Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

1960-11-24 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:73, Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

1

Nr 73

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa ändringar i förordningen om allmän

energiskatt m m.

• j , <!? jun f.;! ;r j.'') I?,!: ■ .n .y; >.i .••• •’ • ;

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 34 av herr Mattsson m.fl. och II: 45 av

herr Eriksson m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta att nuvarande energiskatt på elkraft för

s. k. borgerliga ändamål med 7 procent av kraftpriset med verkan från den 1

juli 1960 skall ersättas av en styckeskatt med 1 öre/kWh, samt

2) att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957

(nr 262) om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att 14 § 1 mom. förordningen den 31 maj 1957 om

allmän energiskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att till 15 § nämnda förordning skall fogas ett nytt moment, betecknat 3

mom., av lydelse som i det följande angives.

14 §.

1 mom. Skatten utgår

a) för elektrisk---beskattningsvärde och

b) för annan elektrisk kraft med ett öre för kilowattimme.

Såsom driftställe---huvudsak gemensamt.

Med beskattningsår---30 juni.

Beskattningsvärdet är---icke skatt.

15 §.

3 mom. Kontrollstyrelsen äger förordna, att skatten för kraft, som avses

i 14 § 1 mom. h) och som levereras för speciella ändamål eller såsom överskottskraft,

skall utgå med sju procent av kraftens beskattningsvärde.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960.

Utan hinder därav skall dock skatten beräknas enligt tidigare lydelse av 14 §

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 73

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

1 mom. i fråga om elektrisk kraft, för vilken kraftavgift helt eller delvis utgår

efter uppmätt energiförbrukning: för tiden före första avläsningen av

energiförbrukningen efter den 30 juni 1960 och

i fråga om annan elektrisk kraft: för redovisningsperiod, som till någon

del hänför sig till tiden före den 1 juli 1960.

II) de likalydande motionerna I: 199 av herrar Georg Carlsson och Robert

Johansson samt 11:248 av herr Elmwall m.fl., vari hemställts, »att

riksdagen, därest omsättningsskatten skulle bibehållas, måtte besluta att

energibeskattningen för den s. k. borgerliga elkraftförbrukningen avvecklas

från och med budgetåret 1960/61, samt alternativt

att riksdagen, därest ovannämnda förslag icke skulle bifallas, måtte besluta,

att bestämmelserna i energiskatteförordningen så utformas, att beskattning

endast skall ske av den elektriska kraft, som förbrukas, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande

hänvisa till motionerna II: 45 och II: 248.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 69 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att uppskjuta behandlingen av de föreliggande motionerna

till innevarande höstsession.

Gällande bestämmelser

Beskattningen av elektrisk kraft regleras genom förordningen den 31 maj

1957 om allmän energiskatt, vilken förordning, såvitt gäller elkraft, trädde

i stället för elskatteförordningen av den 1 juni 1951. Med undantag för kraft,

som användes av kommunikationsföretag för bandrift och liknande ändamål,

är i princip all kraftförbrukning inom landet beskattad enligt energiskatteförordningen.

Ikraftträdandet av denna förordning medförde en utvidgning

av beskattningsområdet såtillvida att detalj förbrukningen av elkraft,

som varit skattefri sedan 1952, åter beskattades.

För elektrisk kraft, som förbrukas i industriell rörelse med en förbrukning

av mer än 40 000 kilowattimmar för driftställe och beskattningsår

(1 juli—30 juni) utgår skatten med 10 procent av kraftens beskattningsvärde.

För övrig kraft höjdes energiskatten genom beslut av 1958 års Ariksdag

från 5 procent till 7 procent av kraftens beskattningsvärde. Under

denna skattesats faller elektrisk kraft, som detaljdistribueras för borgerliga

behov, d. v. s. hushålls-, jordbruks- och yrkeskonsumtionen, samt kraftförbrukningen

för gatubelysning m. m. Beskattningsvärdet är enligt energi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 är 1960

3

skatteförordningen i princip lika med summan av de avgifter, som förbrukaren

har att erlägga för kraften.

Skatten för elektrisk kraft erlägges av den som förbrukat kraften. Är förbrukaren

producent av kraften inlevererar han själv skatten till statsverket.

Övriga kraftförbrukare erlägger skatten till kraftleverantören samtidigt med

kraftavgifterna, varefter kraftleverantören har att redovisa och inbetala

skatten till statsverket. För energiskatten på elektrisk kraft är kontrollstyrelsen

beslcattningsmyndighet.

Enligt 3 § energiskatteförordningen äger Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Majt. bestämmer, då synnerliga skäl därtill föreligger, medgiva

befrielse från eller återbäring av skatt.

Frågans tidigare behandling

I en inom finansdepartementet upprättad promeroria angående en

allmän energibeskattning, som låg till grund för 1957 års riksdagsbeslut

i ämnet, förordades en styckeskatt för den borgerliga förbrukningen. I remissyttrandena

över förslaget från de remissinstanser, som representerade

distributionsintressena, nämligen vattenfallsstyrelsen och elverksföreningen,

föreslogs emellertid en värdeskatt med hänsyn till att en dylik skatteform

vore mindre tariffrubbande och därjämte enklare ur uppbörds- och redovisningssynpunkt.

I proposition nr 175 till 1957 års riksdag anförde departementschefen bl. a.

följande.

