Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny tulltaxeförordning, m. m.
1960-05-04 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1960:48, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny tulltaxeförordning, m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1960
1
Nr 48
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ny tulltaxeförordning,
m. m.
I en den 11 mars 1960 dagtecknad proposition, nr 98, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga det vid propositionen fogade förslaget till tulltaxeförordning;
dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till konventionen den
15 december 1950 rörande varors tullvärde.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framlägges förslag till ny tulltaxeförordning, avsedd att
ersätta den nu gällande förordningen av år 1929. Förslaget är utarbetat på
grundval av ett av 1952 års tulltaxekommitté avgivet betänkande. Vid utarbetandet
har även beaktats ett förslag till gemensamma nordiska bestämmelser
i hithörande frågor.
En allmän princip i revisionsarbetet har varit att i själva tulltaxeförordningen
endast bibehålla mera generella stadganden och i största möjliga utsträckning
överföra detaljregleringen till särskilda tillämpningsföreskrifter,
avsedda att utfärdas av Kungl. Maj :t. Det har vidare eftersträvats att
förenkla bestämmelserna och avskaffa omotiverade begränsningar i medgivna
förmåner.
Förslaget innebär bl. a. övergång till nya regler för beräkning av varas
tullvärde, vilka regler baseras på den s. k. Bryssel-konventionen. I anslutning
härtill begäres riksdagens godkännande av denna konvention.
I propositionen föreslås vidare ökade möjligheter till nedsättning av tullen
för varor, som undergått bearbetning i utlandet eller som helt eller delvis
tillverkats där med användning av svenskt material.
Förslag framlägges också om bemyndigande för Kungl. Maj :t att medge
befrielse från tull för varor som icke är föremål för tillverkning inom landet.
Den nya tulltaxeförordningen avses skola träda i kraft den 1 juli 1960.
I fråga om lydelsen av förenämnda konvention tillåter sig utskottet att
hänvisa till bihang 3 till propositionen.
Det ovannämnda författningsfårslaget är av följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 48
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Bevillningsutskottets betänkande nr år 1960
Förslag
till
tulltaxeförordning
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas
med tull enligt gällande tulltaxa.
2 §•
Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag
är annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.
3 §.
1 mom. Tull som utgår i förhållande till varas värde skall beräknas efter
varans normalpris, varmed förstås det pris som varan vid tiden för anmälan
till förtullning skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan
av varandra oberoende köpare och säljare.
Normalpriset skall fastställas under antagande, att varan avlämnas till
köparen å införselorten, att säljaren bär alla kostnader, som hänföra sig
till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort, samt att köparen
bär inom riket utgående tull och andra avgifter.
2 mom. Har varan förvärvats genom köp, skall såsom normalpris anses
det avtalade priset med de justeringar som erfordras på grund av att köpet
avslutats under förutsättningar vilka avvika från vad som sägs i 1 mom.
3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara som införes för annans
räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar som
kunna erfordras för fastställande av normalpriset.
4 mom. Till kontroll å riktigheten av lämnade uppgifter är uppgiftslämnaren
skyldig att på anfordran för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen
eller av styrelsen för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman handelsböcker,
affärskorrespondens och övriga för nämnda ändamål erforderliga
handlingar, härunder inbegripna handlingar rörande försäljning av den
införda varan. Enahanda skyldighet åligger ock annan, som bedriver verksamhet
av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för värdekontrollen
kunna hämtas av anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens
bedrivande.
Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att
den icke förorsakar hinder i verksamheten för den vars handlingar äro föremål
för granskning. Hava handelsböcker eller andra handlingar överlämnats
för granskning, skola de så snart ske kan återställas.
Den som verkställer granskningen må taga del av handlingar av betydelse
för granskningen utan hinder därav att den, vars handlingar äro föremål
för granskning, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll
av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, vars handlingar skola
granskas, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens
innehåll ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen i
det län, där han är bosatt, på framställning av honom, när synnerliga skäl
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1960
3
föranleda det, förordna att handlingen skall undantagas från granskningen.
Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.
5 mom. Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt 3 eller
4 mom. eller med stöd därav meddelade föreskrifter, må generaltullstyrelsen
utsätta lämpligt vite ävensom i förekommande fall utdöma försuttet vite.
Mot beslut att förelägga vite må talan ej föras.
4 §.
1 mom. Emballage, vari varor införas, skall icke beläggas med särskild
tull, om ej emballaget är att anse som självständig handelsvara.
2 mom. För särskilt inkommande emballage ävensom sådant med varor
inkommande emballage, som enligt 1 mom. skall beläggas med särskild tull,
åtnjutes tullfrihet, om emballage av samma beskaffenhet och mängd antingen
utförts av varuliavaren inom viss lid före införseln eller är avsett att utföras
av honom inom viss tid efter införseln.
Angående tid som nyss sagts och de villkor i övrigt, som må befinnas erforderliga
för här avsett medgivande, förordnar Konungen.
3 mom. Från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor
dit införts, likställes med emballage vari varor införas.
4 mom. För godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets) åtnjutes
tullfrihet under enahanda förutsättningar som sägs i 2 mom.
5 §•
1 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, åtnjutes befrielse från tull
för:
a) ämnen (enkla kemikalier och droger), vilka endast eller i huvudsaklig
mån finna användning såsom läkemedel eller för tillredning av läkemedel;
b) varor, vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för tillverkning
av läkemedel, hänförliga till tulltaxenr 30.03, eller av ämnen som
avses under a);
c) varor, vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulkningsacceleratorer
eller antioxidanter för gummiindustrin eller såsom tillsats till
mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning,
för reglering av viskositeten eller för andra liknande ändamål;
d) garn, bind- och segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, vilka
äro avsedda att användas uteslutande för tillverkning av fisknät; samt
e) delar, tillbehör och material, vilka av lufttrafikföretag eller andra flygplansägare
införas för att användas uteslutande för ombyggnad, reparation,
inredning eller utrustning av luftfartyg.
2 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, må delar och tillbehör ävensom
material av plast, gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar,
med undantag av ringar och övriga i tulltaxenr 40.11 upptagna artiklar, införas
mot en tull motsvarande fyra femtedelar av tullen för bilar som införas
under enahanda omständigheter.
6 §•
1 mom. Tullfrihet må åtnjutas för svensk eller i Sverige förtullad vara,
som efter uLförsel återinföres utan att hava undergått bearbetning.
Vid bedömande av huruvida vara undergått bearbetning skall bortses från
åtgärd, som icke höjt varans värde för varuliavaren eller som allenast inneburit
ett i utlandet nödvändiggjort avhjälpande av brislfällighet i syfte att
sätta varan i användbart skick.
2 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått relj-
llihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 48
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1960
paration, må återinföras mot tull, motsvarande 10 % av det belopp, som betingats
för reparationen.
3 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått annan
bearbetning än reparation, må återinföras mot nedsatt tull. Vid beräkning
av sådan tull skola bestämmelserna i 4 mom. nedan äga motsvarande
tillämpning.
4 mom. För vara, som helt eller delvis tillverkats av svenskt eller i Sverige
förtullat material, må tullen nedsättas med belopp, som motsvarar tull å
sagda material, därest det införts under enahanda omständigheter som den
förstnämnda varan.
5 mom. Har tillverkningen av värdetullbelagd vara innefattat svenskt
konstruktionsarbete eller annan liknande prestation, må tullen nedsättas
med så stor del, som motsvarar värdet av sagda prestation i förhållande till
hela normalpriset.
6 mom. Konungen äger fastställa närmare villkor för åtnjutande av de i
1—5 mom. avsedda förmånerna.
7 §•
Har inkommen vara, under transporten till införselorten eller efter ankomsten
dit men innan varan anmälts till förtullning, av tillfällighet lidit
skada annorledes än genom förskämning, må, därest tull enligt tulltaxan
skall beräknas efter annan grund än värdet, nedsättning i tullen medgivas
med belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i
varans värde. Värdet av varan såväl i oskadat som i dess skadade skick
fastställes i enlighet med vad i 3 § för där avsett fall föreskrives.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid förtullning
av skadat haverigods och sjöfynd.
