Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om sänkning av fordonsskatten och brännoljeskatten såvitt avser omnibussar.

1960-11-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:78, Betänkande i anledning av väckta motioner om sänkning av fordonsskatten och brännoljeskatten såvitt avser omnibussar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960

1

Nr 78

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om sänkning av fordonsskatten och brännoljeskatten

såvitt avser omnibussar.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 398 av herr Axel Johannes Andersson m. fl. och II: 531

av herr Rimås m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta

a) att sänka den nu utgående fordonsskatten för omnibussar till hälften;

samt

b) att sänka brännoljeskatten för omnibussar med 10 öre för liter.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 69 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att uppskjuta behandlingen av de föreliggande motionerna

till innevarande års höstsession.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 398.

Beskattningen av motorfordonstrafik är anordnad dels såsom en skatt

på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.

Fordonsskatten uttages enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

automobilskatt. Skatten erlägges årligen för här i riket registrerade personbilar,

lastbilar, bussar, släpvagnar och motorcyklar. För personbilar, lastbilar

och bussar utgår skatten med dels en för alla dessa fordon enhetlig

grundavgift och dels därutöver en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Fordonsskatten

för släpvagnar utgöres i förhållande till fordonens indelning i

viktklasser.

Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes fordonsskatten från och med

den 1 januari 1953 i förhållande till då gällande skattesatser, som tillämpats

sedan den 1 januari 1946. Vid 1954 års riksdag beslöts ytterligare höjning

av fordonsskatten för personbilar, lastbilar, bussar och vissa släpvagnar

med verkan från och med den 1 januari 1955.

De år 1954 genomförda ändringarna i fordonsbeskattningen innebar en

höjning dels av grundbeloppet för personbilar, lastbilar och bussar med

10 kronor, d. v. s. från 100 till 110 kronor, dels av tilläggsavgifterna för

lastbilar (över 3 000 kg) och bussar (över 5 000 kg) med efter tjänstevikten

stigande belopp och dels av fordonsskatten för tyngre släpvagnar

(5 000 kg och mera). Härjämte sänktes skatten för vissa lättare släpvagnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 saml. Nr 78

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960

Vad angår tilläggsavgifterna för bussar är den närmare

innebörden av 1954 års beslut följande. För bussar med tjänstevikt av

högst 5000 kg bibehölls tilläggsavgiften oförändrad vid 33 kronor för varje

påbörjat hundratal kg av tjänstevikten, minskad med 900 kg, medan tillläggsavgiften

för bussar med högre tjänstevikt höjdes från 33 till 55 kronor

för den del av tjänstevikten som överstiger 5 000 kg.

De skattesatser som gällt för bussar fr. o. m. år 1946 framgår av följande

tablå.

Tid

Grund-

avgift

Tilläggsavgift kr för varje påbörjat tal av 100 kg av

tjänstevikten minskat med 900 kg, då tjänstevikten

kr

ej överstiger 5 000 kg

överstiger 5 000 kg

1946—1952

70

22

22

1952—1954

100

33

33

1955—

110

33

1 353 kr för 5 000 kg av

tjänstevikten + 55 kr för

varje påbörjat tal av 100

kg därutöver

I fråga om beskattningen av drivmedel gäller förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt förordningen

den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt, vilken senare förordning trätt

i kraft den 1 januari 1955 och ersatt förordningen den 3 maj 1935 (m- 142)

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

Enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt utgår

fr. o. m. den 1 juli 1957 energiskatt å bensin och motorsprit samt motorbrännolja.

Energiskatten å brännolja utgör 25 kronor per m3. För att den

tunga motorfordonstrafiken skulle bli i stort sett oberörd av energiskatten

sänktes skatten på motorbrännolja fr. o. m. den 1 juli 1957 från 32 öre till 30

öre per liter. Energiskatten på bensin och motorsprit var till en början

fyra öre per liter men höjdes senare genom förordningen den 11 februari

1958 (nr 32) till nio öre per liter med verkan från samma dag.

