Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om undantagande från beskattning av vinst, som beror på penningvärdets fall, m. m.

1960-05-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:43, Betänkande i anledning av väckta motioner om undantagande från beskattning av vinst, som beror på penningvärdets fall, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

1

Nr 43

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om undantagande från beskattning av vinst, som beror

på penningvärdets fall, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 36 av herrar Sundin och Eric Carlsson

samt II: 87 av herr Larsson i Hedenäset, vari hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande undantag från

realisationsvinstbeskattningen vid egnahemsför sälj ning i enlighet med vad

i motionerna anförts;

2) de likalydande motionerna I: 296 av herrar Ringaby och Schött samt

II: 365 av herr Björkman m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående sådan ändring i

skatteförfattningarna, att vinst, som enbart beror på penningvärdets fall,

i möjligaste mån kan undantagas från beskattning”; samt

3) de likalydande motionerna I: 416 av herr Lundström m. fl. och II: 441

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om översyn och förslag om reformering av reglerna

för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem i syfte att

underlätta rörligheten på arbetsmarknaden”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:36 och 11:365 samt -— beträffande

motionerna I: 416 och II: 441 — till motionen II: 440.

Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet räknas vinst å avyttring av fastighet (realisationsvinst)

under förutsättning att fråga är om icke yrkesmässig avyttring

(yrkesmässig avyttring av fastighet hänföres till rörelse), att säljaren förvärvat

fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, samt att

fastigheten varit i den skattskyldiges ägo under mindre än tio år (i fråga om

strömfall femton år).

Realisationsvinst beskattas i sin helhet endast då avyttrad fastighet innehafts

mindre än sju år. I övrigt begränsas skatteplikten till viss del av vinsten

efter en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas nämligen

vid avyttring av fastighet:

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 saml. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

om fastigheten innehafts

mindre än 7 år

100

% av vinsten

7 år men mindre än 8 år

75

% „

^ »» »> »» ,, 9 ,,

50

% „

® » » ,, ,, 10 ,,

25

% „ „

Beträffande realisationsvinst vid avyttring av strömfall gäller motsvarande

reduktion under trettonde, fjortonde och femtonde åren av innehavstiden.

Från skatteplikt är undantagen vinst, som uppkommit genom att egendom

tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller

eljest avyttrats under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste

anses vara för handen. Dock föreligger skatteplikt enligt eljest gällande

grunder därest det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum

även om tvång ej förelegat.

Ytterligare undantag från skatteplikt tillkom genom beslut av 1959 års

riksdag. Till 35 § kommunalskattelagen fogades nämligen därvid bestämmelse

om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av fastighet i samband

med åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.

För det fall att fastighetsägaren i samband med sådan rationaliseringsåtgärd

förvärvar annan fastighet i den avyttrades ställe, infördes vidare regler som

i huvudsak kan sägas innebära att förvärvet inte skall anses som nytt fång

vad beträffar realisationsvinstbeskattningen. Vid avyttring av den nyinköpta

fastigheten skall alltså frågan om skatteplikt för realisationsvinst bedömas

med utgångspunkt från tiden för förvärvet av den ursprungliga fastigheten

och från arten av sistnämnda fång.

De i förevarande motioner upptagna spörsmålen har tidigare i viss utsträckning

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1959 års

riksdag. I därvid väckta motioner yrkades skrivelse till Kungl. Maj :t med

begäran om utredning, syftande till sådan ändring i skatteförfattningarna

att vinst, som endast har sin grund i penningvärdets fall i möjligaste mån

undantas från beskattning. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 24

avstyrkte 1959 års bevillningsutskott motionerna. Utskottet erinrade därvid

om vad 1954 års bevillningsutskott anfört vid behandling av liknande, motionsledes

väckt fråga samt anförde bl. a.

