Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

1960-10-25 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:74, Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

1

Nr 74

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd

samt för amortering av studieskuld, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 281 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 354 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att den

som för eget barns räkning verkställer insättning å särskilt utbildningskonto

i ordning och till den storlek som i motionerna föreslås skall vara fri från

inkomstbeskattning för motsvarande belopp; samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»;

2) de likalydande motionerna I: 293 av herrar Källqvist och Hedblom

samt II: 362 av herr Helén, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om proposition rörande avdragsrätt

vid beskattningen för studieunderstöd och amorteringar av studieskulder

senast till 1960 års riksdags höstsession»;

3) de likalydande motionerna I: 428 av herrar Svärd och Ragnar Bergh

samt II: 494 av herr Björkman m.fl.,\ ari hemställts, »dels att riksdagen måtte

för sin del besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen att avdragsrätt

medgives för studiekostnader enligt i motionerna uppdragna riktlinjer; dels

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar»

; ävensom

4) motionen II: 514 av herrar Johansson i Stockholm och Senander, vari

yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om förslag till innevarande

riksdag om avdragsrätt vid taxering för amorteringar på studielån,

vilka beviljats genom de speciella organen för sådan långivning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 354, II: 362, II: 494 och II: 514.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 69 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att till innevarande höstsession uppskjuta behandlingen

av de föreliggande motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 74

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se

t. ex. RÅ 1936 not. Fi 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens

hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för

vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §

är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt

och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt

2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga

beskattningen.

I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 7944 års

allmänna skattekommitté förslag angående bl. a ändrade bestämmelser för

beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till

undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas

under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde

givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle

medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över 16 år

vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade

sig två av kommitténs ledamöter.

År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU

1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,

vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för

amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation

mot detta förslag.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. (stencilerat) har skattelagssakkunniga

föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande

periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna

för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag

skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande

förpliktelser eller då behov av understöd förelåg. Å andra sidan bör enligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7i år 1960

3

de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas studietid

i viss omfattning vara avdragsgilla. Barnen föreslås icke skola beskattas

för dylikt studieunderstöd.

Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats

av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande

(SOU 1960:6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med

bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I betänkandet

lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande vid

beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller emellertid

i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas

sida anses böra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare

utbildning tynges av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i

stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga

tillägger att åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer

med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl inte

ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till de

ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till statsbidrag enligt de nu

antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga

funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla, finner

de sakkunniga dock ett system med direkta bidrag vara förtjänt att närmare

övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för att minska bördan

för personer som tynges av studieskulder.

Innehållet i det upprättade författningsförslaget kan sammanfattas sålunda.

Rätt till avdrag skall föreligga för amorteringar på statens räntefria studielån

och studielån med statlig kreditgaranti. Avdraget får göras i form av allmänt

avdrag, dock endast i den mån skattskyldig haft inkomst av jordbruksfastighet,

rörelse eller tjänst. Av olika skäl, bl. a. angelägenheten av att viss

försiktighet iakttas vid införandet av ett nytt avdrag av denna beskaffenhet,

har avdrag med hela amorteringsbeloppet ansetts icke böra ifrågakomma.

Avdrag får åtnjutas med belopp motsvarande högst 60 procent av det under

året i enlighet med föreliggande amorteringsplan erlagda amorteringsbeloppet.

Även skattskyldig som amorterat studielån av annat slag än de nyss

nämnda skall kunna erhålla avdrag, men då i form av särskilt avdrag för

nedsatt skatteförmåga efter prövning i varje särskilt fall.

Slutligen innebär författningsförslaget en utvidgning av möjligheterna att

ge extra avdrag åt skattskyldig som haft så låg inkomst, att den inte uppgått

till det för honom gällande existensminimibeloppet. Sådant avdrag skall

kunna medges skattskyldig, som icke kunnat ha förvärvsarbete i normal

omfattning till följd av att han bedrivit studier vid läroanstalt. Därigenom

skall skattefrihet kunna medges studerande, som under studietiden har

mindre inkomster av feriearbete eller andra tillfälliga arbeten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

Över skattelagssakkunnigas betänkande har, efter remiss, utlåtanden avgivits

av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar. Det övervägande

flertalet remissinstanser tillstyrker, att rätt till avdrag för amortering å

studieskuld införes i huvudsaklig överensstämmelse med det av skattelagssakkunniga

utarbetade förslaget. I vissa yttranden förordas dock att samhällets

stöd ges i form av direkta bidrag.

