Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av riksbankens diskonto.

1960-03-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1960:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av riksbankens diskonto.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1960

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av riksbankens

diskonto.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 39 i första kammaren av herr Öhman och herr Helmer Persson

och nr 48 i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle m. fl., har hemställts,

att riksdagen i skrivelse till riksbanksfullmäktige måtte föreslå fullmäktige

att efter förhandlingar med regeringen sänka riksbankens diskonto från

nu gällande fem till fyra procent.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen

II: 48.

Över motionen har yttrande inhämtats från fullmäktige i riksbanken,

som anfört följande.

Räntenivån i Sverige ligger numera, liksom i praktiskt taget alla jämförbara

länder, högre än under 1940-talet. Den är dock inte såsom motionärerna

hävdar, ovanligt hög jämfört med andra länder. De påståenden härom

som förekommer i motionerna synes bygga på en jämförelse mellan de

av olika länder publicerade officiella diskontosatserna. Dessa har emellertid

under senare år blivit allt rörligare, varför en jämförelse som begränsas

till en enda tidpunkt, kan bli missvisande. Vad motionärerna sålunda anfört

om ränterelationerna, kan i fråga om de officiella diskontona sägas

ha varit riktigt genast efter den senaste svenska diskontohöjningen. Numera

är emellertid bilden redan förändrad, sedan Danmark höjt sitt diskonto till

5% % och England sitt till 5 %. Vidare måste det observeras att eu jämförelse

enbart av de officiella diskontona blir vilseledande på den grund att

marginalerna mellan det officiella diskontot och marknadsräntorna visar

stora skillnader mellan olika länder.

Motionärerna framhåller vidare, att diskontot varit lägre under tidigare

högkonjunkturer, och de synes mena, att det därför också skulle kunna vara

lägre i nuvarande läge. Då diskontopolitiken emellertid endast utgör ett led

i den allmänna ekonomiska politiken, kan den självfallet inom ramen för

denna tillmätas större eller mindre betydelse beroende på vilken vikt som

man tillägger andra åtgärder och vilket utrymme som föreligger för dessa.

I det senare hänseendet har stora förändringar ägt rum inte bara sedan

mitten av 1940-talet utan även efter 1953—1954 års högkonjunktur. Här må

blott som exempel erinras om att strävandena att frigöra den internationella

handeln och kapitalrörelserna begränsat möjligheterna till direkta ingripanden

på handelsområdet och skärpt sambandet mellan svensk och internationell

ekonomisk utveckling. Detta betyder självfallet att uppmärksamBihang

till riksdagens protokoll 1960. 8 samt. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1960

heten förskjutits från sådana ingripanden till andra ekonomiskt politiska

åtgärder.

Höjningen av riksbankens'' diskonto från 4% till 5 procent får ses mot

bakgrunden av det uppsving i den ekonomiska aktiviteten, som blev allt

tydligare under senare delen av år 1959. Fullmäktige bedömde läget så, att

risker började framträda för en utveckling med prisstegringar och en försämring

av betalningsbalansen med utlandet. En åtstramning av penningpolitiken

framstod som ett nödvändigt led i en ekonomisk politik, som syftade

till att säkerställa en stabil ekonomisk utveckling. Utifrån denna bedömning

vidtog riksbanken en serie åtgärder, som förutom diskontohöjningen

innefattade skärpningar av riksbankens rekommendationer rörande kreditinrättningarnas

placeringar och avsåg att inskränka möjligheterna att med

krediter finansiera den efterfrågeökning som hotade att gå utöver de tillgängliga

resurserna. Utvecklingen efter diskontohöjningen har enligt fullmäktiges

mening icke jävat denna bedömning.

De räntepolitiska åtgärderna måste anpassas efter de krav som växlingarna

i det ekonomiska läget ställer, och för dagen tillåter situationen icke

någon återgång från den skärpta kreditpolitiken. Motionerna torde därför

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid ärendets behandling inom fullmäktige anmälde herr Rubbestad, att

han ansåg att fullmäktige bort tillstyrka bifall till motionen.

För egen del får utskottet under hänvisning till bankofullmäktiges yttrande

över motionerna hemställa,

att riksdagen måtte avslå motionerna I: 39 och II: 48.

Stockholm den 15 mars 1960

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Strandler,

Aspling, Yngve Nilsson och Ståhle;

från andra kammaren: herrar Sköldin*, Larsson i Julita, Regnéll*,

Eliasson i Sundborn, Persson i Appuna, Adamsson, Ågren och Nordgren.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1960

3

Särskilt yttrande

av herr Eliasson i Sundhorn:

Centerpartiet har, såsom bl. a. framgår av ett särskilt yttrande till bankoutskottets

utlåtande nr 7 innevarande år, förordat en sådan ekonomisk politik

att nuvarande höga räntenivå kunnat undvikas. Enligt min mening

bör emellertid icke riksdagen, såsom i ifrågavarande motioner föreslagits,

göra något uttalande om en viss fixerad diskontoförändring, vilket bl. a.

skulle omedelbart utlösa spekulationer på marknaden. De allmänna riktlinjerna

för penningpolitiken kommer att behandlas av riksdagen i annat

sammanhang. Av dessa skäl har jag — utan att nu taga ställning till vad

riksbanksfullmäktige anfört — i likhet med utskottets övriga ledamöter

ansett att motionerna bör avslås av riksdagen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.