8 §•
Tullfrihet åtnjutes för:
1. varor, som inkomma för medlems av det kungliga huset räkning;
2. varor, som införas av person vilken tillhör främmande makts härvarande
beskickning eller är av främmande makt här i riket anställd såsom
konsul, allt i den mån Konungen därom förordnar, därvid i förekommande
fall hänsyn må tagas till huruvida den främmande makten medgiver Sverige
motsvarande förmån;
3. varor, som införas för sådana organisationers eller personers räkning
vilka avses i lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner för vissa
internationella organisationer, enligt vad därom bestämts i stadga eller
avtal vartill Sverige anslutit sig;
4. varor, som annorledes än i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig
förbrukning införas av resande eller å transportmedel anställda personer,
i den mån Konungen därom förordnar;
5. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och
andra dylika föremål, som inresande yrkesutövare inför i och för sin yrkesutövning,
därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt up
Eehåll
i riket samt tullanstalten icke med hänsyn till varornas mängd eller
eskaffenhet finner tullfrihet böra medgivas allenast på sätt i 10 § punkten 3
sägs;
6. förnödenheter medförda på och avsedda för transportmedel, som inkommer
i trafik, för så vitt förnödenheterna med avseende å beskaffenhet och
mängd skäligen kunna anses motsvara behovet;
7. proviant medförd på transportmedel, som inkommer i trafik, och av
-
Bevillningsutskottets betänkande nr A8 år 1960 5
sedd för besättning eller passagerare, i den mån Konungen därom förordnar;
8.
livsförnödenheter avsedda för och införda samtidigt med från utlandet
inkommande djur, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga behovet
under djurens transport till bestämmelseorten;
9. ventilationstrummor av trä för lastrum samt bastmattor och annan s. k.
garneringsmateriel, uppenbarligen avsedd endast att skydda gods under
transport, därest föremålen icke införas i handelssyfte;
10. inventarier och annan till last ej hänförlig materiel, tillhörande förolyckat
fartyg eller luftfartyg; ävensom sjöfynd, som enligt vad särskilt är
stadgat av tullanstalt utlämnas till bärgaren utan att bärgningen kungöres;
11. likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blommor
avsedda till minnesgärd åt avliden person;
12. varor, som annorledes än i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig
förbrukning införas av personer vilka inflytta från utlandet eller efter längre
tids utlandsvistelse återvända därifrån, i den mån Konungen därom förordnar;
13.
varor, som införas i anledning av arv, testamente eller gåva (härunder
inbegripet utmärkelsetecken), ävensom varor, som inköpts för från utlandet
skänkta medel, allt i den mån Konungen därom förordnar;
14. varuprov, mönster och modeller, som vid införseln eller efter nedskärning,
makulering eller annan dylik åtgärd i samband med tulltaxeringen
hava intet eller allenast obetydligt handelsvärde eller som med hänsyn till
material eller utförande tydligen äro avsedda endast att utvisa varors beskaffenhet
eller användning, ävensom, i den mån Konungen därom förordnar,
kinematografisk film samt kataloger, prislistor och annat merkantilt
tryck rörande varor och tjänster, som erbjudas från utlandet;
15. typisk markutrustning och speciell undervisningsmateriel, som användes
vid eller i samband med civil luftfart, när införseln företages av luftfartsmyndigheten
eller lufttrafikföretag, så länge varorna användas för ifrågavarande
ändamål;
16. varor, som införas för tillfällig användning vid aktuellt räddnings- eller
bärgningsföretag eller därmed jämförlig humanitär hjälpaktion;
17. materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella ändamål,
i den mån Konungen därom förordnar;
18. materiel för turistpropaganda, i den mån Konungen därom förordnar;
19. blanketter till passersedlar, godslistor och dylika handlingar, som äro
avsedda att begagnas vid in- och utförsel av varor eller vid internationell
samfärdsel.