Såsom 1954 års bevillningsutskott uttalat kan det ur principiella synpunkter

anses tveksamt, åtminstone då det gäller inkomst av jordbruksfastighet

och rörelse, om fog finns för ståndpunkten att vinster på grund av penningvärdeförsämring

skall beskattas på annat sätt än andra vinster. Men även

vad beträffar vinster av den karaktär som motionärerna främst uppmärksammat,

nämligen realisationsvinster, kan utgångspunkten för motionärernas

yrkande diskuteras. Utskottet vill inte förneka att ett visst berättigande

finns för yrkandet i sådana fall då en villafastighet, som används som bostad

för ägaren, försäljes t. ex. på grund av ägarens avflyttning från orten. Men

saken ligger annorlunda till då det gäller vinster som uppkommit vid spekulationsaffärer,

vare sig objektet utgöres av fastighet eller t. ex. aktier. Ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

3

skottetvill erinra om att bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst

syftar till att träffa de rena spekulationsaffärerna men att med hänsyn till

bevissvårigheterna beskattningen utformats så att den drabbar alla vinstgivande

överlåtelser som företas inom viss tid från förvärvet. Det bör även

erinras om de lättnader i realisationsvinstbeskattningen som år 1951 genomfördes

för att mjuka upp gränsen mellan full skatteplikt och full skattefrihet.

I samband med införandet av bestämmelserna härom diskuterades

även frågan om att utvidga skattefriheten för realisationsvinst till sådana

fall, då vinsten uppkommit vid en försäljning som berott på omständigheter,

varöver den skattskyldige inte kunnat råda. Därvid avsågs givetvis inte avyttring

under expropriationshot, eftersom vinst vid sådan avyttring redan

enligt tidigare gällande lagstiftning var skattefri. I proposition nr 170 till

1951 års riksdag konstaterades att det inte var praktiskt möjligt att införa

särskilda bestämmelser för fall av antydd art. Det skulle nämligen bli synnerligen

vanskligt att utforma bestämmelser, enligt vilka en objektivt hållbar

gränsdragning skedde mellan de fall, som rimligen borde komma i åtnjutande

av skattefrihet och andra fall, och vilka dessutom gav taxeringsmyndigheterna

tillräcklig ledning vid taxeringsarbetet. Att göra skattefriheten

beroende av om den skattskyldige kan visa, att någon spekulationsavsikt

från hans sida inte förelegat, ansåg föredragande departementschefen inte

böra komma i fråga.

Redan då det gäller det begränsade område realisationsvinstbeskattningen

utgör möter således utomordentliga svårigheter att finna en tillfredsställande

lösning av det förevarande problemet. Svårigheterna blir än större då

problemet föres ut på beskattningsområdet i dess helhet. Det bör i detta

sammanhang observeras att i fråga om vissa tillgångar, t. ex. fastigheter

och aktier, försämringar i penningvärdet oftast medför en förhöjd köpeskilling,

varigenom tillgångarna trots penningvärdeförsämringen bibehåller

sina reella värden. Så är emellertid inte fallet beträffande t. ex. inteckningar

och obligationer, vilket innebär att egendomens ägare i realiteten gör en förlust.

Om vinst genom penningvärdeförsämring undantas från beskattning,

synes å andra sidan avdragsrätt kunna ifrågasättas för av samma anledning

uppkommen förlust.

Såsom framgår av det ovan sagda har tidigare inte kunnat anvisas

någon framkomlig väg, efter vilken en tillfredsställande lösning av det föreliggande

problemet skall sökas. Utskottet kan inte finna att ändrade förutsättningar

nu föreligger härutinnan. Det i motionerna framförda förslaget

om viss indexberäkning i fråga om realisationsvinster kan utskottet inte

ansluta sig till bl. a. av det skälet att förslaget knappast innebär någon generell

lösning av frågan och vidare på grund av svårigheterna att finna en

godtagbar norm, varigenom t. ex. spekulationsaffärer, för vilka beskattning

Under alla förhållanden synes motiverad, kan avgränsas från andra transaktioner.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det självfallet är angeläget att

från det allmännas sida alla tänkbara åtgärder vidtas i syfte att bevara ett

stabilt penningvärde. 1 detta hänseende pågår redan utredning. År 1955 tillsattes

