Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1960-04-21 · 45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 26 februari 1960 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 76, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623);

4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272); samt

5) förordning angående ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I enlighet med vad som förutskickades i 1959 års proposition om den allmänna

varuskatten och på grundval av 1957 års sambeskattningsrevisions

betänkande (SOU 1959: 13) framlägges förslag om reformer på familjebeskattningens

område.

Sålunda föreslås en fördubbling av det förvärvsavdrag som tillkommer

yrkesarbetande gift kvinna med minderårigt barn. En viss utvidgning av

rätten till förvärvsavdrag förordas, i det att sådant avdrag även skall tillkomma

gift kvinna med inkomst av jordbruksarbete. Förvärvsavdragen

skall enligt förslaget utgå enligt samma regler vid den statliga och den

kommunala beskattningen.

Förslagen bygger på att sambeskattningen i övrigt bibehålies i oförändrad

form. Det klarlägges emellertid på grundval av sambeskatlningsrevisionens

undersökningar, att sambeskattningen i regel är förmånligare än om makarna

beskattats var för sig. Detta är alltid fallet om makarnas sammanlagda

inkomster understiger omkring 20 000 kronor. Är hustruns inkomster

X Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 dr 1960

mindre än 9 000 å 10 000 kronor, leder sambeskattningen av makars inkomster

inte till höjd beskattning hur höga mannens inkomster än är. Sambeskattningen

kan leda till skattehöjning i högst omkring 45 000 fall eller

ca 2,6 procent av alla äktenskap.

Propositionen innehåller vidare förslag om att ensamstående med hemmavarande

minderårigt barn vid inkomsttaxeringen skall få samma ortsavdrag

som två makar. Den statliga inkomstskatten skall för dessa s. k. ofullständiga

familjer beräknas efter den förmånligare skala som tillämpas för gifta.

De nya reglerna föreslås gälla fr. o. m. 1961 års taxering och beräknas

medföra ett skattebortfall för staten om 35 milj. kronor och för kommunerna

med 50 milj. kronor.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 och 3 inom., 48 § 2 mom., 52 och 65 §§''

kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 19

och 48 §§ och punkt 3 av anvisningarna till 46 § samma lag1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till 52 och 65 §§ nämnda lag

skola fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen — —

•— njuta avdrag:

1) för periodiskt — — — eller

uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

som under beskattningsåret påförts

den skattskyldige, dels ock

avgift för pensionsförsäkring, som ej

avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret

erlagts för försäkring,

vilken äges av den skattskyldige själv

eller, i förekommande fall, hans make

eller hans omyndiga barn; samt

3) för dels sådan i slutlig eller

(Föreslagen lydelse)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —- —

— njuta avdrag:

1) för periodiskt —--eller upp
fostran;
2)

för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, d e 1 s o c k

avgift för pensionsförsäkring, som ej

avses i 33 §, därest avgiften under

beskattningsåret erlagts för försäkring,

vilken äges av den skattskyldige

själv eller, i förekommande fall, hans

make eller hans omyndiga barn;

3) för dels sådan i slutlig eller

1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1959: 564, av 46 § 3 mom. se 1947: 575, av 52 § 1 mom.

se 1958: 86, av 48 § 2 mom. och anvisningarna till 48 § se 1958: 296, av 65 § och punkt 3 av

anvisningarna till 46 § se 1952: 405 samt av anvisningarna till 19 5 se 1959: 515.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Igdelse)

tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om allmän

sjukförsäkring, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige,

dels ock premier och andra

avgifter, som skattskyldig erlagt för

försäkringar av följande slag, vilka

ägas av honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans

omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,

arbetslöshetsförsäkring samt

sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till

sjukkassa för begravningshjälp, som

ej avses i 33 § och som ej utgör obligatorisk

försäkring enligt lagen om

allmän sjukförsäkring.

Har skattskyldig under beskattningsåret

varit skyldig erlägga sjömansskatt

skall avdrag för periodiskt

understöd och avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, åtnjutas

allenast i den mån hänsyn

vid beräkningen av sjömansskatt icke

tagits till understödet eller avgiften.

Därest skattskyldig---- nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här

ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor.

Härjämte skall gälla, att nu avsett

avdrag cj må för skattskyldig åtnjutas

till högre belopp än 300 kronor;

dock att, om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt

må åtnjutas med högst 600

tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om allmän

sjukförsäkring, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige,

dels ock premier och andra

avgifter, som skattskyldig erlagt för

försäkringar av följande slag, vilka

ägas av honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans

omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,

arbetslöshetsförsäkring samt

sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till

sjukkassa för begravningshjälp, som

ej avses i 33 § och som ej utgör obligatorisk

försäkring enligt lagen om

allmän sjukförsäkring; samt

■i) för belopp som den skattskyldige

under beskattningsåret utgivit för

underhåll av sådant hans barn under

16 år som icke varit hemmavarande,

dock sammanlagt högst för 1 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret

varit skyldig erlägga sjömansskatt,

skall avdrag för periodiskt

understöd, avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, och

underhållsbidrag, som i första stycket

i) här ovan sägs, åtnjutas allenast

i den män hänsyn vid beräkningen

av sjömansskatt icke tagits

till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig--------nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, skall beräknas till ett

belopp av minst 150 kronor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor.

Härjämte skall gälla, att nu avsett

avdrag cj må för skattskyldig åtnjutas

till högre belopp än 300 kronor;

dock att, om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken,

ifrågavarande avdrag för dem båda

gemensamt må åtnjutas med högst

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse)

kronor. Avdrag med högst 600 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig

under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller

frånskild) och haft hemmavarande

eller av den skattskyldige helt eller

delvis underhållet barn, som stått

under hans vårdnad och för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

3 mom. Har gift kvinna, som levt

tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit

här i riket bosatt, under året haft

inkomst av rörelse eller av eget arbete,

må hon, om och i den mån sådan

hennes inkomst därtill förslår, i

hemortskommunen åtnjuta avdrag

med 300 kronor.

(Föreslagen lydelse)

600 kronor. Avdrag med högst 600

kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig

under beskattningsåret varit

ogift (varmed jämställes änka, änkling

eller frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst

av rörelse, vari hon varit verksam

i ej blott ringa omfattning, eller

inkomst av eget arbete, må hon

åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller,

om hon haft hemmavarande

barn under 16 år, med 300 kronor

jämte 20 procent av nämnda inkomst,

sammanlagt dock högst med

2 000 kronor. Har gift kvinna haft

inkomst av jordbruksfastighet och

har hon utfört arbete i förvärvskällan

till minst 300 kronors värde, md

hon åtnjuta avdrag med detta belopp.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet

eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan

till ett värde av minst 300 kronor,

må mannen åtnjuta avdrag med

nämnda belopp.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas

endast om makarna levt tillsammans

och den till avdrag berättigade

maken under större delen av

beskattningsåret varit här i riket bosatt.

Avdraget må åtnjutas endast om

och i den mån den inkomst som berättigar

till avdrag därtill förslår

och må för makarna tillsammans

icke överstiga 300 kronor eller, därest

förhöjning av avdraget med 20 procent

av inkomsten ifrågakommer,

2 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment skall

erhållas i kommun där inkomst, som

berättigar till avdrag, tages till beskattning,

i första hand, när så kan

ske, inom hemortskommunen och i

övrigt enligt fördelning som bestämmes

av taxeringsnämnden i sagda

kommun.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

5

(Nuvarande lydelse)

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk--—

nedan sägs.

Skattskyldig, som — — — 4 000

kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret

haft husföreståndarinna

hos sig anställd, äger, därest han varit

ogift (varmed jämställes änkling,

änka eller frånskild) och haft hemmavarande

barn för vilket rätt till

allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med

belopp som i föregående stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret

icke levt tillsammans

med andra maken, ävensom annan

ogift skattskyldig än som avses i

nästföregående stycke, äger, därest

han haft hemmavarande eller av den

skattskyldige helt eller delvis underhållet

barn, som stått under hans

vårdnad och för vilket rätt till allmänt

barnbidrag förelegat, åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 520

kronor, i ortsgrupp ll 2 640 kronor, i

ortsgrupp 111 2 760 kronor, i ortsgrupp

IV 2 S80 kronor och i ortsgrupp

V 3 000 kronor. Har skattskyldig

som nyss nämnts haft barn, för

vilket allmänt barnbidrag utgått men

vilket icke stått under hans vårdnad,

äger han, därest han helt eller delvis

underhållit barnet, likaledes åtnjuta

ortsavdrag efter vad i detta stycke

sägs, dock endast om den skattskyldige

icke levt tillsammans med den

som har vårdnaden om barnet.

Annan skattskyldig än i andra,

tredje eller fjärde stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 1 680

kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor,

i ortsgrupp III 1 840 kronor, i ortsgrupp

IV 1 920 kronor och i ortsgrupp

V 2 000 kronor.

Har skattskyldig — — — tiotal

kronor.

(Föreslagen lydelse)

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk —--

nedan sägs.

Skattskyldig, som — — — 4 000

kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret

icke levt tillsammans

med andra maken, ävensom ogift

skattskyldig (varmed jämställes änka,

änkling eller frånskild) äger, därest

han haft hemmavarande barn under

16 år, åtnjuta kommunalt ortsavdrag

med belopp som i föregående

stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra eller

tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp I 1 680 kronor, i

ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp

III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920

kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.

Har skattskyldig---tiotal

kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse)

52 §.

1 mom. Äkta makar,---högs
ta

beloppet.

Skola makarna--— högre orts
grnppen.

2 mom. Äkta makar,--— obe
roende

skattskyldiga.

65 §.

Frågan, huruvida skattskyldig haft

barn eller icke, liksom ock frågan om

barns ålder skall bedömas efter förhållandena

den 1 november året näst

före taxeringsåret.

I fråga om skattskyldig, som ingått

äktenskap under beskattningsåret,

skola de för gift skattskyldig gällande

bestämmelserna äga tillämpning

först vid taxering för det därpå följande

beskattningsåret.

Har eljest — —■ — för taxeringen.

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp —

— — influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan---skatteplik
tig

intäkt.

Bestämmelsen att —• —- — sistnämnda

lag.

Skatteplikt föreligger---bi
drag

likställda.

(Föreslagen lydelse)

52 §.

1 mom. Äkta makar,---högs
ta

beloppet.

Skola makarna ----- högre orts
gruppen.

2 mom. Äkta makar,----obe
roende

skattskyldiga.

(Se vidare anvisningarna.)

65 §.

Fråga, huruvida skattskyldig haft

barn eller icke eller om barn är att

räkna såsom hemmavarande eller

icke, liksom ock fråga om barns ålder

skall bedömas efter förhållandena

den 1 november året näst före taxeringsåret.

Med barn avses jämväl

styvbarn ävensom adopterat barn.

I fråga om skattskyldig, som ingått

äktenskap under beskattningsåret,

skola de för gift skattskyldig gällande

bestämmelserna, om ej annat följer

av vad som stadgas i sista stycket,

äga tillämpning först vid taxering för

det därpå följande beskattningsåret.

De för gift skattskyldig gällande

bestämmelserna skola i fråga om makar,

som levt tillsammans, tillämpas

jämväl under det beskattningsår, varunder

make avlidit.

Har eljest---— för taxeringen.

De för gift skattskyldig gällande

bestämmelserna skola äga tillämpning

jämväl i fråga om dem som,

utan att vara gifta, leva tillsammans,

om de tidigare varit förenade i äktenskap

eller gemensamt hava eller

hava haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp —

--influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan---skatteplik
tig

intäkt.

Bestämmelsen att — — —- sistnämnda

lag.

Skatteplikt föreligger —--bi
drag

likställda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse)

till 46 §.

3. Om en person varit gift eller om

gift kvinna levt tillsammans med sin

man, bedömes med ledning av föreskrifterna

i 65 §.

till 48 §.

Vad i denna paragraf stadgas om

person, som varit här i riket bosatt,

skall på grund av föreskriften i 68 §

tillämpas även å person, som här i

riket stadigvarande vistats. Frågan

om en person varit gift eller om en

gift person levt tillsammans med sin

make, liksom ock frågan huruvida

skattskyldig haft barn eller icke bedömes

med ledning av föreskrifterna

i 65 §. Rätt till allmänt barnbidrag

anses föreligga från och med den dag

barnet fötts eller rätten eljest inträtt

till och med den dag barnet fyllt 16

år eller rätten eljest upphört. Med

barn avses jämväl styvbarn ävensom

adopterat barn. Avgörande för frågan,

huruvida skattskyldig haft husföreståndarinna,

är det förhållande,

som rått under större delen av beskattningsåret.

Vid beräknande — — — erlägga

sjömansskatt.

(Föreslagen lydelse)

Enligt 46 § 2 mom. första stycket

i) föreligger viss rätt till avdrag för

bidrag till barns underhåll. Med hänsyn

till begränsningarna i avdragsrätten

är sådant bidrag det oaktat att

likställa med periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk intäkt,

därför givaren jämlikt bestämmelserna

i 20 § icke är berättigad till

avdrag. 1 följd härav skall underhållsbidraget

icke hänföras till skattepliktig

intäkt av tjänst som avses i

31 och 32 §§.

till 46 §.

3. Om en person varit gift eller om

gift kvinna levt tillsammans med sin

man eller om någon haft barn, bedömes

med ledning av föreskrifterna

i 65 §.

till 48 §.

Vad i denna paragraf stadgas om

person, som varit här i riket bosatt,

skall på grund av föreskriften i 68 §

tillämpas även å person, som här i

riket stadigvarande vistats. Frågan

om en person varit gift eller om en

gift person levt tillsammans med sin

make, liksom ock frågan huruvida

skattskyldig haft barn eller icke bedömes

med ledning av föreskrifterna

i 65 §.

Vid beräknande — —- — erlägga

sjömansskatt.

till 52 §.

Av 65 § framgår, att de för gift

skattskyldig gällande bestämmelserna

i vissa fall skola tillämpas i fråga

om dem som, utan att vara gifta, leva

tillsammans.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 65 §.

