Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om utredning angående arvsbeskattningen.

1960-04-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:46, Betänkande i anledning av väckt motion om utredning angående arvsbeskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 dr 1960

1

Nr 46

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

utredning angående arvsbeskattningen.

(l:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

II: 140, av herr Hamilton har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning och förslag angående arvsbeskattningen

med beaktande av vad i motionen anförts».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Den svenska dödsbobeskattningen innefattar numera allenast en arvslottsbeskattning.

Gällande bestämmelser återfinnes i förordningen den

6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt med däri vidtagna ändringar,

senast genom förordning den 21 november 1958 (nr 562) i samband

med att tidigare gällande bestämmelser om kvarlåtenskapsskatt upphävdes.

Arvsskatt utgår efter skattesatser, vilkas höjd är beroende såväl av arvslottens

storlek som av avståndet i skyldskapshänseende mellan den avlidne

och arvingen (testamentstagaren). I fråga om bestämmandet av skattepliktig

lott gäller vissa skattefria gränsbelopp i de olika skatteklasserna. Salunda

gäller för barn och deras avkomlingar ett gränsbelopp av 6 000 kronor.

För underåriga barn föreskrives ett särskilt skattefritt bottenavdrag

motsvarande 2 000 kronor för varje år, varmed barnets ålder understiger

21 år. Skattepliktsgränsen för efterlevande makes arvs- eller testamentsförvärv

ligger vid 40 000 kronor, för syskon och deras avkomlingar samt

för föräldrar vid 2 000 kronor och eljest vid 1 000 kronor. Beträffande

kapitalförsäkringar gäller ett särskilt skattefritt grundavdrag å 25 000 kronor

per förmånstagare. Arvsskatten uttages i de olika skatteklasserna efter

skattesatser varierande mellan följande procenttal, nämligen 1,5 och 60 procent

i klass I, 3 och 65 procent i klass II, 4 och 30 procent i klass III samt

20 och 65 procent i klass IV.

Skatten skall i regel förskotteras av dödsboet och erläggas inom sex. veckor

efter det beslut om skattens fastställande meddelats. Under vissa förutsättningar

kan dock anstånd med skattens betalande beviljas. Sålunda kan

beskattningsmyndigheterna medgiva högst tio årliga inbetalningar om be
1

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1960

loppet av kontanter och lätt realiserbara tillgångar, som ingår i dödsboet,

sammanlagt icke uppgår till dubbla beloppet av den skatt som dödsboet

skall förskjuta. Om synnerliga skäl föreligger för viss skattskyldig, kan

Kungl. Maj:t medgiva högst tjugu årliga avbetalningar å den på den skattskyldige

belöpande skatten. Vidare må nämnas att möjlighet föreligger att,

intill ett belopp motsvarande högst halva arvsskatten, använda andra boets

tillgångar än kontanter såsom betalningsmedel, nämligen intecknat skuldebrev,

börsnoterade aktier samt revers med intecknat skuldebrev eller aktier

som säkerhet. Närmare bestämmelser om erläggande av arvsskatt med dylika

värdehandlingar har meddelats i kungörelsen den 21 november 1958

(nr 563) med tillämpningsföreskrifter till arvs- och gåvoskatteförordningen.

De här återgivna reglerna angående skattefria gränsbelopp, skatteskalorna

samt arvsskattens erläggande genom avbetalning eller medelst annat

än kontanter tillkom genom beslut av 1958 års B-riksdag. På bevillningsutskottets

hemställan (betänkande nr B 10) anhöll riksdagen samtidigt i

skrivelse till Kungl. Maj:t om en allsidig översyn av bestämmelserna rörande

arvsbeskattningen.

Av innehållet i den föreliggande motionen må här återges följande.

Inledningsvis anföres, att arvsskatten ej tillför statskassan några mer

betydande inkomster jämfört med t. ex. den statliga inkomstskatten och

troligen i praktiken har rent negativ betydelse för samhället på grund av

med densamma förenade skadliga verkningar. I de fall då kvarlåtenskapen

består av reda pengar eller statsobligationer kan troligen skattesatserna ur

statsfinansiell synpunkt vara relativt höga utan att man förkväver t. ex.

föräldrars naturliga sparsamhetssträvanden att överföra del av sitt livsverk

till barnen. Så snart kvarlåtenskapen är placerad i direkt arbetande

kapital, exempelvis fastighet, affärsverksamhet eller aktier i familjeföretag,

uppstår däremot även vid låga skattesatser svåra avvägningsproblem.

