Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

1960-03-01 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1960:8, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960

1

Kr 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) jämte i ämnet

väckta motioner.

I en den 15 januari 1960 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 28, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad

lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås, att försäkringar med kort utbelalningstid i ökad

utsträckning skall godtagas vid taxeringen som pensionsförsäkringar, vilket

bl. a. innebär att premierna blir avdragsgilla. Förslaget syftar till att

möjliggöra tecknande av försäkring med avdragsgilla premier för ålderspension,

som skall utgå under tiden mellan verklig pensionsålder och den ålder

då allmän tilläggspension och folkpension börjar utgå.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension-----eller annorledes.

Med pensionsförsäkring ---— ■— försäkringen upphör.

Ålderspension, som — —----anses skälig.

Med efterlevandepension — — ----personer leva.

1 Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1959: 564.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Såsom efterlevandepension — — — ---vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen--— ---vid omgifte.

Kapitalbelopp, som — —---av efterlevandepensionen.

Skall enligt avtal om pensionsför- Skall enligt avtal om pensionsförsäkring

ålderspension eller invalid- säkring ålderspension eller invalidpension

upphöra eller nedsättas viss pension upphöra eller nedsättas viss

tid efter det pensionsåldern eller ar- tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan

inträtt eller skall an- betsoförmågan inträtt eller skall annan

efterlevandepension än försörj- nan efterlevandepension än försörjningsränta

upphöra eller nedsättas ningsränta upphöra eller nedsättas

viss tid efter den försäkrades död må viss tid efter den försäkrades död må

denna tid icke understiga fem år el- denna tid icke understiga fem år eller,

i fråga om ålderspension vars ler, i fråga om ålderspension, som

årsbelopp icke överstiger 3 000 kro- upphör tidigast då den försäkrade

nor, två år. fyllt 63 år, ett och ett halvt år.

Med kapitalförsäkring------än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal — -----en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring,-------Kungi. Maj :t.

Försäkring, vilken-----—- dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall-------som huvudförsäkringen.

För att-----med tjänst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband därmed

skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1960 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

2. Försäkring, som meddelats före den 1 juli 1960 och som enligt äldre

bestämmelser är att anse såsom pensionsförsäkring, skall även efter lagens

ikraftträdande hänföras till sådan försäkring.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:503 av herrar Virgin och Svärd samt

II: 625 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta

dels att ålderspensionsförsäkring avseende tid efter det den försäkrade

fyllt 63 år skall godtagas vid taxeringen såsom pensionsförsäkring därest

den avser en tid av minst ett år;

dels att såsom sådan pensionsförsäkring skall betraktas även kompletterande

pensionsanordningar för åldersåren 19—21 för efterlevande barn

samt i fråga om sjuk- och invalidpension; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningstext»;

2) de likalydande motionerna I: 504 av herr Äman samt II: 624 av herr

Gustafson i Göteborg och fröken Höjer, vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370) utformas på sätt i motionerna anförts, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år t960

3

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring

av ifrågavarande lagrum.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 504 och II: 625.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

1. Inledning, s. 3—4.

2. Gällande rätt in. m., s. 4—7.

3. Utredningspromemorian, s. 7—9.

4. Remissyttrandena, s. 9—12.

5. Departementschefen, s. 12—15.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:503 och

II : 6 2 5 anföres i huvudsak följande. Propositionsförslaget innebär en otvivelaktig

och angelägen förbättring av gällande ordning men går dock enligt

motionärernas mening i visst avseende icke så långt som önskvärt vore. Det

föreslås i fråga om ålderspension, som upphör tidigast då den försäkrade

fyllt 63 år, att varaktighetstiden skall vara minst ett och ett halvt år för

att avdrag skall få åtnjutas. För det fall att den pensionsberättigade kvarstår

i sin tjänst efter det han fyllt 65 år — vilket i många fall utgör den

verkliga pensionsåldern — intill årets slut eller om den verkliga pensionsåldern

sättes till 66 år, behövs en kortare tid än ett och ett halvt år. Motionärerna

förslår den ändringen i Kungl. Maj :ts förslag att liden sättes till

ett år.

Enligt gällande pensionsordningar förekommer att efterlevandepension

till barn utgår till 21 års ålder. Sådan pension från den allmänna tilläggspensioneringen

utgår emellertid till 19 års ålder. Behov av temporär pensionsanordning

av begränsad varaktighet kan alltså här uppkomma. Samma

kan förhållandet bli när det gäller sjuk- och invalidpension (motsvarande

förtidspension inom den allmänna tilläggspensioneringen). Enligt motionärernas

uppfattning bör sådana kompletterande anordningar vidtagas i

fråga om sjuk-, invalid- och efterlevandepension att de kan behandlas såsom

pensionsförsäkring i skattetekniskt avseende.

