Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner rörande åtgärder för förhindrande av skattefusk, m. m.

1960-05-12 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:45, Betänkande i anledning av väckta motioner rörande åtgärder för förhindrande av skattefusk, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1960

1

Nr 45

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

rörande åtgärder för förhindrande av skattefusk, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna 1:206 av herrar Söderberg och Thun samt

11:250 av herrar Carlsson i Västerås och Jacobsson i Sala, vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär en översyn av skattelagstiftningen

i akt och mening att försvåra och förhindra skattefusk samt att

ävenledes i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en utredning om strafflagstiftningen

rörande brott mot skattelagarna, innebärande en straffskärpning

vid sådana brott»;

B) de likalydande motionerna 1:431 av herrar öhman och Helmer Persson

samt 11:515 av herr Johansson i Stockholm m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en snabb översyn

av gällande skattelagar i syfte att åstadkomma en skärpning av gällande

avskrivnings- och avdragsbestämmelser samt effektiva åtgärder mot

alla former av skattefusk,

att instruktioner och tillämpningsbestämmelser utfärdas för att stävja

och begränsa det pågående skattefusket redan innan lagstiftningen hinner

skärpas, samt

att den pågående utbyggnaden av taxeringsorganisationen påskyndas och

kompletteras med en stab av kvalificerade bokföringsexperter med speciell

uppgift att granska bolagens och storföretagens bokföring, uppgifter om inkomster

och utgifter, avsättningar och avdrag samt jämföra dem med deras

avgivna deklarationer»;

C) motionen 11:367 av herr Jönsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla att frågan om avdragsrätt för s. k. representationskostnader

måtte snabbt utredas»; ävensom

D) motionen 11:371 av herrar Henningsson i Hälsingborg och Bengtsson

i Landskrona, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om översyn beträffande för falskdeklaration gällande

straffsatser samt dess tillämpning med avsikt att ernå skärpning av

straffen».

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1960

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:206, 11:367, 11:371 och 11:515.

Frågor rörande taxeringsorganisationens lämpliga utformning och om

ändrade taxeringsbestämmelser, allt i syfte att få till stånd en så effektiv

taxering som möjligt, har fortlöpande varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Sedan 1950 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t anhållit

om en allsidig och förutsättningslös utredning rörande taxeringsförfarandet

och taxeringsprocessen verkställdes en sådan utredning såväl av 1950

års skattelagssakkunniga som sedermera av 1955 års taxeringssakkunniga.

De därvid framlagda förslagen föranledde lagstiftning vid 1955 och 1956

års riksdagar. Sammanfattningsvis kan sägas att i den nya taxeringsordning

som antogs av 1956 års riksdag betydande förändringar vidtagits i

syfte att få till stånd en effektivare taxering. Bl. a. antogs bestämmelser om

utvidgning av uppgiftsskyldigheten. Vidare fattades principbeslut om en

betydande förstärkning av den personal, som är sysselsatt med taxeringsarbetet.

Enligt detta beslut skall för taxeringen i första instans av rörelseidkare

och vissa andra skattskyldiga inrättas en eller flera särskilda nämnder i

fögderierna och städerna med egen uppbördsförvaltning. Granskningsarbetet

i dessa nämnder skall i första hand ombesörjas av heltidsanställda tjänstemän,

taxeringsassistenter, med hjälp av biträden för skrivgöromålen. Antalet

taxeringsassistenter vid fullt utbyggd organisation har beräknats till

i runt tal 275. Utbyggnaden ansågs böra ske i den takt, som möjliggjordes

av tillgången på arbetskraft och lokalfrågor m. m. Hittills har inrättats 150

assistenttjänster och enligt förslag i årets statsverksproposition, vilket av

riksdagen antagits, skall ytterligare 50 sådana tjänster inrättas fr. o. m.

den 1 januari 1961. I enlighet med 1956 års principbeslut har också 25 nya

taxeringsrevisorstjänster inrättats och vissa andra förstärkningar av taxeringsrevisionspersonalen

vidtagits. Inemot 40 tjänstemän i landskanslistkarriären

och omkring 35 befattningshavare i biträdesställning har nyanställts

i samband med inrättandet av prövningsnämndskanslierna, varigenom

arbetskraft frigjorts från taxeringssektionerna för kontrollarbete. Vidare

utbyggdes riksskattenämndens kansli i syfte att ytterligare utvidga

kontrollverksamheten med en byrå för taxeringskontroll.