Bestämmelsen i 65 § andra stycket

skall äga motsvarande tillämpning i

fall som avses i paragrafens sista

stycke. Med äktenskaps ingående är

därvid att jämställa att sammanlevnaden

återupptagits efter äktenskapets

upplösning eller att barn fötts

eller — i fråga om sammanlevnad som

börjar efter barnets födsel — att

sammanlevnaden börjar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1960 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 och 8 §§, 10 § 1 mom. samt 11 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

1 mom. Från sammanlagda---

— nästföljande stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetalning

samt för folkpensionsavgifter

och tilläggspensionsavgifter ävensom

för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring,

allt i den omfattning som i 46 § 2

mom. kommunalskattelagen sägs.

4 §•

1 mom. Från sammanlagda — —

— nästföljande stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

för folkpensionsavgifter

och tilläggspensionsavgifter samt för

avgifter för pensionsförsäkring och

för annan personförsäkring ävensom

för underhåll åt ej hemmavarande

barn under 16 år, allt i den omfattning

som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sägs.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1959:565, av 4 § 2 mom. se 1952:406, av 8 § 1 mom.

se 1958:297, av 8 § 3 mom. se 1950:253, av 10 § 1 mom. se 1959:537 och av 11 § 1 mom.

se 1953:275.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

9

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Har sådan---överlåtande för- Har sådan---överlåtande föreningen.

eningen.

2 mom. Har gift kvinna, som levt 2 mom. Vad i 46 § 3 mom. kommutillsammans

med sin man och som nalskattelagen stadgas skall äga motunder

större delen av beskattnings- svarande tillämpning vid taxering

året varit här i riket bosatt, under till statlig inkomstskatt,

året haft inkomst av rörelse eller av

eget arbete, må hon, om och i den

mån sådan hennes inkomst därtill

förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor

eller, om hon haft hemmavarande

barn för vilket rätt till allmänt

barnbidrag förelegat, med 300 kronor

jämte 10 procent av nämnda inkomst,

sammanlagt dock högst med

1 000 kronor.

Har gift man, som levt tillsammans

med sin hustru och som under större

delen av beskattningsåret varit här i

riket bosatt, under året haft inkomst

av jordbruksfastighet eller rörelse

och har den skattskyldiges hustru utfört

arbete i förvärvskällan till ett

värde av minst 300 kronor, må mannen,

om och i den mån inkomsten i

förvärvskällan därtill förslår, åtnjuta

avdrag med 300 kronor.

Avdrag enligt detta moment må

icke för makarna tillsammans överstiga

300 kronor eller, om den gifta

kvinnan haft hemmavarande barn

för vilket rått till allmänt barnbidrag

förelegat, 1 000 kronor. 1

1 mom. Skattskyldig fysisk--Skattskyldig fysisk---48 §

— 48 § 1 inom. kommunalskattela- 1 mom. kommunalskattelagen,

gen.

Skattskyldig, som under beskatt- Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 §

ningsåret varit gift och levt tillsam- kommunalskattelagen stadgas angåmans

med andra maken, åtnjuter ende kommunalt ortsavdrag skall äga

statligt ortsavdrag med följande be- motsvarande tillämpning beträffande

lopp, nämligen i ortsgrupp I 3 360 statligt ortsavdrag.

kronor, i ortsgrupp 11 3 520 kronor,

i ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp

IV 3 840 kronor och i ortsgrupp

V 4 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret

haft husföreståndarinna

hos sig anställd, äger, därest han

varit ogift (varmed i denna paragraf

8 §-

8 §-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse)

jämställes änkling, änka eller frånskild)

och haft hemmavarande barn

för vilket rätt till allmänt barnbidrag

förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag

med belopp som i föregående

stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret

icke levt tillsammans

med andra maken, ävensom annan

ogift skattskyldig än som avses i

nästföregående stycke, äger, därest

han haft hemmavarande eller av den

skattskyldige helt eller delvis underhållet

barn, som stått under hans

vårdnad och för vilket rätt till allmänt

barnbidrag förelegat, åtnjuta

statligt ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 2 520

kronor, i ortsgrupp II 2 640 kronor,

i ortsgrupp III 2 760 kronor, i ortsgrupp

IV 2 880 kronor och i ortsgrupp

V 3 000 kronor. Har skattskyldig

som nyss nämnts haft barn, för

vilket allmänt barnbidrag utgått men

vilket icke stått under hans vårdnad,

äger han, däicst han helt eller delvis

underhållit barnet, likaledes åtnjuta

ortsavdrag efter vad i detta stycke

sågs, dock endast om den skattskyldige

icke levt tillsammans med den

som har vårdnaden om barnet.

Annan skattskyldig ån i andra,

tredje eller fjärde stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta statligt

ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 1 680 kronor,

1 ortsgrupp II i 760 kronor, i ortsgrupp

III 1 840 kronor, i ortsgrupp

IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V

2 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret

varit skyldig erlägga sjömansskatt,

skall det enligt bestämmelserna

i detta moment eljest medgivna

ortsavdraget minskas med en

tolvtedel för varje kalendermånad,

för vilken sjömansskatt erlagts. Det

avdragsbelopp, som sålunda erhålles,

avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

2 mom. Skattskyldig fysisk person,

som varit här i riket bosatt allenast

(Föreslagen lydelse)

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1960

(Nuvarande lydelse)

under en del av beskattningsåret,

äger att å den taxerade inkomsten

åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp,

utgörande för varje kalendermånad

eller del därav, varunder han

varit här i riket bosatt, en tolvtedel

av det enligt bestämmelserna i 1

mom. medgivna avdraget. Det avdragsbelopp,

som sålunda erhålles,

avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

3 mom. Vad i 49 § kommunalskattelagen

stadgas angående kommunalt

ortsavdrag skall äga motsvarande

tillämpning beträffande statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt

----- angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter

ortsavdrag med belopp som beräknats

enligt 8 § 1 mom. andra stycket

och som varit här i riket bosatt under

hela eller någon del av beskattningsåret,

utgör grundbeloppet:

För annan —---- utgör grund
beloppet

:

Ändå att---denna inkomst
del.

Med familjestiftelse ----eko
nomiska

intressen. 11

11 §•

1 mom. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering

avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles,

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas

å den ena makens inkomst,

må bristen avräknas å den andra makens

inkomst. Ortsavdrag beräknas

för en var av makarna till hälften av

det belopp, som i 8 § 1 mom. andra

stycket sägs, dock att, om sådan del

(Föreslagen lydelse)

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt

—--angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter

statligt ortsavdrag med belopp, som

beräknats med ledning av 48 § 2 mom.

andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

och som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, utgör grundbeloppet:
För

annan —--utgör grund
beloppet:
Ändå

att---denna inkomst
del.

Med familjestiftelse---eko
nomiska

intressen.

11 §■

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret

levt tillsammans, taxeras

en var för sin inkomst samt mannen

därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering avdrag,

varom i 4 § 1 mom. förmäles,

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å

den ena makens inkomst, må bristen

avräknas å den andra makens

inkomst. Ortsavdrag beräknas för en

var av makarna till hälften av det belopp,

som i 48 § 2 mom. andra stycket

kommunalskattelagen sägs, dock

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse)

av ortsavdraget helt eller delvis ej

kunnat utnyttjas å den ena makens

taxerade inkomst, bristen må avräknas

å den andra makens taxerade inkomst.

Avdrag, som i 9 § 2 mom.

andra stycket sägs, beräknas för vardera

maken för sig under iakttagande

av att avdraget för makarna tillsammans

icke må överstiga det i nämnda

stycke angivna högsta beloppet.

Skatten beräknas å det sammanlagda

beloppet av makarnas beskattningsbara

inkomster och fördelas å makarna

efter förhållandet mellan deras beskattningsbara

inkomster. Vad i 10 §

3 mom. sägs, skall därvid tillika iakttagas.

Skola makarna---högre orts
gruppen.

(Föreslagen lydelse)

att, om sådan del av ortsavdraget helt

eller delvis ej kunnat utnyttjas å den

ena makens taxerade inkomst, bristen

må avräknas å den andra makens

taxerade inkomst. Avdrag, som i 9 §

2 mom. andra stycket sägs, beräknas

för vardera maken för sig under iakttagande

av att avdraget för makarna

tillsammans icke må överstiga det i

nämnda stycke angivna högsta beloppet.

Skatten beräknas å det sammanlagda

beloppet av makarnas beskattningsbara

inkomster och fördelas

å makarna efter förhållandet mellan

deras beskattningsbara inkomster.

Vad i 10 § 3 mom. sägs, skall

därvid tillika iakttagas.

Skola makarna---högre orts
gruppen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 129 § 8 mom.

taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

. Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga

---skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet — — — statlig

förmögenhetsskatt.

__ Hava makar, som ingått äktenskap

före ingången av beskattningsåret

och levt tillsammans under större delen

därav,^ var för sig haft inkomst

eller förmögenhet, skall vardera ma
-

22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga

---skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet — — -— statlig

förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap

före ingången av beskattningsåret

och levt tillsammans under större delen

därav, var för sig haft inkomst

eller förmögenhet, skall vardera ma
-

1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1958:299.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1960

13

(Nuvarande lydelse)

kens deklarationsskyldighet bedömas

med hänsyn till makarnas och

boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig---dekla
rationsskyldighetens

bedömande.

Vid tillämpning---riket bo
satta.

I fråga--— den avlidne.

129 §.

8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd,

som icke är befattningshavare

i statens tjänst, äger för tid,

varunder han varit inkallad till

tjänstgöring, åtnjuta arvode med trettio

kronor om dagen. Ledamot, som

är befattningshavare i statens tjänst,

skall för tjänstgöringen åtnjuta, jämte

ersättning för avlöningsförmåner,

som han får avstå under tjänstledighet

för ifrågavarande uppdrag, arvode

med belopp, som bestämmes av

Kungl. Maj:t. Därjämte skall ledamot

i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning

och traktamente

enligt rese- och traktamentsklass A i

allmänna resereglementet.

(Föreslagen lydelse)

kens deklarationsskyldighet bedömas

med hänsyn till makarnas och boets

sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Vad nu sagts skall i tillämpliga

delar jämväl gälla i fråga om

skattskyldiga som avses i 65 § sista

stycket kommunalskattelagen.

Skall skattskyldig---dekla
rationsskyldighetens

bedömande.

Vid tillämpning---riket bo
satta.

I fråga---den avlidne.

129 §.

8 mom. Ledamot i prövningsnämnd

åtnjuter för tid, varunder han varit

inkallad till tjänstgöring, ersättning

av statsmedel enligt grunder, som

fastställas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960.

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. samt 5 och 15 §§ uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

4 §■

2 mom. I skattetabellerna

— skattskyldiga, nämligen

(Föreslagen lydelse)

4 §•

2 mom. I skattetabellerna — —

— skattskyldiga, nämligen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, där makan

har en sammanräknad nettoinkomst

å minst tvåtusen kronor;

2) annan gift, —---1) sägs;

3) ogift inkomsttagare, som bär

hemmavarande eller av honom helt

eller delvis underhållet barn, för vilket

rätt till allmänt barnbidrag föreligger

(ogift inkomsttagare med

barn);

4) annan ogift inkomsttagare än

under 3) sägs (ogift inkomsttagare

utan barn).

Gift med maken sammanlevande

kvinna, vars make har inkomst, skall

hänföras till under 3) upptagen

grupp av skattskyldiga, därest hon

har hemmavarande barn för vilket

rätt till allmänt barnbidrag föreligger,

samt eljest till under 4) upptagen

grupp av skattskyldiga.

Gift, med---2) avses.

Ogift skattskyldig, som har husföreståndarinna

hos sig anställd, skall,

om han har hemmavarande barn, för

vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger,

likställas med gift manlig inkomsttagare

som under 2) avses.

Under 3) omnämnd inkomsttagare,

som icke har vårdnaden om barnet

men som sammanlever med den,

under vars vårdnad barnet står, skall

hänföras till under 4) angiven grupp

av skattskyldiga.

Med ogift--— eller hemskild.

5 §•

Vid beräkning--— 4 § 4 mom.

Förhållandena den 1 november året

näst före inkomståret äro, där icke

i nästföljande stycke annorledes stadgas,

avgörande för till vilken i 4 § 2

mom. omförmäld grupp av skattskyldiga

vederbörande skall hänföras.

Härvid skall iakttagas, att i nämnda

författningsrum med barn icke avses

1) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, där makan

har en sammanräknad nettoinkomst

å minst tretusen kronor;

2) annan gift,---1) sägs;

3) ogift inkomsttagare.

Gift med maken sammanlevande

kvinna, vars make har inkomst, skali

hänföras till under 2) upptagen

grupp av skattskyldiga, därest hon

har hemmavarande barn, samt eljest

till under 3) upptagen grupp av

skattskyldiga.

Gift, med---2) avses.

Ogift skattskyldig, som har hemmavarande

barn, skall likställas med

gift manlig inkomsttagare som under

2) avses.

Med ogift —- ■— — eller hemskild.

Med gifta likställas de som, utan

att vara gifta, leva tillsammans, om

de tidigare varit förenade i äktenskap

eller gemensamt hava eller hava haft

barn.

5 §•

Vid beräkning---4 § 4 mom.

Förhållandena den 1 november

året näst före inkomståret äro, där

icke i nästföljande stycke annorledes

stadgas, avgörande för till vilken i

4 § 2 mom. omförmäld grupp av

skattskyldiga vederbörande skall hänföras.

Härvid skall iakttagas, att i

andra och fjärde styckena av nämnda

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets

(Nuvarande lydelse)

barn, som före nyssnämnda tidpunkt

fyllt femton år.

Skall under inkomståret preliminär

A-skatt enligt tabell börja utgå för

skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare

sålunda beräknats, skall i fråga

om skatt skyldigs civilstånd det

förhållande, som kan antagas komma

att ligga till grund för taxering

under året näst efter inkomståret,

samt, vad angår frågan om den

skattskyldige har hemmavarande

eller av honom helt eller delvis underhållet

barn för vilket rätt till allmänt

barnbidrag föreligger, förhållandet

vid den tidpunkt, då debetsedel

jämlikt 35 § sista stycket översändes

till skattskyldig, vara avgörande

för till vilken i 4 § 2 mom.

avsedd grupp av skattskyldiga vederbörande

skall hänföras. Härvid skall

iakttagas, att i sistnämnda författningsrum

med barn icke avses barn,

som före den 1 november året näst

före inkomståret fyllt femton år eller

som fötts efter den 1 november

under inkomståret.