I de likalydande motionerna 1:504 och 11:624 anför motionärerna

bl. a. De i propositionen föreslagna lagändringarna fyller icke de

krav som man från tjänstemannahåll måste uppställa för att en tillfredsställande

samordning mellan privata tjänstepensionsanordningar och den

allmänna tilläggspensioneringen skall kunna ske på ett rationellt sätt. Såväl

TCO, SPP som andra remissinstanser riktade kritik mot det förslag som

i förevarande avseende utarbetats inom finansdepartementet. Man kritiserade

den av utredningsmannen föreslagna regeln att utbetalningstiden skulle

It Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 8

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960

vara lägst två år. Departementschefen har icke ansett sig kunna föreslå ett

kortare tidsmässigt rekvisit än 11/2 år. En sådan ordning löser emellertid

inte det problem som remissinstanserna har pekat på och som kommer

att uppstå om på arbetsmarknaden en ordning skulle komma att gälla, som

innebär att de anställda kvarstår i tjänst till slutet av det år då 65 års ålder

uppnåtts. Motionärerna hemställer därför att ifrågavarande tidsmässiga

rekvisit sättes till ett år. En sådan regel kan för att minska riskerna av eventuellt

missbruk, såsom Folksam påpekat i sitt yttrande, kompletteras med

ett stadgande att sådan pension alltid skall upphöra vid 67 års ålder. Dessutom

kan det föreskrivas att pension skall utbetalas kvartals- eller månadsvis.

I sitt remissyttrande aktualiserade TCO även vissa spörsmål som rörde

samordningen av privata pensionsanordningar med den allmänna tilläggspensioneringen

i vad gäller andra förmånsområden än ålderspension. Detta

gällde dels allmänt för efterlevandepension, t. ex. i form av barnpension

mellan 19 och 21 års ålder samt för förtidspension, dels för pensionsförsäkringar

i fråga om förtids- och efterlevandepension för år 1962 vid försäkringsfall

som inträffar detta år.

Departementschefen har i propositionen avfärdat ifrågavarande spörsmål,

som ur tjänstemannasynpunkt är av stor betydelse, med att han inte kan

biträda förslaget med hänsyn till nödvändigheten av en någorlunda klar och

enhetlig avgränsning åt de i skattehänseende gynnade pensionsförsäkringarna.

Vidare hänvisar departementschefen — tydligen närmast med tanke på

de speciella problemen avseende år 1962 -— till att utbetalningar av förmåner

direkt från företagen till anställda eller anställdas efterlevande är avdragsgilla

vid taxeringen, varför behovet av att försäkringsvägen täcka sådana kostnader

bör vara ringa. Med tanke på förhandlingarna om samordning av privata

tjänstepensionsanordningar med den allmänna tilläggspensioneringen är

det av stor betydelse att klarhet vinnes i avseende på ifrågavarande frågeställningar.

Motionärerna hemställer därför att lagtexten så utformas att det

framgår afl temporära pensionsanordningar av detta slag är att hänföra

till pensionsförsäkring.

TCO upptog i sitt remissyttrande även frågan om s. k. kapitalunderstöd.

I anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen stadgas, alt sådant kapitalbelopp

inte får överstiga det högsta årliga beloppet av ålders- eller invalidpension

ökat med det högsta beloppet av efterlevandepension om sådan utgår

till make. Bestämmelserna innebär, att kapital understöden, i och med att

förekommande privata tjänstepensionsanordningar samordnas med den allmänna

tilläggspensioneringen, ej torde kunna bibehållas på hittillsvarande

nivå i förhållande till totalpensionsnivån — utan att falla utanför begreppet

pensionsförsäkring i skatteavseende. En sådan utveckling vore synnerligen

olycklig med hänsyn till den betydelse som kapitalunderstöden har. Motionärerna

hemställer därför att sådana åtgärder vidtages att kapitalunderstödsformen

jämväl i framtiden kan bibehållas på hittillsvarande nivå i förhållande

till totalpensionsnivån utan att falla utanför begreppet pensionsförsäkring

i skatteavseende.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1960

5

Utskottet

Enligt den år 1950 antagna ordningen för beskattning av försäkringstagare

och försäkringsgivare indelas livförsäkringar som tecknats efter nämnda

år i två kategorier, nämligen pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar.

