Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953
1960-05-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1960:52, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 dr 1960
1
Nr 52
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 53 § 1 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).
I en den 25 mars 1960 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 118, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås en ändring i uppbördsförordningen för att möjliggöra
förenklingar i skatteredovisningen för vissa statliga arbetsgivare.
Vidare föreslås, i syfte att motverka vissa tendenser till missbruk, att ränta
å överskjutande preliminär skatt icke skall utgå med högre belopp än
100 000 kronor.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
[förordning om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. och 69 § 1 mom.
uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 53 § 1 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
53 §.
1 m o m. Debiterad skatt--—
52 § sägs.
Inbetalning, som — — — sista
dag.
Arbetsgivare med minst två arbets
-
(Föreslagen lydelse)
53 §.
1 m o m. Debiterad skatt---
52 § sägs.
Inbetalning, som — — — sista
dag.
Arbetsgivare med minst två arbets
-
1 Senaste lydelse av 53 § 1 mom. se 1958: 300 och av 69 § 1 mom. se 1959: 174.
1 Dihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 62
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1960
(Nuvarande lydelse)
tagare så ock annan arbetsgivare, beträffande
vilken länsstyrelsen eller i
stad den lokala skattemyndigheten så
förordnat, skall inbetala under uppbördsterinin
förfallande skatt, som
innehållits å arbetstagares lön, sålunda,
att det sammanlagda skattebeloppet
medelst inbetalningskort eller girokort
inbetalas eller överföres till
postgirokontot för skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden.
Samtidigt skola skatteanvisningar
jämte summerad förteckning över de
olika skattebeloppen insändas till
skatteavdelningen; arbetsgivare med
minst etthundra arbetstagare må
dock efter tillstånd av vederbörande
länsstyrelse insända skatteanvisningar
avseende preliminär Askatt
jämte summerad förteckning
över de olika, vid varje uppbördstermin
till skatteavdelningen inbetalda
skattebeloppen allenast en gång om
året i samband med inbetalning av
skatt förfallande till betalning under
uppbördsterminen i januari månad. I
sist avsett fall skall arbetsgivaren för
varje arbetstagare insända allenast en
skatteanvisning på vilken upptagits
sammanlagda beloppet av de för arbetstagaren
gjorda skatteavdragen.
Arbetsgivare, varom i detta stycke
förmäles, må samtidigt med inbetalning
av arbetstagares skatt inbetala
jämväl arbetsgivaren själv påförd
preliminär och kvarstående skatt.
För att inbetalning skall anses verkställd
under uppbördsterminen, skall
inbetalningskortet eller girokortet
ävensom i förekommande fall försändelsen
hava inkommit till postanstalt
senast den 18 i den månad, under vilken
terminen infaller.
Vid inbetalning — — — avräknas
härå.
69 §.
1 in o m. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
(Föreslagen lydelse)
tagare så ock annan arbetsgivare, beträffande
vilken länsstyrelsen eller i
stad den lokala skattemyndigheten så
förordnat, skall inbetala under uppbördstermin
förfallande skatt, som
innehållits å arbetstagares lön, sålunda,
alt det sammanlagda skattebeloppet
medelst inbetalningskort eller girokort
inbetalas eller överföres till
postgirokontot för skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden.
Samtidigt skola skatteanvisningar
jämte summerad förteckning över de
olika skattebeloppen insändas till
skatteavdelningen. Dock äger statlig
myndighet efter anmälan till skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden,
så ock annan arbetsgivare,
om han har minst etthundra arbetstagare,
efler tillstånd av vederbörande
länsstyrelse insända skatteanvisningar
avseende preliminär Askatt
jämte summerad förteckning
över de olika, vid varje uppbördstermin
till skatteavdelningen inbetalda
skattebeloppen allenast en gång om
året i samband med inbetalning av
skatt förfallande till betalning under
uppbördsterminen i januari månad. I
sist avsett fall skall arbetsgivaren för
varje arbetstagare insända allenast en
skatteanvisning på vilken upptagits
sammanlagda beloppet av de för arbetstagaren
gjorda skatteavdragen.
Arbetsgivare, varom i detta stycke
förmäles, må samtidigt med inbetalning
av arbetstagares skatt inbetala
jämväl arbetsgivaren själv påförd
preliminär och kvarstående skatt.
