Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ökad rätt till avdrag vid beskattningen för kommunalskatt m. m.
1960-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1960:47, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ökad rätt till avdrag vid beskattningen för kommunalskatt m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr tf år 1960
1
Nr 47
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss ökad rätt till avdrag vid beskattningen för kommunalskatt
m. m.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 424 av herr Sundin och II: 496 av herr Fälldin m. fl. har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i kommunalskattelagen
och andra förordningar att hustru vid taxeringen kan tillgodogöras
avdrag för de kommunalutskylder och avgifter, som vid föregående års taxering
påförts avliden make, i enlighet med vad i motionerna anförts, samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 496.
Vid taxering till statlig inkomstskatt äger skattskyldig göra avdrag från
sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika förvärvskällor för bl. a.
slutlig skatt, som här i riket påförts den skattskyldige på grund av taxering
under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller sådan här i riket
påförd tillkommande skatt, varå skattskyldig under förstnämnda år erhållit
debetsedel, allt till den del skatten skall erläggas till kommun eller kommunal
samfällighet.
Vidare äger skattskyldig vid taxering till såväl statlig som kommunal inkomstskatt
åtnjuta avdrag för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående
folkpensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige.
Avdragsrätt föreligger också för sådan i slutlig eller tillkommande skatt
ingående sjukförsäkringsavgift enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som
under beskattningsåret påförts den skattskyldige, samt för premier och
andra avgifter, som den skattskyldige för sig eller i förekommande fall även
för sin make och sina omyndiga barn erlagt för kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring
samt vissa sjuk- eller olycksfallsförsäkringar. Avdrag för
sistnämnda premier och avgifter samt för sjukförsäkringsavgifter beräknas
tillsammans till ett belopp av minst 150 kronor eller för makar gemensamt
minst 300 kronor och högst 300 kronor eller för makar gemensamt högst
Biliang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr tf
2
Bevillningsutskottets betänkande nr tf år 1960
600 kronor. Avdrag med högst 600 kronor medges även den som under beskattningsåret
varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild)
och haft hemmavarande, minderårigt barn.
Avdrag för nu berörda premier och avgifter tillkommer skattskyldig, som
varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret. Har skattskyldig varit
bosatt här endast under en del av beskattningsåret, skall avdrag åtnjutas
endast i den mån det belöper å nämnda tid.
Vid 1959 års riksdag beslöts tillägg till nu nämnda bestämmelser av innebörd
att skattskyldig skall äga åtnjuta avdrag för sådan i slutlig eller tillkommande
skatt ingående tilläggspensionsavgift, som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige, på samma sätt som gäller för folkpensionsavgift
eller, vad angår den statliga inkomstskatten, i andra hand på samma
sätt som stadgas för kommunala utskylder.
Från praxis rörande tillämpningen av bestämmelsen om avdrag för kommunala
utskylder må nämnas att kravet att utskylderna påförts den skattskyldige
upprätthålles strängt. Dödsbo erhåller dock avdrag för kommunala
skatter som påförts den avlidne, Av efterlevande make, barn eller annan
dödsbodelägare yrkat avdrag för den avlidne eller dödsboet påförda utskylder
vägras däremot enligt stadgad praxis och detta även om den avdragsyrkande
är ensam delägare i boet, se t. ex. RÅ 1955 not Fi 1569. Bland andra
rättsfall må nämnas RÅ 1955 ref. 44, som gällde ett aktiebolag vilket omlagt
sitt räkenskapsår från kalenderår genom förlängning så att ett beskattningsår
omfattat tiden den 1 januari 1950 till den 30 juni 1951, i följd varav
bolaget inte blev taxerat år 1951. Bolaget vägrades vid 1952 års taxering
avdrag för kommunala utskylder på grund av 1950 års taxering.
I de förevarande motionerna har framhållits att de nuvarande bestämmelserna
om rätt till avdrag för kommunalskatt, pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift
inte är utformade så att avdragen kan utnyttjas i alla de fall,
då ett utnyttjande måste anses skäligt. Om sålunda mannen i en familj, där
han är den ende av makarna som har inkomst av förvärvsarbete, avlider och
hustrun i syfte att trygga familjens uppehälle träder ut i förvärvsarbete, får
hon inte utnyttja avdragsrätten för de kommunalutskylder och avgifter, som
vid föregående års taxering påförts mannen. Avdrag får nämligen göras
endast för de utskylder och avgifter, som tidigare påförts vederbörande inkomsttagare
personligen.
Om mannen haft inkomst av rörelse, kan den efterlämnade familjen
oftast tillgodogöra sig avdragsrätten genom s. k. sterbhusdeklaration. Gäller
det inkomst av tjänst, kan däremot inte avdragsrätten utnyttjas på motsvarande
sätt. Enligt motionärernas mening finns inte skäl för en sådan kategoriklyvning.
Ändring bör vidtas i gällande bestämmelser så att i ifrågavarande
fall avdraget kan utnyttjas även då det gäller inkomst av tjänst.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1960
3
Utskottet
Enligt för närvarande gällande beskattningsregler medges bl. a. avdrag för
kommunalutskylder samt för folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter
under förutsättning att utskylderna eller avgifterna påförts den skattskyldige
eller, såvitt avser dödsbo, den avlidne. Däremot har exempelvis, då make
avlidit, andra maken i praxis vägrats avdrag för utskylder och avgifter som
påförts den avlidne maken. I de förevarande motionerna har yrkats sådan
ändring i skatteförfattningarna att avdrag i angivet fall kan medges efterlevande
maken.
Utskottet är medvetet om att bestämmelserna om avdrag för kommunalutskylder
och förenämnda avgifter i sin nuvarande utformning inte är ur
alla synpunkter tillfredsställande. Beträffande möjligheterna att utnyttja
avdragsrätten vid dödsfall delar utskottet motionärernas uppfattning, att
skäl kan anföras för att avliden skattskyldig tillkommande avdrag bör få
utnyttjas inte blott såsom för närvarande är fallet av hans dödsbo utan även
av t. ex. efterlevande maken. Även i andra hänseenden torde ändringar av de
nuvarande avdragsreglerna kunna övervägas. Så t. ex. kan det vara motiverat
att närmare reglera i vilken utsträckning skattskyldig skall åtnjuta ifrågavarande
avdrag vid förlängning eller förkortning av räkenskapsår.
Enligt vad utskottet erfarit har 1953 års skatteflyktskommitté i samband
med behandling av vissa näraliggande beskattningsfrågor funnit anledning
pröva förevarande spörsmål. Resultatet av kommitténs arbete i denna del
bör enligt utskottets mening avvaktas innan lagstiftning i ämnet överväges.
Utskottet anser sig sålunda inte böra tillstyrka det i motionerna framställda
lagstiftningsyrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 424 av herr Sundin och
II: 496 av herr Fälldin m. fl. om viss ökad rätt till avdrag
vid beskattningen för kommunalskatt m. m. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 april 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1960
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Spetz, Jansson, Gustaf Elof sson, fröken Ranmark, herrar Wärnberg och
Kronstrand; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,
Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, Kristenson i Göteborg, Stiernstedt,
Carlsson i Västerås och Rydén.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960
600570
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.