Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckla motioner om viss ändring i förordningen om automobilskatt.

1960-05-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:54, Betänkande i anledning av väckla motioner om viss ändring i förordningen om automobilskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5i år 1960

1

Nr 54

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckla motioner

om viss ändring i förordningen om automobilskatt.

(1 :a avd.)

1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 419 av herr Mattsson m. fl. samt II: 500 av herrar Gustafsson

i Kårby och Hansson i Skegrie har hemställts, »alt riksdagen inåtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära åtgärder i syfte att fordonsbeskattningen i vad

avser lastbilar måtte grundas på fordonens totalvikt i stället för, som nu är

fallet, på deras tjänstevikt».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 419.

Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall

skatt årligen erläggas för här i riket registrerade bilar. Jämlikt 5 § skall för

lastbilar erläggas dels grundavgift med 110 kr. och dels tilläggsavgift beräknad

med hänsyn till bilens tjänstevikt. Tilläggsavgiften för lastbil utgår med

37 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten minskad med 900

kg, då det gäller tjänstevikter icke överstigande 3 000 kg. Om tjänstevikten

överstiger 3 000 men ej 7 000 kg utgår tilläggsavgift med 777 kr. för 3 000 kg

och 64 kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten,

och om tjänstevikten överstiger 7 000 kg utgår tilläggsavgift med 3 337

kr. för 7 000 kg och 120 kr. för varje påböx-jat hundratal kg av återstående

del av tjänstevikten.

Enligt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen förstås med bilens tjänstevikt

sammanlagda vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid

användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande

verktyg, reservhjul, bränsle, smörjolja samt vatten och dels föraren

av fordonet. Med fordonets totalvikt menas summan av fordonets tjänstevikt

och maximilast. Om registrerat fordon underkastas sådan ändring, att det

inte längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument

eller typintvg, åligger det enligt 10 § 5 mom. vägtrafikförordningen

ägaren att inom tre veckor från det ändringen skedde inställa fordonet hos

besiktningsman för registreringsbesiktning.

1 de likalydande motionerna I: 293 och II: 363 vid 1959 års riksdag yrkades

bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att sådana

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 5b är 1960

ändringar skulle vidtagas i förordningen om automobilskatt, att skatten för

fordon, som är utrustat med mer än ett karosseri eller med tillfällig lastanordning,

skulle bestämmas med hänsyn till den tid under vilken de olika

karosserierna respektive lastningsanordningarna kommit till användning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 13 anförde bevillningsutskottet

bl. a. följande.

Utskottet är medvetet om att de nuvarande reglerna om beräkning av

skatt efter tjänstevikt i vissa fall kan föranleda en högre skattebelastning

än som i och för sig är motiverad med hänsyn till angivna principer rörande

fördelningen av motorfordonstrafikens kostnadsansvar på olika motorfordon.

Som fordonsskatten är konstruerad är det emellertid svårt att på ett

tillfredsställande sätt avväga beskattningen av på visst sätt utrustade fordon

efter den omfattning vari utrustningen kommit till användning, lika

litet som hänsyn kan tas till den större eller mindre utsträckning vari registrerat

iordon varit i trafik. I viss mån kan fordonsskattens anknytning

till tjänstevikten vara ägnad att försvåra en önskvärd rationalisering av

lastbilstransporterna i berörda hänseende. De av motionärerna framförda

synpunkterna är därför värda beaktande. Frågan synes dock inte kunna erhålla

en godtagbar lösning efter de i motionerna uppdragna riktlinjerna.

Enligt vad utskottet inhämtat har 1953 års trafikutredning frågan om beskattning

efter tjänstevikt under övervägande. Utredningen väntas konnna

att framlägga förslag till ändrade regler rörande beskattning av motorfordonstrafiken

under loppet av nästa år. Innan ställning tas till det i motionerna

aktualiserade spörsmålet, synes det lämpligt att tills vidare avvakta

resultatet av utredningens arbete. Utskottet anser sig således inte böra tillstyrka

skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

För närvarande utgår automobilskatt (fordonsskatt) för lastbilar efter

tjänstevikt. Denna beskattning är fr. o. in. 1 januari 1955 starkt progressiv,

och denna progressivitet drabbar hårt framför allt de lastbilar, som är

sysselsatta i skogs-, lantbruks- och väganläggningstransporter. Dessa bilar

har, till följd av den alltmer uppdrivna mekaniseringen inom här ifrågavarande

transporter, till stor del måst utrustas med hjälpverktyg såsom

kranar och tippar. Eftersom dessa hjälpverktyg räknas in i fordonens

tjänstevikt blir skattetrycket på lastbilarna ytterligare skärpt. Detta hämmar

en sund rationalisering av transportverksamheten. En övergång från

beskattning efter tjänstevikt till en skatteläggning baserad på fordonens

totalvikt torde innebära en viss skattelättnad för de tunga lastbilarna samtidigt

som man skattetekniskt skulle komma ifrån de tolkningssvårigheter,

som nu är för handen i fråga om begreppet tjänstevikt.