9 §•
Tullfrihet må i den omfattning Konungen förordnar åtnjutas för varor
som införas i egentlig gränstrafik.
10 §.
Tullfrihet under viss tid må medgivas för:
1. varor, som inkomma för att undergå reparation, bearbetning, komplettering
eller emballering, eller för att användas såsom material vid sådan
behandling av exportvaror, allt under förutsättning att behandlingen icke
omöjliggör direkt identifiering av de införda varorna;
2. verktyg och instrument av speciellt utförande, som inkomma för att användas
vid tillverkning av viss exportvara, ävensom varor, som inkomma
för alt användas vid avprovning av viss exportvara, allt under förutsättning
att artiklarna ställas till förfogande av den utländske köparen av exportvaran
;
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1960
3. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och
andra dylika föremål, vilka införas under sådana omständigheter som i 8 §
punkten 5 avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke
medgives;
4. utrustning för cirkusar, tivolin eller andra liknande företag, som endast
tillfälligt uppehålla sig i riket;
5. varor, som införas för tillfälligt bruk vid teaterföreställningar eller
vid kongresser, officiella festligheter, idrottstävlingar eller andra liknande
arrangemang av internationell karaktär;
6. varor, som äro avsedda för utställningar och mässor;
7. varuprov, mönster och modeller, för vilka tullfrihet icke medgives enligt
8 § punkten 14;
8. varor, som äro avsedda att avprovas och eventuellt återutföras, dock
endast då fråga är antingen om enstaka föremål eller om varor, som icke
skäligen kunna antagas vara införda i försäljningssyfte;
9. urvalssändningar av mattor, pälsvaror eller andra varor, som på grund
av varornas speciella utförande eller särprägel icke kunna betraktas såsom
varuprov, därest varorna äro avsedda att eventuellt delvis kvarstanna i riket
men i övrigt återutföras;
10. djur, som införas för avelsändamål.
Angående den tid och de villkor i övrigt, under vilka här avsedd tullfrihet
må åtnjutas, förordnar Konungen.
11 §•
Konungen äger förordna om tullfrihet under viss tid för transportmedel,
som endast tillfälligt skall användas inom riket, ävensom för särskilt inkommande
delar och tillbehör, avsedda till reparation av sådant transportmedel.
12 §.
Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under
viss tid medgivits enligt denna förordning, innan nämnda tid utgått blivit
förstörd eller gått förlorad eller blivit så svårt skadad, att varan finnes icke
kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå eller skall utgå endast
för sådana delar av varan, som befinna sig i användbart skick.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om emballage
eller annan vara, för vilken tullfrihet enligt 4 § 2 eller 4 mom.
medgivits under hänvisning till att vara av samma beskaffenhet och mängd
är avsedd att utföras inom viss tid.
13 §.
__ I fråga om varuslag, som icke eller endast i ringa omfattning är föremål
för tillverkning inom landet, äger Konungen, där så prövas lämpligt, för en
tid av högst två år i sänder förordna, att tull icke skall utgå.
14 §.
Tull skall i fråga om varje varuparti, som särskilt anmälts till förtullning,
påföras i hela kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.
15 §.
^Konungen eller efter Konungens förordnande generaltullstyrelsen äger,
när synnerliga skäl därtill äro, helt eller delvis medgiva befrielse från tull.
Om restitution av tull och vad därmed har samband är särskilt stadgat.
Bevillningsutskottets betänkande nr t8 år 1960
7
16 §.
Konungen meddelar de särskilda föreskrifter, som erfordras för tillämpning
av denna förordning och av tulltaxan samt till förekommande av missbruk
av tullfrihet eller annan förmån, som är medgiven enligt nämnda författningar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960, från och med vilken dag
tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) skall upphöra att gälla.
I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.
1. Den nya förordningen skall, vad angår tullfrihet under viss tid, äga
tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller annan vara, som införts
före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock skall icke härigenom
inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de äldre bestämmelserna.