Vid 1959 års riksdag väcktes motioner, vari hemställdes om åtgärder i

syfte att stävja skattefusk. Motionerna behandlades av bevillningsutskottet

i betänkande nr 31. Därvid erinrade utskottet om de åtgärder som vidtagits i

enlighet med 1956 års riksdagsbeslut och framhöll att det med hänsyn till

rekryteringssvårigheterna knappast torde vara möjligt att, såsom motionärerna

yrkat, slutföra utbyggnaden av taxeringsorganisationen redan till ny
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1960

3

året 1960. Utskottet uttalade emellertid den förhoppningen att organisationen

skulle kunna utbyggas i samma takt som dittills skett så att den i

huvudsak var utbyggd under år 1962. Utskottet erinrade vidare om att genom

1953 års skatteflyktskommitté utredning pågick huru skatteflyktsåtgärder

av olika slag, som möjliggjordes genom utnyttjande av kryphål i

lagstiftningen, skulle förhindras. För att i övrigt komma till rätta med olika

skattefuskföreteelser ansåg utskottet att man i första hand fick lita till eu

skärpt kontroll. Vid den kontinuerliga granskning av mindre nogräknade

rörelseidkares räkenskaper, vilken förutsatts kunna ske då 1956 års taxeringsorganisation

helt utbyggts, borde dylika förfaranden lättare kunna upptäckas.

Enligt utskottets mening borde man avvakta de närmare erfarenheterna

av hur 1956 års taxeringsorganisation, sedan den blivit fullt utbyggd,

kommer att fungera.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:206 och 11:250 har framhållits,

att stat och kommun går miste om skatter till betydande belopp genom

skattefusk i olika former. De lojala skattebetalarna har rätt att kräva att

alla tänkbara åtgärder vidtas för att hindra skattebedrägerier. Enligt motionärernas

mening bör i första hand en förbättrad skattekontroll genomföras,

skärpta straff stadgas för skattefusk samt luckor och kryphål i skatteförfattningarna

täppas till. I sistnämnda hänseende har motionärerna hänvisat

till att missbruk förekommer av vissa avdrag, t. ex. avdrag för bil och

resor och för representationskostnader, jordbrukets värdeminskningsavdrag

för inventarier samt lagernedskrivningar m. in. Motionärerna anser vidare

att allt flera företagargrupper bör åläggas bokföringsskyldighet. I fråga om

straffbestämmelser för brott mot skattelagarna finner motionärerna det

vara upprörande, att bedrägeri mot staten skall bedömas väsentligt mildare

än bedrägeri mot privatperson. Dessa straffbestämmelser bör därför överses.

Även i motionen 11:371 hemställes om en översyn av straffsatserna

för falskdeklaration. Motionärerna uttalar att falskdeklaration förekommer

över hela landet och inom olika inkomstgrupper, men att helt naturligt

övervägande antalet fall förekommit inom den grupp som är svårkontrollerbar.

De finner det mest oroväckande att det fåtal som beslås med falskdeklaration

har svårt att inse att detta är ett allvarligt brott. Respekten för

lagar och bestämmelser i detta avseende är svag. De straffsatser som gäller

kan inte anses vara för låga, men motionärerna ifrågasätter om sättet för

straffens utmätande är tillfredsställande.