nämligen stabiliseringsutredningen med uppdrag all utreda spörsmål

sammanhängande med den fulla sysselsättningens ekonomi in. in. I uppdraget

ingår bl. a. att utreda möjligheten att upprätthålla ett stabilt penningvärde

i ett samhälle med full sysselsättning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:36 och 11:87 har inledningsvis erinrats

om att egnahemsboendet är av stort värde för såväl den enskilde som

samhället, särskilt ur familjesocial synpunkt. Det motverkas emellertid

av realisationsvinstbeskattningens utformning. Om t. ex. en egnahemsägare

till följd av arbete på annan ort, på grund av ändring i familjens storlek

eller av liknande orsak avyttrar sitt egnahem för att därpå inköpa annan

liknande fastighet, drabbas han ofta av realisationsvinstskatt på grund av

penningvärdeförsämringen. Hans gamla fastighet har genom penningvärdets

fall varit föremål för en nominell men icke reell värdestegring. Priset

på den i byte förvärvade bostaden har givetvis också påverkats av penningvärdeförsämringen

och står i paritet till försäljningspriset på den gamla fastigheten.

I fall som dessa beskattas fiktiva vinster och anskaffningen av en

annan bostad i form av egnahem försvåras, särskilt som i många fall endast

en del av köpeskillingen för den gamla fastigheten kan gäldas med kontanter.

En lättnad i realisationsvinstbeskattningen skulle underlätta byte av

bostad då så är erforderligt av arbetsmarknadspolitiska skäl, exempelvis på

grund av byte av arbete eller på grund av familjens storlek. Det skulle vidare

sammanfalla med realisationsvinstbeskattningens syfte, nämligen att det är

s. k. spekulationsvinster som bör beskattas. Då fiktiva inkomster inte bör

beskattas, bör det prövas om inte köpeskilling som erhålles för egnahem

åtminstone under vissa omständigheter bör undantas från realisationsvinstskatt.

Motionärerna uttalar att motsvarande åtgärder vidtagits på andra

områden. Således innehåller förordningarna om fartygsfonder och s. k.

eldsvådefonder bestämmelser, enligt vilka beskattning för ersättning för

avyttrad eller genom eldsvåda förstörd egendom inte sker om återanskaffning

sker inom viss tid. Vidare har 1959 års riksdag fattat beslut om att

jordbruksfastighet eller del därav, som försäljes i rationaliseringssyfte, inte

skall föranleda realisationsvinstskatt samt om att därest ny mark köpes i

den gamlas ställe, köpet i fråga om realisationsvinstskatt inte skall räknas

som nytt fång.

De skäl, som legat till grund för berörda lagstiftning, motiverar att liknande

åtgärder vidtas i fråga om egnahem. Lämpligen kan det ske genom

bestämmelse att försäljning av egnahem inte föranleder realisationsvinstskatt

om köp av liknande fastighet sker inom viss tid. Detta bör gälla alla

egnahem, således även sådana som ingår i jordbruksfastighet,emedan denna

näring till följd av den pågående rationaliseringen starkt beröres av dessa

spörsmål. Frågan om huruvida köp av nytt egnahem skall räknas som nytt

fång ur realisationsvinstbeskattningssynpunkt samt frågan om undantag

från realisationsvinstskatt skall medges även då köp av annan liknande fastighet

inte sker, bör särskilt prövas vid utredning av dessa spörsmål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

5

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:296 och 11:365 framhåller

att realisationsvinstbeskattningen i många fall leder till en beskattning,

som inte står i överensstämmelse med syftet med denna lagstiftning.