15 §.

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar

inkomst och beskattningsbar

förmögenhet beräknas i enlighet

med bestämmelserna i förordningen

om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen

samt förordningen

om statlig förmögenhetsskatt. Dock

skall iakttagas, att vid bestämmande

av beskattningsbar inkomst ortsavdrag

beräknas med hänsyn dels

till den ortsgrupp, vartill den kommun

eller kommundel hör där den

skattskyldige mantalsskrives för inkomståret,

dels ock, där icke i

andra stycket annorlunda stadgas, till

den skattskyldiges civilstånd den 1

november året näst före inkomståret

samt, r åd angår frågan om den skattskyldige

liar hemmavarande eller av

honom liclt eller delvis underhållet

barn för vilket rätt till allmänt barn
-

änkande nr 40 år 1960

(Föreslagen lydelse)

författningsrum med barn icke avses

barn, som före nyssnämnda tidpunkt

fyllt femton år.

Skall under inkomståret preliminär

A-skatt enligt tabell börja utgå

för skattskyldig, för vilken skatt icke

tidigare sålunda beräknats, skall i

fråga om skattskyldigs civilstånd det

förhållande, som kan antagas komma

att ligga till grund för taxering

under året näst efter inkomståret,

samt, vad angår frågan om den skattskyldige

har hemmavarande barn,

förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel

jämlikt 35 § sista stycket

översändes till skattskyldig, vara avgörande

för till vilken i 4 § 2 mom.

avsedd grupp av skattskyldiga vederbörande

skall hänföras. Härvid

skall iakttagas, att i andra och fjärde

styckena av sistnämnda författningsrum

med barn icke avses barn,

som före den 1 november året näst

före inkomståret fyllt femton år eller

som fötts efter den 1 november

under inkomståret.

15 §.

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar

inkomst och beskattningsbar

förmögenhet beräknas i enlighet

med bestämmelserna i förordningen

om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen

samt förordningen

om statlig förmögenhetsskatt. Dock

skall iakttagas, att vid bestämmande

av beskattningsbar inkomst ortsavdrag

beräknas med hänsyn dels

till den ortsgrupp, vartill den kommun

eller kommundel hör där den

skattskyldige mantalsskrives för inkomståret,

dels ock, där icke i

andra stycket annorlunda stadgas, till

den skattskyldiges civilstånd den 1

november året näst före inkomståret

samt, vad angår frågan om den skattskyldige

har hemmavarande barn, till

förhållandena vid nyssnämnda tidpunkt.

Härvid skall iakttagas att med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

bidrag föreligger, till förhållandena

vid nyssnämnda tidpunkt. Härvid

skall iakttagas att med barn icke avses

barn, som före nyssnämnda tidpunkt

fyllt femton år.

Vid preliminär taxering, som sker

under inkomståret, skall hänsyn tagas

i fråga om skattskyldigs civilstånd

till det förhållande, som kan

antagas komma att ligga till grund

för taxering under året näst efter inkomståret,

samt, vad angår frågan

om den skattskyldige har hemmavarande

eller av honom helt eller delvis

underhållet barn för vilket rätt till

allmänt barnbidrag föreligger, till

förhållandena vid den tidpunkt, då

taxeringen verkställes. Härvid skall

iakttagas, att med barn icke avses

barn, som före den 1 november året

näst före inkomståret fyllt femton år

eller som fötts efter den 1 november

under inkomståret.

barn icke avses barn, som före nyssnämnda

tidpunkt fyllt femton år.

Vid preliminär taxering, som sker

under inkomståret, skall hänsyn tagas

i fråga om skattskyldigs civilstånd

till det förhållande, som kan

antagas komma att ligga till grund

för taxering under året näst efter inkomståret,

samt, vad angår frågan

om den skattskyldige har hemmavarande

barn, till förhållandena vid den

tidpunkt, då taxeringen verkställes.

Härvid skall iakttagas, att med barn

icke avses barn, som före den 1 november

året näst före inkomståret

fyllt femton år eller som fötts efter

den 1 november under inkomståret.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som

erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 12 § 1 mom. samt anvisningarna till 10 och

12 §i; förordningen den 16 maj 1958 om sjömansskatt skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives samt all i de vid samma förordning fogade sjömansskatlelabellerna1

kolumn 2 skall utgå och kolumn 3 skall, med ändring

av nuvarande rubrik och nummerbeteckning, erhålla rubriken »Övriga

sjömän» sand nummerbeteckningen 2.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 g. 12 §.

1 mom. Gör sjöman--— perio- 1 mom. Gör sjöman---periodiskt

understöd, diskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäk- c) avgift för sådan pensionsför1

Senaste lydelse av tabellerna se 1959: 609.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1960 17

(Nuvarande lydelse)

ring, som avses i 46 § 2 inom. 2) kommunalskattelagen,

eller

d) nedsatt skatteförmåga

må genom —---nämnd taxe
ring.

Jämkning i fall som avses vid a)—

c) må dock endast medgivas, om avdrag

vid taxering kunnat påräknas

med minst 600 kronor.

Anvisningar

till 10 §.

Kolumnen i--— följande upp
ställning.

(Föreslagen lydelse)

säkring, som avses i 46 § 2 mom. 2)

kommunalskattelagen,

d) för sådant underhåll av icke

hemmavarande barn under 16 år,

som avses i A6 § 2 mom. A) kommunalskattelagen,

eller

e) nedsatt skatteförmåga

må genom —--nämnd taxe
ring.

Jämkning i fall som avses vid a)—

d) må dock endast medgivas, om avdrag

vid taxering kunnat påräknas

med minst 600 kronor.

Anvisningar

till 10 §.

Kolumnen i---följande upp
ställning.

Å debetsedel för

preliminär A-skatt

angiven kolumn

Avdrag för sjömansskatt Å debetsedel för

verkställes enligt nedan- preliminär A-skatt

stående kolumn i sjömans- angiven kolumn

skattetabellen

Avdrag för sjömansskatt

verkställes enligt nedan- stående kolumn i sjömans

skattetabellen

1

1 1

1

2

3 eller 1

2 2 eller 3

3

2

till 12 §.

Jämkning i fall som avses i 12 §

1 mom. vid d) må för år räknat medgivas

med högst ett belopp, som motsvarar

summan av vederbörligt, vid

erläggande av sjömansskatt icke utnyttjat

ortsavdrag enligt ortsgrupp

III och 3 000 kronor.

till 12 §.

Jämkning i fall som avses i 12 §

1 mom. vid e) må för år räknat medgivas

med högst ett belopp, som motsvarar

summan av vederbörligt, vid

erläggande av sjömansskatt icke ut
nyttjat

ortsavdrag enligt ortsgrupp

III och 3 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras

för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet. Därest under

januari eller februari månad 1961 ifrågakonnner att med stöd av bestämmelserna

i 10 § 1 mom. tredje stycket förordningen om sjömansskatt verkställa

skatteavdrag enligt den kolumn som senast tillämpats under år 1960,

skall iakttagas att skatteavdrag skall ske enligt kolumn 1, när under år

1960 senast tillämpats kolumn 1 eller 2, samt att skatteavdrag eljest skall

verkställas enligt kolumn 2.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 10

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1960

A) de likalydande motionerna I: 540 av herr Bengtson m. fl. och II: 703

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts,

I. att riksdagen måtte besluta

a) att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet må medges rätt till

förvärvsavdrag, bestående av fasta avdrag och kvotavdrag till ett sammanlagt

belopp av högst 2 000 kronor enligt samma grunder som för gift kvinna

med inkomst av rörelse eller eget arbete;

b) att gift man med inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse må, därest

hustrun verksamt deltagit i hans förvärvsarbete och haft hemmavarande

barn under 16 år, utöver det fasta avdraget av 300 kronor jämväl göra kvotavdrag

med 20 procent av det belopp som motsvarar femtedelen av hans

inkomst av förvärvskällan, dock högst 3 500 kronor, så att det sammanlagda

förvärvsavdraget uppgår till högst 1 000 kronor; samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till enligt ovan erforderlig författningstext;

II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att vid planerad

översyn av skattesystemet måtte övervägas ytterligare reformer av sambeskattningen

inom den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

i enlighet med vad i motionerna har anförts;

B) de likalydande motionerna 1:541 av fröken Mattson och 11:705 av

fru Eriksson i Stockholm m. fl., vari hemställts att 46 § 3 mom. i förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen måtte få följande lydelse:

3 mom. Har gift kvinna haft — -— —- belopp.

Har gift man---nämnda belopp.

Avdrag enligt--— 2 000 kronor.

Gift skattskyldig kvinna, som under beskattningsåret icke levt samman

med andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka

eller frånskild) må åtnjuta avdrag med 300 kronor, därest hon haft hemmavarande

barn under 16 år.

Avdrag enligt detta moment — -— -— i sagda kommun;

C) de likalydande motionerna I: 542 av fru Gärde Widemar m. fl. och

II: 702 av herr Ståhl m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj :ts proposition nr 76 måtte besluta

1. fastställa förvärvsavdraget vid inkomsttaxeringen för förvärvsarbetande

gift kvinna med barn under 16 år till 300 kr. jämte 20 procent av inkomsten,

dock till högst 3 000 kr., och i övrigt enligt de av Kungl. Maj :t föreslagna

grunderna,

2. avslå den del av propositionen som avser nya beskattningsregler för

sammanboende ogifta med barn,

3. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

att utredning göres beträffande en omkonstruktion av förvärvsavdraget

i syfte att genomföra en höjning av avdraget, så att det bättre överensstämmer

med de verkliga merkostnaderna även för förvärvsarbetande kvinnor

med lägre inkomster,

att utredning göres om möjligheterna — bl. a. med ledning av nyligen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 19

genomförd norsk lagstiftning — att medge rätt för två förvärvsarbetande

makar att begära särtaxering vid inkomstbeskattningen, samt

att riksdagen förelägges de förslag i angivna syfte som utredningen kan

föranleda»;

D) de likalydande motionerna I: 543 av herr Hagberg och II: 704 av herr

Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj :ts förslag om sambeskattning i vissa fall av ogifta samboende och sålunda
1)

antaga det till proposition nr 76 fogade förslaget till lag om ändring

av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) med de ändringar

att dels 65 § får nedan angiven lydelse, dels förslaget till anvisningar till

52 och 65 §§ utgår.

65 §.

Fråga huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna

som hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ålder skall bedömas

efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med

barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn. Barn, som bor hos sina

föräldrar, skall anses vara hemmavarande endast hos den ena av dem.

I fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret,

skola de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna äga tillämpning först

vid taxering för det därpå följande beskattningsåret.

De för —--make avlidit.

Har eljest — — •— för taxeringen.

(Se vidare anvisningarna,)

2) avslå Kungl. Maj:ts förslag om ändring av 22 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623); samt

3) antaga Kungl. Maj:ts förslag till förordning om ändring av uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272) med den ändringen att 4 § erhåller

följande lydelse.

4 §.

2. mom. I skattetabellerna ---— ogift inkomsttagare.

Gift med — — — av skattskyldig.

Gift, med--— 2) avses.

Ogift skattskyldig — — — 2) avses.

Med ogift ---— eller hemskild.

E) motionen II: 706 av herr Nilsson i Gävle ni. fl., vari hemställts, »att

riksdagen med bifall till propositionen nr 76 i skrivelse till regeringen hemställer

om utredning och förslag i syfte att möjliggöra för ensamstående

mödrar med barnbidragsberättigade barn att erhålla samma förvärvsavdrag

som nu beslutats för de gifta förvärvsarbetande kvinnorna i familjer där

båda makarna förvärvsarbetar».

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1960

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskotr

tet hänvisade motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:204 av fru Segerstedt-Wiberg m. fl. och

II: 245 av fru Wallerius-Gunne m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att till 39 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

39 §.

4 mom. Vad i 3 mom. stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande

tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, vilket stått under

hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.

II) de likalydande motionerna I: 280 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 353 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte igångsätta en utredning med

uppdrag att utarbeta förslag dels rörande införande av förhöjda ortsavdrag

för barnfamiljer i beskattningen, dels i fråga om den lämpliga kombinationen

mellan sådana ortsavdrag och barnbidrag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:542, 1:543, 11:245, 11:353, (11:380), II:

703, II: 705 samt II: 706.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

I. Inledning, s. 19—20.

II. Beskattningen av äkta makar, s. 20—76.

III. Beskattningen av ogift skattskyldig med barn, s. 76—102.

IV. Speciella frågor, s. 102—108.

V. Beräkningar rörande skattebortfall, s. 108—110.

VI. Departementschefens hemställan, s. 111.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1960 21

Av innehållet i de förevarande motionerna torde här få återges följande.

A. Beskattningen av äkta makar

I de likalydande motionerna I: 542 och II: 702 framhålles, att

den väsentliga bristen i de nuvarande reglerna består i att tillräcklig hänsyn

icke tas vid beskattningen till de särskilda merkostnader för gift kvinna,

som är förenade med hennes förvärvsarbete. Merkostnader av sådan karaktär,

att de bör kräva hänsyn till beskattningen, föreligger, då familjen har

minderårigt barn, och dessa kostnader kan bli betydande. Förvärvsavdraget

bör därför avpassas så att det bättre än det nuvarande motsvarar de

faktiska merkostnaderna. Det torde vara klart, framhåller motionärerna, att

även det i propositionen föreslagna förvärvsavdraget å 2 000 kronor icke

motsvarar de faktiska merkostnaderna i dagens läge. Ett avdrag å högst

3 000 kronor skulle vara bättre anpassat till det verkliga förhållandet. Motionärerna

föreslår att maximigränsen bestämmes till nämnda belopp. Genomföres

en sådan höjning av förvärvsavdraget, skulle gränsen för merbeskattning

till följd av att äkta makars inkomster skall sammanläggas för förvärvsarbetande

hustru med minderårigt barn förskjutas från cirka 30 000

kronor sammanlagd inkomst för makarna -— vid lika stor inkomst för vardera

maken -— till cirka 50 000 kronors sammanlagd inkomst. Antalet sambeskattade

äktenskap, där sambeskattningseffekten skulle uppkomma, reduceras

till mindre än 30 000. Genom en sådan höjning av förvärvsavdraget

skulle statsverket åsamkas ett inkomstbortfall av ca 6 milj. kronor för helt

år mer än enligt propositionsförslaget. För kommunernas del skulle inkomstbortfallet

bli ytterligare ca 3 milj. kronor.

