Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om avdrag för erlagd förmögenhetsskatt vid taxering till statlig inkomstskatt.

1960-03-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:42, Betänkande i anledning av väckt motion om avdrag för erlagd förmögenhetsskatt vid taxering till statlig inkomstskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1960

1

Nr 42

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

avdrag för erlagd förmögenhetsskatt vid taxering till

statlig inkomstskatt.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

139, av herr Hamilton har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att erlagd

förmögenhetsskatt fr. o. m. taxeringsåret 1962 skall vara avdragsgill vid taxering

till statlig inkomstskatt, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till härför erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt gällande skattelagstiftning finnes ingen möjlighet att vid inkomsttaxering

erhålla avdrag för erlagd eller påförd skatt enligt förordningen om

statlig förmögenhetsskatt. Frågan om införande av rätt till sådant avdrag

har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,

se t. ex. bevillningsutskottets betänkanden nr 50/1952, 53/1953, 61/1954,

31/1955 och 50/1956. Därvid har motionsvis framställda yrkanden om avdragsrätt

avslagits av riksdagen på hemställan av bevillningsutskottet. Såsom

belysande för vad därvid anförts från utskottets sida må återges följande

uttalanden av 1954 års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande

nr 61:

Beträffande ställningstagandet till motionärernas förslag om införande av

rätt till avdrag för förmögenhetsskatt vid den statliga inkomsttaxeringen

är av väsentlig betydelse att beakta, att förmögenhetsbeskattningen år 1947

frigjordes från inkomstbeskattningen, en anordning som bibehållits vid de

år 1952 genomförda ändringarna i statsbeskattningen. Ett av skälen härtill

var att man därigenom ansåg sig kunna åstadkomma en bättre avvägning

av tyngden av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen var för sig. Härtill

kommer att man ernått ett enklare deklarations- och taxeringsförfarande

ävensom en förbättrad överblick över förmögenhetsbeskattningens avkastning.

Det må konstateras, att ett genomförande av den av motionärerna förordade

avdragsrätten skulle innebära ett betydande avsteg från en ur olika

synpunkter väl motiverad konstruktion av förmögenhetsbeskattningen. Ytterligare

må framhållas, att, då den direkta statsskatten utgöres i förhållande

till såväl inkomst som förmögenhet, det icke lärer stå i överensstämmelse

med vår skattelagstiftnings principer att vid skattens utmätande avdrag

medges för någon del av samma skatt. Med anledning av att i motionerna

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1960

som skäl för den yrkade avdragsrätten hänvisats till den avdragsrätt, som

föreligger för kommunala skatter, vill utskottet anmärka, att detta avdrag

vid statsbeskattningen har sin grund däri, att man i möjligaste mån velat

utjämna den skillnad i skattebördan, som till följd av ojämnheterna i den

kommunala utdebiteringen drabbade personer med samma inkomst. Förekomsten

av detta avdrag, som alltså icke är uttryck för uppfattningen att

ett utskyldsavdrag i sig är principiellt berättigat, är sålunda motiverad ur

synpunkter, som ej har anknytning till den skattskyldiges egna, för beskattningens

storlek normerande inkomst- och förmögenhetsförhållanden. På

grund av vad nu anförts anser utskottet — liksom 1953 års bevillningsutskott

— att en jämförelse i förevarande avseende, på sätt motionärerna gjort

gällande, knappast är möjlig.

I motionerna har vidare som skäl för den föreslagna omkonstruktionen

av förmögenhetsskatten pekats på önskvärdheten att nedbringa den enligt

motionärernas mening alltför höga marginalskatt, som vid vissa kombinationer

av inkomst och förmögenhet kunde uppkomma. Härtill vill utskottet

anmärka, att ett sådant resultat lika väl kan ernås inom förmögenhetsbeskattningens

egen ram genom en sänkning av skatteskalan. Det ankommer

ej på utskottet att i förevarande sammanhang närmare ingå på detta spörsmål.

Det torde dock böra framhållas, att därest en skattesänkning kommer

till stånd den icke i första hand kan komma att gälla förmögenhetsskatten.

I den förevarande motionen har inledningsvis framhållits att den statliga

förmögenhetsskattens andel i den totala skattebudgeten är förhållandevis

ringa. Under taxeringsåret 1958 debiterades förmögenhetsskatt med 170,9

milj. kronor, varav 166,1 belöpte på fysiska personer och oskiftade dödsbon.

Den beskattningsbara förmögenhetsmassan, vartill dessa belopp hänför sig,

uppgick till ca 28 000 resp. 26 000 milj. kronor. Den politiska motiveringen

för förmögenhetsskatten grundar sig på en överskattning av möjligheten att

i samhället genomföra ekonomisk omfördelning med hjälp av beskattningen.

Förmögenhetsskattens inkomstomfördelande effekt torde i dagens läge vara

ytterst blygsam, vilket bl. a. belysts av en nyligen i ämnet offentliggjord utredning.

Att tillfredsställa rent allmänna ofta diffusa rättviseföreställningar

genom krav på omfördelning utan verklig effekt kan inte vara ett samhällsekonomiskt

intresse. De skattemässiga skälen för förmögenhetsskattens användande

har inte grundats på kunskap om densammas verkningar — dessa

är inte undersökta — utan på en allmän uppfattning om förmögenheters

»stryktålighet».