Den vinst som beskattas beror ofta på penningvärdeförsämring och är av

fiktiv natur. Frågan om beskattningens utformning vid en fortgående

penningvärdeförsämring har aktualitet även beträffande andra inkomster

än realisationsvinst. Beträffande rörelse, där viss tid, längre eller kortare,

alltid förflyter mellan förvärv och avyttring av en vara, är det ett genomgående

drag att vid penningvärdeförsämring vinst av rent fiktiv karaktär

beskattas. Vid upplåtelse som inkluderar goodwill är förhållandet helt likartat

med avyttring som föranleder realisationsvinstbeskattning, utom så till

vida att någon avgörande tidsgräns ej finnes. Beträffande inkomst av tjänst

och kapital föreligger inte samma problem, eftersom intäkter och avdrag

regelmässigt upptages i samma penningvärde.

Vidare uttalar motionärerna att 1959 års bevillningsutskotts motivering

för avstyrkande av yrkandet om utredning av förevarande fråga helt baserades

på svårigheten att utforma riktiga och rättvisa regler på detta område.

Det skulle emellertid vara utredningens uppgift att undersöka möjligheten

att åstadkomma sådana bestämmelser. I de föregående år väckta motionerna

i ämnet anvisades en utväg som borde prövas, nämligen att anknyta beräkningen

av skattepliktig vinst till index. Säkerligen finns andra utvägar att

komma till rätta med problemet. Det förhållandet, att penningvärdet under

sist förflutna år varit relativt stabilt, utgör ingen garanti för ett fast penningvärde

i framtiden. Även om vi skulle undgå en ny inflation, kommer här

berörda fråga att få ökad aktualitet i och med de friare marknadsförhållanden

som nu håller på att växa fram.

Motiveringen för yrkandet i de likalydande motionerna 1:416 och

II: 441 återfinnes i motionen 11:440, vari bl. a. anförts följande beträffande

beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egna hem. Erfarenheterna

utvisar att rörligheten på arbetsmarknaden ofta försvåras på grund av

innehavet av ett eget hem. Arbetsmarknadsstyrelsen har hemställt om

bemyndigande att få disponera arbetslöshetsmedel för stöd åt vissa egnahemsägare,

som vid förflyttning på grund av arbetsbrist på orten gör förluster

vid försäljning av den egna fastigheten. Även om fastigheten kan

säljas med vinst kan rörligheten försvåras, exempelvis på grund av regeln

att realisationsvinst beskattas om man förvärvat en fastighet mindre än tio

år före avyttringen. Rörligheten på arbetsmarknaden skulle således främjas

genom en ändring av skattelagstiftningen på detta område. En möjlighet är

att lösa problemet efter mönster från USA. Ägare av en- eller tvåfamilj shus,

på vilket han är mantalsskriven, skulle få rätt att sälja sin fastighet utan

att realisationsvinsten beskattades, om han inom viss tid förvärvar en likvärdig

fastighet. Tidpunkten för anskaffningen skulle räknas från det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr b3 år 1960

ursprungliga förvärvet. Det skulle också kostnaden göra med tillägg för

eventuell mellanavgift vid bytet.

Det kan även vara motiverat att undersöka möjligheterna att underlätta

situationen för dem som förvärvar en bostadsrättslägenhet eller flyttar till

ett hyreshus. Det är tänkbart att regeln om skattefrihet vid tvångsavflyttning

skulle kunna tillämpas vid avflyttning på grund av arbetslöshet.

Utskottet

I de förevarande motionerna har uppmärksammats vissa beskattningsfrågor

som har samband med en försämring av penningvärdet. I motionerna

I: 296 och II: 365 yrkas skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning

i syfte att åstadkomma sådan ändring av skatteförfattningarna att

vinst, som enbart har sin grund i penningvärdets fall, i möjligaste mån måtte

undantas från beskattning. Yrkandena i motionerna I: 36 och II: 87 samt

motionerna I: 416 och II: 441, vilka är av i huvudsak samma innebörd, har

en mer begränsad räckvidd. Däri hemställes att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte begära en översyn av bestämmelserna rörande beskattning

av realisationsvinst i syfte att möjliggöra undantag från sådan beskattning

vid försäljning av egnahemsfastighet under särskilda förhållanden.

