Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utgivande av ett värdefast statligt obligationslån.

1960-05-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1960:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utgivande av ett värdefast statligt obligationslån.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

1

Nr 20

_ Utlåtande i anledning av väckta motioner om utgivande av ett

värdefast statligt obligationslån.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande

motioner, nr 434 i första kammaren av herr Lundström in. fl. och nr 543 i

andra kammaren av herrar Wedén och Ohlin, har föreslagits, att riksdagen

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om kompletterande uppdrag

till värdesäkringskommittén att med skyndsamhet och förtur i förhållande

till andra arbetsuppgifter föreslå närmare bestämmelser och villkor för

utgivandet av ett värdefast, statligt obligationslån och dels befullmäktigar

riksgäldskontoret att när resultatet av utredningen föreligger vid lämplig

tidpunkt emittera ett sådant lån.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen It: 543.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttrande från värdesäkringskommittén

och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Värdesäkringskommittén har anfört följande.

Den del av de båda motionerna, som direkt berör värdesäkringskommitténs

arbete, är motionärernas förslag att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

hemställa om kompletterande uppdrag till värdesäkringskommittén att med

skyndsamhet och förtur i förhållande till andra arbetsuppgifter föreslå

närmare bestämmelser och villkor för utgivandet av ett värdefast, statligt

obligationslån.

Värdesäkringskommittén har enligt sina direktiv att utreda ett mycket

omfattande problemkomplex, som inte endast innefattar frågan om de

förutsättningar, under vilka en indexreglering på kreditmarknaden låter

sig rent tekniskt genomföras, utan även problemet om ett sådant systems

önskvärdhet mot bakgrunden av de allmänna målsättningarna för den

ekonomiska politiken. Kommittén finner det mot den bakgrunden vara

mindre ändamålsenligt, att frågan om villkoren för ett statligt värdefast

obligationslån upptages till särbehandling, innan den kunnat taga ställning

till huvudparten av de principiella och tekniska spörsmål, som innefattas

i utredningsdirektiven och av vilka ett flertal torde komma att aktualiseras

vid behandlingen av villkoren för ett värdefast statligt obligationslån.

Det av motionärerna förordade utredningsuppdraget skulle, såvitt kommittén

kan bedöma, innebära att den i viss utsträckning måste taga ställning

till en del väsentliga villkor för ett indexlån, såsom räntesats, löptider,

amorteringstakt, indexklausulens innehåll och omfattning med flera villkor

för det värdefasta obligationslånet. Utredningen kan givetvis icke avgöra

villkoren för den statliga upplåningen. Dessa avgöranden ankommer på de

myndigheter, vilka normalt handhava den statliga upplåningen, i första

hand riksgäldsfullmäktige. Däremot är kommittén beredd att om så anses

lämpligt biträda riksgäldskontoret med upplysningar angående olika möjligbeter

att anordna värdebeständighetsgarantien, med avseende på valet

av regleringsindex, garantiens omfattning och andra hithörande frågor.

1 Bi haag titt riksdagens protokoll 1960. 8 samt. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Baiikoutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Beträffande de yttre förutsättningarna för utgivandet av ett värdefast

statligt obligationslån vill kommittén i detta sammanhang endast fästa uppmärksamheten

på de oklara förhållanden, som för närvarande råder beträffande

beskattningen av de belopp, vilka i förekommande fall skall utgöra

kompensation för inträffad penningvärdeförsämring. Enligt hittills tillämpad

rättspraxis (Regeringsrättens utslag av den 23 april 1953) har innehavare

av indexreglerat skuldbevis att redovisa vid lånets inlösen utbetalad

kompensation såsom skattepliktig intäkt, medan frågan om skatteplikten

för den ersättning som utöver skuldbevisens nominella belopp eller inköpspris

kan erhållas vid försäljning före inlösningstidpunkten, ej varit föremål

för regeringsrättens prövning. Eftersom valet mellan skatteplikt och skattefrihet

för indexkompensationen har vittgående konsekvenser för indexlånens

egenskaper av värdebeständiga kontrakt, kan skattefrågan enligt kommitténs

uppfattning inte lösgöras ur sitt principiella sammanhang för en

snabbehandling, särskilt som en tillfredsställande lösning av indexlånens

skattefråga — såvitt nu kan bedömas — inte kan nås utan vissa förändringar

av gällande skattelagstiftning. Om man vid en isolerad indexlåneemission

av den typ, som motionärerna förordar, vill undvika den av det

rådande rättsläget skapade osäkerheten beträffande indexlåns beskattning,

synes det därför som om en särskild lagstiftning för detta lån (av det slag

som gällt t. ex. för av staten utfärdade sparobligationer) vore nödvändig.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som avstyrker bifall till motionerna,

erinrar om att frågan om utgivningen av ett värdebeständigt obligationslån

var föremål för riksdagens ställningstagande så sent som under nästföregående

år. Samtliga i ärendet hörda remissinstanser, bland dem riksgäldsfullmäktige,

hade avstyrkt motioner om ett sådant lån. 1 sitt remissyttrande

hade fullmäktige konstaterat, att tillräcklig klarhet ännu icke vunnits beträffande

de komplicerade och svåröverskådliga problemkomplex av såväl

teoretisk som praktisk art, vilka mötte på förevarande område. Bl. a. ansåg

sig fullmäktige sakna tillräcklig grundval för att kunna bedöma, vilka

ränte- och andra lånevillkor, som lämpligen borde fastställas för ett värdefast

obligationslån och vilka verkningar för kreditmarknaden, ett sådant

lån skulle komma att få. Två reservanter inom fullmäktige hade dock förordat

motionärernas ifrågavarande förslag. Bankoutskottet, som i sitt utlåtande

nr 39/1959 upptog motionerna till behandling i ett vidare sammanhang,

ansåg sig heller icke kunna biträda motionärernas förslag med

hänsyn bl. a. till att de mycket svåröverskådliga verkningarna på kapitalmarknaden

av indexbundna lån ännu icke blivit utredda. Motionerna föranledde

i enlighet med utskottets hemställan icke någon riksdagens åtgärd.

Sedermera har, såsom jämväl framgår av motionerna, inom finansdepartementet

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 september 1959 tillsatts

en kommitté, den s. k. värdesäkringskommittén, för utredning bl. a. av

frågan om värdesäkring av finansiella placeringar, speciellt av långfristig

typ. Motionärerna föreslår nu, att värdesäkringskommittén skall erhålla

uppdrag att efter skyndsam utredning, med förtur i förhållande till andra

arbetsuppgifter, föreslå närmare bestämmelser och villkor för utgivande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

3

av ett värdefast statligt obligationslån, samt att riksdagen samtidigt skulle

bemyndiga fullmäktige att, när resultatet av utredningen föreligger, vid

lämplig tidpunkt emittera ett sådant lån.

Innan fullmäktige upptar motionärernas förslag till behandling vill fullmäktige

här ånyo understryka den principiella ståndpunkt, som fullmäktige

i flera tidigare sammanhang (se härom bl. a. bankoutskottet utlåtanden

nr 18/1952 och nr 10/1957) intagit till frågan om värdesäkring av penningplaceringar.

Fullmäktige har härvid bl. a. hävdat, att ansträngningarna i

första hand och med all kraft bör inriktas på att söka bevara ett fast penningvärde

och att, om strävandena härutinnan krönes med framgång, behovet

av indexreglerade krediter automatiskt bortfaller. Fullmäktige har

jämväl givit uttryck åt den uppfattningen, att det för eu ekonomisk politik,

vars målsättning är eu stabilisering av penningvärdet, måste te sig motsägelsefullt

att främja utgivningen av indexbundna statsobligationer, som

ju skulle innebära ett underkännande av möjligheterna att genomföra en

sådan politik. Härtill vill fullmäktige nu foga ett understrykande av bankoutskottets

tidigare i år gjorda uttalande (uti. nr 7), att det i rådande läge

är av största vikt, att statens lånebehov så långt möjligt begränsas.

Vad härefter det föreliggande motionsyrkandet angår, anser fullmäktige,

som under hand beretts tillfälle taga del av ett av värdesäkringskommittén

till bankoutskottet avgivet yttrande i ärendet, i likhet med kommittén det

mindre ändamålsenligt, att frågan om villkoren för ett statligt värdefast

obligationslån upptages till särbehandling, innan kommittén tagit ställning

till huvudparten av de principiella och tekniska spörsmål, som innefattas

i utredningsdirektiven. Att hela problemkomplexet i samband med värdesäkring

av fordringar blir i ett sammanhang allsidigt belyst och utrett

ligger helt i linje med de önskemål, som fullmäktige tidigare i hithörande

sammanhang framfört, och torde utgöra en nödvändig förutsättning för

att utgivningen av ett värdefast statligt obligationslån skall kunna upptagas

till ett mer allvarligt övervägande inom fullmäktige. Härtill kommer att.

såvitt fullmäktige kunnat finna, efter riksdagens nyssnämnda ställningstagande

några särskilda omständigheter icke tillkommit av beskaffenhet

att påkalla en utbrytning av detta spörsmål till särbehandling. I detta sammanhang

vill fullmäktige särskilt erinra om att det i mars 1960 emitterade

5 Va % statslånet tillförde statskassan över en miljard kronor, vilket visar

att möjligheter förefinnes att i marknaden upplåna avsevärda belopp på

längre sikt.

Till utlåtandet bär fogats ett protokollsutdrag från ärendets behandling

inom fullmäktige, av vilket framgår att herr IT. Svensson gjort följande

uttalande:

1 likhet med fullmäktiges majoritet anser jag, all del ännu inte finns

tillräckligt underlag för ett principiellt ståndpunktslagande till frågan om

indexbundna statslån. De svårigheter som möter att bedöma och sammanväga

denna frågas olika aspekter enbart på grundval av teoretiska utred
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1960

ningar talar emellertid enligt min mening för att ett praktiskt försök med

ett sådant lån bör kunna göras. På anförda grunder anser jag, att fullmäktige

bort biträda de ifrågavarande motionernas syfte.

Utskottet

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 4 september 1959 har statsrådet

och chefen för finansdepartementet tillkallat sakkunniga för att verkställa

utredning rörande värdesäkring av fordringar och därmed sammanhängande

problem. Enligt de för de sakkunniga, värdesäkringskommittén,

utfärdade direktiven skall utredningen, vars resultat skall kunna tjäna som

underlag för ett praktiskt ställningstagande, verkställa en systematisk genomgång

av de konkreta problem som en eventuell indexreglering kan

väntas medföra på olika områden och därvid redovisa de för- och nackdelar

som kan antagas vara förknippade med ett sådant system. Med hänsyn

till de komplicerade frågor som behöver belysas beräknas utredningsarbetet

icke bliva avslutat innevarande år.

Motionärerna anser att kommittén, medan den fullgör detta utredningsuppdrag,

borde få i uppdrag att skyndsamt utarbeta förslag till bestämmelser

och villkor för utgivandet av ett värdefast, statligt obligationslån, varefter

riksgäldsfullmäktige — enligt bemyndigande av riksdagen — skulle

ha att vid lämplig tidpunkt emittera ett sådant lån. Både värdesäkringskommittén

och fullmäktige i riksgäldskontoret har avstyrkt det i motionerna

framförda förslaget. Såväl kommittén som fullmäktige finner det

sålunda mindre ändamålsenligt, att frågan om villkoren för ett sådant lån

upptages till särbehandling innan den kunnat taga ställning till huvudparten

av de principiella och tekniska spörsmål som innefattas i utredningsdirektiven

och av vilka ett flertal torde komma att aktualiseras vid

behandlingen av villkoren för ett värdefast, statligt obligationslån. Kommittén

har bl. a. påpekat att det skulle kunna bli fråga om att genomföra

en särskild lagstiftning för detta lån med hänsyn till den av rådande rättsläge

skapade osäkerheten beträffande indexlåns beskattning. Fullmäktige

i riksgäldskontoret har erinrat om att det i mars 1960 emitterade 5 V2 %

statslånet tillförde statskassan över en miljard kronor, vilket visar att möjligheter

förefinnes att i marknaden upplåna avsevärda belopp på längre sikt.

Under hänvisning till vad värdesäkringskommittén och fullmäktige i

riksgäldskontoret anfört, i vilket utskottet i allt väsentligt kan instämma,

hemställer utskottet,

att motionerna I: 434 och II: 543 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1960

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1960

5

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Strandler,

Aspling, Yngve Nilsson, Ståhle och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Eliasson i Sundbom,

Persson i Appuna, Adamsson, Boija, Bengtsson i Göteborg och

Nordgren.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Ewerlöf, Schmidt, Yngve Nilsson, Boija, Bengtsson i Göteborg och

Nordgren, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha nedanstående

lydelse:

»Frågan om värdesäkra placeringsformer för långsiktigt sparande har i

anledning av väckta motioner behandlats av riksdagen vid flera tillfällen

under senare år. Den 4 september 1959 lämnade Kungi. Maj:t bemyndigande

för statsrådet och chefen för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga

för att verkställa utredning rörande värdesäkring av fordringar

och därmed sammanhängande problem. Detta utredningsarbete pågår för

närvarande, men det är osäkert om det kan avslutas ens under år 1961.

Utskottet anser att förhållandena på kapitalmarknaden alltjämt är sådana

att man ej bör avvakta denna utrednings slutförande utan beakta att

åtgärder för att främja en bättre balans kan bli aktuella dessförinnan. Visserligen

har det i mars 1960 emitterade 5 V2 % statslånet tillfört statskassan

ett avsevärt belopp, men svårigheter kan likväl möta under framförliggande

budgetår att täcka det statliga lånebehovet på kapitalmarknaden.

Vid sådant förhållande synes lämpligt att det lämnas fullmäktige i riksgäldskontoret

i uppdrag att som en provisorisk beredskapsåtgärd påbörja

ett utredningsarbete syftande till att förbereda upptagandet av ett värdefast,

statligt obligationslån vid lämplig tidpunkt. Det förutsättes, att fullmäktige

härvid samråder med och inhämtar upplysningar från värdesäkringskommitlén

i fråga om valet av regleringsindex, garantiens omfattning

och andra hithörande frågor. Komittén har förklårat sig beredd medverka

i detta hänseende. Såsom kommittén vidare påpekat är skattefrågan vid

emitteringen av ett indexlån för närvarande ett olöst problem. Vid utredningsarbetet

torde fullmäktige därför få ägna beskattningen av de värdefasta

obligationerna sin särskilda uppmärksamhet. Det torde få ankomma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

på fullmäktige att inför riksdagen redovisa det sålunda verkställda utredningsuppdraget.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen — i anledning av motionerna I: 434 och

II: 543 — må i skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret

uppdraga åt fullmäktige att i samråd med värdesäkringskommittén

verkställa utredning rörande förutsättningarna

för en emission av ett värdefast, statligt obligationslån och

för riksdagen framlägga de förslag vartill utredningen kan

ge anledning.»

Stockholm 1960

STATENS REPRODUKTIONS ANSTALT

198960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.