Sedermera har inom finansdepartementet upprättats en den 23 augusti

1960 dagtecknad P. M. angående stöd åt de studieskuldsatta, vari förordats

att staten skall lämna bidrag till avskrivning av studieskulder. Avskrivningen

föreslås liksom enligt skattelagssakkunnigas förslag omfatta lån ur

statens lånefond för universitetsstudier och lån med statlig kreditgaranti

avseende studiekostnader samt, utöver vad de sakkunniga föreslagit, även

lån ur allmänna studielånefonden och lån för studier ur värnpliktslånefonden.

Någon prövning av behovet utöver den som redan nu sker i de lånebeviljande

nämnderna förslås inte skola förekomma. Avskrivningens storlek

föreslås skola bestämmas så att den ger samma totala stöd som skulle ha

utgått enligt de skattelagssakkunnigas förslag, eller till 25 procent av studieskulderna.

Förslaget innebär att staten helt påtar sig den mot avskrivningen

svarande delen av studieskulden inklusive räntekostnader fr. o. m. första

amorteringstillfället.

Nyssnämnda promemoria har varit föremål för remissbehandling. Det

framlagda förslaget har därvid tillstyrkts eller lämnats utan erinran av bl. a.

de organisationer som har att tillvarata akademikers och högre studerandes

intressen.

Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling

i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för

riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1959 års riksdag i anledning av de

likalydande motionerna I: 152 av herr Per-Olof Hansson och II: 206 av herr

Helén. I dessa motioner hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om proposition rörande avdragsrätt vid beskattningen

för studieunderstöd och amorteringar av studieskulder senast

till 1960 års rikdag. I sitt av riksdag godkända betänkande nr 32 anförde

bevillningsutskottet följande.

Utskottet får för sin del erinra om att ett genomförande av skattelagssakkunnigas

förslag rörande periodiska understöd och studieunderstöd beräknats

medföra ett skattebortfall för staten och kommunerna på närmare

40 miljoner kronor. Utskottet har icke anledning att i förevarande sammanhang

ta ställning till huruvida förslaget bör genomföras eller ej. Med hänsyn

till det statsfinansiella läget har den slutliga prövningen av förslaget fått

anstå. Huruvida det ur statsfinansiell synpunkt är möjligt att genomföra

förslaget vid nästa års riksdag kan utskottet ännu ej bedöma. Enligt utskottets

uppfattning föreligger inte anledning för riksdagen att nu hemställa

hos Kungl. Maj :t om förslag i ämnet till nästa års riksdag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 dr 1960

5

Skattelagssakkunnigas utredning av frågan om behandlingen i skattehänseende

av studiekostnader i allmänhet, däribland spörsmålet om avdrag för

amorteringar å studieskulder, har ännu icke avslutats. Enligt vad utskottet

inhämtat kommer de sakkunniga inom en nära framtid att avlämna sitt förslag

i ämnet. Självfallet bör förslaget avvaktas innan något ställningstagande

i frågan sker. Även denna fråga torde för övrigt böra bedömas mot bakgrunden

av det statsfinansiella läget. Utskottet finner därför ej anledning

tillstyrka särskild skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Yrkandet i de likalydande motionerna I: 281 av herr Ewerlöf m. fl. och

II: 354 av herr Hjalmarson m. fl. tar sikte på att premiera sparande, som

föräldrar åstadkommer under barnens uppväxtår för barnens framtida utbildning.