Storleken av drivmedelsskatterna1 under efterkrigstiden framgår av följande

tablå.

Tid

Bensin- skatt öre

per liter

Tid

Brännolje- skatt öre

per liter

1/4 1948—31/12 1950

45

1/4 1948—31/12 1950

34

1/1 1951—30/6 1953

25

1/1 1951—30/6 1953

20

1/7 1953—30/6 1954

28

1/7 1953—31/12 1954

23

1/7 1954—30/6 1957

32

1/1 1955—30/6 1957

32

1/7 1957—30/6 1958

36

1/7 1957—

32,5

1/7 1958—

41

1 Inklusive energiskatt fr. o. m. den 1 juli 1957.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960

1954 års berörda riksdagsbeslut föregicks av 1951 års utredning rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken. I det av utredningen avlämnade

betänkandet förordades med stöd av ett omfattande utredningsmaterial en

än mer betydande omfördelning av motorfordonstrafikens totala skattebörda

mot ökad skattebelastning på den tyngre trafiken än som senare genomfördes.

I proposition nr 112, vari utredningens förslag anmäldes för 1954

års riksdag, uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet bl. a., att

han inte ansett sig böra ta slutlig ståndpunkt till den av utredningen föreslagna

omfördelningen av skattebördan. Förslaget syntes nämligen böra ytterligare

överarbetas samt eventuellt revideras med beaktande av näringsoch

trafikpolitiska synpunkter. Emellertid hade departementschefen på

grundval av såväl det framlagda utredningsmaterialet som de i remissyttrandena

anförda erfarenhetsgrundade synpunkterna på den tyngre

motorfordonstrafikens vägstandardkrav och vägförslitning funnit starka

skäl tala för att de tyngre fordonen borde bära en större andel av vägkostnaderna

än som för det dåvarande var fallet. En viss förskjutning i denna

riktning liksom också en starkare skatteprogression efter fordonstyngden

syntes därför påkallad men borde i avbidan på resultatet av det ytterligare

utredningsarbetet hållas inom sådana gränser, att den inte mera avsevärt

påverkade den allmänna driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken.

Propositionen föranledde i fråga om höjningen av fordonsskatten inte

någon erinran från riksdagens sida.

I fråga om skatten på brännolja, som dittills varit 5 öre lägre per liter än

skatten på bensin, förordade 1951 års utredning en kraftig höjning. Utredningen

framhöll att brännoljan borde beskattas hårdare än bensin med

hänsyn till att brännoljan, i körsträcka räknat, hade en effekt, som är omkring

33 procent större än bensinens. I nyssnämnda proposition uttalade

departementschefen att han visserligen inte fann skäl föreligga att bibehålla

den dåvarande relationen mellan bensinskatt och brännoljeskatt, men

att å andra sidan skatten på brännolja inte borde höjas i sådan omfattning,

att en övergång kunde befaras från brännolje- till bensindrift i fall, där

brännoljedrift ur andra synpunkter är den lämpligaste. Med hänsyn härtill

föreslogs att skattesatsen för bensin och brännolja bestämdes till samma

belopp per volymsenhet. Förslaget antogs av 1954 års riksdag.

Sedermera företogs — såsom ovan anmärkts — i samband med antagandet

av förordningen om energiskatt en mot nämnda skatt svarande sänkning

av brännoljeskatten. Beträffande bensinskatten gjordes däremot inte

någon mot energiskatten svarande sänkning.

Under åberopande bl. a. av busstrafikens ekonomiska situation har vid

de senaste årens riksdagar väckts motioner (vid 1956 års riksdag de inbördes

likalydande motionerna I: 318 och II: 232 samt I: 320 och II: 251 ävensom

motionen 11:577; vid 1957 års riksdag de inbördes likalydande motio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960

nerna I: 137 och II: 170 samt I: 210 och II: 255; vid 1958 års A-riksdag de

likalydande motionerna I: 197 och II: 236; vid 1958 års B-riksdag de inbördes

likalydande motionerna I: B 65 och II: B 61 samt I: B 178 och II: B 228;

vid 1959 års riksdag de likalydande motionerna I: 159 och II: 208) om dels

sänkning av fordonsskatten för bussar till 1954 års nivå dels ock — i vissa

motioner — sänkning av brännoljeskatten för bussar till 27 resp. 25 öre

per liter. Motionerna har, bl. a. med hänsyn till att frågan om motorfordonstrafikens

beskattning är under utredning inom 1953 års trafikutredning, icke

föranlett någon riksdagens åtgärd.

