Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid beskattningen för avgifter till branschorganisationer m. fl.

1960-11-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:75, Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid beskattningen för avgifter till branschorganisationer m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1960

1

Nr 75

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om avdrag vid beskattningen för avgifter till branschorganisationer

m. fl.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 201 av herr Ivar Johansson samt II: 370 av herrar Kollberg

och Bohman, har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i

kommunalskattelagen att avgift till branschorganisationer m. fl. hänföres

till avdragsgill omkostnad samt att vederbörande utskott måtte på grundval

av det av riksskattenämnden överarbetade sakkunnigförslaget utforma härför

erforderlig lagtext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 370.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 69 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen

av de föreliggande motionerna.

Bland de för samtliga förvärvskällor gemensamma bestämmelserna i 20 §

kommunal skattelagen ingår som huvudregel, att från bruttointäkterna i en

förvärvskälla skall avräknas »alla omkostnader under beskattningsåret för

intäkternas förvärvande och bibehållande». I nämnda paragraf anges vidare,

att avdrag inte må ske för »den skattskyldiges levnadskostnader och därtill

hänförliga utgifter». Punkt 1 av anvisningarna till samma paragraf upptar

den regeln, att till skattskyldigs levnadskostnader skall räknas, bland annat,

»avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den

skattskyldige är medlem». Samtidigt anges dock, att speciella regler gäller

beträffande avgifter, vilka av medlem i bostadsförening erlägges till föreningen

eller av delägare i bostadsaktiebolag till bolaget.

Vidare finnes i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen angivet, att

till andra föreningar än bostadsföreningar influtna medlemsavgifter inte är

att hänföra till skattepliktig inkomst.

På grundval av nu återgivna bestämmelser har utbildats en praxis av

innebörd, bland annat, att medlemmar i s. k. branschorganisationer och lik
Bihang

till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 75

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 dr 1960

nande sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid inkomsttaxeringen

för sina avgifter till ifrågavarande organisationer. I vissa utslag har

regeringsrätten uttalat att avdrag icke lagligen kan medges för erlagda medlemsavgifter,

ändå att avgifterna föranletts av den skattskyldiges förvärvsverksamhet.

Avdrag medges ej heller för avgift till exempelvis fackföreningar eller

andra löntagarorganisationer. Häremot svarar att medlemmar i nyssnämnda

organisationer inte är skattskyldiga för därifrån uppburna bidrag i

händelse av arbetskonflikt (punkt 8 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen).

Beträffande medlemsavgifter till arbetsgivareföreningar och vissa rörelsedrivande

föreningar har emellertid praxis intagit en annan ståndpunkt.

I dessa fall har medlemmarna erhållit avdrag för avgifterna. Grunden härför

torde beträffande arbetsgivareföreningar vara att avgifterna betraktas som

medlems försäkringsavgift mot förlust i händelse av arbetskonflikt. Mot

avdragsrätten svarar att medlem är skattskyldig för konfliktbidrag. Beträffande

de rörelsedrivande föreningarna grundar sig avdragsrätten på att

föreningsavgiften utgår efter särskilda grunder, vanligen i förhållande till

gjorda tjänster.

Om branschorganisation ombildas till aktiebolag kan enligt praxis avdrag

i viss utsträckning erhållas för avgift till organisationen. Detta framgår av

regeringsrättens utslag den 28 maj 1957 i ärende angående förhandsbesked.

Omständigheterna i målet var i huvudsak följande.

En branschorganisation, vars medlemmar enligt tidigare utslag av regeringsrätten

vägrats avdrag för medlemsavgifter till organisationen, avsåg att

bilda ett aktiebolag för övertagande av de uppgifter, som organisationen omhänderhade.

Aktiebolaget skulle utföra inte endast tjänster, för vilka uppdragsgivarna

debiterades enligt styckekostnadsmetod, utan även tjänster,

där den enskilde uppdragsgivarens nytta bestämdes enligt en norm för kostnadsfördelning,

som överenskommits mellan uppdragsgivarna och som i

huvudsak skulle överensstämma med den norm för fördelning av kostnaderna,

som förekom i organisationens stadgar. Förhandsbesked begärdes hos

riksskattenämnden huruvida avdrag kunde påräknas för de belopp, som i

enlighet härmed utgavs till aktiebolaget.