2. Bestämmelserna i 5 § 1 mom. a) och b) nya förordningen skola, så
länge tull enligt tulltaxan utgår för penicillin samt salter och andra derivat
därav, icke äga tillämpning å nämnda varor, ej heller å varor vilka äro
avsedda att användas uteslutande såsom material för tillverkning av sådana
produkter.
3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till författningsrum,
som motsvaras av bestämmelse i den nya förordningen, skall hänvisningen
i stället avse den nya bestämmelsen.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
1. Inledning, s. 8—10.
2. Allmänna synpunkter, s. 11—14.
3. Tullpliktigt värde, s. 15—45.
4. Behandling av emballage, s. 45—49.
5. Speciella bestämmelser för vissa varukategorier, s. 49—50.
6. Varor helt eller delvis av svenskt ursprung, s. 50—60.
7. Skadade varor, s. 60—62.
8. Särskild tullfrihet, s. 62—82.
9. Tullfrihet för gränsbefolkningen, s. 82—85.
10. Temporär tullfrihet för varor i allmänhet, s. 86—96.
11. Temporär tullfrihet för transportmedel, s. 96—98.
12. Tullfrihet för vissa förstörda varor, s. 98—99.
13. Varor som icke tillverkas inom landet, s. 99—108.
14. Övriga bestämmelser, s. 108.
15. Departementschefens hemställan, s. 108—109.
Till utskottet har inkommit två skrivelser i anslutning till förslaget om
bemyndigande för Kungl. Maj:t att medge befrielse från tull för varor
som icke är föremål för tillverkning inom landet. Sveriges Mekanförbund
har sålunda hemställt att från den föreslagna tullfriheten undantages sådan
för maskiner erforderlig elektrisk eller annan utrustning, som icke är inbyggd
i eller eljest utan svårighet kan skiljas från maskinerna, i den mån
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1960
sådan utrustning tillverkas inom landet. Vidare har Emil Emond AB hemställt
att den nya tulltaxeförordningen i här ifrågavarande hänseende skall
gälla från den dag förordningen utkommer från trycket.
Utskottet
Föreliggande förslag till ny tulltaxeförordning grundar sig på utredningar
av 1952 års tulltaxekommitté och kan sägas innebära ett komplement till
den revision av tulltaxan som genomfördes vid 1958 års B-riksdag. Vid förslagets
utformning har även beaktats ett förslag till gemensamma nordiska
bestämmelser i hithörande frågor, som utarbetats av ett inom nordiska ekonomiska
samarbetsutskottet tillsatt expertutskott.
Förslaget innebär i stort sett eu rationalisering och liberalisering av gällande
bestämmelser på förevarande område. Ett utmärkande drag är att
detaljregleringen i större utsträckning än hittills överföres till av Kungl.
Maj :t utfärdade tillämpningsföreskrifter. När det gäller mera väsentliga
frågor har riktlinjer för innehållet i de blivande tillämpningsföreskrifterna
angivits i propositionen, och departementschefen har förklarat sig beredd
att underställa riksdagen viktigare ändringar i vad sålunda angivits liksom
betydelsefullare nu icke förutsedda medgivanden av tullfrihet eller tullindring.
Förslagets allmänna uppläggning i nu berörda hänseenden ger icke anledning
till någon erinran från utskottets sida.
Till de mer betydelsefulla bestämmelserna i tulltaxeförordningen hör reglerna
för beräkning av varors tullvärde. Förslaget baserar sig i denna del
på en i Bryssel den 15 december 1950 upprättad konvention i ämnet. Denna
innebär i princip vissa avvikelser från de nuvarande svenska bestämmelserna,
ehuru den i övervägande antalet fall i praktiken torde leda till samma
resultat som dessa. Konventionen har av tulltaxekommittén och remissinstanserna
utsatts för viss kritik, men såväl kommittén som praktiskt taget
alla remissinstanser som yttrat sig därom har tillstyrkt dess ratificering.