Vidare har i samband med chefens för kommunikationsdepartementet

svar den 10 maj 1957 i riksdagens andra kammare på en av herr Sundström

gjord fråga angående busstrafikens läge och villkor, m. m. (Riksdagens

protokoll år 1957, andra kammaren nr 16 § 3) den senare i ett anförande

inför kammaren rekommenderat stöd för busstrafiken i form av

restitution i någon form av inbetalda automobilskattemedel framför en

ändring av busstrafikens skattesatser.

I en i januari 1959 avgiven, inom finansdepartementets rättsavdelning

utarbetad promemoria med förslag till omläggning av brännoljebeskattningen

framlades tre olika huvudalternativ till ändrad lagstiftning i fråga

om sättet för skattens erläggande. Vid remissbehandlingen av promemorian

framfördes vägande erinringar mot samtliga alternativ. Med beaktande av

de synpunkter, som därvid framkommit, framlades i en inom finansdepartementets

rättsavdelning i januari 1960 upprättad promemoria angående

brännoljebeskattningen nytt förslag till omläggning av beskattningen. Förslaget,

som varit föremål för remissbehandling, är f. n. under övervägande

inom finansdepartementet.

I en av 1953 års trafikutredning till chefen för kommunikationsdepartementet

i februari 1960 ingiven framställning rörande busstrafikens driftekonomiska

förhållanden har utredningen med hänsyn till den brydsanuna

ekonomiska situation, i vilken ett stort antal bussföretag på landsbygden

befinner sig, förutom vissa åtgärder av ekonomisk och trafikpolitisk karaktär

föreslagit en provisorisk lättnad i beskattningen av busslinjetrafiken.

Således föreslås att bussföretag med linjetrafik på landsbygden i avbidan

på ställningstagandet till frågan om direkta stödåtgärder skall erhålla restitution

av halva den fordonsskatt, som erlagts för år 1960 i fråga om bussar

i nämnda trafik. Förslaget har varit föremål för remissbehandling.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här anföras följande.

Sedan mitten av 50-talet har busstrafiken i vårt land råkat in i en kris, som

med varje år blivit alltmera framträdande. Följderna har blivit mycket

kännbara särskilt i de mera glesbebyggda delarna med stora avstånd till

tätorterna. Privatbilismens tillväxt har inte nått samma omfattning i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960 5

dessa bygder, med påföljd att befolkningen där redan kommit i ett bekymmersamt

läge, medan man på andra håll, där indragningar icke skett men

med varje dag blir mera aktuella, med oro motser framtiden.

F. n. finns i vårt land 8 100 bussar. Under 1958 inskränkte sig anskaffningen

av nya bussar till 354 stycken, vilket är den lägsta siffran sedan

1933. Under 1959 var siffran ännu lägre. Under januari—september färdigställdes

nämligen endast 264 bussar mot 315 under motsvarande tid

1958. Det betyder —- om man räknar med 1958 års siffror — en nyanskaffning

på mindre än 5 procent, eller att bussarna måste hållas i trafik i mer

än 20 år, innan de utrangeras. Ett sådant förhållande kan knappast vara

tillrådligt ur trafiksäkerhetssynpunkt och måste vara besvärande med hänsyn

till trafikanternas krav på komfort.

