Betänkande i anledning av väckta motioner rörande beskattningen av skördeskadelån.
1960-11-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1960:85, Betänkande i anledning av väckta motioner rörande beskattningen av skördeskadelån.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 85 dr 1960
1
Nr 85
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
rörande beskattningen av skördeskadelån.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 704 av herr Yngve Nilsson m. fl. och II: 864 av herr Hedin
m. fl. har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om en skyndsam utredning med syfte att ersätta skördeskadelån med skördeförskott,
vilka upptages som inkomst under skadeåret men vid återbetalning
får avdragas i samband med inkomstdeklaration».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 864.
Under 1950-talet har jordbrukare och trädgårdsodlare vissa år beretts möjlighet
att erhålla statliga skördeskadelån. För dessa lån gäller särskilda
bestämmelser rörande amortering, ränteberäkning m. m. För att lindra den
ekonomiska situationen för dem, som tidigare erhållit skördeskadelån och
även innevarande år åsamkats skördeskador, har riksdagen nyligen i enlighet
med förslag i proposition nr 168 beslutat vissa lättnader i villkoren
för berörda lån. Således har möjlighet öppnats till förlängning av den för
lånen gällande amorteringsfria tiden med ytterligare högst två år, till anstånd
med erläggande av amortering under likaledes högst två år samt till
dispens från bestämmelserna om dröjsmålsränta. Genom riksdagsbeslutet
har också skett en uppmjukning av de nuvarande villkoren i fråga om statsgarantier
beträffande vissa lån, som upptagits på den allmänna kreditmarknaden.
Vidare har införts ett nytt system med statliga garantier för lån på
allmänna kreditmarknaden å högst 20 000 kronor till jordbrukare och trädgårdsodlare,
som under senare år fått skördeskador av viss omfattning.
I anledning av skördeskadorna under innevarande år har Kungl. Maj:t
genom beslut den 30 september 1960 medgivit att medel, som innestår å skogskonto,
intill utgången av år 1960 må uttas utan iakttagande av den regel om
fyra månaders uppsägningstid som ges i 6 § första stycket förordningen om
taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto (SFS 552/1960).
Genom beslut av 1960 års riksdag har antagits förordning om rätt till för
-
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 saml. Nr 85
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 85 dr 1960
lustutjämning vid taxering för inkomst. (Proposition nr 30, bevillningsutskottets
betänkande nr 10.) Förordningen innebär i huvudsak följande.
Har en skattskyldigs verksamhet ett år lämnat underskott som inte kan
skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla samma år,
får underskottet utnyttjas såsom förlustavdrag senare år. Detta må ske när
som helst vid taxering för de följande sex åren, dvs. en utjämning över en
sjuårsperiod medges. Förlustavdraget kan fördelas inom perioden i enlighet
med den skattskyldiges egna önskningar.
Som förlust räknas ej blott underskott i egentlig mening utan även andra
allmänna avdrag, som skattemässigt inte kunnat utnyttjas, exempelvis kommunalskatteavdraget,
avgifter till folkpensioneringen och sjukförsäkringen
samt övriga försäkringsavdrag. Vidare kräves för att förlustavdrag skall
kunna medges att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige
varit skyldig deklarera, samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts.
Uppgår förlusten under förluståret icke till 1 000 kronor, får densamma
icke utnyttjas för förlustavdrag.
Förlustavdraget behöver ej fastställas till beloppet förrän yrkande om dess
utnyttjande vid en senare taxering framställts av den skattskyldige. När
yrkande om förlustavdragets tillgodoförande framställts, skall den skattskyldige
— då så erfordras — styrka det befogade i avdragsyrkandet genom
bevarade räkenskaper, anteckningar eller liknande. Anknytning har här
skett till föreskrifterna i taxeringsförordningen.
Särskilda regler har uppställts för äkta makar, åsyftande bl. a. möjlighet
för ena maken att överta den andres förlustavdrag.
I anledning av nyssnämnda proposition nr 30/1960 väcktes motioner med
yrkande om att rätt till progressionsutjämning skulle införas vid den statliga
inkomstbeskattningen i stort sett i överensstämmelse med ett förslag
i ämnet av 1957 års skatteutredning. Vidare framställdes motionsvis yrkanden
om utredning i syfte att pröva möjligheterna till en fullständig resultatutjämning.
