Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss restitution av energiskatt på bränsle.
1960-05-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1960:61, Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss restitution av energiskatt på bränsle.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1960
1
Nr 61
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående viss restitution av energiskatt på bränsle.
(l:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:118 av herr Hermansson m.fl. och 11:144 av herr
Hansson i Skegrie m.fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta medge
restitution med 50 % av energiskatten på bränsle till växthusuppvärmning
för tiden 1/7 1957—31/12 1958 på så sätt att den medgivna nedsättningen
av skatten utgår med 100 % under 1 % år framåt från den 1 juli
1960 i stället för med nuvarande 50 %».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 144.
Bestämmelser om energiskatt är upptagna i förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt. I enlighet med dessa bestämmelser,
skall sådan skatt erläggas till staten för bensin och motorsprit, för bränsle
som anges i en vid förordningen fogad förteckning samt för elektrisk kraft.
Enligt 3 § energiskatteförordningen äger Kungl. Maj :t eller den myndighet
Kungl. Maj :t bestämmer, då synnerliga skäl därtill föreligger, medgiva
befrielse från eller återbäring av skatt.
Enligt 10 § tredje stycket samma förordning må beskattningsmyndigheten
medgiva skälig nedsättning av skatten i fall där kostnaden för bränsle
vid industriell tillverkning till mera betydande del ingår i tillverkningskostnaden.
Kontrollstyrelsen har vid sitt ställningstagande till frågan om skattenedsättning
tillämpat den av energiskattenämnden definierade principen
att, därest kostnaden mera märkbart överstiger en procent av de framställda
produkternas saluvärde, detta förhållande bör tillmätas avgörande betydelse
för frågan om skattenedsättning även om andra särskilda skäl för nedsättning
av skatten icke föreligger.
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund ingav den 15 juli 1957 till
Kungl. Maj :t ansökan om nedsättning av energiskatten för bränsle som användes
för yrkesmässig växthusodling. Framställningen remitterades den
20 juli 1957 för utlåtande till kontrollstyrelsen, som överlämnade ärendet
för yttrande till energiskattenämnden. Energiskattenämndens yttrande till
kontrollstyrelsen avgavs den 7 januari 1958, och kontrollstyrelsens utlåtan
-
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 sand. Nr 61
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1960
de till Kungl. Maj:t lämnades den 11 april 1958. Kungl. Maj:t begärde därefter
en del kompletterande utredningar, vilka kontrollstyrelsen avlämnade
den 14 november 1958.
Energiskattenämnden och kontrollstyrelsen konstaterade, att energiskattekostnaden
vid växthusodling icke torde understiga två procent av de odlade
produkternas saluvärde och att nedsättning av skatten för växthusuppvärmning
med hänsyn härtill i princip kunde anses lika befogad som den skattenedsättning
som beviljats för bränsle använt vid vissa industriella tillverkningar.
Då växthusodling icke vore hänförlig till industriell tillverkning,
ansåg dock kontrollstyrelsen att skattenedsättning icke kunde ifrågakomma
enligt 10 § tredje stycket energiskatteförordningen, utan att frågan finge
prövas av Kungl. Maj :t enligt 3 § i samma förordning. Enligt energiskattenämndens
och kontrollstyrelsens uppfattning måste skattebelastningens
storlek för växthusodlingen, sedd i belysning av den ringa lönsamheten inom
branschen och svårigheterna på grund av utländsk konkurrens att övervältra
skatten på konsumenterna, få anses utgöra sådana synnerliga skäl som
avses i denna paragraf. Mot bakgrunden härav tillstyrkte nämnda instanser
en nedsättning av skatten med 50 % i fråga om bränsle, som förbrukas inom
yrkesmässigt bedriven växthusodling. Kontrollstyrelsen framhöll dock, att
genomförandet av en skattenedsättning för landets samtliga växthusodlare
skulle medföra betydande kontrollsvårigheter, varför en skattenedsättning
i varje fall icke borde givas retroaktiv verkan.
Kungl. Maj :ts beslut i frågan den 30 december 1958 innebar, att ifrågavarande
näringsidkare medgavs en nedsättning med 50 % av energiskatten
från och med den 1 januari 1959.
I de likalydande motionerna I: 350 och II: 417 vid 1959 års riksdag yrkades
att riksdagen måtte besluta dels att i princip medgiva att ett belopp,
motsvarande hälften av vad vid yrkesmässigt bedriven växthusodling under
år 1958 erlagts i energiskatt på bränsle, måtte kollektivt restitueras till näringsutövarna,
dels att hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag
angående det belopp som skäligen borde ifrågakomma ävensom de ändamål
vartill medlen skulle disponeras.
Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet avstyrkte motionerna i
sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 med följande motivering.
Enligt utskottets uppfattning lär det icke vara möjligt att i efterhand
konstatera i vilken mån energiskatten i detta fall slutligt burits av näringsidkarna.
