Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att åstadkomma ökad statlig järnförädling.
1960-03-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1960:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att åstadkomma ökad statlig järnförädling.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 15 dr 1960
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att åstadkomma
ökad statlig järnförädling.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner,
nr 436 i första kammaren av herrar Helmer Persson och öhman samt
nr 537 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl., har föreslagits, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder
snarast i syfte att åstadkomma en väsentligt ökad statlig järnförädling.
Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen II: 537.
Över motionerna har yttrande inhämtats från kommerskollegium, Jernkontoret
och styrelsen för Norrbottens järnverk.
Kommerskollegium har anfört följande:
Mot bakgrunden av de allvarliga svårigheter, som uppkommer genom de
konjunkturväxlingar, för vilka gruvindustrien är och även framdeles torde
komma att bli utsatt, framföres i motionerna tanken att en större del av den
svenska järnmalmen skulle förädlas inom landet, varigenom dels skulle
säkras avsättning för en del av råvaran och dels beredas sysselsättning och
tryggare förhållanden i övrigt genom tillkomsten av ett differentierat näringsliv.
Motionerna utmynnar i förslag till hemställan om åtgärder snarast
möjligt i syfte att åstadkomma en väsentligt ökad statlig järnförädling.
Det mål, som enligt motionerna skulle nås genom en ökad järnförädling,
är givetvis i hög grad eftersträvansvärt, och i den mån de ekonomiska och
produktionstekniska förutsättningarna ställer sig gynnsamma är en expansion
av järnindustrien, som bl. a. utgör basen för en växande verkstadsindustri,
angelägen. Utvecklingen under senare år har även inneburit, att
den svenska produktionen av järn och stål fått en stegrad andel av den svenska
marknaden. Detta har skett jämsides med en ökad utrikeshandel på järnområdet.
En fortsatt stegring av den svenska produktionen är mot bakgrunden
av kända utbyggnadsplaner att vänta.
Det kan emellertid ifrågasättas dels om marknadsmässiga förutsättningar
för närvarande finns för en så betydande utvidgning av järnproduktionen,
som uppenbarligen avses i molionerna, och dels huruvida en dylik ökning
skulle innebära eu sådan differentiering av näringslivet, som skulle medföra
avsevärt större trygghet mot konjunkturväxlingarna.
Som underlag för frågans bedömning återges i följande sammanställning
försörjningsbalanserna för järnmalm, tackjärn samt handelsfärdigt järn
och stål under de senaste åren.
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 15
2
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1960
Järnmalm, milj. ton
1957
1958
1959
Produktion ................
20,0
18,6
18,3
Export ....................
17,5
14,8
15,5
Konsumtion ..............
2,5
2,2
2,4
Tackjärn
Produktion ................
1 446
1 309
1 400
Import ...................
91
93
148
Export ... .i................
34
38
38
Netto tillförsel..............
1 503
1 364
1 510
Ilandelsfärdigt järn och stål
Produktion ...............
1 734
1 700
1 934
Import ...................
815
766
861
Export ...................
382
414
474
Netto tillförsel.............
2 167
2 052
2 321
Såsom framgår av malmbalansen konsumeras för närvarande endast 12—
13 % av den producerade järnmalmen inom landet, medan återstoden, ur
vilken kan framställas i runt tal 10 miljoner ton tackjärn, går på export
huvudsakligen till Västtyskland, Belgien och England.
För en nämnvärd ändring av avsättningsförhållandena för järnmalmen
genom ökning av den inhemska järnproduktionen skulle alltså erfordras att
ökningen bleve högst betydande, då ju även en fördubbling av den nuvarande
järnproduktionen endast skulle medföra, att den inhemska malmkonsumtionen
höjdes till 25 % av produktionen.
En avsevärt ökad produktion av tackjärn kan, som framgår av tackjärnsbalansen,
icke som såsom sådan finna avsättning inom landet. Att övergå till
export av tackjärn är av många skäl uteslutet, bl. a. emedan tackjärnet vid
masskonsumtion för ståltillverkning så gott som alltid användes i flytande
form och därför måste framställas på samma plats som stålet.
Går man vidare till framställning av stål, skulle enligt balansen för handelsfärdiga
produkter skenbart finnas avsättning inom landet för en kvantitet
av omkring 800 000 ton per år som ersättning för den nuvarande importen.
Till en ringa del utgöres emellertid denna import av sådana varor,
som hämtas utifrån därför att en inhemsk produktion i den mindre skala,
som motsvarar den svenska marknadens behov, icke är lönsam. I fråga om
återstoden av importen har man också att möta en hård internationell konkurrens.
Utsikterna att finna avsättning på export för en väsentligt ökad
stålproduktion torde, i varje fall med de nuvarande produktionsekonomiska
betingelserna i Sverige, te sig alltför osäkra för att en sådan utvecklingslinje
skulle kunna komma i fråga.
Vad angår den större trygghet, som enligt motionerna skulle vinnas genom
ökad förädling av malmen inom landet, må erinras om att avsättningsmöjligheterna
för järnmalm och för järn och stål är nära förbundna med varandra.
När svårigheter uppkommer alt avsätta malmen, beror detta främst på
försämrad avsättning för järn och stål. Järnmalmsbrytningens och järnindustriens
marknadsförhållanden är därför beroende av samma konjunkturväxlingar,
även om utslagen ofta är starkare för råvaran än för den färdiga
produkten. En påbyggnad av malmbrytningen med järnframställning
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1960
3
är därför en vertikal integration, som icke innebär någon effektiv spridning
av riskerna för avsättningssvårigheter, och som därför knappast verksamt
skulle bidraga till ökning av tryggheten mot konjunkturväxlingar.
Vid övervägande av utsikterna för en ökad svensk järn- och stålproduktion
måste just nu även särskilt beaktas de kommande verkningarna av det
alltmera vidgade internationella samarbetet, genom vilket beroendet av de
internationella marknaderna kommer att öka. Det synes välbetänkt att avvakta
hur utvecklingen i detta hänseende kommer att te sig under de kommande
åren, innan man ger sig in på en stark ökning av järnproduktionen
inom landet.
Med ovanstående synpunkter har kollegium velat belysa de stora riskerna
för felinvesteringar om man skulle söka realisera vittgående förhoppningar
på fördelar genom en mer eller mindre radikal omläggning av sättet för tillgodogörande
av våra norrbottniska järnmalmstillgångar. Däremot finns
uppenbarligen utrymme för en successivt fortlöpande tillväxt av vår järnhantering.
I den mån en sådan tillväxt kan komma till stånd synes det dock
naturligt, att den sker genom utbyggnad av befintliga anläggningar, särskilt
som ingen av dessa ännu uppnått den storlek som internationellt anses vara
minimum för massproducerande enheter. Om järn- och stålproduktionen i
Norrbotten skall utökas, borde detta ske vid eller i anslutning till järnverket
i Luleå, och det torde ankomma på ledningen för Norrbottens järnverk
AB att liksom hittills följa utvecklingen i detta hänseende och vidtaga de
åtgärder, vartill den kan ge anledning.
Kollegium vill slutligen icke underlåta att framhålla, att på bergshanteringens
område särskilt i Norrbottens län finns andra arbetsuppgifter, som
ter sig angelägnare än en utbyggnad av järnindustrien då det gäller att söka
ernå en tryggare ställning för gruvindustrien och för dem som för sin utkomst
är beroende av denna. Kollegium syftar härmed närmast på den allmänna
inventering av tillgångarna på järnmalm och andra malmer och
nyttiga mineral, som sedan länge varit på tal, men som av brist på medel
icke kunnat realiseras annat än inom ett begränsat område, där undersökningarna
bekostas av LKAB.
På grund av det ovan anförda finner sig kollegium icke kunna tillstyrka
bifall till motionerna.
Jernkontoret uttalar följande:
Utrymmet för en utökad svensk stålproduktion för inhemsk förbrukning
är mycket begränsat. Under den senare delen av 1950-talet utgjorde visserligen
importen omkring 800 000 ton per år, men genom den mycket starka
ökning, framför allt av plåtproduktionen, som blir följden av pågående utbyggnader
bl. a. i Domnarfvet, Norrbottens järnverk och Oxelösund, kan
importbehovel beräknas väsentligt sjunka. 1955 års långtidsutredning beräknade
sålunda importen år 1965 till endast 400 000 ton, huvudsakligen av
specialprodukter såsom bleckplåt, grov balk och spåntjärn. (Balanserad
expansion SOU 1956:53, s. 131.)
Även om en utökad svensk produktion kunde helt onödiggöra importen
skulle den däremot svarande ökningen i efterfrågan på malm bli så förhållandevis
ringa, alt den inte nämnvärt kan påverka stabiliteten i sysselsättningen
vid järnmalmsgruvorna. Mot eu produktion av 400 000 ton handels
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 15 dr 1960
färdiga stålprodukter svarar nämligen ett malmbehov på ca 800 000 ton, vilket
bör jämföras med den totala brytningen i Norrbotten, som utgör ca 15 miljoner
ton och som kommer att öka.
Tanken att till Sverige förlägga ett eller flera större järnverk, som huvudsakligen
skulle avsätta sina produkter på exportmarknaden, synes helt orealistisk,
då verk i närheten av förbruksningscentra har ett betydligt förmånligare
läge ur såväl transportkostnads- som servicesynpunkt. Att en ståltillverkning
för export ingalunda tryggar en jämn sysselsättning torde också
stå klart för var och en som följt stålmarknaden under de senaste åren. Samtidigt
som vissa gruvor tvingades till produktionsinskränkningar på grund
av avsättningssvårigheter, måste också de svenska järnverken skära ned sin
tillverkning något. De drabbades emellertid inte på långt när så hårt som
stålindustrien i de länder, t. ex. Belgien, där järnhanteringen traditionellt
är inriktad på export.
Då dessutom den utländska efterfrågan på svensk lapplandsmalm av allt
att döma är växande, får Jernkontoret under hänvisning till det ovan sagda
hemställa, att de ifrågavarande motionerna ej måtte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.
Styrelsen för Norrbottens järnverk framhåller, att möjligheterna för en
ytterligare expansion av Norrbottens järnverk ständigt är föremål för styrelsens
uppmärksamhet. Så sent som förra året fattades beslut om anläggande
av ett tunnplåtvalsverk kompletterat med kallvalsverk. Arbetet på detta besluts
realiserande är i full gång.
I anledning av att motionärerna mera synes syfta på en ökad förbrukning
av malm än på en längre driven förädling av järnverkets produkter uttalar
styrelsen, att även detta problem är föremål ej blott för utredningar, utan
att jämväl vissa beslut fattats och åtgärder vidtagits i sådan riktning. Sålunda
har i slutet av förra året ett syrgasverk blivit färdigt, som möjliggör
thomasblåsning med syreanrikad luft. Härigenom kan malinpåsättningar
göras i konvertrarna, varigenom malmkonsumtion och järnproduktion ökas.
Även på andra områden pågår utredningar om en ökning av produktionen
vid järnverket, ehuru dessa ännu icke är så långt avancerade att de kan
läggas till grund för konkreta beslut.
Utskottet
Såsom framgår av remissyttrandena över de föreliggande motionerna saknas
förutsättningar för en radikal omläggning beträffande sättet att utnyttja
de norrbottniska malmtillgångarna. Den fortlöpande utbyggnad av vår järnhantering
för vilken utrymme finns, bör såsom kommerskollegium uttalat
ske vid befintliga anläggningar. I den mån det gäller Norrbotten har styrelsen
för Norrbottens järnverk förklarat att dessa frågor är föremål för styrelsens
uppmärksamhet. Vid sådant förhållande är något initiativ från riksdagens
sida icke påkallat i anledning av motionerna.
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1960
5
Utskottet hemställer,
att motionerna 1:436 och 11:537 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 mars 1960
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Strandler,
Nils Theodor Larsson, Aspling, Yngve Nilsson och Ståhle;
från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin, Löfgren,
Eliasson i Sundborn, Persson i Appuna, Adamsson, Hamilton och Nordgren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.