Utskottet

Enligt automobilskatteförordningen utgår för lastbilar årligen fordonsskatt

med dels en enhetlig grundavgift och dels en tilläggsavgift med efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr öi år 1960

3

tjänstevikten stigande belopp. Med bilens tjänstevikt förstås enligt vägtrafikförordningen

sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt

skick vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri,

till fordonet hörande verktyg och reservhjul, bränsle o. d. samt föraren

av fordonet. Med fordonets totalvikt menas den sammanlagda tjänstevikten

och maximilasten. Om sådana förändringar vidtages å registrerat fordon,

att det inte längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument

eller typintyg, är ägaren skyldig att låta fordonet undergå

ny besiktning för fastställande av bl. a. tjänstevikten och totalvikten.

I de förevarande motionerna har yrkats att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära åtgärder i syfte att fordonsbeskattningen av lastbilar

skall grundas på totalvikten i stället för tjänstevikten. Till stöd för

yrkandet har anförts att de lastbilar, som användes för tyngre transporter,

till stor del utrustats med kranar och andra hjälpverktyg, vilka inräknas

i fordonets tjänstevikt. Därigenom har skattebelastningen på dessa bilar

ökat. En övergång till beskattning efter totalvikt skulle enligt motionärernas

mening medföra en viss skattelättnad för de tyngre lastbilarna och

främja en rationalisering av transportverksamheten.

Fordonsskatten är med undantag för släpvagnar för närvarande grundad

på fordonets tjänstevikt. För att åstadkomma en mer rättvis avvägning av

fordonsbeskattningen och på grund av svårigheterna vid den praktiska tilllämpningen

av på tjänstevikten grundade skatteskalor föreslog 1951 års

utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken en övergång till

beräkning av fordonsskatten för lastbilar och bussar efter totalvikt. Utredningens

förslag härutinnan lades emellertid inte till grund för 1954 års

riksdagsbeslut rörande automobilbeskattningen. Däremot innebar beslutet

en ökad skattebelastning för den tyngre trafiken, som ansågs motiverad

av denna trafiks större krav på vägväsendet och kraftigare vägförslitning.

Beslutet betecknades som ett provisorium i avvaktan på den ytterligare

utredning av frågan, som för närvarande verkställes av 1953 års trafikutredning.

Såsom motionärerna framhållit talar vissa skäl för att fordonsbeskattningen

av lastbilar bör grundas på fordonets totalvikt i stället för på tjänstevikt.

Sålunda är en beskattning efter totalvikt oberoende av förhållandet

mellan tjänstevikt och maximilast och medför därför en mer likformig

beskattning av fordon i samma totalviktklasser. Även de praktiska svårigheterna

att bedöma i vilken omfattning mer eller mindre specialbetonad

fordonsutrustning bör hänföras till tjänstevikten talar för en övergång till

beskattning efter totalvikt. De i motionerna framförda synpunkterna är

därför värda beaktande. Enligt vad utskottet erfarit har 1953 års trafikutredning

bl. a. frågan om fordonsskattens utformning under övervägande.

Det är inte osannolikt att utredningens ståndpunktstaganden kan leda till

nya metoder för skatteberäkningen och till en ändrad fördelning av skatte
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr ö\ år 1960

bördan mellan olika fordonstyper. Först sedan utredningens arbete slutförts,

torde det därför finnas tillräckligt material för att kunna bedöma

den i motionerna aktualiserade frågan. Med hänsyn till råd ovan anförts

anser utskottet skäl icke föreligga att tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj:t

i ämnet. Utskottet avstyrker således bifall till de likalvdande motionerna

I: 419 och II: 500.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 419 av herr Mattsson

in. fl. samt II: 500 av herrar Gustafsson i Kårby och Hansson

i Skegrie om viss ändring av grunderna för motorfordonsbeskattningen

icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Snygg, Spetz, Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson

och Torsten Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Vigelsbo, Kärrlander,

Magnusson i Borås, Wiklund, Engkvist, Nilsson i Bästekille, Kristenson

i Göteborg och Rydén.

Reservation

av herr Torsten Mattsson.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 60

004462

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.