Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ökad rätt till avdrag vid beskattningen för kommunalskatt m. m.

1960-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:47, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ökad rätt till avdrag vid beskattningen för kommunalskatt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr tf år 1960

1

Nr 47

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss ökad rätt till avdrag vid beskattningen för kommunalskatt

m. m.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 424 av herr Sundin och II: 496 av herr Fälldin m. fl. har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i kommunalskattelagen

och andra förordningar att hustru vid taxeringen kan tillgodogöras

avdrag för de kommunalutskylder och avgifter, som vid föregående års taxering

påförts avliden make, i enlighet med vad i motionerna anförts, samt att

vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 496.

Vid taxering till statlig inkomstskatt äger skattskyldig göra avdrag från

sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika förvärvskällor för bl. a.

slutlig skatt, som här i riket påförts den skattskyldige på grund av taxering

under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller sådan här i riket

påförd tillkommande skatt, varå skattskyldig under förstnämnda år erhållit

debetsedel, allt till den del skatten skall erläggas till kommun eller kommunal

samfällighet.

Vidare äger skattskyldig vid taxering till såväl statlig som kommunal inkomstskatt

åtnjuta avdrag för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående

folkpensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige.

Avdragsrätt föreligger också för sådan i slutlig eller tillkommande skatt

ingående sjukförsäkringsavgift enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som

under beskattningsåret påförts den skattskyldige, samt för premier och

andra avgifter, som den skattskyldige för sig eller i förekommande fall även

för sin make och sina omyndiga barn erlagt för kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

samt vissa sjuk- eller olycksfallsförsäkringar. Avdrag för

sistnämnda premier och avgifter samt för sjukförsäkringsavgifter beräknas

tillsammans till ett belopp av minst 150 kronor eller för makar gemensamt

minst 300 kronor och högst 300 kronor eller för makar gemensamt högst

Biliang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr tf

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr tf år 1960

600 kronor. Avdrag med högst 600 kronor medges även den som under beskattningsåret

varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild)

och haft hemmavarande, minderårigt barn.

Avdrag för nu berörda premier och avgifter tillkommer skattskyldig, som

varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret. Har skattskyldig varit

bosatt här endast under en del av beskattningsåret, skall avdrag åtnjutas

endast i den mån det belöper å nämnda tid.

Vid 1959 års riksdag beslöts tillägg till nu nämnda bestämmelser av innebörd

att skattskyldig skall äga åtnjuta avdrag för sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående tilläggspensionsavgift, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, på samma sätt som gäller för folkpensionsavgift

eller, vad angår den statliga inkomstskatten, i andra hand på samma

sätt som stadgas för kommunala utskylder.

Från praxis rörande tillämpningen av bestämmelsen om avdrag för kommunala

utskylder må nämnas att kravet att utskylderna påförts den skattskyldige

upprätthålles strängt. Dödsbo erhåller dock avdrag för kommunala

skatter som påförts den avlidne, Av efterlevande make, barn eller annan

dödsbodelägare yrkat avdrag för den avlidne eller dödsboet påförda utskylder

vägras däremot enligt stadgad praxis och detta även om den avdragsyrkande

är ensam delägare i boet, se t. ex. RÅ 1955 not Fi 1569. Bland andra

rättsfall må nämnas RÅ 1955 ref. 44, som gällde ett aktiebolag vilket omlagt

sitt räkenskapsår från kalenderår genom förlängning så att ett beskattningsår

omfattat tiden den 1 januari 1950 till den 30 juni 1951, i följd varav

bolaget inte blev taxerat år 1951. Bolaget vägrades vid 1952 års taxering

avdrag för kommunala utskylder på grund av 1950 års taxering.

I de förevarande motionerna har framhållits att de nuvarande bestämmelserna

om rätt till avdrag för kommunalskatt, pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift

inte är utformade så att avdragen kan utnyttjas i alla de fall,

då ett utnyttjande måste anses skäligt. Om sålunda mannen i en familj, där

han är den ende av makarna som har inkomst av förvärvsarbete, avlider och

hustrun i syfte att trygga familjens uppehälle träder ut i förvärvsarbete, får

hon inte utnyttja avdragsrätten för de kommunalutskylder och avgifter, som

vid föregående års taxering påförts mannen. Avdrag får nämligen göras

endast för de utskylder och avgifter, som tidigare påförts vederbörande inkomsttagare

personligen.

Om mannen haft inkomst av rörelse, kan den efterlämnade familjen

oftast tillgodogöra sig avdragsrätten genom s. k. sterbhusdeklaration. Gäller

det inkomst av tjänst, kan däremot inte avdragsrätten utnyttjas på motsvarande

sätt. Enligt motionärernas mening finns inte skäl för en sådan kategoriklyvning.

Ändring bör vidtas i gällande bestämmelser så att i ifrågavarande

fall avdraget kan utnyttjas även då det gäller inkomst av tjänst.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1960

3

Utskottet

Enligt för närvarande gällande beskattningsregler medges bl. a. avdrag för

kommunalutskylder samt för folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter

under förutsättning att utskylderna eller avgifterna påförts den skattskyldige

eller, såvitt avser dödsbo, den avlidne. Däremot har exempelvis, då make

avlidit, andra maken i praxis vägrats avdrag för utskylder och avgifter som

påförts den avlidne maken. I de förevarande motionerna har yrkats sådan

ändring i skatteförfattningarna att avdrag i angivet fall kan medges efterlevande

maken.

Utskottet är medvetet om att bestämmelserna om avdrag för kommunalutskylder

och förenämnda avgifter i sin nuvarande utformning inte är ur

alla synpunkter tillfredsställande. Beträffande möjligheterna att utnyttja

avdragsrätten vid dödsfall delar utskottet motionärernas uppfattning, att

skäl kan anföras för att avliden skattskyldig tillkommande avdrag bör få

utnyttjas inte blott såsom för närvarande är fallet av hans dödsbo utan även

av t. ex. efterlevande maken. Även i andra hänseenden torde ändringar av de

nuvarande avdragsreglerna kunna övervägas. Så t. ex. kan det vara motiverat

att närmare reglera i vilken utsträckning skattskyldig skall åtnjuta ifrågavarande

avdrag vid förlängning eller förkortning av räkenskapsår.

Enligt vad utskottet erfarit har 1953 års skatteflyktskommitté i samband

med behandling av vissa näraliggande beskattningsfrågor funnit anledning

pröva förevarande spörsmål. Resultatet av kommitténs arbete i denna del

bör enligt utskottets mening avvaktas innan lagstiftning i ämnet överväges.

Utskottet anser sig sålunda inte böra tillstyrka det i motionerna framställda

lagstiftningsyrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 424 av herr Sundin och

II: 496 av herr Fälldin m. fl. om viss ökad rätt till avdrag

vid beskattningen för kommunalskatt m. m. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1960

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Spetz, Jansson, Gustaf Elof sson, fröken Ranmark, herrar Wärnberg och

Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, Kristenson i Göteborg, Stiernstedt,

Carlsson i Västerås och Rydén.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960

600570

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.