För att inbetalning skall anses verkställd
under uppbördsterminen, skall
inbetalningskortet eller girokortet
ävensom i förekommande fall försändelsen
hava inkommit till postanstalt
senast den 18 i den månad, under vilken
terminen infaller.
Vid inbetalning — — — avräknas
härå.
69 §.
1 m o m. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1960
(Nuvarande lydelse)
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga
skatten, äger den skattskyldige erhålla
ränta med fem procent, för en
beräknad tid av ett år, å den del av det
överskjutande beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömandet av
om och med vilket belopp ränta skall
utgå, skall i den preliminära skatten
icke inräknas sådan i 27 § 2 mom.
under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den 30 april
året näst efter inkomståret; vidare
skall med slutlig skatt likställas sådan
tillkommande skatt, som enligt
vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs
helt eller delvis skall gäldas med där
omförmäld preliminär skatt.
Ränta som---- den skattskyl
dige.
(Föreslagen lydelse)
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga
skatten, äger den skattskyldige erhålla
ränta med fem procent, för en
beräknad tid av ett år, å den del av det
överskjutande beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Råntebeloppet må
icke överstiga 100 000 kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den preliminära
skatten icke inräknas sådan
i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomståret;
vidare skall med slutlig skatt
likställas sådan tillkommande skatt,
som enligt vad i 68 § 4 mom. andra
stycket sägs helt eller delvis skall gäldas
med där omförmäld preliminär
skatt.
Ränta som —--— den skattskyl
dige.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960.
Till utskottet har i anledning av propositionen inkommit en skrift från
O. Sillens Revisionsbyrå.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinna
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Skatteredovisningen från statliga myndigheter, s. 4—8.
Ränta å överskjutande preliminär skatt, s. 8—10.
Departementschefens hemställan, s. 10.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1960
Utskottet
Enligt gällande regler i uppbördsförordningen må arbetsgivare med minst
100 anställda använda en summarisk redovisningsmetod. Denna innebär,
att skatten på vanligt sätt inbetalas varannan månad men att uppgift om
hur den fördelar sig på de olika arbetstagarna lämnas blott en gång årligen.
I propositionen föreslås att statliga myndigheter oavsett antalet anställda
skall äga använda den summariska redovisningsmetoden.
Utskottet finner förslaget vara ägnat att medföra väsentliga fördelar ur
kostnadssynpunkt för statsverket och tillstyrker dess genomförande. Utskottet
ser också med tillfredsställelse att frågan om en uppmjukning av
villkoren för användning av summarisk redovisning även av andra kategorier
arbetsgivare av uppbördsorganisationskommittén ägnas uppmärksamhet.
I propositionen föreslås vidare en viss inskränkning i rätten att åtnjuta
ränta å överskjutande preliminär skatt. Ränta å sådan skatt utgår till den
del skatten, efter viss avrundning, överstiger 1 000 kronor. Räntebeloppet
beräknas till fem procent å nämnda del av skatten. Överskjutande preliminär
skatt återbetalas i december månad under taxeringsåret. Detta innebär,
att den som inbetalat tillräcklig preliminär skatt under inkomståret och
som gör en ytterligare inbetalning senast under april nästa år får tillbaka
det då erlagda beloppet redan sju å åtta månader senare. En sådan fyllnadsinbetalning
kan således komma att ge en effektiv avkastning motsvarande
7 å 8 procent ränta per år.
Vidtagna undersökningar har visat att de angivna reglerna i viss omfattning
utnyttjats i det av statsmakterna icke avsedda syftet att placera medel
mot god förräntning. För att motverka sådana tendenser till missbruk föreslås
i propositionen att ränta å överskjutande preliminär skatt icke skall
utgå med högre belopp än 100 000 kronor.