I de likalydande motionerna 1:431 och 11:515 erinrar motionärerna

om den debatt rörande skattefusket som ägt rum i pressen under

slutet av år 1959 och i början av år 1960. Genom en väsentlig utbyggnad

2 — Ililuutg till riksdagens protokoll 1''JGO. 7 samt. Nr Va

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1960

av taxeringskontrollen skulle till en förbluffande låg kostnad, kanske 100

milj. kr., kunna drivas in hundratals milj. kronor, kanske en miljard kronor,

till det allmänna. Härigenom skulle skattebördorna för varje löntagarfainilj

lätta med några hundra kronor. Motionärerna åberopar att det från

taxeringsexperters sida framhållits, att det med de nuvarande bestämmelserna

är nästan omöjligt att kontrollera bolagens bokföring och uppgifter.

Det är därför nödvändigt med en revidering av skattelagstiftningen, som

förhindrar eller som i varje fall begränsar det legaliserade skattefusket och

täpper till de kryphål som utnyttjas av bolagens och revisionsfirmornas

skatteexperter. Framför allt bör avskrivnings- och avdragsbestämmelserna

revideras, åtgärder mot kapitalflykt till utlandet vidtas och en grundlig

översyn av hela systemet genomföras med stöd av taxeringsexpertisens kritik.

Medan dessa förslag förberedes bör skatteflykten kunna begränsas genom

förtydliganden, tillämpningsföreskrifter och instruktioner till taxeringsmyndigheterna

samt genom en snabbare utbyggnad av taxeringskontrollen.

Framför allt är det nödvändigt att högkvalificerad bokföringskunnig

expertis anställes med speciell uppgift att granska storbolagens och storföretagens

bokföring och deklarationer.

Yrkandet i motionen 11:367 om en utredning av frågan om en avdragsrätt

vid beskattningen för representationskostnader är huvudsakligen

grundad på det förhållandet att detta avdrag enligt motionärernas mening

missbrukas. Även om taxerings- och prövningsnämnder försöker att i

görligaste mån bedöma yrkade avdrag för utgifter av denna karaktär

restriktivt visar erfarenheten att det är en olösbar uppgift att helt komma

till rätta med missbruk. Man kan enligt motionärernas mening ställa frågan

i vilken utsträckning dessa utgifter taxeringsmässigt kan och bör skäras ner

och dels hur mycket arbete som rimligen bör nedläggas på erforderlig kontroll.

Motionärerna ifrågasätter också om utgifter av denna art verkligen

är att anse som nödvändiga kostnader för inkomstens förvärvande. Med

hänsyn till de stora belopp det gäller synes det önskvärt att en närmare

undersökning göres om möjligheten att antingen helt borttaga eller i vart

fall på ett eller annat sätt väsentligt begränsa dessa avdrag.

Utskottet

De motionsyrkanden, som utskottet behandlar i förevarande betänkande,

har som gemensamt syfte att få till stånd sådana åtgärder, att möjligheterna

för mindre nogräknade skattskyldiga att på ett eller annat sätt undandra

samhället skatteinkomster, blir mindre. Yrkandena i motionerna tar sikte på

ändringar såväl inom den materiella beskattningsrättens område som av reglerna

för förfarandet vid taxering, taxeringsorganisationens uppbyggnad och

av föreskrifterna om straff för deklarationsbrott.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 11)60

5

Utskottet vilt inledningsvis uttala sin fulla anslutning till det syfte som

ligger bakom motionsyrkandena. Det torde utan tvivel förhålla sig så, att ett

stort antal skattskyldiga genom olika manipulationer söker dra sig undan

beskattning för större eller mindre del av sin inkomst eller förmögenhet.

Sammantaget torde det allmänna på detta sätt undandras betydande belopp

till förfång för de lojala skattebetalarna. Tillförlitliga uppgifter för att bedöma

sådan undandräkt saknas visserligen, men så mycket torde kunna

antagas, att om de årligen undandragna beloppen blev föremål för taxering,

skulle skattebördan generellt sett kunna lättas.