De önskemål som sålunda uttalats av distributörerna bör enligt min mening

beaktas. Jag förordar fördenskull, att skatten å elektrisk kraft, som

detaljdistribueras, uttages såsom värdeskatt. Vid mitt ställningstagande på

denna punkt har jag särskilt tagit fasta på elverksföreningens uttalande, att

kraftavgifterna för olika grupper av förbrukare numera är i hög grad utjämnade.

Möjlighet bör dock, såsom också framhållits av vattenfallsstyrelsen

och elverksföreningen, öppnas för kontrollstyrelsen att förordna om

styckeskatt i fall där en värdebeskattning med hänsyn till särskilda förhållanden

skulle erbjuda tekniska svårigheter. Framställning bör i dylika

fall göras av vederbörande distributör och skattesatsen bör avvägas efter

det genomsnittliga priset för detaljdistributionen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 47 anslöt sig bevillningsutskottet

till förslaget i propositionen, att skatten å elektrisk kraft, som distribueras

för såväl borgerlig som industriell förbrukning, skulle uttagas

såsom en värdeskatt.

I de likalydande motionerna I: 153 och II: 187 vid 1958 års riksdag anfördes,

att den ursprungligen avsedda skattebelastningen på borgerlig kraft

hade ökat på grund av höjda taxor. Därför yrkades att sådana direktiv måtte

utfärdas för skattens beräkning att densamma inte drabbade detaljabonnenterna

med högre belopp än som ursprungligen avsetts.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

Bevillningsutskottet, som behandlade motionerna i sitt av 1958 års A-riksdag

godkända betänkande nr 30, anförde härom följande.

Den i motionerna påtalade konsekvensen av skattens utformning skulle i

och för sig kunna undvikas om man övergår till att beräkna skatten per kilowattimme

i stället för procentuellt. Vid tillkomsten av energiskatteförordningen

prövades ingående vilken av dessa båda beräkningsgrunder som borde

väljas. Det befanns därvid att fördelarna med en procentuell skatt övervägde.

Utskottet finner inte anledning att nu inta en ändrad ståndpunkt och

kan därför inte tillstyrka motionerna.

Vid 1959 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna 1:297 och

II: 367, att den nuvarande värdeskatten å 7 procent av de avgifter, som förbrukaren

har att erlägga för kraften, skulle ersättas av en styckeskott å

1 öre per kilowattimme. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 26

anförde bevillningsutskottet bl. a. följande.

I motsats till vad motionärerna anfört torde en värdeskatt för ett flertal

elverk och andra distributörer, nämligen de med maskinell debitering av

avgifterna, vara att föredraga ur debiterings- och kontrollsynpunkt och en

genomgripande omläggning av skattesystemet skulle för dessa kraftdistributörers

del medföra betydande kostnader och besvär. Inräknas skatten i

kraftpriset, vilken metod, enligt vad som upplysts, tillämpas av många distributörer,

medför debiteringen av värdeskatten inte något som helst extra

arbete för distributören och det totala skattebelopp, som skall redovisas,

erhålles i en enda uträkning såsom en procentandel av totalt debiterade avgifter.

Om den nuvarande värdeskatten å 7 procent ersättes av en styckeskatt

å 1 öre per kilowattimme, skulle detta dessutom medföra en skattehöjning

för abonnenter såväl på landsbygden som i tätorterna. Utskottet vill

vidare framhålla, att vid energiskatteförordningens tillkomst år 1957 noga

övervägdes vilket beskattningssystem, som var mest ändamålsenligt. Den

vid föregående års riksdag genomförda höjningen av skattesatsen med två

procent är inte av sådan storlek, att den kan påverka det tidigare ställningstagandet

i frågan. Utskottet anser sig därför inte kunna tillstyrka bifall till

de likalydande motionerna I: 297 och II: 367.

Vidare framställdes i de likalydande motionerna I: 283 och II: 354 vid

föregående års riksdag yrkande om att skatten skulle beräknas endast på

de av kraftproducenten debiterade avgifterna vid försäljning till distributören.

I anledning härav anförde bevillningsutskottet i ovannämnda betänkande

nr 26 följande.

En sådan anordning, som den motionärerna förordar, skulle få till följd

att abonnenter, som inte inköper kraft direkt från producenten, skulle få

en sänkning av energiskatten, som inte kommer det stora antalet övriga förbrukare

till del. I viss utsträckning skulle olikheter således fortfarande kvarstå

i skattebelastningen mellan abonnentgrupper med likartad förbrukning.

Därjämte skulle statsverkets inkomster vid oförändrat procentuellt skatte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

5

uttag minska avsevärt, vilket inte synes böra ifrågakomma i nuvarande

statsfinansiella läge. Om skatten utformas i enlighet med motionärernas förslag

måste lagstiftningen dessutom kompletteras med en mängd specialföreskrifter,

som i och för sig är ägnade att försvåra den praktiska tillämpningen

av bestämmelserna. Av det anförda framgår att utskottet inte kan tillstyrka

den i de likalydande motionerna 1: 283 och II: 354 föreslagna omläggningen

av beskattningen av elektrisk kraft för borgerliga ändamål.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1: 34 och II: 45 anföres i huvudsak följande.