Vad angår realisationsvinstbeskattningen får utskottet till en början erinra

om att denna i första hand avser att träffa spekulationsaffärer. Lagstiftningen

var också ursprungligen utformad så att avseende vid tillämpningen

fästes vid syftet med förvärvet av avyttrad egendom. Med hänsyn

till bevissvårigheterna vidtogs emellertid efter någon tid den ändringen

att alla vinstgivande överlåtelser inom viss tid från förvärvet skulle underkastas

beskattning.

Denna utformning av realisationsvinstbeskattningen har efter hand visat

sig medföra beskattningsresultat som framstått såsom stötande eller ur

andra synpunkter är olämpliga. Som uttryck härför får anses den uppmjukning

av gränsen mellan full skatteplikt och full skattefrihet, som vidtogs

år 1951, och vidare det av 1959 års riksdag fattade beslutet att vinst vid

sådan avyttring av jordbruksfastighet, som utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering, inte skall betraktas som

skattepliktig realisationsvinst.

Enligt utskottets mening leder realisationsvinstbeskattningen av egnahemsfastighet

ofta till otillfredsställande resultat. Detta sammanhänger

främst med penningvärdeförsämringan. Särskilt framträder det oskäliga i

beskattningen i sådana fall då fastigheten använts såsom bostad för ägaren,

och anledningen till avyttringen är att fastighetsägaren fått anställning

på annan ort, där han för att erhålla bostad för sig och sin familj måst

inköpa eller bygga en likvärdig fastighet eller på annat sätt lösa sitt bostadsproblem.

Såsom motionärerna framhållit motverkar de nuvarande beskatt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

7

ningsreglerna en av t. ex. arbetsmarknadspolitiska skäl önskvärd omflyttning

av arbetskraft. Då det i allmänhet inte förefinnes något spekulationsmoment

i egnahemsägandet måste vidare realisationsvinstbeskattningen

beträffande nu ifrågavarande fastigheter anses stridande mot det grundläggande

syftet med denna beskattning.

Att lättnader i realisationsvinstbeskattningen av egna hem tillskapas för

de fall då särskilda skäl kan åberopas, finner utskottet stå i god överensstämmelse

med den nyssnämnda vid föregående års riksdag genomförda

lagstiftningen av motsvarande innebörd beträffande jordbruksfastigheter,

och utskottet vill därför tillstyrka att förevarande fråga göres till föremål

för utredning. Enligt utskottets mening torde berörda lagstiftning kunna

tjäna till ledning vid utredningsarbetets bedrivande.

Med det anförda tillstyrker utskottet skrivelseyrkandet i motionerna

I: 36 och II: 87 samt I: 416 och II: 441.

Utskottets nu gjorda ställningstagande innebär i viss utsträckning även

ett tillgodoseende av yrkandet i motionerna I: 296 och II: 365. Sistnämnda

motioner är emellertid mer långtgående i det att motionärernas utredningsyrkande

syftar till att från beskattning frita all vinst som enbart beror på

penningvärdets fall. Frågan om att generellt utforma skattelagstiftningen

så att hänsyn tas till förändringar i penningvärdet är enligt utskottets

mening komplicerad, och utskottet anser sig i detta sammanhang böra

inskränka sig till att tillstyrka utredning av det mer begränsade spörsmålet

att befria vissa realisationsvinster från beskattning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande

motionerna I: 36 av herrar Sundin och Eric Carlsson samt

II: 87 av herr Larsson i Hedenäset ävensom de likalydande

motionerna I: 416 av herr Lundström in. fl. och II: 441 av

herr Ohlin in. fl. samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 296 av herrar Ringaby och Schött samt II: 365 av

herr Björkman in. fl. — i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utredning rörande möjligheterna att från beskattning

för realisationsvinst undanta vinst vid egnahemsförsäljning;

samt

2) att de likalydande motionerna I: 296 av herrar Ringaby

och Schött samt II: 365 av herr Björkman in. fl. måtte,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Snygg, Spetz, Jansson, Gustaf Elofsson, Bengtson, Oscar Carlsson och

Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv, Kollberg,

Allard, Kärrlander, Wiklund, Gustafson i Göteborg, Larsson i Luttra,

Andersson i Essvik och Stiernstedt.