De senaste decenniernas ekonomiska utveckling har medfört skärpta

krav på utökat rörelsekapital för arbetslöner m. m. utan vilket det är

ogörligt att uthålligt och sunt bedriva näringsverksamhet. Särskilt i jordbruk,

vilka kännetecknas av stor kapitalinsats i förhållande till omslutningen,

tarvas med tanke på den säsongmässiga fördelningen av inkomsterna

betydande rörelsekapital. Att basera uttagandet av arvsskatt på en

synbar tillgång av »likvida medel» kan i sådana fall endast medföra att

man riskerar att fastigheter styckas och företag slås sönder. Ett sådant

användande av ett skatteinstrument är inte ett samhällsintresse och är stötande

för svenska rättsprinciper.

I den proposition genom vilken kvarlåtenskapsskatten föreslogs hänvisade

dåvarande finansministern till att viss utredning gjorts med hänsyn

till möjligheterna ur likviditetssynpunkt att uttaga kvarlåtenskapsskatt.

Dessa beräkningar hade grundats på bouppteckningar från början av 1940-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 dr 1960

3

talet. Enligt departementschefen gav utredningen vid handen att några

större svårigheter med avseende å dödsbobeskattningen endast i undantagsfall

skulle komma att föreligga. Vidare konstaterades att i mer än

90 °/o av antalet fall arvsskatten skulle understiga de likvida medlen. Vid

ett arvfall kan man numera icke räkna med att alla »likvida medel» kan

tagas i anspråk för gäldande av arvsskatt utan att en väsentlig del måste

hållas intakt som rörelsekapital om icke företagets ekonomiska ställning

skall undermineras eller dess fortbestånd hotas till förfång inte bara för

ägaren utan i lika hög grad för anställda och mången gång för samhället.

En belåning av det i ett företag insatta kapitalet för gäldande av arvsskatt

är den utväg som i första hand måste tillgripas. I detta läge hlir verkan av

den hårda årliga beskattningen dubbelt kännbar. Det är icke realistiskt

att räkna med en möjlighet, att efter inkomst- resp. förmögenhetsskatt ett

företags ägare i stort antal fall skall hinna amortera arvsskatteskulder innan

nästa arvfall inträffar. En amortering som måste ske med beskattade

inkomster är dessutom i många fall helt omöjlig. Särskilt betungande synes

förhållandet bli i de fall då arvslott härrör ur inkomstkällan jordbruksfastighet

där avkastningen är påvisbart låg i förhållande till fastighetstaxeringsvärdet

som fastställes relativt schablonmässigt.

En av ett för högt arvsskatteuttag föranledd uppstyckning av näringslivets

företag medför även för de anställda olyckliga konsekvenser. I detta

hänseende synes det särskilt stötande att tillämpa skilda skattesatser för

olika arvtagare när det gäller fysiska personer. Det i näringslivets företag

insatta och arbetande kapitalet bör beskattas efter samma grund. För en

anställd bör tryggheten i tjänsten icke vara förknippad med att en ny innehavare

av företaget råkat vara son till sin företrädare, medan en annan anställd

riskerar sin trygghet av skatteskäl emedan hans företagschef tagit arv

efter en avlägsnare släkting eller oskyld.

Att under de senaste åren i bl. a. arvsskattehänseende den förda högskattepolitiken

inte medfört så ödeläggande eller katastrofala verkningar

som ovan påtalats beror på flera omständigheter. Sålunda vidtog många

fastighets- och företagsägare vid tiden för kvarlåtenskapsskattens införande

åtskilliga lagliga arrangemang och transaktioner i avsikt att i första

generationen mildra verkningarna av såväl de årliga skatterna som dödsboskatterna.

Man torde med fog kunna hävda att på grund härav de nuvarande

bestämmelsernas allvarligaste konsekvenser ännu icke hunnit förmärkas

oavsett att kvarlåtenskapsskatten numera förvandlats till en ren

arvslottsskatt. Penningvärdeförsämringen är en annan faktor liksom den

relativt korta tid som det nuvarande skattetrycket existerat.