För pensionsförsäkringar medges avdrag för premier vid inkomsttaxeringen,

under det att utfallande belopp beskattas. I fråga om kapitalförsäkringar

får däremot erlagd premie ej avdragas — frånsett vad som rymmes

inom det s. k. försäkringsavdraget — och å dylik försäkring utfallande

belopp utgör till följd härav inte skattepliktig inkomst. Till pensionsförsäkring

räknas enligt första punkten av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

försäkring, enligt vilken ålders-, efterlevande- eller invalidpension

skall utgå. Till ålderspension räknas pension, som från viss pensionsålder

— i regel lägst 55 år — skall utgå högst under den försäkrades

livstid.

Särskilda regler har givits om den kortaste tid under vilken ålders- och

invalidpension samt annan efterlevandepension än försörjningsränta skall

utgå enligt försäkringsavtalet. Denna tid får sålunda inte understiga fem

år utom i fråga om ålderspension, vars årsbelopp inte överstiger 3 000 kronor.

För sådan ålderspension är minimitiden i stället två år.

Sistnämnda bestämmelse tillkom i syfte att möjliggöra för personer, för

vilka 67 år är en alltför hög pensionsålder, att komplettera den allmänna

folkpensionen med en pensionsförsäkring, enligt vilken pension kan utgå

under kortare tid än fem år. För att förhindra missbruk ansågs den årliga

pensionen böra begränsas till belopp av ungefär samma storlek som utgående

folkpensionsförmåner eller 3 000 kronor.

I den förevarande propositionen föreslås en utvidgning av det skattemässiga

pensionsförsäkringsbegreppet till att omfatta försäkringar, enligt vilka

pensioner skall utgå under avsevärt kortare tid än fem år. Som minimitid

har departementschefen förordat ett och ett halvt år. Såsom förutsättning

för alt en försäkring med utbetalningar under så kort tid skall i skattehänseende

kunna behandlas som pensionsförsäkring har angivits att den får

upphöra tidigast då den försäkrade fyllt 63 år. Något maximibelopp har

departementschefen inte funnit böra fastställas. Syftet med lagstiftningen

är att möjliggöra tecknande av försäkring med avdragsgilla premier för

ålderspension, som skall utgå under tiden mellan verklig pensionsålder och

den ålder då allmän tilläggspension och folkpension börjar utgå.

Med den tidsgräns som förordas i propositionen — ett och ett halvt år —

får de stora grupper skattskyldiga, som inträder i pensionsåldern i och med

uppnådda 65 år, möjlighet att genom pensionsförsäkringar med avdragsrätt

för erlagda premier fylla luckan fram till den normala pensionsåldern

enligt den allmänna tilläggspensioneringen. Emellertid har i de väckta motionerna

gjorts gällande att många av dem, för vilka pensionsåldern satts

vid 65 år, kommer att kvarstanna i tjänst till utgången av det kalenderår

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960

under vilket vederbörande fyller 65 år. I framtiden torde man kunna räkna

med att detta blir en än vanligare företeelse med hänsyn till att inkomst under

nämnda kalenderår kan bli pensionsgrundande inkomst vid beräkning

av den allmänna tilläggspensionens storlek. För vissa av dessa inkomsttagare,

nämligen de som uppnår 65 års ålder under första hälften av kalenderåret,

kommer i så fall tiden från slutet av det kalenderår, under vilket de

fyller 65 år, fram till den tidpunkt då de fyller 67 år att bli kortare än ett

och ett halvt år. De kommer därför inte att med bibehållande av de skattemässiga

fördelarna kunna använda sig av en pensionsförsäkring som medger

åldei spension under denna tid, vilket motionärerna betecknat som en brist

i Kungl. Maj :ts förslag.

Den i förevarande sammanhang behandlade skattefrågan har, som framgår

av det förut anförda, aktualiserats sedan möjligheter skapats för mycket

stora grupper medborgare att trygga sin ålderdomsförsörjning genom den

allmänna tilläggspensioneringen och folkpensioneringen. Inom ramen för

den lagfästa pensioneringen finns visserligen stora möjligheter till variation

i fråga om pensionsålder, men ett visst behov av kompletterande försäkringar

kan dock anses föreligga. För att i rimlig utsträckning tillgodose

detta behov torde en viss jämkning böra ske i gränsdragningen mellan pensionsförsäkringar

och kapitalförsäkringar i skattelagarnas mening. Därvid

bör en utvidgning komma till stånd av vad som skattemässigt är att hänföra

till pensionsförsäkring i den riktning departementschefen förordat.