I en till utskottet inkommen skrift har framhållits, att den i propositionen
föreslagna begränsningen synes vara rimlig i de fall där skattskyldig
begagnat sig av möjligheten att senast den 30 april under taxeringsåret
verkställa fyllnadsinbetalning av preliminär skatt i syfte att erhålla en
bättre förräntning av likvida medel än vad fallet skulle varit, om dessa
innestått på bank. Däremot måste förslaget anses i hög grad stötande för
rättskänslan i de fall, där den överskjutande skatten beror på att skatteinbetalningen
enligt preliminär debetsedel kommer att överstiga den slutliga
skatten. Visserligen förefinns möjligheter att jämlikt 45 § uppbördsförordningen
begära restitution av för mycket erlagd preliminär skatt, men detta
restitutionsförfarande arbetar mycket osmidigt i praktiken. I skriften föreslås
därför en annan lösning än den i propositionen föreslagna, nämligen
att ränta liksom hittills skall utgå på överskjutande skatt men att, därest
ränta genom fyllnadsinbetalning från skattskyldigs sida skulle överstiga
100 000 kronor, överskjutande räntebelopp avkortas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1960
5
Enligt utskottets uppfattning kan sådana företeelser som de i propositionen
angivna inte obehindrat få fortsätta. Avsikten med räntebestämmelserna
är givetvis inte att ge de skattskyldiga möjlighet till vinstgivande
riskfria penningplaceringar på statens bekostnad utan att bereda sådana
skattskyldiga, som under inkomståret i större omfattning erlagt preliminär
skatt överstigande den slutliga skatten, skälig kompensation för den härigenom
uppkomna ränteförlusten. Till den del preliminär skatt inbetalts
efter inkomståret föreligger knappast skäl att tillgodoföra den skattskyldige
ränta å sådant belopp. Därför kunde i och för sig övervägas att inskränka
rätten till ränta att avse allenast överskjutande skatt, som inbetalts
under inkomståret. En generell regel av denna innebörd skulle emellertid
avsevärt komplicera ränteberäkningen. Det torde därför vara nödvändigt
att erforderlig begränsning sker efter schablonartade grunder. En lämplig
anordning synes vara att — såsom föreslagits i propositionen -— ränta
å överskjutande skatt utbetalas endast i den mån räntan inte överstiger visst
belopp. Fråga blir då vilket maximibelopp som bör väljas. Med det av departementschefen
förordade maximibeloppet för räntan — 100 000 kronor
— undanröjes visserligen de mest iögonfallande missförhållandena, men
möjligheter skulle alltjämt föreligga att på statens bekostnad placera belopp
upp till 2 milj. kronor mot mycket fördelaktig ränta. Utskottet har
emellertid ansett, att man i rådande läge bör kunna nöja sig med den föreslagna
begränsningen, men förutsätter därvid att Kungl. Maj:t följer utvecklingen
på förevarande område med uppmärksamhet. Skulle det visa sig
att räntereglerna i fortsättningen kommer att mera allmänt utnyttjas i placeringssyfte,
bör enligt utskottets mening övervägas en sådan ändring av
bestämmelserna, att då den preliminära skatten med större belopp överskjuter
den slutliga skatten ränta erhålles allenast å överskjutande belopp
som inbetalts under inkomståret.
I anledning av vad som anförts i den till utskottet inkomna skriften får
utskottet erinra om att enligt föreskrifter i uppbördsförordningen restitution
kan ske av för mycket erlagd preliminär skatt innan slutlig taxering
verkställts. Om den preliminära skatten kan beräknas komma att överstiga
den slutliga skatten med minst en femtedel av slutskatten (dock minst 100
kronor), kan sålunda den skattskyldige enligt 45 § 2 mom. uppbördsförordningen
utverka beslut om restitution av det överskjutande skattebeloppet.
När särskilda omständigheter det föranleder, kan lokal skattemyndighet
besluta om sådan restitution även om den överskjutande preliminärskatten
inte uppgår till en femtedel av slutskatten. Beslut i sådant avseende
skall meddelas av lokal skattemyndighet inom 10 dagar, om fråga är om
lön, och eljest inom 20 dagar efter det ansökan om jämkning inkom, såvida
inte ärendets invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter
till annat föranleder. Utskottet vill understryka vikten av att nämnda
bestämmelser iakttas och att, då fråga är om större skattebelopp eller om
skattskyldiga som är i omedelbart behov av restitution av preliminärskattemedel,
beslut i ärendet fattas så snart ske kan.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1960
Med det anförda tillstyrker utskottet det i propositionen framlagda förslaget
om ändring av räntebestämmelserna i 69 § 1 mom. nppbördsförordningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen antager det vid propositionen nr 118 fogade
förslaget till förordning om ändrad lydelse av 53 § 1 mom.
och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272).
Stockholm den 4 maj 1960.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Siegbahn
och Sundin*; samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Svalöv, Kärrlander, Magnusson
i Borås, Wiklund*, Christenson i Malmö, Asp, Larsson i Luttra, Andersson
i Essvik, Stenberg och Forsberg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
600819
Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 a1 i texten