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Snygg, Jansson, Oscar Carlsson,

Sundström, Allard, Kärrlander, Wiklund och Andersson i Essvik, vilka

ansett att utskottet bort anföra och hemställa följande:

I de —--— (= utskottet s. 6 rad 8—18 uppifrån)---särskilda

förhållanden.

Yrkande om utredning av beskattningen av vinst på grund av penningvärdeförsämring

prövades senast av 1959 års riksdag, som på hemställan av

bevillningsutskottet i betänkande nr 24 avslog yrkandet. Vad föregående

års bevillningsutskott anfört i denna fråga liksom beträffande det samtidigt

uppmärksammade spörsmålet om möjligheterna att i vissa fall befria vinst

vid egnahemsför sälj ning från beskattning har i det väsentliga redovisats i

det föregående. Då det vad angår yrkandet om utredning rörande beskattningen

av vinst på grund av penningvärdeförsämring inte sedan föregående

års riksdagsbeslut i ärendet förekommit något, som bör föranleda ett ändrat

ställningstagande från riksdagens sida, får utskottet — under åberopande av

vad bevillningsutskottet då anfört — avstyrka motionerna I: 296 och II: 365.

Beträffande förslagen att egnahemsförsäljning i vissa fall borde undantas

från realisationsvinstbeskattning har motionärerna erinrat om det av 1959

års riksdag fattade beslutet att vinst, som uppkommit vid sådan avyttring av

jordbruksfastighet eller del därav som utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering, inte skall anses som skattepliktig

realisationsvinst. Med anledning härav vill utskottet påpeka att det i samband

med genomförandet av nyssnämnda lagstiftning från vissa håll ifrågasattes

om inte liknande skatteeftergift vore berättigad i andra fall, därvid

bl. a. vinst vid försäljning av egnahemsfastighet avsågs. I proposition nr 44,

vari förslag till de nya bestämmelserna förelädes 1959 års riksdag, liksom i

bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 43 framhölls

emellertid att anledning saknades att låta lagstiftningen omfatta även dylika

fall. Det påpekades att den i propositionen föreslagna skattebefrielsen inte

avsågs skola tillkomma någon viss kategori fastighetsägare, utan att det

avgörande skulle vara anledningen till fastighetsförsälj ningen. De förordade

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

9

skattelättnaderna kunde enligt bevillningsutskottets mening motiveras från

samma utgångspunkter som den sedan länge gällande lagstiftningen om

skattefrihet för realisationsvinst vid expropriation eller liknande tvångsförsäljning.

Skäl av denna art kan enligt utskottets mening knappast anföras till

förmån för motionärernas förslag att i vissa fall undanta vinst vid egnahemsför

sälj ning från beskattning. Utskottet anser således — i likhet med

föregående års bevillningsutskott — att lagstiftningen om lättnader i realisationsvinstbeskattningen

vid försäljning av jordbruksfastighet i rationaliseringssyfte

inte motiverar motsvarande åtgärder i de i motionerna I: 36 och

II: 87 samt motionerna I: 416 och II: 441 avsedda fallen. Då det dessutom -—

såsom 1959 års bevillningsutskott understrukit — är förenat med utomordentligt

stora svårigheter att tillskapa ur rättvisesynpunkt godtagbara

regler, enligt vilka undantag från realisationsvinstbeskattning skulle medges

vid egnahemsför sälj ning, anser utskottet den i motionerna önskade

utredningen inte böra komma till stånd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 36 av herrar Sundin och

Eric Carlsson samt II: 87 av herr Larsson i Hedenäset,

2) de likalydande motionerna I: 296 av herrar Ringaby

och Schött samt II: 365 av herr Björkman m. fl., ävensom

3) de likalydande motionerna I: 416 av herr Lundström

m. fl. och II: 441 av herr Ohlin m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.