Även om en viss standardisering av detalj taxorna på landsbygden genomförts

under senare år kan stora variationer konstateras mellan taxor som

tillämpas inom tätorter och tättbebyggda landsdelar i jämförelse med eltaxor

som tillämpas inom landsdelar som är ogynnsamt belägna i förhållande

till kraftkällorna eller som består av glesbygder. Det varierande elkraftpriset

sammanhänger med skillnaderna i kostnader för distribution av elkraft

i tätorter och på landsbygden. En sammanställning över de elavgifter,

som uttages för lika stora abonnemang inom ett antal kommunala elverks

distributionsområden i jämförelse med den taxa som tillämpas av statens

vattenfallsverk och ett stort antal enskilda kraftdistributörer på landsbygden

samt en taxa som förekommer inom Värmlands glesbygd, ger följande

resultat.

Elavgifter och elskatt (E-skatt) för ett abonnemang om 10 tariffenheter

(te) och en årsförbrukning av 2 000 kilowattimmar (kWh).

Elavgifter E-skatt

Distributionsområde

exkl. E-skatt

totalt kr.

Sthlm

Totalt kr.

öre/kWh

= 100

Stockholm ..........

238: 50

11,93

16: 69

100

Uppsala ............

273: —

13,65

19: 11

114

Norrköping

276: —

13,80

19: 32

116

Göteborg ..........

Statens vattenfallsverk

287: —

14,35

20 : 09

121

m. fl. områden på

landsbygden ......

363: —

18,15

25: 41

152

Värmlands glesbygd . .

400: —

20,00

28: 00

168

Enligt uppgift i årets statsverksproposition, bil. 1, I: Riksräkenskapsverkets

inkomstberäkning sid. 66 beräknas genomsnittspriset på kraft för borgerliga

ändamål i tätorterna under budgetåret 1960/61 komma att uppgå

till 12,4 öre/kWh och årsförbrukningen till 5 570 MkWh. Motsvarande pris

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

på landsbygden beräknas till 16,2 öre/kWh och årsförbrukningen till 3 720

MkWh. Genom att elskatten uttages som värdeskatt belastas landsbygden

sålunda med i genomsnitt 30 procent högre elskatt än tätorterna. Även om

genomsnittspriset för detaljdistribuerad elkraft på landsbygden i jämförelse

med motsvarande pris i tätorterna icke uppvisar större differens än vad som

ovan angives blir sålunda skillnaden i skattebelastning mellan landsbygd

och tätort icke oväsentlig. Inom områden på landsbygden med låg specifik

elförbrukning eller där speciella glesbygdstaxor tillämpas kan elskatten bli

cirka 60 procent högre än vad som i genomsnitt uttages av de i elhänseende

särskilt gynnade abonnenterna i tätorterna.

Genom att ersätta den 7-procentiga värdeskatten med en styckeskatt av

1 öre/kWh, vilket betyder en återgång till samma system som gällde under

budgetåret 1951/52, skulle alla abonnenter på landsbygden såväl som i tätorterna

få erlägga exakt samma skatt vid samma förbrukning. Även landsbygdsabonnenterna

i Norrland med på grund av yttre förhållanden hög

energiförbrukning skulle genom en sådan omläggning av skatten belastas

med lägre elskatt än för närvarande.

En abonnent i Norrland, som inköper sitt elkraftbehov efter statens vattenfallsverks

normaltaxa och har ett abonnemang om 10 te och en specifik

energiförbrukning av 400 kWh/te, d. v. s. dubbelt så hög energiförbrukning

som i tidigare nämnda exempel, betalar sålunda nu en värdeskatt av 40: 81

kronor/år. Om skatten uttages som styckeskatt med 1 öre/kWh skulle skatten

bli något lägre eller 40 kronor/år d. v. s. exakt samma belopp som för en

abonnent med samma förbrukning inom en tätort. Nuvarande system med

värdeskatt medför att norrlandsabonnenten betalar 52 % högre skatt än

stockholmsabonnenten. Det borde vara angeläget att åstadkomma en sådan

ändring av skattesystemet, att icke abonnenter, som betalar ett jämförelsevis

högt pris på elkraft, får betala väsentligt högre elskatt än de abonnenter

som har tillgång till billig elkraft av hög kvalitet.

Mot systemet med styckeskatt har bland annat framförts den invändningen

att detaljabonnenter som av speciella anledningar endast betalar

hälften av det energipris som annars är normalt, t. ex. bagerier som använder

betydande kvantiteter nattkraft för uppvärmning av ackumulerande

ugnar, skulle komma att beskattas nära dubbelt så högt genom en styckeskatt

av 1 öre/kWh än genom en 7-procentig värdeskatt. I sådana speciella

fall bör kontrollstyrelsen kunna medge en nedsättning av styckeskatten eller

föreskriva att densamma alltjämt må uttagas som en 7-procentig värdeskatt.

Som motivering för yrkandena i de likalydande motionerna I: 199 och

II: 2b8 anföres i huvudsak följande. Vid den remissbehandling, som föregick

1957 års riksdagsbeslut angående återinförande av energiskatten på borgerlig

förbrukning hade flertalet av de remissinstanser som inte avstyrkt ener
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 år 1960

7

gibeskattningen förordat, att frågan borde tas upp först i samband med

att man eventuellt införde en indirekt beskattning. Chefen för finansdepartementet

framhöll emellertid vid detta tillfälle, »att betänkandet angående

indirekt beskattning måste bli föremål för en omfattande remissbehandling,

och att det kommer att ta avsevärd tid innan man kan ta ställning till om

betänkandet bör läggas till grund för konkreta åtgärder».