I nämnda motioner uttalas vidare att den nuvarande konstruktionen av

förvärvsavdraget i viss mån bygger på fiktionen, att merkostnaderna genom

hustruns förvärvsarbete står i viss relation till hennes inkomst. Så är i verkligheten

inte fallet. Denna konstruktion leder till att förvärvsavdraget blir

för lågt i förhållande till de verkliga kostnaderna i lägre inkomstlägen —

dock inte i de allra lägsta där inkomsterna rör sig om korttidsanställning

eller tillfälligt arbete. Angivna omständigheter talar enligt motionärernas

mening för att kvotavdraget borde vara högre för en viss botteninkomst och

sedan avtrappas uppåt, t. ex. 50 procent av de första 2 000 kronorna och därefter

20 procent på överskjutande inkomst upp till visst maximum. En konstruktion

av denna typ skulle givetvis medföra ett väsenligt inkomstbortfall

för det allmänna och statsfinansiella förutsättningar att genomföra den torde

därför inte föreligga. Motionärerna anser emellertid att en utredning om

reformering av förvärvsavdraget i angiven riktning bör ske.

Motionärerna berör härefter frågan om tudelningsprincipen och konstaterar

att elt fullt genomförande av denna princip skulle medföra ett skattebortfall

för staten med 235 milj. kronor, såvida inte skatteskalorna ändras.

Om hänsyn tas endast till önskemålet att undanröja sambeskattningseffekten,

torde en annan lösning kunna väljas, vilken medför väsentligt mindre

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

skattebortfall, nämligen endast å 30 milj. kronor. Man skulle kunna förfara

på så sätt, att möjlighet öppnas för förvärvsarbetande äkta makar att själva

avgöra om de vill bli samtaxerade eller icke. Ett sådant system har genomförts

i Norge och liknande system har även praktiserats i andra länder.

Motionärerna förordar att en utredning vidtas i syfte att utröna om ett sådant

system är möjligt även i Sverige.

I motionerna I: 540 och II: 703 uttalas inledningsvis, att en

höjning av tudelningsgränsen framstår som motiverad och önskvärd. Med

hänsyn bara till förändringar i penningvärdet, sådana de avspeglar sig i konsumentprisindex,

skulle gränsen behöva höjas till 13 000 kronor i förhållande

till 1952 års penningvärde. En reform på detta område bör emellertid

inte få medföra att ogifta skattskyldiga drabbas av skattehöjning och synes

därför i nuvarande statsfinansiella läge inte kunna genomföras. Då en sänkning

av den statliga inkomstskatten kan genomföras, bör emellertid även frågan

om utbyggnaden av tudelningen inom sambeskattningen övervägas. Motionärerna

anser lämpligt att denna fråga beaktas vid den översyn av skattesystemet,

som Kungl. Maj:t har för avsikt att låta företa. Därvid är det även

skäl att uppmärksamma förmögenhetsbeskattningen. I fråga om denna beskattning

förekommer nämligen en renodlad sambeskattning, i det att den

beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt och utgör

summan av makarnas skattepliktiga förmögenheter. Skatten uträknas

efter en skatteskala som är densamma för makar som för ensamstående.

Makar kommer härigenom i vissa fall att drabbas betydligt hårdare av förmögenhetsbeskattningen

än ogifta skattskyldiga.

Enligt motionärernas mening bör förvärvsavdraget väsentligen betraktas

som ett kostnadsavdrag avsett att utjämna skillnaden i utgifter för den

familj, där hustrun är yrkesarbetande, och för annan familj. Dylika merkostnader

förekommer främst, när den gifta kvinnan har minderåriga barn.

Som propositionen utformats uppstår skillnader i de fall, då den gifta kvinnan

har inkomst av eget arbete eller rörelse, och de fall, då gift kvinna har inkomst

av jordbruksfastighet. I sistnämnda fall kan hustrun nämligen endast

erhålla avdrag med fast belopp av 300 kronor, medan i det förra fallet dessutom

ett kvotavdrag kan medges med högst 1 700 kronor. Även om det är

riktigt att kvinna som driver jordbruk i regel har sin arbetsplats i nära

anslutning till hemmet, uppstår emellertid extra kostnader i hemmet, då hon

med egen arbetsinsats sköter jordbruket eller leder jordbruksdriften. Dessa

kostnader motiverar rätt till kvotavdrag. Motionärerna förordar att samma

bestämmelser skall gälla med avseende å förvärvsavdraget för gift kvinna

med inkomst av jordbruksfastighet som för gift kvinna med inkomst av eget

arbete eller rörelse. I fråga om förvärvsavdrag i de fall, då hustrun deltar i

mannens förvärvsverksamhet, har i propositionen icke föreslagits någon

ändring av de nuvarande avdragsbeloppen på 300 kronor. Detta avdrag

skall utgå oberoende av om minderåriga barn finns i hemmet eller inte.

Enligt motionärernas mening är det emellertid nödvändigt att även här ta

särskild hänsyn till de kostnader, som uppstår i de fall där hemmavarande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 23

barn finns. Värdet av hustruns arbetsinsats i jordbruk torde normalt kunna

beräknas till en femtedel av mannens totalt redovisade inkomst. En lämplig

maximering bör ske, förslagsvis till 3 500 kronor. Samma beräkningsgrunder

synes kunna tillämpas i fråga om inkomst av rörelse. Gift kvinna som utför

arbete i mannens jordbruk eller rörelse bör därför kunna erhålla kvotavdrag

med 20 procent av högst 3 500 kronor d. v. s. ett kvotavdrag på högst 700

kronor medförande ett sammanlagt förvärvsavdrag å högst 1 000 kronor.

Detta avdrag skail tillkomma man som har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet,

under förutsättning att hustrun bedömes ha utfört arbete i

förvärvskällan till ett värde motsvarande avdragsbeloppet.

I motionerna ifrågasättes också, om inte förvärvsavdrag bör medges vid

inkomst från förvärvskällan annan fastighet, såväl då hustrun deltagit i

mannens förvärvsarbete som när hon själv drivit förvärvskällan. Även vid

faktisk sambeskattning vid inkomst av tjänst bör förvärvsavdraget i vissa

fall vara motiverat. Frågan om en sådan utvidgning av rätten till förvärvsavdrag

bör övervägas vid den planerade översynen av skattesystemet.

I de likalydande motionerna I: 280 och 11:353 framhålles att

Sverige torde vara det enda land där en differentiering av inkomstskatten

med hänsyn till försörjningsbördan för barn inte göres. Det innebär en orättvisa

mot barnfamiljerna att de inte äger rätt till högre ortsavdrag än barnlösa

eftersom den inkomst, som helt saknar skattekraft och som följaktligen

icke bör beskattas, givetvis ligger högre för barnfamiljer än för barnlösa makar.

I ett system som bygger på skatteförmågeprincipen borde därför en variation

av orlsavdraget bl. a. med hänsyn till förekomsten av barn vara ofrånkomlig.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget kan ett återinförande av

barnavdragen såväl vid den statliga som den kommunala beskattningen inte

ske omedelbart. Motionärerna yrkar emellertid att en utredning verkställes

i syfte att åstadkomma erforderlig anpassning till de avdrag, som nu gäller

för ensamstående respektive gifta. I samband därmed bör även frågan om

barnbidragens utformning och storlek tas upp till behandling. Därest skatteavvägning

mellan barnlösa familjer och barnfamiljer liksom mellan skilda

barnfamiljer med hänsyn till den varierande försörjningsbördan får ett följdriktigt

uttryck genom återinförande av barnavdrag, måste nämligen behovet

av särskilt bidrag från statens sida för underlättande av barnförsörjningen

bli väsentligt mindre än nu, åtminstone i vissa inkomstlägen. Motionärerna

anser rimligt att man låter barnbidraget utgå efter en med inkomstens stegring

fallande skala för att efter hand helt upphöra. Var gränserna bör ligga

kan givetvis inte bedömas utan särskild utredning och särskilda överväganden.

B. Beskattningen av ogifta skattskyldiga

I de likalydande motionerna 1:541 och 11:705 uttalas att

kostnaderna för ensamstående moder med minderårigt barn, om hon har

arbete utom hemmet, är lika stora som för förvärvsarbetande mödrar i öv
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

rigt och större än för de mödrar som kan förena hemsysslan med sitt arbete.

Det är då rimligt att även ogifta mödrar får förvärvsavdrag av åtminstone

samma storlek — 300 kronor — som de förvärvsarbetande hustrurna

utan barn i barnbidragsåldern.

I motionen II: 706 framhålles att tiden nu är inne för att i skattehänseende

helt jämställa de s. k. ofullständiga familjerna med de fullständiga.

Det förvärvsavdrag som gift kvinna med hemmavarande barnbidragsberättigat

barn kommer i åtnjutande av bör utvidgas till att omfatta även

ogift, frånskild eller änka med barn under 16 år. Ett av de främsta skälen

som talar härför är, att den ensamstående modern obestridligen lever på en

avsevärt lägre standard än den som två förvärvsarbetande makar med minderårigt

barn uppnår. Tillsynen av minderåriga barn under den tid, då modern

vistas utom hemmet för arbete, för med sig utgifter som avsevärt nedsätter

skatteförmågan.

I de likalydande motionerna I: 204 och II: 245 föreslås viss utsträckning

av det s. k. sparavdraget från inkomsten av kapital.

Motionärerna erinrar om att ofullständiga familjer får sådant avdrag

med högst samma belopp som ensamstående, 300 kr. Motionärerna framhåller

att den främsta säkerhetsfaktorn, när det gäller barnens försörjning

och uppfostran, utgörs av föräldrarnas arbetskraft. I de familjer där

ansvaret för barnens försörjning och uppfostran av olika skäl vilar på endast

en av föräldrarna föreligger särskild anledning att genom sparande

försöka i görligaste mån säkerställa barnens försörjning för det fall att

familjeförsörjaren drabbas av sjukdom eller arbetslöshet eller i händelse

av hans frånfälle. På grund härav har exempelvis många änkor sökt undvika,

att efter maken utfallet livförsäkringsbelopp förbrukas och i stället

sökt placera medlen i bank såsom en viss säkerhet för i första hand barnens

försörjning därest hon själv skulle bli oförmögen att arbeta.

I de likalydande motionerna I: 543 och II: 704 behandlas propositionsförslaget

att sambeskattning skall äga rum även beträffande ogifta

som sammanlever, nämligen om de tidigare varit gifta eller om de gemensamt

har eller har haft barn. Motionärerna hemställer att dessa förslag avslås.

Som skäl härför anföres att sambeskattning av äkta makar har en

principiell motivering i den ekonomiska gemenskap som råder mellan makarna.

Dessa har sålunda underhållsskyldighet mot varandra och i det ligger

eu rätt för makarna att komma i åtnjutande av samma standard. Man kan

av denna anledning icke bedöma skatteförmågan hos den enskilde maken

utan att ta hänsyn till den andres inkomst. Dessa förutsättningar föreligger

icke i s. k. samvetsäktenskap. Någon som helst rätt för endera parten att

med utgångspunkt från den andres inkomster göra anspråk på en högre

standard än hans egna inkomster må föranleda till föreligger inte. Varje

på rättsliga eller skattemässiga synpunkter grundat skäl för en sambeskattning

saknas i dessa fall. Man måste vidare räkna med att det nu fram
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 25

lagda förslaget om sambeskattning av ogifta skulle komma att medföra

skatteskärpningar som ter sig direkt stötande. Särskilt torde detta bli fallet

när det gäller personer som tidigare varit gifta. Den föreslagna regeln måste

för dem framstå som innebärande en form av retroaktivitet och därigenom

närmast såsom en rättsstridighet.

Sistnämnda fråga behandlas jämväl i motionerna 1:542 och

II: 7 0 2. Där framhåller motionärerna att det av departementschefen framlagda

förslaget inte är helt genomtänkt. Dessa speciella beskattningsspörsmål

bör bearbetas vidare och riksdagen bör därför avslå propositionen i denna

del. Det torde knappast medföra några större olägenheter i praktiken,

om de för ensamstående barnaförsörjare utbyggda reglerna blir tillämpade

tills vidare.

Utskottet

I föreliggande proposition har förslag framlagts om ändringar i familjebeskattningen.

Till grund för dessa förslag ligger en utredning av 1957 års

sambeskattningsrevision. Utredningens reformförslag har i huvudsak upptagits

i propositionen och innebär skattelättnader för förvärvsarbetande gifta

kvinnor med minderåriga barn och för ensamstående barnförsörjare.

Sambeskattningsrevisionens utredning har emellertid haft en vidare syftning

och även omfattat de grundläggande principfrågorna för familjebeskattningen

såsom frågan om sam- eller särbeskattning av makar och skatteskalornas

utformning. Revisionen har dock icke föreslagit ändrade bestämmelser

på dessa områden. De nuvarande skatteskalorna innebär, att

den statliga inkomstskatten för makar med sammanlagd beskattningsbar

inkomst av högst 10 000 kronor, normalt motsvarande en årsinkomst av

16 500 kronor, är lika stor som för två ensamstående med vardera hälften

så stor inkomst (s. k. tudelning). När makarnas sammanlagda beskattningsbara

inkomst överstiger 10 000 kronor, erlägger makarna större statlig

inkomstskatt än två ensamstående med vardera hälften så stor inkomst. Revisionen

har uttalat, att en höjning av den övre gränsen för tudelningen är

önskvärd, men har funnit att de statsfinansiella förutsättningarna för en

sådan reform inte föreligger för närvarande.