Därvid skulle i första hand frågan om sådan utjämning enligt
den s. k. kontometoden undersökas.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 10 avstyrkte bevillningsutskottet
berörda yrkanden. Utskottet uttalade därvid den uppfattningen att
förslaget om progressionsutjämning inte borde genomföras för närvarande.
Ställning till frågan om progressionsutjämning borde tas först sedan den
pågående revisionen av reglerna om ackumulerad inkomst fullbordats och
behovet av åtgärder på området därigenom närmare klarlagts. Beträffande
yrkandet om utredning av möjligheterna till en fullständig resultatutjämning
erinrade utskottet om att 1957 års skatteutredning ingående prövat frågan
om användande av någon form av kontometod i detta syfte. De därvid
gjorda övervägandena hade emellertid resulterat i att utredningen ansett
att man i vart fall inte nu borde införa regler om resultatutjämning enligt
Bevillningsutskottets betänkande nr 85 år 1960
3
kontometoden. Likaså behandlade utredningen utförligt andra möjligheter
till öppen resultatutjämning. Då det knappast var troligt att en ny utredning
skulle kunna tillföra något för frågans bedömande väsentligt nytt material
ansåg sig utskottet inte böra tillstyrka den begärda utredningen.
I en i andra kammaren under 1960 års höstsession framställd interpellation
har herr Elmwall frågat om chefen för finansdepartementet har för avsikt
att lägga fram förslag till en rättvisare beskattning av jordbrukare och
trädgårdsodlare, som drabbats av skördeskador och i anledning därav nödgats
upptaga skördeskadelån. Interpellanten har bl. a. uttalat att det framstår
som angeläget, att amorteringar på skördeskadelån får betraktas som
avdragsgill kostnad vid beskattningen.
I sitt den 22 november 1960 lämnade svar erinrade finansministern om
att de jordbrukare, som deklarerar efter kontantprincipen, har betydande
möjligheter till resultatutjämning mellan olika år, bl. a. genom att anskaffningen
eller i vart fall den kontanta betalningen av inventarier och redskap
kan förläggas till år med goda inkomster. Lantbrukare med skogskonton kan
också använda dessa för resultatutjämning. Skulle likväl en skattemässig
förlust uppkomma visst år, föreligger numera möjlighet till förlustutjämning
enligt den lagstiftning, som antagits av årets riksdag. I svaret framhölls
vidare bl. a. att jordbruksministern till nästa års riksdag torde framlägga
förslag om ett permanent skördeskadeskydd. Med berörda redan genomförda
eller planerade åtgärder ansåg finansministern att samhället givit en
betydande hjälp mot skördeskador. Några ytterligare åtgärder på skatteområdet
med sådant syfte ställdes inte i utsikt.
I de förevarande motionerna har bl. a. framhållits att stödlån och garantilån
i många fall innebär en omedelbar och värdefull hjälp för den ekonomiskt
drabbade jordbrukaren. I synnerhet för låntagare, som under en följd
av år nödgats anlita ifrågavarande låneformer, kan desamma dock leda till
en avsevärd och allvarlig ekonomisk belastning i samband med att amorteringarna
skall verkställas. Enligt motionärernas mening är det angeläget
att nya vägar prövas i syfte att undvika en dylik utveckling, och att man i
stället underlättar för låntagaren att klara återbetalningarna av sina till
följd av skördeskador ådragna skulder. En anordning bör övervägas, enligt
vilken lånen skulle upptas såsom inkomst i deklarationen för det år, då skördeskadorna
inträffat. Häremot skulle svara att inte endast räntekostnaderna
utan även amorteringarna på lånen finge avdras från intäkterna i samband
med inkomstdcklarationens upprättande. Ett sådant förfarande avviker visserligen
från gängse taxeringsmässiga bestämmelser i fråga om lån och
amorteringar men innebär i princip blott en resultatuljämning. Skördeskadelån
kan enligt motionärernas mening inte jämföras med vanliga lån, efter
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 85 år 1960
som de är betingade av exceptionella förhållanden. För att ytterligare understryka
detta föreslås i motionerna att skördeskadelån fortsättningsvis benämnes
skördeförskott.
Utskottet
Såsom framgår av den ovanstående redogörelsen har statsmakterna under
senare år lämnat jordbrukare, som drabbats av svårare skördeskador, stöd
i form av lån. Beträffande skördeskador under år 1960 har stödåtgärderna
givits formen av dels statlig kreditgaranti för lån på allmänna kreditmarknaden
till visst belopp och dels lättnader på olika sätt i amorteringsvillkoren
m. m. för lån, som upptagits i anledning av skördeskador under tidigare
år. Vad angår framtida skördeskador kan förväntas att 1961 års riksdag kommer
att föreläggas proposition med förslag om permanent skördeskadeskydd.
De sålunda utgående lånen räknas i enlighet med en grundläggande princip
vid beskattningen inte till skattepliktig inkomst för låntagarna. Häremot
svarar att avdrag inte medges dessa för avbetalning å lånen.
De förevarande motionerna avser att åstadkomma sådan ändring av beskattningsreglerna
att jordbrukare blir skattskyldiga för mottagna skördeskadelån
men att å andra sidan återbetalningar å lånen förklaras avdragsgilla.
Motionärerna yrkar skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om skyndsam
utredning i detta syfte.
Den avsedda författningsändringen skulle — såsom motionärerna framhållit
— innebära en ökad möjlighet till skattemässig resultatutjämning.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att årets riksdag vid vårsessionen
beslutat införa rätt till förlustutjämning vid beskattningen. De jordbrukare,
som på grund av felslagen skörd erhåller så låga intäkter i jordbruket
ett år att underskott uppkommer vid inkomsttaxeringen för nämnda
år, har — i den mån underskottet inte kan avdras från överskott samma år
av andra förvärvskällor — möjlighet att med stöd av lagstiftningen om förlustutjämning
tillgodogöra sig avdrag för underskottet vid taxeringarna för
något av de därpå följande sex åren. I samband med denna lagstiftning avvisade
riksdagen motionsvis framställda utredningsyrkanden om rätt till
allmän resultatutjämning.
Utskottet vill vidare erinra om att Kungl. Maj:t i anledning av årets skördeskador
beslutat medge att medel, som innestår å skogskonto, må utbetalas
utan iakttagande av eljest föreskriven uppsägningstid å fyra månader.
Lagstiftningen om förlustutjämning samt rätten att disponera skogskontomedel
är några av de möjligheter till skattemässig resultatutjämning som
för närvarande står jordbrukarna till buds. Att härutöver i resultatutjämnande
syfte överväga särskilda beskattningsregler för skördeskadelån anser
utskottet inte böra komma i fråga, främst med hänsyn till att en lagstiftning av
Bevillningsutskottets betänkande nr 85 dr 1960
5
den innebörd motionärerna avsett skulle strida mot en grundläggande princip
i vår skattelagstiftning. Utskottet anser sig således inte kunna tillstyrka
det i motionerna framförda utredningsyrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 704 av herr Yngve Nilsson
m. fl. och II: 864 av herr Hedin m. fl. rörande beskattningen
av skördeskadelån icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 24 november 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,
Bengtson*, Anders Johansson, Wärnberg, Torsten Mattsson, Yngve Nilsson,
Kronstrand och Hellebladh; samt
från andra kammaren: herrar Kollberg, Allard, Vigelsbo, Nilsson i
Bästekille, Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar
Forsberg, Stiernstedt* och Carlstein.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Bengtson, Anders Johansson, Torsten Mattsson, Yngve Nilsson,
Kronstrand, Kollberg, Vigelsbo, Nilsson i Bästekille och Stiernstedt, vilka —
under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 704 av herr
Yngve Nilsson m. fl. och II: 864 av herr Hedin m. fl. — ansett att utskottet
bort hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av förenämnda motioner
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning
med syfte att ersätta skördeskadelån med skördeförskott,
vilka upptages som inkomst under skadeåret men vid
återbetalning får avdragas i samband med inkomstdeklaration.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.