De intensivundersökningar trafikutredningen låtit utföra i Skaraborgs

och Västerbottens län genom länsstyrelsernas försorg visar, att stödåtgärder

för busstrafiken är absolut nödvändiga. De båda länsstyrelserna anser,

att det enklaste och riktigaste sättet att hjälpa busstrafiken i dess besvärliga

situation är en skattesänkning, som länsstyrelsen i Västerbottens län

för sin del föreslår att omfatta en sänkning av fordonsskatten till hälften

och brännoljeskatten med 10 öre per liter.

Utskottet

I de förevarande motionerna har motionärerna — under åberopande av

den bekymmersamma ekonomiska situation i vilken särskilt bussföretagen

på landsbygden befinner sig till följd av privatbilismens tillväxt — framställt

yrkanden om vissa skattelättnader för bussar. Sålunda hemställer motionärerna,

att fordonsskatten skall sänkas till hälften av nu utgående belopp och

att brännoljeskatten skall sänkas med 10 öre per liter.

Enligt förordningen om automobilskatt skall fordonsskatt årligen erläggas

för här i riket registrerade bussar. Skatten utgår med dels en enhetlig grundavgift

och dels en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Grundavgiften utgör

110 kr. För bussar med tjänstevikt av högst 5 000 kg utgör tilläggsavgiften

33 kronor för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten, minskad med

900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre tjänstevikt utgör 55

kronor för den del av tjänstevikten som överstiger 5 000 kg.

I samband med antagandet av förordningen om allmän energiskatt, som

även utgår på brännolja, sänktes skatten på brännolja fr. o. m. den 1 juli

1957 från 32 öre till 30 öre per liter, för att den tunga motorfordonstrafiken i

stort sett inte skulle drabbas av någon skattehöjning genom energiskattens

införande.

Som av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har vid de senaste

årens riksdagar motionsvis framförts yrkanden om sänkning av fordonsoch

brännoljeskatten för bl. a. bussar. Motionsyrkandena har emellertid med

hänsyn till att frågan om motorfordonstrafikens beskattning är under över
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 78 år 1960

vägande inom 1953 års trafikutredning inte föranlett någon riksdagens

åtgärd.

I en till chefen för kommunikationsdepartementet i februari 1960 ingiven

framställning rörande busstrafikens driftekonomiska förhållanden har trafikutredningen

förutom vissa åtgärder av ekonomisk och trafikpolitisk natur

föreslagit en provisorisk lättnad i beskattningen av busslinjetrafiken på

landsbygden i avvaktan på ställningstagandet till frågan om direkta stödåtgärder.

Sålunda föreslår utredningen att vissa bussföretag med linjetrafik

på landsbygden skall erhålla restitution av halva den fordonsskatt, som erlagts

för år 1960 i fråga om bussar i nämnda trafik. Trafikutredningens

framställning har varit föremål för remissbehandling, varvid flertalet remissinstanser

tillstyrkt förslaget om provisorisk skattelättnad för de förenämnda

bussföretagen. Framställningen är för närvarande föremål för

Kungl. Maj :ts övervägande.

Eftersom frågan om stöd åt busstrafiken i olika former således är under

Kungl. Maj:ts prövning, anser utskottet skäl icke föreligga för riksdagen att

nu vidtaga några åtgärder i anledning av motionerna.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandena i de likalydande

motionerna I: 398 och II: 531.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 398 av herr Axel Johannes

Andersson m. fl. och 11:531 av herr Rimås m. fl. om

sänkning av fordonsskatten och brännoljeskatten såvitt avser

omnibussar icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 november 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*, Jansson,

Gustaf Elofsson*, Söderquist, Wärnberg, Torsten Mattsson, Tage Johansson,

Kronstrand och Gustaf Henry Hansson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Kollberg, Kärrlander, Wiklund*, Gustafson i Göteborg, Andersson i Essvik,

Dårlin*, Eriksson i Bäckmora och Kristenson i Göteborg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Gustaf Elofsson, Söderquist, Torsten Mattsson, Kronstrand,

Gustaf Henry Hansson, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Gustafson i Göteborg,

Dårlin och Eriksson i Bäckmora.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 60

007978

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.