Departementschefen har biträtt revisionens uppfattning att man inte bör

ändra vare sig sambeskaltningcn såsom princip för makars beskattning eller

tudelningsgränsen vid avvägningen av den statliga inkomstskatten för makar.

I fråga om höjd eller fullt ut genomförd tudelning understryker departementschefen,

att denna fråga inte bör förväxlas med frågan om sambeskattningens

skattehöjande effekt i de jämförelsevis få fall där en sådan

effekt kvarstår. Reformens huvudsakliga innebörd skulle nämligen bli en

allmän skattelättnad för makar i förhållandevis höga inkomstlägen eller en

omfördelning av skattebördan mellan gifta och ogifta till de senares nackdel.

Många äkta makar, som redan har fördel av sambeskattningen, skulle

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr -W år J960

få ytterligare lättnader. Departementschefen tillägger, att det sagda inte

hindrar att en reform i denna riktning är önskvärd, även om den knappast

kan anses ha högsta prioritet i raden av önskvärda skattelättnader. Om förhållandena

skulle utveckla sig därhän, att en sänkning av den direkta inkomstskatten

blir möjlig, får enligt departementschefen frågan om skattebördans

avvägning mellan gifta och ogifta tagas upp till förnyat övervägande.

I motionerna I: 542 och II: 702 har bl. a. yrkats, att utredning verkställes

rörande möjligheten att medge rätt för två förvärvsarbetande makar att

begära särtaxering vid inkomstbeskattningen. I motionerna har hänvisats

till att en sådan valmöjlighet föreligger i Norge. — I motionerna I: 540 och

II: 703 har framhållits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t borde anhålla

att vid en planerad översyn av skattesystemet överväges ytterligare

reformer av sambeskattningen inom den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Såsom frågor, vilka därvid bör övervägas, anges i motionerna

en höjning av tudelningsgränsen i skalorna för den statliga inkomstskatten

samt antingen införande av tudelningsmetoden även i skalorna

för förmögenhetsskatten eller annan lindring i sådan skatt för makar.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört rörande höjning

av tudelningsgränsen. Därav framgår, att Kungl. Maj:t kommer att ta frågan

om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga

till förnyat övervägande, när de statsfinansiella förutsättningarna

för en reform på området är för handen. Anledning torde därför inte föreligga

att — på sätt yrkats i motionerna I: 540 och II: 703 — nu anhålla om

sådant övervägande.

Det i motionerna I: 542 och II: 702 omnämnda systemet med möjlighet

för förvärvsarbetande makar att begära särtaxering är berört i sambeskattningsrevisionens

betänkande. Revisionens överväganden har dock inte givit

revisionen anledning att föreslå en sådan ordning. Då det knappast är troligt,

att en ny utredning skulle kunna tillföra något för frågans bedömande väsentligt

nytt material, anser utskottet att den av motionärerna önskade utredningen

inte är påkallad.

I fråga om det f ö r v ä r v s a v d r a g som erhålles, när gift kvinna har

inkomst av förvärvsarbete eller utför arbete i mannens rörelse eller jordbruksfastighet,

överensstämmer propositionen med vad som förordats av

sambeskattningsrevisionen. De föreslagna bestämmelserna innebär i huvudsak

följande. Gift kvinna utan minderåriga barn erhåller, när hon har inkomst

av rörelse eller eget arbete, avdrag med — liksom hittills — 300 kronor.

Om den gifta kvinnan har minderåriga barn förhöjes avdraget med 20 procent

av rörelse- resp. arbetsinkomsten, dock högst med 1 700 kronor (kvotavdrag),

så att högsta avdragsbelopp blir 2 000 kronor. Enligt nu gällande bestämmelser

beräknas kvotavdraget till 10 procent av inkomsten, dock högst till

700 kronor. Kvotavdraget, som för närvarande medges blott vid taxering till

statlig inkomstskatt, föreslås bli tillämpligt även vid den kommunala in
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

komsttaxeringen. Vidare erhåller gift man, vars hustru utfört arbete i hans

rörelse eller jordbruksfastighet, vid den statliga taxeringen för närvarande

ett avdrag om 300 kronor. Detta avdrag föreslås skola få åtnjutas med oförändrat

belopp och även vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Såsom

en utvidgning av gällande avdragsmöjligheter föreslås vidare att gift kvinna,

som har inkomst av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till

minst 300 kronors värde, skall vara berättigad till förvärvsavdrag — såväl

vid den statliga som den kommunala taxeringen — med 300 kronor utan

förhöjning i det fall att hon har barn.

I motionerna I: 542 och II: 702 har föreslagits, att det förvärvsavdrag, som

vid inkomst av rörelse eller tjänst tillkommer gift kvinna med minderåriga

barn, skall beräknas till 300 kronor jämte 20 procent av inkomsten dock

högst till sammanlagt 3 000 kronor. Därigenom skulle avdraget enligt motionärerna

bättre anpassas till de verkliga förhållandena. — Även i motionerna

I: 540 och II: 703 har förvärvsavdragets belopp berörts. Motionärerna föreslår,

att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet skall få rätt till

kvotavdrag enligt samma grunder som i propositionen föreslagits för gift

kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete. Vidare har motionärerna yrkat

att kvotavdrag skall medges gift man med inkomst av jordbruksfastighet

eller rörelse, när hans hustru är verksam i förvärvskällan och har hemmavarande

barn under 16 års ålder. Kvotavdraget föreslås till 20 procent av det

belopp som motsvarar femtedelen av mannens inkomst av förvärvskällan,

dock högst till 700 kronor, så att det sammanlagda avdraget blir högst 1 000

kronor.

Utskottet vill erinra om att kvotavdraget utgår ända till dess barnet fyllt

16 år. Vid bedömande av de föreslagna avdragsbeloppens skälighet måste beaktas

att de största kostnaderna för barnens omhändertagande under moderns

arbetstid infaller under förskoleåldern. Därefter torde kostnaderna betydligt

minska. När barnet uppnått 12—13 års ålder förekommer i regel inte

några större extra utgifter för barnets omhändertagande medan modern sköter

sitt arbete. De avdragsbelopp som erhålles enligt propositionens förslag

får mot ba’kgrunden härav anses så avvägda att de i de allra flesta fall

täcker de verkliga merkostnaderna, fördelade på hela minderårighetstiden.

Tilläggas må att den i motionerna I: 542 och II: 702 föreslagna förhöjningen

av förvärvsavdraget skulle beröra blott de kvinnor, vilkas förvärvsinkomst

överstiger 8 500 kronor. Intill denna gräns, där det i propositionen föreslagna

förvärvsavdraget börjar utgå med sitt maximibelopp, erhålles med motionsförslaget

samma avdrag som enligt propositionen.

Skäl att utsträcka rätten till kvotavdrag till ytterligare kategorier skattskyldiga

torde ej heller föreligga. Till grund för avdraget ligger en presumtion

för särskilda kostnader för barnens vård. De grupper som avses i motionerna

I: 540 och II: 703, nämligen hustrur till rörelseidkare och lantbrukare,

torde i regel inte utföra arbete i förvärvskällan under sådana förhållanden

att merkostnader för barnens vård förekommer så generellt att de kan moti
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

vera ett schablonmässigt medgivet och beräknat avdrag för sådana kostnader.

Utskottet finner sig på grund härav kunna godtaga vad departementschefen

föreslagit i angivna hänseenden och avstyrker de nämnda motionsyrkandena.

I motionerna I: 542 och II: 702 har föreslagits eu utredning i syfte att genomföra

en höjning av förvärvsavdraget så att det bättre överensstämmer

med de verkliga omkostnaderna även för förvärvsarbetande kvinnor med

låga inkomster. Motionärerna avser här en sådan ändring av kvotavdraget,

att procenttalet blir högre för viss botteninkomst och sedan sjunker med stigande

inkomst. Med hänsyn till att avdrag av denna typ skulle medföra ett

väsentligt inkomstbortfall har motionärerna funnit att stalsfinansiella förutsättningar

för att genomföra den skisserade reformen inte föreligger nu.

De sakliga skälen för en sådan konstruktion av förvärvsavdraget har dock

föranlett motionärerna att föreslå utredning av frågan.

Även i motionerna I: 540 och II: 703 har utredning rörande förvärvsavdraget

föreslagits. Motionärerna har framhållit att förvärvsavdrag bör kunna

medges också vid inkomst av annan fastighet än jordbruksfastighet såväl

då hustrun deltagit i mannens förvärvsarbete som när hon själv drivit förvärvskällan.

Även i de fall hustrun biträtt mannen i förvärvandet av inkomst

av tjänst bör enligt motionärernas mening förvärvsavdrag kunna vara motierat.

Frågan om en sådan utvidgning av rätten till förvärvsavdrag anser motionärerna

höra övervägas vid den planerade översynen av skattesystemet.

Såsom utskottet tidigare nämnt har departementschefen förklarat, att frågan

om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga

kommer att tas till förnyat övervägande, när de statsfinansiella förutsättningarna

för en reform på området är för handen. Förvärvsavdragets

storlek och konstruktion torde komma att ingå som ett led i den av departementschefen

sålunda förutskickade omprövningen av familj ebeskattningen.

Särskild skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning i ämnet

torde fördenskull inte erfordras. Utskottet kan därför inte biträda de nämnda

motionsyrkandena.

Det föreslås i propositionen att gift kvinna med egen inkomst av rörelse

skall vara berättigad till förvärvsavdrag endast under förutsättning att hon

varit verksam i rörelsen i ej blott ringa omfattning. Avsikten med bestämmelsen

torde framför allt vara att förhindra att förvärvsavdrag medges i de

ej ovanliga fall, där hustrun formellt står för en rörelse, vilken i verkligheten

skötes enbart av mannen. Såvitt gäller inkomst, som beskattas såsom inkomst

av tjänst, krävs att den skall härröra från eget arbete. Genom den föreslagna

bestämmelsen kommer motsvarande krav att ställas på inkomst av

rörelse. Utskottet har intet att erinra mot en bestämmelse av denna innebörd.

Regeln får dock inte tolkas så att en värdering av kvinnans arbetsinsats skall

ske. Avgörande för rätt till förvärvsavdrag bör i stället vara att hon aktivt

deltagit i rörelsens ledning och utövat sådana funktioner som normalt ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr tf) år 1960

29

övas av innehavare av sådan rörelse varom fråga är. Bestämmelsen bör givetvis

inte föranleda taxeringsnämnderna att generellt kräva utredning i

detta hänseende. Avsikten med föreskriften är att ha ett korrektiv mot uppenbara

missbruk på området.

Av den föreslagna lagtexten framgår att — på samma sätt som nu gäller

vid taxeringen till statlig inkomstskatt — man och hustru i vissa fall samtidigt

kan få förvärvsavdrag. I dessa fall skall dock makarna sammanlagt

inte kunna få högre avdrag än maximibelopet 300 kronor resp., så snart

hustrun har minderåriga barn och åtnjuter inkomst av rörelse eller tjänst,

2 000 kronor.

Enligt nuvarande bestämmelser kan förvärvsavdraget blott erhållas i hemortskommunen.

Detta leder till att hustrun inte får något avdrag vid taxering

till kommunal inkomstskatt för inkomst av rörelse, som bedrivits i annan

kommun än hemortskommunen. I propositionen föreslås, att förvärvsavdraget

vid den kommunala taxeringen skall åtnjutas i den kommun där

inkomst som berättigar till avdrag beskattas. Därigenom uppnås, att avdragsrätten

alltid kan utnyttjas. För att inte avdrag skall erhållas i flera

kommuner med belopp som sammanlagt överstiger maximibeloppet föreslås

att taxeringsnämnden i hemortskommunen, som genom den allmänna självdeklarationen

kan överblicka taxeringarna i de olika kommunerna, i förekommande

fall fördelar förvärvsavdragets maximibelopp på de kommuner

som ifrågakommer. Det kan erinras om att taxeringsnämnden i hemortskommunen

har en liknande funktion, när det gäller fördelning av ortsavdrag och

vissa allmänna avdrag, som inte kunnat utnyttjas i hemortskommunen. Utskottet

finner vad sålunda föreslagits innebära ändamålsenliga lösningar av

de nämnda frågorna.

I propositionen föreslås vidare väsentliga lättnader i beskattningen av

ogift skattskyldig med barn.

Det föreslås att ogift med hemmavarande barn skall erhålla ortsavdrag soin

gift. Därav följer att den för gifta avsedda skalan för statlig inkomstskatt

blir tillämplig. Alla ogifta skattskyldiga — och med ogift jämställes i dessa

sammanhang änkling, änka och frånskild samt även den som är gift men

inte sammanlever med sin make — med hemmavarande minderåriga barn

kommer härigenom i den ställning i skattehänseende som för närvarande gäller

för ogift med hemmavarande barn, när husföreståndarinna finnes. —

Propositionen har i dessa hänseenden upptagit sambeskattningsrevisionens

förslag, vilket så gott som enhälligt tillstyrkts av remissinstanserna. Någon

annan mening i fråga om tillämpliga ortsavdrag och skatteskalor har inte

heller kommit till synes i de föreliggande motionerna. Utskottet vill tillstyrka

att de föreslagna bestämmelserna antages.

I motioner har emellertid föreslagits att ogifta skattskyldiga med barn

skulle erhålla — utöver vad propositionen föreslagit — vissa andra förmåner

vid beskattningen. I motionerna I: 541 och II: 705 har sålunda yrkats,

att ensamstående moder med förvärvsarbete skall bli berättigad till förvärvsavdrag

å 300 kronor. I motionen II: 706 föreslås utredning för att i dessa fall

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

möjliggöra samma förvärvsavdrag som beslutas för gifta förvärvsarbetande

kvinnor. I de vid riksdagens början väckta motionerna 1:204 och 11:245

slutligen har hemställts, att ogift med hemmavarande barn vid beräkning av

inkomst av kapital skall få förhöjt extra avdrag (sparavdrag). Sådant avdrag

medges för närvarande med högst 300 kronor eller — för makar tillsammans

— 600 kronor. Motionärerna hemställer att avdraget för ogift

som haft hemmavarande barn bestämmes till samma belopp som för två makar

tillsammans, d. v. s. till högst 600 kronor.