Då ifrågavarande period kännetecknats av kraftigt fallande bränslepriser
och då växthusodlingen i vart fall till viss del omfattar produkter,
för vilka efterfrågan är mindre priskänslig, är det sannolikt att energiskatten
i betydande utsträckning kunnat övervältras på konsumenterna. Mot
den bakgrunden synes det mindre lämpligt att den från och med den 1 janauari
1959 gällande skattenedsättningen gives retroaktiv verkan på sätt som
föreslagits i motionerna. Det bör även framhållas, att frågan i vad mån det
Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1960
3
är motiverat att med allmänna medel förstärka stödet till trädgårdsnäringen
torde komma att redovisas av den pågående trädgårdsnäringsutredningen.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Motionärerna framhåller, att produktionen i växthus till alldeles övervägande
del utgöres av finare grönsaker såsom tomat, gurka, sallad samt
krukväxter och snittblommor. För samtliga dessa produkter gäller i mycket
hög grad att efterfrågan är utsatt för påverkan av prisbildningen. Någon
större möjlighet att av konsumenterna uttaga högre priser som kompensation
för energiskattepålägget torde ej finnas, då prissättningen på trädgårdsprodukterna
på grund av det konstanta trycket från importerade varor mera
påverkas av prisläget i de viktigaste exportländerna på detta område i Europa
än av de inhemska produktionskostnaderna. Större möjligheter torde
finnas att övervältra de höjda omkostnaderna på konsumenterna inom flertalet
andra branscher, för vilka i förekommande fall energiskattenedsättningen
gjorts retroaktiv. Det framstår därför som orättvist, att ej samma
förmån skulle kunna medges för handelsträdgårdarnas del.
Det berättigade i kravet, att nedsättningen av energiskatten också för
handelsträdgårdarnas del bör ges retroaktiv verkan, får således anses obestridligt.
Med hänsyn till att remissinstanserna vid frågans behandling vid
1959 års riksdag ansett ett förfarande med en restitution som fördelar sig
över en viss tid framåt som den lämpligaste lösningen ansluter sig motionärerna
härtill och anser att nedsättningen av skatten förslagsvis bör utgå
med 100 % under en tid av 1% år framåt från den 1 juli 1960. Visserligen
är inte ett dylikt tillvägagångssätt helt tillfredsställande ur alla synpunkter,
men då det innebär ett administrativt enkelt sätt att lösa frågan bör
man kunna bortse från de mindre olägenheter som i enskilda fall kan
uppstå. Under alla omständigheter kommer detta förfarande ej att för
trädgårdsnäringen totalt sett medföra större restitution än om beräkningen
hade skett för den aktuella tiden 1/7 1957—31/12 1958. Ett stort antal handelsträdgårdar
nedlägges nämligen varje år på grund av bristande lönsamhet
eller för att deras mark tages i anspråk vid utbyggnaden av städer och
samhällen. Nyetablering eller utbyggnad av befintliga företag har praktiskt
taget helt avstannat, varigenom man kan räkna med att växthusarealen nu
är mindre än för tre år sedan.
Utskottet
Enligt bestämmelser i förordningen om allmän energiskatt är fasta och
flytande bränslen för bl. a. uppvärmningsändamål sedan den 1 juli 1957
underkastade beskattning. Som av den tidigare lämnade redogörelsen framgår
har Kungl. Maj:t med stöd av 3 § nämnda förordning medgivit trädgårds
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1960
mästare med yrkesmässig växthusodling nedsättning med 50 procent av
energiskatten på bränsle som förbrukas för växthusuppvärmning fr.o.in.
den 1 januari 1959. Kungl. Maj :ts beslut grundar sig bl.a. på ett av kontrollstyrelsen
avgivet yttrande, vari framhålles att skattenedsättningen på grund
av de betydande kontrollsvårigheterna inte borde ges retroaktiv verkan.
I de förevarande motionerna har hemställts att riksdagen måtte medge
sådan retroaktiv restitution. Sålunda föreslås att ifrågavarande näringsidkare
erhåller restitution med 50 procent av den energiskatt, som erlagts under
tiden t.o.m. den 31 december 1958, på så sätt att hel skattebefrielse medges
för bränsleförbrukningen under ett och ett halvt år framåt från den 1
juli 1960. Som motivering för yrkandet har bl.a. anförts att trädgårdsnäringen
på grund av den utländska konkurrensen inte haft möjlighet att av
konsumenterna uttaga högre priser som kompensation för energiskatten
samt att man inom andra branscher erhållit skattenedsättning med retroaktiv
verkan.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att 1959 års riksdag avvisade framställda
motionsyrkanden om kollektiv restitution av energiskatt för år
1958. De skäl, som låg bakom detta ställningstagande, talar också emot ett
individuellt restitutionsförfarande. Härtill kommer att varje form av individuell
restitution erfarenhetsmässigt är förenad med betydande tekniska svårigheter.