Avseende har därvid bl. a. fästs vid att konventionen accepterats av flertalet
av våra viktigaste handelspartner. I propositionen uttalar departementschefen
att han i likhet med tulltaxekommittén och remissinstanserna icke
anser att Bryssel-definitionen utgör någon helt idealisk lösning av frågan
om beräkningen av varors tullpliktiga värde. I betraktande av det allmänt
erkända önskemålet att få till stånd internationellt enhetliga bestämmelser
för beräkning av varors tullvärden bör emellertid enligt departementschefens
uppfattning icke olika detalj spörsmål, där delade meningar kan råda,
få stå hindrande i vägen för ett biträdande från svensk sida av konventionen
i fråga. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning och förordar alltså
att konventionen ratificeras av Sverige.
Frågan om utformningen av de svenska tullvärdebestämmelserna blir vid
sådant förhållande i mycket endast en fråga om överförande till svensk författningstext
av i konventionen givna regler. I detta såväl som övriga hän
-
Bevillningsutskottets betänkande nr U8 år 1960
9
seenden har utskottet icke funnit anledning till erinran vare sig mot det nu
föreliggande författningsförslaget (3 §) eller departementschefens uttalanden
rörande dess närmare tillämpning.
Liksom den nuvarande förordningen innehåller det nu framlagda förslaget
(6 §) bestämmelser om nedsättning av tullen för varor som delvis är av
svenskt ursprung. De nu föreslagna bestämmelserna innebär emellertid avsevärt
ökade möjligheter i detta hänseende, i det att tullnedsättning till
skillnad från vad nu är fallet skall kunna medgivas även för varor som
undergått mera genomgripande bearbetning i utlandet. Förslaget torde tillgodose
ett utbrett önskemål inom näringslivet och är enligt utskottets uppfattning
väl motiverat. Förutom nu berörda utvidgning av möjligheterna att
erhålla nedsättning av tullen innebär förslaget bl. a. att tullen vid återinförsel
av varor som reparerats i utlandet sänkes från 15 till 10 procent av
kostnaden för reparationen. Även i detta hänseende biträder utskottet förslaget.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla att nämnda tullsats när
det gäller varor, som enligt EFTA-konventionen är berättigade till områdesbehandling
i tullhänseende, bör avtrappas på samma sätt som andra
tullar. För att göra det fullt klart att det bemyndigande, som i detta hänseenae
givits Kungl. Maj :t genom den av årets riksdag antagna förordningen
angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från
tulltaxan m. in., avser jämväl nyssnämnda tullsats, bör enligt utskottets
uppfattning en uttrycklig föreskrift lämnas härom, lämpligen i samband
med bestämmelserna om den nya tulltaxeförordningens ikraftträdande.
Enligt en bestämmelse i förslaget (13 §) skall Kungl. Maj :t erhålla bemyndigande
att i fråga om varuslag, som icke eller endast i ringa omfattning
är föremål för tillverkning inom landet, där så prövas lämpligt, för en
tid av högst två år i sänder förordna att tull icke skall utgå. I sitt uttalande
till statsrådsprotokollet framhåller departementschefen såsom särskilt betydelsefull
möjligheten att medge tullfrihet för textil- och konfektionsmaskiner,
som inte tillverkas inom landet, i det att härigenom en rationalisering
av textil- och konfektionsindustrien kan verksamt underlättas. I anslutning
härtill må erinras därom, att utskottet i sitt betänkande nr 30 vid
innevarande års riksdag, i anledning av motioner om tullfrihet för textiloch
konfektionsmaskiner av nyssnämnda slag, förutsatt att Kungl. Maj :t
skulle ta denna fråga under övervägande och, om förutsättningar därför
förelåg, snarast möjligt framlägga förslag till frågans lösning. Kungl. Maj :ts
förevarande förslag tillgodoser det önskemål, som sålunda uttalats, vilket
utskottet med tillfredsställelse konstaterar. Mot utformningen av förslaget
och vad departementschefen anfört rörande dess tillämpning har utskottet
icke något att invända.
