Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att åstadkomma ökad statlig järnförädling.

1960-03-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1960:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att åstadkomma ökad statlig järnförädling.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 dr 1960

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att åstadkomma

ökad statlig järnförädling.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner,

nr 436 i första kammaren av herrar Helmer Persson och öhman samt

nr 537 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl., har föreslagits, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder

snarast i syfte att åstadkomma en väsentligt ökad statlig järnförädling.

Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen II: 537.

Över motionerna har yttrande inhämtats från kommerskollegium, Jernkontoret

och styrelsen för Norrbottens järnverk.

Kommerskollegium har anfört följande:

Mot bakgrunden av de allvarliga svårigheter, som uppkommer genom de

konjunkturväxlingar, för vilka gruvindustrien är och även framdeles torde

komma att bli utsatt, framföres i motionerna tanken att en större del av den

svenska järnmalmen skulle förädlas inom landet, varigenom dels skulle

säkras avsättning för en del av råvaran och dels beredas sysselsättning och

tryggare förhållanden i övrigt genom tillkomsten av ett differentierat näringsliv.

Motionerna utmynnar i förslag till hemställan om åtgärder snarast

möjligt i syfte att åstadkomma en väsentligt ökad statlig järnförädling.

Det mål, som enligt motionerna skulle nås genom en ökad järnförädling,

är givetvis i hög grad eftersträvansvärt, och i den mån de ekonomiska och

produktionstekniska förutsättningarna ställer sig gynnsamma är en expansion

av järnindustrien, som bl. a. utgör basen för en växande verkstadsindustri,

angelägen. Utvecklingen under senare år har även inneburit, att

den svenska produktionen av järn och stål fått en stegrad andel av den svenska

marknaden. Detta har skett jämsides med en ökad utrikeshandel på järnområdet.

En fortsatt stegring av den svenska produktionen är mot bakgrunden

av kända utbyggnadsplaner att vänta.

Det kan emellertid ifrågasättas dels om marknadsmässiga förutsättningar

för närvarande finns för en så betydande utvidgning av järnproduktionen,

som uppenbarligen avses i molionerna, och dels huruvida en dylik ökning

skulle innebära eu sådan differentiering av näringslivet, som skulle medföra

avsevärt större trygghet mot konjunkturväxlingarna.

Som underlag för frågans bedömning återges i följande sammanställning

försörjningsbalanserna för järnmalm, tackjärn samt handelsfärdigt järn

och stål under de senaste åren.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1960

Järnmalm, milj. ton

1957

1958

1959

Produktion ................

20,0

18,6

18,3

Export ....................

17,5

14,8

15,5

Konsumtion ..............

2,5

2,2

2,4

Tackjärn

Produktion ................

1 446

1 309

1 400

Import ...................

91

93

148

Export ... .i................

34

38

38

Netto tillförsel..............

1 503

1 364

1 510

Ilandelsfärdigt järn och stål

Produktion ...............

1 734

1 700

1 934

Import ...................

815

766

861

Export ...................

382

414

474

Netto tillförsel.............

2 167

2 052

2 321

Såsom framgår av malmbalansen konsumeras för närvarande endast 12—

13 % av den producerade järnmalmen inom landet, medan återstoden, ur

vilken kan framställas i runt tal 10 miljoner ton tackjärn, går på export

huvudsakligen till Västtyskland, Belgien och England.

För en nämnvärd ändring av avsättningsförhållandena för järnmalmen

genom ökning av den inhemska järnproduktionen skulle alltså erfordras att

ökningen bleve högst betydande, då ju även en fördubbling av den nuvarande

järnproduktionen endast skulle medföra, att den inhemska malmkonsumtionen

höjdes till 25 % av produktionen.

En avsevärt ökad produktion av tackjärn kan, som framgår av tackjärnsbalansen,

icke som såsom sådan finna avsättning inom landet. Att övergå till

export av tackjärn är av många skäl uteslutet, bl. a. emedan tackjärnet vid

masskonsumtion för ståltillverkning så gott som alltid användes i flytande

form och därför måste framställas på samma plats som stålet.

Går man vidare till framställning av stål, skulle enligt balansen för handelsfärdiga

produkter skenbart finnas avsättning inom landet för en kvantitet

av omkring 800 000 ton per år som ersättning för den nuvarande importen.

Till en ringa del utgöres emellertid denna import av sådana varor,

som hämtas utifrån därför att en inhemsk produktion i den mindre skala,

som motsvarar den svenska marknadens behov, icke är lönsam. I fråga om

återstoden av importen har man också att möta en hård internationell konkurrens.

Utsikterna att finna avsättning på export för en väsentligt ökad

stålproduktion torde, i varje fall med de nuvarande produktionsekonomiska

betingelserna i Sverige, te sig alltför osäkra för att en sådan utvecklingslinje

skulle kunna komma i fråga.

Vad angår den större trygghet, som enligt motionerna skulle vinnas genom

ökad förädling av malmen inom landet, må erinras om att avsättningsmöjligheterna

för järnmalm och för järn och stål är nära förbundna med varandra.

När svårigheter uppkommer alt avsätta malmen, beror detta främst på

försämrad avsättning för järn och stål. Järnmalmsbrytningens och järnindustriens

marknadsförhållanden är därför beroende av samma konjunkturväxlingar,

även om utslagen ofta är starkare för råvaran än för den färdiga

produkten. En påbyggnad av malmbrytningen med järnframställning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1960

3

är därför en vertikal integration, som icke innebär någon effektiv spridning

av riskerna för avsättningssvårigheter, och som därför knappast verksamt

skulle bidraga till ökning av tryggheten mot konjunkturväxlingar.

Vid övervägande av utsikterna för en ökad svensk järn- och stålproduktion

måste just nu även särskilt beaktas de kommande verkningarna av det

alltmera vidgade internationella samarbetet, genom vilket beroendet av de

internationella marknaderna kommer att öka. Det synes välbetänkt att avvakta

hur utvecklingen i detta hänseende kommer att te sig under de kommande

åren, innan man ger sig in på en stark ökning av järnproduktionen

inom landet.

Med ovanstående synpunkter har kollegium velat belysa de stora riskerna

för felinvesteringar om man skulle söka realisera vittgående förhoppningar

på fördelar genom en mer eller mindre radikal omläggning av sättet för tillgodogörande

av våra norrbottniska järnmalmstillgångar. Däremot finns

uppenbarligen utrymme för en successivt fortlöpande tillväxt av vår järnhantering.

I den mån en sådan tillväxt kan komma till stånd synes det dock

naturligt, att den sker genom utbyggnad av befintliga anläggningar, särskilt

som ingen av dessa ännu uppnått den storlek som internationellt anses vara

minimum för massproducerande enheter. Om järn- och stålproduktionen i

Norrbotten skall utökas, borde detta ske vid eller i anslutning till järnverket

i Luleå, och det torde ankomma på ledningen för Norrbottens järnverk

AB att liksom hittills följa utvecklingen i detta hänseende och vidtaga de

åtgärder, vartill den kan ge anledning.

Kollegium vill slutligen icke underlåta att framhålla, att på bergshanteringens

område särskilt i Norrbottens län finns andra arbetsuppgifter, som

ter sig angelägnare än en utbyggnad av järnindustrien då det gäller att söka

ernå en tryggare ställning för gruvindustrien och för dem som för sin utkomst

är beroende av denna. Kollegium syftar härmed närmast på den allmänna

inventering av tillgångarna på järnmalm och andra malmer och

nyttiga mineral, som sedan länge varit på tal, men som av brist på medel

icke kunnat realiseras annat än inom ett begränsat område, där undersökningarna

bekostas av LKAB.

På grund av det ovan anförda finner sig kollegium icke kunna tillstyrka

bifall till motionerna.

Jernkontoret uttalar följande:

Utrymmet för en utökad svensk stålproduktion för inhemsk förbrukning

är mycket begränsat. Under den senare delen av 1950-talet utgjorde visserligen

importen omkring 800 000 ton per år, men genom den mycket starka

ökning, framför allt av plåtproduktionen, som blir följden av pågående utbyggnader

bl. a. i Domnarfvet, Norrbottens järnverk och Oxelösund, kan

importbehovel beräknas väsentligt sjunka. 1955 års långtidsutredning beräknade

sålunda importen år 1965 till endast 400 000 ton, huvudsakligen av

specialprodukter såsom bleckplåt, grov balk och spåntjärn. (Balanserad

expansion SOU 1956:53, s. 131.)

Även om en utökad svensk produktion kunde helt onödiggöra importen

skulle den däremot svarande ökningen i efterfrågan på malm bli så förhållandevis

ringa, alt den inte nämnvärt kan påverka stabiliteten i sysselsättningen

vid järnmalmsgruvorna. Mot eu produktion av 400 000 ton handels
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 15 dr 1960

färdiga stålprodukter svarar nämligen ett malmbehov på ca 800 000 ton, vilket

bör jämföras med den totala brytningen i Norrbotten, som utgör ca 15 miljoner

ton och som kommer att öka.

Tanken att till Sverige förlägga ett eller flera större järnverk, som huvudsakligen

skulle avsätta sina produkter på exportmarknaden, synes helt orealistisk,

då verk i närheten av förbruksningscentra har ett betydligt förmånligare

läge ur såväl transportkostnads- som servicesynpunkt. Att en ståltillverkning

för export ingalunda tryggar en jämn sysselsättning torde också

stå klart för var och en som följt stålmarknaden under de senaste åren. Samtidigt

som vissa gruvor tvingades till produktionsinskränkningar på grund

av avsättningssvårigheter, måste också de svenska järnverken skära ned sin

tillverkning något. De drabbades emellertid inte på långt när så hårt som

stålindustrien i de länder, t. ex. Belgien, där järnhanteringen traditionellt

är inriktad på export.

Då dessutom den utländska efterfrågan på svensk lapplandsmalm av allt

att döma är växande, får Jernkontoret under hänvisning till det ovan sagda

hemställa, att de ifrågavarande motionerna ej måtte föranleda någon åtgärd

från riksdagens sida.

Styrelsen för Norrbottens järnverk framhåller, att möjligheterna för en

ytterligare expansion av Norrbottens järnverk ständigt är föremål för styrelsens

uppmärksamhet. Så sent som förra året fattades beslut om anläggande

av ett tunnplåtvalsverk kompletterat med kallvalsverk. Arbetet på detta besluts

realiserande är i full gång.

I anledning av att motionärerna mera synes syfta på en ökad förbrukning

av malm än på en längre driven förädling av järnverkets produkter uttalar

styrelsen, att även detta problem är föremål ej blott för utredningar, utan

att jämväl vissa beslut fattats och åtgärder vidtagits i sådan riktning. Sålunda

har i slutet av förra året ett syrgasverk blivit färdigt, som möjliggör

thomasblåsning med syreanrikad luft. Härigenom kan malinpåsättningar

göras i konvertrarna, varigenom malmkonsumtion och järnproduktion ökas.

Även på andra områden pågår utredningar om en ökning av produktionen

vid järnverket, ehuru dessa ännu icke är så långt avancerade att de kan

läggas till grund för konkreta beslut.

Utskottet

Såsom framgår av remissyttrandena över de föreliggande motionerna saknas

förutsättningar för en radikal omläggning beträffande sättet att utnyttja

de norrbottniska malmtillgångarna. Den fortlöpande utbyggnad av vår järnhantering

för vilken utrymme finns, bör såsom kommerskollegium uttalat

ske vid befintliga anläggningar. I den mån det gäller Norrbotten har styrelsen

för Norrbottens järnverk förklarat att dessa frågor är föremål för styrelsens

uppmärksamhet. Vid sådant förhållande är något initiativ från riksdagens

sida icke påkallat i anledning av motionerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1960

5

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:436 och 11:537 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1960

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Strandler,

Nils Theodor Larsson, Aspling, Yngve Nilsson och Ståhle;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin, Löfgren,

Eliasson i Sundborn, Persson i Appuna, Adamsson, Hamilton och Nordgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.