Frågan har emellertid också en annan sida än den rent materiella. Redan

lunga skattebördor får antas komma att kännas ännu tyngre att bära för de

lojala skattebetalarna i vetskap om att åtskilliga andra underlåter att uppge

sina verkliga inkomster till beskattning och därigenom drar sig undan sin

del av bördan. Det framstår sålunda som ett rättvisekrav att taxeringsresultatet

blir så riktigt som möjligt.

Utan tvivel förekommer skattefusk inom alla kategorier skattskyldiga.

Beaktas bör dock att vissa skattskyldiga har större möjligheter att undandra

sig taxering efter sina verkliga inkomster än andra och sannolikt också utnyttjar

dessa möjligheter. De löntagare som endast har inkomst av fast

anställning får skatta för hela sin inkomst. För andra skattskyldiga är

taxeringskontrollen betydligt svårare. Det kan befaras att av dessa kategorier

somliga i större omfattning söker undandra sig skattebördan.

Givetvis är en sådan ordning inte tillfredsställande och tillgängliga resurser

bör därför utnyttjas för att åstadkomma en rättvisare och likformigare

taxering. Emellertid måste samtidigt hållas i minnet att resurserna, bl. a. i

fråga om personal, är begränsade och att ökad kontroll eller vidgad uppgiftsskyldighet

inte enbart kan riktas mot sådana skattskyldiga, som undandrar

sig beskattning helt eller delvis, utan också förorsakar de lojala skattebetalarna

irriterande besvär och olägenheter. En avvägning mellan olika

intressen — främst effektivitetsintresset och rättssäkerhetskraven — måste

därför ske.

Den närmast till hands liggande åtgärden för att förebygga att inkomster

undandras beskattning är alt öka taxeringsorganisationens personella resurser.

På denna utväg har också pekats i motionerna I: 431 och II: 515, vari yrkats

att utbyggnaden av taxeringsorganisationen påskyndas och kompletteras

med en stab av kvalificerade bokföringsexperter. I vissa, av statsutskottet

behandlade motioner har liknande yrkanden framställts.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att vid 1956 års riksdag genomfördes

en reform av laxeringsväsendet i syfte att effektivisera taxeringsarbetet.

Därvid fattades principbeslut om en betydande förstärkning av den

personal som sysslar med taxeringsarbete och kontroll. Beslutet innebar bl. a.

att en eller flera särskilda nämnder skulle inrättas i fögderierna och i stä
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillninyimlskottets betänkande nr 15 år 1960

derna med egen uppbördsförvaltning för att handhava taxeringen i första

instans av rörelseidkare och vissa andra svårkontrollerbara skattskyldiga.

Granskningsarbetet i dessa nämnder skall i första hand ombesörjas av heltidsanställda

tjänstemän, taxeringsassistenter, med hjälp av biträden för

rutingöromålen. Denna nya taxeringsorganisation skall utbyggas successivt

och beräknades komma att i slutgiltigt skick omfatta omkring 275 taxeringsassistenter.

Hittills har inrättats 150 sådana tjänster. Pmligt beslut av årets

riksdag skall fr. o. m. den 1 januari 1961 ytterligare 50 taxeringsassistenttjänster

inrättas. Med hänsyn till att stora svårigheter förelegat att besätta

de senast inrättade tjänsterna och att sådana svårigheter kan beräknas uppstå

även i fråga om de kommande befattningarna har riksdagen på förslag av

statsutskottet ansett sig inte böra — såsom yrkats i vissa motioner — öka

antalet taxeringsassistenttjänster ytterligare under nästkommande budgetår.

— Mellan taxeringsperioderna skall taxeringsassistenterna i huvudsak användas

för taxeringsrevisioner. Den nya taxeringsorganisationen innebär därjämte

en utbyggnad med 25 taxeringsrevisorer på länsstyrelsernas revisionsavdelningar

jämte viss personal i landskanslist- och biträdesställning. Inom

riksskattenämnden har inrättats en särskild kontrollbyrå bestående av en

byråchef och fyra byrådirektörer jämte biträdespersonal.

Vidare beslöts vid 1959 års riksdag att i Stockholm skulle anställas 15

taxeringsassistenter med liknande uppgifter som de förut nämnda.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om den förstärkning av

taxeringsorganisationen, som vidtogs vid 1959 års höstriksdag i samband

med införandet av den allmänna varuskatten. Denna åtgärd var visserligen

närmast betingad av de ökade arbetsuppgifter, som kommer att åvila länsstyrelserna

till följd av bestyren med den allmänna varuskatten. Indirekt

kommer emellertid denna förstärkning även kontrollen över de direkta skatterna

till godo, eftersom taxeringsrevision samtidigt kan göras för allmän

varuskatt och inkomstskatt.

Samtliga de angivna åtgärderna — tillskapande av assistentorganisationen,

utbyggnaden av länsstyrelsernas revisionsavdelningar och inrättande av

riksskattenämndens kontrollbyrå — har haft till syfte att effektivisera kontrollen

av skattskyldiga med svårkontrollerbara deklarationer. Hittillsvarande

erfarenheter har givit vid handen att kontrollen också blivit avsevärt

bättre än vad den varit tidigare. Alltjämt är emellertid denna kontroll mindre

effektiv än den som gäller för löntagare, närmast beroende på att den enda

form av taxeringskontroll, varigenom företagens och näringsidkarnas deklarationer

kan granskas på ett någorlunda tillfredsställnade sätt är genom

en ingående taxeringsrevision (bokgranskning). Trots att en ökning av antalet

utförda taxeringsrevisioner kommit till stånd efter den nya taxeringsorganisationens

genomförande torde dock den personal som står till buds

för denna form av kontroll alltjämt få anses vara alltför fåtalig. Av skäl som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1960

7

tidigare angivits torde man för överskådlig tid ha att räkna med att tillgången

på kvalificerad revisionspersonal kommer att vara mindre än som i

och för sig är önskvärt ur allmän medborgerlig synpunkt.

För att under sådana förhållanden kunna utnyttja den tillgängliga personalen

på mest effektiva sätt och för att arbetet skall kunna inriktas på uppgifter,

som kan förväntas ge det bästa resultatet från kontrollsynpunkt, har

i slutet av förra året en särskild utredning tillsatts. Dess uppgift skall vara

att utröna, vilka åtgärder som kan vidtas för att ytterligare effektivisera

arbetet på revisionsavdelningarna. Utredningen har vidare till syfte att undersöka

hur taxeringsassistenterna på snabbaste och lämpligaste sätt skall

kunna erhålla den speciella praktiska utbildning och erfarenhet, som kräves

för ett effektivt revisionsarbete. Den har också att överväga om det för den

tillfredsställande rekryteringen av taxeringsassistenter kan vara lämpligt att

länsstyrelserna i större utsträckning än hittills anställer personal som kan

komma i fråga för assistentbefattningar och vilka före sin utnämning kan

prövas och utbildas i revisionsarbete. Utredningen skall också pröva vilka

åtgärder som kan vidtas för att helt befria taxeringsrevisorerna och även

taxeringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna från arbetsuppgifter

som inte har samband med revisionsarbetet. Detta kan även innebära

att man förstärker den personal som är avdelad för andra uppgifter

inom taxeringsarbetet. Vidare skall undersökas om revisionspersonalen bör

erhålla biträdeshjälp i ökad omfattning och om den tekniska utrustningen

hör kompletteras. Det skall vidare övervägas om det inte är möjligt att i

högre grad än för närvarande anlita personal från landskanslistkarriären

för revisionsuppgifter. Utredningen skall bedriva sitt arbete med sådan

skyndsamhet att dess resultat kan beaktas i budgetprövningen under hösten

1960.

Med hänsyn till rekryterings- och utbildningssvårigheterna torde det knappast

vara möjligt att nämnvärt påskynda utbyggnaden av den år 1956 beslutade

taxeringsorganisationen såvida man inte väsentligt eftersätter kraven

på personalens kvalifikationer. Enligt utskottets mening bör man emellertid

eftersträva att få organisationen i huvudsak utbyggd under år 1962.

Innan ytterligare erfarenheter vunnits hur effektivt den nya organisationen

i färdigt skick kommer att fungera torde det knappast vara lämpligt att

genomföra några mer väsentliga utvidgningar.

Beträffande yrkandet att en stab av bokföringstekniska experter skall

ställas till förfogande vid taxeringen med speciell uppgift att granska storbolagens

och storföretagens deklarationer får utskottet erinra om de förstärkningar

av den personal, som skall syssla med taxeringsrevision, som

enligt vad nyss anförts vidtagits. Genom att taxeringsassistenterna i viss

utsträckning kommer att syssla med taxeringsrevision torde den mest kvalificerade

personalen successivt kunna frigöras för större granskningsupp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr iö år 1960

drag. Utskottet vill också erinra om att ett av syftemålen med den nyss omnämnda

utredningen är att frigöra personal för revisionsarbetet.

Taxeringsorganisationens effektivitet är inte endast beroende av tillgången

på personal utan står i direkt relation till denna personals utbildning och

kvalifikationer. Såvitt gäller taxeringen i första instans, vilken i många avseenden

handhas av lekmän, är det förklarligt att insikterna i skattelagstiftningen

inte alltid är fullt tillfredsställande. Särskilt gäller detta i sådana

fall, då vederbörande tidigare inte förvärvat erfarenhet från taxeringsarbete.

Lekmannainflytandet i nämnderna har emellertid sådant värde ur andra

synpunkter att det enligt utskottets mening bör bibehållas. Emellertid kan

det vara förtjänt att övervägas, om inte ökade möjligheter bör skapas till

utbildning och instruktion av den personal som skall delta i taxeringsarbetet

som ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnder. Angeläget är också

att de förtroendevalda ledamöternas intresse för taxeringsarbetet stimuleras,

vilket bl. a. synes kunna ske genom att de i större utsträckning än nu informeras

om den aktuella utvecklingen inom beskattningsområdet. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om att länsstyrelserna har möjlighet enligt

129 § 5 mom. taxeringsförordningen att tillerkänna dem, som inkallats av

länsstyrelse för meddelande om upplysningar eller överläggningar rörande

taxeringsarbetet, arvode, resekostnadsersättning och traktamente. Kostnaderna

härför bestrides av statsmedel. Lämpligt är även att länsstyrelserna

undersöker huruvida det från kommunernas sida föreligger intresse av att

anordna informations- och instruktionssammanträden för taxeringsnämndsledamöter

och i så fall i lämplig form lämnar sin medverkan. I detta sammanhang

vill utskottet betona vikten av att till ledamöter av beskattningsnämnderna

utses personer, som äger god personkännedom och är väl insatta i

ekonomiska förhållanden.

För effektiviseringen av taxeringsarbetet är det av grundläggande betydelse

att ett så fullständigt primärmaterial finns som rimligen kan begäras.

Frågan om uppgiftsskyldighetens omfattning för de skattskyldiga själva

och för arbetsgivare m. fl. var föremål för ingående prövning av riksdagen

under åren 1955 och 1956. Hithörande spörsmål torde komma att behandlas

av den nyss angivna utredningen, vilken enligt sina direktiv har att överväga

huruvida taxeringsmyndigheternas befogenheter att i samband

med granskningsarbetet göra undersökningar och erhålla upplysningar och

uppgifter för kontrollen är tillfyllest för ett effektivt revisionsarbete. Sålunda

har den — under vederbörligt hänsynstagande till rättssäkerhetens

krav — att pröva om taxeringsmyndigheterna i något eller några hänseenden

bör erhålla ökade befogenheter.

Som motionärerna framhållit utnyttjas vissa av nu gällande beskattningsregler

av de skattskyldiga på ett sådant sätt att skatteflykt den vägen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1960

9

kommer till stånd. Särskilt gäller detta vissa regler om rätt till avdrag. Sålunda

yrkas emellanåt avdrag för kostnader ehuru den verkliga karaktären

av en utgift är en annan än som avses med avdragsregeln eller ehuru någon

utgift över huvud taget inte förekommit. Arbetet med att kontrollera riktigheten

av yrkade avdrag blir därför ofta synnerligen tidsödande. Icke så sällan

saknas faktiska möjligheter att i efterhand verkställa kontroll av utgiftens

art. Med de olika avdragsreglerna åsyftas alt ta hänsyn till skatteförmågan

i det enskilda fallet. I den mån en avdragsbestäinmelse utnyttjas

på ett sådant sätt att den kommer att gå utöver detta syfte och i praktiken

leder till att beskattningen blir orättvis och olikformig bör övervägas om

en sådan bestämmelse inte bör ges en annan utformning. Spörsmålet har

bl. a. upptagits i motionen II: 367, vari yrkats att frågan om avdragsrätt för

representationskostnader måtte snabbt utredas. Utskottet delar uppfattningen

att hithörande spörsmål bör upptagas till övervägande i lämpligt

sammanhang. Närmast synes de vara av den art att de kan anses falla inom

ramen för den genomgång av kommunalskattelagen, som förutsatts skola

ske av skattelagssakkunniga. Utskottet anser under sådana förhållanden att

anledning inte föreligger för riksdagen att i särskild skrivelse till Kungl.

Maj :t begära utredning av frågan. Med det anförda torde motionen II: 367

få anses besvarad.

I många fall förekommer skatteflykt genom att de skattskyldiga utnyttjar

olika kryphål i skattelagsstiftningen. Genom 1953 års skatteflyktskommitté

pågår för närvarande utredning hur skatteflyktsåtgärder av olika slag, vilka

möjliggöres genom utnyttjande av kryphål i lagstiftningen, skall förhindras.

I den mån de väckta motionerna syftar till vidtagande av åtgärder för att

förhindra sådan form av skatteflykt, får de således redan anses vara tillgodosedda.

I de likalydande motionerna I: 206 och II: 250 liksom i motionen II: 371

har motionärerna gjort vissa uttalanden rörande straffsatserna för deklarationsbrott

och rörande domstolarnas sätt att tillämpa skattestrafflagen. I

denna lag, vilken antogs år 1943, göres åtskillnad mellan uppsåtligt brott

och brott av grov oaktsamhet. Vid uppsåtligt brott är strafflatituden böter

eller fängelse eller, där omständigheterna är synnerligen försvårande, straffarbete

i högst två år. Vid brott av grov oaktsamhet är straffet böter eller vid

synnerligen försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader. Bötesbeloppen

är maximerade, vid uppsåtligt brott till högst fem gånger det belopp,

som genom den oriktiga uppgiften undandragits, dock minst 100 kronor,

och vid vårdslös deklaration till hälften av sagda belopp. Den som förskyllt

fängelse eller straffarbete må, efter omständigheterna, dömas att gälda

straffskatt med högst tre gånger det undandragna beloppet. Antalet personer

som fällts för brott mot skattestrafflagen har under de senaste fem åren

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1960

uppgått till drygt 2 000 per år. Därav har endast i ett fåtal fall dömts till

frihetsstraff. Sannolikt är att det antal personer, som begått brott mot skattestrafflagen

vilka inte upptäckts eller undgått beivran, är större.

Det är sålunda troligt att trots den skärpta kontrollen såväl uppsåtlig

falskdeklarering som grov vårdslöshet vid deklarations avgivande förekommer

i betydande utsträckning. Det är därför angeläget att man i första hand

söker påverka den allmänna uppfattningen om deklarationsbrotten i sådan

riktning, att dessa i högre grad än vad nu är fallet kommer att framstå såsom

ett allvarligt åsidosättande av en medborgerlig plikt. Det kan självfallet

diskuteras om de nuvarande straffbestämmelserna såsom de tillämpas i

praktiken är ägnade att åstadkomma tillräcklig sådan verkan. Det bör emellertid

även understrykas att ett noggrannare iakttagande av bestämmelserna

om deklarationsskyldighet inte torde kunna vinnas endast genom straffhot.