Utskottet kan sålunda helt instämma i syftet med den ifrågasatta lagstiftningen.

I frågan hur långt dessa jämkningar bör gå råder delade meningar. Olika

förslag har sålunda framkommit då det gäller utbetalningstiden för korttidspensionerna.

Självklart är att ju kortare denna tid sättes, desto större

blir möjligheten att kombinera den allmänna tilläggspensioneringen med

andra pensionsförsäkringar. Enligt utskottets mening måste en avvägning

bär göras mellan önskemålet att få flesta tänkbara sådana variationsmöjligheter

och nödvändigheten att i skattelagstiftningen ha en klar gräns mellan

pensionsförsäkringar och försäkringar av annat slag. En sådan gräns är

påkallad med hänsyn till den gynnade ställning pensionsförsäkringarna intar

i skattehänseende. Denna gynnade ställning framträder dels därutinnan

att den skattskyldige genom att ta en pensionsförsäkring kan uppnå en jämnare

fördelning av sin beskattningsbara inkomst, varigenom verkningarna

av den statliga inkomstskattens progressivitet mildras, dels därutinnan att

vid pensionsförsäkring, trots det att beskattningen av viss inkomst uppskjutes,

uppskovsränta icke erlägges. Vidare är det med hänsyn till önskvärdheten

av en sund utveckling av försäkringsverk samheten av vikt att

gränsen mellan pensionsförsäkringar och andra försäkringar inte suddas ut.

I princip bör därför endast sådana försäkringar behandlas såsom pensionsförsäkringar

i beskattningshänseende, vilka tillkommit huvudsakligen i pensioneringssyfte.

Mot bakgrunden av det sist anförda är redan den minskning i kravet på

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1960

7

utbetalningstidens längd, som förordas i propositionen, ägnad att väcka

betänkligheter. Att utskottet likväl anser sig böra tillstyrka densamma

sammanhänger med de praktiska olägenheter som eljest skulle kunna befaras,

därigenom att sådana skattskyldiga, som inträder i pensionsåldern

i samband med att de fyller 65 år, inte skulle få möjlighet att utfylla inkomstbortfallet

mellan pensionsåldern och 67 år genom pensionsförsäkring

med avdragsrätt för premierna. För att möjliggöra detta måste utbetalningstidens

längd vara kortare än två år. Såvitt utskottet kunnat finna

tillgodoses med den av departementschefen föreslagna tiden, ett och

ett halvt år, alla rimliga krav på hänsynstagande till samordningsproblemen.

En ytterligare avkortning av minimitiden till ett år i enlighet med

yrkandet i motionerna skulle i realiteten medföra att rena kapitalutbetalningar

kom att hänföras till pensionsförsäkringar. Utskottet anser för sin

del ett sådant resultat inte vara godtagbart. Det är nämligen troligt att en

sådan försäkringsform i stor utsträckning skulle komma att utnyttjas icke

i pensioneringssyfte utan för att uppnå fördelar i skattehänseende. Utskottet

vill också erinra om att åtskilliga möjligheter finns att på annat sätt

^I-yS8a försörjningen under den korta tid det här rör sig om. Under hänvisning

till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena i denna del.

I motionerna har även berörts vissa andra spörsmål, som angår samordningen

av tillämpade pensionsordningar med tilläggspensioneringen i vad

gäller andra förmåner än ålderspension. Sålunda har motionärerna framhållit

att medan efterlevande-pension till barn från den allmänna tilläggspensioneringen

utgår till 19 års ålder, det enligt gällande pensionsordningar

förekommer att sådan pension utgår till 21 års ålder. Därest nuvarande standard

i fråga om pensionsvillkoren skall bibehållas, erfordras en kompletterande

pensionsordning för åldersåren 19—21 för efterlevande barn. Vidare

har ansetts att behov kan komma alt föreligga av eu temporär pensionsanordning

av begränsad varaktighet även då det gäller sjuk- och invalidpension

(motsvarande förtidspension inom den allmänna tilläggspensioneringen).