Det närmare innehållet i motionärernas förslag är följande. Den

som i viss ordning och som på vissa i motionerna angivna villkor för eget

barns räkning insätter medel i bank eller annan penninginrättning på särskilt

konto, utbildningskonto, föreslås skola erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen

för det under året insatta beloppet. För att i möjligaste mån få

kontroll av att fråga är om nysparande, bör avdrag endast medges i den mån

insättningen inte motsvaras av en minskning under året av den skattskyldiges

eller dennes makes sammanlagda tillgodohavanden i banker eller andra

penninginrättningar. Utbildningskontot bör vara upprättat senast det år då

barnet fyller 12 år. För varje barn får endast upprättas ett konto. Såsom

högsta belopp för vad som under ett år må insättas på utbildningskonto föreslår

motionärerna 1 200 kronor och såsom högsta sammanlagda belopp —

bortsett från upplupna räntor -— 12 000 kronor. Insättning bör inte få ske

efter det år då barnet fyllt 20 år. Vidare bör enligt motionärernas mening

föreskrivas att, om barnet börjat göra uttag från kontot, insättning sedan ej

skall få ske. Insättningen på utbildningskonto bör ske i sådan form att de

insatta medlen helt tillhör barnet. Dock bör gåvoskatt icke komma ifråga.

Såsom villkor för skattefrihet bör uppställas att de insatta medlen spärras

under viss tid, förslagsvis minst sju år och minst till det barnet fyllt 16 år.

Uttag från kontot bör endast få ske för att täcka kostnaderna för barnets utbildning

i teoretiska och praktiska ämnen. Motionärerna anser dock att någon

egentlig kontroll i detta hänseende eller i fråga om de verkliga kostnaderna

ej torde vara nödvändig. Någon inkomstbeskattning i samband med uttagning

bör ej ifrågakomma med hänsyn till att det rör sig om ett långfristigt

sparande. Då barnet fyllt 21 år eller om det dessförinnan avlidit bör medlen

helt frigivas utan att beskattning inträder.

I de likalydande motionerna I: 428 av herrar Svärd och Ragnar Bergh samt

11:494 av herr Björkman m. fl. förordas ändringar i skalteförfattningarna

i syfte att införa avdragsrätt för studiekostnader. Motionärerna framhåller

att studiekostnader i väsentlig utsträckning är att betrakta som omkostnader

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 7h- år 1960

för intäkternas förvärvande. För ett stort antal tjänster är det ett absolut

villkor att innehavaren har avlagt viss examen eller förvärvat motsvarande

kunskaper. Det föreligger alltså i sådant fall ett direkt orsakssammanhang

mellan tjänsteinkomsten och omkostnaderna för studierna. En avdragsrätt

för kostnaderna under studietiden står därför helt i överensstämmelse med

skattelagarnas inkomstbegrepp. Motionärerna framhåller vidare att de studerande

är missgynnade i beskattningshänseende såtillvida att de under

studietiden i allmänhet saknar möjligheter att tillgodogöra sig ortsavdrag.

Det naturliga avdrag och ortsavdrag, som de studerande har rätt till men

som de inte kunnat utnyttja under studietiden, hör få tas igen i efterhand.

Vidare bör beaktas att de studerande inträder i förvärvslivet senare än andra

inkomsttagare. Den i tiden ojämna inkomstfördelningen leder på grund av

progressionen till en särskilt hård beskattning. Hänsyn härtill bör tas vid

fastställandet av de ifrågavarande avdragen. Givetvis bör avdragsrätten endast

avse kostnader för sådana studier som är avsedda att direkt leda till

förvärvsarbete. Av praktiska skäl finner motionärerna lämpligt att dra en

gräns vid studentexamen och motsvarande utbildning. En utvidgning till

lägre utbildning bör dock övervägas sedan erfarenheter vunnits om hur

systemet kommer att fungera i praktiken. Det avdragsgilla beloppet bör

fastställas efter schablonmässiga grunder. Man bör kunna nöja sig med

schablonbelopp för olika slag av examina, varvid utgångspunkten bör vara

ett avdragsgillt belopp av 3 000 kronor för varje studieår av en på normaltid

avlagd examen. Riksskattenämnden bör kunna utfärda anvisningar i detta

hänseende. Avdragsrätten bör få åtnjutas under de tio år som löper från och

med det år, under vilket den studerande efter avlagd examen första gången

erhåller inkomst under 12 månader. Det avdragsgilla beloppet bör fördelas

jämnt under den ifrågavarande tioårsperioden. Avdragsrätten bör gälla med

verkan från och med beskattningsåret 1961. Studerande som efter avlagd

examen första gången uppnått hel årsinkomst under något av åren 1952—

1960, bör äga åtnjuta partiell avdragsrätt som fastställs med utgångspunkt

från det år, då hel årsinkomst efter avlagd examen första gången uppnåddes.

I motionen II: 514 av herrar Johansson i Stockholm och Senander framhålles,

att den högre undervisningens demokratisering hämmas av de mindre

bemedlades svårigheter att erhålla tillräckliga medel för sin försörjning och

sina kostnader under studietiden. Motionärerna erinrar om den stora skuldsättning

som förekommit under de senaste båda decennierna då det gäller

studerande. Enligt motionärernas mening är det ett rättvisekrav att avdrag

vid beskattningen medges för amorteringar på studieskulder. Genom att begränsa

avdragsrätten till statliga räntefria lån och statliga garanterade lån

bör de nödvändiga garantierna mot missbruk skapas. Amorteringarna anser

motionärerna böra kunna karakteriseras som kostnader för inkomsternas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

7

förvärvande. En sådan avdragsrätt lättar bördan för mindre bemedlade studerande

och för dem som genomför sina studier innan man nått fram till

den önskvärda reformen med studielön eller tillräckliga stipendier.

Det erinras i de likalydande motionerna I: 293 av herrar Källqvist och

Hedblom samt II: 362 av herr Helén om de utredningar på området som ägt

rum. Trots det utredningsarbete som pågått är ännu vid ingången avår 1960

frågorna om avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd och amorteringar

av studieskuld lika olösta som vid 1950-talets början. Detta är så

mycket mer anmärkningsvärt som det här gäller rättvisefrågor. I fråga om

avdragsrätt för amortering av studieskulder framhåller motionärerna att det

inte finns någon anledning att begränsa avdragsrätten till amorteringar av

lån, som erhållits för utbildning efter studentexamen. Avdragsrätten bör

gälla de lån, som beviljats eller beviljas genom statsstipendienämnderna,

garantilånenämnden, värnpliktslånefonden, studentkårernas kreditkassor

och allmänna studielånefonden. Bindes avdragsrätten på detta sätt till lån,

som förmedlats av organ som bildats särskilt för att tillhandahålla studiekredit,

kan likformiga och lätt kontrollerbara regler tillämpas. Givetvis bör

amorteringar på privata borgenslån för studier vara jämställda med de nyss

nämnda, om den skattskyldige kan styrka att amorteringarna avser studielån.

Beträffande avdragsrätten för studieunderstöd framhåller motionärerna

att en annan konstruktion än skattelagssakkunnigas är att föredra. Avdragsrätten

bör inte vara av den snäva karaktär som skattelagssakkunniga förordat.

Någon längre tid bör emellertid inte krävas för att framlägga ett definitivt

förslag som tillgodoser de synpunkter, som riksdagen anfört i samband

med begäran om förslag till ändrade avdragsregler.

Utskottet

Yrkandena i de föreliggande motionerna tar samtliga sikte på att genom

avdragsrätt i någon form vid beskattningen underlätta finansieringen av

studier eller att förbättra de färdigutbildades ekonomiska villkor. I det

förstnämnda hänseendet skulle avdragsrätten tillkomma föräldrar, vilka

lämnar understöd till studerande barn eller gör avsättningar för barnens

framtida studier. De yrkanden, som åsyftar att lindra beskattningen för

färdigutbildade, går antingen ut på att avdrag vid beskattningen skall ges

den, som har att amortera studieskulder eller att hänsyn skall tas till studiekostnader

genom avdrag för beräknade kostnader sedan vederbörande trätt

ut i förvärvslivet.

Utskottet behandlar först frågan om avdragsrätt vid taxeringen för den,

som avslutat sin utbildning. Såsom den föregående framställningen utvisar

framlades redan år 1951 ett förslag av 1944 års allmänna skattekommitté

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 är 1960

om rätt i vissa fall till avdrag vid inkomsttaxeringen för kapitalavbetalning å

studieskuld. Detta förslag föranledde ingen lagstiftningsåtgärd utan beslöts

att frågan skulle tas under förnyat övervägande av skattelagssakkunniga.

I anledning härav har nämnda sakkunniga i början av innevarande år överlämnat

ett betänkande i ämnet, innefattande författningsförslag med bestämmelser

om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. Beträffande

förslagets innehåll får utskottet hänvisa till redogörelsen i det föregående.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling av ett stort antal myndigheter

och organisationer. Enighet har därvid rått i fråga om behovet av

åtgärder i syfte att lätta den ekonomiska bördan för de studieskuldsatta, och

sådana åtgärder har genomgående tillstyrkts. Det övervägande antalet remissinstanser

har tillstyrkt att rätt till avdrag för amortering å studieskuld införes

i huvudsaklig överensstämmelse med det av skattelagssakkunniga utarbetade

förslaget. I vissa yttranden har förordats att samhällets stöd i stället

ges i form av direkta bidrag.

Sedermera har inom finansdepartementet utarbetats en promemoria, vari

ifrågasatts att i stället för en avdragsrätt vid beskattningen införa ett system

med direkta bidrag från staten till erläggande av amorteringar å studieskulder.

Dessa bidrag borde uppgå till 25 procent av lånesumman och avskrivning

av skuldbeloppet skulle förekomma i de fall då den skuldsatte erhållit

lån ur statens lånefond för universitetsstudier, lån med statlig kreditgaranti

avseende studiekostnader, lån ur allmänna studielånefonden eller lån

för studier ur värnpliktslånefonden. Någon prövning av behovet utöver den

som skett i de lånebeviljande nämnderna skulle inte behöva förekomma.

Kostnaderna för staten skulle bli cirka 25 milj. kronor såvitt avser avskrivning

av de studieskulder, för vilka amorteringsplaner redan fastställts. För

sedermera tillkommande lån har statsverkets kostnader under budgetåret

1961/62 beräknats till ca 10 milj. kronor. Under budgetåret 1964/65 beräknas

kostnaderna uppgå till 15 milj. kronor. Även denna promemoria har varit

föremål för remissbehandling, varvid flertalet remissinstanser tillstyrkt eller

sagt sig icke ha haft något att erinra mot att stödet ges i denna form. Frågan

är nu föremål för Kungl. Maj :ts övervägande.

I det läge, vari förevarande fråga sålunda befinner sig och då utskottet förutsätter

att Kungl. Maj :t kommer att redovisa sitt ställningstagande till frågan

för nästa års riksdag, anser utskottet anledning saknas för riksdagen att

— som hemställts i motionerna I: 293 av herrar Källqvist och Hedblom samt

II: 362 av herr Helén ävensom i motionen II: 514 av herrar Johansson i Stockholm

och Senander — anhålla om proposition i ämnet till innevarande års

riksdag. Inte heller finner utskottet skäl föreligga för riksdagen att — på sätt

föreslagits i motionerna 1: 428 av herrar Svärd och Bagnar Bergh samt II: 494

av herr Björkman m. fl. — nu vidtaga ändringar i kommunalskattelagen i

syfte att möjliggöra avdrag för studiekostnader över huvud taget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

9

Vad därefter angår frågan om införande av avdragsrätt för föräldrars

kostnader för studerande barn bör erinras om att denna fråga har ett nära

samband med reglerna om beskattningen av periodiskt understöd. Som den

föregående framställningen utvisar erhålles i regel avdrag vid taxeringen

för periodiskt understöd, oavsett om behov av sådant understöd föreligger

eller ej. I vissa fall får avdrag dock inte åtnjutas, nämligen om understödet

utgår till person tillhörande givarens hushåll eller till annans undervisning

eller uppfostran. Denna skillnad i fråga om avdragsrätten för periodiskt

understöd har föranlett åtskillig kritik och från riksdagens sida har vid flera

tillfällen önskemål framförts om en omprövning av gällande bestämmelser.

Senast har frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiska understöd

övervägts i ett av skattelagssakkunniga den 20 december 1956 avgivet

betänkande. Däri föreslog de sakkunniga betydande inskränkningar i avdragsrätten

för periodiskt understöd. Sålunda skulle i princip avdrag medges

endast i fråga om understöd, som utgår på grund av bindande förpliktelse i

vissa fall eller utgår till den, som på grund av ålderdom, sjukdom eller nedsatt

skatteförmåga är i behov av understöd. I dessa fall skulle mottagaren i

princip vara skattskyldig för understödet. För bidrag till studerande föreslog

skattelagssakkunniga att särskilda regler skulle gälla, innebärande att föräldrar

som ger eget barn understöd till studier under vissa förutsättningar

skulle erhålla avdrag för det utgivna beloppet, dock maximerat efter vissa

grunder. För sådant studieunderstöd skulle mottagaren — den studerande —

icke beskattas. Detta skattelagssakkunnigas betänkande är ännu föremål för

Kungl. Maj :ts prövning.

Med anknytning till den senare delen av skattelagssakkunnigas förslag

yrkas i motionerna I: 293 av herrar Källqvist och Hedblom samt II: 362 av

herr Helén att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om proposition till

höstsessionen rörande avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd.

Denna proposition borde bygga på skattelagssakkunnigas förslag i detta hänseende

men avdragsrätten borde inte ha den snäva karaktär som skattelagssakkunniga

förordat.

Ett genomförande av skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt

för studieunderstöd skulle i avsevärd mån bortta grunden för kritiken mot de

nuvarande bestämmelserna om periodiskt understöd. I detta hänseende skulle

det i och för sig vara tillräckligt om — som skattelagssakkunniga förordat

den nuvarande avdragsrätten inskränktes till de fall da understödet utgår på

grund av bindande förpliktelse eller där behov av understöd föreligger på

grund av sjukdom, ålderdom eller liknande. Att innan slutgiltig ställning

tagits till frågan om avdrag för periodiskt understöd i allmänhet genomföra

den av skattelagssakkunniga förordade avdragsrätten för studieunderstöd

är enligt utskottets mening icke lämpligt. Givetvis kan man betrakta den

föreslagna avdragsrätten för studieunderstöd för sig som en studiesocial

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

åtgärd, men den bör då ställas mot andra tänkbara åtgärder med sådant syfte.

Utskottet vill därvidlag erinra om att sedan skattelagssakkunnigas förslag

framlades har den statliga stipendieverksamheten vidgats i betydande omfattning.

Från och med budgetåret 1960/61 kommer t. ex. antalet stipendier,

avsedda för den som bedriver högre studier, att motsvara 47 procent av de

nyinskrivna vid universitet och högskolor medan målsättningen tidigare

varit en 26-procentig stipendiering. Vidare bör nämnas att en utredning pågår

rörande de studiesociala åtgärderna på den högre utbildningens område.

Det kan befaras att genomförandet av skattelagssakkunnigas förslag rörande

studieunderstöd, som beräknats medföra skattebortfall för staten och kommunerna

på närmare 40 milj. kronor eller inemot hälften av vad nu beslutade

studieanslag under åttonde huvudtiteln kostar, skulle försvåra genomförandet

av andra, kanske angelägnare åtgärder på detta område. Enligt utskottets

uppfattning bör frågan om införande av ett sådant avdrag därför upptas i ett

större sammanhang än som kan ske vid innevarande års riksdag. Utskottet

anser sig därför inte böra tillstyrka det i motionerna I: 293 och II: 362 framförda

skrivelseförslaget.

I de likalydande motionerna I: 281 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 354 av

herr Hjalmarson m. fl. föreslås att skattskyldig, som för eget barns räkning

gör insättning å särskilt utbildningskonto, under vissa förutsättningar och

i viss omfattning skall erhålla avdrag vid beskattningen för det insatta beloppet.

Detta skulle inte beskattas om det användes för att täcka kostnaderna

för barnets utbildning i teoretiska och praktiska ämnen eller innnestår till

dess barnet fyllt 21 år eller dessförinnan avlidit. Vad utskottet nyss uttalat

i fråga om avdrag för s. k. studieunderstöd gäller i väsentlig del även frågan

om avdrag för insättningar på utbildningskonto. Förslaget bör således ses

som en bland andra tänkbara studiesociala åtgärder. Härtill kommer att såsom

förslaget utformats det företer betydande likheter med vissa andra förslag

som framförts rörande avdrag för sparande till olika ändamål. Frågan

om tillskapande av möjligheter att stimulera sparandet genom lättnader vid

beskattningen är för närvarande föremål för övervägande inom utredningen

om sparstimulerande åtgärder. Enligt vad som framgår av årets riksdagsberättelse

har utredningen för avsikt att avsluta sitt arbete under innevarande

år. Även med hänsyn härtill talar övervägande skäl för att resultatet

av utredningens arbete avvaktas innan ytterligare åtgärder på detta område

vidtas. Utskottet anser sig därför inte kunna tillstyrka en lagstiftning i enlighet

med yrkandet i motionerna I: 281 och II: 354.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 281 av herr Ewerlöf m. fl.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

11

och II: 354 av herr Hjalmarson m. fl. om avdrag vid inkomstbeskattningen

för insättning å särskilt utbildningskonto;

2) de likalydande motionerna I: 293 av herrar Källqvist

och Hedblom samt II: 362 av herr Helén om rätt till avdrag

vid beskattningen för understöd till studerande och för

amortering av studieskulder;

3) de likalydande motionerna I: 428 av herrar Svärd och

Ragnar Bergh samt II: 494 av herr Björkman m. fl. om avdragsrätt

vid beskattningen för studiekostnader; samt

4) motionen II: 514 av herrar Johansson i Stockholm och

Senander om rätt till avdrag vid beskattningen för amorteringar

å vissa studielån

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 25 oktober 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,

Gustaf Elofsson, Söderquist, Torsten Mattsson, Tage Johansson, Kronstrand,

Hellebladh och Gustaf Henry Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Kollberg, Allard*, Magnusson i Borås, Wiklund, Gustafson i Göteborg, fru

Eriksson i Stockholm*, herrar Andersson i Essvik och Eriksson i Bäckmora.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Särskilda yttranden

1) av herrar Söderquist, Kronstrand, Gustaf Henry Hansson, Nilsson i Svalöv,

Kollberg, Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg, vilka anfört följande:

Frågan om den skattemässiga behandlingen av periodiska understöd till

studerande samt av studiekostnader har varit föremål för riksdagens prövning

vid upprepade tillfällen under senare år. Bevillningsutskottet har härvid

som sin uppfattning förklarat, att gällande regler icke är tillfredsställande.

Sålunda uttalade utskottet år 1952 (betänkande nr 16) att den nuvarande

regleringen av avdragsrätten för periodiskt understöd och därmed jämförlig

periodisk utbetalning under senare år blivit föremål för åtskillig kritik. Utskottet

ansåg det därför angeläget att riksdagen bereddes tillfälle att pröva

ett förslag till ändrade bestämmelser i fråga om avdragsrättens utformning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

Även frågan om den skatterättsliga behandlingen av studiekostnader ansåg

utskottet vara av den vikt att en lösning av densamma icke borde uppskjutas.

Utskottet föreslog att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa

om förslag till ändrade bestämmelser om möjligt till 1953 års riksdag. Riksdagen

biföll utskottets hemställan. Något förslag framlades icke från Kungl.

Maj -ts sida till 1953 års riksdag, men frågan aktualiserades detta år genom

motioner. Utskottet underströk då sin föregående år framförda uppfattning

att ett förslag till lösning av frågan om den skatterättsliga behandlingen av

periodiskt understöd och studiekostnader så snart som möjligt borde föreläggas

riksdagen. Utskottet återkom till frågan år 1955 med anledning av

då väckta motioner. Utskottet ansåg det då önskvärt att ett förslag i ämnet

kunde framläggas vid 1956 års riksdag från Kungl. Maj :ts sida. Utskottet

hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ånyo framföra

sin uppfattning. Utskottets hemställan bifölls.

Trots de bestämda uttalanden som bevillningsutskottet och riksdagen sålunda

tidigare gjort om det angelägna av en reform av skattereglerna i berörda

hänseenden har Kungl. Maj.-t icke efterkommit riksdagens uppfattning.

De berörda frågorna är därför i samma klart otillfredsställande läge

som tidigare.

Vad gäller åtgärder i syfte att mildra studieskuldbördan — ett problem som

blivit alltmera brännande — har inom finansdepartementet utarbetats en

promemoria, vari ifrågasatts att i stället för en avdragsrätt vid beskattningen

införa ett system med direkta bidrag från staten till erläggande av amorteringar

å studieskulder. Dessa bidrag skulle uppgå till 25 procent av lånesumman

och avskrivning av skuldbeloppet förekomma i de fall då den skuldsatte

erhållit lån ur statens lånefond för universitetsstudier, lån med statlig

kreditgaranti avseende studiekostnader, lån av allmänna studielånefonden

eller lån för studier ur värnpliktslånefonden. Frågan är nu efter remissbehandling

föremål för Kungl. Maj:ts övervägande.

Med anledning härav vill vi som vår uppfattning framföra att det hade

varit bättre om beslut kunnat fattas vid innevarande riksdag om lämpligt

avvägd avdragsrätt. Detta hade också stått i god överensstämmelse med den

uppfattning riksdagen tidigare redovisat. Praktiska förutsättningar synes

emellertid nu icke föreligga att få en reform genomförd vid denna riksdag.

Med hänsyn härtill och då vi utgår ifrån att nästa års riksdag skall bli i tillfälle

att fatta beslut om någon form av positiva åtgärder, avstår vi från att nu

framställa yrkande om omedelbart beslut. Vi vill dock understryka vår uppfattning

att det föreliggande problemet bör ses såsom en skatterättslig fråga.

Bevillningsutskottets och riksdagens tidigare framförda uppfattning utgör

ett uttryck härför.

Vad sedan gäller behandlingen av periodiska understöd till studerande

vill vi särskilt erinra om bevillningsutskottets uttalande år 1955 (betänkande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 år 1960

13

nr 41). Utskottet framhöll då, att en omprövning av gällande bestämmelser

var särskilt önskvärd i fråga om avdrag för periodiskt understöd. Utskottet

ansåg att det kunde ifrågasättas huruvida icke en lösning av den skattemässiga

behandlingen av såväl periodiska understöd som studiekostnader kunde

lättare åvägabringas därest reformförslagen behandlades etappvis och frågan

om de periodiska understöden behandlades för sig. Vi vill med erinran

om detta utskottets uttalande framhålla, att en reform med avseende å studiekostnaderna

inte får utgöra hinder för en mera rättvis behandling av de periodiska

understöden till studerande. Denna fråga får icke läggas åt sidan,

utan förslag till ändrade skatteregler för de periodiska understöden till studerande

barn bör i enlighet med riksdagens tidigare klart uttalade önskan

av Kungl. Maj:t föreläggas riksdagen utan ytterligare dröjsmål.

Vad slutligen gäller den i motionerna I: 281 och II: 354 väckta frågan om

avdragsrätt för medel som insättes å s. k. studiekonto vill vi som vår uppfattning

uttala, att goda skäl talar för en anordning i sådant syfte. Vi utgår

emellertid ifrån att nästa års riksdag blir i tillfälle att i hela dess vidd upptaga

till behandling frågan om att tillskapa möjligheter att stimulera sparandet

genom lättnader i beskattningen.

2) av herrar Gustaf Elof sson, Torsten Mattsson och Eriksson i Bäckmora,

vilka anfört följande:

De åtgärder, som aktualiserats i förevarande motioner, avser att på olika

sätt underlätta den enskildes bestridande av kostnader för studier. Andra

åtgärder med sådant syfte har beslutats av riksdagen under senare år, vilket

bl.a. medfört förbättrade låne- och stipendiemöjligheter. Enligt vår mening är

det emellertid angeläget att ytterligare åtgärder snarast vidtages, bl. a. i syfte

att uppnå större rättvisa såväl mellan olika studerande som mellan olika

finansieringsformer, varvid de i motionerna berörda spörsmålen bör uppmärksammas.

Praktiska förutsättningar finns emellertid icke att få till stånd

härför erforderliga beslut vid årets riksdag. Av den anledningen har vi avstått

från att framställa särskilda yrkanden i anslutning till ifrågavarande

motioner.

Från vårt håll har vid årets riksdag väckts motioner rörande högre studiers

finansiering. De riktlinjer, som framförts i dessa motioner, bör enligt välmening

vara normerande för samhällets olika åtgärder i syfte att underlätta

studiefinansieringen. Då de nämnda motionerna behandlas i annat utskott,

vill vi i detta sammanhang endast framhålla angelägenheten av att riksdagen

med minsta möjliga tidsutdräkt bör beredas tillfälle att taga ställning

till de spörsmål, som behandlats i bevillningsutskottets förevarande betänkande

och att en lösning efter enhetliga och likvärdiga principer därvid bör

eftersträvas ifråga om samtliga med studiefinansieringen förknippade spörsmål.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.