Anledningen till att ogift skattskyldig med hemmavarande barn i skattehänseende

intar en annan ställning än ensamstående är den att barnkostnaderna

i detta fall anses böra beaktas vid taxeringen. Det är alltså samma skäl

som brukar åberopas för det förvärvsavdrag som tillkommer gift kvinna med

hemmavarande barn. Förhöjning av ortsavdraget för ogift med hemmavarande

barp får anses i dessa fall ersätta den gifta kvinnans förvärvsavdrag.

Beloppsmässigt överensstämmer förvärvsavdragets maximum och ortsavdragsförhöjningen

i stort sett. Det synes inte föreligga något hållbart skäl

att utöver förhöjningen av ortsavdraget medge särskilt förvärvsavdrag för

ogift. Anledning att verkställa särskild utredning av denna fråga, som utförligt

belysts i sambeskaltningsrevisionens betänkande och i propositionen,

föreligger enligt utskottets mening ej heller. Utskottet avstyrker sålunda förenämnda

i motionerna I: 541, II: 705 och II: 706 framförda yrkanden.

I fråga om motionsförslaget att ogift med hemmavarande barn skulle bli

berättigad till s. k. sparavdrag från inkomst av kapital med samma belopp

som gäller för makar gemensamt, vill utskottet erinra om att föräldrars och

barns inkomster icke samtaxeras. Ogift försörj are och varje barn är därför,

var för sig, berättigad till bl. a. sparavdrag å 300 kronor. Vid sådant förhållande

torde anledning inte föreligga att ge försörjaren dubbelt sparavdrag.

På grund härav avstyrker utskottet motionerna 1: 204 och II: 245.

I propositionen föreslås att den som utger underhållsbidrag till barn, vilket

vistas hos annan, skall få rätt att — utan beskattning hos mottagaren —

såsom allmänt avdrag avdraga underhållsbidraget, dock sammanlagt högst

1 000 kronor för år. Detta avdrag avses skola ersätta den förhöjning av ortsavdraget

med 880—1 000 kronor som i angivna fall nu erhålles av underhållsgivare

som är ogift. Bestämmelserna på området har motiverats bl. a.

av den nedsättning av skatteförmågan som underhållets utgivande får anses

medföra för underhållsgivaren, vilken regelmässigt icke äger uppbära allmänt

barnbidrag för barnet. — Utskottet finner det tillfredsställande, att avdraget

konstrueras så att avdragsbeloppet — i motsats till vad som nu gäller

— inte kan bli större än vad som faktiskt utgivits i underhåll. Det måste

också, enligt utskottets mening, anses riktigt att den som är gift inte utestänges

från avdragsrätt för underhållsbidrag, som utges exempelvis till barn

i tidigare äktenskap. Utskottet tillstyrker den föreslagna omläggningen av

bestämmelserna på området.

Det förhållandet att ogift skattskyldig för närvarande får förhöjt ortsavdrag

såväl om han har vårdnaden om barnet som när han blott bidrar eko
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

31

nomiskt till barnets försörjning har ansetts motivera en särskild bestämmelse

för att förhindra att, om föräldrarna sammanbor, båda får förhöjda

ortsavdrag. Bestämmelsen innebär, att den av föräldrarna som inte är vårdnadshavare

får det lägre ortsavdraget om han levt tillsammans med vårdnadshavaren.

Sambeskattningsrevisionen har ansett en motsvarande bestämmelse

erforderlig även fortsättningsvis. Revisionen har därför föreslagit att

barn, som bor hos sina ogifta föräldrar, skall anses hemmavarande endast

hos en av dem. Vid remissbehandlingen av revisionens betänkande har emellertid

framkommit önskemål om längre gående åtgärder för att förhindra att

ogifta, sammanboende föräldrar erhåller högre ortsavdrag än om de varit

gifta.

I propositionen har föreslagits en lösning av förevarande problem som

innebär, att ogifta föräldrar som sammanbor skall i beskattningshänseende

behandlas som om de varit gifta. Möjligheten till dubbla förmåner utesluts

härigenom. A andra sidan blir de sammanboende ogifta föräldrarna i förvärvsavdragshänseende

och även i övrigt behandlade som äkta makar. Det

har föreslagits i propositionen att sådan samtaxering av ogifta skall ske

inte bara under tiden för barnens minderårighet utan även därefter, om föräldrarna

sammanbor. Samtaxering föreslås även skola ske av personer, som

varit gifta med varandra och som efter skilsmässa fortsätter eller återupptager

sammanlevnaden. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer med

vad som i särskild proposition föreslagits skola gälla i folkpensionssammanhang

i fråga om sammanlevande ogifta.

I motionerna 1:543 och II: 704 yrkas avslag å förslaget i vad det avser

beskattningen av sammanboende ogifta. I motionerna I: 542 och II: 702 hemställes

om avslag på den del av propositionen som avser beskattning av sammanboende

ogifta med barn.

Utskottet anser sig kunna godtaga det i propositionen framlagda förslaget

rörande sambeskattning av sammanboende föräldrar och frånskilda. Det torde

vara uppenbart att en sådan beskattning kommer att ge ett beskattningsresullat

som står i bättre överensstämmelse med principen om skatt efter

förmåga än det resultat som erhålles med nuvarande regler. Såsom en icke

oväsentlig fördel av förslaget kan nämnas att det torde komma att bidra till

att avlägsna kvarstående olikheter mellan utomäktenskapliga barn och barn

i äktenskap. Av första stycket i 65 § kommunalskattelagen torde framgå att

förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret är avgörande vid

bedömningen om vederbörande har eller haft barn. — Med det sagda har

utskottet även tagit ställning till de nyssnämnda motionsyrkandena.

Vad propositionen i övrigt innehåller i fråga om detaljförslag på familjebeskattningens

område och beträffande författningsförslagens ikraftträdande

bär icke givit anledning till erinran eller eljest till särskilt yttrande från

utskottets sida.

Utskottet har vidare i detta sammanhang att ta ställning till de vid riksdagens

början väckta motionerna 1:280 och 11:353 om utredning rörande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1960

barnavdrag Aid beskattning och rörande den lämpliga kombinationen mellan

sådana avdrag och barnbidrag. Motioner med samma yrkande avslogs

av 1959 års riksdag. Bevillningsutskottet framhöll vid dessa motioners behandling

olägenheterna av att vid sidan av varandra ha två olika system —

barnbidrag och barnavdrag — för beaktande av barnfamiljernas särskilda förhållanden.

Enligt 1959 års bevillningsutskott borde det nuvarande systemet

bibehållas.

Sedan nämnda uttalande gjordes, torde anledning till ändrat ställningstagande

från riksdagen i förevarande fråga inte ha förekommit. Utskottet kan

fördenskull inte biträda utredningsyrkandel i de nu förevarande motionerna

1:280 och II: 353.

I propositionen har slutligen föreslagits att grunderna för ersättning åt

sådan ledamot av prövningsnämnd som icke är anställd i statens tjänst skall

fastställas av Kungl. Maj :t. Förslaget överensstämmer med ett i propositionen

nr A 76/1958 ingående ändringsförslag. I betänkande nr A 39 tillstyrkte

1958 års bevillningsutskott det nämnda förslagets antagande. Frågan förföll

dock vid ärendets behandling i kamrarna tillsammans med viss annan

fråga.

Utskottet anser sig böra tillstyrka den förordade författningsändringen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 76, antaga de vid propositionen fogade

förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26

juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 129 §

8 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr

623);

4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272); samt

5) förordning angående ändring i förordningen den 16

maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:204 av fru SegerstedtWiberg

in. fl. och II: 245 av fru Wallerius-Gunne m. fl.;

2) de likalydande motionerna I: 280 av herr Evverlöf m. fl.

och II: 353 av herr Hjalmarson m. fl.;

3) de likalydande motionerna 1:540 av herr Bengtson

m. fl. och II: 703 av herr Hedlund m. fl.;

4) de likalydande motionerna 1:541 av fröken Mattson

och II: 705 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.;

5) de likalydande motionerna I: 542 av fru Gärde Widemar

m. fl. och II: 702 av herr Ståhl m. fl.;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 33

6) de likalydande motionerna I: 543 av herr Hagberg och

II: 704 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.; samt

7) motionen II: 706 av herr Nilsson i Gävle m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 21 april 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg*, Einar Eriksson,

Spetz, fröken Ranmark*, herrar Söderquist, Bengtson, Wärnberg, Torsten

Mattsson och Siegbahn*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspahruk, Kollberg, Kärrlander,

Magnusson i Borås, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Stenberg,

Eriksson i Bäckmora, Kristenson i Göteborg och Stiernstedt.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

I) av herrar Söderquist, Kollberg och Stenberg, vilka ansett

a) att utskottets yttrande, utom i vad avser den del därav, som börjar

å s. 30 rad 2 nedifrån med orden »Det förhållandet» och slutar å s. 31 rad 7

nedifrån med orden »nyssnämnda motionsyrkandena», bort ha följande lydelse:
I

föreliggande proposition har förslag framlagts om ändringar i familjebeskattningen.

Till grund för dessa förslag ligger en utredning av 1957 års

sambeskattningsrevision. Utredningens förslag har i huvudsak upptagits i

propositionen och innebär skattelättnader för förvärvsarbetande gifta kvinnor

med minderåriga barn och för ensamstående barnförsörjare.

De nuvarande sambeskattningsreglerna lider av påtagliga svagheter. En

ofta påtalad svaghet är att två sambeskattade äkta makar, som har inkomster

över viss nivå, får erlägga en högre skatt än om de taxerats var för sig

som ensamstående. Enligt gällande regler inträder denna sambeskattningseffekt

(merskatt på grund av samtaxeringen) vid en sammanlagd inkomst

för makarna av 20—22 000 kronor, då makarna har barn under 16 år. En

annan svaghet i de nuvarande reglerna, vilken utskottet bedömer som synnerligen

allvarlig, är att icke tillräcklig hänsyn tas till de faktiska merkost!J

Iiihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 40

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1960

nader, som den yrkesarbetande gifta kvinnan har att bära till följd av förvärvsarbetet,

i synnerhet då familjen har minderårigt barn. Förvärvsavdraget,

som avser att kompensera sådana merkostnader och som för närvarande

är maximerat till 1 000 kronor, har kommit att framstå som helt otillräckligt.

I de likalydande motionerna I: 542 av frn Gärde Widemar m. fl. och II: 702

av herr Ståhl m. fl. har framhållits att avbränningarna genom skatter och

kostnader för hemhjälp, barnpassning o. d. i många fall blir så stora, att

det framstår som föga lönande för den gifta kvinnan att ta förvärvsarbete.

Genom att skattereglerna missgynnar många gifta kvinnor, undandrages

samhället i icke ringa utsträckning kvalificerad och utbildad arbetskraft.

Som ett påtagligt exempel härpå hänvisar motionärerna till den aktuella,

svåra sjuksköterskebristen, vilken bl. a. beror på de ogynnsamma skattereglerna.

En reformering av dessa, innebärande att ifrågavarande faktiska merkostnader

bättre beaktas, skulle -— framhåller motionärerna — medföra

att gifta kvinnor med särskild yrkesutbildning, vilken det bör vara i samhällets

intresse att tillvarata, i ökad utsträckning står kvar i sin anställning

eller tar yrkesarbete. Motionärerna framhåller vidare, att det i främsta rummet

är i de fall, där familjen har minderårigt barn, som en förstärkning av

förvärvsavdraget bör komma i fråga.

Utskottet delar helt motionärernas uppfattning. Det torde vara klart att

åven ett förvärvsavdrag av 2 000 kronor icke motsvarar de faktiska merkostnaderna

i dagens läge. Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag,

att förvärvsavdragets maximibelopp fastställes till 3 000 kronor, vilket

torde vara bättre anpassat till de verkliga förhållandena. Utskottets

förslag innebär således att förvärvsavdraget skall, då familjen har hemmavarande

barn under 16 år, utgå med 300 kronor jämte 20 procent av hustruns

inkomst, dock högst med 3 000 kronor. Avdraget skall i enlighet med propositionen

gälla vid såväl den statliga som den kommunala taxeringen.

Den höjning av förvärvsavdraget, som utskottet tillstyrkt, kan beräknas

medföra ett inkomstbortfall utöver det i propositionen beräknade å 6 milj.

kr. för hel tolvmånadersperiod. Av uppbördstekniska skäl faller ungefär en

tredjedel härav på budgetåret 1960/61. För kommunernas del kan inkomstbortfallet

beräknas bli ca 3 milj. kr. utöver Kungl. Maj :ts förslag. Hänsyn

bör å andra sidan tas till den ökning i yrkesintensiteten för de gifta kvinnorna

som en väsentlig förstärkning av förvärvsavdraget kan förväntas medföra

och varigenom det inträdande skattebortfallet till viss del kompenseras.

I de förut refererade motionerna har vidare framhållits att även om förvärvsavdraget

höjs till det av motionärerna föreslagna maximibeloppet —■

3 000 kr. — så skulle en helt tillfredsställande lösning av sambeskattningsproblemet

inte vara nådd. Motionärerna föreslår därför utredning i syfte

att genomföra en omkonstruktion av förvärvsavdraget så att det bättre överenstämmer

med de verkliga merkostnaderna även för förvärvsarbetande

kvinnor med låga inkomster. Motionärerna avser här en sådan ändring av

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 35

kvotavdraget, att procenttalet blir högre för viss botteninkomst och sedan

sjunker med stigande inkomst. Med hänsyn till att avdrag av denna typ

skulle medföra ett väsentligt inkomstbortfall har motionärerna funnit att

statsfinansiella förutsättningar för att genomföra den skisserade reformen

inte föreligger nu. De sakliga skälen för en sådan konstruktion av förvärvsavdraget

har dock föranlett motionärerna att föreslå utredning av frågan.