I motionerna har också framhållits att med pensionsförsäkringar kan

vara förenade s. k. kapitalunderstöd. I och med att förekommande privata

tjänstepensionsanordningar samordnas med den allmänna tilläggspensioneringen,

torde kapitalunderstöden ej kunna bibehållas på hittillsvarande

nivå i förhållande till totalpensionsnivån — utan att falla utanför begreppet

pensionsförsäkring i skatteavseende — vilket motionärerna betecknar

såsom olyckligt. Slutligen har i motionerna berörts de speciella förhållanden

som föreligger i fråga om pensionsfall, som inträffar under år 1962.

De sålunda i motionerna upptagna spörsmålen behandlades i vissa remissyttranden

över utredningsmannens förslag. I dessa yttranden framfördes

önskemål om ytterligare komplettering i berörda hänseenden av kommunalskattelagens

regler om vad som är att anse som pensionsförsäkringar. Föredragande

departementschefen har för sin del icke ansett sig kunna biträda

de i remissyttrandena ställda förslagen med hänsyn till nödvändigheten av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960

att ge en någorlunda klar och enhetlig avgränsning åt de i skattehänseende

gynnade pensionsförsäkringarna. Departementschefen har vidare erinrat

om att i den mån företagen själva utbetalar dylika förmåner till anställda

eller anställdas efterlevande, blir en sådan utbetalning avdragsgill vid taxeringen.

Bl. a. med tanke härpå torde behovet av att försäkringsvägen täcka

de förhållandevis obetydliga kostnader det här rör sig om vara ringa.

Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till den uppfattning departementschefen

sålunda givit uttryck åt och finner sig därför böra avstyrka

bifall till de väckta motionerna även i denna del.

Granskningen av det föreliggande författningsförslaget har icke givit anledning

till annan erinran än att ikraftträdandebestämmelserna bör kompletteras

i visst avseende. Redan tecknade kapitalförsäkringar skulle enligt

de nya reglerna bli hänförliga till pensionsförsäkringar och utfallande belopp

sålunda beskattas om de ej uttryckligen undantas från lagstiftningens

tillämpningsområde.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition

nr 28 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas

och med avslag å de inbördes likalydande motionerna I: 503

och II: 625 samt I: 504 och II: 624, måtte för sin del antaga

följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension---— — — eller annorledes.

Med pensionsförsäkr ing------försäkringen upphör.

Ålderspension, som —-----anses skälig.

Med efterlevandepension----— personer leva.

Såsom efterlevandepension —---- — vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen — —---vid omgifte.

Kapitalbelopp, som —----av efterlevandepensionen.

1 Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1959: 564.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960

9

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Skall enligt avtal om pensionsförsäkring

ålderspension eller invalidpension

upphöra eller nedsättas viss

tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan

inträtt eller skall annan

efterlevandepension än försörjningsränta

upphöra eller nedsättas

viss tid efter den försäkrades död må

denna tid icke understiga fem år eller,

i fråga om ålderspension vars

årsbelopp icke överstiger 3 000 kronor,

två år.

Skall enligt avtal om pensionsförsäkring

ålderspension eller invalidpension

upphöra eller nedsättas viss

tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan

inträtt eller skall annan

efterlevandepension än försörjningsränta

upphöra eller nedsättas

viss tid efter den försäkrades död må

denna tid icke understiga fem år eller,

i fråga om ålderspension, som

upphör tidigast då den försäkrade

fyllt 63 år, ett och ett halvt år.

Med kapitalförsäkring-----än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal----en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring,-----Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken ------dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall----— som huvudförsäkringen.

För att-----med tjänst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband därmed

skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1960 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

2. Försäkring, som meddelats före den 1 juli 1960 och som enligt äldre

bestämmelser är att anse såsom pensionsförsäkring, skall även efter lagens

ikraftträdande hänföras till sådan försäkring. Vidare skall försäkring, som

meddelats före lagens ikraftträdande och som enligt äldre bestämmelser

är att anse såsom kapitalförsäkring, även därefter hänföras till sådan försäkring.

Stockholm den 1 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Spetz,

Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson,

Oscar Carlsson och Gustaf Henry Hansson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svaiöv*,

Kollberg, Vigelsbo, Kärrlander*, Magnusson i Borås, Wiklund*, Gustafson

i Göteborg, Andersson i Essvik och fru Holmqvist.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Gustaf Henry

Hansson, Nilsson i Svaiöv, Kollberg, Vigelsbo, Magnusson i Borås och Gustafson

i Göteborg, vilka

dels anfört följande:

Av skäl som angivits i de väckta motionerna bör minimitiden för korttidspensioner

nedsättas från av Kungl. Maj :t föreslagna ett och ett halvt år till

ett år. Först härigenom erhålles erforderliga möjligheter till en smidig samordning

av privata pensionsanordningar med allmänna tjänstepensioneringen.

Som i motionerna anmärkts har i den föreliggande propositionen inte beaktats

att de kapitalunderstöd, som kan vara förenade med en pensionsförsäkiing,

i manga fall inte kan hållas på nuvarande nivå om försäkringen

skall bibehålla sin karaktär av pensionsförsäkring i skattehänseende. Samordning

bör därför ske på så sätt att kapitalunderstöd, som är förenade

med en privat pensionsförsäkring vilken avses skola komplettera den allmänna

tilläggspensionen, bör kunna utgå med i stort sett samma belopp

som med nuvarande regler är möjligt. Av tekniska skäl kan begränsningen

emellertid inte anknytas till beloppet av utgående tilläggspension, vilket vid

tecknandet av försäkringen regelmässigt är okänt. Ett godtagbart resultat

torde ernås om bestämmelsen ges det innehållet, att ett kapitalunderstöd å

15 000 kronor alltid får förekomma.

I motionerna har även berörts vissa andra spörsmål, som angår samordningen

av privata pensionsanordningar med tilläggspensioneringen i vad

gäller andra förmåner än ålderspension. Sålunda har motionärerna framhållit

att medan efterlevandepension till barn från den allmänna tilläggspensioneringen

utgår till 19 års ålder, det enligt gällande privata pensionsanordningar

är vanligt att sådan pension utgår till 21 års ålder. Om nuvarande

standard i fråga om pensionsvillkoren skall bibehållas, erfordras en

kompletterande pensionsanordning för åldersåren 19—21 för efterlevande

barn. Vidare har ansetts att behov kan komma att föreligga av en temporär

pensionsanordning av begränsad varaktighet även då det gäller sjukoch

invalidpension (motsvarande förtidspension inom den allmänna till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960

läggspensioneringen). Slutligen har i motionerna berörts de speciella förhållanden

som föreligger i fråga om pensionsfall, som inträffar under år

1962. Vissa av dessa spörsmål synes kunna lösas redan inom ramen för gällande

lagstiftning. I den mån så icke kan ske bör Kungl. Maj :t efter vederbörlig

utredning framlägga förslag till höstsessionen om frågans lösning

lagstiftningsvägen.

dels ock ansett att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition

nr 28 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas

och i anledning av de inbördes likalydande motionerna I: 503

och II: 625 samt I: 504 och II: 624, måtte för sin del antaga

följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension------vid omgifte.

Kapitalbelopp, som utgå på grund Kapitalbelopp, som utgå på grund

av pensionsförsäkring, må tillsam- av pensionsförsäkring, må, därest de

mans icke överstiga det högsta årliga

beloppet av ålders- eller invalidpensionen,

ökat, om efterlevandepension

skall utgå till make, med det högsta

årliga beloppet av efterlevandepensionen.

Skall enligt avtal om pensionsförsäkring

ålderspension eller invalidpension

upphöra eller nedsättas viss tid

efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan

inträtt eller skall annan

efterlevandepension än försörjningsränta

upphöra eller nedsättas viss tid

efter den försäkrades död må denna

tid icke understiga fem år eller, i fråga

tillsammans uppgå till mer än 15 000

kronor, sammanlagt icke överstiga det

högsta årliga beloppet av ålders- eller

invalidpensionen, ökat, om efterlevandepension

skall utgå till make,

med det högsta årliga beloppet av efterlevandepensionen.

Skall enligt avtal om pensionsförsäkring

ålderspension eller invalidpension

upphöra eller nedsättas viss tid

efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan

inträtt eller skall annan

efterlevandepension än försörjningsränta

upphöra eller nedsättas viss tid

efter den försäkrades död må denna

tid icke understiga fem år eller, i fråga

Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1959 :564.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960

(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)

om ålderspension, som upphör tidi- om ålderspension, som upphör tidigast

då den försäkrade fyllt 63 år, gast då den försäkrade fyllt 63 år,

ett och ett halvt år. ett år.

Med kapitalförsäkring —----med tjänst.

Denna lag-----sådan försäkring.

2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att, i den mån övriga i förevarande motioner upptagna

frågor icke kan lösas inom ramen för gällande lagstiftning,

Kungl. Maj :t vid innevarande års riksdags höstsession

framlägger förslag till de ytterligare ändringar i kommunalskattelagen,

som kan anses erforderliga för tillgodoseende

av syftet med motionerna.

600381 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelage a1 i texten