Riksskattenämnden fann att den omständigheten, att vederlag för utförda

tjänster debiterades uppdragsgivaren inte för varje tjänst utan efter generella

grunder, varom överenskommelse träffats mellan uppdragsgivarna och

aktiebolaget, inte i och för sig innebar hinder för att vederlaget ansågs såsom

driftkostnad i uppdragsgivarens rörelse. På grund härav förklarade riksskattenämnden,

att dylikt vederlag, som av uppdragsgivaren utbetalades till

det tilltänkta aktiebolaget, skulle — i den mån vederlaget utgjordes för

sådant ändamål att det jämlikt 29 § KL kunde hänföras till driftkostnad i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 dr 1960

3

uppdragsgivarnas rörelser — vara avdragsgillt vid uppdragsgivarnas inkomsttaxering.

Regeringsrätten gjorde icke ändring i riksskattenämndens beslut.

Samma ståndpunkt har intagits i annat förhandsbeskedsärende, se meddelanden

från riksskattenämnden 1957 nr 5:4.

Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen

har under längre tid varit föremål för uppmärksamhet. I proposition

nr 173 till 1949 års riksdag framlades ett förslag till ändrade regler

angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen.

Enligt förslaget skulle de skattskyldiga vara berättigade till avdrag

för avgifter till branschorganisationer, fackföreningar och arbetsgivareföreningar

samt därmed jämförliga organisationer. Avgifterna skulle hos de

mottagande organisationerna utgöra skattepliktig inkomst. På hemställan av

bevillningsutskottet i dess betänkande nr 48 avslogs dock propositionen av

riksdagen, som i stället i skrivelse till Kungl. Maj :t begärde nytt förslag. Skrivelsen

överlämnades till skattelagssakkunniga, som den 2 december 1958 avlämnade

promemoria angående avdragsrätt vid beskattningen för vissa medlemsavgifter

och bidrag. Vad angår bidragen föreslog de sakkunniga att försäkringsbolagen

skulle erhålla avdrag vid beskattningen för vad som lämnas

för att stödja verksamhet av skadeförebyggande art. Proposition på grundval

av de sakkunnigas förslag i denna del antogs av 1959 års riksdag (proposition

nr 137, bevillningsutskottets betänkande nr 48). De sakkunnigas förslag

såvitt gäller medlemsavgifter är däremot efter remissbehandling föremål för

prövning inom finansdepartementet.

Skattelagssakkunnigas förslag angående medlemsavgifter innebär i korthet

att avdrag för sådan avgift skall medges vid beräkning av inkomst av

rörelse för avgifter till arbetsgivareföreningar, branschorganisationer och

till Sveriges advokatsamfund. Från inkomst av annan fastighet skall avdrag

beviljas för avgifter till fastighetsägareförening. I fråga om inkomst av

tjänst anser de sakkunniga att avdrag skall ifrågakomma endast för avgift

till advokatsamfundet. I inkomstslaget jordbruksfastighet föreslås avdragsrätt

inte skola föreligga. Avdragsrätt för avgift hos medlemmen skall motsvaras

av skatteplikt för mottagande föreningen eller organisationen.

I förenämnda propositionen nr 137 uttalade departementschefen beträffande

skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt för medlemsavgifter

att det vid genomgång av remissvaren kunnat konstateras, att förslaget

inrymmer åtskilliga problem, i fråga om vilka skilda lösningar kan diskuteras.

Denna fråga borde därför underkastas mera ingående överväganden än

som dittills kunnat ske. I samband därmed syntes önskvärt att närmare klarlägga

de statsfinansiella konsekvenserna av skattelagssakkunnigas förslag

i angivna del.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 dr 1960

1959 års riksdag behandlade vid höstsessionen motioner, vari framställts

i sak samma yrkanden som i de nu förevarande motionerna. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 63 avstyrkte 1959 års bevillningsutskott

motionerna. Utskottet, som sade sig vara medvetet om att frågan om avdrag

för medlemsavgifter vid beskattningen var av komplicerad natur, hänvisade

därvid till att det av skattelagssakkunniga avlämnade förslaget i ämnet var

föremål för prövning inom finansdepartementet och underströk önskvärdheten

av att frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter snarast erhöll en

positiv lösning.

I de förevarande motionerna har bl. a. erinrats om att frågan om avdragsrätt

och skatteplikt för medlemsavgifter till branschorganisationer m. fl.

varit aktuell sedan mer än tio år tillbaka. Motionärerna framhåller att enighet

sedan länge rått om det i och för sig berättigade i en sådan avdragsrätt,

och det föreliggande förslaget är efter riksskattenämndens överarbetning väl

ägnat att läggas till grund för lagstiftning, eftersom detsamma icke kan förväntas

medföra taxeringstekniska svårigheter. Ur statsfinansiell synpunkt

är denna fråga helt oväsentlig.

Utskottet

Frågan om avdrag vid beskattningen för föreningsavgifter har under

längre tid varit föremål för uppmärksamhet. Såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen framlades redan år 1949 i proposition nr 173 förslag

till ändrade regler rörande avdragsrätt och skatteplikt för sådana avgifter

vid inkomsttaxeringen. Enligt propositionen skulle de skattskyldiga vara berättigade

till avdrag inte blott för avgifter till arbetsgivareföreningar, vilket

redan tidigare varit fallet och ännu gäller, utan även för avgifter till branschorganisationer,

fackföreningar och därmed jämförliga sammanslutningar.

Avgifterna skulle utgöra skattepliktig inkomst för de mottagande föreningarna.

1949 års bevillningsutskott ansåg sig dock inte kunna tillstyrka bifall till

propositionen. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 48 anförde utskottet

i sin motivering härför bl. a. att utskottets ståndpunktstagande närmast

skett med tanke på de svårigheter, som enligt utskottets mening skulle

uppkomma vid tillämpningen av den avsedda lagstiftningen. På hemställan

av utskottet beslöt riksdagen hos Kungl. Maj:t anhålla om nytt förslag i

ämnet.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen har verkställts av skattelagssakkunniga

som i en år 1958 avlämnad promemoria avgivit förslag i

frågan. De sakkunniga förordar att avdrag skall medges vid beräkning av

inkomst av rörelse för avgifter till arbetsgivareföreningar och branschorga
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 dr 1960

5

nisationer samt Sveriges advokatsamfund. Från inkomst av annan fastighet

avses avdrag skola beviljas för avgifter till fastighetsägareföreningar. Beträffande

inkomstkällan jordbruksfastighet förordar de sakkunniga att avdragsrätt

inte skall föreligga, och i fråga om inkomst av tjänst bör enligt de

sakkunnigas mening avdrag få göras endast för avgift till advokatsamfundet.

I de förevarande motionerna yrkas att riksdagen måtte besluta sådan ändring

av kommunalskattelagen att avgift till branschorganisationer m. fl. hänföres

till avdragsgill omkostnad i den omfattning skattelagssakkunniga förordat.

De erinringar riksskattenämnden framfört mot förslaget vid remissbehandlingen

borde dock enligt motionärernas mening iakttagas, vilket bl. a.

innebär att avdragsrätten skulle utsträckas till skattskyldiga med inkomst

av jordbruksfastighet.

Enligt utskottets mening måste det i 1949 års förenämnda proposition

framlagda förslaget, varigenom avsågs att generellt reglera frågan om beskattning

av medlemsavgifter, anses vara den lösning av denna fråga som

ur principiell synpunkt är helt tillfredsställande. Den av skattelagssakkunniga

gjorda förnyade utredningen i ämnet liksom remissyttrandena däröver

utvisar emellertid att de av 1949 års bevillningsutskott påtalade svårigheterna

av praktisk natur med en sådan lösning alltjämt kvarstår. Det kan därför

knappast längre anses aktuellt att söka åstadkomma en lagstiftning efter

dessa linjer. Motionärerna har ej heller inriktat sig härpå utan förordar att

utsträckningen av avdragsrätten begränsas till branschorganisationernas

medlemmar.

Motioner med samma innebörd behandlades av 1959 års riksdag, som på

hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 63 avstyrkte desamma.

Därvid förklarade sig utskottet vara medvetet om att spörsmålet om avdragsrätt

för föreningsavgifter var av komplicerad natur. Utskottet underströk

emellertid angelägenheten av att frågan snarast möjligt erhöll en positiv

lösning.

Anledningen till att Kungl. Maj :t inte avlämnat proposition i ämnet till

årets riksdag torde vara att det visat sig förenat med avsevärt större svårigheter

än tidigare förutsatts att åstadkomma en ur olika synpunkter tillfredsställande

lagstiftning. Enligt vad utskottet erfarit har vägande invändningar

mot skattelagssakkunnigas förslag framförts i ett flertal remissyttranden.

Utskottet kan därför inte tillstyrka att på sätt motionärerna avsett förslaget

lägges till grund för lagstiftning under beaktande blott av vad riksskattenämnden

anfört. Emellertid utgår utskottet från att ärendet blir föremål för

fortsatta överväganden från Kungl. Maj:ts sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 201 av herr Ivar Johansson

samt II: 370 av herrar Kollberg och Bohman om avdrag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1960

vid beskattningen för avgifter till branschorganisationer

m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Torsten Mattsson, Tage

Johansson, Hellebladh och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Kollberg, Allard, Gustafson i Göteborg, Andersson i Essvik, fru Holmqvist,

herrar Kristenson i Göteborg, Stiernstedt och Antonsson.

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.