En sådan ordning skulle förutsätta att varje näringsidkare får ansöka
om restitution och samtidigt förete fakturor eller liknande handlingar
rörande sina bränsleinköp under tiden den 1 juli 1957 — den 31 december
1958. En dylik form av individuell restitution finner utskottet alltför omständlig
och kostnadskrävande för att kunna komma i fråga.
Även mot det av motionärerna förordade förfarandet kan invändningar
riktas. För att restitutionen skall bli någorlunda rättvis fordras att varje enskild
näringsidkare under den kommande perioden inköper ungefär samma
kvantitet och slag av bränsle som under tiden den 1 juli 1957 — den 31 december
1958. Med hänsyn till den förhållandevis långa tid som gått sedan
energiskatten infördes är det emellertid sannolikt att förhållandena inom
växthusodlingen förändrats i olika avseenden. Därtill kommer att det i motionerna
föreslagna restitutionssystemet inbjuder sådana skattskyldiga,
som har möjlighet därtill, att inköpa bränsle för upplagring i onormalt stor
omfattning. För att förhindra att mindre nogräknade företagare erhåller
restitution med för högt belopp torde därför omfattande kontrollåtgärder
bli erforderliga, vilka försvåras genom att uppgifter saknas om såväl antalet
trädgårdsmästare med yrkesmässig växthusodling som dessas förbrukning
av olika slags bränslen.
Slutligen vill utskottet med anledning av vad motionärerna anfört om att
näringsidkarna själva fått vidkännas de ökade kostnader, som energiskatten
förorsakat, endast erinra om att bränslepriserna nedgått väsentligt under se
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1960
5
nare år. Eftersom bränslekostnaderna utgör en betydande utgiftspost vid
växthusodling av trädgårdsprodukter i vårt land, är det enligt utskottets mening
inte osannolikt, att energiskatten åtminstone i viss utsträckning kunnat
övervältras på konsumenterna. Det torde dock inte vara möjligt att i efterhand
utröna i vilken omfattning så varit fallet.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de likalydande motionerna
1:118 och 11:144.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:118 av herr Hermansson
m. fl. och 11:144 av herr Hansson i Skegrie m. fl. om viss
restitution av energiskatt icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 12 maj 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Snygg, Spetz, Jansson, Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Anders Johansson,
och Torsten Mattsson; samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Svalöv, Kollberg, Allard, Kärrlander,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Asp, Larsson i Luttra,
Forsberg och Kristenson i Göteborg.
Reservation
av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Anders Johansson, Torsten
Mattsson, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg
och Larsson i Luttra, vilka
dels ansett att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 4 rad 16
uppifrån med orden »Utskottet vill» och slutar å s. 5 rad 7 uppifrån med
orden »och II: 144», hort ha följande lydelse:
Kungl. Maj:ts förenämnda beslut innebär en bekräftelse på att trädgårdsnäringen
tillhör den grupp företag med särskilt bränslekrävande produktion,
som enligt riksdagens beslut hör erhålla nedsättning av skattesatsen.
I de fall skattenedsättning med stöd av 10 § energiskatteförordningen med
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 61 år 1960
givits industriföretag har nedsättningen regelmässigt givits retroaktiv verkan.
Enligt nu gällande beslut belastas växthusodlingen med hela energiskatten
under en övergångstid av 1% år, vilket självfallet påverkat dess utvecklingsmöjligheter.
Behovet och angelägenheten av en förstärkning av
konkurrenskraften torde emellertid vara lika stor för växthusodlingen som
för berörda industrier. Ett likställande av växthusodlingen med industriella
tillverkningar beträffande skattenedsättningens retroaktivitet synes därför
i hög grad påkallat. Med hänsyn härtill samt svårigheterna att övervältra
skatten på konsumenterna anser utskottet det skäligt att den beslutade skattenedsättningen
för växthusodlingen gives retroaktiv karaktär.
Under åberopande av det anförda förordar utskottet i enlighet med motionärernas
förslag, att trädgårdsmästare med yrkesmässig växthusodling
medges nedsättning av energiskatten på bränsle för växthusuppvärmning
med 100 procent under ett och ett halvt år framåt från den 1 juli 1960 i
stället för med nuvarande 50 procent. Härigenom skulle de enskilda näringsidkarna
erhålla en ersättning som i stort sett motsvarar 50 procent av den
energiskatt, som erlagts under tiden t. o. m. den 31 december 1958. Det
torde böra ankomma på kontrollstyrelsen att utfärda erforderliga anvisningar
i ämnet.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna I: 118 och
II: 144.
dels ock ansett att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 118 av herr Hermansson m. fl. och II: 144 av herr
Hansson i Skegrie m. fl., besluta att handelsträdgårdsmästare
med yrkesmässig växthusodling skall erhålla befrielse
från energiskatten på bränsle avsedd för växthusuppvärmning
under tiden den 1 juli 1960—den 31 december 1961.
Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.