Trots omsättningsskattens införande har emellertid energibeskattningen

för den borgerliga förbrukningen bibehållits. Detta är enligt motionärernas

mening att lägga för tunga bördor på hushållen och de mindre företagen.

Därest riksdagen inte skulle besluta att avskaffa omsättningsskatten, anser

motionärerna därför att energibeskattningen för den borgerliga elkraften bör

avvecklas vid ingången av budgetåret 1960/61.

Utöver den belastning, som energiskatten åstadkommer för hushållen och

de mindre företagen, anser motionärerna att det nu tillämpade uppbördssystemet

medför orättvisor. Förbrukaren får nämligen inte enbart erlägga

skatt för den elkraft han använder utan också för den kostnad, som ankommer

på honom för underhåll av föreningens elnät, lön till elmontörer, administrationskostnader

m. m. Detta innebär, att abonnenter, som är bosatta

inom områden där t. ex. kostnaderna för elnätet är höga, tvingas erlägga

högre elskatt än abonnenter, som är bättre gynnade i detta avseende.

Enligt motionärernas uppfattning synes man vid riksdagsbehandlingen

år 1957 ha förutsatt, att energiskatten på elkraft skulle utgå på de avgifter,

som förbrukaren har att erlägga för den elektriska kraften. Kontrollstyrelsens

tolkning av bestämmelserna i förordningen har emellertid en annan

innebörd. Tillämpningen har på grundval härav blivit, att förbrukaren får

erlägga skatt även på kostnader, som han har att vidkännas för underhåll

av distributionsföretag, vari han är delägare.

Nuvarande tillämpning innebär att elkonsumenterna i glesbygderna beskattas

väsentligt hårdare än konsumenterna i tätorterna, vilket icke kan ha

varit riksdagens avsikt vid beslutet 1957. Skulle därför riksdagen besluta

att bibehålla energibeskattningen för den borgerliga elkraften, bör enligt

motionärernas mening bestämmelserna i energiskatteförordningen förtydligas,

så att det klart anges, att beskattning endast skall ske av den elektriska

kraft som förbrukas.

Yttrandena

Över de likalydande motionerna I: 34 och II: 45 har utskottet under hand

inhämtat yttrande från kontrollstyrelsen, Svenska elverksföreningen och

Landsbygdens elnämnd.

Kontrollstyrelsen har av skäl, som anföres i ett av styrelsen inhämtat yttrande

från energiskattenämnden, funnit sig icke böra tillstyrka bifall till

motionsyrkandena.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

Energiskattenämnden anför i sitt förenämnda yttrande till kontrollstyrelsen

bl. a. följande.

Visst nytt siffermaterial till belysande av skillnaderna i skattebelastning

mellan landsbygd och tätorter har emellertid nu redovisats av motionärerna,

och nämnden anser sig böra till detta material foga vissa kommentarer.

Vad nämnden här närmast åsyftar är den jämförande sammanställning

av elavgifter och elskatt enligt krafttaxorna i Stockholm och vissa andra

större städer samt inom vissa landsbygdsområden, som verkställts beträffande

ett abonnemang om 10 tariffenheter och en årsförbrukning av 2000

kWh. Nämnda jämförelse synes icke helt rättvisande. Ett abonnemang om

10 tariffenheter gäller nämligen normalt för bostäder om 8—9 rum och

kök, och bostäder av sådan storlek förekommer i så ringa omfattning här i

landet, att en jämförelse baserad härpå icke är på något sätt representativ

vare sig för landsbygden eller för tätorterna. För jordbruk torde däremot

angivna tariffenhetstal få anses normalt. En jämförelse mellan jordbruk och

bostadslägenheter måste emellertid bli haltande. Skall jordbruk jämföras

med någon förbrukarkategori inom tätorter, torde väl närmast en jämförelse

med hantverk eller handel böra komma i fråga. Motionärerna synes emellertid

icke ha räknat med de för dylik förbrukning gällande taxorna inom tätorterna

utan med bostadstaxorna. De taxor som gäller för handel och hantverk

i tätorterna är normalt förhållandevis högre än taxorna för bostäder,

och en jämförelse med jordbruk, vilken dock, med hänsyn till de olika normer

för beräkning av tariffenheter som tillämpas, är svår att göra mera

exakt, torde enligt vad överslagsberäkningar ger vid handen icke utvisa annat

än obetydliga skillnader. Göres i stället en jämförelse mellan kraftpriser

och skatt för bostadsabonnenter på landsbygd och inom tätorter baserad på

en normal bostadsförbrukning (en bostad om 3 rum och kök med 70 m2

golvyta och enfasanslutning samt en energiförbrukning av 1500 kWh för

år), erhålles följande värden.

Elavgifter exkl. skatt Energiskatt

Totalt, kr.

öre/kWh

Totalt, kr.

Sthlm —

Stockholm ..........

170

11,3

11,99

100

Göteborg............

179

11,9

12,58

105

Malmö .. . .........

182

12,1

12,72

107

Norrköping ........

183

12,2

12,82

108

Uppsala ............

160

10,7

11,20

94

Luleå ..............

140

9,3

9,80

82

Halmstad ..........

222

14,8

15,52

131

Karlskrona ........

222

14,8

15,52

131

Vattenfallsstyrelsens

normaltaxa för

landsbygden ......

224

14,9

15,68

132

Mellan å ena sidan storstäderna och å andra sidan landsbygden föreligger

som tabellen utvisar en relativt markant procentuell skillnad i fråga om

skattens storlek, ehuru denna skillnad icke är lika stor som i motionärernas

exempel. En jämförelse mellan landsbygd och många av de medelstora och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

9

mindre städerna och tätorterna, av vilka Halmstad och Karlskrona här

tagits som exempel, utvisar däremot endast en obetydlig skillnad. I kronor

räknat är skatteskillnaden icke i något fall av större betydelse (högst omkring

5 kronor för år, vilket motsvarar det belopp som icke återbetalas respektive

efterskänkes vid avräkning mellan preliminär och slutlig skatt vid

den direkta beskattningen). De föreliggande skillnaderna torde enligt vad

som blivit nämnden upplyst komma att minska inom de närmaste åren, enär

prishöjningar på kraften torde vara att vänta inom flera städer och tätorter,

medan någon prishöjning f. n. icke synes aktuell beträffande normaltaxan

för landsbygden.

På sina håll förekommer fortfarande landsbygdstaxor, som resulterar i

högre genomsnittligt kraftpris än de ovan visade. Utvecklingen går emellertid

mot förenhetligande av taxorna mellan olika distributionsområden enligt

samma princip som nu allmänt tillämpas inom varje särskilt distributionsområde,

där abonnenterna betalar för kraften enligt en enhetlig taxa trots

att tillhandahållandet av kraften realiter ställer sig billigare inom de mera

tätbebyggda delarna av området än vid mera avlägset liggande förbrukningsställen.

I vissa fall är förekomsten av höga genomsnittliga kraftpriser beroende

av att otidsenliga taxor tillämpas, vilket ofta leder till att kraftförbrukningen

per abonnent blir låg. Den skatt abonnenterna i dylikt fall erlägger

blir emellertid på grund av den ringa förbrukningen totalt sett relativt

obetydlig oavsett om skatten utgår som stycke- eller värdeskatt. Att ta

särskild hänsyn till dessa undantagsfall vid ställningstagande till frågan om

värdeskatt eller styckeskatt för hela den borgerliga förbrukningen i landet

synes icke motiverat särskilt med beaktande av de påtalade utvecklingstendenserna

i fråga om kraftprissättningen.

Det av motionärerna påtalade förhållandet att den genomsnittliga prisskillnaden

mellan kraftpriserna på landsbygden och i tätorterna enligt vad

som kalkylerats med i inkomstberäkningen för innevarande budgetår är relativt

stor (större än tidigare) torde till stor del sammanhänga med att inträffade

allmänna kraftprishöjningar av olika skäl beräknats slå igenom

snabbare i landsbygdstaxorna än i de olika tätorternas taxor. I enlighet med

vad i det föregående anförts torde man emellertid kunna räkna med att denna

prisskillnad kommer att minska. Det är även att märka att de angivna

värdena i inkomstberäkningen är uppskattade och således kan vara felaktiga.

Motionärerna har bedömt frågan om styckeskott eller värdeskatt för borgerlig

kraftförbrukning uteslutande med utgångspunkt från de föreliggande

prisskillnaderna mellan landsbygd och tätorter. Emellertid måste beaktas,

att det icke enbart var prisförhållandena utan även andra vägande skäl, som

vid energiskattens införande var avgörande för valet av värdeskatt och som

alltjämt kvarstår. En värdeskatt är sålunda såsom framhölls av departementschefen

(Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957, sid. 92) mindre

tariffrubbande än en styckeskott och är för distributörerna enklare ur uppbörds-

och redovisningssynpunkt. Hänsyn synes också böra tagas till att en

omläggning av skattesystemet från värde- till styckeskatt för tlertalet distributörer

skulle medföra icke oväsentligt merarbete och kostnader. Då de

skillnader i skatteuttag för lika stora förbrukningar, som konstaterats i det

föregående realiter icke är mera väsentliga och en utjämning av kraftavgifterna

är att vänta, synes med hänsyn till det anförda avgörande vikt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 år 1960

icke böra läggas vid de nu förekommande skillnaderna. Med hänvisning till

vad sålunda anförts avstyrker nämnden bifall till motionerna.

Svenska elverksföreningen, som avstyrker bifall till motionerna I: 34 och

II: 45, anför i huvudsak följande.

Den i tabellen i motionen II: 45 gjorda jämförelsen är verklighetsfrämmande

dels därför att det icke gäller lika stora abonnemang, tariffenhetsberäkningen

är nämligen ej densamma i Stockholm som i Uppsala, Norrköping

etc., dels därför att felräkning förekommer, dels därför att de utvalda

städerna icke äro representativa för hela samhällsdistributionen och slutligen

därför att det reella jämförelseobjektet icke angivits.

Om man nämligen avser bostäder, så kommer jämförelsen att gälla för sådana

om 8 å 10 rum eller ca 200 m2— hur många sådana kunna finnas t. ex.

inom norra Värmlands glesbygd? Jämförelsen kan ej heller gärna avse jordbruk,

eftersom sådana saknas i Stockholm, Göteborg etc. Det måste alltså

röra sig om någon annan yrkesabonnent, t. ex. en affär eller mekanisk verkstad,

men denna har ej närmare specificerats och jämförelsen säger då

ingenting.

Den jämförelse, som göres i motionen andra stycket efter tabellen, kan

vara missvisande, ty hänsyn har icke tagits till att genomsnittsförbrukningen

per abonnent (eller annan enhet) varierar eller till att inslaget av

leveranser till lägre priser — berört senare i motionen — kan vara helt olika.

Den i motionen omnämnda taxa, som gett 56 % högre elskatt än genomsnittet

tör tätorterna, torde då ha varit så hög att genomsnittspriset blivit

12,4X1,56, d. v. s. ca 20 öre kWh. Möjligen kan detta bero på osedvanligt låg

specifik förbrukning och då blir ju absoluta skillnaden i skatt ändå så liten

vid 200 kWh/år blir det endast ca 1 kr. — att någon särbehandling knappast

erfordras. Är förbrukningen däremot större borde det vara möjligt för

Kontrollstyrelsen att med stöd av gällande bestämmelser i detta fall sänka

skattesatsen till exempelvis 5 %.

Norrlandsexemplet har i motion II: 45 valts så att det passar syftet. Detta

kan dock ej undanskymma det förhållandet, att en styckeskatt — så som

taxorna äro konstruerade — alltid innebär en relativt hårdare belastning av

storförbrukarna. Väljes inte 400 kWh/te utan 600 kWh/te i stället erhålles

en 7 % värdeskatt av 56,21 kr. medan styckeskatten I öre/kWh ger ca 10 kr.

mer eller 66 kr. Detta har dock motionärerna ej visat.

Om man övergår till styckeskatten 1 öre/kWh och samtidigt medger oförändrad

värdeskatt för billigare nattkraft m. m., vilket föreslås i motionen,

föreligger risk för minskad skatteintäkt till staten. Detta torde väl knappast

accepteras utan styckeskatten kanske då måste höjas till 1,5 eller 2 öre/kWh.

Sistnämnda värde var ju aktuellt redan vid energiskattens införande 1957.

De största orättvisorna i skattesystemet hänföra sig icke till de individuella

eller geografiska olikheterna i elkraftpriset utan till förekomsten av

två skattesatser, 7 och 10 %. Den nuvarande ordningen innebär nämligen

till exempel att en industri, vars förbrukning stiger från 39 000 till 41 000

kWh/år, d. v. s. med ca o %, kanske får 2—3 procent högre kraftavgifter

medan energiskatten samtidigt ökar med hela ca 45 %. De geografiska olik
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 år 1960

11

heterna däremot äro säkerligen ej större än vad som gäller för alla sådana

varor, t. ex. livsmedel, som nu belagts med odifferentierad värdeskatt (omsättningsskatt).

1 kronor räknat komma även variationerna i energiskatt att

spela liten roll för hushållen jämfört med de långt större geografiska variationerna

i t. ex. beskattning och hyror.

Elverksföreningen vill slutligen liksom i yttrandet med anledning av motionerna

till 1959 års riksdag anföra, att uppbörden och redovisningen av

energiskatt (elskatt) i och för sig innebär en betydande arbetsbelastning och

en kostnad för kraftdistributörerna. Speciellt betungande äro självfallet alla

ändringar av skattesystem och skattesatser. År 1951 infördes för detaljdistributionen

en styckeskatt (elskatt), år 1952 avvecklades denna skatt,

år 1957 infördes en värdeskatt (energiskatt) och år 1958 ändrades skatteuttaget

från 5 till 7 %. Skall någon energiskattereform nu ske så kan man

enklast sänka värdeskatten från 7 % till exempelvis 5 % men även detta

vållar stora omställningssvårigheter för skatteuppbörden. över huvud taget

vore det ur elverkens synpunkt bäst om energiskatten för elkraft ej ändrades

alls förrän den helt kan slopas. Ett undantag härifrån finns dock, nämligen

att 10 %-skatten, vilken nu måste behandlas separat och oftast manuellt,

utan större svårigheter skulle kunna sänkas till 7 %. Därigenom

skulle även det fortsatta arbetet för elverken och Kontrollstyrelsen underlättas.

Landsbygdens elnämnd anför.

I motionerna framhålles bl. a. att nuvarande värdeskatt med 7 % av

kraftens beskattningsvärde medför att abonnenter, som betalar ett jämförelsevis

högt pris på elkraft, d. v. s. företrädesvis abonnenterna på landsbygden,

belastas med en elskatt som i genomsnitt är 30 % högre än i städerna.

Abonnenter enligt normaltariffen sådan densamma tillämpas av Statens Vattenfallsverk

och flertalet större enskilda kraftverk, d. v. s. omkring 450 000

abonnenter på landsbygden, erlägger en elskatt, som är ca 50 % högre än

vad som uttages av abonnenterna i städerna. I vissa glesbygder kan såsom

motionärerna framhållit abonnenterna få erlägga ända upp till 68 % högre

elskatt än t. ex. abonnenterna i Stockholm.

Även om icke något av de båda alternativen värdeskatt eller styckeskatt

kan betraktas som fullt rättvist mot alla slag av elabonnenter, är det uppenbart,

att nuvarande system med värdeskatt medför en särskilt hård belastning

av landsbygden i jämförelse med städer och andra tätorter.

I vissa speciella fall kan en styckeskatt medföra en onormalt hög elskatt.

Detaljabonnenter, som köper elkraft efter specialtaxor, är dock jämförelsevis

fåtaliga och som motionärerna framhållit bör det icke stöta pa några

större svårigheter för kontrollstyrelsen att bevilja sådana abonnenter nedsättning

av skatten eller föreskriva att densamma alltjämt må uttagas som

en 7 % värdeskatt.