En återgång till de ursprungliga tarifferna i 1941 års förordning om

arvsskatt och gåvoskatt bör enligt motionärens mening snarast ske, därest

icke en utredning i ämnet finner skäl föreslå övergång till ett proportionellt

arvsskattesystem.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 dr 1960

Utskottet

I den förevarande motionen hemställes om utredning och förslag angående

arvsbeskattningen i syfte att åstadkomma en väsentlig lindring i skattebördan.

En nedsättning av beskattningens tyngd finner motionären angelägen

i anseende till sådana fall där kvarlåtenskapen utgöres av fast egendom

eller rörelse. Den nuvarande höga skatteprogressionen kan enligt

motionären befaras medföra ogynnsamma verkningar för landets näringsliv,

särskilt när det gäller familjeföretag inom jordbruk och industri. Motionären

förordar därför eu snar återgång till de arvsskatteskalor som anlogs

genom 1941 års förordning om arvs- och gåvoskatt.

Utskottet får i anledning av vad sålunda yrkats erinra om att frågan om

dödsbobeskattningens höjd prövades av 1958 års B-riksdag i samband med

att kvarlåtenskapsskatten avskaffades. Det av Kungl. Maj:t i proposition

nr B 3 framlagda förslaget till omläggning av dödsbobeskattningen innebar

att arvsskatten skulle höjas med ett belopp i stort sett medförande återvinning

av skattebortfallet till följd av kvarlåtenskapsskattens avskaffande.

Det förhöjda arvsskatteuttaget hade därvid avvägts mellan olika kategorier

skattskyldiga i avsikt att tillgodose efterlevande makes och barns intressen.

Vid riksdagsbehandlingen framställdes motionsyrkanden om avsevärt lägre

beskattningsnivå än enligt Kungl. Maj:ts förslag, däribland yrkande om alt

arvsskatteskalorna skulle i huvudsak bibehållas oförändrade vid 1941 års

nivå. Till stöd härför anfördes främst skäl liknande dem, vilka åberopats

i den nu förevarande motionen. I sitt betänkande nr B 10 sade sig bevillningsutskottet

bestämt vilja taga avstånd från skattesänkningar av den omfattning,

som förordats i berörda motioner, och gav därjämte uttryck för

den uppfattningen att dödsbobeskattningen inte syntes tillhöra de områden

som i första hand borde få åtnjuta skattelättnad, om möjlighet härtill

skulle uppkomma. Till detta bevillningsutskottets betänkande fanns reservationer

antecknade. På hemställan av bevillningsutskottet antog riksdagen

skatteskalor i skatteklasserna I, II och IV i överensstämmelse med den i

Kungl. Maj:ts förslag givna utformningen, medan skatteskalan avseende

de till skatteklass III hänförliga allmännyttiga sammanslutningarna av riksdagen

lämnades oförändrad vid 1941 års nivå.

Såvitt utskottet kunnat finna har i den föreliggande motionen inte framförts

några väsentligen andra synpunkter på frågan om dödsbobeskattningens

höjd än de riksdagen hade att beakta vid omläggningen av beskattningssystemet.

Riksdagen bör därför enligt utskottets mening inte frångå

sin år 1958 intagna ståndpunkt i frågan.

Av det anförda framgår, att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka det

i motionen framställda utredningsyrkandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 dr 1960

5

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 140 av herr Hamilton om utredning angående

arvsbeskattningen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 7 april 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Spetz, Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist,

Bengtson och Siegbahn; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Kollberg, Allard, Kärrlander, Magnusson i Borås, Wiklund, Christenson i

Malmö, Asp och Larsson i Luttra.

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Nilsson i Svalöv,

Kollberg, Magnusson i Borås och Christenson i Malmö, vilka ansett att utskottets

yttrande bort ha följande lydelse:

I den---(= utskottet s. 4 rad 1 uppifrån—rad 5 nedifrån)---

av beskattningssystemet.

I detta sammanhang får utskottet erinra om, att 1958 års B-riksdag på

bevillningsutskottets förslag i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om en

översyn av arvsskatteförordningen. Därvid hade utskottet betonat att en

sådan översyn inte borde begränsas till vissa speciella frågor utan borde

göras allsidig. Den ifrågavarande översynen av bestämmelserna har ännu

ej satts i verket, men utskottet förväntar att Kungl. Maj:t snarast kommer

att tillsätta den av riksdagen begärda utredningen. Det torde kunna förväntas,

att spörsmål av den art, som berörts i motionen, kommer att belysas

vid en dylik översyn.

Av det anförda framgår, att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka det

framställda utredningsyrkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.