I stor utsträckning tillkommer oriktiga uppgifter i deklarationer inte i syfte

att undandra skatt utan till följd av uppgiftlämnarens oförmåga att rätt

tolka och tillämpa de gällande bestämmelserna.

Under senare tid har förekommit fall, då skattskyldiga som väntar åtal

för deklarationsbrott genom att hålla sig undan sökt omöjliggöra stämnings

delgivning och därmed lyckats få brottet preskriberat. I anslutning härtill

har vid innevarande års riksdag interpellationer väckts med förfrågan, om

chefen för finansdepartementet har för avsikt att föranstalta om sådan ändring

i reglerna om preskription av skattebrott att möjligheterna till undanhållande

vid sådant brott möjligast begränsas. I sitt svar på nämnda interpellationer

har departementschefen framhållit att enligt hans uppfattning

preskriptionstiden för dylika brott snarast möjligt borde på lämpligt sätt

förlängas och att han hade för avsikt att upptaga denna fråga tillsammans

med en del andra tidigare planerade åtgärder för att effektivisera kampen mot

skattefusket. Utskottet, som finner de nu rådande förhållandena otillfredsställande,

vill uttala den förhoppningen att det skall visa sig möjligt att

komma till rätta med dylika förfaringssätt. I detta sammanhang vill utskottet

också understryka lämpligheten av att, i den utsträckning gällande bestämmelser

medger, samarbete mellan taxeringsmyndigheter och polismyndigheter

inleds på ett tidigare stadium än som nu ofta är fallet, då misstanke

föreligger om deklarationsbrott.

För att ernå ett gott taxeringsresultat är det emellertid inte tillräckligt att

lita till åtgärder av ovan angiven karaktär. Utskottet har i det föregående

i anslutning till motionerna i huvudsak uppehållit sig vid kontrollåtgärderna

för åstadkommande av ett riktigare taxeringsresultat. Enbart genom kontrollåtgärder

torde det dock knappast vara möjligt att komma till rätta med

en vikande deklarationsmoral. Såsom framhållits bl. a. av 1949 års skatteutredning

torde flera olika orsaker till bristerna i deklarationsmoralen kunna

antagas föreligga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1960

11

För att få ett tillfredsställande resultat av taxeringen fordras först och

främst en ändrad inställning till skattefusk hos många skattskyldiga, präglad

av större solidaritet mot samhället. Detta torde knappast kunna nås

utan upplysning i olika former. Sådan upplysningsverksamhet bör självfallet

äga rum genom det allmännas försorg men sannolikt skulle ett bättre

resultat nås, om även olika politiska, ideella och andra organisationer ville

medverka till spridande av upplysning om den rätta karaktären av brott

mot skattelagarna. Även om sådan propaganda inte omedelbart får så stor

verkan torde den på lång sikt och i förening med andra åtgärder kunna ge

ett värdefullt resultat.

Med det anförda torde de föreliggande motionerna få anses besvarade.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa att

följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 206 av herrar Söderberg

och Thun samt 11:250 av herrar Carlsson i Västerås och

Jacobsson i Sala,

2) de likalydande motionerna I: 431 av herrar öhman och

Helmer Persson samt II: 515 av herr Johansson i Stockholm,

3) motionen II: 367 av herr Jönsson m. fl., ävensom

4) motionen II: 371 av herrar Henningsson i Hälsingborg

och Bengtsson i Landskrona,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Snygg, Spetz, Jansson, Gustaf Elofsson, Bengtson, Oscar Carlsson och

Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv, Kollberg,

Allard, Kärrlander, Wiklund, Gustafson i Göteborg, Andersson i Essvik,

Darlin och Eriksson i Bäckmora.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.