Från kraftleverantörernas sida har man velat göra gällande, alt det skulle

vara ett mera komplicerat förfarande att uttaga styckeskatt i stället för

värdeskatt. Landsbygdens elnämnd, som undersökt på vilket sätt kraftdistributörerna

nu påför abonnenterna elskatt såsom 7 % värdeskatt, har

funnit att ett flertal system tillämpas. Några exempel bifogas som visar att

nu tillämpade debiteringssystem är onödigt invecklade och gör del praktiskt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

taget omöjligt för abonnenten att kontrollera att rätt elskatt blivit debiterad.

Om skatten i stället uttages som en styckeskatt med 1 öre/kWh, skulle

några särskilda uträkningar icke behöva komma ifråga och varje abonnent

kan på ett enkelt sätt övertyga sig om att han blivit påförd rätt skattebelopp.

Med anledning härav får Landsbygdens elnämnd biträda det i motionerna

framförda förslaget att nuvarande energiskatt på elkraft för s. k. borgerliga

ändamål med 7 % av kraftpriset med verkan från den 1 juli 1960 skall ersättas

av en styckeskatt med 1 öre/kWh samt att undantag härifrån må

kunna medges i speciella fall.

Utskottet

Till en början upptar utskottet till behandling yrkandet i de likalydande

motionerna I: 199 och II: 248 att, därest den allmänna varuskatten skulle bibehållas,

riksdagen måtte besluta att energiskatten för den s. k. borgerliga elkraftförbrukningen

skall avvecklas. Som motivering för yrkandet har anförts

att vid den remissbehandling, som föregick 1957 års riksdagsbeslut angående

energibeskattningen, flertalet av de inte avstyrkande remissinstanserna förordat,

att frågan om energibeskattningen borde tas upp i samband med införandet

av en allmän indirekt beskattning. Vid införandet av den allmänna

varuskatten har emellertid energiskatten å detaljdistribuerad kraft bibehållits,

vilket enligt motionärernas mening är att lägga för tunga bördor på hushållen

och de mindre företagen.

Inledningsvis må erinras om att innevarande års vårriksdag avslagit motionsyrkanden

om upphävande av den allmänna varuskatten fr. o. m. år 1961.

Sådan skatt utgår inte för elektrisk kraft och någon höjning av energiskatten

vidtogs inte i samband med införandet av den allmänna varuskatten.

I anledning av vad motionärerna anfört vill utskottet vidare erinra om att

den allmänna varuskatten är konstruerad med utgångspunkt från den vid

skattens tillkomst rådande prisnivån och att skattesatsen avvägts med hänsyn

till att några inskränkningar inte skedde i de gällande punktskatterna.

När den allmänna energiskatten infördes fr. o. m. den 1 juli 1957 motiverades

detta med de betydande investeringsbehoven på energiområdet, bl. a. innefattande

upprustning av landsbygdens elnät. Under en femårsperiod uppskattades

investeringskostnaderna för statens del till cirka 600 milj. kr. I

årets statsverksproposition har bruttoinkomsten av energiskatten på elektrisk

kraft för borgerlig förbrukning förbudgetåret 1960/61 beräknats till 90,5 milj.

kr. Ett slopande av energiskatten på detaljdistribuerad kraft skulle med hänsyn

till storleken av skattebortfallet äventyra finansieringen av det investeringsprogram

för energiförsörjningen, om vilket principbeslut fattades vid

1957 års riksdag och vars genomförande får anses synnerligen angeläget.

Av det anförda framgår att utskottet inte kan tillstyrka bifall till yrkandet

i de likalydande motionerna I: 199 och II: 248 om avveckling av energiskatten

på elektrisk kraft för borgerlig förbrukning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

13

I de förenämnda motionerna har vidare alternativt yrkats att bestämmelserna

i energiskatteförordningen måtte utformas så, att beskattning endast

skall ske av den elektriska kraft som förbrukas.

Enligt energiskatteförordningen är beskattningsvärdet lika med summan

av de avgifter, som förbrukaren har att erlägga för den elektriska kraften.

Denna bestämmelse får ses mot bakgrunden av principen för denna form av

konsumtionsbeskattning, nämligen att beskattningsvärdet utgöres av det pris,

som den slutlige konsumenten får erlägga för varan eller nyttigheten i fråga.

Denna princip avser att skapa rättvisa olika konsumenter emellan, och skattesatsen

är avvägd med tanke på att skatten utgår på konsumentpriset i dess

helhet. Vanligen tillämpade tariffer inom elkraftförsörjningen är så utformade

att abonnentens avgifter motsvaras dels av de egentliga kostnaderna

för den förbrukade kraften och dels av kraftdistributörens kostnader för

överföringsförluster, underhåll av ledningsnät, administrationskostnader o. d.

Det pris, som abonnenten betalar för kraften, blir därför i regel högre än det

pris kraftdistributören betalar till leverantören av råkraften.

Ett bifall till motionärernas förslag skulle således innebära ett betydande

avsteg från nu tillämpade principer för ifrågavarande form av konsumtionsbeskattning.

Därjämte skulle statens inkomster av energiskatten minska i

avsevärd mån, om skatten fortfarande skall utgå efter oförändrade skattesatser,

vilket motionärerna synes förutsätta.

Under hänvisning till vad sålunda anförts anser sig utskottet inte heller

kunna tillstyrka den i de likalydande motionerna 1:199 och II: 248 föreslagna

omläggningen av beskattningen av elektrisk kraft.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de likalydande motionerna

I: 34 och II: 45 att nuvarande energiskatt på elektrisk kraft för borgerlig förbrukning

med 7 procent av kraftpriset skall ersättas av en styckeskatt med

ett öre per kWh. Till stöd för yrkandet har bl. a. anförts att gällande bestämmelser

på grund av skillnaden i taxorna medfört, att förbrukare på landsbygden

blir hårdare beskattade än förbrukare i tätorterna.

Såsom av energiskattenämndens och elverksföreningens av utskottet infordrade

yttranden över motionerna framgår är de jämförelser, som motionärerna

gjort rörande kraftpriser och skattebelastning mellan olika distributionsområden,

knappast rättvisande. Skillnaden i skattebelastningen mellan

landsbygd och tätorter är normalt betydligt mindre än vad de i motionerna

särskilt utvalda exemplen utvisar. Elverksföreningen har tillhandahållit utskottet

visst utredningsmaterial rörande kraftpriserna under bl. a. åren 1957—

1960, varav framgår att utvecklingen går mot en alltmer enhetlig prisnivå för

elkraftleveranserna. En i väsentlig mån bidragande orsak härtill har varit den

pågående, av elkraftutredningen rekommenderade övergången till standardtariffer.

Vidare har kostnaderna för produktion och fjärröverföring av elkraft

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 år 1960

stigit hastigare än distributionskostnaderna. Inom enstaka områden är kraftpriserna

visserligen på grund av speciella förhållanden fortfarande höga, men

i dylika fall äger kontrollstyrelsen efter ansökan medgiva nedsättning av

skatten.

I den promemoria, som låg till grund för 1957 års riksdagsbeslut angående

energibeskattningen, föreslogs en styckeskatt för den kraft, som distribueras

för borgerlig förbrukning. Under remissbehandlingen förordade emellertid

de myndigheter, som i första hand representerar distributionsintressena, samstämmigt

en värdeskatt även för sådan kraft, enär denna skatteform ansågs

vara mindre tariffrubbande samt enklare ur uppbörds- och redovisningssynpunkt.

Departementschefen föreslog därför i proposition nr 175 till 1957

års riksdag att skatten på detaljdistribuerad kraft skulle uttas som värdeskatt.

Frågan om värdeskatt eller styckeskatt har således ingående prövats

redan i samband med skattens införande, och 1959 års riksdag fann i anledning

av motionsyrkanden av samma innebörd som de nu föreliggande inte

skäl att inta ändrad ståndpunkt i frågan. Enligt utskottets mening föreligger

inte skäl för riksdagen att nu frångå detta ställningstagande.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet i de likalydande

motionerna 1: 34 och II: 45.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 34 av herr Mattsson m. fl.

och II: 45 av herr Eriksson m. fl. om ändring i förordningen

om allmän energiskatt; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 199 av herrar Georg Carlsson

och Robert Johansson samt II: 248 av herr Elmwall m. fl.

om vissa ändringar i energiskatteförordningen,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 24 november 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Spetz, Jansson, fröken Ranmark, herrar Bengtson*, Torsten Mattsson,

Tage Johansson* och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv*,

Kollberg, Allard, Kärrlander*, Wiklund, Gustafson i Göteborg*, Andersson i

Essvik, Eriksson i Bäckmora och Stiernstedt*.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 dr 1960

15

Reservation

av herrar Bengtson, Torsten Mattsson och Eriksson i Bäckmora, vilka —

under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1: 34 och II: 45

— ansett, att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

1:34 av herr Mattsson m. fl. och 11:45 av herr

Eriksson m. fl., antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt.

Härigenom förordnas, att 14 § 1 mom. förordningen den 31 maj 1957 om

allmän energiskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att till 15 § nämnda förordning skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 mom.,

av lydelse som i det följande angives.

14 §.

1 mom. Skatten utgår

a) för elektrisk---beskattningsvärde och

b) för annan elektrisk kraft med ett öre för kilowattimme.

Såsom driftställe---huvudsak gemensam.

Med beskattningsår---30 juni.

Beskattningsvärdet är---icke skatt.

15 §•

3 mom. Kontrollstyrelsen äger förordna, att skatten för kraft, som avses

i 14 § 1 mom. b) och som levereras för speciella ändamål eller såsom överskottskraft,

skall utgå med sju procent av kraftens beskattningsvärde.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961.

Utan hinder därav skall dock skatten beräknas enligt tidigare lydelse av

14 § 1 monn.

i fråga om elektrisk kraft, för vilken kraftavgift helt eller delvis utgår,

efter uppmätt energiförbrukning: för tiden före första avläsningen av energiförbrukningen

efter den 31 december 1960 och

i fråga om annan elektrisk kraft: för redovisningsperiod, som till någon

del hänför sig till tiden före den 1 januari 1961.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 73 år 1960

2) att de likalydande motionerna 1:34 av herr Mattsson

m. fl. och II: 45 av herr Eriksson m. fl. ävensom de likalydande

motionerna 1:199 av herrar Georg Carlsson och Robert

Johansson samt 11:248 av herr Elmwall m. fl. måtte,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

i

•i i ■ioh».: :; •;/>iiäfyio-.o

'''' i • I i m f: 7 ii t'', t ‘i 0 h Q

r\h,Aa ’j‘:j

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.