över hälften av förmögenheterna innehas av företagare och är sannolikt

till större delen placerade i egna företag. Den knappa fjärdedel förmögenheter

som ägs av anställda torde huvudsakligen ha placerats i det företag där

anställningen innehas. Av stor betydelse när det gäller att bedöma verkningarna

av förmögenhetsskatten är att det övervägande antalet förmögenhetsinnehavare

förutom kapitalinkomst även uppbär arbetsinkomst. När man

bedömer skäligheten och rimligheten av denna skatt bör hänsyn tas till att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr t2 år 1960

3

eget kapital är nödvändigt för bedrivande av all näringsverksamhet. Beskattningen

av arbetande kapital i affärsverksamhet över huvud taget borde ej

vara så hög att kapitalbildningen försvåras eller omöjliggöres eller kapitalet

rent av förbrukas på grund av det höga skattetrycket. Sådana verkningar

framträder särskilt markant då kapitalavkastning uppträder i kombination

med arbetsinkomst, vilket synes vara det normala.

Upprättar man t. ex. ett diagram med en kurva över vad som återstår efter

skatt av en kapitalavkastning på 4 % i kombination med en arbetsinkomst

av 25 000 kr. blir denna kurva nära helt flack, vilket visar att den som genom

sparande ökar sin kapitalavkastning inte får behålla något av denna ökning

efter skatt. Det är att beakta att en räntabilitet av 4 % utgör en för många

näringar hög siffra, t. ex. jordbruk och fastighetsförvaltning. I vissa lägen

får förmögenhetsskatten tillsammans med inkomstskatterna den verkan att

en höjning av inkomsten tillsammans med höjning av förmögenheten medför

en sammanlagd skattehöjning som är större än inkomstökningen.

En fortsatt belastning av förmögenheter, placerade i allmän affärsverksamhet

och jordbruk, av dagens tyngd resulterar successivt i en ekonomisk

underminering av många företag med risk för uppdelning av den ekonomiska

förvaltningsenheten. Särskilt jordbruksföretag synes vara särskilt hotade.

En översyn och reduktion av förmögenhetsskatteskalorna och en effektivisering

av skattespärrarna torde inte enbart råda bot för missförhållandena, i

all synnerhet som dessa åtgärder lämpligen bör vidtas i samband med en

allmän översyn av inkom stskatteskalorna. Enda utvägen att någorlunda

snabbt och i varje fall före nästkommande fastighetstaxering, vilken kan befaras

medföra skärpta olägenheter i dessa hänseenden, åstadkomma ändring

förefaller vara att göra erlagd förmögenhetsskatt avdragsgill vid inkomsttaxering.

Det är att förmoda att statens inkomstbortfall efter en kort övergångsperiod

återhämtas genom åtgärdens allmänt stimulerande effekt.

Utskottet

I den förevarande motionen yrkas att sådana lagstiftningsåtgärder vidtas

att erlagd förmögenhetsskatt blir avdragsgill vid taxering till statlig inkomstskatt.

Motionsvis framförda yrkanden av samma innebörd har tidigare

vid flera tillfällen prövats av riksdagen men avslagits på hemställan av

bevillningsutskottet. Därvid har från utskottets sida brukat åberopas bl. a.

att förmögenhetsbeskattningen genom beslut år 1947 av olika skäl frigjordes

från inkomstbeskattningen och att den ifrågasatta avdragsrätten i visst

hänseende skulle innebära en återgång till det tidigare gällande systemet,

enligt vilket förmögenhetsskatten och den statliga inkomstskatten var beroende

av varandra. Vidare har framhållits att i den mån avdragsrätten moti
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr i2 dr 1960

verats med en önskan att nedbringa den enligt motionärernas uppfattning

alltför höga marginalskatten vid vissa kombinationer av inkomst och förmögenhet

ett sådant resultat lika väl kunde ernås inom förmögenhetsbeskattningens

egen ram genom en sänkning av skatteskalan.

Till de synpunkter som sålunda tidigare kommit till uttryck från bevillningsutskottets

sida kan utskottet ansluta sig. Utskottet vill här erinra om

att en höjning av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen från

50 000 till 80 000 kronor vidtogs år 1957. Frågan om ytterligare lindring i

förmögenhetsbeskattningen behandlades därefter av arvsskattesakkunniga,

som emellertid enhälligt förordade oförändrade skatteskalor. Mot ett bifall

till motionsyrkandet talar enligt utskottets mening även de statsfinansiella

konsekvenserna. Skattebortfallet för staten om avdrag för förmögenhetsskatt

medges vid taxering till statlig inkomstskatt kan nämligen uppskattningsvis

beräknas uppgå till åtminstone 50 milj. kronor om året. Utskottet

avstyrker med hänvisning till det anförda den föreliggande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 139 av herr Hamilton om avdrag för erlagd

förmögenhetsskatt vid taxering till statlig inkomstskatt

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Spetz,

Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson,

Sundin och Gustaf Henry Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Allard,

Kärrlander, Magnusson i Borås, Larsson i Luttra, Andersson i Essvik, Stenberg,

Stiernstedt och Rydén.

Reservation

av herrar Gustaf Henry Hansson, Magnusson i Borås och Stiernstedt, vilka —

under hänvisning till innehållet i motionen II: 139 av herr Hamilton —ansett,

att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av nämnda motion måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i syfte att möjliggöra

avdrag för erlagd förmögenhetsskatt vid taxering till

statlig inkomstskatt.

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.