Motionärerna påpekar vidare att om hänsyn endast tas till önskemålet att

undanröja sambeskattningseffekten skulle sambeskattningsproblemet på ett

statsfinansiellt överkomligt sätt kunna lösas, om möjlighet öppnades för två

förvärvsarbetande äkta makar att välja att bli särtaxerade. Motionärerna hänvisar

bl. a. till en i Norge nyligen genomförd lagstiftning om rätt till särtaxering

och föreslår utredning av möjligheterna att införa rätt för två förvärvsarbetande

makar att begära särtaxering vid inkomstbeskattningen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en utformning av förvärvsavdraget

så att en bättre anpassning kan nås till de med förvärvsarbetande

förenade merkostnaderna för yrkesarbetande kvinnor med lägre inkomster

är angelägen. Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag om utredning

i detta hänseende. Utskottet anser likaså att en undersökning av möjligheterna

att i enlighet med av motionärerna angivna riktlinjer medge rätt till

särtaxering för två yrkesarbetande äkta makar är av stort intresse. Utskottet

tillstyrker därför även i detta hänseende motionärernas hemställan om utredning.

I detta sammanhang vill utskottet behandla det i motionerna I: 540 och

II: 703 framställda yrkandet rörande förvärvsavdraget. Motionärerna föreslår

att kvotavdrag skall medges gift man med inkomst av jordbruksfastighet eller

rörelse, när hans hustru verksamt deltagit i hans förvärvsarbete och haft

hemmavarande barn under 16 år. Kvotavdraget föreslås till 20 procent av

det belopp som motsvarar femtedelen av mannens inkomst av förvärvskällan,

dock högst till 700 kronor, så att det sammanlagda avdraget blir högst

1 000 kronor. Med hänsyn till att familjeinkomsten i berörda fall härrör från

båda makarnas arbete i förvärvskällan (jordbruket eller rörelsen) och särskilda

kostnader kan vara förbundna med hustruns deltagande i förvärvsarbetet,

anser utskottet i princip skäl förefinnas för ett visst förvärvsavdrag

även i dessa fall. Utskottet är emellertid icke berett att utan föregående teknisk

utredning föreslå omedelbar författningsändring. Utskottet föreslår att

det väckta förslaget upptages till prövning i den förnyade utredning rörande

förvärvsavdraget och sambeskattningsproblemen som utskottet ovan förordat.

Därvid synes enligt utskottet böra undersökas en sådan utformning av

reglerna för förvärvsavdraget i det nu förevarande fallet att rätt till sådant

avdrag skall kunna medgivas där det visas att hustrun i avsevärd mån deltagit

i förvärvsarbetet och familjen på grund därav haft merkostnader. Avdrag

synes vidare såsom motionärerna föreslagit kunna komma i fråga i de

fall familjen har hemmavarande barn under 16 år. I delta sammanhang synes

det vidare naturligt att utredningen prövar det av samma motionärer

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 är 1960

framförda förslaget, att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet skall

få rätt till kvotavdrag enligt samma grunder som i propositionen föreslagits

för gift kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete.

Utskottet föreslår vidare att det i motionerna 1:541 och 11:705 väckta

förslaget, att ensamstående moder med förvärvsarbete skall bli berättigad

till förvärvsavdrag å 300 kronor, upptages till prövning av utredningen.

Vad propositionen i övrigt innehåller i fråga om detaljförslag på familjebeskattningens

område och beträffande författningsförslagens ikraftträdande

har inte givit anledning till erinran.

Utskottet har vidare i detta sammanhang att ta ställning till de vid riksdagens

början väckta motionerna 1:280 och II: 353 om utredning rörande

barnavdrag vid beskattning och rörande den lämpliga kombinationen mellan

sådana avdrag och barnbidrag. Motioner med samma yrkande avslogs av 1959

års riksdag. Frågan om införande av barnavdrag vid beskattningen torde för

närvarande sakna aktualitet av statsfinansiella skäl. Utskottet anser fördenskull

icke anledning föreligga att tillstyrka yrkandet i de förevarande motionerna.

I propositionen---(= utskottet s. 32 rad 12—rad 19 uppifrån) —

— ■— förordade författningsändringen.

b) att utskottet under punkten A 1) bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition, nr 76, icke kunnat av riksdagen

oförändrad antagas samt med bifall till de likalydande motionerna

I: 542 av fru Gärde Widemar m. fl. och II: 702 av

herr Ståhl m. fl. i förevarande del,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370) med den ändring av 46 § 3 mom. som framgår av följande

såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Reservanternas förslag)

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst

av rörelse, vari hon varit verksam

i ej blott ringa omfattning, eller

inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta

avdrag med 300 kronor, eller,

om hon haft hemmavarande barn under

16 år, med 300 kronor jämte 20

procent av nämnda inkomst, sammanlagt

dock högst med 2 000 kronor.

Har gift kvinna haft inkomst av

jordbruksfastighet och har hon utfört

arbete i förvärvskällan till minst

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst

av rörelse, vari hon varit verksam

i ej blott ringa omfattning, eller

inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta

avdrag med 300 kronor, eller,

om hon haft hemmavarande barn under

16 år, med 300 kronor jämte 20

procent av nämnda inkomst, sammanlagt

dock högst med 3 000 kronor.

Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet

och har hon utfört arbete

i förvärvskällan till minst 300

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it) år 1960

37

(Kungl. Maj.ts förslag) (Reservanternas förslag)

300 kronors värde, må hon åtnjuta kronors värde, må hon åtnjuta avavdrag

med detta belopp. drag med detta belopp.

Har gift —-------— — nämnda belopp.

Avdrag enligt detta moment må

åtnjutas endast om makarna levt tillsammans

och den till avdrag berättigade

maken under större delen av

beskattningsåret varit här i riket bosatt.

Avdraget må åtnjutas endast om

och i den mån den inkomst som berättigar

till avdrag därtill förslår och

må för makarna tillsammans icke

överstiga 300 kronor eller, därest förhöjning

av avdraget med 20 procent

av inkomsten ifrågakommer, 2 000

kronor.

Avdrag enligt----------

Avdrag enligt detta moment må

åtnjutas endast om makarna levt tillsammans

och den till avdrag berättigade

maken under större delen av beskattningsåret

varit här i riket bosatt.

Avdraget må åtnjutas endast om och

i den mån den inkomst som berättigar

till avdrag därtill förslår och må för

makarna tillsammans icke överstiga

300 kronor eller, därest förhöjning

av avdraget med 20 procent av inkomsten

ifrågakommer, 3 000 kronor.

----- sagda kommun.

c) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall i förevarande del till de likalydande

motionerna 1:542 av fru Gärde Widemar m. fl. och

II: 702 av herr Ståhl m. fl. ävensom i anledning av de likalydande

motionerna I: 540 av herr Bengtson m. fl. och II: 703

av herr Hedlund m. fl. samt de likalydande motionerna I: 541

av fröken Mattson och II: 705 av fru Eriksson i Stockholm

m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
dels

beträffande en omkonstruktion av förvärvsavdraget i

syfte att genomföra en höjning av avdraget så att det bättre

överensstämmer med de verkliga merkostnaderna även för

förvärvsarbetande kvinnor med lägre inkomster,

dels om möjligheterna — bl. a. med ledning av nyligen genomförd

norsk lagstiftning -— att medge rätt för två förvärvsarbetande

makar att begära särtaxering vid inkomstbeskattningen,

dels rörande reformering av beskattningen av inkomst av

rörelse eller jordbruk, där familjeinkomsten härrör från båda

makarnas arbete i förvärvskällan, enligt av utskottet angivna

riktlinjer,

dels ock i övriga av utskottet angivna hänseenden.

II) av herrar Bengtson, Torsten Mattsson och Eriksson i Bäckmora, vilka

ansett

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

dels att utskottets yttrande i den del, som börjar å sid. 27 rad 20 nedifrån

med orden »Utskottet vill» och slutar å sid. 28 rad 4 uppifrån med orden

»nämnda motionsyrkandena», bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionerna I: 540 och II: 703 framförda uppfattningen,

att bestämmelserna om förvärvsavdragen bör ha en för olika kategorier

skattskyldiga så rättvis utformning som möjligt. Då kvinna med

egen arbetsinsats sköter jordbruk eller leder driften av jordbruk uppstår

extra kostnader i hemmet, som enligt utskottets mening motiverar rätt till

kvotavdrag enligt samma grunder som i propositionen föreslagits beträffande

inkomst av rörelse och inkomst av eget arbete. Utskottet tillstyrker sålunda

motionsyrkandet om att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet

utöver det fasta avdraget å 300 kronor skall — därest hon haft hemmavarande

barn under 16 år — erhålla kvotavdrag med 20 procent av inkomsten,

sammanlagt dock högst med 1 700 kronor.

Även i fråga om förvärvsavdraget vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s.

i de fall då hustrun deltager i mannens förvärvsverksamhet inom förvärvskällorna

jordbruksfastighet eller rörelse, är det enligt utskottets mening

nödvändigt, att särskild hänsyn tages till de kostnader, som uppstår i de

fall där hemmavarande minderåriga barn finns. Förvärvsavdrag för hustruns

arbete i makens jordbruk eller rörelse bör principiellt sett vara lika

berättigat som för annat förvärvsarbete. I de fall där minderåriga barn förekommer

borde det sålunda vara motiverat att medge ett förvärvsavdrag

av sammanlagt högst 2 000 kronor. Såsom i de förevarande motionerna

framhålles bör det dock kunna accepteras, att maximiavdraget tills vidare

fastställes till lägre belopp. Utskottet tillstyrker sålunda vad i nämnda avseende

föreslagits i motionerna, nämligen att gift man med inkomst av

jordbruksfastighet eller rörelse skall, därest hustrun verksamt deltagit i

hans förvärvsverksamhet och haft hemmavarande barn under 16 år, utöver

det fasta avdraget å 300 kronor även äga rätt till kvotavdrag med 20 procent

av det belopp som motsvarar femtedelen av hans inkomst av förvärvskällan,

dock högst 3 500 kronor, så att det sammanlagda förvärvsavdraget

uppgår till högst 1 000 kronor.

En höjning av maximiavdraget utöver i propositionen föreslagna 2 000

kronor kan utskottet inte tillstyrka i nuvarande läge.

dels ock att utskottet under punkten Al) bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, nr 76, icke kunnat av riksdagen

oförändrad antagas samt med bifall till de likalydande motionerna

I: 540 av herr Bengtson in. fl. och II: 703 av herr

Hedlund m. fl. i förevarande del,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370) med den ändring av 46 § 3 mom. som framgår av

följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Kungl. Maj:ts förslag) (Reservanternas förslag)

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst

av jordbruksfastighet eller rörelse,

vari hon varit verksam i ej blott

ringa omfattning, eller inkomst av

eget arbete, må hon åtnjuta avdrag

med 300 kronor, eller, om hon haft

hemmavarande barn under 16 år,

med 300 kronor jämte 20 procent av

nämnda inkomst, sammanlagt dock

högst med 2 000 kronor.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet

eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan

till ett värde av minst 300 kronor,

må mannen åtnjuta avdrag med

nämnda belopp. Har hustrun haft

hemmavarande barn under 16 år och

har hon i ej blott ringa omfattning

deltagit i arbetet i förvärvskällan, må

mannen utöver sagda belopp åtnjuta

avdrag jämväl med 20 procent av det

belopp, som motsvarar femtedelen av

hans inkomst av förvärvskällan, dock

så att det fasta avdraget och kvotavdraget

sammanlagt uppgår till högst

1 000 kronor.

Avdrag enligt -— -— ---- 2 000 kronor.

Avdrag enligt ■— -— ---— •— sagda kommun.

III) av herrar Hagberg, Magnusson i Borås och Stiernstedt, vilka anfört

följande:

De principiella resonemang som föres i föreliggande proposition innebär

enligt vår mening att riktlinjerna för beskattningen av äkta makar på väsentliga

punkter kommit till klarare uttryck än tidigare. Den från vårt håll

redan för 10 år sedan i riksdagen aktualiserade frågan om genomförande

av tudelningsprincipen — vilken vid 1952 års riksdag godtogs för familjeinkomster

upp till 16 000 å 17 000 kronor — är i propositionen liksom i det

betänkande av 1957 års sambeskattningsrevision, på vilket propositionens

förslag är grundade, föremål för större förståelse än tidigare. Det synes när
-

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst

av rörelse, vari hon varit verksam i

ej blott ringa omfattning, eller inkomst

av eget arbete, må hon åtnjuta

avdrag med 300 kronor, eller, om

hon haft hemmavarande barn under

16 år, med 300 kronor jämte 20 procent

av nämnda inkomst, sammanlagt

dock högst med 2 000 kronor.

Har gift kvinna haft inkomst av

jordbruksfastighet och har hon utfört

arbete i förvärvskällan till minst

300 kronors värde, må hon åtnjuta

avdrag med detta belopp.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet

eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan

till ett värde av minst 300 kronor,

må mannen åtnjuta avdrag med

nämnda belopp.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

mast vara det statsfinansiella läget som nu förhindrar ett genomförande av

denna princip eller i varje fall en väsentlig höjning av den inkomstgräns

intill vilken tudelningsprincipen faktiskt tillämpas. Detta noterar vi med

tillfredsställelse. Vi menar att frågan därmed kommit i det läget att vi i

förevarande sammanhang saknar anledning att framställa särskilda yrkanden.

Någon ytterligare utredning som i vissa motioner föreslagits finner

vi för närvarande icke erforderlig.

Vad angår förvärvsavdraget för gifta kvinnor synes linjerna likaledes ha

klarnat. Från vår sida har sedan länge gjorts gällande, att detta avdrag bör

syfta till att från beskattning undantaga faktiska omkostnader för intäktens

förvärvande. Sådana omkostnader har vi ansett föreligga för gifta kvinnor

med minderåriga barn, eftersom dessa normalt icke kan taga förvärvsarbete

utom hemmet utan att ikläda sig speciella kostnader för omhänderhavande

av barnen. Denna princip har nu fått sitt erkännande i propositionen, vari

förvärvsavdraget upptages som ett rent omkostnadsavdrag. Därmed är också

klargjort att detta avdrag i och för sig icke har med sambeskattningsfrågan

att göra. Oavsett vilken form som väljes för äkta makars beskattning, är

förvärvsavdraget i samma utsträckning motiverat. Därmed är också klart att

ogifta mödrar bör erhålla avdrag för sina kostnader för barnens omhändertagande

efter i princip samma grunder som gifta förvärvsarbetande kvinnor.

Vi vill även notera, att de konkreta förslagen i propositionen ger icke obetydliga

förbättringar för förvärvsarbetande mödrar. Vid den statliga beskattningen

skall sålunda förvärvsarbetande gifta kvinnor med minderåriga barn

kunna komma i åtnjutande av ett avdrag å 2 000 kronor mot högst 1 000

kronor enligt gällande bestämmelser. Vid den kommunala beskattningen är

högsta avdrag likaledes 2 000 kronor mot tidigare endast 300 kronor. I stort

sett samma belopp skall ogifta mödrar komma upp till, låt vara att avdraget

för dessa är annorlunda utformat rent tekniskt.

Förvärvsavdraget har därmed fått en enligt vår uppfattning tillfredsställande

lösning för flertalet förvärvsarbetande gifta kvinnor. Det torde nämligen

i allmänhet vara fullt tillräckligt med ett kvotavdrag på 20 % av inkomsten,

maximerat till 1 700 kronor, eller tillsammans med bottenavdraget

till 2 000 kronor. Å andra sidan torde icke kunna bestridas att i vissa

fall avdraget alltjämt kommer att vara lägre än de faktiska kostnaderna.

Särskilt där familjen består av flera minderåriga barn torde de nödvändiga

kostnaderna ofta överstiga dem som schablonmetoden täcker.

Självfallet kan en schablonmetod — vilken det måste anses praktiskt nödvändigt

att tillämpa eftersom det här är fråga om utgifter som egentligen till

sin natur är levnadskostnader och det gäller att bland dessa avgränsa sådana

som föranledes av att förvärvsarbetande moder har arbete utanför hemmet

— icke ge ett exakt resultat. Den praktiska nödvändigheten bör emellertid

inte hindra att frågan om avdrag för de verkliga kostnaderna där dessa

är större än enligt schablonen upptages till särskild prövning.

Det maximala avdraget erhålles nu vid en inkomst på 8 500 kronor. I stor

utsträckning är de gifta kvinnor som har högre inkomst än nämnda belopp

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 41

sådana som underkastat sig speciell utbildning. Denna utbildning har de

skaffat sig med betydande kostnader för sig själva men ofta också med

betydande kostnader för samhället. Det får då anses ligga i samhällets intresse

att positivt medverka till att sådana kvinnor icke undandrager samhället

det kvalificerade arbete som deras utbildning möjliggör. Det har inom

vissa yrken visat sig tendenser att avstå från förvärvsarbete och därmed förenad

inkomst bl. a. av den anledningen att beskattningen anses reducera

inkomsten i alltför hög grad. I huvudsak är det här fråga om ett allmänt

sett alltför högt skattetryck, och det mest angelägna är därför att få till stånd

allmänna skattelättnader och sänkt progression. I den mån delreformer kan

ha positiv verkan, bör emellertid även sådana allvarligt övervägas. Det kan

sålunda vara önskvärt att medge förvärvsavdrag som i förekommande fall

bättre överensstämmer med de verkliga kostnaderna.

Vi finner det alltså motiverat att för gifta kvinnor med högre inkomst än

8 500 kronor kunna medge högre förvärvsavdrag än 2 000 kronor. Det mest

tillfredsställande skulle därvid ha varit att helt lämna schablonen och medge

avdrag enbart med hänsyn till de kostnader den gifta kvinnan visar sig ha

haft samt med prövningsrätt för taxeringsmyndigheterna i vanlig ordning.

Uppenbarligen kan man emellertid inte ha olika regler för å ena sidan kvinnor

med högre inkomst än 8 500 kronor och å andra sidan sådana som har

högst 8 500 kronor. Vi är icke heller beredda att förorda rätt till avdrag för

de verkliga kostnaderna för samtliga förvärvsarbetande gifta kvinnor med

minderåriga barn. Dels skulle nämligen detta föranleda ett ytterst betungande

taxeringsarbete, dels skulle det medföra ett inkomstbortfall för stat och

kommun som i nuvarande läge icke synes kunna accepteras. På grund härav

förordar vi en ordning enligt vilken gifta kvinnor som vill göra anspråk på

högre avdrag än 2 000 kronor skall beredas möjligheter härtill, under förutsättning

att de kan visa att kostnaderna varit högre, men alltjämt med ett

belopp motsvarande 20 % av inkomsten såsom maximum. Denna särskilda

prövning skall sålunda inträda först då inkomsten överstiger 8 500 kronor.

För ogifta mödrar bör motsvarande ordning gälla. Kan dessa visa, att de

verkliga kostnaderna överstiger den ortsavdragshöjning de erhåller, bör sålunda

ett särskilt avdrag medgivas.

För genomförande av de här förordade åtgärderna synes någon särskild

utredning ej nödvändig. Vi föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl Maj :t

hemställer om förslag till instundande höstriksdag av den innebörd vi här

angivit.

För det fall att de förbättringar för yrkesarbetande mödrar som vi ovan

förordat genomföres, finns det anledning att företaga en omprövning även

beträffande äktenskap där s. k. faktisk sambeskattning förekommer, dvs. där

hustrun icke har egen förvärvsinkomst utan biträder mannen i dennes yrkesverksamhet.

De förvärvskällor det här gäller är jordbruksfastighet och

rörelse. Kungl. Majrts förslag innebär att — såsom nu är fallet — någon

skillnad icke göres med hänsyn till förekomsten av minderåriga barn. Uppenbarligen

kan emellertid även i dessa fall omständigheterna vara sådana,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

att hustrun måste ikläda sig särskilda kostnader för barnens omhänderhavande

därest hon skall kunna utföra sitt arbete. Som exempel kan anföras

att hustrun till en butiksinnehavare under hela dagen nödgas vistas utom

hemmet för att ensam eller tillsammans med mannen sköta denna butik.

Möjligheter bör enligt vår mening öppnas att vid faktisk sambeskattning

medge högre avdrag än 300 kr. där det kan göras sannolikt att hustruns

medverkan kan värderas till högre belopp än 300 kr. och det kan visas, att

hon för den skull haft högre kostnader än nämnda belopp. Genom att i förekommande

fall göra en uppskattning av hustruns arbetsprestation löser

man även frågan om avdrag för hustru som själv driver jordbruk.

Vi förordar att riksdagen även här hemställer hos Kungl. Maj :t om förslag

till höstriksdagen.

I förevarande sammanhang behandlas inom utskottet även de vid riksdagens

början väckta motionerna 1:280 och 11:353 om utredning rörande

barnavdrag vid beskattningen och rörande den lämpliga kombinationen mellan

sådana avdrag och barnbidrag. Såsom anföres i motionerna I: 303 och II:

380, till vilka förenämnda motioner hänvisar, bör i ett system som bygger

på skatteförmågeprincipen en variation av ortsavdragen med hänsyn till

förekomsten av barn vara ofrånkomlig. Det innebär en stor orättvisa mot

barnfamiljerna att dessa icke äger rätt till högre ortsavdrag än barnlösa,

eftersom den inkomst som helt saknar skattekraft och som följaktligen inte

bör beskattas givetvis ligger högre för barnfamiljer än för barnlösa makar.

Sverige torde också vara det enda land där en differentiering av inkomstskatten

med hänsyn till försörjningsbördan för barn inte göres.

Därest skatteawägningen mellan barnlösa familjer och barnfamiljer liksom

mellan skilda barnfamiljer med hänsyn till den varierande försörjningsbördan

får eif följdriktigt uttryck genom återinförande av barnavdrag, måste

— i varje fall i vissa inkomstlägen — behovet av särskilt bidrag från statens

sida för underlättande av barnförsörjningen bli väsentligt mindre än nu.

Det förefaller rimligt att man i ett sådant läge låter barnbidraget utgå efter

en med inkomstens stegring fallande skala.

Var gränserna i sådant fall bör gå liksom vilka belopp som bör förekomma

såsom barnavdrag kan knappast bedömas utan särskild utredning. Vi

förordar alltså motionärernas förslag att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer om en sådan.

På grund av det anförda anser vi, att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen i anledning av motionerna 1:540 och II:

703 samt I: 542 och II: 702 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa, att Kungl. Maj :t måtte förelägga instundande höstriksdag

förslag om sådana ändringar av bestämmelserna rörande

förvärvsavdrag att

a) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av

eget arbete eller av rörelse, där hon visar att de verkliga

kostnaderna för barnens omhänderhavande överstiger 1 700

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 43

kr., efter särskild prövning erhåller avdrag för merkostnaderna,

dock att kvotavdraget icke må överstiga 20 procent

av inkomsten,

b) ogift moder, varmed jämställes änka och frånskild med

minderåriga barn, erhåller motsvarande förbättrade avdrag

där hon visar, att de verkliga kostnaderna för omhänderhavande

av barn överstiger den ortsavdragsförbättring hon erhåller

på grund av förekomsten av barn,

c) gift man med minderåriga barn samt inkomst av jordbruksfastighet

eller av rörelse, där hustrun deltager i mannens

förvärvsverksamhet, erhåller kvotavdrag, under förutsättning

att det göres sannolikt, att värdet av hustruns arbete

överstiger 300 kr., och det visas, att de verkliga kostnaderna

för barnens omhänderhavande överstiger nämnda belopp,

och

d) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av

jordbruksfastighet erhåller kvotavdrag enligt samma riktlinjer

som under c); samt

2) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 280 och II:

353, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte igångsätta en utredning med uppdrag att utarbeta

förslag dels rörande införande av förhöjda ortsavdrag

för barnfamiljer vid beskattningen, dels i fråga om den

lämpliga kombinationen mellan sådana ortsavdrag och barnbidrag.

IV) av herrar Hagberg, Söderquist, Kollberg, Magnusson i Borås, Stenberg

och Stiernstedt, vilka — i fråga om det i propositionen framförda förslaget

till ändrade beskattningsregler för sammanboende ogifta, som har eller

haft gemensamt barn — ansett

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Det förhållandet — —- — (= utskottet s. 30 rad 2 nedifrån—s. 31

rad 18 nedifrån)---med barn.

Utskottet vill i likhet med vad som framhållits i motionerna 1: 543 och

II: 704 erinra om att sambeskattningen av äkta makar har sin principiella

motivering i den ekonomiska gemenskap som i ett äktenskap råder mellan

makarna. Denna härrör från den rättsligt grundade underhållsskyldighet,

som makarna har mot varandra. Dessa förutsättningar föreligger icke i

s. k. samvetsäktenskap. Underhållsskyldighet föreligger icke här mellan parterna.

Som vidare nämnts i motionerna I: 542 och II: 702 skulle den i propositionen

föreslagna nykonstruktionen i vissa fall leda till ur beskattningssynpunkt

stötande konsekvenser, då kvinnans inkomst är ringa eller då hennes

inkomst liksom mannens överstiger visst belopp.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

Sammanlevnaden har i de fall, som författningsändringen avser, i allmänhet

inte samma stabilitet som ett äktenskap. Bl. a. av detta skäl skulle

förslagets genomförande leda till taxeringstekniska komplikationer och

medföra svårigheter för skattemyndigheterna.

Författningsändringen är icke föreslagen av utredningen och förslaget

har således icke varit föremål för remissbehandling.

Av anförda skäl anser sig utskottet icke kunna tillstyrka den föreslagna

författningsändringen utan yrkar bifall till motionärernas hemställan om

avslag på propositionen i denna del. Utskottet vill tillägga att det i praktiken

knappast torde medföra några större olägenheter om de för ensamstående

barnförsörjare utbyggda reglerna blir tillämpade tills vidare, med den justering

som departementschefen föreslagit i fråga om den som icke är vårdnadshavare

för barnet.

dels ock att utskottet under punkterna A 1), 3) och 4) bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, nr 76, icke kunnat av riksdagen

oförändrad antagas samt med bifall till de likalydande motionerna

I: 542 av fru Gärde Widemar m. fl. och II: 702 av

herr Ståhl m. fl. i förevarande del ävensom de likalydande

motionerna I: 543 av herr Hagberg och II: 704 av herr Nilsson

i Svalöv m. fl.,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370) med de ändringar att 65 § erhåller den i motionerna

föreslagna lydelsen samt att förslaget till anvisningar till

52 och 65 §§ utgår;

3) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den 23 november

1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 mom. Ledamot i prövningsnämnd åtnjuter för tid, varunder han varit

inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt grunder, som fastställas

av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

45

4) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om ändring av uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272) med den ändringen att 4 § 2 mom. erhåller

följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Reservanternas förslag)

4 §. 4 §.

2 mom. I skattetabellerna-------ogift inkomsttagare.

Gift med------av skattskyldiga.

Gift, med — —----2) avses.

Ogift skattskyldig--— — — — 2) avses.

Med ogift----— — eller hemskild.

Med gifta likställas de som, utan

att vara gifta, leva tillsammans, om

de tidigare varit förenade i äktenskap

eller gemensamt hava eller hava

haft barn.

V) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Bengtson, Torsten Mattsson,

Kollberg, Magnusson i Borås, Stenberg, Eriksson i Bäckmora och Stiernstedt,

vilka ansett att utskottet under hänvisning till innehållet i de likalydande

motionerna 1: 204 av fru Segerstedt-Wiberg m. fl. och II: 245 av

fru Wallerius-Gunne m. fl. bort tillstyrka det i dessa motioner väckta förslaget

att ogift med hemmavarande barn skall vid beräkning av inkomst av

kapital få göra avdrag med samma belopp, som för äkta makar tillsammans,

d. v. s. med högst 600 kronor, och att utskottet således bort under punkten

Bl) hemställa,

Bl) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 204 och II: 245 måtte antaga det i motionerna intagna

förslaget till lag om ändring av kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

VI) av herr Spetz.

600692 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten