mom., 46 § 2 mom., 50 § 2 och 3 mom.

samt 51 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

33 §.

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft

utgifter, som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgifterna uppgår

till eller överstiger summan av intäkterna, ej heller i den mån avdraget

genom tillämpning av nämnda stycke skulle komma att överstiga summan

av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen---allmän sjukförsäkring.

Har skattskyldig — — — eller avgiften.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, må ej för skattskyldig

åtnjutas till högre belopp än 300 kronor; dock att om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 600 kronor.

Avdrag med högst 600 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under

beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild)

och haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis

underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt

barnbidrag förelegat.

50 §.

2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1960 7

beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt

ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs —--jämkning medgivits.

Om skattskyldigs —--ovan sägs.

Skattskyldig, vars--— stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För skattskyldig — — — stycket förmäles.

Kan kommunalt----—i kommunen.

För annan — — — beskattningsbar inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt

i hemortskommunen: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första stycket sägs inträder skatteplikt, då

den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst

100 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1961 eller tidigare år.

b) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—i mom. förordningen den 26

juli 19i7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1960

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade

inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

4 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår

till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år.

c) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 19i7

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §.

Har skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke

uppgår till minst 20 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets

förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i

sådant fall jämväl barnets förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1960

9

d) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §.

1 mom. Har lokal---sådana tabeller.

Skattetabellerna skola — — — förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av trehundrafemtio

kronor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan,

och tvåhundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen

till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande

för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat

till grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, understigande

ettusentvåhundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar inkomst

understigande tjugu kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola

angivas i helt antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961 och skall dessförinnan

tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret 1961.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.