I anledning av den av Sveriges Mekanförbund hos utskottet gjorda framställningen
om undantagande av viss elektrisk och annan utrustning från
tullfriheten vill utskottet framhålla, att den omständigheten att vissa delar
av en vara är föremål för inhemsk tillverkning icke i och för sig bör utgöra
hinder för tillämpning av ifrågavarande bestämmelser men självfallet bör
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1960
beaktas vid prövning av huruvida tullfrihet bör ifrågakomma; hinder bör
därvid icke möta för Kungl. Maj :t att i den mån så befinnes lämpligt från
tullfriheten undantaga detaljer av mera självständig karaktär. Enligt utskottets
uppfattning föreligger icke tillräckliga skäl, att såsom ifrågasatts i den
av Emil Emond AB till utskottet ingivna framställningen, sätta förevarande
bestämmelse i kraft tidigare än förordningen i övrigt, utan förordningen
bör i sin helhet träda i kraft den 1 juli 1960.
I förslaget har upptagits en bestämmelse (15 §) om att Kungl. Maj:t, när
synnerliga skäl föreligger, skall äga helt eller delvis medgiva befrielse från
tull; denna befogenhet skall kunna delegeras på generaltullstyrelsen. Liknande
bestämmelser gäller i fråga om allmän varuskatt och olika punktskatter.
Från utskottets sida är i sak intet att erinra mot den föreslagna bestämmelsen,
men utskottet föreslår sådan jämkning av formuleringen att
ifrågavarande befogenhet uttryckligen angives avse jämväl återbetalning av
redan erlagd tull.
I frågor som icke särskilt berörts i det föregående har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 98 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till tulltaxeförordning
med de ändringar att 15 § och ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag)
15 §.
Konungen eller efter Konungens
förordnande generaltullstyrelsen
äger, när synnerliga skäl därtill äro,
helt eller delvis medgiva befrielse
från tull.
Om restitution av tull och vad därmed
har samband är särskilt stadgat.
(Utskottets förslag)
15 §.
Konungen eller efter Konungens
förordnande generaltullstyrelsen
äger, när synnerliga skäl därtill äro,
helt eller delvis medgiva befrielse
från eller återbetalning av tull.
Om restitution av tull och vad därmed
har samband är särskilt stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960, från och med vilken dag
tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) skall upphöra att gälla.
I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.
1. Den nya förordningen skall, vad angår tullfrihet under viss tid, äga
tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller annan vara, som införts
före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock skall icke häri
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1960
11
(Kungl. Maj.ts förslag)
(Utskottets förslag)
genom inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de äldre bestämmelserna.
2. Bestämmelserna i 5 § 1 mom. a) och b) nya förordningen skola, så
länge tull enligt tulltaxan utgår för penicillin samt salter och andra derivat
därav, icke äga tillämpning å nämnda varor, ej heller å varor vilka äro avsedda
att användas uteslutande såsom material för tillverkning av sådana
produkter.
3. I fråga om den i 6 § 2 mom. angivna
tullen skall vad som stadgas i
förordningen angående rätt för Konungen
att i vissa fall förordna om
avvikelse från tulltaxan m. m. äga
motsvarande tillämpning.
4. Där i lag eller författning förekommer
hänvisning till författningsrum,
som motsvaras av bestämmelse
i den nya förordningen, skall hänvisningen
i stället avse den nya bestämmelsen.
2) för sin del godkänna Sveriges anslutning till konventionen
den 15 december 1950 rörande varors tullvärde.
3. Där i lag eller författning förekommer
hänvisning till författningsrum,
som motsvaras av bestämmelse
i den nya förordningen, skall hänvisningen
i stället avse den nya bestämmelsen.
Stockholm den 4 maj 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Spetz, Jansson, Gustaf Elof sson, fröken Ranmark, herrar Bengtson,
Wärnberg och Kronstrand; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,
Magnusson i Borås, Christenson i Malmö*, Larsson i Luttra, Andersson i
Essvik, Kristenson i Göteborg, Carlsson i Västerås, Rydén och Carlstein.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
600769 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:228 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten